Kategoriarkiv: Böcker

Med influenser utifrån

Häromdagen var jag vid Kulturcentrum Hölö Kyrkskola lite söder om Södertälje och höll i en textil inspirationsdag med influenser från Korea och Japan. Deltagarna hade rotat lite i sina textilgömmor och letat fram lämpliga tygbitar och mer eller mindre trassliga trådar. Små rester kan förvandlas till storverk!

Tygbit fästes vid tygbit med långsamma, dekorativa stygn inspirerade av koreansk bojagi (titta HÄR). Några sydde efter en i förväg uttänkt plan, andra litade till sin intuition och bestämde sig under arbetets gång.

Vi gick igenom hur en japansk påse i modellen tsuno bukuro (HÄR finns en av mina påsar) är konstruerad och min tanke var att de ihopsydda lapparna så småningom skulle fogas ihop till just en sådan påse. Riktigt så långt hann ingen men jag tror nog att en och annan påse kommer att bli färdig.

Boken om bojagi av Sara Cook är utgiven i år 2019. India Flints instruktiva lilla häfte om tsuno bukuro finns tyvärr inte att få tag på längre.

Blomsterprakt

Vilka makalösa broderier! Tröjorna (=jackorna) tillhör dräkten från Floda i Dalarna. De visades på Syfestivalen i Älvsjö förra helgen (oktober 2019) tillsammans med andra praktfulla broderier, karaktäristiska för Floda.

Samtidigt presenterade Hemslöjdens Förlag två nyheter i serien med teknikhäften, skrivna av experter inom sina respektive områden. Anna-Karin Jobs Arnberg bidrar med häftet om påsöm, dvs broderierna från Floda. Karin Kahnlunds häfte handlar om tvåändsstickning. Båda gjorde succé på mässan. Häftet om tvåändsstickning var slut när jag kom, men jag fick ett av de sista exemplaren av Påsöm.

Häftet innehåller en kort historik, uppgifter om material och utrustning och utförliga beskrivningar på hur stygnen ska läggas på olika blommor och blad. Jag vill gå på kurs!

 

Nytt i bokhyllan

Att läsa om stickning kan vara minst lika roligt som att sticka, särskilt i böcker som är så här fina och innehållsrika. Böckerna är alldeles nya (hösten 2019), Lånat sparat ärvt & nytt av Celia B Dackenberg och Hönsestrik a love story av Anna Bauer. Båda författarna blickar bakåt, men på lite olika sätt. Jag blir oerhört inspirerad och tänker att böckerna passar att ta fram när som helst när kreativiteten, det behöver inte handla just om stickning, behöver få en knuff framåt.

Underrubriken på Celia Dackenbergs bok säger vad den innehåller, nämligen Småkoftor, fintröjor och annat stickat för barn.

Författaren återupplivar egna barndomsminnen, hon tittar på gamla fotografier i museer och hos vänner, hon inspireras av godis, av vävnader, av museiföremål. Inspirationsmaterialet omvandlas till stickbeskrivningar och till berättelser. De stickade plaggen känns tidlösa och kommer säkert att ärvas av syskon, kusiner, barn och kanske så småningom barnbarn. Eller kanske sparas ett plagg i en låda, plockas fram så småningom och ger upphov till en ny berättelse och en ny liten tröja. 

HÄR finns blogginlägg om några av Celia Dackenbergs tidigare böcker.

Anna Bauer går tillbaka till 1970-talets hønsestrik, färgglatt och mönstrat och påhittat av danskan Kirsten Hofstätter som en del i den politiska kvinnorörelsen.

Boken innehåller förstås stickbeskrivningar, både kompletta beskrivningar och sådana som görs efter individuella mått och beräkningar. Grundinställningen är att det är jag som stickar som bestämmer vad och hur jag gör. Vill jag sticka efter beskrivning eller hitta på själv? Är det processen eller resultatet som är viktigast? Vilka stickprojekt har jag tröttnat på och varför? Vilka plagg trivs jag i? Kloka ord från författaren: ”Att skapa är att träna upp sina känselspröt och lära sig att rikta dem både inåt och utåt. Att träna sig på att se och att vara uppmärksam i processen för att se vart den leder, och om något av alla de sidospår som hela tiden dyker upp kan vara värt att jobba vidare på. Låt inte rädslan att göra fel stå i vägen för din kreativitet. I ditt kreativa rum är det du som bestämmer vad som är rätt.”

Repar upp och börjar om

Nu är det bestämt. Den här påbörjade tröjan, som har legat orörd i flera månader, ska repas upp. Beskrivningen är ur den här boken, som jag skrivit om tidigare, titta HÄR.

Jag var verkligen sugen på att sticka en tröja inspirerad av den danska motsvarigheten till de skånska spedetröjorna. Jag köpte boken och jag köpte garn, valde en mörkgrön färg bland alla kulörer av Rauma lammullsgarn och började sticka. Stickningen kändes bekant och snart kom jag på varför. Men jag mindes också, för sent, att jag helst inte ska följa beskrivningar där mönstret räknas i varv istället för centimeter. Mina stickade varv är nämligen lägre än i de flesta beskrivningar. Följer jag det uppritade mönster blir den här tröjan mycket kortare än tänkt. I det här fallet behöver i stort sett hela beskrivningen göras om för att plagget ska bli bra.

Att stickningen efter en stund kändes bekant beror på att jag för bortåt 20 år sedan började sticka en spedetröja i samma garn och exakt samma färg. Den låg nästan färdig i drygt 10 år innan jag repade upp den och en annan ofärdig långliggare.Titta HÄR.

Då användes det gröna upprepade garnet i en sjalväv tillsammans med en massa restnystan, titta HÄR.

Nu blir det nog en ny stickning av garnet. Ett par nystan ljust turkos garn har inköpts som komplement till det gröna och jag funderar för fullt på hur tröjan ska se ut. Det blir i alla fall inte något nytt försök med en spedetröja, det är en sak som är säker.

Vika papper

Nu vill jag bara vika papper! En ny bok har landat på mitt arbetsbord, The Art of the Fold av Hedi Kyle och Ulla Warchol. I boken ges instruktioner till ett 40-tal olika vikta böcker, fodral, mappar, objekt. En del modeller ser enkla ut, annat verkar väldigt komplicerat. Jag har provat ett par enkla varianter. Mitt papper var lite för tjockt och jag var inte tillräckligt noga. Papper av lämplig kvalitet, noggrannhet och precision är det som behövs. Jag fortsätter!

Karin Larssons textilier i Torshälla

Gör en utflykt till Torshälla i sommar! På Ebelingmuseet visas Karin Larssons (1859 – 1928) konstnärskap i en textilutställning. Broderierna och vävnaderna är inlånade från Sundborn. En del är original av Karins egen hand, andra är kopior. Det är en fin och lagom stor utställning med många detaljer att studera för den textilintresserade. Den som har besökt familjens hem i Sundborn känner igen de flesta textilierna. De finns också avbildade på Carl Larssons akvareller från hemmet. Utställningen pågår t o m 2019-08-19.

I år är det hundra år sedan Carl Larsson, Karins make, avled. Det uppmärksammas med en rad evenemang, de flesta i Dalarna, men även i Torshälla. HÄR finns all information. Anledningen till att textilierna visas just på Ebelingmuseet är att maken hade anknytning till trakten. Faderns släkt ägde en gård i Lövhulta inte långt från Torshälla och där tillbringade Carl mycket tid i sin barndom och ungdom.

På översta bilden syns den kända solroskudden, ett yllebroderi med 1/4 solros i varje hörn.

Kudden där Karin sätter fokus på första världskrigets fasor är också utförd i yllebroderi.

Hennes ofullbordade broderi sitter fortfarande kvar i syramen. Tänk att stygnen som ser så moderna ut syddes för ungefär 100 år sedan!

I draperiet har hon använt en helt egen teknik, en sorts makramé knuten över varptrådarna.

Tillsammans med fru Elin Eriksson komponerade Karin en sundbornsdräkt till traktens kvinnor.  Kjolsäckens applikationer av skinn är sydda på maskin för att visa att det var en modern dräkt.

Det var ju maken Carl som var den stora konstnären och Karin sågs som mor och maka. Hennes kreativitet kom till uttryck i de egensinniga textilierna och flera citat i utställningen ger en bild av hur hon sammanlänkar familjelivet med sitt konstnärskap. (Texten är inte broderad, utan tryckt på tyget.)

Jag plockade fram ett par böcker ur bokhyllan för att läsa på lite om Sundborn och familjen Larsson, Karin Larsson i närbild av Lena Rydin och Nisse Petterson och Karin Larsson och blommorna i Sundborn av Christina Högardh-Ihr.

En oemotståndlig klassiker

Drygt tre meter tyg i nyskick fick följa med mig hem från Axelinas Manufaktur på återbruksgallerian ReTuna idag. Jag kunde bara inte stå emot den randiga klassikern Camelot, formgiven 1965 av Inez Svensson (1932 – 2005). Tyget hade lämnats in till gallerians inlämningsdepå för återbruk tillsammans med en stor trave andra fina, äldre tyger, som höll på att sorteras hos Axelina. Tyget syns på bild i Inez Svenssons bok Tryckta tyger från 30-tal till 80-tal. Borås Cotton har tyget i produktion, titta HÄR. Men visst är det roligare att köpa gammalt!

Distanskurs, being (t)here


Imorgon är det nymåne igen, 3 juni 2019, och då kommer ännu ett avsnitt av den nätbaserade   kursen being (t)here som ges av India Flint i hennes koncept the school of nomad arts. Kursen handlar, i alla fall för mig, om att försöka vara närvarande, att vara här och nu. Jag tar allt i min egen takt och har många kursmoment kvar att utforska. En del sparar jag till senare, annat kanske jag aldrig kommer att göra. Det här har jag gjort i april – maj: plockat växter några minuter hemifrån, vikt böcker av papper, färgat böckerna i buntar, fått tyg och tråd på köpet och bundit ihop de små böckerna till en större bok.

På bloggen går det att följa en del av mina kursprojekt under kategorin Här och nu, titta HÄR. Den som vill se mer kan titta på Instagram, #beingthere2019.

Tallinn – böcker och broderi

Resan till Tallinn förra veckan (maj 2019) var mest inriktad på att gå omkring och upptäcka staden. Men självklart hann jag titta in i ett par hantverksbutiker också. Framför allt såg jag intressanta saker i Estlands hemslöjds,  Eesti Käsitöö, butiker på gatan Pikk (titta HÄR också) och på gatan Vene, i hörnet mot Katarinagången.

En brodös i arbete fanns i den ena butiken, och fina broderier såg jag i båda butikerna.

I butiken på Vene fanns ett spännandet sortiment av böcker med estländska textilier. Två fick följa med hem. Det kunde ha blivit fler, men det fanns så många och jag kunde inte välja.

Den ena boken som jag köpte innehåller mönster på stickade vantar från ön Kihnu. En äldre kvinna från ön, Rosaali Karjam, har förmedlat nedtecknade mönster till författaren Kärt Summatavet och berättat om sina minnen av vem som stickade de olika varianterna och när de stickades.

Den andra boken är snarare ett litet häfte och innehåller närbilder av fåglar, både broderade och stickade, från ön Muhu. Det är kul att se i detalj hur stygnen är lagda och hur både maskstygn och korsstygn har använts i de stickade mönstren.

Blir det här bra?

Blir det här verkligen bra? Bården längst ner är jag inte så nöjd med. Kanske borde jag ha gjort på ett annat sätt. Men nu är det här valet gjort och då är det bara för mig att med glatt humör fortsätta med mitt långsamma broderi. HÄR går det att följa stygnen.

Bården har jag lånat från boken Jakob Kulles Svenska Mönster för Konstväfnader och Broderier. Originalet kom 1892, min bok är ett faksimiltryck från 2008.

Repmöte

Idag blir det repmöte! Dagens tema är snoddar, snören och band när Eskilstuna Folkhögskolas distanskurs i textilt återbruk träffas i skolans lokaler på återbruksgallerian ReTuna. Jag har plockat fram böcker, slynggafflar, påtdockor och papp att göra brickor till japanska snoddar av. En repmaskin finns det också. Och så går det förstås att göra fina snoddar med bara händerna som redskap. Garn av diverse slag finns och mattrasor. Och det går säkert att leta fram andra intressanta material att testa i skolans materiallager.

HÄR är information om kurserna på Eskilstuna Folkhögskola.
HÄR är ReTuna.

Inspiration och idéer

Tre nya häften från Hemslöjdens Förlag kom i brevlådan häromdagen. Ämnena ligger helt rätt i tiden, att färga med reservage och att ge våra kläder längre liv.

Katarina Evans och Katarina Brieditis visar i sina två häften en mängd praktiska, finurliga och roliga sätt att lappa och stoppa kläder som har gått sönder. Speciellt inspirerad blir jag av hur de på ett fantasifullt sätt använder broderi till att snygga till slitna och trasiga kläder.

Att Eva Davidsson är suverän på att använda sig av shibori har jag sett tidigare i utställningar. Bilden nedan är inte från boken, utan hennes bidrag till en utställning på Almgrens Sidenväveri 2013. I häftet har hon samlat olika enkla sätt att göra reservage framförallt med stygn på tyg, men hon beskriver även kortfattat flamfärgning av garn, ikat. Kanske borde jag sortera lite idéer som finns i huvudet, färga ikat och få upp en sjalväv i vävstolen.

 

 

Danska stjernetrøjer

 

stjernetröjer 1

Ännu en fantastiskt fin och inspirerande stickbok har fått följa med hem från biblioteket, Strik danske stjernetrøjer av Vivian Høxbro, med underrubriken 200 mønstre fra 200 år gamle kvindetrøjer. Stjernetrøjer, eller nattrøjer, är samma typ av tröjor som de skånska spedetröjorna (titta HÄR). Författaren har fått möjlighet att ingående analysera 87 av de drygt 150 tröjor som finns bevarade, framförallt i museisamlingar i Danmark. Boken innehåller historik, information om tröjornas tillverkning och utseende samt kortfattade beskrivningar av några av de gamla tröjorna.

stjernetröjer 3

Fokus ligger på alla de mönster som författaren nedtecknat, enfärgade former i räta och aviga maskor. Där finns mängder av varianter av åttabladsstjärnor/åttabladsrosor och andra mönster för större ytor, lodräta bårder, vågräta bårder och kantmönster. Boken avslutas med instruktioner till den som vill kombinera mönstren på eget sätt och konstruera sin egen unika tröja. Till oss andra som inte vill lägga riktigt lika mycket tankemöda på nästa stickprojekt finns färdiga beskrivningar till nutida tröjor inspirerade av de gamla. Nu är bara frågan: Vilken ska jag välja?

stjernetröjer 2

Vantar från Selbu

Vilken bok! Vilka vantar! Vilken mångfald! Vilken inspiration!

En fantastisk bok har jag framför mig, Selbuvotter av Anne Bårdsgård. Selbu är ett område några mil utanför Trondheim och votter är norska för vantar. Och i Selbu stickas vantar! Flera hundra par vantar är avbildade i boken, alla olika, men ändå karaktäristiska. Författaren redogör för selbustickningen historia från 1850-talet fram till idag. Hon beskriver vad som kännetecknar vantarna, vilka sticktekniker som använts, materialet och mönsteruppbyggnaden. Sedan följer sida upp och sida ner med vantar och avtecknade mönster. Boken avslutas med ca 30 stickbeskrivningar, de flesta med presentation av upphovspersonen.

Boken har jag lånat på biblioteket, men ett exemplar hamnar nog snart i min egen bokhylla.

Mössa och vantar

Snabbstickning, eller kanske slöstickning, kan detta kallas. Jag behöver en mellantjock mössa med matchande vantar och väljer att sticka något enkelt, snabbt och okomplicerat. Garn från mitt lager är kompletterat med ett hekto från närmsta garnbutik. Jag följer ett par beskrivningar, men improviserar lite under arbetets gång. Roligt och rofyllt!

Mössan är stickad efter en beskrivning i boken Sticka mössor vantar sockor! av Ann-Mari Nilsson.

 Till vantarna har jag använt grundbeskrivningen i projektet Dela vantar från Hemslöjden i Skåne 2017, titta HÄR. 

Lappat och lagat

 

Som sagts tidigare, jag köper sällan nya kläder. Jag använder det jag redan har, lappar, lagar och köper secondhand. Så Kerstin Neumüllers nya bok Lappat & lagat från Natur & Kultur är helt i min smak. Här finns beskrivningar på snabba lagningar och långsamma, enkla och komplicerade, synliga och nästan osynliga, sydda på maskin och sydda för hand. Boken är fylld med knep och idéer som passar alla kunskapsnivåer.

Och varför en bok när ”allt finns på nätet”? Jo, helt enkelt för att jag gillar böcker, särskilt böcker formgivna och tillverkade med stil och finess. Det här är en sån bok.

PS. HÄR finns också lagningar, mina och andras.

Lustfyllt broderi

Sätt igång. Börja bara. Skippa detaljplaneringen, se vad som händer och följ med i processen. De råden återkommer gång på gång i Karin Derlands bok Brodera fritt på ylle. Som hjälp på vägen ger hon värdefulla praktiska råd om inspirationskällor, om bildkomposition och om färgval. Olika sätt att föra över mönster på tyget beskrivs och hon går igenom lämpliga material och visar användbara stygn. Karin Derlands egna broderier är överdådiga och praktfulla med applikationer, pärlor, paljetter, vackra band och med ett frosseri i olika stygn. Detaljer i broderierna förklaras i boken och beskrivs utförligt.  Men samtidigt säger hon att detta är hennes sätt att arbeta, hennes uttryck. intentionen är inte att vi ska göra precis som hon.

Jag får lust att genast titta igenom alla mina sparade inspirationsbilder och se vad som går att omvandla till yllebroderi. Kanske finns det bortglömda trådar och annat i materialskåpen som kan komma till användning. Pärlor och paljetter är inte min grej, men bollfransen som jag köpte för ett tag sen, den kan nog passa. Och det är ju bara att göra som författaren säger. Sätt igång!

Boken finns att köpa där böcker säljs, på nätet eller i den lokala bokhandeln. Eller hör med ditt bibliotek och lämna ett inköpsförslag om de inte redan har köpt den. Mitt exemplar av boken fick jag av utgivaren, Hemslöjdens förlag.

Bottensömmar

Bokhyllan är nästan full och biblioteket syns från balkongen. Men den här nya boken hamnade ändå i min ägo. Det är mer ett häfte än en bok och tar inte så mycket plats i bokhyllan. Men det får plats mycket inspiration i häftet. Den skickliga brodösen Carina Olsson frossar i olika varianter av bottensömmar. Jag vill sätta igång genast, utgå från Carinas utförliga beskrivningar och vandra vidare med mina egna stygn. Jag tror henne när hon säger att bottensöm är beroendeframkallande.

Samlar på gamla mattor

Jag samlar på gamla trasmattor. Inte så att jag köper och lägger på hög, nej, jag samlar på bilder av gamla trasmattor. Mattorna kan gärna vara tunna, långa och smala.  Speciellt gillar jag att studera väverskans randmod eller randhuvud. Monica Hallén skriver i sin bok I trasmattans värld: ”Randhuvud, randmod – hade den väverska som med små medel lyckades göra vackra randningar i spännande och oväntade kombinationer”.

I den här mattan, som jag har fotograferat på Färgargården i Norrköping, har väverskan fått ihop en fin helhet av många olika trasor i små mängder.

Zickermans foton

Ni har väl sett att Lilli Zickermans foton läggs ut i Hemslöjdens samlingar på Digitalt museum? Titta HÄR. Och vet ni att fotona finns IRL på Konstfacks bibliotek i Stockholm? Det är bara att gå ner en trappa, försiktigt ta fram de sköra mapparna och njuta av alla fotograferade textilier. Jag ska unna mig en heldag där vid lämpligt tillfälle.

Lilli Zickerman var en av hemslöjdsrörelsens pionjärer. För snart 120 år sedan, 1899, tog hon initiativet till Föreningen för Svensk Hemslöjd, som fortfarande finns och har butik på Norrlandsgatan i Stockholm, titta HÄR. Hennes stora insats för vårt kulturarv är de resor hon gjorde runt om i landet med kamera i packningen. Under några decennier i början på 1900-talet fotograferade hon cirka 24.000 föremål. Fotona finns i flera upplagor. Hos Nordiska Museet finns alla bilder, men de är inte så lättåtkomliga. Ute i landet finns också foton. Örebro läns museum, t ex, har de foton hon tog i samband med ett par stora utställningar i Örebro 1911 och 1928. Och så alla mapparna på Konstfacks bibliotek! Vilken skatt!

Lästips:
Lilli Zickerman bästa. Tidskriften Hemslöjden 1999. Katarina Ågren (red).
Den feminina textilen. Nordiska Museets Förlag 2005. Birgitta Svensson och Louise Waldén (red).