Kategoriarkiv: Böcker

Det här med daldräll…

Daldräll har jag bara vävt ett par gånger i hela mitt liv. Att utforska tekniken har aldrig intresserat mig och det beror nog på mitt första, misslyckade, försök.

Det är 45 år sedan jag gick en terminskurs i vävning och vävde duken i daldrällsmönstret ”Kattfot i slinga”. Vävsedlarna från utbildningen har försvunnit för länge sedan, men det ser ut som om varpen kan vara bomullsgarn 30/2, oblekt. Varptätheten är ca 22 trådar per cm. Inslaget både i tuskaften och i mönstret är oblekt lingarn, gissningsvis nr 24.  Kanterna är i det närmaste perfekta och jag kan bara se något enda litet vävfel. Bra gjort av en nybörjare, om jag får säga det själv.

Men det är en betydelsefull sak som gjorde att duken ändå kändes som ett stort misslyckande. Vår lärare var ofta sjuk och vi fick klara oss bäst vi kunde på egen hand. Ingen talade om att vävlängden ska mätas med varpen avspänd. Så när duken var nerklippt och hade vilat lite visade det sig att den inte var kvadratisk. Fållad (för hand med stygn så små att jag inte ser dem längre) är duken 98 cm bred och 91 cm lång. Duken är aldrig använd, den har legat undangömd i ett skåp i alla år. Nu är det nog dags att försöka glömma att det är en misslyckad duk och istället se den som en fin tygbit som kan användas till något annat.

Om någon vill väva ”Kattfot i slinga” (”Snail trail” kallas mönstret på engelska) så finns en vävsedel bl a i boken Daldräll av Anna Thomasson och Elisabeth Andersson.

Virkad mönstermagi

m-gullberg-1
Virkad mönstermagi
är namnet på Maria Gullbergs nya bok  som kom i förra veckan. Jag fick ett recensionsexemplar från Hemslöjdens Förlag.

Maria Gullbergs utforskade virktekniken redan i sitt examensarbete på Konstfack i slutet av 1980-talet, en teknik som det rynkades på näsan åt både i akademiska kretsar och i hemslöjdsvärlden. Jag såg hennes examensarbete på någon utställning på Liljevalchs och minns att jag blev både överraskad, glad och imponerad.

I nya boken har hon gett sig på att utveckla mormorsrutan. Här finns närmare 20 varianter av fantasifulla rutor, både brokiga och strama av olika svårighetsgrad. Det finns tips på hur rutorna kan bli till en sjal, en kudde, väska eller pläd.

Boken heter ju Virkad mönstermagi och det känns verkligen som magi när rutor sätts ihop och helt nya mönsterformer bildas, som här i Rutan Rut och 50-tal.

m-gullberg-4

m-gullberg-3

Beskrivningarna är utförda som diagram med symboler för de olika typerna av maskor. I början av boken finns instruktioner om vad tecknen betyder och hur maskorna utförs. Vid första anblicken ser det ganska knepigt ut, men när jag nyfiket testade så var det inte alls besvärligt att förstå. Jag valde att virka rutan Fröken Blom som har beteckningen ”medelsvår”. Det var riktigt roligt och gick bra. Jag kunde dock inte hitta någon förklaring till hur ”reliefmaska” skulle virkas, utan fick gissa lite. När jag har virkat ytterligare en ruta kan jag också följa beskrivningen på hur rutorna kan virkas ihop efterhand. Då slipper jag sitta där med en stor hög som ska monteras på slutet. Och så funderar jag på hur uttrycket blir i just denna ruta med en annan färgskala. Jag borde nog prova med mina rester av växtfärgat garn i milda kulörer. Det kan bli en söt liten kudde!

m-gullberg-2

 

Skamligt och respektlöst!

kauppi-2

Ett par minuters gångväg från mig finns en stor vävnad av Sten Kauppi (1922 – 2002), Vidd och rymd från ca 1980. Den hänger i foajén hos Fortifikationsverket i Eskilstuna. Där passerar många människor varje dag, i byggnaden finns t ex en lunchrestaurang öppen för allmänheten. Men titta så det ser ut! kauppi-3

Nästan halva konstverket täcks av reklamskyltar för företag som finns i huset. För att hitta signaturen och se mer av väven får jag krypa in bakom skyltarna.

Skamligt och respektlöst!

kauppi-1
Väven köptes in av Statens Konstråd när Fortifikationsförvaltningen (en myndighet som sorterar under Finansdepartementet och som förvaltar en del av statens fasta egendom, t ex sådana som är avsedda för försvarsändamål) utlokaliserades till Eskilstuna från Stockholm på 1970-talet. På bilden från Majlis Stenmans bok Kauppi ses konstnären i arbete med just denna väv.

kauppi-4

Rutor och ränder från Östergötland

ostgotadrall-1

Utställningen Randiga bolster och rutiga täcken såg jag på HV:s galleri på Djurgården i Stockholm för några veckor sedan.

De rutiga täckena är vävda i 8-skaftsdräll med bomullsvarp i flera färger och med ullgarn som inslag. Mönstren, som finns i många varianter, är typiska för Östergötland och de kallas förstås för östgötadräll. I utställningen finns både antika täcken och nyvävda. Många fina bilder på östgötadrällar finns i Ann-Sofi Svansbos bok Östgötadräll.

ostgotadrall-2

Förutom de rutiga täckena visas också kuddar i bolstervarsrandningar. Några kuddar är gamla ”original”, medan andra randningar är bearbetningar/repliker av äldre vävar.

bolstervar

Östgötadrällen har jag gillat ända sedan jag såg en bild, eller kanske var det ett reportage, i ett nummer av tidskriften Hemslöjden i mitten av 1980-talet. Rutningen blir liksom i två dimensioner, dels rutorna som bildas när varpens och inslagets olika färger möts och dels rutorna i drällen. Och ränder – de kan ju i sin skenbara enkelhet varieras i det oändliga!

Utställningen är producerad av Ann-Sofi Svansbo och Ingrid Skagerström för Östergötlands Hemslöjd. HÄR finns mer information. Utställningen pågår t o m 2017-01-14, men just nu har hela HV tagit jullov och öppnar igen 2017-01-11.

Halmkronor – himmeli

Mina halmkronor, med svartmålade ägg respektive stjärnor av reflexer, har hängt i fönstren i många år. Nu börjar de tyvärr falla sönder och snart är det dags att bygga nytt. Då passar det bra att titta i och inspireras av Eija Koskis nya bok Himmeli. Jag tror inte att jag väljer att bygga av halm nästa gång. Kanske rullar jag egna rör av papper i någon fin färg, eller kanske blir det sugrör. Hoppas att jag snart får tid till detta!

himmeli-1

himmeli-3

himmeli-2

 

Sy själv

kimono-bok

Min gamla sköna morgonrock börjar bli sliten och känns rätt sjaskig. Dags att köpa ny, tyckte jag och åkte till stan. Men shopping gör mig numera uttråkad ganska så snabbt. Redan efter ett par affärer med grå morgonrockar i fleece och vita i frotté hade jag tröttnat och åkte hem igen.

I bokhyllan letade jag upp en gammal bok av Kerstin Lokrantz, Enkla kläder som man kan sy själv, och redan på omslaget fann jag vad jag sökte. Från tygskåpet valde jag ut några tyger, som kanske kan användas till en morgonrock.  Jag vet att en del av tygerna i skåpet är tvättade, men vilka? För säkerhets skull sköljde jag upp de utvalda tygerna och märkte dem med en bit maskeringstejp, så att jag vet till nästa gång. Nu ska jag fundera lite innan jag börjar klippa och sy.

PS. Några dagar senare: Så HÄR blev det.

tyger

Papper och stygn

Bokbindare Monica Langwes fina bok Papper och stygn har legat på mitt nattygsbord i några månader nu. Jag bläddrar emellanåt, tittar, inspireras och blir glad av alla anteckningsböcker, häften, pärmar, påsar och annat som går att göra av papper, ibland med och ibland utan stygn. Här finns lättbegripliga förklaringar, beskrivningar och instruktioner. Det finns fina bilder, ordlista och pappersprover i en lustfylld och idérik bok som lockar till egna försök. Kanske dags att prova? Ska jag ge mig på det kinesiska syetuiet, göra ett album med fönster, eller börja med något enklare som att sy ihop en anteckningsbok i tvåarkshäftning?

Tillfälligt avbrott

rödgula garner

Butiken på bloggen kommer att hålla stängt från den 1 december 2016 och öppnar igen efter årsskiftet. Så passa på nu om du behöver garn till yllebroderi. Eller du kanske vill köpa en materialsats till yllebroderi till dig själv eller till en vän som behöver en liten puff för att komma igång och brodera? Och så finns det ju en del textilböcker till salu. HÄR är butiken och HÄR finns det böcker.

Böcker, broderigarner, materialsatser och allt annat ska packas ner i flyttkartonger, köras åtta mil österut och packas upp igen. Snart flyttar vi från ett hus på landet till en lägenhet mitt i stan. Det tar nog några veckor innan allt har kommit på plats.

fågel 1

 

Från bokhyllan – jag fortsätter rensa

img_0704

Fina fynd går det att göra nu när jag fortsätter att rensa i bokhyllan. Fler böcker finns HÄR, eller klicka på Textilböcker till salu högst upp på sidan. Där finns min mejladress och lite information om försäljning.

Beskrivningar till stickat och virkat till barnen i äkta 70-talsstil finns i det franska häftet Paris Mailles från 1974, svenska beskrivningar i bilaga.

img_0698

Makraméboken är också från 1970-talet, men tekniken utförs ju på samma sätt idag.(Såld)

img_0690

Min dubblett av Hemslöjd är lite skranglig, men är ändå en bra introduktion till svensk slöjd och folkkonst. (Såld)

img_0697

En gång i tiden när jag gick en utbildning tänkte jag skriva en uppsats om filet och nätbindning och samlade på mig lite litteratur. Uppsatsen kom till slut att handla om något annat. Nu många år senare hoppas jag att någon annan kan få glädje av häftena.

Genväg till dubbelväv nr 3

dubbelvav-3-a

Lite grann känns det som fusk när jag använder någon annans vävsedel. Men det är inte meningsfullt att börja konstruera själv när någon annan redan har gjort jobbet. I en av böckerna i bokhyllan hittade jag en väv som ser ut ungefär som jag hade tänkt mig den tredje halsduksväven i dubbelväv, enfärgade rutor omväxlande med rutor i färgeffekt. Jag möblerar om lite i solvordningen bara och gör om det amerikanska originalet så att det bättre passar mitt sätt att tänka.

Varpat har jag gjort och nu ska jag förskeda. Varpen består, liksom i de två tidigare uppsättningarna, av redgarn 20/2. Det blir samma garn i inslaget som i varpen. Färgeffekten väver jag i svart och vitt och de enfärgade rutorna blir olivgröna.

Se alla inlägg om dubbelvävarna genom att klicka HÄR eller på kategori Dubbelväv till höger.

dubbelvav-3-c

Boken där jag hittade mönstret heter A weaver’s book of 8-shaft patterns from the friends of Handwoven, redaktör Carol Strickler. Det finns inga fullständiga vävsedlar med materialförslag, trådtäthet och liknande i boken. Men det finns inte mindre än 765 olika vävar på 8 skaft med svart-vita foton, solvordning, trampuppknytning och trampordning.

dubbelvav-3-bb

 

Virkat och stickat

korsnas-2

Jag minns inte när jag såg en bild på en Korsnäströja för första gången, men det är många år sedan jag fick ögonen på dem och blev fascinerad. Nu dök de här märkliga tröjorna upp igen, de nämns i boken Folklig virkning Nås socken Dalarna (titta HÄR).

Ungefär samtidigt som kvinnorna i Nås började med flerfärgsvirkning, under andra halvan av 1800-talet, startade tillverkningen av tröjorna i Korsnäs i Österbotten i Finland. I tröjorna kombineras stickning och virkning på ett unikt sätt. Partierna med små färgade prickar på vit botten är stickade. Mönsterbårderna i många varianter är virkade i flerfärgsvirkning.

korsnas-1

I min bokhylla finns två böcker om tröjorna från Korsnäs, Korsnäströjor förr och nu av Gretel Dahlberg och Färg och flärd med virkat av Marketta Luutonen, Anna-Maija Bäckman och Gunnar Bäckman. Dahlbergs bok koncentreras på kulturhistoria kring tröjorna, men har också schematiska beskrivningar på en tröja och på ett par vantar. Färg och flärd med virkat innehåller historik, men framförallt beskrivningar på tröjor och på mindre flerfärgsvirkade föremål som vantar, påsar och muddar. Boken har text på svenska, finska och engelska.

HÄR finns mer att läsa och en länk till en film om tröjorna från Korsnäs. Böckerna verkar inte finnas hos de stora bokhandlarna på nätet, men jag hittar dem HÄR hos Slöjdmagasinet.

Folklig virkning

virkbok-1

I somras köpte jag en fin liten bok om flerfärgsvirkning, Ulla Berglund Braschs bok om folklig virkning i Nås socken i Dalarna. Boken är en uppföljning av en inventering och dokumentation av flerfärgsvirkade föremål som gjordes i Nås för ca 20 år sedan. Jag blir så glad att materialet visas upp och inte ligger oåtkomligt och bortglömt i något arkiv,

Under andra halvan av 1800-talet blev det populärt i Nås socken att virka mindre plagg och tillbehör, som användes till den traditionella dräkten. Virkningen utfördes med ullgarn i flera färger och med fasta maskor. Mössor, hängslen, hjärtvärmare, vantar och pälsband finns bland de bevarade föremål som visas i boken. Och smala band i många färger, kjolflätor, som syddes fast nertill på kjolen. Sådana får jag lust att virka. Men det blir nog i så fall min egen variant i andra färger och andra mönster.

virkbok-3

Många av de kvinnor som virkade är kända till namnet. Hedlasses Anna Olsson, född 1855, är en av dem. Hon virkade mössan på bilden i den nymodiga tekniken. På mössan  monterades sedan en traditionell dalknypplad spets. Så härligt och inspirerande!

virkbok-2

 

Kurs i eco print och bokbinderi, del 2

Langwe 1

Bokbinderi och eco print var en suverän kombination på kursen hos Monica Langwe i Mora i förra veckan, 2 – 5 augusti 2016. Se mer HÄR. Lotta Helleberg ledde oss i arbetet med att färga papper och tyg med växter. Monica kompletterade med en snabbkurs i bokbinderi.

Vi fick material till varsin raffinerad bok med uppbyggnad av plexiglasskivor i ryggen. Den färdiga boken rymmer anteckningar och många, många prover. Själva bokbinderitekniken är den allra enklaste, enarkshäftning. I Monicas skickliga händer förvandlas det enkla till något exklusivt och unikt. Men så enkelt är det egentligen inte, inte för mig som amatör. Bra ögonmått och känsla krävs. Arken ska skäras till rätt format, bigningarna ska helst göras på millimetern rätt, nål och tråd ska igenom tjocka lager med plexi och papper. Min bok är inte färdig än. Jag vill fundera en stund på om jag vill binda in färgade tygbitar och kanske något annat. När boken är klar så visar jag den.

Monica delade generöst med sig av många bra tips om hur man kan arbeta med papper. Och det fanns mycket fint att se i hennes verkstad.

Langwe 2

Langwe 3

Langwe 5

Langwe 4

Langwe 6

Langwe 7

Langwe 8

Skolslöjd

Detta bildspel kräver JavaScript.

Förra veckan visade jag ett gammalt lagat örngott (titta HÄR) och fick en kommentar från en kvinna som sa att hon lärde sig lappa i skolan i 5:e och 6:e klass 1960 – 61. Jag kom att tänka på en gammal arbetsbok från skolslöjden (för övrigt nästan det enda jag har sparat sedan jag var barn) och letade fram häftet. Det står inte vilken klass eller vilket år den är från, men jag skulle gissa på 5:an, eller kanske 6:an, och då vi hamnar någonstans kring 1965. Boken är tryckt 1957.

Vi sydde prover för hand och på maskin. Vi lärde oss olika stygn och olika sömmar och vi lärde oss att lappa. I häftet finns beskrivningar på isättning av hängare och knytband, klippning och skarvning av snedremsa, hur knapphål sys på olika sätt beroende på tvinningen på tråden mm.

Boken är förstås klädd med skyddspapper. Att gå till Hellströms Manufakturaffär och välja omslagspapper hörde till förberedelserna inför varje nytt skolår. Det här rutiga pappret, som jag valde för ca 50 år sedan, när jag var 12-13 år, det skulle jag kunna välja även idag. Och det får mig att fundera på när och hur en människas preferenser skapas när det gäller färg och form…

Bäckahäst, motställda fåglar och livsträd

Röllakan 1

Hos Lata Pigan, i samma korg som jag hittade den HÄR tygbiten, fann jag också en löpare vävd i rölakan. Jag har aldrig vävt rölakan, men kan ändå konstatera att väven är väldigt välgjord och prydlig.

Helt tydligt har väven kopplingar till åkdynor och till Skåne och den kan vara en ”kopia” eller bearbetning av en äldre åkdyna. I åttakantsramen finns bäckahästen och det finns motställda fåglar med livsträd, ett par hjortar, meanderslingor och blixtmönster – typiska mönsterformer för skånska rölakansvävar. Kanske är väven från början av 1900-talet, kanske är det en materialsats från hemslöjden, kanske är inslagsgarnet växtfärgat.

Väven är i relativt bra skick. Fransen är sliten, ett litet hål har jag upptäckt och färgerna har blekts en aning. Det är lingarn i varpen och inslaget består av ullgarn. Storleken är 46 x 118 cm, varptäthet 6 trådar/cm, inslagstäthet ca 15 inslag/cm med dubbelt garn.  (Klicka på bilden så blir den större, gå tillbaka med ”bakåtknappen”.)

Är det någon som känner igen min nyinköpta gamla väv och har något att berätta? I så fall blir jag glad.

Röllakan 3

Röllakan 2

Röllakan 5

Röllakan 4

I boken Textila kuber och blixtar av Viveka Hansen finns en bild på en liknande väv, en gammal åkdyna från Oxie härad.

Röllakan 7

Från museets dolda vrår

Glesrya Foto Malin Karlsson

Imorgon 2016-05-14 är det vernissage på textilutställningen Den blå tråden på Bryggeriet i Nora. Titta HÄR.

Jag är en av ca 25 utställare och deltar med tre ryor som jag vävde på uppdrag av länets hemslöjdskonsulent för bortåt 20 år sedan. Nu ägs ryorna av länshemslöjdskonsulenterna på Örebro läns museum och det känns riktigt roligt att de får komma ut ur museets dolda vrår och visa upp sig.

En av de tre ryorna är formgiven av Pasi Välimaa. En annan var med på en utställning på Nordiska museet för ett par år sedan, läs mer HÄR. De två ryorna ingick i Nock Ragg Rya, ett projekt som genomfördes av hemslöjdskonsulenter i fem län i samarbete med väverskor, spinnerskor och formgivare. Ryor från de fem länen visades i en vandringsutställning som turnerade runt om i landet under några år. Projektet resulterade också i boken ”Nock ragg rya – det glänser om ullen”, boken finns HÄR.

Bilden visar en detalj av den tredje ryan, som, vad jag vet, bara har visats någon enstaka gång tidigare. Det ska bli roligt att se den! Foto: Malin Karlsson, länshemslöjdskonsulent, Örebro läns museum.

Levantin med upphöjda ränder

handduk 1

I vävstolen är det handdukar på gång nu. Jag har ändrat mig både vad avser bindning och färger sedan jag visade garnerna HÄR i förra veckan. Varpen är fortfarande ljusgrönt lingarn 20/2 och jag använder det turkosgröna lite kraftigare garnet, lingarn 4, som inslag. Men när jag fick upp varpen och provade olika inslag, valde jag ett ljusare lingarn 16 än jag tänkt från början.

Bindningen är levantin med upphöjda ränder, i alla fall enligt Nina v Engeströms vokabulär i  Praktisk Väfbok tillegnad den Idoga Svenska Qvinnan från 1896. (HÄR har jag skrivit om boken i ett tidigare inlägg.) Det är inte så konstigt som det låter. Solvningen är rakt genomgående på fyra skaft och tramporna är åtta. Fyra av dem är uppknutna till kypert med varpeffekt och  fyra till kypert med inslagseffekt. Jag trampar 1 – 8. På ena sidan av väven blir det upphöjda ränder av lingarn 4, som på bilden, och på andra sidan blir det upphöjda ränder av dubbelspolat ljusblått lingarn 16.

Nu vill jag bara att varpen ska ta slut. Först när handdukarna är tvättade ser jag om jag har tänkt rätt när det gäller kombinationen av garn, täthet och vävteknik.

Varp: Ljusgrönt lingarn nr 20/2, sked 45/10, 2 tr i rör => 9 tr/cm.
Inslag: 4 inslag ljusblått lingarn 16, dubbelspolat. 4 inslag turkosgrönt lingarn 4.
Bredd i skeden är 70 cm.

handduk 2

 

I min bokhylla

Virkbok 1

Visst är det smidigt att handla böcker på nätet och jag köper en del, både nytt och begagnat. Jag vet vad jag vill ha, letar efter bästa pris, beställer och efter några dagar ligger boken i brevlådan. Bekvämt och bra, men några spännande upplevelser blir det sällan.

Desto mer intressant kan det vara att besöka verkliga antikvariat och botanisera bland verkliga böcker, helst i hyllorna med textillitteratur. Då kan man till exempel upptäcka en sådan här liten skönhet. En virkbok från 1853! Nu finns den sedan några år här hemma hos mig i min bokhylla.

HÄR finns ett annat fint fynd.

Virkbok 2

Virkbok 3

Virkbok 4

 

Böcker som inte är till salu

Kantha 1

Det finns många textilböcker i min bokhylla. En del säljer jag för att bereda plats för nyheter. Men det finns också böcker som jag absolut inte vill göra mig av med, som de här två om kanthabroderi  (läs om kantha HÄR).

Bilderna i de båda böckerna är av ganska dålig kvalitet, formgivningen är inget vidare och pappret känns billigt. Men för mig är böckerna ändå värdefulla.

På en föreläsning om kantha för några år sedan visade Dorothy Tucker, engelsk expert på kanthabroderi (läs om henne HÄR), sitt exemplar av den vänstra boken. Hon sa att den var nästan omöjlig att få tag i. Men om man ändå lyckades låg priset på ca 100 GBP, dvs ca 1.100 kr. Då hade jag redan köpt min bok på ett antikvariat för 65 kr! Nu finns boken i en ny utgåva, titta HÄR.

Den högra boken köpte jag på nätet direkt från en bokhandel i Indien. Jag vet inte riktigt hur jag hittade den. Nu söker jag förgäves efter boken på nätet.

Kantha 2

The Art of Kantha Embroidery av Niaz Zaman

Kantha 3

Kantha The Traditional  Art of the Women of Bangal av Asis K Chakrabarti

Kom igång med yllebroderi!

broderisats 4

Det är en så härlig känsla att sy med ullgarn på ylletyg. För den som aldrig har provat, men som gärna vill komma igång, kan det kanske vara bra med lite hjälp. Så nu har jag gjort en liten materialsats och den passar förstås också för den som är van att brodera.

Innehåll:
En bit svart kläde, 25 x 25 cm, med ett enkelt blommönster. Blomman är ca 12 cm hög. Redgarn att sy med, tre flätor à 30 trådar. En fläta med 10 trådar vardera av tre olika röda färger, en fläta med 10 trådar av tre olika gröna färger och så en fläta med 10 trådar vitt, tio trådar gult och tio trådar blått garn.
Nål att sy med ingår också.
Materialet kostar 80 kr + frakt. Se mer HÄR i min butik.

broderisats 1

broderisats 2

Stygn väljer du efter eget huvud. Ta de stygn du tycker om, dem du redan kan eller dem du vill lära dig. I gamla, traditionella yllebroderier används ofta stjälkstygn, franska knutar, bottensöm, flätsöm och plattsöm. Titta i en bok eller sök med Google. Det finns bra instruktionsfilmer på nätet.

Och vad ska det bli? Ja, det kanske blir en väska, en kudde eller en fin ficka som förnyar ett gammalt plagg. Mitt broderi på den översta bilden får nog bli en liten väska eller kjolsäck. I så fall klipper jag bort lite svart tyg runt blomman och skarvar sedan i med färgglada bitar av ylletyg och syr ihop med skarvsöm (titta HÄR).  En halvfärdig liten väska, eller påse, har jag redan.

broderisats 3

En liknande blomma broderade jag på en kjol för något år sedan. Men den blomman är lite större och vänd åt andra hållet.

Svart kjol 2

En bra bok för mer inspiration är Brodera på ylle! från Hemslöjdens Förlag. Den finns bland annat HÄR.

”Att väva är livet”

MS 2

”Att väva är livet” – så sa Malin Selander (1922 – 2013). Och hennes liv handlade till stor del om vävning. Hon var vävlärare i Örebro län i ca 40 år, i stort sett hela sitt yrkesverksamma liv. Hon var en mästare på att använda färger, material och vävtekniker på ett innovativt och ofta överraskande sätt. Hon var författare till flera vävböcker, som en av mina absoluta favoriter Väv en väv från 1986. (Jag har skrivit om boken mm tidigare, titta HÄR.) Och så var hon skapare av kläder i handvävda tyger i en helt egen och tidlös stil. Om detta berättade Christel Storm från Örebro Läns Museum vid en välbesökt och mycket inspirerande föreläsning i Lindesberg igår 2016-02-18.

Örebro Läns Museum visade en omfattande utställning med Malin Selanders vävar 2008 och museet erhöll senare hennes handvävda klädsamling. ”Jag är inte hemvävd” är ett annat citat. Hon avskydde ordet ”hemvävd”. ”Handvävd” skulle det vara.

”Inga saxar i mina tyger” sa hon också. Ofta skapades kläderna direkt i vävstolen på finurliga sätt som gjorde att inga saxar behövdes. Men ibland lämnades tyget till skräddare. Hon ansåg att den som är skicklig på att väva inte kan sy och att den som är skicklig på sömnad inte kan väva. Båda hantverken kräver så mycket träning och erfarenhet att ingen kan bli bra på båda.

Christel Storm hade med sig några plagg ur museet samling. Sjalen på översta bilden, vävd i Malin Selanders favoritfärger blått och lila, är ett exempel på hur hon friskt blandade olika material. Museet har ca 100 sjalar. 77 av dem skulle ingå i ytterligare en vävbok, var det tänkt, med titeln 77 sköna sjalar, men tyvärr blev det inget med det projektet.

MS 3

Detalj av en jacka i orange, rosa, lila med öglor runt halsringningen.

MS 1

Ärm på en topp, vävd i ett stycke och konstruerad så att saxen inte behövs, med inplockat munkabälte.

Läs mer HÄR.  Ett reportage i Nerikes Allehanda från ett tidigare tillfälle när Christel Storm föreläste om Malin Selander.

Gallerirunda i Stockholm

P Eldin-Lindstén

Jag har inte längre till Stockholm än att jag bekvämt kan åka över dagen, oftast med späckat program. I lördags hann jag bland annat med besök på tre gallerier som visar textil.

Galleri Yamanashi i Gamla Stan var mitt första stopp. Där kan man se Pia Eldin-Lindsténs och Inger Carlssons utställning Siden, trasa, lump med tema återbruk t o m 2015-12-23. Väl värt ett besök! HÄR är Galleri Yamanashis hemsida. (Men kolla öppettiderna noga, informationen på hemsidan är lite förvirrande.)

Överst en bild på Pia Eldin-Lindsténs väv av ylletrasor i glesrips med slarvtjäll.

Del av broderiet Dancing av Inger Carlsson,

I Carlsson

Väv av Pia Eldin-Lindstén, ylletrasor i spetskypert/gåsögon. Väskan har hon sytt av återbrukade kläder och monterat med ett broderi av Inger Carlsson.

P Eldin-Lindstén o I Carlsson

Nästa anhalt blev HV, Handarbetets Vänner på Djurgården. I galleriet visas just nu en utställning som har anknytning till en ny bok av Anneli Holmberg, Händer som lyder. Hantverkarna vid Handarbetets vänner. I boken synliggörs hantverkarna, kvinnorna, på HV:s ateljé, de som med skickliga händer har omvandlat, och fortfarande omvandlar, konstnärers skisser till vävnader, broderier och textila objekt. Mer om boken en annan dag. Utställningen heter Textile studios in Europe, visas t o m 2016-01-23, och presenterar några av det fåtal högklassiga textilateljéer som fortfarande finns kvar i Europa. HÄR är HV:s hemsida.

Skisser och vävprover från Ateljé Westragothia, vitt bårtäcke till Öxabäcks kyrka av Helena Jönsson och grön mässhake till Naums kyrka av Karin Hedberg.

Ateljé Westragothia

Flossamatta från MMF, Märta Måås-Fjetterström AB.

MMF

Sedan begav jag mig till Fiberspace, textilgalleriet som öppnade i höstas på Katarina Bangata på Söder. Itajime Interpreted hette samlingsutställningen som slutade 2015-12-12. Itajime är en variant av shibori  och de fem utställarna är medlemmar i Svenska Shiborisällskapet, titta HÄR. Galleriets hemsida finns HÄR  och programmet som hittills är klart för nästa år ser onekligen intressant ut.

Det tog en stund innan jag insåg hur Eva Marbrandt har konstruerat sin takhimmel. Så enkelt och så genialt!

Eva Marmbrandt

Barbara Berther har flätat och färgat ett skydd till en gärdsmyg. Mer av henne finns HÄR.

Barbara Berther

 

Sålldrällsvariation

sålldräll 1

Sålldrällsvarianten som jag såg och fotograferade hos hembygdsföreningen Fellingsbro, titta HÄR, för ett par veckor sedan sitter i vävstolen nu. Det ska bli handdukar. Varp och inslag består av oblekt lingarn 16/1, varptäthet 14 tr/cm.

Det var enkelt att ta ut solv- och trampordning efter fotot. Men sedan hade jag lite för bråttom och tänkte inte efter ordentligt. Lingarnet är stumt och de olika partierna drar in väven lite olika, så kanten blev ojämn och kurvig. Jag hade helt glömt bort att jag brukar solva de yttersta trådarna i tuskaft när jag väver sålldräll. Men det mesta går att fixa. Jag klippte av de åtta yttersta trådarna i var sida och solvade om i tuskaft.

sålldräll 2

Nu blir det mycket bättre!

sålldräll 3

Lite snopen blev jag när jag  bläddrade i gamla vävböcker från bokhyllan och hittade samma sålldräll i Handdukar och duktyg av Gertrud Ingers från 1953. Det är ju inte otänkbart att den som vävde på utbildningen på Fellingsbro Folkhögskola hämtat vävsedeln där. I boken kallas väven ”sålldrällsvariation från Hårshult”. Jag tycker ändå att jag med gott samvete kan använda mönstret, eftersom jag har annat material, annan täthet, lite annan mönsteruppbyggnad. Och i boken finns det ingen stadkant i tuskaft!

Intarsiabroderi, del 2

K P Gustafsson 2

Idag blir det mer intarsiabroderi, nu från nomader i Kirgizistan och inte från en konstnär i Norge (titta HÄR). Bilderna kommer från Kerstin Paradis Gustafssons bok Kirgiziskt världsarv. Jurtan och dess filtmattor. Det är filtmattorna, Schyrdakmattor, som är tillverkade i intarsiateknik och de är en del av inredningen i jurtan, tältet.

På översta bilden syns hur samma mönsterformer har klippts (eller skurits) ut i vit respektive grå filtad ull. Mönsterbitarna får byta plats så att det blir två mattor med samma motiv, men med ombytta färger. Bitarna sys ihop kant i kant från avigsidan och samtidigt sys en snodd fast över sömmen på rätsidan. I boken beskriver Kerstin tillverkningen steg för steg med korta texter och många fina bilder. Hon delar med sig av den kirgiziska kulturen och av sina ingående kunskaper om textila traditioner som sträcker sig flera tusen år bakåt i tiden.

UNESCO har certifierat den kirgiziska jurtan och dess filtmattor som världsarv.

Kan jag hoppas på ännu en bok om kirgizisk kultur? Kerstin nämner nämligen i efterordet sådant som hon inte har berättat om i den här boken, t ex ”… alla lekar för både vuxna och barn … dockor med sina speciella ansikten … musiken och musikinstrumenten … all mat och matlagning …”. En cliffhanger?

K P Gustafsson 3

K P Gustafsson 1

Sagobarnens kläder

Sagornas stickbok 1

Hos mig, som gillar både böcker och stickning, sätter Celia B Dackenbergs Sagornas stickbok fart både på läslust och sticklust. Hon har noga studerat illustrationer i sagoböcker och utifrån de tecknade sagobarnens kläder gjort stickbeskrivningar till riktiga kläder avsedda för människobarn.

Boken innehåller mycket mer än stickbeskrivningar. Där finns berättelser om berättelserna, om sagornas författare, om dem som illustrerat och om stickade plagg i allmänhet. Det gör mig nyfiken och jag vill läsa om Alfons, Maja, Tomtebobarnen, Nils Karlsson-Pyssling och alla de andra. Och titta på bilderna förstås, t ex Ilon Wiklands illustrationer från Bullerbyn. Där har barnen självklart handstickade tröjor, några köpetröjor fanns inte på den tiden. Jag får nog uppsöka ett bibliotek och sätta mig bekvämt tillrätta på barnboksavdelningen.

Att Mymlans klänning är stickad framgår egentligen inte av teckningarna i Tove Janssons Hur gick det sen?, men visst vill man tro att den ser ut så här.

Sagornas stickbok 4

Helt klart är det nog i alla fall att Findus, Nils Karlsson-Pyssling och den vilda bebin har stickade toppluvor.

Sagornas stickbok 3

Och Pippi Långstrumps nerhasade långstrumpor är givetvis handstickade.

Sagornas stickbok 2

HÄR har jag skrivit om en av Celia B Dackenbergs tidigare böcker.

Hårkonst och boktips

Nina Sparr 2

Nina Sparr från Våmhus är hårkulla i femte generationen. Just nu, t o m 2015-09-23, visas hennes hårkonst hos Konsthantverkarna i Örebro. Av människohår tillverkar hon eleganta smycken, diadem, brudkronor, tavlor och mycket mer, ofta i kombination med guld. Det händer också att hon stickar av håret. I utställningen finns ett stickat underställ, linne och trosor, kanske mest för att väcka uppmärksamhet. Men det var inte ovanligt att människohår stickades till strumpor förr, med eller utan inblandning av ull. Vårt hår är starkt, vattenavstötande och materialet finns ju nära till hands. Passa på att se detta unika hantverk om du befinner dig i närheten av Örebro!

Nina Sparr 1

På teckningen syns ett redskap som används av hårkullorna, en rundel av trä med hål i mitten. Håret flätas på ett intrikat sätt med stråna upplindat på pinnar.

Mormorsresan 2

Bilden (av Claes Bäckström) finns i boken Mormorsresan (1959) av Edith Unnerstad (kanske mest känd för Kastrullresan). Boken har jag minnen av sedan jag var barn. Den fanns inte i bokhyllan  hemma, så det måste ha varit vår fröken i folkskolan som läste högt för oss i början av 1960-talet. Tolvåriga Anders får följa med hårkullorna, sin mormor och moster, på en resa från Våmhus i Dalarna via Stockholm till Helsingfors och Petersburg. Författaren har gjort grundlig research och säger i förordet att ”somligt i boken är sant och annat är dikt”. Äventyret utspelar sig för ca 100 år sedan, före revolutionen i Ryssland. Det är dåliga tider och befolkningen måste ge sig iväg från hembygden i Dalarna för att tjäna pengar på sina hantverkskunskaper. Kvinnorna gör peruker, lösflätor och smycken av hår och männen tillverkar korgar. Boken köpte jag häromdagen på Bokbörsen. Läs den!

Mormorsresan 1

Nytt i bokhyllan

Alice Fox 1

Jag minskar så sakteliga mitt bokinnehav genom att sälja en bok då och då. Men det tillkommer en och annan bok också. Jag såg att Alice Fox kom med en ny bok och då kunde jag inte låta bli att köpa. Natural Processes in Textile Art heter den, med undertitel From Rust Dyeing to Found Objects.

Jag har följt Alice Fox blogg ett tag och tycker om det hon visar, titta HÄR. I boken ger hon exempel på hur hon påverkas av landskapet, hur hon använder naturen och det hon finner i sin närmaste omgivning till sitt eget textila skapande. Hon uppmuntrar oss att ta del av hennes erfarenheter och sedan undersöka vårt eget närområde och gå vår egen väg.

Boken gav mig en idé. En sista liten pusselbit föll på plats och gjorde det möjligt att gå vidare med en halvfärdig tanke. Jag satte igång med något som kanske kommer att pågå i flera veckor, som nog är lite knäppt och som definitivt inte är lönsamt. Jag visar såsmåningom.

Alice Fox 2

Rensar i bokhyllan

vävböcker 3

Jag har sagt det flera gånger tidigare: Det finns alldeles för mycket saker här. Nu försöker jag rensa i bokhyllan. De här vävböckerna är till salu och just nu klurar jag på prissättningen. Böckerna tar jag med till Trasmattans dag i Rånnesta strax utanför Örebro söndag 2015-07-26. Passa på då!  (Kontanter och Swish fungerar som betalning, men inte kort.)

De böcker som blir över säljer jag på nätet på ett eller annat sätt. Men då tillkommer fraktkostnaden.

Affisch

Bläddrar i böcker

vävböcker 1

Bläddrar i textilböcker från min bokhylla och hittar gamla papper i ett par vävböcker inköpta på antikvariat.

Vävlärarinnan fru Redlund hade hand om en öppen vävstuga i Stockholm 1953. Vilken år Rachel Sylvén var cirkelledare i flamskvävning i Stockholm framgår inte, men boken som kortet låg i trycktes 1961.

vävböcker 2

Snopet

Margo SelbyInredningstextilier i design av engelska Margo Selby har jag beundrat i ”fina” affärer i Helsingfors och London. När jag såg i senaste numret av Vävmagasinet att det fanns en bok av henne med vävmönster blev jag förstås intresserad. Jag googlade och upptäckte att det faktiskt finns två böcker och beställde båda. Men vad snopen  jag blev! Olika framsidor, olika förlag, olika ISBN-nummer, olika pris och olika titlar. Men innehållet i de två böckerna visade sig vara samma!

Så ett budskap till den som är intresserad av Margo Selbys vävmönster: Det räcker att köpa en av böckerna!

Tiden mellan tanke och handling

Möbel 8

Tiden mellan tanke och  handling kan ibland vara lång – i det här fallet 13 år. Men nu har jag gjort det jag tänkte, tack vare Facebook.

År 2002, när jag gick på HV SKola, vävde jag en serie prover efter vävsedlar i Nina von Engeströms bok Praktisk väfbok tillegnad den idoga Svensk qvinnan från 1896. (Titta HÄR.)

N v Engeström

”Hvitt tyg till barnkläder mm” vävde jag i bomullsgarn 40/2 med 25,5 trådar/cm. Jag såg framför mig ett möbeltyg i samma bindning i det betydligt tjockare ullgarnet Möbelåtta.

Möbeltyg

Nu finns det äntligen ett stycke tyg! Tygbiten är inte stor, men jag har i alla fall kunnat konstatera att jag tänkte rätt. Garnet och bindningen samverkar till en kvalité som definitivt passar som möbeltyg. Och till kläder.

Orsaken till att tanken äntligen blev handling är gruppen Vävpärmen på Facebook. Vi är 25 personer som deltar i ett utbyte på temat vävar för inredning. Var och en väver valfri inredningstextil och delar sedan med sig av prover och vävsedlar till övriga deltagare. Hanna Isaksson, HÄR är hennes blogg, är initiativtagare och administratör. I mitten av april får jag ett brev med 25 tygprover. Det ser jag fram emot!

 

Boktips

böcker

Bokhyllan har fyllts på med tre böcker i höst.

Överst i högen ligger Little book of book making av Charlotte Rivers. Boken innehåller arbetsbeskrivningar till olika bokbinderitekniker. Jag får lust att sätta igång! Drygt 80 kreativa bokbindare presenteras också. Bland dem finns svenska Lotta Helleberg, numera boende i USA. Hon använder sina växtfärgade tyger och papper i kombination med bokbinderi. HÄR finns hennes hemsida.

De två andra böckerna får mig att vilja ta fram burkar och grytor och sätta igång med nya färgningsexperiment.

Lina Sofia Lundins bok Naturlig färgning är en fortsättning på hennes skrift  Färgningsmanifestet, som kom för några år sedan och på utställningen som hon gjorde på Fredriksdal i Helsingborg i somras, titta HÄR. Boken har fokus på miljö och hållbarhet. Underrubriken är Mat och kläder i ett kretslopp och till en del handlar boken om att färga textil med rester från köket.  Men det finns också recept på färgning med växter från naturen.  Boken inbjuder till egna experiment och författaren uppmanaren läsaren/färgaren att noggrant dokumentera under arbetets gång. Avsnittet om betning kunde, i mitt tycke, vara mer ingående och egna anteckningar kan behövas för att man ska kunna dra slutsatser av sina färgningsexperiment. Jag hade gärna läst mer om när, hur och varför pH-värdet på färgbaden påverkar färgningsresultaten. Ett extra plus är att boken är tryckt på miljömärkt  FSC- papper.

Harvesting color av Rebecca Burgess har också ett miljöperspektiv. Boken handlar om färgning med växter som går att hitta i USA, men många av växterna finns även här. Författaren berättar om växtplatser, var man får plocka växter, hur man skördar, hur växterna har använts till andra ändamål och ibland om hur man odlar. Recept till färgning finns förstås. Korta texter om får och färgning hos Navajofolket, lite grann om spinning och ett par enkla stickbeskrivningar gör boken extra inspirerande.

Ytterligare lästips om växtfärgning: Odling av färgväxter – en kulturhistorisk undersökning ur ett hortikulturellt perspektiv, kandidatuppsats av Angelica Eriksson, Göteborgs universitet. HÄR finns uppsatsen.

En kofta till Edith

Edith 2

Lilla Edith, nyast i släkten, måste givetvis ha en kofta! Hon har redan fått ärva en som jag stickade till hennes farbror för bortåt 35 år sedan, men hon får en egen också. Garnet är ett mjukt ullgarn från Östergötlands Ullspinneri och de fina röda knapparna kommer från en loppis. Knapparna ska få en tvätt med lite diskmedel innan jag syr i några av dem.

Beskrivningen har jag lånat ur boken Sparat. Små stickade kläder från vår barndom. av Celia B Dackenberg, en underbar bok som jag har skrivit om tidigare, titta HÄR.

Stickbok

Fler virkade påsar

virkad påse 3

Restgarner är bra till virkade påsar! Den som jag visade häromdagen är klar nu och här är några som jag har haft länge. Flerfärgsvirkning är roligt!

virkad påse 2

Vill man göra en egen påse kan man titta i de här böckerna. Maria Gullbergs bok Virka! kom  2013 på Hemslöjdens Förlag. Häftet Virkade påsar är utgivet av Österbottens Museum i Finland 1992.

virkad påse 4

 

Så gott som klart

BS 14

Så gott som klart blev det igår i Galleri Bagarstugan utanför Kumla inför vernissagen på lördag 23 augusti. Några småsaker återstår att fixa både för min kollega bokbindare Lena Hällzon och för mig, men allt är under kontroll. Lena visar böcker (förstås) och jag har växtfärgade textilier, sjalar och några väskor, och växtfärgat papper. ”Kaviartuber och rost” kallar vi utställningen. Lena har använt kaviartuber till en del av sina böcker och jag använder ibland rostigt skrot som extra effekt när jag färgar med växter.  På lördag finns vi där och berättar gärna om hur vi gör. Utställningen pågår t o m 2014-08-31.

BS 10

BS 11

BS 13

BS 12

Affisch Bagarstugan

Kurs – indigoblått, ikat och shibori

Blå 1

 

Förra veckan gick jag på kurs på Sätergläntan, en kurs i indigofärgning, ikat och shibori.

Vi vägde och mätte och följde noga recepten för stamkyp och färgbad från boken Växtfärgning av Gösta Sandberg och Jan Sisefsky. Vi började med att färga prover. Garner knöts om på olika sätt till ikat och tygerna fick olika shiborimönster med hjälp av reservage. Färgbad gjordes iordning till färgning av animaliska respektive vegetabiliska fibrer. Efter provfärgningarna var det fritt fram för egna projekt.

Trots att vi följde recepten så hände det oväntade saker. Det krävs erfarenhet och känsla för att indigofärgningen ska bli lyckad! Mia Olsson ledde oss mycket kunnigt och engagerat på rätt väg när färgbaden med syntetisk eller naturlig indigo inte uppförde sig som förväntat.

Vi provade många olika sätt att göra reservage. Mia visar hur man kan linda tyg kring ett rör och sedan fösa ihop tyget innan det stoppas ner i färgbadet. Tyget får ett diagonalt randmönster.Blå 3
Med buntband går det fort och lätt att förbereda garn inför ikatfärgning.Blå 2
Färgbadet är från början gulgrönt, liksom textilierna när de kommer upp ur badet efter första doppet. Det blå färgen framträder när materialet kommer i kontakt med syre.Blå 4
Här är några smakprov på alla vackert blåfärgade tyger och garner som blev resultat av en  härligt intensiv och mycket givande vecka.  Jag färgade linnehalsdukarna som jag vävde i vintras (titta HÄR) och är mycket nöjd med resultatet. Det blir fler halsdukar, men inte just nu.Blå 5

Blå 7

Blå 8

Blå 9

Blå 10Blå 11

Burkar i fönstret

Burk 1

Solen lyser in och värmer burkarna med växtfärgning i köksfönstret. I de två burkarna till höger ligger sedan ett par veckor bitar av ylletyg tillsammans med växter och lite metallskrot. I de två till vänster stoppade jag ner sidensjalar för ett par dagar sedan. Sjalarna är lindade kring metallrör tillsammans med växter och järnpinnar från en kasserad vävsked. Burkarna med innehåll har ”konserverats” i kokande vattenbad ca 45 minuter, på det sätt som India Flint beskriver i boken stuff, steep + store, titta HÄR.

Meningen är ju att färgningarna ska stå så här och mogna ett bra tag, men jag är lite orolig för sidensjalen i burken längst till vänster. Efter bara en kort stund i värmen i vattenbadet kunde man se genom glaset att tyget fick svarta fläckar. Järnet i pinnarna har nog reagerat med en av växterna på ett oväntat sätt. Jag försöker hålla mig från att öppna burken.

Länge har Jag letat efter någon sorts rör att linda textilier runt vid färgningar, utan att hitta något lämpligt. Men häromdagen röjde vi i ett förråd och där fanns det jag sökte – röret till en kasserad dammsugare, nu uppsågat i lagom längder.

Burk 2

Brickvävda band

Brickat band

Hur är det man gör? Det var ett bra tag sedan jag satte upp en brickväv, så Sonja Berlins instruktioner i boken Brickvävning måste fram, trots att det blir den allra enklaste sortens band.

Det ska bli axelremmar till väskor, vävda med sju par brickor och 56 varptrådar. Garnet kommer från en stor rulle som jag köpte för några kronor en gång i tiden i tron att det var ull. När jag kom hem och läste etiketten inuti rullen upptäckte jag att det är en blandning av ull och terylen. Annars är det bara naturmaterial som gäller och detta är ett undantag. Garnet finns ju här och banden blir oerhört slitstarka.

Ett besök i färgarens verkstad

LSL 1

Mat, färg och kläder – allt hänger ihop i färgarens verkstad på Fredriksdal i Helsingborg. Lina Sofia Lundin har inrett ett stort arbetsrum för textilfärgaren med tillhörande  kök och sovrum. På hyllorna i verkstaden står burkar med insamlat köksavfall, som skal av lök, avokado och granatäpple, kompletterat med lite växter från naturen. I andra burkar är färgningen på gång. En vägg är fylld med färgningsprover och anteckningar. Här undersöks i liten skala hur man kan färga textila material med alternativa metoder för att få bukt med den miljöpåverkan som vår överkonsumtion av textilier orsakar.

Utställningen, eller installationen, får mig att längta hem och sätta igång med egna färgexperiment. Men det är en utställning som kräver tillsyn och omsorg. Ett par veckor efter öppningen var jag där och då var det redan ganska mycket mögel i burkar och kärl.

Lina Sofia Lundin gjorde sitt kandidatarbete 2013 på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg, om färgning av textil. Då skrev hon Färgningsmanifestet, ett litet innehållsrikt häfte om naturlig färgning. Nu har hon en bok på gång med namnet Naturlig färgning, titta HÄR. Boken kommer i november. Det blir spännande!

Utställningen på Fredriksdal pågår t o m 2014-09-28.

LSL 2

LSL 4

LSL 3

Mark Twain och järnskrot

skrot 1

”Det är bättre att ta det som inte tillhör en, än att låta det ligga outnyttjat och skräpa.”  Mark Twain lär ha sagt så enligt Austin Kleon i boken Stjäl som en konstnär .

Ungefär så tänkte jag också när jag upptäckte de här rostiga järnbitarna, som låg i en skräphög till ingen nytta. De kommer säkerligen till användning i sommarens växtfärgningsexperiment.

Packar bilen och kör österut

Hölö 1

Idag packar jag bilen full och ställer in hjärnan på yllebroderi. Det blir kurs i Hölö i helgen. Materialsatser, USB-minne med bilder, litteratur, tyger, garner, nålar, textilfärg, OH-plast, inspirationsmaterial och en hel massa annat. Jag har väl inte glömt något?

Hölö 2

Ett spännande möte mellan rosengång och ståltillverkning

Rosengång 3

Borlänge – där har jag bytt tåg många gånger. Nu  har jag för första gången sett mer av stan än järnvägsstationen. SSAB:s anläggning är enorm! Det kunde jag konstatera när vi letade oss fram till Norra porten och restaurang Blå Lågan.

I restaurangens foajé  visas t o m 2014-04-29 ett mycket inspirerande vävprojekt, Rosengång i varmvalsverket. Tolv väverskor har tillsammans med och under ledning av Anna Östlund, informationsansvarig på SSAB och samtidigt rosengångsfantast, gjort studiebesök i varmvalsverket och sedan omsatt sina intryck till vävar i rosengång. Orange, som den flytande, heta, rinnande stålmassan, och grått, som det kalla, hårda stålet, är återkommande färger. Vilket oerhört roligt och spännande sätt att utforska en vävteknik!

Anna Östlund presenterar projektet, deltagarna och deras vävar i boken Rosengång i varmvalsverket. Hon har tidigare gett ut boken Rosengång: berättelser, historik, vävar. HÄR finns böckerna.

Bilder: Kuddar av Karin Olhans, Kicki Sandberg och Yvonne Åkerblom, mattor av Ingrid Bergsten samt löpare av Yvonne Åkerblom.

Rosengång 1

rosengång 2

Ny bok om växtfärgning

heritage

Häromveckan kom ytterligare en ny bok om växtfärgning, A Heritage of Colour av Jenny Dean, en av många böcker på engelska under senare år.

På svenska har det inte kommit någon växtfärgningsbok sedan 1970-talet (förutom Färgsvampar & svampfärgning av Hjördis Lundmark och Hans Marklund från 2009).  Då, för 30 – 40 år sedan, färgades mest ullgarn. Stora mängder garn kokades i stora grytor med mycket växter. En del obehagliga kemikalier användes och det gick åt mycket vatten och energi. Det har hänt oerhört mycket på området sedan dess. Nu färgas garn, fibrer, tyger, kläder, papper i alla sorters naturmaterial med olika metoder som tar större hänsyn till miljön. Vill man läsa om detta är man hänvisad till litteratur på engelska.

I sin nya bok resonerar Jenny Dean om hur färgning av textilier kan ha gått till på järnåldern i England. Med utgångspunkt bl a från arkeologiska rapporter om textilfynd från Hallstadt-kulturen har hon gjort experiment med de växter och de tänkbara betmedel som fanns att tillgå i England för mer än 1000 år sedan. Hon skriver också kortfattat om alternativa färgmetoder som eco-print, extrahering av färg och om att färga under lång tid utan uppvärmning.

Det här är ingen bok som lockar med läckra bilder och snygg formgivning, men den är innehållsrik och intressant. Det finns gott om bilder, men de är små och ibland av dålig kvalitet. Jag är inte förtjust i teckensnittet, som är utan seriffer och i mitt tycke ganska svårläst. Trots invändningarna är boken mer än väl värd sina ca 140 kr (titta HÄR). Lägger man till en 100-lapp kan man även köpa The Craft of Natural Dyeing av samma författare och då är man väl rustad för egna försök.

 

Shopping med bultande hjärta

Ikat 3

Fast det är 15 år sedan känner jag fortfarande hur jag stod häpen, med uppspärrade ögon, öppen mun och bultande hjärta, och stirrade på tygstycket i shopen på konsthantverksmuseet i Delhi. Liknande tyger med typiska mönster från delstaten Orissa hade jag sett på bild i böcker och i verkliga livet ett par gånger när textilforskaren och författaren Gösta Sandberg visat delar av sin samling. Men här fanns det alltså ett bomullstyg på riktigt och till salu, mönstrat med varp-, inslags- och dubbelikat och dessutom mönsterbårder med flotterande varptrådar. Ett mästerverk där varp och inslag har färgats var för sig med många omknytningar i många färgbadbad. Sedan har tyget vävts för hand. På baksidan kan man se hur inslaget i partierna med mönster i svart, rött och vitt  har justerats för att mönstret ska hamna rätt.

Ikat 5

Nästa gång var jag ju förberedd, men glädjen blev ändå stor när jag hittade en sari i samma teknik i en hantverksbutik i Delhi. Sarityget är mycket tunnare med 32 trådar/cm i varp och inslag. Färgningen är noggrannare utförd, det finns inga öglor på baksidan. Tyget är 122 cm brett och ca 510 cm långt. Inte heller här fanns det någon tvekan om huruvida jag skulle köpa eller inte, sarin blev min. Priset var chockerande, knappt 400 kronor.

Ikat 6

Litteratur:
Ikat gränslösa mönster, Gösta Sandberg och Lena Nessle
The sari, styles, patterns, history, technics,  Linda Lynton
Indian ikat textiles, Rosemary Crill

Ikat 7

 

Flamfärgat från HV och Indien

HV 2

Mina ögon fastnade direkt på Miriam Parkmans handvävda tyg på öppet hus på HV Skola häromveckan. Orange, turkos, flamfärgat och guldglitter – tankarna ledde omedelbart till Indien. Miriam, som formgivit, färgat och vävt, ska sy kläder av tyget när det är tvättat och struket och hon hade inte alls tänkt på Indien. Det var mest en slump att garnerna hon färgade blev flammiga, en slump som hon sedan utnyttjade på ett alldeles utmärkt sätt.

HV 1

Det är 15 år sedan jag var i Indien. År 1999 åkte jag med Kinaresor på en textilresa. När jag reste tillsammans med andra märkte jag att jag är usel på shopping, har oerhört svårt att bestämma om jag behöver något och i så fall vad jag behöver. När jag kom hem upptäckte jag också att nästan alla de textilier som jag ändå köpt var ikat- eller flamfärgade. Här är några exempel.

Ikat 1

Tyget uppe till höger har inget uträknat mönster. Varp- och inslagsgarner har fått reservage i ikatteknik innan vävningen genom omknytningar som hindrar färgbadet att tränga in i garnet.  De andra två tygerna är mer komplicerade. Reservage har gjorts både på varp och inslag på ett sätt så att de ofärgade partierna möts och bildar mönster, dubbelikat.

Tyget nedan är en lungi, dvs det höftskynke som de flesta män bär i södra Indien. Jag köpte det i Kanchipuram i delstaten Tamil Nadu, en stad dit rika indier åker för att handla exklusiva sidensaris inför bröllop och andra festligheter. Men jag köpte ett vardagsplagg, 1,25 x 2 meter, för ca 12 kronor.

Läs om ikat HÄR.  En bra bok är Ikat gränslösa mönster av Gösta Sandberg och Lena Nessle. Just nu finns det några exemplar både på Bokbörsen och på Antikvariat.net.

Ikat 2

Återbruksmattor

ff 6

På Frövifors Pappersbruksmuseum finns två handvävda mattor. Det kan ju tyckas lite märkligt, men mattorna passar absolut in på museet. Inslaget i mattorna består nämligen av pressfilt, eller viraduk.

I boken Den svenska trasmattan av Kerstin Ankert och Ingrid Frankow kan man läsa om pressfilt. Det var en mycket kraftig ullfilt som användes som transportband för pappersmassa i tillverkningsprocessen på pappersbruken. Filten slets snabbt ut och då kunde den återbrukas som råvara bl a till mattvävning. På 1950-talet började man blanda in syntetfiber i filten och ett par decennier senare var ullen borta ur virorna och därmed försvann också ett billigt och eftertraktat återbruksmaterial.

Är det någon som har använt pressfilt, eller har något annat att berätta?

ff 7