Utflykt till ett parkeringshus

En av alla utställningar jag har missat på senaste tiden är Lisa Juntunen Roos hos Fiberspace Gallery i Stockholm. Men det gör inte så mycket, för istället blev det en utflykt till ett parkeringshus i Västerås. Lisa Juntunen Roos fick nämligen uppdraget att utsmycka det nybyggda parkeringshuset Oxen i stadsdelen Oxbacken, som invigdes nu under våren 2023. Elva verk med titeln Ne Jotka Tulivat Me Jotka Jäimme / Dom Som Kom Vi Som Blev pryder väggarna i trapphusen.

Bilderna har en tydlig koppling till Västerås, men konstnären har samtidigt en personlig relation till både motiv och teknik. Hennes mamma kom som arbetskraftsinvandrare till Västerås från Finland på 1970-talet. Företagen i Västerås (och andra industristäder) behövde arbetskraft efter kriget och det kom mängder med arbetare från Finland, Italien och andra länder under flera decennier. Bilderna i parkeringshuset bygger på foton och minnen från konstnärens egen familj och från andra grupper av invandrade arbetare i Västerås.

Verken är flätade av kaffepaket, samma teknik som man kan se i väskor och som har sin bakgrund i näverarbeten. Lisa Juntunen Roos lärde sig tekniken av släktningar i Finland.

I den HÄR intressanta filmen berättar hon om motiven, tekniken, materialet, processen och platsen.

Nästa gång du är i Västerås, ta en promenad till Oxbacken, en knapp kilometer från centrum, västerut på Stora gatan. Eller, förstås, ställ bilen i parkeringshuset Oxen.

Förberedelser

Pappersblommor, glänsande ägg i olika storlekar och vassgirlanger kommer fram ur händerna på ett gäng som träffas i hembygdsgården i Malmköping en kväll i veckan under ett par vårmånader. Mitt bidrag är litet, bara ett par gånger har det passat för mig att vara med. Men jag har offrat mig för hembygden och ätit godis med glittrande omslag till äggen.

.

.

.

.

.

I onsdags kunde det konstateras att allt var klart för i år och nu blir det ledigt fram till midsommarveckan. De flera hundra pappersblommorna och nästan lika många glittrande ägg ska nämligen tillsammans med vilda blommor och annat fint pryda midsommarstången i Malmköping. Några dagar innan midsommar kläs stora kransar med löv av olika slag och på midsommaraftonens morgon sätts allt ihop. HÄR finns ett inlägg från förra året, 2022, när många händer hjälptes åt att få allt på plats.

År 2000 var det premiär i Malmköping för den nygamla versionen av midsommarstång, som bygger på äldre bilder och nerteckningar från Sörmland. Nyligen hamnade boken Den glömda konsten, Folkkonst i Östergötland utgiven av Östergötlands museum år 2018 i min bokhylla. Där finns en artikel av Tommy Kuusela med titeln Blomster och midsommarstång i Östergötland. Här är två exempel av många på liknande traditioner på andra sidan landskapsgränsen. (ULMA = Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala.)

.

Bättre begagnat

En handvävd textil märkt med E som i Elisabet – den måste väl vara avsedd till mig! Självklart fick väven följa med hem.

Det handspunna (?) lingarnet i inslaget är ojämnt i tjocklek och i färg. Varpen är tvåtrådig, men garnet är slitet och luddigt och jag kan inte riktigt avgöra om det är lin eller bomull. Skulle gissa på bomull. Varptätheten är i alla fall ca 16 trådar/cm och tekniken är liksidig kypert. Inslagstätheten varierar beroende på det ojämna garnet. På det ena stället mäter jag 9 inslag/cm, på ett annat ställe 15 inslag/cm. Två våder, ca 65 cm breda, är ihopsydda med fällsöm på maskin. Kortsidorna är fållade på maskin. Jag tänkte att det är ett lakan, men blir tveksam. Längden är ca 2,8 meter, för långt för en bädd, och det finns inget tydligt slitage som på ett lakan. Kan det vara en duk? Men skulle någon väva en duk med det här grova garnet som inslag?

Lakanet (?) hittade jag på Möbelmagasinet i Katrineholm. Där fanns miljoner andra saker som jag inte köpte.

Det blev varken trasmattor, mattpiskare, mangelbrädor eller vävskedar.

Burkar köpte jag inte heller. Men visst skulle det gå att ha textilrelaterade saker i de här trots texten.

.

Möbelmagasinet finns i det gamla godsmagasinet intill järnvägen nära torget, en av de äldsta byggnaderna i Katrineholm. Den stora byggnaden uppfördes någon gång under de sista decennierna av 1800-talet och är ett påtagligt minne från tiden när järnvägen kom till stan och Katrineholm utvecklades till en industristad. Kerstin Ekman har skildrat detta i romansviten Kvinnorna och staden (Häxringarna, Springkällan, Änglahuset, En stad av ljus, kanske dags att läsa om böckerna).

I andra änden av byggnaden finns Konstmagasinet, ett litet galleri som drivs av KIKK, Konstnärer i Katrineholms kommun, titta HÄR. Just nu (t o m 2023-05-24) visar galleriet verk av en konstnär som nog skulle kunna hitta mängder av material i Möbelmagasinet. Tor Cederman återbrukar textilier och diverse annat på ett uppfriskande sätt. Det slitna och ratade får nytt liv, som rostiga kakformar, bestick, julgranskulor, glitter, virkade små dukar, spetsar, strumpbyxor.

.

.

.

.

.

Lapp på lapp

Så var det dags igen. Morgonrocken behöver lagas. Det är trasigt lite varstans och när jag lagar på ett ställe, så ser jag slitage och hål på nästa ställe. Det är hål i kanterna, på insidan bak vid halsringningen, vid fickan, vid tidigare lagningar. Men än ger jag inte upp. Jag fortsätter så länge det känns roligare att lappa än att sy en ny morgonrock. HÄR går det att följa morgonrocken, som jag sydde av en randig linnegardin hösten 2016.

Upptill på bakstycket sydde jag på ett band och lapparna som jag satt på tidigare förstärktes med stygn.

Fickan sprättades bort en bit och en lapp syddes fast på tyget som gått sönder.

En del av lagningarna har jag sytt för hand. Men eftersom symaskinen var framme för ett annat ändamål, så det blev en del maskinsömnad också.

En ”ny” kjol och gamla favoriter

Ofta tittar jag in i Stadsmissionens secondhandbutik några minuter hemifrån. Sällan hittar jag något jag behöver, men nyligen gjorde jag ett perfekt köp, 50 kr för en jeanskjol.

Bland kläderna i garderoben finns gamla favoriter som tyvärr mest hänger där. Det har inte funnits något passande att kombinera dem med. Jeanskjolen var det som behövdes för att favoriterna ska komma till användning.

Äldst bland favoriterna är den här västen/tunikan, design Barbro Grytnäs, som kan spåras ända bak till 1991. Den köptes på Stenegård utanför Järvsö på en bussutflykt i samband med Vävmässan i Hudiksvall.

.

När den smårutiga blusen köptes minns jag inte, men det måste vara minst 15 år sedan. Ser ni den blå fläcken? Jag hade blusen ihop med jeanskjolen för ett par dagar sedan och råkade spilla blåbärssylt. Nu är blusen tvättad och fläcken är något mindre och blekare än på bilden.

Fläcken döljer jag med en brosch tillverkad av min vän Gunilla för cirka 25 år sedan. Hon använde gummi från innerslangar till traktordäck, gamla knappar och slagmetall av mässing.

Den här blusen är nästan ny med mina mått, bara fem år. Men materialet är äldre. Den är sydd av de bästa bitarna av två begagnade herrskjortor. Modellen är en lite omarbetad variant av klänningsmönstret The factory dress från Merchant & Mills. HÄR finns ett blogginlägg från 2018. Redan när jag sydde var jag medveten om att det kanske inte fanns något i garderoben som passade till blusen. Men nu finns det!

På kurs i Nyköping

Helgen (1 – 2 april 2023) har jag tillbringat i Nyköping. Jag har gått på kurs i folklig linnesömnad på Sörmlands museum med Kerstin Nordlinder Arlid som lärare. Vi har sytt prover, påbörjat egna plagg, studerat Kerstins linnekläder och kollat på dräkter och annat i museibutiken. Jag har lärt mig mycket, fått idéer och träffat inspirerande människor.

Det krävs lite mer träning för att få till rynkorna på provet på första bilden på ett perfekt sätt.

Jag ska sy mig en hängselsärk, har jag tänkt, och fick hjälp att räkna ut måtten.

Materialet är ett slitet handvävt linnelakan och jag har börjat sy ihop kildelarna med en variant av falsk fällsöm. Det är rogivande att sy stygn efter stygn för hand med lintråd. Jag har ingen brådska, det får ta sin tid.

.

En fin sprundförstärkning på ett av Kerstins plagg och en broderad krage, tillhörande en dräkt från Blekinge.

I Sörmlands museums butik finns material till dräkterna från Vingåker och Österåker. Jag tänker inte skaffa mig någon dräkt, men det är roligt att titta på material, tekniker och detaljer.

.

.

Sy en särk

Jag ska gå på kurs på Sörmlands museum i Nyköping den 1 – 2 april 2023, Sy folkliga linneplagg med Kerstin Nordlinder Arlid som ledare. HÄR finns information. Jag tror det finns plats för fler.

Kanske hinner jag bara sy prover. Kanske hinner jag börja på en särk eller någon form av överdel med folklig inspiration. Jag letar i mitt tygförråd efter passande tyger och hittar tre stora, gamla handvävda dukar, köpta secondhand, i olika halvdrällsvarianter med handspunnet lingarn som inslag. Ett delvis utslitet lakan finns det också, i kypert och handspunnet lininslag. Ur bokhyllan plockar jag fram några böcker och drömmer om linnekläder med folkdräktskänsla. Någon hel dräkt tänker jag inte skaffa, men några dräktdelar har jag gärna och kombinerar med min vanliga garderob.

.

Påsar av gamla handvävda tygrester

I några dagar har jag pusslat med små tygbitar och sytt ihop dem på maskin. Påsar med japansk inspiration är resultatet. Tygerna är handvävda rester från Hemslöjden i Örebro, vävda för mer än ett halvt sekel sedan. Storleken på tygbitarna har delvis fått bestämma storleken på påsarna.

Påsen till höger är sydd av tygbitarna på den förra bilden. HÄR finns blogginlägg om påsarna samlade.

Tio påsar har jag nu. Dem tar jag med till Frövifors Pappersbruksmuseum om drygt en vecka. Den 4 – 5 mars pågår årets (2023) upplaga av kulturevenemanget Vinterspår med drygt 150 programpunkter runt om i Lindesbergs kommun. HÄR är broschyren. Jag finns på punkt 97. Vi kanske ses?

Sömnadsprojekt

Det händer ganska ofta att mina projekt stannar av och blir vilande. Det skedde med tygpåsarna med japansk inspiration som jag började sy våren 2021. HÄR finns inläggen om påsarna samlade.

Planen var att sy minst tio stycken. Det blev sju påsar innan annat lockade mig och de flesta åkte ner i en låda tillsammans med tygerna. En påse använder jag och någon finns hos en ny ägare. Nu är planen återigen att det ska bli åtminstone tio påsar.

Tygerna är handvävda rester från Örebro läns hemslöjd. Butiken la ner för ca 30 år sedan, jag tror det var 1992, men tygerna är äldre än så. Jag skulle gissa att de är vävda på 1950- och 1960-talen. En del tyger finns det bara enstaka små bitar av. Det rutiga tyget på översta bilden är en liten remsa ca 8 x 30 cm. De gröna och bruna tygerna finns det betydligt mer av. Jag kan nog pussla ihop något av den där högen.

Här är en annan hög som det kanske blir något av. Den smårutiga lappen i rosa och vit plattväv är den enda av sitt slag, en liten tygbit på 12 x 14 cm. Det randiga till höger i vitt, rosa och ljusblått finns det desto mer av, en remsa 14 cm bred och flera meter lång.

Jag har kul med tygerna!

Lagat litet hål

Makens favoritskjorta hade fått ett pyttelitet hål (som jag glömde fotografera) och hålet skulle lagas. Små laglappar finns det gott om. En liten krympburk är full med bortsprättade etiketter från textilier som klippts till mattrasor, återbrukats på annat sätt eller kasserats.

.

Sytråd finns det också, många fler rullar än dem på bilden.

Maken valde lapp och så här blev det, en cool lagning på framstycket.
HÄR finns en tidigare lagning av skjortan.

Ett par dagar i Stockholm – Konsthantverkarna

Ett ställe som jag oftast besöker när jag är i Stockholm (förutom Almgrens Sidenväveri, titta HÄR) är Konsthantverkarna vid Södermalmstorg. Torget är nu en stor inhägnad byggarbetsplats som ingår i det nya området kring Slussen, men snart, om några år, finns där en park.

I Konsthantverkarnas galleridel visas just nu, t o m 2022-11-19, en utställning med Eva Davidssons fantastiska verk i shiboriteknik. Hon använder ullfilt, industrispill, i rutor som hon mönstrar med reservage och syr ihop till stora stycken. Den som själv har testat att färga tyg med reservage inser snabbt att Eva Davidsson behärskar tekniken suveränt.

Här syns en ruta i mitten av bilden. Sextio rutor är färgade på samma sätt och hopfogade till en helhet. Vilket precisionsarbete! De små variationerna gör helheten ännu mer intressant att betrakta.

Den som är i Stockholm på torsdag i nästa vecka, 2022-11-17, kan lyssna till Eva Davidsson när hon berättar om sin teknik och om sin utställning. Boka plats hos Konsthantverkarna, titta HÄR. Jag kan tyvärr inte delta men plockar fram hennes lilla bok om shibori som kom för några år sedan.

HÄR finns ett blogginlägg om Eva Davidssons utställning hos Konsthantverkarna 2015. Jag var imponerad då och är ännu mer imponerad nu när hon har utvecklat sina färgningsmetoder.

Läs om shibori till exempel HÄR.

Slöjdloppis!

Foto: Eva Svensson/Hemslöjdsföreningen Sörmland

Hemslöjdsföreningen Sörmland bjuder in till slöjdloppis, ett fantastiskt tillfälle att rensa i skåpen. Plocka fram material, redskap, verktyg och litteratur som har med slöjd att göra (men inga färdiga föremål), saker som andra kan ha glädje och nytta av. Ingen avgift, begränsat antal säljare. Alla är välkomna att boka bord!

Tid: 5 november 2022

Plats: Retuna Återbruksgalleria, Folkestaleden 5, Eskilstuna

Anmälan: hemslojdensormland@gmail.com

Jag har bokat plats och har börjat röja bland alla mina saker. Knappar, broderigarner, sysilke, textilfärg, akvarellpapper och mycket annat kommer fram ur gömmorna. Och alla vävgarner, jag kommer aldrig att hinna använda allt. Tio kilo kulört lingarn 16/1, bland annat, det kanske kan användas i någon annans vävstol. Jag lovar att det blir riktiga fyndpriser. Vad sägs till exempel om tio knappar för tio kronor?

Hoppas vi ses på Retuna, vare sig du kommer som säljare, köpare eller både och.

Fina utställningar i Ockelbo och Leksand

I förra veckan var vi ute på en resa några dagar och jag såg fina utställningar i Ockelbo och i Leksand. (Fler bilder, som inte visar textilier, finns på Instagram, @textilainslag.)

I Wij trädgårdar i Ockelbo ställer Annelie Krantz ut alldeles vid huvudentrén. T o m 2022-09-04 kan hennes broderier beskådas och beundras, stygn och hål på målade, återbrukade tyger med rubriken Rester; speglingar.

.

I Wij valsverk visas broderigruppen Fimbrias (hemsida finns HÄR) utställning Vår trädgård har tolv ingångar  t o m 2022-08-14. Särskilt intressant var det att se verk av Karin Lundström. Henne har jag följt länge på Instagram, @karinlunds.

.

I Hemslöjdens hus i Leksand såg jag två utställningar, vävar av medlemmar i Vävnätet Dalarna och Eva Davidsson kläder. Vävutställningen är avslutad, men Eva Davidssons utställning kan ses t o m 2022-08-13.

Det var många besökare som beundrade vävnaderna och det var lite svårt att komma åt att fotografera, men jag lyckades ändå ta en någorlunda skaplig bild på Kirsi Mannis fantastiska björkväv i saoriteknik.

.

Eva Nelsons fina trasmattor kunde jag också fånga på bild, liksom hennes läckra väskor i rosengång.

Eva Davidssons kläder har jag sett tidigare. ”Bland det bästa jag sett på länge” skrev jag i ett blogginlägg när hon ställde ut hos Konsthantverkarna i Stockholm, titta HÄR. Sju år senare är hennes mix av plagg, accessoarer, mönster, tekniker från Dalarna och Japan fortfarande bland det bästa jag har sett.

.

.

Trä nålen-dagen

Den 25 juli, idag, firas trä nålen-dagen. Jag passar på att visa bilder från Takao Momiyamas utställning Lagningar på Vandalorum i Värnamo. Många gånger har han trätt nålen när han har sytt samman fragment av gamla nötta japanska textilier.

.

.

.

.

Takao Momiyanas sashiko och boro visas tillsammans med den inspirerande, berörande och vackra utställningen Boro – Nödens konst. Den såg jag förra året på Östasiatiska museet i Stockholm. HÄR finns ett blogginlägg.

2022-08-14 är sista dagen för Lagningar och Boro – Nödens konst.
HÄR är Takao Momiyanas hemsida och HÄR finns han på Instagram.
HÄR finns öppettider och annan information om Vandalorum. Åk dit om du har möjlighet!

Rötter

På väg söderut gjorde vi en avstickare till Kumla för att se en samlingsutställning i konsthallen i biblioteket. Medlemmar i Örebro Läns Slöjdförening och Svensk Form Örebro visar konst, konsthantverk, slöjd i olika material och olika tekniker i sina mer eller mindre bokstavliga tolkningar av det gemensamma temat Våra rötter. Utställningen pågår t o m 2022-08-01. Här är verk av fyra av de knappt femtio utställarna.

Så glad jag blev att se Ingrid Thorins rya! I utställningstexten berättar Ingrid att ryamattor med inspiration från gamla sängryor från Hardemo i Närke har funnits i hennes närhet hela livet. Hennes mamma vävde en matta innan hon gifte sig 1933 och en av hennes systrar vävde en annan variant 1955. Ingrid håller traditionen levande och vävde sin rya i Fjugesta vävstuga 2020, i 1950-talets mönster. Mattan och traditionen har lämnats vidare till hennes son.

Ryorna var från början i en mjukare kvalitet och avsedda för bädden. De arbetades om till mattor och under en period fanns material och arbetsbeskrivningar att köpa hos hemslöjden i Örebro. HÄR finns en annan tolkning av samma rya som var förebild för mattorna i Ingrids liv. Traditioner lever vidare på olika sätt och går ibland sina egna vägar.

.

Nål och tråd sitter kvar i arbetet som någon i Charlotta Kjerrströms släkt la ifrån sig för länge sedan. Charlotta spekulerar och funderar. Kanske var det hennes farfars mor, på en gård utanför Askersund, som i mitten av 1800-talet lämnade hålsömmen för att göra något annat. ”Odlade man linet själv, eller köpte man det? Hur hade man tid? Sydde man i förväg, till en brudkista, eller en äldre generation till barnen?”

Människor som du och jag kallar Charlotte Wiktorsdotter sin samling ateljéfoton, någons rötter som numera går att hitta på loppis. Hela 144 bilder har hon hängt upp och skriver: ”Det är lätt och få känslan att dessa människor var lika samlade och kontrollerade till vardags som på bild, men var de verkligen det? Kanske har de mer likheter med oss som lever idag drygt hundra år senare än vi kan tro? Låt oss lyssna till vad de har att säga!”

.

Anders Ejdeholts grenar hopsatta med buntband ser märkliga ut där de hänger i taket, men skapelsen är personlig och berörande. Grenar som rötter. Jag citerar återigen utställningstext.
”Rötterna till mitt eget skapande kommer till stor del från min pappa Ragnar. Han var totalt oängslig för hur han uppfattades av andra och min barndom var full av djur som han skapat av avsågade delar av trädgårdens fruktträd. Pappa lever inte längre men jag har sparat dessa avskalade små grenbitar. Vad han tänkt använda dem till är högst oklart men för mig utgör de hopbuntat en stafettpinne och en tydlig del av mina rötter.”

Glad midsommar!

Glad midsommar önskar jag er alla med några bilder från förmiddagens arbete med den fantastiska midsommarstången vid hembygdsgården i Malmköping. Jag kunde inte stanna kvar och se det färdiga resultatet, men stången finns där i ungefär en månad, så jag hinner nog tillbaka.

År 2000 var det premiär för midsommarstången fylld med grannlåt och en ny tradition skapades. Utsmyckningen bygger på äldre traditioner, bla en stång som Nils Månsson Mandelgren ritade av vid Nykvarns bruk år 1870. I boken Sörmlandsbygden 2001, Sörmlands hembygdsförbunds årsbok, finns en artikel av Lille-Mor Boman, dåvarande hemslöjdskonsulent i Sörmland, med historik och en beskrivning av arbetet med den första nygamla stången.

.

.

.

.

Sytt en kjol

För många år sedan köpte jag ett överkast för ett par tior på en loppis med tanken att jag skulle sy kläder av tyget. Och nu är det gjort! En kjol har det blivit än så länge och kanske kan tyget räcka till en klänning också. Överkastet bestod av två stycken, dels delen som täckte bädden och dels en rynkad volang, 45 cm bred. Jag använde volangen till kjolen och fick pussla ett bra tag innan jag fick ihop mönsterpassningen. Det blev inte perfekt, men någorlunda bra. Det tryckta mönstret är inte helt trådrakt och det gjorde saken ännu lite krångligare.

Jag är ändå nöjd med kjolen och det blir nog en enfärgad också i samma modell.

Lagar morgonrocken – igen

Morgonrocken, som jag sydde för några år sedan av en kasserad gardin, behövde lagas igen.

Över den trasiga kanten på fickan sydde jag dit en snedslå.

De sköra, utslitna delarna förstärktes med tygbitar.

Snart är det nog dags att laga ännu mer. Lagningarna fortsätter så länge jag tycker det är kul och så länge lagningsmaterialet räcker. Jag använder de bästa delarna av ett par utslitna skjortor, tyger från loppis och lite andra småbitar och garner ur mina förråd.

HÄR finns blogginläggen om morgonrocken samlade.

Sillsallad och andra trasor

När jag besöker hembygdsgårdar vänder jag blicken neråt och tittar på golven. Nästan alltid finns det intressanta trasmattor att se, nu senast i Hyltinge hembygdsgård i Sparreholm. Det pågick kurser i de två rummen (titta HÄR), så jag kunde inte spana så noga. Men här är några exempel.

Det fanns två charmiga mattor vävda av korta stumpar. I sin bok I trasmattans värld (titta HÄR) kallar Monica Hallén sådana här mattorna för sillsallad. ”Alla dessa tygstumpar i varierande längder från 5 cm och uppåt, som man inte vet var man ska göra av, kommer till användning här. … Färger, mönster, kvalitéer får ge sig i en spontanblandning utan eftertanke då blir det som bäst.”

.

Till den tredje mattan har det funnits lite mer av varje sorts trasa. Det är fyra inslag i varje rand och det finns en mönsterrapport genom att var nionde rand är röd.

Jag blir lite förälskad i de här mattorna!
HÄR finns mattor från en annan hembygdsgård.

Och så såg jag den här lilla söta dockfamiljen, tillverkad av vedträn och textiltrasor.

Syträff med hemslöjdsföreningen

Häromdagen var jag på en träff för medlemmar i Hemslöjdsföreningen Sörmland. Dagens tema var att sy om begagnade herrskjortor till något annat och användbart. Först gällde det att välja bland alla skjortor som föreningens ordförande Eva Svensson plockat fram.

Och sedan gällde det att försöka tänka ut vad skjortan/skjortorna kunde omvandlas till.

Det roligaste på sådana här träffar är nog att se vad de andra gör och att ta del av alla tankar, funderingar, idéer och knep. Innan jag ens hade valt material hade någon annan kommit halvvägs med att pussla ihop tre skjortor till en klänning. Till slut valde jag skjortan på bilden, helt felfri, av hög kvalitet och lite diskret rutig i vitt, beige och gråblått.

Det blev inga omvälvande förändringar. Nederkanten klipptes rak. Kragen sprättades bort. Kragståndet fick vara kvar och jag satte dit en grön snedremsa. Ungefär så långt kom jag på träffen och sedan fortsatte jag hemma.

Vidden i livet var bra, men ärmarna var alldeles för långa. Drygt 10 centimeter togs bort. Det blev en skarv med en snedremsa och ett veck.

Knapparna byttes från vit pärlemor (knapparna använder jag till något annat) till svart. De fina etiketterna flyttades till skjortans utsida.

Så här blev det. Jag är nöjd och skjortan kommer att användas.

Vi höll till i Eskilstuna Folkhögskolas lokaler på ReTuna återbruksgalleria och skjortorna var inlämnade där. Vi fick ett snabbt besök bakom kulisserna, på platsen där allmänheten lämnar in sina begagnade varor, i det stora utrymme där produkterna sorteras till gallerians butiker samt i butikernas överfulla lager av i de flesta fall helt felfria saker. Trots att jag varit där flera gånger tidigare är det lika chockartat varje gång att se vårt extrema överflöd av saker på det här komprimerade sättet. Om du får möjlighet, gå en guidad tur. Det sätter igång många tankar, kanske inte helt bekväma. HÄR är en länk till ReTuna.

Tygpåsar

I våras satte jag igång att sy påsar av gamla handvävda tygrester från hemslöjden i Örebro. Det blev ett långt uppehåll under sommaren, men nu är jag igång och syr fler. Jag sneglar lite på gamla japanska påsar, men anpassar påsarna efter storlek och utseende på de tygbitar som finns. HÄR finns tidigare blogginlägg om påsarna.

Det roligaste, och det som tar mest tid, är att plocka med alla tygbitar och tänka ut hur färger och mönster kan kombineras på bästa sätt. Svårare och svårare blir det när de bitar som finns kvar blir allt mindre. Dessutom blir det allt knepigare att pussla ihop tygerna till något snyggt när de finaste har gått åt. Men det är kul!

.

.

.

Till foder återbrukar jag t ex gamla herrskjortor eller tar tyger som har legat oanvända i mina skåp i decennier. Snoddar och band finns också i mina förråd och finns det ingen snodd som passar så tar jag fram slynggaffeln.

Före – efter

I lägenhetens största rum, ”vardagsrum” enligt ritningen, står vävstolen, arbetsbord, bokhyllor med textillitteratur, skåp med diverse material. Det näst största rummet, ”sovrum” enligt ritningen, är vårt vardagsrum. Och i det minsta rummet sover vi. Det lilla rummet fungerar bra, men mitt sängbord, en pall, har varit ett provisorium i snart 5 år.

För ett par dagar sedan blev det äntligen en ändring. På IKEA Second hand på ReTuna återbruksgalleria här i Eskilstuna hittade vi en begagnad Billy hörnhylla för bara 65 kr. Med lite målarfärg och någon timmes jobb fixade maken en perfekt avlastningshylla. Det blev så bra!

Heidi Street-Ward från Northamptonshire, England, har tovat väskan som innehåller laddare och diverse sladdar.

Rosor och spetsar

Den här asken, eller lilla lådan, med innehåll fick jag för länge sedan av någon, som fått den av någon annan. Givaren tyckte att den skulle passa mig. Och visst gör den!

Botten och lock består av kartongbitar, troligen återbruk, överklädda med ett rosenmönstrat bomullstyg. Mellan botten och lock sitter ett rynkat, enfärgat, lite kraftigare bomullstyg. En del sömmar ser ut att vara sydda på maskin, men de flesta är handsydda. Jag skulle gissa att tyget med rosor är från 1950-talet. Eller kan det vara äldre?

.

.

.

Hållbart hemma

Häromdagen var vi i Västerås och såg utställningen Hållbart hemma på Västmanlands läns museum. Utställningen handlar om hållbar utveckling, om bra materialval i vardagen, om slöjd och om återbruk. Utställningstexten får berätta mer.

Utställningen kan ses t o m 2021-11-28. Den är ett samarbete mellan Västmanlands läns museum, Västmanlands läns hemslöjdsförbund och Sörmlands museum. HÄR finns öppettider mm.

.

.

.

.

.

Trots dålig bildkvalitet på grund av glasmonter kan jag inte låta bli att visa de här gamla slöjdade dockorna.

.

Kuddar i rosengång

Sex kuddar blev det av väven i motsatstrampad rosengång, titta HÄR. Rosengång är kul att väva! Fyra av kuddarna har inslag av ett melerat garn från Wålstedts. En av de fyra har ett vitt garn på motsatstrampan. I de tre övriga använde jag ett grönt garn från en upprepad tröja, titta HÄR.

Ett växtfärgat ullgarn från runt 1980 fick sällskap av vitt och grått ullgarn.

Bollfrans tillsammans med vitt och grått garn är det i sista kudden. Det finns saker i utförandet som kunde vara bättre. Erfarenheterna tar jag med mig om jag skulle använda bollfrans som inslag någon mer gång.

Några av kuddarna ska jag behålla och några är till salu. Kontakta mig vid intresse, elisabet.textilainslag@telia.com.