Kategoriarkiv: Återbruk

Slöjdloppis!

Foto: Eva Svensson/Hemslöjdsföreningen Sörmland


Hemslöjdsföreningen Sörmland bjuder in till slöjdloppis, ett fantastiskt tillfälle att rensa i skåpen. Plocka fram material, redskap, verktyg och litteratur som har med slöjd att göra (men inga färdiga föremål), saker som andra kan ha glädje och nytta av. Ingen avgift, begränsat antal säljare. Alla är välkomna att boka bord!

Tid: 5 november 2022

Plats: Retuna Återbruksgalleria, Folkestaleden 5, Eskilstuna

Anmälan: hemslojdensormland@gmail.com


Jag har bokat plats och har börjat röja bland alla mina saker. Knappar, broderigarner, sysilke, textilfärg, akvarellpapper och mycket annat kommer fram ur gömmorna. Och alla vävgarner, jag kommer aldrig att hinna använda allt. Tio kilo kulört lingarn 16/1, bland annat, det kanske kan användas i någon annans vävstol. Jag lovar att det blir riktiga fyndpriser. Vad sägs till exempel om tio knappar för tio kronor?

Hoppas vi ses på Retuna, vare sig du kommer som säljare, köpare eller både och.

Fina utställningar i Ockelbo och Leksand

I förra veckan var vi ute på en resa några dagar och jag såg fina utställningar i Ockelbo och i Leksand. (Fler bilder, som inte visar textilier, finns på Instagram, @textilainslag.)

I Wij trädgårdar i Ockelbo ställer Annelie Krantz ut alldeles vid huvudentrén. T o m 2022-09-04 kan hennes broderier beskådas och beundras, stygn och hål på målade, återbrukade tyger med rubriken Rester; speglingar.

.


I Wij valsverk visas broderigruppen Fimbrias (hemsida finns HÄR) utställning Vår trädgård har tolv ingångar  t o m 2022-08-14. Särskilt intressant var det att se verk av Karin Lundström. Henne har jag följt länge på Instagram, @karinlunds.

.


I Hemslöjdens hus i Leksand såg jag två utställningar, vävar av medlemmar i Vävnätet Dalarna och Eva Davidsson kläder. Vävutställningen är avslutad, men Eva Davidssons utställning kan ses t o m 2022-08-13.


Det var många besökare som beundrade vävnaderna och det var lite svårt att komma åt att fotografera, men jag lyckades ändå ta en någorlunda skaplig bild på Kirsi Mannis fantastiska björkväv i saoriteknik.

.


Eva Nelsons fina trasmattor kunde jag också fånga på bild, liksom hennes läckra väskor i rosengång.


Eva Davidssons kläder har jag sett tidigare. ”Bland det bästa jag sett på länge” skrev jag i ett blogginlägg när hon ställde ut hos Konsthantverkarna i Stockholm, titta HÄR. Sju år senare är hennes mix av plagg, accessoarer, mönster, tekniker från Dalarna och Japan fortfarande bland det bästa jag har sett.

.

.

Trä nålen-dagen


Den 25 juli, idag, firas trä nålen-dagen. Jag passar på att visa bilder från Takao Momiyamas utställning Lagningar på Vandalorum i Värnamo. Många gånger har han trätt nålen när han har sytt samman fragment av gamla nötta japanska textilier.

.

.

.

.

Takao Momiyanas sashiko och boro visas tillsammans med den inspirerande, berörande och vackra utställningen Boro – Nödens konst. Den såg jag förra året på Östasiatiska museet i Stockholm. HÄR finns ett blogginlägg.

2022-08-14 är sista dagen för Lagningar och Boro – Nödens konst.
HÄR är Takao Momiyanas hemsida och HÄR finns han på Instagram.
HÄR finns öppettider och annan information om Vandalorum. Åk dit om du har möjlighet!

Rötter


På väg söderut gjorde vi en avstickare till Kumla för att se en samlingsutställning i konsthallen i biblioteket. Medlemmar i Örebro Läns Slöjdförening och Svensk Form Örebro visar konst, konsthantverk, slöjd i olika material och olika tekniker i sina mer eller mindre bokstavliga tolkningar av det gemensamma temat Våra rötter. Utställningen pågår t o m 2022-08-01. Här är verk av fyra av de knappt femtio utställarna.

Så glad jag blev att se Ingrid Thorins rya! I utställningstexten berättar Ingrid att ryamattor med inspiration från gamla sängryor från Hardemo i Närke har funnits i hennes närhet hela livet. Hennes mamma vävde en matta innan hon gifte sig 1933 och en av hennes systrar vävde en annan variant 1955. Ingrid håller traditionen levande och vävde sin rya i Fjugesta vävstuga 2020, i 1950-talets mönster. Mattan och traditionen har lämnats vidare till hennes son.

Ryorna var från början i en mjukare kvalitet och avsedda för bädden. De arbetades om till mattor och under en period fanns material och arbetsbeskrivningar att köpa hos hemslöjden i Örebro. HÄR finns en annan tolkning av samma rya som var förebild för mattorna i Ingrids liv. Traditioner lever vidare på olika sätt och går ibland sina egna vägar.

.


Nål och tråd sitter kvar i arbetet som någon i Charlotta Kjerrströms släkt la ifrån sig för länge sedan. Charlotta spekulerar och funderar. Kanske var det hennes farfars mor, på en gård utanför Askersund, som i mitten av 1800-talet lämnade hålsömmen för att göra något annat. ”Odlade man linet själv, eller köpte man det? Hur hade man tid? Sydde man i förväg, till en brudkista, eller en äldre generation till barnen?”


Människor som du och jag kallar Charlotte Wiktorsdotter sin samling ateljéfoton, någons rötter som numera går att hitta på loppis. Hela 144 bilder har hon hängt upp och skriver: ”Det är lätt och få känslan att dessa människor var lika samlade och kontrollerade till vardags som på bild, men var de verkligen det? Kanske har de mer likheter med oss som lever idag drygt hundra år senare än vi kan tro? Låt oss lyssna till vad de har att säga!”

.


Anders Ejdeholts grenar hopsatta med buntband ser märkliga ut där de hänger i taket, men skapelsen är personlig och berörande. Grenar som rötter. Jag citerar återigen utställningstext.
”Rötterna till mitt eget skapande kommer till stor del från min pappa Ragnar. Han var totalt oängslig för hur han uppfattades av andra och min barndom var full av djur som han skapat av avsågade delar av trädgårdens fruktträd. Pappa lever inte längre men jag har sparat dessa avskalade små grenbitar. Vad han tänkt använda dem till är högst oklart men för mig utgör de hopbuntat en stafettpinne och en tydlig del av mina rötter.”

Glad midsommar!

Glad midsommar önskar jag er alla med några bilder från förmiddagens arbete med den fantastiska midsommarstången vid hembygdsgården i Malmköping. Jag kunde inte stanna kvar och se det färdiga resultatet, men stången finns där i ungefär en månad, så jag hinner nog tillbaka.

År 2000 var det premiär för midsommarstången fylld med grannlåt och en ny tradition skapades. Utsmyckningen bygger på äldre traditioner, bla en stång som Nils Månsson Mandelgren ritade av vid Nykvarns bruk år 1870. I boken Sörmlandsbygden 2001, Sörmlands hembygdsförbunds årsbok, finns en artikel av Lille-Mor Boman, dåvarande hemslöjdskonsulent i Sörmland, med historik och en beskrivning av arbetet med den första nygamla stången.

.

.

.

.

Sytt en kjol

För många år sedan köpte jag ett överkast för ett par tior på en loppis med tanken att jag skulle sy kläder av tyget. Och nu är det gjort! En kjol har det blivit än så länge och kanske kan tyget räcka till en klänning också. Överkastet bestod av två stycken, dels delen som täckte bädden och dels en rynkad volang, 45 cm bred. Jag använde volangen till kjolen och fick pussla ett bra tag innan jag fick ihop mönsterpassningen. Det blev inte perfekt, men någorlunda bra. Det tryckta mönstret är inte helt trådrakt och det gjorde saken ännu lite krångligare.

Jag är ändå nöjd med kjolen och det blir nog en enfärgad också i samma modell.

Lagar morgonrocken – igen

Morgonrocken, som jag sydde för några år sedan av en kasserad gardin, behövde lagas igen.

Över den trasiga kanten på fickan sydde jag dit en snedslå.

De sköra, utslitna delarna förstärktes med tygbitar.

Snart är det nog dags att laga ännu mer. Lagningarna fortsätter så länge jag tycker det är kul och så länge lagningsmaterialet räcker. Jag använder de bästa delarna av ett par utslitna skjortor, tyger från loppis och lite andra småbitar och garner ur mina förråd.

HÄR finns blogginläggen om morgonrocken samlade.

Sillsallad och andra trasor

När jag besöker hembygdsgårdar vänder jag blicken neråt och tittar på golven. Nästan alltid finns det intressanta trasmattor att se, nu senast i Hyltinge hembygdsgård i Sparreholm. Det pågick kurser i de två rummen (titta HÄR), så jag kunde inte spana så noga. Men här är några exempel.

Det fanns två charmiga mattor vävda av korta stumpar. I sin bok I trasmattans värld (titta HÄR) kallar Monica Hallén sådana här mattorna för sillsallad. ”Alla dessa tygstumpar i varierande längder från 5 cm och uppåt, som man inte vet var man ska göra av, kommer till användning här. … Färger, mönster, kvalitéer får ge sig i en spontanblandning utan eftertanke då blir det som bäst.”

.

Till den tredje mattan har det funnits lite mer av varje sorts trasa. Det är fyra inslag i varje rand och det finns en mönsterrapport genom att var nionde rand är röd.

Jag blir lite förälskad i de här mattorna!
HÄR finns mattor från en annan hembygdsgård.

Och så såg jag den här lilla söta dockfamiljen, tillverkad av vedträn och textiltrasor.

Syträff med hemslöjdsföreningen

Häromdagen var jag på en träff för medlemmar i Hemslöjdsföreningen Sörmland. Dagens tema var att sy om begagnade herrskjortor till något annat och användbart. Först gällde det att välja bland alla skjortor som föreningens ordförande Eva Svensson plockat fram.

Och sedan gällde det att försöka tänka ut vad skjortan/skjortorna kunde omvandlas till.

Det roligaste på sådana här träffar är nog att se vad de andra gör och att ta del av alla tankar, funderingar, idéer och knep. Innan jag ens hade valt material hade någon annan kommit halvvägs med att pussla ihop tre skjortor till en klänning. Till slut valde jag skjortan på bilden, helt felfri, av hög kvalitet och lite diskret rutig i vitt, beige och gråblått.

Det blev inga omvälvande förändringar. Nederkanten klipptes rak. Kragen sprättades bort. Kragståndet fick vara kvar och jag satte dit en grön snedremsa. Ungefär så långt kom jag på träffen och sedan fortsatte jag hemma.

Vidden i livet var bra, men ärmarna var alldeles för långa. Drygt 10 centimeter togs bort. Det blev en skarv med en snedremsa och ett veck.

Knapparna byttes från vit pärlemor (knapparna använder jag till något annat) till svart. De fina etiketterna flyttades till skjortans utsida.

Så här blev det. Jag är nöjd och skjortan kommer att användas.

Vi höll till i Eskilstuna Folkhögskolas lokaler på ReTuna återbruksgalleria och skjortorna var inlämnade där. Vi fick ett snabbt besök bakom kulisserna, på platsen där allmänheten lämnar in sina begagnade varor, i det stora utrymme där produkterna sorteras till gallerians butiker samt i butikernas överfulla lager av i de flesta fall helt felfria saker. Trots att jag varit där flera gånger tidigare är det lika chockartat varje gång att se vårt extrema överflöd av saker på det här komprimerade sättet. Om du får möjlighet, gå en guidad tur. Det sätter igång många tankar, kanske inte helt bekväma. HÄR är en länk till ReTuna.

Tygpåsar

I våras satte jag igång att sy påsar av gamla handvävda tygrester från hemslöjden i Örebro. Det blev ett långt uppehåll under sommaren, men nu är jag igång och syr fler. Jag sneglar lite på gamla japanska påsar, men anpassar påsarna efter storlek och utseende på de tygbitar som finns. HÄR finns tidigare blogginlägg om påsarna.

Det roligaste, och det som tar mest tid, är att plocka med alla tygbitar och tänka ut hur färger och mönster kan kombineras på bästa sätt. Svårare och svårare blir det när de bitar som finns kvar blir allt mindre. Dessutom blir det allt knepigare att pussla ihop tygerna till något snyggt när de finaste har gått åt. Men det är kul!

.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är pase-5-sv-v.jpg

.

.

Till foder återbrukar jag t ex gamla herrskjortor eller tar tyger som har legat oanvända i mina skåp i decennier. Snoddar och band finns också i mina förråd och finns det ingen snodd som passar så tar jag fram slynggaffeln.

Före – efter

I lägenhetens största rum, ”vardagsrum” enligt ritningen, står vävstolen, arbetsbord, bokhyllor med textillitteratur, skåp med diverse material. Det näst största rummet, ”sovrum” enligt ritningen, är vårt vardagsrum. Och i det minsta rummet sover vi. Det lilla rummet fungerar bra, men mitt sängbord, en pall, har varit ett provisorium i snart 5 år.

För ett par dagar sedan blev det äntligen en ändring. På IKEA Second hand på ReTuna återbruksgalleria här i Eskilstuna hittade vi en begagnad Billy hörnhylla för bara 65 kr. Med lite målarfärg och någon timmes jobb fixade maken en perfekt avlastningshylla. Det blev så bra!

Heidi Street-Ward från Northamptonshire, England, har tovat väskan som innehåller laddare och diverse sladdar.

Rosor och spetsar

Den här asken, eller lilla lådan, med innehåll fick jag för länge sedan av någon, som fått den av någon annan. Givaren tyckte att den skulle passa mig. Och visst gör den!

Botten och lock består av kartongbitar, troligen återbruk, överklädda med ett rosenmönstrat bomullstyg. Mellan botten och lock sitter ett rynkat, enfärgat, lite kraftigare bomullstyg. En del sömmar ser ut att vara sydda på maskin, men de flesta är handsydda. Jag skulle gissa att tyget med rosor är från 1950-talet. Eller kan det vara äldre?

.

.

.

Hållbart hemma

Häromdagen var vi i Västerås och såg utställningen Hållbart hemma på Västmanlands läns museum. Utställningen handlar om hållbar utveckling, om bra materialval i vardagen, om slöjd och om återbruk. Utställningstexten får berätta mer.

Utställningen kan ses t o m 2021-11-28. Den är ett samarbete mellan Västmanlands läns museum, Västmanlands läns hemslöjdsförbund och Sörmlands museum. HÄR finns öppettider mm.

.

.

.

.

.

Trots dålig bildkvalitet på grund av glasmonter kan jag inte låta bli att visa de här gamla slöjdade dockorna.

.

Kuddar i rosengång

Sex kuddar blev det av väven i motsatstrampad rosengång, titta HÄR. Rosengång är kul att väva! Fyra av kuddarna har inslag av ett melerat garn från Wålstedts. En av de fyra har ett vitt garn på motsatstrampan. I de tre övriga använde jag ett grönt garn från en upprepad tröja, titta HÄR.

Ett växtfärgat ullgarn från runt 1980 fick sällskap av vitt och grått ullgarn.

Bollfrans tillsammans med vitt och grått garn är det i sista kudden. Det finns saker i utförandet som kunde vara bättre. Erfarenheterna tar jag med mig om jag skulle använda bollfrans som inslag någon mer gång.

Några av kuddarna ska jag behålla och några är till salu. Kontakta mig vid intresse, elisabet.textilainslag@telia.com.

Lagar morgonrocken, igen

Nu var det dags igen att laga morgonrocken, som jag sydde av en linnegardin för fem år sedan. På ena ärmen var tyget slitet.

Och fickan, sydd av ett broderi från ett kvinnokooperativ i Zimbabwe, hade också gått söner.

Ärmen fick en lapp från en kasserad herrskjorta.

En bit av samma skjorta fick laga fickan. En alldeles lagom lång bandstump passade perfekt som förstärkning på slitage på fickans kant.

HÄR går det att följa morgonrocken.

Omvandling av broderier

Några stygn då och då blir det på mitt broderi i omvandling. För ungefär 15 år sedan sydde jag en serie bilder till en utställning. Efter utställningen stoppade jag undan dem och de låg och vilade tills för några månader sedan. Då började jag fundera på vad jag skulle göra med broderierna och nu är de på väg att förnyas.

Ett broderi är klart och nummer två är på gång. Jag började med att lägga lite färg och diffusa mönster genom ett färgbad med begagnade tepåsar och rostigt järnskrot. Det finns ingen exakt plan med stygnen. Jag syr, ser vad som händer och bestämmer nästa steg.

HÄR finns blogginläggen om broderierna samlade.

Så här såg broderiet ut från början, en variant av läggsöm på en återbrukad linneservett.

Tvättsäck

Redan när jag köpte det blå tyget i våras (titta HÄR) hos Axelinas Manufaktur på ReTuna återbruksgalleria här i Eskilstuna visste jag vad det skulle bli. Och nu är det gjort.

Vi har en väldigt praktisk och behändig förvaring för smutstvätt, en ställning med en säck. Säcken som hörde till ställningen var i någon sorts konstfiber som var svår att hålla ren. Det behövdes en ny och det här tyget passar perfekt. Tyget hade märken efter tidigare användning, blekning och vikränder. Den slitna sidan vände jag inåt. Det var lite knappt med tyg, men när jag sprättade upp de gamla fållarna så räckte det. Jag är nöjd!

Ida-Lovisa Rudolfssons konst i Katrineholm

Vad har hänt tidigare? Vad händer precis just nu? Vad kommer att hända i fortsättningen? Ida-Lovisa Rudolfsson bilder leder in i spännande och oväntade äventyr, ofta med en känsla av osäkerhet och otrygghet.

Ida-Lovisa Rudolfssons fascinerande bildvärld visas i Katrineholms konsthall t o m 2021-10-09. HÄR finns öppettider mm och HÄR finns hennes hemsida. Den som inte hinner till Katrineholm kan se ett par av hennes verk på Eskilstuna Konstmuseum i den permanenta delen (som dock hängs om emellanåt).

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är ida-lovisa-rudolfsson-1.jpg

På begagnade lakan och andra återbrukade textilier, ofta hopskarvade av mindre bitar, lägger hon textilfärg som en grund för bilderna och kompletterar med stygn. Ibland sys broderierna direkt på de stora tygstyckena. Ibland sys stygnen på mindre bitar som läggs på som applikationer.

De sydda illustrationerna till hennes bilderbok Efter stormen finns med på utställningen i Katrineholm.

Jag lånade boken på biblioteket. Men den behövs nog i min egen bokhylla. Bilderna och berättelsen uppmanar till samtal och funderingar. Vad är det egentligen som händer? Varifrån kommer repet? Vad har hänt med fallskärmshopparen? Vart flyger planet? Är det hela en dröm? Många frågor, men ont om svar.

Boro – Nödens konst på Östasiatiska museet

För ett halvår sedan skrev jag om boken Boro – Nödens konst, titta HÄR, och var lite ledsen över att utställningen med samma namn fanns i Stockholm, men att vi inte kunde se den. Nu har utställningen varit öppen ett tag, med förbokning, och jag var där, på Östasiatiska Museet, för några veckor sedan. Utställningen på går t o m 2022-01-09.

Boro är de lappade och lagade textilierna från Japan, från en tid med för oss nästan obegriplig brist på resurser. Varje liten tygbit togs tillvara och syddes ihop till kläder, täcken, blöjor, trasor, strumpor, vantar.

Det är lätt att bli förförd av estetiken, av stygnen och de hopsydda slitna tygbitarna, randiga, enfärgade, mönstrade med kasuri, färgade med indigo. Utställningstexterna ger perspektiv, men ännu bättre, tycker jag, är att läsa boken. Den är intressant både för den som ser utställningen och för den som inte har möjlighet att se den. I boken sätts boro in i ett socialt, ekonomiskt och historiskt sammanhang. Som motsats ställs modevärldens fascination och kommersialisering av boro, av ett kulturarv skapat av nöd, fattigdom och skam.

Klipper bort och gör om

En fågel skulle det bli, men det såg mest ut som en röd klump. Jag klipper bort och gör om.

Det här blev mycket bättre.

Mitt broderi i förvandling kanske är klart nu? Det får ligga undangömt ett tag. När jag tar fram det igen ser jag nog om något fattas eller om det är bra så här. HÄR går det att följa omvandlingen. Den röda fågeln återkommer jag till om några dagar.

Sörmlands museum, del ett – stygn

På Sörmlands museum i Nyköping visas nu i sommar fyra olika utställningar. Jag var där häromdagen och delar upp mitt besök i flera inlägg. Först blir det stygn. Sedan, om några dagar, kommer det att handla om mode, lera och bensin. HÄR finns inläggen samlade.

Stygnen är sydda av Elisabet Englund. Så här beskriver hon sitt arbete med de handsömmade bilderna.

Två helt olika uttryck går att urskilja i Elisabet Englunds verk. Boule är namnet på den översta bilden. Figurer tecknade med svart tråd är engagerade i spelet, som försiggår på en återbrukad handvävd servett med applicerade tyger i milda färger.

Här är en detalj av ytterligare en bild i en återhållen färgskala och med människor i rörelse och i stillhet, tecknade med svarta stygn.

Häst med familj är utförd i en annan stil. Återigen är det ett gammalt handvävt tyg som botten. Men här är det främst applikationerna som bildar motivet. Likadant är det med bilden Rött vatten, uppbyggd med applikationer på handvävt bottentyg. Det vita bottentyget har fått bli kropp på flickan i baddräkt. Hela bilden finns att se HÄR på Elisabet Englunds hemsida.

Bilderna tilltalar mig på många sätt. Motiven sätter fantasin i rörelse. Jag gillar återbruket av gamla tyger och jag fascineras av konstnärens sätt att använda stygnen. I ett reportage om henne i tidskriften Hemslöjd nr 2/2019 kan vi läsa:
Hon kallar sin teknik ”hur som haver-stygn”. Det närmaste inom broderiet det går att komma stålpenna och tusch.
– Jag har ju lärt mig olika stygn och använder dem ibland men mycket är bara ungefär som man tecknar.

Elisabet Englunds bilder visas på Sörmlands museum t o m 2021-08-29. HÄR finns information om öppettider mm.

Svart läggsöm

Läggsöm med svart tråd har jag sytt och fortsatt omvandlingen av broderiet som har legat mer eller mindre bortglömt i ca 15 år. Följ processen HÄR. Fortsättning följer.

Tidigare har jag steg för steg visat tillkomsten av två andra broderier. Stygn varje dag 2017 går att följa HÄR. Ett annat broderi som sakta tog form 2018 -19 finns HÄR (fortfarande omonterat).

Märken av rost och val av garn

Omvandlingen av ett broderi som har legat i ett skåp i bortåt 15 år fortsätter. I första steget fick broderiet lite färg med te, titta HÄR. I nästa steg lindade jag in några rostiga pinnar från en trasig vävsked i tyget och la ner rullen i tebadet igen. Jag var inte riktigt uppmärksam på vad som hände och rosten gjorde märken på tyget oväntat snabbt. Lite för mycket mönster blev det nog, men det går ju att förändra tyget. Oönskade märken kan till exempel klippas bort eller döljas med applikationer eller med stygn.

Nu har jag plockat med broderigarner och har fastnat för två olika färgalternativ.

Grönt, turkos, orange, svart och beige. Kan det bli bra?

Eller är det här bättre? Vitt, rött, svart och beige.

Jag tror jag vet vartåt det lutar. Idéer om motiv har jag också. Fortsättning följer.

Broderi i förvandling

Ett av broderierna från förra inlägget, titta HÄR, har fått påbörja en förvandling. Det jag gillade minst fick bli försökskanin. Broderiet låg ett tag i ett hett bad tillsammans med torkade, begagnade tepåsar.

Så här ser det ut nu. Tyget är beige och några av de turkosa garnerna har ändrat färg till dunkelt grönt. (Ser ni trampfelet?)

Kanske ska jag vända på tyget och låta baksidan bli framsida? Fortsättning följer så småningom.

Här är originalet igen, innan omvandlingen startade.

Kanske ändå inte…

För så där 15 år sedan broderade jag de här bilderna till en utställning. Materialet är silketråd på gamla handvävda linneservetter köpta second hand. När utställningen var slut rullade jag ihop broderierna, stoppade undan dem och glömde mer eller mindre bort dem. I mitt minne kändes de ganska trista. Häromdagen tog jag fram broderierna igen med tanken att de skulle smutsas ner i färgbad med växter och skrot och sedan fyllas på med mer stygn. Nu tvekar jag, de kanske inte är så tråkiga ändå. Men vad ska jag ha dem till? Jag funderar lite mer.