En tripp till Västergötland

Vi tog en tripp till Västergötland nu i veckan. Det blev ett par fina dagar med bad både i Vänern och i Vättern, promenader i naturreservat, bilkörning i sakta tempo på krokiga småvägar och besök på lugna, tysta platser som för bara några veckor sedan kryllade av semesterfirare. Och så blev det förstås lite textilspaning.

Från Kampes köper jag garn ibland. Det här var mitt första besök i butiken i Ullervad utanför Mariestad. De säljer förstås ullgarner från sitt eget spinneri, men har också ett bra sortiment av vävtillbehör och garner för vävning och stickning. Min ambition är ju att i första hand använda garner som redan finns i mina förråd, men jag köpte ändå ett par hekto ullgarn spunnet i Ullervad. Det finns en plan och garnet behövs som komplement till garn ur förrådet.

Genom en öppen dörr kunde jag spana in på tvinningsmaskinerna i spinneriet.

I garnhyllorna hängde små söta koftor för att visa hur garnet kan se ut uppstickat.

I Skövde besökte vi Slöjdens Hus och utställningen med rosengångsvävar.

Jag deltar med en halsduk som finns med på utställningsaffischen. Titta HÄR i ett tidigare inlägg. HÄR finns en film från utställningen inspelad i samband med Hemslöjdens Ullvecka 4 – 11 september 2021.

Jag inspekterade och beundrade vävnaderna, pratade mycket och glömde nästan att fotografera. Men här är i alla fall några exempel på alla fina och inspirerande vävar i utställningen.

Marina Fränke har vävt den fritt mönstrade mattan i tre våder som sytts ihop.

En fin kant på en fin trasmatta av Berit Ericson.

Extra roligt var det att se Lotta Lundqvists rekonstruktion av ett täcke från Västergötlands museum i Skara. Vi gick båda distanskursen i analys och rekonstruktion på Sätergläntan förra året. Rekonstruktionen av täcket var Lottas projekt i kursen. Förhållandena under pandemin gjorde att jag inte deltog i den avslutande träffen och inte fick ta del av kurskamraternas redovisningar. Men nu fick jag se Lottas fina täcke! Titta gärna HÄR på filmen där hon berättar om sitt arbete.

Provväv, del 2

Idag blir det vävning igen, kanske behövs en nördvarning.

I den här gamla norska vävboken från 1914 finns en vävsedel som har stor likhet med väven som jag visade häromdagen, titta HÄR.

Jag ville jämföra de två vävnaderna och beräknade varpen så att jag någorlunda enkelt skulle kunna ändra från variant ett till variant två, men jag fick solva om. Den första varianten, som jag visade häromdagen, har tre skaft och tre trampor och den norska vävnaden kräver fyra skaft och fyra trampor. Det innebär att jag nu fick två trådar som går i tuskaft både i varp och inslag till skillnad mot den förra väven som bara hade en tuskaftstråd. Det i sin tur medför att den här väven blir stabilare, breder ut sig mer och inte drar ihop sig lika mycket som den förra. Det skiljer ca 1,5 cm i bredd, skedbredd 39 cm, efter nerklippning men före tvätt.

Jag trampade enligt vävsedeln i den norska boken men hade problem med att få till snygga partiövergångar. Precis som i den treskaftade väven blev de slätare partierna buckliga eftersom invävningen är mindre där.

När jag tittade noga på fotot i boken såg jag att mönstret på bilden inte stämmer helt med trampordningen enligt vävsedeln.

Jag provade andra sätt att trampa och så här blev det till slut. Jag fick ett resultat som mycket bättre utnyttjar möjligheterna i vävtekniken. Invävningen är lika över hela ytan, tyget känns smidigt och har ett fint fall. Det blev riktigt snyggt!

 

Provväv, del 1

I boken Smålandsdräll, titta HÄR, finns en gammal handskriven vävsedel avbildad. Den visar en textil som är nära släkt med det som kallas just smålandsdräll, vävd på tre skaft och med tre trampor där droppdräll kombineras med kypert. Den handskrivna vävsedeln är benämnd Ribbingebäcks-duken, vilken skulle kunna tyda på att den kommer från Uppland.

Jag ritade upp bindningen för att bättre förstå hur hur trådarna går. (Jag har inget vävprogram utan ritade i Excel, ett sätt som räcker bra för mig.) Även om jag förstår vad jag ser så kan jag ändå inte riktigt visualisera vad som verkligen händer när varp och inslag möts. Så jag satte upp en provväv. Jag tog samma garn och samma täthet som i en tidigare uppsättning, titta HÄR, oblekt bomullsgarn 12/2 i varp och inslag och 14 trådar per centimeter i varpen. Rapporterna minskade jag ner för att få plats för fler i den relativt smala varpen, 39 cm i skeden.

Samma varp solvade jag sedan om på fyra skaft. Det berättar jag mer om en annan dag. (Uppdatering: titta HÄR.) De här provvävarna är en fortsättning på det jag gjorde på distanskursen Analys och rekonstruktion, väv på Sätergläntan nu i vår (2020). Titta HÄR.

Så här ser duken från Ribbingebäck ut när jag följer vävsedeln (med ett par korrigeringar vid partibyten). Tyget blir lite bubbligt. Inslagspartierna med droppar drar ihop väven mer än det slätare partiet. Rutan med treskaftad kypert dras ihop minst.

Sedan fortsatte jag att leka i varpen och testade bland annat att lägga till färg. Här kommer några exempel på droppdräll med färgeffekt. Närbilderna är fotograferade genom lupp, 10 x 10 mm.

Det surrar en del i mitt huvud. Hur blir det om jag väver i tunt ullgarn, i tjockt ullgarn, med blandade tjocklekar på garner, i lingarn, i färger med mindre kontrast, med glesare varp, med fler eller färre trådar i dropparna? Och så vidare… Det känns som om jag bara är början av något.

 

 

Vila efter en givande dag

Idag (2020-05-09) har vi redovisat våra projekt i distanskursen på Sätergläntan, Analys och rekonstruktion, väv. Redovisningarna skedde digitalt, som det mesta just nu. Det blev en  intensiv och intressant dag med nya kunskaper och insikter.

Glimtar av arbetena har visats då och då på sociala medier. Nu fick vi se mer och ta del av varandras tankar, beslut, problem med lösningar, vävtekniska upptäckter, entusiasm, resultat och funderingar kring fortsättning. En medeltida mantel från Leksand, ett medeltida tyg från Lödöse museum, skånska drättar i dukagång från Kulturen i Lund och ett västgötskt gubbatäcke från museet i Skara har mina kurskamrater haft som sina utgångspunkter. Jag utgick från ett prov i droppdräll från en vävprovssamling hos Sätergläntan. Sedan satte Coronan stopp för möjligheten att titta efter fler droppdrällar i samlingar på museer och andra platser. Istället letade jag droppdrällar i den litteratur som finns tillgänglig här hemma. En del av mitt arbete går att se på bloggen, HÄR i kategorin ”analys och rekonstruktion väv”.

Imorgon är sista kursdagen, med föreläsningar. Men planen är att vi ska träffas på Sätergläntan i höst  och äntligen få se varandras kursprojekt i verkligheten, känna på vävnaderna och betrakta alla trådar på nära håll.

Strax ska jag börja städa upp efter mitt kursarbete, plocka undan böcker, ta hand om provvävar, lägga saker på sin rätta plats, rensa bland bilder och dokument i datorn. Men först  sätter jag mig på balkongen en stund, vilar och gör just ingenting. Tankarna får flyga fritt samtidigt som händerna knyter ihop efsingarna från den HÄR linneväven och nystar trådarna till en boll. Garnresterna kanske blir inslag i en ny väv så småningom.

 

Japansk påse

För ett tag sedan visade jag en provväv i lin, titta HÄR. Jag hade satt upp varp så att det räckte att väva några meter och när jag tvättat en provbit och såg att blev bra så var det bara att trampa och skyttla.

När jag tvättat och strukit tyglängden sydde jag en påse av japansk modell, en tsuno bukuro. Jag har sytt flera sådana tidigare, titta HÄR. Tyget räcker till ytterligare ett par påsar. Påsarna är så bra! De rymmer mycket, de kan användas till förvaring och till att bära saker i. Och när de är tomma tar de nästan ingen plats alls.

 

Det går som en dans!

Det går som en dans att väva handduksväven som jag visade HÄR häromdagen. Höger fot trampar taktfast på höger trampa och den vänstra foten dansar fram mellan de andra två tramporna. Jag började med att väva prov med två olika garner som inslag, bomullsgarn 12/2, samma som i varpen, och lintow 10. Proverna tvättades. Båda garnerna gav bra, men lite olika, resultat. Jag behöver ju faktiskt inte välja det ena eller andra inslagsgarnet. Varpen är kort och räcker till 5 handdukar. Det blir två handdukar med bomullsgarn som inslag och tre med lintow. Lintowgarnet är stelare och håller ut bredden så att jag inte behöver använda spännare. 

Här är det tvättade provet med bomullsgarn som inslag, först den sida som har varit uppåt i vävstolen och sedan den sida som varit neråt.

Jag har fått några frågor om boken/häftet som jag lånat bindningen från. Om jag minns rätt så har jag köpt den någonstans vid Tysklands kust mot Östersjön, t ex Stralsund, eller möjligen i Berlin. Det finns inget ISBN-nummer.

 

Handduk från Tyskland

Nu i vår (2020) går jag en distanskurs på Sätergläntan, Analys och rekonstruktion väv. Men hur gör jag under virusepidemin när vi ska hålla oss hemma och undvika sociala kontakter i möjligaste mån? Jag kan ju inte åka iväg och studera textilier i någon museisamling eller liknande. Istället tittar jag igenom min bokhylla för att se om det finns något intressant att undersöka och som kompletterar det jag gjort tidigare på kursen. Jag fastnade bland annat för den här handduksväven i ett häfte med titeln Traditionelle Webmuster, Ausgewählte Beispiele aus dem historischen Vorpommern, utgiven i Rostock 1988. Tre skaft och tre trampor är allt som behövs för det här mönstret.

Jag har ritat upp bindningen, anpassat lite och bestämt mig för vilket garn jag ska använda. Den ursprungliga vävnaden har lin i varp och inslag, men jag valde bomullsgarn 12/2 som varp.

När jag hade varpat tyckte jag att varpen såg extremt tjock ut. Hade jag verkligen räknat rätt på trådantal? Eller hade det slagit slint när jag räknade antal varv på varpan?

För att vara på den säkra sidan vägde jag varpen. Den vägde 0,435 kg. I teorin, när jag räknar med varplängd, antal trådar och garnets meterantal/kg, så skiljer det bara 15 gram. Alltså har jag både tänkt rätt och gjort rätt!

Det gäller att vara alert när jag solvar. Det räcker med att jag börjar nynna med i någon gammal låt av the Rolling Stones, som hörs från ett annat rum, för att jag ska tappa bort mig. Rapportens trådantal, 42, räknar jag in vid skälspröten och sedan plockar jag fram de solv som behövs. Och så kollar jag några extra gånger att allt är rätt.

 

Nu är alla trådar solvade. Ett par moment återstår innan det är dags att väva. Då ska jag testa med två olika inslag, bomullsgarn 12/2, dvs samma garn som i varpen, och towgarn 10. Proverna ska tvättas och sen kan jag avgöra vilket garn jag ska fortsätta med.

Nu blir det linvävning

På senare år har jag bara vävt med ullgarn, halsdukar och sjalar, och det är länge sedan det var en linvarp i vävstolen. Men nu var det dags. Jag ville testa en bindning som jag tidigare provat i ullgarn, ett mycket tjockare garn än det lingarn, oblekt 16/1, som jag valde nu.  Jag var osäker på hur tät varpen borde vara och ifall mönstret överhuvudtaget skulle komma till sin rätt i det stelare lingarnet. Så jag vävde ca 20 cm mönster som prov och klippte ner. Provbiten delade jag i två lika stora delar i varpriktningen. Den högra biten är tvättad och  mönstret framträder som jag hoppades. Trådtätheten i varp och inslag är OK. Möjligen kunde varpen vara en aning tätare. Men jag har ingen sked som passar så det får vara så här.

Nu fortsätter jag på samma sätt i några meter med full koncentration på trampordningen.

Distanskurs på distans

Jag hade sett fram emot att åka till Sätergläntan några dagar och träffa lärare och kurskamrater på distanskursen Analys och rekonstruktion väv. Men som så mycket annat just nu så är träffen inställd. Istället möts vi digitalt i Google Classroom med föreläsningar och redovisningar. Vi började igår (2020-03-27) och fortsätter ett par dagar till framför våra skärmar. Gårdagen fungerade väldigt bra. Men vi saknar nog alla det taktila, att känna varandras provvävar med händerna, och att titta noga på trådar och bindningar.

HÄR finns alla blogginlägg om kursen.

Glesare varp

Vävningen av prover fortsätter till distanskursen Analys och rekonstruktion väv som jag går på Sätergläntan (följ mina inlägg om kursen HÄR). Jag tittar på en liten tygbit från skolans samlingar och försöker komma så nära som möjligt. Den lilla tygbiten har sex trådar per centimeter i ena riktningen. Nu har jag testat med två trådar i rör i en 30-rörssked. Jag har klippt ner provet och det var som jag misstänkte. Väven drar ihop sig en hel del på bredden, cirka 10 %, och är alltså tätare än ursprungstyget. Jag drar ut varptrådarna ur skeden och skedar om i en 55-rörssked med en tråd i rör. Förhoppningsvis blir det bra.

Nästa kurstillfälle skulle ha skett om drygt en vecka. Men det blir ingen resa till Sätergläntan. Istället träffas vi digitalt.

För den som inte väver: I vävskeden fördelas varptrådarna på bredden. En 30-rörssked, skrivs 30/10, har trettio springor per 10 centimeter. Om jag trär en tråd i varje springa får jag alltså tre trådar per centimeter, trär jag två trådar i varje springa blir det sex trådar per centimeter och tre trådar per springa blir nio trådar per centimeter. Vilket trådtäthet och vilken sked som är lämplig beror t ex på garnets tjocklek och på vävbindningen.

Väver prover

Jag förskedar en provväv. I distanskursen som jag går på Sätergläntan, Analys och rekonstruktion väv (titta HÄR), har jag tittat noga på en liten tygbit. Jag väver prover för att hitta ett sätt att väva ett nytt tyg som liknar den lilla tygbiten så mycket som möjligt. Det kommer mer så småningom.

Vävskeden på bilden, tillverkad av Gunnar Anderssons Vävskedsverkstad, följde nog med en gammal sned vävstol som jag köpte 1973. Vävskedsverkstaden startade 1926. Redan året efter fick de en silvermedalj för sina produkter och ett år senare en guldmedalj. Telefonnumret gäller fortfarande. Den som ringer kommer till GAV Glimåkra AB på Vävskedsvägen i Oxberg, titta HÄR.

När varpen är i vävstolen kan jag solva och knyta upp tramporna på flera olika sätt och ändå få exakt samma utseende på tyget. Jag ritar och ändrar och försöker hitta en variant med en solvordning som är lätt att följa och en trampordning som känns bekväm både för fötterna och för minnet.

Analys och rekonstruktion av väv

Känna, titta, reflektera, dokumentera, analysera, lyssna, lära. Det har jag gjort i fyra intensiva dagar som deltagare i kursen Analys och rekonstruktion väv. Kursen ges som distansutbildning på Sätergläntan med Marie Ekstedt Bjersing som fenomenal lärare. Nästa träff är i slutet av mars och då ska vi redovisa provvävar till de individuella projekt som vi har valt att jobba med. Jag längtar efter att sätta igång!