Stygn och virkning

Några stygn då och då har det blivit på den svarta kjolen som fick komma fram ur garderoben i höstas. Det finns ingen plan. Kjolen ligger i arbetsrummet och jag syr lite när jag får lust. Och så använder jag kjolen emellanåt. Kanske är det klart nu, kanske blir det fler stygn. Virkat en sorts kjolfläta i flerfärgsvirkning har jag gjort också. Jag satt framför TV:n med virkningen och var lite lagom lat, så det blev inga komplicerade bårder i många färger som på de gamla kjolflätorna, utan bara en enkel diagonal och en uddkant. HÄR finns tidigare inlägg om kjolen.

Det ska inte bli ”fint”

I helgen är det gerillaslöjdsfestival i Bagarmossen. Jag är inte där. Istället syr jag lite stygngraffiti på den svarta kjolen som jag visade HÄR. Jag har börjat helt försiktigt längst ner vid fållen. Det är inte meningen att det ska bli ”fint”. Jag bara syr och det får bli som det blir.

Gerillaslöjdsfestivalen pågår 15 – 16 oktober 2016. Begreppet gerillaslöjd är myntat av Frida Arnqvist Engström. HÄR finns hennes bok Gerillaslöjd och HÄR på hennes blogg finns information om festivalen.

En svart kjol

Första stället att titta när jag känner behov av ”nya” kläder är i den egna garderoben. Och där hittar jag en bortglömd svart kjol i valkad ull, ofta använd för så där 15 år sedan. Längden känns inte så klädsam, så det kanske räcker att jag klipper av den en bit. Eller ska jag göra något mer? Brodera lite kanske? Eller brodera mycket? Virka någonting? Jag samlar idéer.

Miriam Parkman från Handarbetets Vänner har sytt och broderat kjolen på bilden,  Folk på Facebook. Kjolen kunde ses på en av alla utställningar som jag missade i somras, Mode i sju akter på Kulturhuset i Stockholm. Utställningen visade kläder av nuvarande och före detta studerande från Beckmans, Handarbetets Vänner och Konstfack, tre utbildningar inom textil och mode. Bilden har jag fått låna av Maria med bloggen Marias Meningsbyggnad, titta HÄR.

Här är mer broderiinspiration från Handarbetets Vänner. Jag sydde det som skulle bli en kudde för en massa år sedan när jag gick på skolan. Dumt nog så tänkte jag inte på att anpassa kuddens storlek efter de färdiga innerkuddar som finns att köpa, så broderiet är fortfarande omonterat. Formerna har jag lånat från en helt crazy gammal dyna i yllebroderi som finns i skolans samlingar. Nu kanske de här motiven kan komma till användning igen, som stygn på den svarta kjolen. (Klicka på bilderna så blir de större.)

Och så finns ju de virkade kjolflätorna från Nås. Bilden är ur boken Folklig virkning av Ulla Berglund Brasch, titta HÄR.

Så, ska jag nöja mig med en avkortad svart kjol, eller blir det stygn, maskor och färger? Vi får se vad som händer.