Kategoriarkiv: Återbruk

En oemotståndlig klassiker

Drygt tre meter tyg i nyskick fick följa med mig hem från Axelinas Manufaktur på återbruksgallerian ReTuna idag. Jag kunde bara inte stå emot den randiga klassikern Camelot, formgiven 1965 av Inez Svensson (1932 – 2005). Tyget hade lämnats in till gallerians inlämningsdepå för återbruk tillsammans med en stor trave andra fina, äldre tyger, som höll på att sorteras hos Axelina. Tyget syns på bild i Inez Svenssons bok Tryckta tyger från 30-tal till 80-tal. Borås Cotton har tyget i produktion, titta HÄR. Men visst är det roligare att köpa gammalt!

Examensutställning hos Handarbetets Vänner

Jag är glad att jag hann se årets examensutställning på Handarbetets Vänners skola i Stockholm innan den slutade för några dagar sedan. I år var det tolv personer som tog examen från utbildningen Högre textilt hantverk och som vanligt var det en mycket sevärd slututställning. Jag hade extra tur och träffade en av utställarna, Cissi Wiman. Vi har setts tidigare, för något år sedan när skolan hade öppet hus. Sedan dess har vi följt varandra på sociala medier. På utställningen visade Cissi broderier, en sorts dagboksbilder, sydda på maskin mest med svart tråd, kompletterat med lite handsömnad. På golvet på första fotot anas en del av hennes mindre broderier med tepåsar. Den som missade Cissis fina och berörande bilder på HV kan besöka Almgrens Sidenväveri i sommar, 15 juni – 17 augusti 2019. Då ställer hon ut tillsammans med Julia Kåsjö och Jennie Jakobsson från HV samt tre nyutexaminerade studenter från vardera Konstfack och HDK. HÄR finns information.

Julia Kåsjös examensarbete består av dubbelvävar i ull och silke. Det skulle vara spännande att se om hon går vidare i sin tankebana och syr kläder av tygerna.

Jennie Jakobsson har experimenterat fram en alldeles egen spännande kombination av material och teknik. Hon har tovat ull, klippt ut mönsterbitar och fogat ihop med spetssöm. En jacka och en krage fanns att se på utställningen.

Till sist väljer jag att visa en matta vävd av Lina Kac. Hon vill överraska sig själv, säger hon i den fina utställningskatalogen. Hon väver stort och utan skiss. Väven rullas ner på tygbommen, försvinner ur synhåll ett tag och helheten visas först när varpen är slut och väven klipps ner.

 

Kvinna – utställning i Nora, del 2

Titta vilken snygg matta! Vad ska man kalla tekniken? Halvrya? Mattan är anonym, utan märkning eller andra uppgifter om vem som är formgivare eller tillverkare. Den finns att se i utställningen Kvinna på Bryggeriet i Nora, där jag var häromdagen. Mattan kommer från Nora Diversehandel. I utställningen visar butiken ett urval av textilier från sitt sortiment av vintage, antikt och bättre begagnat. Textilierna från olika tidsperioder har kvinnor vävt, broderat, sytt, stickat, knypplat osv, förhoppningsvis med glädje men säkert ibland med möda och av tvång.

Några trasmattor finns som exempel på kvinnors skaparlust och strävan att ta till vara och göra fint av rester.

Att pussla och sy ihop tyglappar hör också till det lustfyllda skapandet. Täcket är sytt av ylletyger och ”kviltningen” består av knutar av garn i hörnen där lapparna möts.

Förhoppningsvis har dukarna vävts med glädje.

Broderiet finns på locket till en tygklädd burk avsedd för textilier som knappast används idag, lösa kragar och manschetter.

HÄR  och HÄR finns fler blogginlägg om utställning Kvinna, som pågår t o m 2019-06-02, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17.

Kvinna – utställning i Nora, del 1

 

Häromdagen gjorde jag en utflykt till mina gamla hemtrakter. Jag åkte till Nora för att se utställningen Kvinna på Bryggeriet, ett av mina favoritställen. Knappt 20 utställare tar sig an temat på olika sätt och fyller de fyra våningsplanen i den gamla bryggeribyggnaden med textilier, keramik, filmer, foto, målningar, teckningar, installationer. Resultatet är tankeväckande, ibland roligt, ofta vackert, ger tillfällen till samtal och diskussioner och är absolut värt en utflykt. En utställning om Barbie finns också. Under de 60 år som hon har funnits har hon inte bara sett snygg ut. Hon har hunnit arbeta som astronaut, sjuksköterska, kirurg, flygvärdinna mm och har med stor framgång ägnat sig åt idrott, t ex skidåkning och tennis.

Bilderna från utställningen delar jag upp på flera blogginlägg. Jag visar förstås sånt som jag gillar, men urvalet beror också på om jag lyckats ta någorlunda bra bilder. En del verk är svåra att fotografera till exempel beroende på ljusförhållanden eller på hur de exponeras. Och ibland är mina foton inte värda att visas trots bra förutsättningar.

Översta bilden visar Ingela Aggers skira broderi (beskuret) på nästan genomskinligt tyg. I bakgrunden syns några av hennes målningar.

Anna Linder har gjort installationen ”Utklädningsakt”.

Maria Skärlunds keramik har jag visat ett par gånger tidigare från andra utställningar. Här är de igen, hennes keramiska objekt som handlar om kvinnokroppen och dess flöden.

Lill Kinnegård har återanvänt gamla textilier.

Japansk boro, laga och lappa, har inspirerat Mari-Anne Levin Pölde.

Till sist ett par återbruksverk av Monica Lehn Dominick, som oftast med en humoristisk tvist.

Utställningen pågår t o m 2019-06-02, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17.
HÄR finns information om utställningen och om de konsthantverkare, konstnärer, matställen, butiker och övriga verksamheter som finns på bryggeriområdet.

 

Färgning i Katrineholm

Spännande paket innehållande papper, tyger, växter och skrot öppnades efter att ha kokat i färgbaden igår. En aning oroligt kändes det att boka in en workshop med växtfärgning så tidigt på året, den 4 maj.  Men den varma våren har ju satt fart på växtligheten (även om det var isande kallt just igår) och det finns redan gott om växter att plocka. De ivriga, intresserade och engagerade deltagarna gav mig en stor påfyllning med lust och energi. Lite annat ska göras den närmsta veckan, men sen ska jag sätta fart på mina grytor här hemma.

Ett stort tack till Konststudieklubben, som bjöd in mig till Katrineholm!

 

Förberedelser

Idag plockar jag ihop kursmaterial och packar bilen. Imorgon (2019-05-04) åker jag till Katrineholm och har workshop, Färga papper och tyg med växter och skrot. Plattor, grytor, hinkar och en massa annat ska med. Jag måste tänka till ordentligt så att jag inte glömmer något. Workshopen är fulltecknad, men det är möjligt att det blir fler tillfällen. I så fall kommer information här på bloggen, på Facebook och på Instagram.

Mina senaste fynd som sakletare hamnar bland alla övriga rostiga saker och ger effekt i färgbaden. Det mesta har jag hittat på gatan, t ex de tunna pinnarna som har lossnat från sopmaskinerna.

De använda, torkade tepåsarna ska förstås med.

Vi ska ju färga både papper och tyg och jag har skurit till akvarellpapper i en storlek som passar att stoppa ner i grytorna.

Silkegarnerna är perfekta att binda runt paket som ska färgas. Garnet färgas ”på köpet” och blir fint att använda till broderi.

Värdefullt skräp

Johanna Törnqvist driver sedan flera år projektet Precious Trash (ungefär = värdefullt skräp) där hon använder sopor och skräp för att göra nya överraskande saker. Hennes klänning sydd av chipspåsar har uppmärksammats på utställningar och i media och hennes smycken av tomma medicinförpackningar ingår i Nationalmuseums samlingar. Se mer HÄR.

Under påskaftonens konstrunda i Torshälla visades ett par av hennes plagg i en miniutställning på Ebelingmuseet. Den bruna klänningen är flätad och sydd av  en persons årskonsumtion av nylonstrumpbyxor. En annan person har förbrukat ca 20 T-shirts under tre år och av dem har Johanna virkat en klänning. (Klicka upp bilden i större format, så syns Fredrik Sederholms foton i bakgrunden lite bättre.)

På lördag 2019-04-27 ger Johanna Törnqvist en föreläsning på ReTuna Återbruksgalleria i Eskilstuna. Då är det Hållbarhetsfestival på temat hållbart mode i gallerian med workshops, modevisningar, föreläsningar, panelsamtal mm, titta HÄR.

Slitet och förgyllt

Mats Hermansson målar sina ikoninspirerade bilder på slitna presenningar. Men han betonar att han inte är ikonmålare: ”Jag målar inte ikoner. Det känns angeläget att säga det tydligt. Jag är på tok för otrogen och experimentell i mitt målande för att platsa i ikonmålarnas skara.”

De precisa, gyllene bilderna kontrasterar på ett intressant sätt mot det grova, slitna tyget. Det gillar jag. Hans bilder har jag sett ett par gånger tidigare och igår såg jag dem igen i kyrkan i Torshälla i samband med Torshälla konstrunda. Bilderna hänger kvar i kyrkan t o m imorgon, 2019-04-22.

 

Hållbart

En del saker hänger med länge, till exempel den här mattan. Den var det första jag vävde på egen hand efter vävutbildningen, på min första vävstol. Vävstolen köpte jag begagnad på annons. Den var hemsnickrad, sned och vind och blev utbytt mot en Öxabäck efter några år. Mattan följde med i flytten från Eskilstuna i mitten av 1970-talet och är, liksom vi, tillbaka igen i stan sedan ett par år.

Det sägs ju att det inte är lämpligt att blanda bomulls- och syntettrasor i en mattväv och det visste jag förstås när mattan vävdes. Men jag ville ha en röd matta, bröt mot regeln och klippte trasor av alla röda tygrester och av alla avlagda röda kläder jag fick tag på. Bland annat känner jag igen arbetsrockar i nylon från sommarjobb i kassan i en livsmedelsaffär, ett par mörkröda långbyxor i crimplene, bomullstyg från en orangeröd skjorta och från en rödrandig klänning. Syntettygerna har behållit färgen bra, medan bomullstygerna har tappat en del färg och är nu mer orange än röda. (Och nu när jag kryper på golvet och inspekterar mattan ser jag att det nog är dags att lägga den i tvättmaskinen.)

Mattan ligger i hallen. Den röda byrån till vänster har också hängt med ett tag. Den fick jag någon gång på 1960-talet. Till höger syns min hopfällda varpa. Den har stått där och vilat sedan i höstas. Det börjar kännas som om det är dags att sätta fart på den igen.

 

Här och nu

För några år sedan gick jag två kurser i Skottland med India Flint från Australien som lärare. Första kursen handlade om att färga tyg med växter, titta HÄR, och resten av veckan färgade vi framförallt papper, titta HÄR. Nu går jag på kurs för India Flint igen, men den här gången stannar jag hemma. Kursen, som heter being (t)here och ingår i hennes koncept the school of nomad arts, är nämligen nätbaserad. En gång i månaden, vid nymåne, läggs nya uppgifter ut på en kurssida. Första tillfället var i mars och om ett par dagar är månen ny igen och vi får ta del av mer. Deltagarna är spridda över hela världen. Vi kommunicerar och visar vad vi gör på kurssidan och på sociala medier. På Instagram finns en del att se för alla, #beingthere2019. Här på bloggen går det att följa en del av mina kursprojekt under kategorin Här och nu, titta HÄR.

Det hela handlar om att vara närvarande, att vara här och nu. En av uppgifterna i mars, eller snarare ett av förslagen, var att samla växter på marken och färga en ”bundle”, ett paket. I mars finns inte mycket växter att hitta här uppe i norr, men jag gick en promenad för ett par veckor sedan och plockade det jag fann. Den rostiga kedjan var ett bra fynd! Växter och kedja lindade jag in i en remsa från ett slitet gammalt lakan, knöt ihop och kokade i en timme. Jag försöker låtsas att jag aldrig gjort detta tidigare. Annars, tänker jag, är det nog lätt att falla in i gamla vanor och bara göra repriser av sånt som jag gjort tidigare.

 

En kort promenad

Jag tar en kort promenad och hamnar i det lilla galleriet hos Eskilstuna Folkhögskola. Ibland visas utställningar av inbjudna konstnärer och ibland redovisas projekt från olika kurser på skolan. Just nu visar deltagarna i den ettåriga utbildningen Recycle design – Återbruk resultatet av ett projekt som integrerat formgivning, textiltryck (på återbrukat tyg förstås), sömnad och foto. Fint och inspirerande.

Bilderna uppifrån och ner: Saini Roesner, Viola Larsson, Felicia Erikson.

Papperskonst på Östasiatiska Museet

Det här blir tredje gången jag skriver om en utställning av Woo-Bock Lee, ett tecken på att jag verkligen gillar hennes konst. Återanvänt mullbärspapper från sydkoreanska skolböcker, flera hundra år gamla, är hennes intressanta material. Av pappersbitar limmar hon abstrakta bilder och små skulpturer. Pappret tvinnas också till snoddar som hon flätar in i metallnät eller bygger ihop till stora former. HÄR finns ett inlägg om en utställning i Torshälla med en länk till ett annat inlägg från Örebro.

Nu visas hennes verk i utställningen Med respekt på Östasiatiska Museet på Skeppsholmen i Stockholm, en del i museets tema Paper Stories, från världens äldsta papper till samtidskonst. I utställningen rullar en film där hon berättar om sitt arbete. Den som vill träffa konstnären och prova hennes tekniker har möjlighet att delta i ett par workshops på museet, den 26 mars och den 6 april. Titta HÄR. Utställningen pågår t o m 2019-04-28. Gör ett besök om du råkar vara i närheten!

 

Repmöte

Idag blir det repmöte! Dagens tema är snoddar, snören och band när Eskilstuna Folkhögskolas distanskurs i textilt återbruk träffas i skolans lokaler på återbruksgallerian ReTuna. Jag har plockat fram böcker, slynggafflar, påtdockor och papp att göra brickor till japanska snoddar av. En repmaskin finns det också. Och så går det förstås att göra fina snoddar med bara händerna som redskap. Garn av diverse slag finns och mattrasor. Och det går säkert att leta fram andra intressanta material att testa i skolans materiallager.

HÄR är information om kurserna på Eskilstuna Folkhögskola.
HÄR är ReTuna.

Inspiration och idéer

Tre nya häften från Hemslöjdens Förlag kom i brevlådan häromdagen. Ämnena ligger helt rätt i tiden, att färga med reservage och att ge våra kläder längre liv.

Katarina Evans och Katarina Brieditis visar i sina två häften en mängd praktiska, finurliga och roliga sätt att lappa och stoppa kläder som har gått sönder. Speciellt inspirerad blir jag av hur de på ett fantasifullt sätt använder broderi till att snygga till slitna och trasiga kläder.

Att Eva Davidsson är suverän på att använda sig av shibori har jag sett tidigare i utställningar. Bilden nedan är inte från boken, utan hennes bidrag till en utställning på Almgrens Sidenväveri 2013. I häftet har hon samlat olika enkla sätt att göra reservage framförallt med stygn på tyg, men hon beskriver även kortfattat flamfärgning av garn, ikat. Kanske borde jag sortera lite idéer som finns i huvudet, färga ikat och få upp en sjalväv i vävstolen.

 

 

Lappade byxor

Mina sköna, mjuka hemmabyxor behövde fixas lite. På vänster knä var det nästan hål och lagningen som gjordes för några år sedan på höger lår (titta HÄR) var på väg att gå sönder.

Ärmen från en kasserad herrskjorta fick bli lappar. Stygn med inspiration från sashiko binder ihop lappar och byxben. Nu duger byxorna ett bra tag till.

 

Lapptäcke hos en vän

Rutiga, blommiga och prickiga tygrester i många färger har kombinerats på ett skickligt men samtidigt lite rörigt sätt till ett täcke i traditionellt blockhusmönster. Mörka, enfärgade remsor binder ihop kompositionen till en harmonisk enhet. På baksidan syns stickningen, de handsydda stygnen som sammanfogar framsida, stoppning och foder. Det charmiga täcket såg jag hos en vän, som ropat in det på auktion.

 

Producerar påsar

Viker och limmar – det blir påsar. Tio om dagen är mitt beting denna vecka. Påsarna blir bland annat förpackningar till broderigarner och för den som känner sig sugen på yllebroderi finns garn att köpa nu den 2 – 3 februari 2019. Då deltar jag i kulturhelgen Vinterspår i Lindesbergs kommun. Jag är inbjuden att vara med hemma hos Gunilla Dovsten, keramiker och vän, i Dalkarlshyttan alldeles i utkanten av Lindesberg. Det blir roligt att tillbringa ett par dagar i mina gamla hemtrakter. Hoppas vi ses!

HÄR finns information om vad som händer hemma hos Gunilla i helgen och en länk till hela programmet längst ner på sidan. (Jag finns på punkt 68.)

HÄR visar jag hur påsarna görs.

Vilken kreativitet!

 

Vilken kreativitet, vilken entusiasm, vilken grupp! Jag pratar om workshopen i färgning i lördags (2019-01-12) med distanskursen i textilt återbruk på Eskilstuna Folkhögskola (titta HÄR). Jag hade fullt sjå att hänga med i det höga tempot och glömde bort att fotografera. Så då var det ändå ganska bra att en av deltagarna, Karin, glömde kvar sina färgade tygbitar. I lugn och ro kunde jag ta några bilder. Visst blev det fint!

Tvätt och strykning återstår, liksom att göra hemuppgiften till nästa träff i februari. Uppgiften är förstås att sy något av de färgade tygbitarna.

Idag blir det färgning

Är allt på plats? Jag har väl inte glömt någonting? Idag, 2019-01-12, står det färgning på schemat för deltagarna i Eskilstuna Folkhögskolas distanskurs i textilt återbruk i lokalerna på ReTuna. Lökskal, ekollon, utrensade växter från blomsteraffären i ReTuna återbruksgalleria, begagnade textilier, järnskrot, inspirerande litteratur och lite annat är framdukat. Snart sätter vi fart på grytorna!

Knäppt?

Kanske är det lite knäppt att laga en knapp. Plasten i knappen, som lossnat från en kofta, har små sprickor och det var risk att ”bron” skulle gå sönder. Det bruna märket är från ett försök att smälta ihop plasten. Det lyckades inte riktigt så det blev en klick lim också.

Och varför var det så viktigt att behålla knappen? Koftan, som knappen satt på, är en ofta använd favorit i garderoben, inköpt second hand för några år sedan. Jag gissar att koftan är från 1960-talet och den var nära nog i nyskick när jag köpte den. Ullen i garnet kommer att åldras värdigare och hålla betydligt längre än plasten i knapparna. Men jag vill förstås ha originalknapparna kvar så länge som möjligt.

Promenadskor

Dagens fynd i begagnatbutiken är ett par promenadskor för 60 kr, i nyskick och i rätt storlek. Min gissning att de var från 1970-talet visade sig vara riktig. I den ena skon fanns en sida ur Dagens Nyheter från 7 oktober 1978. I 40 år har skorna stått oanvända i någons garderob. När skorna var nya, och jag var ung, hade jag nog betraktat dem som tantskor. Men nu känns de perfekta.

Lappat och lagat

 

Som sagts tidigare, jag köper sällan nya kläder. Jag använder det jag redan har, lappar, lagar och köper secondhand. Så Kerstin Neumüllers nya bok Lappat & lagat från Natur & Kultur är helt i min smak. Här finns beskrivningar på snabba lagningar och långsamma, enkla och komplicerade, synliga och nästan osynliga, sydda på maskin och sydda för hand. Boken är fylld med knep och idéer som passar alla kunskapsnivåer.

Och varför en bok när ”allt finns på nätet”? Jo, helt enkelt för att jag gillar böcker, särskilt böcker formgivna och tillverkade med stil och finess. Det här är en sån bok.

PS. HÄR finns också lagningar, mina och andras.

Förberett för broderi

Snart kommer de till ReTuna Återbruksgalleria, deltagarna i Eskilstuna Folkhögskolas distanskurs i textilt återbruk. Idag, 2018-11-10, står det broderi på schemat och jag har plockat fram material och förberett dagens uppgifter. Garnerna, tygerna och tillbehören är överblivna, ratade eller utsorterade och inlämnade till återbruksgallerian eller skänkta till skolan på annat sätt. Nu kommer en del av materialet till användning i händerna på kreativa kursdeltagare.

HÄR finns information om Eskilstuna Folkhögskola och HÄR om ReTuna.

Mer från museets magasin

Som jag berättade häromdagen, titta HÄR, hade Susanne Cassé, Västmanlands läns museum, och Susann Leval, länshemslöjdskonsulent, letat fram väl valda godbitar ur museets magasin till en liten utställning i samband med föreningen Rikstäckets årsmöte i Västerås i förra veckan (oktober 2018). Jag visar några av textilierna och den som vill se mer kan titta HÄR i en mapp på Digitalt Museum. Varje föremål innehåller material, former, stygn och detaljer som sätter igång min fantasi och jag är tacksam över att jag fick beundra dem en stund på nära håll.

Det vackra täcket på första bilden är sytt av sidenlappar. Tygerna i hörnen ser ut att vara omonterade broderier till bindmössor. Övriga lappar i kantbården har kviltat mönster i form av blommor. Och titta på det fina sidenbandet!

Nästa täcke är också i siden och syddes till ett bröllop på 1830-talet. Mittstycket med broderier ser ut att vara återanvänt. Jag tycker nog att den randiga baksidan är minst lika intressant som framsidan, med kviltningens lite vingliga stygn.

Så ett traditionellt täcke med smala remsor i blockhusmönster. Jag tolkar uppgifterna i katalogen som att täcket kan vara från slutet av 1800-talet.

Och till slut en kjolsäck i skarvsöm.

 

 

Full rulle

I halvmörkret bakom en ställning med slitna plastmattor och raggiga ryamattor i begagnatbutiken skymtade  jag något intressant, något som jag alltid spanar efter, nämligen äldre trasmattor. Den här gången var det något alldeles extra. Jag lyckades baxa ut den tunga bunten för att kunna se bättre. Det visade sig vara en tjock mattrulle direkt från vävstolen, vävd utan uppehåll av begränsade mängder blandade trasor. Troligen skulle väven klippas itu i lagom bitar. Men det blev aldrig av och nu ligger hela rullen där. Om jag köpte? Nej, rullen var för tung för att ta på cykeln. Kanske åker jag tillbaka och ser om den finns kvar.

 

 

Roligare shopping!

Personligt, unikt, oväntat, bra pris och miljösmart. Det är några av de saker som gör att jag gillar att shoppa second hand, de gånger jag behöver något ”nytt”. Axelinas Manufaktur & Diverse är ett av alla ställen här i stan där jag hittar sånt som kan behövas.

Inte för att jag direkt känner behov av ett par gröna platåskor, men visst är de snygga!

Och titta på de här pyttesmå broderade örhängena.

Axelinas Manufaktur & Diverse finns HÄR på Facebook. I verkliga livet finns butiken i ReTuna återbruksgalleria i Eskilstuna, titta HÄR.

 

Nu håller skorna ytterligare några mil

Det här är mina allra skönaste skor. De är inköpta på rea för mer än 15 år sedan och jag har gått flera hundra mil i dem, på korta promenader och långa promenader, i skogen, i stora och mindre städer, längs stränderna på Jylland.

De började rasa samman inifrån. Så här såg det ut vid hälarna.

Men nu ser det ut så här med hjälp av rester från en slaktad skinnsoffa och lite lim. Nu kan jag fortsätta gå i många mil till.

Fint, roligt, tänkvärt och inspirerande

Fina, roliga, tänkvärda och inspirerande saker såg jag på ett par slöjd- och hantverksutställningar i Linköping igår.

På Östergötlands museum visar studenter från kandidatprogrammet Slöjd, Hantverk och Formgivning på Linköpings universitet sina examensarbeten. Lina Niklasson har stickat tröjan på första bilden. Hon säger: ”Handkraft är politik och med handkraft kan vi förändra världen”.

Linnéa E Johansson har också stickat. Hon har undersökt tekniken tvåfärgad brioche och stickat överdelar med inspiration från naturen.

Utställningen hänger t o m 2018-09-08. Se mer HÄR.

Den som vill se den innehållsrika utställningen 100 Folk i de fina lokalerna hos Hemslöjden i Östergötland får skynda sig. Utställningen avslutas nu på lördag 2018-08-18. Cirka 100 utställare visar sina personliga tolkningar av begreppet folkkonst. Jag fokuserade, som vanligt, på textilierna. Det finns många fler intressanta textilier än de få saker jag visar här. Och det finns förstås många andra material representerade. HÄR finns information.

Mikaela Bergqvist har sytt tvistsöm.

Ulla Thorsell har gjort väskan i återbrukat material.

Nina Isevall har sytt topparna i boro-teknik, detalj nedan. I bakgrunden skymtar Eva Danielssons jacka i shibori, etsbad och sashiko.

Utflykt till Vela

Idag har jag varit i Vela, strax utanför Enköping. Där, runt hörnet, har Lata Pigan två lador fulla med saker, exklusiv vintage blandat med lite mer vanlig second hand.  ”En dröm!” förstod jag att några ivriga holländska besökare utropade med lyckliga leenden.

Ett helt rum är fullt med tyger, både välkända tyger av kända formgivare och annat fint passande en mindre börs. Mitt enda inköp blev ett par småblommiga tygbitar för en tjuga, men jag ångrar att jag inte köpte det rödbruna tyger med blommor och ränder också.

Och så finns det kläder, mest begagnat men även obegagnat.

Och massor med porslin. Och mängder med andra saker, pryttlar och grejer överallt. Lata Pigan har öppet under sommaren, nu i augusti torsdag – söndag 11 – 17. Se till att ha gott om tid! HÄR finns Lata Pigan på Facebook, på Instagram @latapigan.

Samlar på gamla mattor

Jag samlar på gamla trasmattor. Inte så att jag köper och lägger på hög, nej, jag samlar på bilder av gamla trasmattor. Mattorna kan gärna vara tunna, långa och smala.  Speciellt gillar jag att studera väverskans randmod eller randhuvud. Monica Hallén skriver i sin bok I trasmattans värld: ”Randhuvud, randmod – hade den väverska som med små medel lyckades göra vackra randningar i spännande och oväntade kombinationer”.

I den här mattan, som jag har fotograferat på Färgargården i Norrköping, har väverskan fått ihop en fin helhet av många olika trasor i små mängder.

Staffan Westerberg på Eskilstuna Konstmuseum, del 2

 

Staffan Westerbergs kreativa värld har flyttat in på Eskilstuna Konstmuseum över sommaren. Som sagt, jag har ingen relation till Staffan Westerberg och hans figurer. Lillstrumpa, Vilse och de andra har inte påverkat mitt liv. Men utställningen berör mig. Alla föremålen, figurerna, skisserna, bilderna och filmerna får mig att känna allvar och sorg, men även kreativ lust och barnslig glädje. Jag hör mig själv fnittra emellanåt. Utställningen pågår t o m 2018-09-09, mer information HÄR.

 

Staffan Westerberg på Eskilstuna Konstmuseum, del 1

Jag har ingen relation till Staffan Westerberg och hans figurer. Lillstrumpa, Vilse och de andra har inte påverkat mitt liv. När programmen sändes i TV var jag i fel ålder, hade kanske inte ens en apparat och förresten har jag nog aldrig varit en flitig TV-tittare. Ändå, jag blir betagen av utställningen som pågår i sommar på Eskilstuna Konstmuseum. Jag visar snart fler bilder. Utställningen kan ses t o m 2018-09-09, mer information HÄR.

Det mörka rummet (svårt att fota!) är fullsmockat med saker från Staffan Westerbergs kreativa liv. Men det första jag ser är trasmattorna på golvet. Den som vävt mattorna har använt sin begränsade tillgång på trasor på ett beundransvärt sätt och vävt den typ av trasmattor som jag kanske gillar allra mest. Mönstret i randningarna är inte alltid helt uppenbart. Jag får leta lite med ögonen för att hitta en rapport. Nörd?

 

Fritt broderi?

Fritt broderi – ett uttryck som jag undviker, helt enkelt för att det ofta är oklart vad som avses. En definition är att stygnen i fritt broderi inte sys över räknade trådar. Motsatsen är då trådbundet broderi där stygnen följer trådarna i tyget, så som t ex korsstygn vanligen sys.

Duken på bilden har legat ofållad sedan jag broderade den för bortåt 50 år sedan. Jag köpte en materialsats. Någon annan har tecknat mönstret, valt tyg, fört över motivet till tyget, bestämt vilket garn, vilka färger och vilka stygn som ska användas. Sedan har jag försökt följa instruktionerna så noga som möjligt.

Nu har jag tagit mig friheten att klottra med korsstygn på duken. Mönster, figurer, garn, färger, storlek på stygnen och allt annat bestämmer jag själv. Jag syr fritt, helt efter eget huvud, men räknar trådarna i tyget.

Enligt definitionen är den ursprungliga duken sydd i fritt broderi, medan mina korsstygn inte är fria. Jag känner mig dock mer fri och befriad i mitt broderi nu än jag gjorde för 50 år sedan.

Trasmattor på Åland

Det går inte att undvika att ögonen fastnar på textilier. I huvudbyggnaden på Jan Karlsgårdens friluftsmuseum (titta HÄR) på Åland täckte de här trasmattorna golvet i salen. Mattorna är randade på ett sätt som är typiskt för Åland. Breda fält, vävda ”en om en” med en stor variation av olika trasor, avgränsas av smalare ränder i klara färger. Ett suveränt sätt att få en helhet av ett begränsat material!

 

En blus av två herrskjortor

Ännu en gång har jag använt mig av sömnadsmönstret The factory dress från Merchant & Mills. (HÄR finns en klänning och länk till en annan klänning.) Nu gjorde jag lite ändringar i mönstret och sydde en blus av två rutiga herrskjortor. För att få lite kontrast till alla rutor tog jag ett småprickigt tyg till några detaljer, till infodring i halsen, baksida av kragen och uppvik på ärmarna. Jättekul att pussla med tygbitarna och jag är nöjd med processen och med resultatet. Men kommer jag att använda blusen? Kanske inte så mycket. Blått och rött passar inte ihop med just någonting annat i min garderob. Kanske dags att skaffa ett par blå jeans?

Det behövdes en förstärkning i halssprundet och då passade den här etiketten bra.

Klänning igen

 

Det här är min andra klänning efter mönstret The factory dress från Merchant & Mills. HÄR visade jag den första klänningen. Kanske blir det ytterligare en, men då ändrar jag lite på konstruktionen av sidsömmarnas fickor. Kjoldelen skulle nog få ett bättre fall om fickorna satt fast i midjesömmen. Roligt att sy var det i alla fall och jag är nöjd med resultatet.

En blus planerar jag också att sy med utgångspunkt från det här mönstret. Två herrskjortor ligger isärsprättade på arbetsbordet.  Jag vrider och vänder på tygbitarna och funderar på hur de bäst kommer till användning. Om jag lägger till lite annat tyg, räcker bitarna till två blusar då? Ska jag behålla knäppningen? Fickorna – hur använder jag dem? Det här gillar jag – utmaningen i att göra så mycket och så bra som möjligt av ett begränsat material.

Upprepat, oavslutat, ofulländat

En handstickad bild, delvis upprepade stickningar, lösa trådar. Installationen ”Syersken i Trastevere” av Kari Steihaug kan ses på Fiberspace Gallery i Stockholm ännu en vecka, t o m 2018-05-05. HÄR finns info om öppettider mm.

Kari Steihaug har länge sysslat med det ofulländade, det oavslutade. På Fiberspace köpte jag hennes bok ARKIV: De ufullendte från 2011, ISBN 978-82-92863-18-3. Boken visar ofärdiga stickprojekt, som skickades till henne efter ett upprop. Korta och ibland lite längre berättelser ger bakgrund till de oavslutade projekten. Då, 2011, hade hon fotograferat och dokumenterat mer än 150 ofärdiga stickningar. Hon fortsätter samla och ser det som en hyllning till det ofulländade. Hon skriver: ”Arkiv: De ufullendte handler om poesien i det uperfekte og om det å gi oppmerksomhet til noe mislykket og tapt. Det er et dokumentariskt prosjekt, og samtidigt kan det leses som et uttryck for de mange sider av livet som blir annerledes enn vi planlegger.”

Några exempel ur boken:

Nu är väskan min

 

När saker har funnits riktigt länge utan att någon vill köpa, inte ens på rea, då brukar sakerna övergå i min ägo. Den här väskan, till exempel, är fortfarande inte såld efter bortåt 15 år. Så nu ger jag upp och tar den själv.

Broderiet  är inspirerat av broderade, lite skeva blommor i hörnen på en kudde från Bara härad i Skåne, daterad 1820, nu i Nordiska Museet. (Utan att lyckas letar jag efter kudden på Digitalt Museum. Men den finns på bild i Gertrud Grenander Nybergs bok Lanthemmens prydnadssömmar, sid 117.) Det är nog bara jag som kan se likheten, men jag vet i alla fall var blommorna är ”lånade”.

Fransen består av rester från några av alla de slitna och kasserade kläder som jag har klippt mattrasor av. Den maskinknypplade spetsen har skånskt mönster. Axelremmen har jag vävt med brickor.

Vad finns det i påsen?

Nu är min japaninspirerade påse klar, påsen jag sytt i workshopen med namnet bagstories under ledning av India Flint i en grupp på Facebook. Titta HÄR i tidigare inlägg. Mitt material är fickor från herrskjortor, rester från mattrasklippning. Fodret består av de bästa bitarna av ett utslitet lakan. Den som följder instruktionerna helt och hållet på FB får en väska med handtag. Jag gillar de traditionella japanska påsarna som är knutna och gjorde så här istället.

Och vad finns i påsen?

Jo, mina garner till yllebroderi. Det var dags att byta ut den överfyllda, men praktiska, plastpåsen till något finare.

Före

Efter

Påfyllning av energi

Veckan som gått gav mig rejäla doser med inspiration och energi.

I tre dagar var jag en av många slöjdare i montern hos Sörmlands Museum och hemslöjdskonsulenterna i Sörmlands och Stockholms län. Vi var en pytteliten, men mycket uppskattad, del i konventet Folk och Kultur som pågick här i Eskilstuna 7 – 10 februari 2018. Det blev många fina möten med intresserade besökare. Jag var dålig på att dokumentera med kameran, men Maria Gustafsson deltog en av dagarna med sina spännande stickningar och HÄR på hennes blogg finns bilder.

ministrar

bagstories 1

I veckan har jag fått användning för en hög med fickor från herrskjortor. I en workshop på Facebook, titta HÄR, syr vi japaninspirerade påsar under ledning av India Flint och jag tyckte att fickorna passade fint till uppgiften. Resten av skjortorna har jag vävt mattor av. I FB-gruppen bagstories möts människor från många länder och delar generöst med sig. När jag väl är klar med den här första påsen så finns det andra varianter som jag vill prova att sy.

Och så kom det två fina böcker i brevlådan. Mer japansk inspiration finns i boken Saori. Self-innovation through free weaving av Misao Jo och Kenzo Jo. Boken är en introduktion till Saori, en filosofi utvecklad av japanskan Misao Jo kring ett frigörande sätt att väva. Läs mer HÄR hos Sakura Weaving, svensk representant för konceptet. Folklig grannlåt av Birgitta Farhang och Ingrid Herrdin handlar om tryckta bomullssjalar som använts och används till folkdräkten, framförallt i Dalarna, ofta med anknytningar till andra delar av världen.

En bra vecka med nya möten och lite nya tankar!

böcker

 

Tvinna som Ötzi

Inom området på klippavsatsen där bärmesen upphittades, fanns också talrika snören och rep. Med dessa snören var bland annat trädelarna till bärmesen fastsurrade med varandra. Alla snörena är gjorda av två strängar  av gräs som tvinnats ihop i S-form. Det längsta fragmentet mäter femtiosju centimeter.

Bild och text är ur boken Mannen i isen av Konrad Spindler. Det handlar förstås om stenåldersmannen som fått namnet Ötzi och som hittades infryst i isen i Alperna på gränsen mellan Österrike och Italien.

Jag lärde mig tekniken att tvinna sådana rep när jag var på kurs för India Flint i Skottland för några år sedan, inte med gräs utan med remsor av återbrukat tyg. Människans kanske viktigaste uppfinning, säger India. Vill du prova?  Jag visar hur det går till på Slöjdtorget på konventet Folk och Kultur som äger rum 7 – 10 februari 2018 i Eskilstuna. Onsdag 7 februari och fredag 9 februari finns jag där, i Stiga Sports Arena. (Torsdag 8 februari är jag också där, men då visar jag yllebroderi.) Kolla HÄR! Det finns mycket mer att ta del av på Slöjdtorget, som är en liten del av konventets späckade späckat program. Fri entré till utställningshallen!

Mina rep, de jag gjort hittills i alla fall, är tvinnade med Z-snodd istället för S-snodd som Ötzis. Nu har jag provat att tvinna åt andra hållet och det går lika bra. Jag har inte testat att tvinna gräs, men jag har tvinnat använda kaffefilter,

remsor av gamla lakan

och blad av daglilja.

 

Woo-Bock Lee på kort besök i Torshälla

Varken kamera eller telefon fick jag med mig när jag cyklade till Torshälla idag för att se en utställning med en av mina favoriter, Woo-Bock Lee. Så tyvärr blir det inga bilder från hennes utställning på Kvarnen. Som tur var låg det i alla fall några tjugor i en ficka och jag kunde köpa en fin liten bok med foton på hennes verk. Ett mycket kort besök gör konstnären i Torshälla, endast två dagar pågår utställningen och imorgon 2017-10-15 är sista dagen.

Woo-Bock Lees material är återanvänt papper från gamla skolböcker från Sydkorea, mullbärspapper som är flera hundra år gammalt. Hon tvinnar snoddar av pappret och flätar in snoddarna i metallnät, eller limmar pappret till nonfigurativa bilder. Jag gillar det lågmälda i hennes bilder och är mycket förtjust i materialet. Så här skrev jag när hon ställde ut på Galleri Nord i Örebro år 2014:  ”Verken utstrålar harmoni och lugn, men tittar man nära ser man många  intressanta detaljer med små papperslappar i olika färg och olika mönstring. Fragmenten av skrivtecken förmedlar hemliga budskap.”

HÄR finns blogginlägget från utställningen i Örebro. Bilden nedan är därifrån.
Se mer HÄR på Woo-Book Lees hemsida. Det går också att följa henne på Facebook.

 

 

Välkommen in i trasmattans värld!

Finbollar, fulbollar och knasbollar kan man läsa om i Monica Halléns nya bok I trasmattas värld från a-ö, det vill säga Monicas sätt att kategorisera olika sorters mattrasor. Hon visar hur allt går att använda, det fula, det fina och det knasiga, till mattor i genomtänkt formgivning där varje sorts trasa kommer till sin rätt.

Att kalla boken för en vävbok är lite begränsande. Här finns visserligen vävsedlar till vackra trasmattor i olika tekniker, men också historik, fina bilder och en mängd praktiska vävtips. Erfarenhet, kunskap och fakta presenteras i bokstavsordning på ett mycket inspirerande sätt.  Allt genomsyras av Monicas genuina kärlek till mattrasor och trasmattor. På varje boksida upplever jag glädjen i att ta till vara och jag känner mig verkligen välkommen in i trasmattans värld.

Allt går att använda! Av små trasrester kan man väva fina fransar.

Och så här fint går det att göra av de ännu mindre tygbitarna, resterna som brukar hamna i papperskorgen.

En enda liten invändning har jag, särskrivningen av ordet trasmattans på omslaget.

Väv 2017 i Växjö – del 1, trasvävar

En 328 meter lång trasmatta sträckte sig längs Storgatan i Växjö under några dagar i slutet av förra veckan. Långa mattlängder hade vävts i vävstugor runt om i trakten och fogats ihop. Samordnare var hemslöjdskonsulent Monica Modig Rauden.

Anledningen till detta var Vävmässan, ett evenemang som arrangeras vart tredje år av Svenska Vävrådet (titta HÄR) och i år, 2017, var det alltså Växjös tur att stå för värdskapet.  Jag tillbringade en intensiv dag på mässan och ytterligare några timmar på utställningar på stan. Fötterna blev trötta och huvudet fyllt. Jag sorterar bilder och intryck och delar upp dem i flera inlägg på bloggen. Nu, i del 1, blir det trasvävar.

Siw Andersson

Matta med inplock i varpriktningen, vävd av Siw Andersson. Kan ses i utställningen Småland väver på Utvandrarnas hus ända till 2018-01-28. Titta HÄR.

Även trasryan vävd av Inga-Britt Hjärtberg kan ses på utställningen Småland Väver.

Klara Albertssons trasrya fanns i HDK Stenebys monter på mässan och är hennes examensarbete från programmet Textil, Kropp, Rum. Se mer av Klara HÄR.

Monica Hallén fanns också på mässan. Hon presenterade sin nya bok I trasmattans värld, mer om boken kommer senare. Och så hade hon förstås med sig sina fina trasvävar.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

OMSLÖJD – När samlat möter nytt

Utställningen  OMSLÖJD – När samlat möter nytt öppnade på Örebro Läns Museum i Örebro idag.

Utställningen är resultat av ett projekt som startade under 2016. En arbetsgrupp bestående av representanter från Örebro läns slöjdförening och personal från museet valde ut ett antal slöjdföremål från museets samlingar. Slöjdare, konsthantverkare, formgivare och andra intresserade bjöds sedan in till inspirationsträffar med tanken att nya föremål skulle skapas med utgångspunkt från de gamla. Ett 20-tal personer visar nu nya föremål tillsammans med föremålen från museet. Läs mer HÄR. Utställningen pågår t o m 2018-01-28.

Översta bilden visar en detalj av en jacka som Anneli Linder har vävt av bortskurna stadkanter, spill från textilindustrin som annars skulle slängas. En för Närke typisk rya ur museets samlingar är hennes inspirationskälla.

 

Anneli fastnade också för en gammal tryckstock för textiltryck. Hon skar en egen och tryckte tyg till en klänning.

Anne-Marie Yazid har sytt en korsett av material ur sitt förråd av tyger. Hennes utgångspunkt var en gammal väl använd korsett som mest består av lappar och lagningar.

Christina Olofsson stickade täcket inspirerat av ett lapptäcke ur museets samlingar.

Här hänger mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jag har tittat på små handvävda tygprover, en del i färgeffekt,  insamlade för ungefär 100 år sedan, uppklistrade på papper med uppgifter om vem som har vävt eller ägt tyget och var i länet personen var bosatt. Eva Eriksson fastnade för en stor burk flätad i näver och flätade sedan skålar i keramik.