Kategoriarkiv: Lappa och laga

Min ”nya” kappa

Tittar jag på utsidan av min kappa från Myrorna så ser den helt ny ut. Vid ficköppningar och ärmslut brukar slitaget synas först, men där syns inga spår av kappans tidigare ägare. Inuti, däremot, var fodret trasigt på flera ställen.


Jag köpte en liten bit nytt fodertyg i någorlunda passande färg, letade lämplig tråd bland mina spolar med sysilke och täckte revorna med lappar.

Kappan är av märket Larella. Jag läser HÄR att Larella var ett av varumärkena hos Upsala Kappfabrik. Fabriken la ner 1970 och jag gissar att min kappa är ungefär från den tiden, sent 1960-tal.

Så här ser kappan ut, mycket välsydd i fint ylletyg och med bekväm passform. För 150 kr, plus 10 kronor för fodertyget, fick jag en kappa i en kvalité som inte går att hitta i de vanliga butikernas utbud numera.

Gamla vantar

Titta vilket omslagspapper, massor med vantar! Jag fick en present inslagen i det här fina pappret för ett tag sedan. Det fick mig att tänka på gamla vantar som jag har sparat och som jag stickade för länge sedan, kanske var det redan på 1970-talet.

De här tunnslitna vantarna har jag visat tidigare, titta HÄR. Mönstret tog jag ut från en bild i Anna-Maja Nyléns bok Hemslöjd.

Ungefär samtidigt stickade jag de här vantarna till min man i samma beige och gröna garn.

Glad och förvånad blev jag när de här vantarna dök upp när vi flyttade. Ett år fick hela släkten sådana här i julklapp, men med lite olika mönster och i olika färgkombinationer. Jag tror att jag köpte mönster och garn till det första vantparet från tidningen VI och sedan fortsatte jag att sticka många vantar med de garner jag hade hemma.

PS. Det fina pappret är ritat av Tilde Tryck i Arvika.

Hellre laga än köpa nytt

 

Redskapen ska ju helst bara fungera, utan krångel. På min gamla nystvinda, som snurrat tusentals varv, hade flera pinnar gått av. Jag tejpade ihop dem provisoriskt med maskeringstejp. Det höll inte så länge och jag muttrade någonting om att köpa ny. Men så fick jag lite hjälp och nu är pinnarna lagade. Nystvindan snurrar vidare.

 

Ny i stan

sa-4

Vad gör jag som ny i stan? Jo, söker sammanhang och ställen där jag kan känna mig hemma. Igår kväll gick jag på en träff med Skaparaporna på Eskilstuna Folkhögskola. Träffade gamla bekanta, bekantas bekanta och nya bekanta. Såg restgarnsvirkning, stickade rutor, lagning av vante, stickade ”benmuddar” med reflextråd och mycket annat roligt och fint.

sa-3

sa-1

sa-2

Skolslöjd

Detta bildspel kräver JavaScript.

Förra veckan visade jag ett gammalt lagat örngott (titta HÄR) och fick en kommentar från en kvinna som sa att hon lärde sig lappa i skolan i 5:e och 6:e klass 1960 – 61. Jag kom att tänka på en gammal arbetsbok från skolslöjden (för övrigt nästan det enda jag har sparat sedan jag var barn) och letade fram häftet. Det står inte vilken klass eller vilket år den är från, men jag skulle gissa på 5:an, eller kanske 6:an, och då vi hamnar någonstans kring 1965. Boken är tryckt 1957.

Vi sydde prover för hand och på maskin. Vi lärde oss olika stygn och olika sömmar och vi lärde oss att lappa. I häftet finns beskrivningar på isättning av hängare och knytband, klippning och skarvning av snedremsa, hur knapphål sys på olika sätt beroende på tvinningen på tråden mm.

Boken är förstås klädd med skyddspapper. Att gå till Hellströms Manufakturaffär och välja omslagspapper hörde till förberedelserna inför varje nytt skolår. Det här rutiga pappret, som jag valde för ca 50 år sedan, när jag var 12-13 år, det skulle jag kunna välja även idag. Och det får mig att fundera på när och hur en människas preferenser skapas när det gäller färg och form…

Märkt och lappat

örngott 1

Jag fortsätter rota runt på vinden bland gamla textilier som är sparade för att bli mattrasor. Allt möjligt hittar jag, till exempel det här örngottet.

örngott 2

En gång i tiden märktes örngottet noggrant med bokstäverna RB i plattsöm. Vem RB är eller var vet jag inte och jag vet inte heller hur örngottet hamnat hos mig.

Efter många nätter, förhoppningsvis med god sömn och goda drömmar, gick det hål i tyget och var det dags att lappa örngottet. ”Handstilen” i lagningen skiljer sig markant från monogrammets. Kanske är det olika personer som hållit i nålen, eller kanske har åren gått och RB blivit gammal med sämre syn och stela fingrar.

Jag kan inte spara på allt, men örngottet behåller jag nog ändå ett tag till.

örngott 3

Dags att laga långbyxorna igen

lappa 1

Telefonen, som jag brukar ha i fickan, har skavt hål på byxorna. Det är mina väl använda favoritbyxor, samma par som jag lagat tidigare, titta HÄR.

Jag hittade en lapp på nära håll, inuti byxorna vid linningen.

lappa 2

Jag klippte bort etiketten och sydde fast den över hålet med svart tråd och sashikoliknande stygn. Oftast har jag en kjol, tunika eller klänning ovanpå långbyxorna så det här kanske är enda gången jag visar lagningen.

Nu håller byxorna ett tag till.  Men det kanske ändå börjar bli dags att köpa nya.

lappa 3

Lappat

lapp

Jag var lite klantig. Med en vass kniv skar jag till bitar av frigolit. Hela tiden tänkte jag, som inte är van att hantera vassa verktyg, på att jag måste vara försiktig med kniven och att den skulle arbeta ovanför bordsskivan. Men plötsligt satt kniven i låret. Med lite assistans stoppades blodflödet och jacket kunde pressas ihop med hjälp av plåster. Såret läkte snabbt. Det enda som syns nu är en liten ljusbrun strimma på låret och lagningen på byxbenet.

Trasigt blir helt

byxfåll 1

Plötsligt såg mina svarta favoritlångbyxor ut så här nertill.

Jag sprättade upp fållen och vek ut den mot rätsidan.

byxfåll 2

Sedan sydde jag en maskinsöm ca 0,75 cm från kanten …

byxfåll 3

… och vek in fållen mot avigsidan igen över den nya sömsmånen och nålade.

byxfåll 4

Så fållade jag byxorna genom att sy en maskinsöm mitt i den förra sömmen.

byxfåll 5

Efter knappt 30 minuter är nederkanten hel igen. Spåren efter den gamla fållen syns mindre i verkligheten än på bild och kommer att synas ännu mindre efter nästa tvätt. Byxorna kan användas ytterligare några år!

byxfåll 6

Stoppat

stoppning 2

I maj 2013 bestämde jag mig för ett köpstopp, inga kläder skulle köpas under det närmaste året. När året gått inhandlades två plagg, ett par långbyxor och en T-shirt. Men sedan dess har jag inte köpt just någonting alls, lite underkläder bara och några hekto garn till en kofta och till två västar. Jag har helt enkelt varken behov eller lust att shoppa. Här finns gott om tyger, garner och gamla kläder att göra nytt av om jag skulle vilja.

En trist gammal brungrön slipover tog jag med till en workshop med broderi på kläder som Karin Holmberg höll på Länsmuseet i Örebro förra året. Jag började sy rader med stygn mitt fram på slipovern, men sedan blev den liggande. I förra veckan letade jag fram den igen och tänkte fortsätta fylla på med  fler ränder. Men någon liten rackare hade gnagt små hål här och där, så istället gjorde jag några inte helt osynliga stoppningar. Kanske petar jag bort de ursprungliga raderna med stygn mitt fram. Nu känns de som en onödig dekor.

stoppning 1

Lappa och laga

Harris 1

Långt in i garderoben hängde makens gamla kavaj, nästan bortglömd, av bästa kvalitet i handvävt ylletyg, Harris Tweed från Yttre Hebriderna. I  nummer 2 2012 av tidskriften Hemslöjd finns en artikel om Harris Tweed, eller läs mer HÄR.

Tyvärr hade malen varit framme och gjort några otrevliga hål på ena ärmen.

Harris 2

Jag letade fram två rullar sysilke i passande färger och en bit svart sidenchiffong. Sen sprättade jag upp ärmsömmen en bit  för att komma åt att sy. En liten bit dubbel chiffong tråcklades fast under hålet som förstärkning. Med sysilket syddes små förstygn, ljusgrå tråd i de ljusgrå ränderna i tyget och mörkblått i de blåsvarta ränderna i både varp- och inslagsriktning.

Harris 3

Det blev bra! Silket smälte in i ullfibrerna och lagningarna går nästan inte att upptäcka. Hålen är borta och kavajen kommer till användning igen.

Harris 4

Lagat

Laga strumpa

Sockorna slits när man väver. Undersidan förstärks med maskstygn.

Laga skjorta

Brännhål på nya skjortan lagades med en logga från etiketten bak i halsen. Som tur var passade den precis mellan ränderna.

Korg

Mycket fin korg fyndad på loppis, men med trasig grepe. Hel igen efter lagning med linneband.

Lagat

Lagat nät, sett på stan.

I en intressant artikel i tidskriften Hemslöjd skriver Jonatan Malm om lagandets filosofi, läs HÄR.  Vill man se en bild på trasmattan med mycket kreativa lagningar som nämns i texten, då får man leta reda på den tryckta tidningen, nr 5-2013.

Sashiko i Härnösand – ett möte mellan gammal och nytt

s2

länsmuseet i Härnösand öppnade i förra veckan en utställning med japanska textilier. Jag var där för ett par dagar sedan. Utställningen har fokus på stygnen, sashiko. Sashiko är de allra enklaste stygnen, förstygn eller upp-och-ner-stygn. I tusen år har stygnen använts i norra Japan för att binda ihop tyglager, ofta med vita stygn på indigoblått tyg. Stygnen användes för att pryda, men också för att lappa och laga och förstärka slitna tyger.

I utställningen finns antika textilier inlånade från ett museum i norra Japan och från en privat samling. Några av mina favoriter:  överst en lagad textil för bädden, bodoko, sedan barnblöjor sydda av flera lager återanvända kimonor samt lappade tåsockor, tabi.

s1

s3

Idag är vi som är intresserade av broderi vana att se sashiko som en exakt sömnad, utförd i geometriska mönster efter noggranna instruktioner med vit tråd på indigoblått tyg. Ett exempel på detta finns i utställningen, 35 olika prover på moderna sashikomönster, sydda av Rei Saitoh (titta också t ex HÄR).

s6

En särskild del av utställningen är vikt åt Hisako Hagiwara. Hennes moderna sashiko är av en helt annan karaktär än det vi ser annars. Hennes stygn varierar i längd och täthet, hon återanvänder gamla textilier och förutom den traditionella blå-vita färgskalan använder hon många andra kulörer. Läs mer om Hisako Hagiwara i senaste numret av tidskriften Hemslöjd, nr 5 2013. Där säger hon bl a:  ”Vi vill peka på ett annat sätt att leva. Vi människor måste hitta tillbaka till de traditioner och de värderingar som fanns förr i tiden, då man tog tillvara det man hade. Det är en fantastisk känsla i föremål som använts länge.”

s11

s12

s5

Väggen är fylld med Hisako Hagiwaras grytlappar, delvis sydda av utslitna äldre textilier. Två av dem finns nu i min ägo!

Utställningen på Murberget i Härnösand pågår t o m 2014-01-12.

s7

 

Laga, lappa och hålla värmen

Idag när det är -22 C ute passar ett citat ur senaste numret av tidningen Hemslöjd: ”Två energisparprylar som det sällan talas om är filttofflorna och ullkoftan, trots att de är billigast av allt vi kan köpa för att spara kilowatt”.

Min gråmönstrade tröjan värmer gott nu, när det är svårt att få upp värmen inomhus. Lite sliten vid sidsömmarna var den redan när jag fyndade den begagnad för en 50-lapp. Nu har den fått förstärkning i sidorna av en randig kasserad tröja, som jag har valkat ihop lite i tvättmaskinen. Kanske ska det vara stygn i de svarta ränderna också? Med rött garn? Eller blir det snyggare med vitt?

Armbågarna börjar också bli tunnslitna. Man kan ju sy på lappar, men ett annat sätt är att sprätta bort ärmarna och låta dem byta plats. Då kommer det slitna inåt armvecket och ärmarna håller ett tag till.

HÄR och HÄR finns fler lappade tröjor.

Mottainai – ta till vara på japanska

En innehållsrik liten bok kom med posten igår från USA, Mottainai: The fabric of life.

Det japanska begreppet mottainai betyder både ”tacksam” och ungefär ”slösa inte” eller ”ta till vara”. Enligt boken genomsyrades japanskt tänkande  av begreppet mottainai och en vördnad inför naturens resurser innan industrialisering och internationalisering förändrade samhället.

Boken visar kläder och andra textila föremål tillverkade av fibrer som användes innan bomullen tog över. Det var bast av lind och alm, fibrer av banan, hampa och flera andra inhemska växter. Man tog t o m vara på använt papper, som skars i remsor och spanns till tråd, som man vävde av.

Särskilt intressant är det att se ursprunglig sashiko, dvs förstygn som binder samman och förstärker lager av tyg. Det finns flera exempel på hur textilier lappades och lagades så länge det överhuvudtaget var möjligt, som arbetsbyxorna på bilden. Lapp lades på lapp och tyglagren bands ihop med sashiko. Numera har sashiko övergått till att vara en prydnadssöm i perfekta mönster.

Boken är en utställningskatalog från Portland Japanese Garden och jag hittade den HÄR på Sri threads blogg, via ett inlägg på bloggen 365 saker du kan slöjda och med fortsättning på Slöjd håller. Så kan man följa trådar på nätet!

Bilderna är skannade ur boken.

Lapp på lapp

Anita i grannbyn har ett slitet gammalt lapptäcke efter sin farmor.  Anitas pappa var född 1917, bland de sista i en rad av 8 barn.  Alla barnen har troligen sovit under täcket, så det borde vara sytt någon gång på 1890-talet. Täcket togs till en början väl om hand, med nya lappar över slitna ställen. Men senare blev det nog alltför utslitet för att lagas och Anitas pappa använde det som skydd över bikuporna. Efter mycket funderande har Anita bestämt sig för att inte renovera täcket. Hon bevarar det i sitt nuvarande skick, som ett minnesmärke över knappare tider.

Till ”fillehaugen”?

Är det dags att förpassa min tröja till ”fillehaugen” (soptippen, lumphögen)?

Tröjan är stickad på maskin av Gun-Britt Croft-Griggs och jag köpte den för ca 10 år sedan. Den blev omedelbart en favorit. Efter flera års användning  började kanterna se nötta ut. De fick en virkad förstärkning. Snart var ärmarna tunnslitna vid armbågarna. Virkade lappar syddes på. Sedan var det ärmsömmarna som fransade sig, vilket avhjälptes med stickade remsor. Då började jag bli oförsiktig och spillde färgbad när jag färgade ullgarn. Tröjan fick turkosa stänk på magen. I det stadiet började det kännas som om tröjan var ett hemmaplagg.  Förra vintern hade jag den på mig när jag vävde. Det var dumt, det resulterade i slitage på magen. Hålen är nu dolda av mormorsrutor.

Men visst kan väl tröjan hänga med ett tag till!? Jag kan väl i alla fall använda den i trädgården, när snön har smält och man kan börja gräva?

Från ”fillehaugen”

Igår kväll kom jag hem glad och upplivad från Fårfesten i Kil, ett par mil norr om Karlstad. Först igår morse bestämde jag mig för att åka dit, så jag hade inte anmält mig till någon kurs eller föreläsning. Nästa år ska jag planera lite bättre och framför allt inte glömma kameran. Jag fick ändå en mycket innehållsrik dag, gjorde några bra inköp och träffade en massa trevliga människor.

Bland utställarna fanns Annemor Sundbø från Norge, som sålde sina böcker om stickning. Hon höll också både kurser och föreläsningar och det var synd att jag inte hade lite bättre framförhållning, för jag hade väldigt gärna lyssnat till henne. Men jag köpte i alla fall en bok, Usynlege trådar i Strikkekunsten. Hon skriver om symbolspråk, folktro och magi i de mönster som lever kvar i stickningen, om kulturhistoria, stickhistoria och stickminnen. Det finns också ca 20 beskrivningar.

Annemor har ett enormt underlag att forska i och skriva om när det gäller stickning. Av en händelse blev hon på 1980-talet ägare till Torridal Tweed og Ulldynefabrikk i Kristiansand på Norges sydkust. Fabriken återanvände ullprodukter, lump, som råvara genom att frigöra fibrerna och tillverka bl a täcken och madrasser. Som delbetalning hade kunderna möjlighet att lämna in sina utslitna ullplagg, ofta lagade, lappade och använda in i det sista. Fabriken hade ett lumplager, ”fillehaugen”, på 16 ton! För Annemor var det en guldgruva. Bara ett exempel, hon har ca 1.200 olika vantar från lumplagret i sin ägo.

Här är några bilder ur boken. Se fler bilder, läs om Annemor Sundbø och hennes böcker HÄR, på hennes hemsida.

 

En upplivad gammal tröja

Vid en garderobsrensning hittade  jag en mjuk, varm och skön tröja, en nästan borglömd tidigare favorit.  Ett gammalt hus på landet är inte bara kallt inomhus på vintern, huset bebos också ibland av diverse smådjur.  Någon hade knaprat i sig av den goda ullen och lämnat efter sig ett par hål. Med hjälp av ett par små vadmalsbitar och lite ullgarn blev tröjan användbar igen och kan hjälpa till att hålla nere vinterns elräkningar.

Tröja

Fågel