Halland med omnejd – del 2

.

Full av inspiration är jag efter en knapp vecka (23 – 28 april 2024) på en resa med textiltema i Halland med omnejd i regi av Red Fox Travel. Så skönt det är att ibland bara följa med och slappna av när någon annan har ordnat allting på bästa sätt. Intryck från resan delar jag upp i flera inlägg som samlas HÄR. Den här gången tar vi bussen ut på småvägar i olika riktningar.

Anneli Sörensen driver företaget Hishults Alpacka. På första bilden syns nästan hela hennes gäng. Hon får hjälp att klippa ullen, som skickas iväg för tvätt och kardning. En del spinns sedan maskinellt på spinneri och resten spinner hon själv på spinnrock.

Anneli bedriver ingen avel, utan köper ungdjur i de färger som hon önskar. Garnet finns i många olika kulörer, dels förstås beroende på att djuren har olika färg och dels för att ull av olika nyanser blandas i kardningen. Ett par handspunna härvor fick följa med mig hem, ett grått garn där en melering i svart och grått kan anas och ett mörkbrunt garn där brun och svart ull kardats samman.

.

I betydligt större skala drivs Öströö fårfarm. Ca 900 lamm föds varje år av de ca 550 tackorna av rasen gotlandsfår. Gården är ett utflyktsmål med hantverksbutik, café och gårdsbutik.

.

Gården ligger i vacker natur i området Åkulla bokskogar.

.

.

Elisabeth Nicholson är arrangör av de här välordnade dagarna i Halland med omnejd genom sitt företag Red Fox Travel. Hemma i Sibbarp har hon dessutom garnbutiken Knit One Purr One med fina kurslokaler.

Elisabeth visade sina ganseys, traditionella tröjor, gensare, av en typ som burits av fiskare runt kusterna både i Storbritannien och på det europiska fastlandet. Hon berättade om de enfärgade tröjornas konstruktion och om alla varianterna av reliefmönster med olika benämningar och betydelser.

.

.

En annan dag åkte vi lite längre, en bit norr om Göteborg. På landet i Romelanda bor och arbetar Lotta Blom, alias Tant Kofta. Hon berättade bl a om projektet Ullen vi ärvde, som hon drev tillsammans med Båvens Spinnhus. (Titta HÄR.)

Hon visade också provvävar från samarbetet med Boma Väveri. Väveriet tillverkar plastmattor i liten skala på ett hantverksmässigt sätt. I samma maskiner och med samma vävbindningar testar nu Lotta och Boma att väva mattor med linvarp och med olika ullblandningar som inslag.

.

Lotta färgar garn och säljer garn i sin butik. Där finns också annat fint att fästa ögonen på.

.

.

Länkar:
Red Fox Travel
Hishults Alpacka
Öströö Fårfarm
Knit One Purr One
Tant Kofta
Boma Väveri

En påse från syslöjden

Vägg i vägg med galleriet i Katrineholm, som jag besökte förra veckan (titta HÄR), finns en stor butik med begagnade varor av alla de slag. Jag rotade runt, lyckades behärska mig och avstod från en del köp. Men den här fina påsen som MH sydde i slöjden någon gång i mitten av 1900-talet fick följa med hem. Påsen har både lock och dragsko. Min randiga slöjdpåse, som syddes ca 1962, hade bara lock.

Är det någon som känner igen påsen, någon som sydde en liknande? Antalet små handsydda stygn är överväldigande. MH måste ha suttit lektion efter lektion med sin påse. Undrar om hon tyckte det var roligt med syslöjd? Eller blev hon ”botad” för evigt från nål och tråd? Vad var det meningen att hon skulle lära sig av detta evighetslånga syende?

(Jag skriver ”hon”, men det kan förstås ha varit en pojke som sydde. Och jag vet att det aldrig har hetat ”syslöjd”, men det var så vi sa, även om ämnet i betygsboken från folkskolan heter ”slöjd”.)

Nu är locket uppfällt. Bredden på påsen är ca 42 cm och höjden med uppfällt lock ca 36 cm. Locket är ca 10 cm.

Baksidan med uppfällt lock ser ut så här.

Första uppgiften tycks ha varit att fålla tygets långsidor och en kortsida samt sy kanalen för bandet på den andra kortsidan, totalt ca 210 centimeter med små stygn. Hörnen på locket har vikts ner och fästs och kanalen på bakstycket har sytts på. Sidsömmarna syddes ihop med kaststygn. Det måste ha varit ett mastodontarbete för ett litet skolbarn.

Det hela avslutades med hällor, knappar och stora korsstygn med rött garn. Bandet drogs in i kanalerna och allt var äntligen klart.

UPPDATERING 2024-02-01: Läs kommentarerna till inlägget! Där finns en länk till Västgötabygden nr 4/2023. En likadan slöjdpåse finns på bild, men med andra broderier. Jag tolkar bildtexten som att den påsen är sydd på 1930-talet.
UPPDATERING 2024-02-03: En person berättar i en kommentar till mitt inlägg om slöjdpåsen på Instagram att hon sydde samma modell i slöjden på 1950-talet.

Kaffe Fassett och hans vänner på Millesgården

Äntligen kom jag iväg och såg textilutställningen Kaffe Fassett The Power of Pattern på Millesgården på Lidingö. Utställningen har pågått sedan i höstas och avslutas om några dagar, 2024-01-28. Kaffe Fassetts textilier har ställts ut flera gånger tidigare i Sverige. År 1990 trängdes jag med många andra textilintresserade på bussen till Djurgården när han visade stickat på Nordiska Museet i Stockholm. Lapptäcksutställningen på Rööhska i Göteborg 2004 såg jag tillsammans med min syster. Vi blev lite starstruck när Kaffe Fassett själv vandrade runt i lokalerna. Hans textilier ställdes också ut på Waldemarsudde i Stockholm 2006, men det missade jag.

Föreningen Uppland-Sörmlands Vävare hade bokat en visning och guiden berättade om affischnamnet Kaffe Fassett. Hon gjorde oss också medvetna om att utställningen är en samlingsutställning. Hans vänner och kolleger deltar med olika former av lapptäcken, quilts eller vad man nu väljer att kalla objekten. En del bygger på traditionella metoder och mönster, andra är mer nyskapande. Tyvärr missade jag att notera vilka personer som har gjort verken som jag visar.

.

.

.

.

Utställningen är snygg och genomtänkt. Till och med golvens heltäckningsmattor har mönster från Kaffe Fassetts textilier.

.

.

Hans inspirerande skisser finns att studera.

En rad med skjortor visar roliga halvt dolda detaljer på insidan av knappkanter och manschetter.

,

Kaffe Fassett och hans partner Brandon Mably fick möjlighet att göra om i ett par rum i Annes hus, i anslutning till Millesgårdens utställningshall. Rummens ordinarie inredning från Svensk Tenn har delvis bytts ut och kompletterats till färgsprakande glädjefyllda interiörer med parets målningar, broderier, lapptäcken, tryckta tyger. Inga stickningar finns med på Millesgården, men en virkad filt ligger på en av stolarna.

HÄR är Kaffe Fassetts hemsida.
HÄR finns en film från inredningen av Annes hus.

Linneservetter

Utanför fönstret vräker snön ner sidledes i blåsten. Jag hade tänkt ta tåget till en grannstad idag (2024-01-17), se en utställning, promenera och fika.

Vädret får mig att stanna hemma och istället gick jag ner till källarförrådet och letade igenom en flyttlåda märkt ”vita textilier”. Lådan är överfull med tjocka och tunna tygbitar i ull och silke, gamla linnedukar köpta secondhand, stuvbitar, reafynd, virkade dukar och en massa annat. Tygerna har jag samlat, köpt och fått för att använda till kursdeltagare (och för egen del) till broderi, växtfärgning, textiltryck. Nu har jag just inga kurser längre och tygerna ligger nerpackade.

Nu var jag ute efter servetter. För ett tag sedan upptäckte jag ett par linneservetter i ett skåp i lägenheten och de använder vi nu istället för pappersservetter. Jag tänkte att det kanske kunde finnas fler i lådan i förrådet. Mycket riktigt, 22 stycken hittade jag. De räcker både som ersättare för pappersservetter och till eventuella textila projekt.

Som mest finns det 10 av samma sort, en rutig variant.

Av andra finns det bara en enda, som denna från Standard Hotel i Norrköping.

Julbord

God Jul!

Knäcken fick vi koka själva, men allt annat finns i tuben från Hillevis Livs, köpt från Furå i Gnesta (titta HÄR på Instagram).

Julbordet är uppdukat på assietten Pigg, inropad till bra pris hos ReTuna auktion (titta HÄR) och löparen i sålldräll vävde jag för länge sedan.

Vatten, virkat, stygn och Barbie

Här kommer en snabb titt på några utställningar som jag har sett på sista tiden.

Vi börjar i Strängnäs domkyrka. Leyun Wangs utställning ”En droppe vatten” är vacker, tänkvärd och fint anpassad till kyrkorummet. Den är förlängd några dagar och kan ses t om 2023-11-24.
”I olika former fungerar vatten som en passande metafor som speglar våra liv och klimatets skörhet.”

HÄR finns Leyun Wangs hemsida.

.

På kulturhuset Multeum, biblioteket, i Strängnäs såg jag ”Virkade berättelser” av Lena Klintberg. T o m 2023-12-02 visas hennes varierande virkningar, från Gripsholms slott till små blommor, en beige massa respektive ett myller av färger och former.

.

.

Igår blev det en promenad genom stan till Mälarsjukhuset, inte pga någon åkomma, som väl är, utan för att se en utställning arrangerad av sjukhusets konstförening med verk av Krister Persson och Solweig Lindbergh.

Utställningen pågår t o m 2023-12-14, öppet måndag – fredag kl 08.30 – 14.30.

Krister Perssons bygger sina bilder med pyttesmå stygn, med humor och med allvar.
HÄR finns hans hemsida.

”Kalla kriget” och ”I betraktarens öga”.

.

”Slagfältet” och ”Älgtorn om hösten”.

Krister Perssons medutställare Solweig Lindbergh visar färgsprakande måleri.

Sist blir det bilder från Sörmlands museum i Nyköping, Barbiedockor tillhörande en hängiven sörmländsk samlare. T o m 2024-01-14 går det att se dockorna med alla sina tillbehör.

Jag fick en Barbie 1964, när de var alldeles nya i Sverige. Ett par uppsättningar färdigsydda kläder fick jag i present, bland annat den gula blusen och blommiga kjolen. Hennes övriga kläder var hemgjorda, virkade och sydda. Inget finns kvar.

Barbie och hennes kompisar shoppade, arbetade i butik, reste, privat och i jobbet, och gjorde mycket annat.

.

.

Varglappar

Jag ger mig inte in i någon diskussion om vargjakt. Jag vill bara visa alla de här varglapparna som finns utställda i ett av tornrummen på Gripsholm slott.

Och vad är varglappar? kanske någon undrar. Det är stora tygstycken bemålade med hemska figurer som skulle skrämma vargar. Varglappar (jaktlappar, jakttyg, vargfanor) användes vid drevjakt och de sattes också upp vid inhägnader för att skydda kreaturen.

Jag har skrivit om varglappar tidigare. HÄR finns ett inlägg från en workshop år 2012 med varglappstema med en länk till ett ännu tidigare inlägg.

.

Nästa bild har jag lånat från Sörmlands museum, titta HÄR.

Sörmlands museum och Gripsholms slott är inte ensamma om att ha varglappar. De finns bevarade i många museisamlingar och på andra ställen. Det är inte så konstigt. I texten Jag lånar från Sörmlands museums katalog framgår att det måste ha tillverkats många, om regler följts.

Under 1700-talet anordnades särskilda jaktplatser, varvid man drev vargar med hjälp av oväsen, nät och varglappar mot varggårdar eller gropar där de slogs ihjäl. Varglappar ”jakttyg” kom till Sverige sannolikt under 1600-talets slut. Förföljelse av rovdjur var lagstadgad och en samhällskontrollerad plikt. Enligt 1808 års stadga skulle varje län hålla tre kompletta jakttyg till utlåning åt sockarna. Varje uppsättning bestod av 64 buntar målade jaktlappar. Länsjägmästare B G Hamnström (1774-1855) förbättrade metoderna på 1800-talets början, s.k. ”rulljakttyg” angavs på en kavle och doldes i lådor, där de förvarades. Vid ”inlappning” drogs dukarna ned med ett snöre, och inlappning kunde då ske av en person.

Tre kompletta uppsättningar med 64 buntar jaktlappar i varje län, säger texten. Hur många lappar innehåller en bunt? Eller ska det tolkas som 64 stycken lappar? I så fall är det 3 x 64 = 192 tygbitar till varje län. Jag kan inte hitta någon uppgift om hur många län Sverige var indelat i år 1808. Om jag gissar på 25 län blir det 192 x 25 = 4800 tygbitar.

Den här bilden är också lånad från Sörmlands museum, titta HÄR. Jag har valt bilden trots att fotot är litet och suddigt och trots att föremålet är i dåligt skick. I katalogen finns nämligen uppgifter om tyget, linnebotten i tuskaft med trådtätheten 10 tr/cm. Sörmlands museum har fem vargfanor i samlingarna och alla har olika mått. Bredden varierar mellan 580 och 600 mm, längden mellan 780 och 840 mm. 4800 tygbitar ca 820 mm långa, det blir nästan 4 kilometer linneväv. När och var tillverkades alla dessa varglappar? Vem spann garn, vem vävde och vem målade alla skräckinjagande figurer?

Sök på varglapp och jaktlapp hos Digitalt museum, titta HÄR, så dyker det upp många fler att titta på. (Sörmlands museums samlingar finns tyvärr inte där.)

Intarsia och cylindrar

Inre monolog kallar Riina Kauppi sin utställning som visas på Mälarsjukhuset här i Eskilstuna. Mälarsjukhusets konstförening är arrangör. Inre monolog är också titeln på verket på mitt första foto. Samtidigt visar Kenneth Petersson keramik. Galleriet finns alldeles utanför sjukhusets restaurang och utställningarna pågår tom 2023-10-20, öppet vardagar 08.30 – 14.30.

Riina Kauppi bygger sina textila bilder av återbrukade tygbitar som sys ihop kant i kant som intarsia. Alla stygn är sydda för hand. Hennes bilder får mig att titta länge och nära. De intresserar mig på många sätt – form, innehåll, material och utförande. På hennes instagramkonto har det gått att följa framväxten av några av verken, titta HÄR.

Detalj av Inre monolog.

Vad skulle du säga till ditt yngre jag? Helhet och detaljer.

.

.

Tankebubblor

Emotional rollercoaster

Kenneth Petersson är Riinas medutställare. Han är keramiker och kallar sin utställning En cylinderstudie. Han gav sig själv uppgiften att träna upp sin färdighet i drejning genom att dreja 100 cylindrar. Här är några av dem.

Inom synhåll

När jag tittar ut genom fönstret anar jag taket på den här lilla stugan från slutet av 1700-talet. Den står på sin ursprungliga plats i kulturområdet Rademachersmedjorna här i Eskilstuna. I huset har företaget Naturkraft verkstad och butik. Sedan ett par dagar finns mina växtfärgade papper, kort med kuvert, i butiken. Jag kommer också att vara i butiken någon dag då och då.

Företaget Naturkraft drivs av Mikael Andersson och arrangerar bland annat naturvandringar och överlevnadskurser för privatpersoner, föreningar, företag och organisationer. I den lilla verkstaden tillverkar Mikael produkter för friluftsliv. Han täljer knivskaft och syr ryggsäckar och andra typer av väskor, ofta av återbruksmaterial eller överskott från armén. Täljkurser arrangeras regelbundet i lokalen. Se mer HÄR på Naturkrafts hemsida och HÄR på Instagram.

Höstmarknad hos Båvens Spinnhus

Regnmolnen såg hotande ut, men det kom bara några enstaka stänk idag (2023-09-02) när Båvens Spinnhus i Sparreholm arrangerade höstmarknad. Som alltid dök det upp bekanta från olika tider, olika sammanhang och olika platser. Och som alltid var det kul att att träffa de andra utställarna och att prata vävning och broderi med intresserade besökare.

Det blev en fin dag vid Båvens strand med några regnstänk och med lite höstkänsla i luften.

.

Den som ville kunde gå en visning i spinneriet och spinneriets eget garn fanns förstås.

.

Tant Kofta, Lotta Blom, visade bland annat stickat från projektet Ullen vi ärvde, samarbetet mellan Tant Kofta och Båvens Spinnhus.

Det textila hantverket dominerade men det fanns mer att se. Korgmakare Gerd Boethius var där med med sina fina korgar. Krukmakare Maria Englund brände keramik och gjorde mönster med ull.

En utflykt till Gripsholms slott

Under våren (2023) har jag följt Frida Lindberg på Instagram (@frid_a, titta HÄR) när hon har visat glimtar från sitt arbete i vävateljén. Hon berättade inte vad som var på gång, men i förra veckan visade hon resultatet. Då installerades hennes magnifika porträtt av Gustav Vasa på Gripsholms slott i Mariefred. Projektet ingår som en del av firandet av 500-årsjubiléet av Gustav Vasas trontillträde år 1523. Frida har vävt i en upprättstående vävstol, specialtillverkad för det här uppdraget, med lin i varpen och ullgarn som inslag.

Nyfiken som jag är så åkte vi dit igår (2023-08-04). Av min bild framgår inte vävens storlek, men den är stor, nästan från golv till tak. Förlagan är ett porträtt av Gustav Vasa målat 1542 av Jacob Binck med Fridas personliga text. På Gripsholm finns Svenska statens porträttsamling och under vår rundvandring i nästan alla slottets 65 salar såg jag mängder med porträtt, varav många känns igen från historie- och konstböcker, men inget annat utfört i textil.

Min detaljbild är tagen strax ovanför kungens ärmlinning till vänster.

Bara Frida Lindbergs väv är värd ett besök på slottet. Men det finns enormt mycket mer att se, förutom alla porträtt. Slottet uppfördes på 1500-talet på uppdrag av Gustav Vasa. De äldsta porträtten är samtida med slottet och under århundradenas lopp har samlingen fyllts på med tidens kändisar. Senare har fler byggnader tillkommit, bl a på 1700-talet under Gustav III:s tid. HÄR finns information om slottet.

Mina ögon var som vanligt inriktade på textilier. Här kommer några interiörbilder med eleganta täcken, sängomhängen och sidentapeter. På sista bilden finns det rutiga tyg som har fått namnet Gripsholmsrutan.

.

.

.

Den här sängen är bäddad med ett täcke i småmönstrat tryckt bomullstyg och dessutom ett blå-vitt flamfärgat tyg.

.

Sett och gillat

Besök på utställningar och försäljningsställen hanns med förra veckan i Dalarna. Hos Hemslöjdens Hus i Leksand visas i sommar (2023) utställningen Folk och blomster och där kan man njuta av handtryckta textilier från Jobs Handtryck AB.

I utställningen finns förstås de tyger som produceras idag, men också exempel på alla bonader som tryckts tidigare och provtryck som kanske aldrig sattes i produktion.

.

En stor målning är inlånad av regionen (Dalarnas museum?) till utställningen, ”Flicka som klipper pappersblommor” målad i början av 1900-talet av Gustaf Theodor Wallén (1860 – 1948). Wallén var bosatt i Leksand och hans hem och ateljé blev början till nuvarande Leksands folkhögskola.

Jobs textilier kompletteras med verk av inbjudna utställare. Den magnifika buketten med pappersblommor är tillverkad av Sofia Vusir Jansson och står i en vas av Stefan Andersson.

Lina Wallin har tillverkat de charmiga små figurerna. Anja Sundberg har gjort de blommiga burkarna.

Handens verk är namnet på sommarutställningen hos Ottilia Adelborgmuseet i Gagnef och ska ses som en hyllning till handlingsburen kunskap och händerna som redskap. En fin liten utställning, där det tyvärr inte framgick vem som gjort vad. När jag frågade letade personalen fram ett blad med ofullständig information.

.

Gråt inte över spilld mjölk kallar Helena Bratt sitt verk med ett ok i naturlig storlek.

Kristina Skantzes händer känner jag igen från andra sammanhang.

Utställningens tema kan knappast illustreras bättre än med Kristina Skantzes händer tillsammans med Jennie McMillens broderi och med Emma Frosts stygnprov.

På Sätergläntan finns det numera ingen permanent hemslöjdsbutik, men tidigare elever har försäljning av sin slöjd några dagar i veckan under sommaren. Där fastnade jag för Ida Janssons korgar flätade av sälgbark. En fick följa med mig hem.

Lavendelpåsen av Johanna Krantz finns också hemma hos mig nu. Jag är väldigt glad att ha en liten bit av hennes tyg, en mångskaftad droppdräll i linne efter en bit tyg som är fastsytt på den medeltida bonaden från Skog. (HÄR finns en film där Amica Sundström, Historiska museet i Stockholm, berättar om bonaden. Droppdrällen nämns i ett par meningar.)

.

Garnet är växtfärgat av Johanna Krantz och Samantha Gustafsson har vävt den fina sjalen.

Om du vill besöka något av ställena, kolla öppettider!
HÄR är länk till Ottilia Adelborgmuseet
HÄR finns Hemslöjdens Hus i Leksand
HÄR hos Sätergläntan går det att få information om butiken

Textilier på Grönsöö

Mellan Enköping och Bålsta, vid Mälaren, ligger Grönsöö slott och där var vi häromdagen. Det som lockade var utställningen Med nål och tråd på Grönsöö, som visar framför allt broderier från Grönsöö eller i vissa fall från andra herrgårdar ägda av samma släkt. Handarbetena är utförda av herrgårdsfröknar och av mostrar, kusiner och andra släktingar som vistades på slottet som sommargäster. För den som vill veta mer tipsar jag återigen om boken med samma namn som utställningen. Boken finns just nu att köpa begagnad både på antikvariat.net och bokborsen.se. Den finns också i museibutiken på Grönsöö, titta HÄR.

Här kommer ett litet urval av föremål som jag fastnade för i utställningen.

Virkade börsar från 1800-talets början och mitt.

Ibland finns uppgifter om vem som har tillverkat föremålen, som detta kamfodral sytt av Ewa Leijonhufvud 1847.

Löpare med yllebroderi, 1800-talets slut.

Bordduk i ylle, 1800-talets sista fjärdedel.

Antimakass i filébroderi, 1880-tal.

Brickduk, 1800-talets andra hälft.

Kaffeduk i bomull, stjälksöm och plattsöm, 1910-tal.

.

Sykorgar av rotting, foder av bomullstyg och broderad utsida i ullgarn.

Sykorg i tvinnad ståltråd och innerpåse av siden, 1830-tal.

Läsning på balkongen

Tidskriften Hemslöjd låg i brevlådan häromdagen. Samma dag tipsade biblioteket i nästa kvarter på sitt Instagram om boken Mönster, årsbok 2023 från Kulturen i Lund (HÄR finns information om Kulturen.) Boken beställde jag på bibliotekets hemsida och kunde hämta den efter ett par timmar. Så nu kan jag sätta mig i skuggan på balkongen och läsa och ha det bra.

Det är sällan jag saknar någon av alla ägodelar som jag gjort mig av med under årens lopp. Men det händer att jag ångrar att det första tyget som klädde soffan Klippan från IKEA hamnade i soporna. Här är tyget på bild i en artikel om Sven Fristedt, skriven av Anna Lindqvist i boken Mönster.

En annan betydelse av begreppet mönster handlar om klädsömnad. Om hemsömnad 1945-80 handlar Gunilla Törnvalls artikel. ”Med hjälp av enklare mönster och avancerade symaskiner förväntades de flesta kvinnor kunnna sy kläder själva.”

Kronprinsessan Louises strumpor från en text av Karin Hindfelt och Åsa Tornborg visar två olika exempel på mönster, dels ett stickmönster att följa och dels mönstret på strumporna enligt definitionen ”… det handlar om upprepning, symmetri, regelbundenhet, återkomst och imitation”. Citatet kommer från bokens inledande artikel där Johan Hofvedahl för ett intressant teoretiskt resonemang kring begreppet mönster.

Nu kan jag njuta av låneboken några veckor och sedan får jag avgöra om jag ska köpa mig ett eget exemplar.

.

Blått är huvudtemat i senaste numret av Hemslöjd, nr 3 2023. Bland mycket annat berättar Johan Åberg om sin fascination av indigo och Eva Davidsson om att mönstra med shiboro. (HÄR finns ett inlägg om Eva Davidssons utställning i höstas.) Nästa nummer av tidningen, som kommer i mitten av augusti har temat Mönster. Intressant!

Monica Hallén arbetar med sin nästa bok, som kommer att handla om återbruk i Sverige och Japan i form av trasvävar. Det ser jag fram emot.

Trasvävar handlar det också om vid Sergels torg i Stockholm. Vega Määttä-Siltberg fick uppdraget att väva tolv mattor som ska placeras som sittunderlag i den stora trappan när det är evenemang på torget.

En annons för en utställning som finns på min önskelista inför sommaren ser jag också i tidningen. Medlemmar i Svensk Form Örebro och i Örebro läns slöjdförening ställer ut tillsammans i konsthallen på biblioteket i Nora med temat Mitt i mellan. Förra året visade de utställningen Våra rötter i Kumla, titta HÄR. Helt säkert blir det en tripp västerut i sommar.

Nytt och gammalt på balkongen

Det är hög tid att göra iordning på balkongen. Soliga dagar utan blåst är det redan sommarvärme i söderläget och det har redan nu i början av maj blivit många fikastunder i soffan.

Nya kuddar till soffan sydde jag häromdagen av tyger ur mitt förråd. Det högra tyget är från numera nerlagda 10-gruppen, Casablanca av Gunila Axén. Jag har sytt i samma modell som örngott, med ficka. Innerkuddarna är billiga sovkuddar. Storleken på överdragen har samma längd som till en sovkudde, 60 cm, men bredden är lite smalare, drygt 40 cm, för en rundare och bulligare form på kudden.

En annan lite äldre kudde har de senaste åren legat ute på balkongen under sommarhalvåret och inne i vardagsrummet resten av tiden. Nu behövde den lite omsorg. Jag sprättade isär, tvättade och lagade.

.

Kudden, maskinstickad i ullgarn, har hängt med i många år. Jag köpte den när Stickupp (titta HÄR) ställde ut hos Konsthantverkarna i Örebro, någon gång i mitten av 1990-talet. Jag gillar den fortfarande. Bra material och rolig formgivning håller länge!

Ett par gamla fåtöljer

De nätta och bekväma fåtöljerna som vi köpte på IKEA för ca 30 år sedan börjar bli slitna. (Köpet gjordes nog 1992 med pengar som blev över när en bilsemester till Frankrike blev mycket billigare än förväntat.) Det skulle säkert gå att lappa med skinn från en kasserad soffa som finns i mitt materialförråd. Men nu fick det bli en enkel och snabb lösning. Jag sydde överdrag av grön vadmal ur förrådet. Det blev helt OK. Och det blir nog ännu bättre den dag jag får lust att brodera på tyget.

Runt hörnet

Broderiet This is were my future is (1998) av Steinum Helgadottir finns alldeles runt hörnet, i nästa kvarter. Det är placerat i en byggnad där budskapet passar bra, nämligen på Mälardalens Universitet i Eskilstuna.

Studentmeny? Carl Johan De Geer är personen bakom den lilla målningen.

I en annan ände av byggnaden hänger Margareta Halleks textila applikation Röd fest (1968). Alldeles intill finns en bildväv av Kerstin Bergman. Jag lyckades inte ta något bra foto av den. Men byggnaden är ju öppen så det är bara att gå in och leta upp konsten, utplacerad av Statens Konstråd, och titta på arkitekturen.

.

Lästips i påsk (och långt därefter)

Strax innan pandemin bröt ut för drygt 3 år sedan var jag och en kollega i magasinet hos Sörmlands museum och tittade på de tre ryor som finns där. HÄR finns ett blogginlägg. Inlägget lästes av Robbie LaFleur, som ger ut det digitala textilmagasinet Norwegian Textile Letter. Robbie frågade om hon fick publicera blogginlägget där och det fick hon gärna. Hon har översatt tillsammans med ett par vänner. HÄR är artikeln i Norwegian Textile Letter nr 1, 2023, som kom häromdagen.

Norwegian Textile Letter innehåller artiklar om textilier, historiska såväl som nutida, med anknytning till Norge och övriga nordiska länder. HÄR är hela nr 1/2023, rubriker till höger på sidan. Under rubriken Past issues högst upp på sidan finns tidigare utgåvor med massor av intressant läsning. Det går att prenumerera (utan kostnad) och få nästa nummer, som kommer i höst, direkt via mejl.

I senaste numret finns bland annat artiklar om Carol James och Liilian Saksi som båda använder tekniken språngning i sina verk. Bilden från Sörmlands museum visade jag häromdagen, ett par språngade strumpeband till mansdräkten från Vingåker. I artiklarna om Carol James och Liilian Saksi ges spännande inblickar i teknikens möjligheter, både i rekonstruktioner av gamla föremål och som nutida uttrycksmedel.

En annan artikel om en komplicerad rekonstruktion av dubbelväv i varptyngd vävstol fångar också mitt intresse. Jag vill lära mig mer och gå på kurs, både i språngning och i vävning i varptyngd vävstol.

Just nu får jag glädja mig åt att fortsätta läsa artiklar i Norweigan Textile Letter, en fantastisk skatt av textil kunskap, läsning som räcker länge.

Gallerier och syfestival

Igår (2023-02-25) tog jag tåget till Stockholm och hann med tre utställningar och ett kort besök på Sy- och hantverksfestivalen i Älvsjö.

På Galleri Helle Knudsen var det sista dagen för Linda Lassons utställning I skogen och andra landskap. Linda Lasson målar på armeringsduk och kompletterar sedan med stygn i sytråd, tätt eller glest. Hennes bilder belyser människans ofta skoningslösa framfart i och utnyttjande av naturresurserna.

.

Hos Fiberspace Gallery såg jag Lily Erla Adamsdóttirs tuftade textilier. Även denna utställning avslutades igår. Isländsk ull är det dominerande materialet, med inblandning av mohair, lin och silke. Luggen är klippt i relief med varierande längd.

.

.

Gunilla Pantzars utställning hos Handarbetets Vänner pågår ännu ett tag, t o m 2023-03-25. Titeln på utställningen är Återkomster och den handlar om platsens betydelse. Hon använder kläder, det vi har närmast oss, tätt in på kroppen, som duk för sina verk. Verken bygger på intervjuer med människor från olika miljöer och i olika sammanhang.

.

.

.

Och sen, som sagt, blev det ett kort besök på Sy- och hantverksfestivalen i Älvsjö. Jag skulle ju inte köpa något, bara titta, men de japanska handvävda kimonotygerna hos företaget Kookon kunde jag inte motstå. Om jag inte hade haft lite bråttom till tåget så hade jag nog stått kvar en bra stund och valt ut fler än de här tre. En halv meter av varje blev det. Det orangefärgade har tryckt mönster. De andra två är mönstrade med ikat.

.

Ett litet textilmuseum

Ett dockhuvud har fått en hemsydd kropp. Proportionerna är lite säregna, men förhoppningsvis har dockan varit älskad av sin ägare. Dockan finns i det lilla textilmuseet hos Malmköpingsortens Hembygdsförening i Malmköping.

Dockan till höger har också en kropp av tyg, kanske hemsydd den också.

Samlingen innehåller en blandning av allt möjligt och vart jag vänder mig så finns det något som fångar mitt intresse. Den här stoppade långstrumpan har slitits av ett barn, eller kanske av flera barn i en familj. Med knappen uppe till höger fästes strumpan i livstyckets strumpeband.

Skärpan är lite dålig på den här bilden, men jag kan inte låta bli att visa den. Den lilla väskan är gjord av äpplekärnor!

Museet har flera plagg från Ripsa, byn i Sörmland där Ebba von Eckermann drev sitt modeföretag med exklusiva handvävda tyger. Den här enkla vita klänningen är helt annorlunda än de storrutiga vida kjolarna som jag tänker på när jag hör talas om Ripsa. Min nästnästa väv kanske blir en egen variant av den här bindningen. När företaget var som störst, under det tidiga 60-talet, stod det för 10 % av Sveriges textilexport enligt den HÄR texten på Wikipedia. Titta längst ner på sidan, där finns en länk till en film från 1964.

Jag är uppvuxen i Malmköping och gillar förstås föremål som väcker minnen. Hos Hagmans fanns barn-, dam- och herrkläder och jag minns en gulbrun kappa med guldknappar som jag hade i yngre tonåren. Nu har Sonja Berlin sin textilateljé på samma adress, Landsvägsgatan 31, men i en annan port.

Om jag minns rätt så sålde Palmqvists framför allt herrkläder.

Den här gamla blekta skylten från C.F. Hellströms Manufaktur och Modeaffär var nog undanlagd i ett uthus redan när jag var barn. Men Hellströms fanns och där köptes tyg, sömnadsmönster, garn, sybehör, veckotidningar, omslagspapperpapper till skolböckerna, underkläder med mera. I samma lokal i hörnet vid torget kan man numera köpa kläder hos Systrarna Carlsson.

På gång i vår

I höstas var det meningen att jag skulle hålla ett par korta föredrag om mina halsdukar vävda av restgarner. (Blogginlägg om halsdukarna är samlade HÄR.) Ett ryggskott kom i vägen och jag fick ställa in. Men i vår blir det av. Jag ska prata om halsdukarna på föreningen Uppland-Sörmlands Vävares årsmöte i Stockholm 2023-03-23. Ett årsmöte är ju bara öppet för föreningens medlemmar, men det är lätt att bli medlem. HÄR finns föreningens hemsida med vårens program. I mån av plats är många aktiviteter öppna även för den som inte är medlem.

Förra året i maj arrangerade Studiefrämjandet en textil hantverkshelg på hembygdsgården i Sparreholm, titta HÄR. Det blir ett evenemang i år igen, den 6 – 7 maj 2023, den här gången i Studiefrämjandets lokaler i Eskilstuna. Fem kurser finns det att välja mellan, sashiko, nåltovning, flerfärgsvirkning, bandflätning/kumihimo samt min kurs i yllebroderi med temat fåglar. HÄR finns information om kursen i yllebroderi och HÄR i Studiefrämjandets vårprogram på sidorna 10 – 11 finns information om hela helgen.

Innan föredrag om restgarnsvävning och broderikurs så är det dags för 2023 års upplaga av Vinterspår, kulturhelgen i mina gamla hemtrakter, Lindesbergs kommun. Den 4 – 5 mars bjuds det på konst, konsthantverk, slöjd, musik, teater, dans runt om i kommunen, i hembygdsgårdar, bygdegårdar, kyrkor, församlingshem, tomma butikslokaler, vävstugor, ateljéer, industrimiljöer, i lador och uthus, hemma hos folk. Drygt 150 programpunkter finns i foldern, som är ute för korrekturläsning. Jag kommer att finnas på Frövifors Pappersbruksmuseum och tar med mig halsdukar, kuddar, material till yllebroderi och annat textilt. Jag återkommer när programmet är helt färdigt.

Förmedlare av textil kunskap

Idag skriver jag om två personer som har gett mig värdefulla kunskaper.

För ungefär 30 år sedan fick jag frågan från en församling om jag ville väva ett bårtäcke. Jag tackade ja, helt utan vetskap om vad jag gav mig in på. Som väl var så fanns det hjälp att få från Berit Lundqvist, textilkonsulent i textilateljén hos Västerås stift. Berit gav mig råd om material, storlek, vävning, montering, förvaring och allt möjligt annat som jag behövde ta ställning till.

Västerås stifts textilateljé startade i liten skala 1969. Tjugo år senare anställdes Berit Lundqvist och hon blev kvar som textilkonsulent i mer än trettio år. Hon formgav, tillverkade och vårdade textilier till stiftets församlingar. Församlingarna erbjöds också rådgivning och utbildning om sina textilier. I samband med Berits pensionering i december 2022 gav stiftet ut den här boken, Värda att vårda. Tyvärr anställs ingen ny textilkonsulent efter Berit och ateljén avvecklas.

När Gagnefs kyrka behövde nya röda textilier var det självklart för Berit att använda den för Gagnef typiska knypplade spetsen. Berit stod för formgivning, vävning, broderi och sömnad. Karin Forsmark knypplade spetsarna.

Exempel på andra mässhakar som Berit formgett, vävt, broderat och sytt till kyrkor i stiftet.

En annan kunskapsförmedlande Berit, också i Västerås, är Berit Westman. Hennes namn har dykt upp flera gånger på senare tid i mina flöden på sociala medier och det fick mig att plocka fram hennes häften ur bokhyllan. Jag tror att jag har alla som hon har skrivit, ett par utgivna i samarbete med Västmanlands läns hemslöjdsförening. Några finns även i en lite mer påkostad upplaga med framsida i färg.

Här är häftena som finns hos mig, Nålbindning 12 varianter, Stickning i Norden, Tvåändsstickning, Smygmaskvirkning, Frivoliteter, Tumvantar, Flerfärgsvirkning, Vantar, Virka med ullgarn. Finns det fler? De som är uppvuxna med datorer kan nog inte begripa vilket arbete det var att göra en skrift innan ordbehandlingsprogram, digitala bilder och möjlighet t ex till print on demand.

Berit Westman var gästlärare när jag gick på Handarbetets Vänners skola för ca 20 år sedan. Då handlade det om smygmaskvirkning och flerfärgsvirkning. Lite tidigare gick jag andra kurser för henne, troligen i regi av hemslöjdskonsulenten i Västmanland, i nålbindning och tvåändsstickning, två tekniker som jag skulle behöva ha lite handledning i igen.

Tänk om slottet funnits kvar

Tänk om Eskilstuna slott inte brunnit, då hade vi kanske kunnat se Jören Vävares textilier med guld och silver. Den här skylten sitter vid det gamla industrispåret, nu upprivet och ersatt med en gång- och cykelbana.

Slottet låg i närheten. Det uppfördes efter 1585 som en tillbyggnad av ett tidigare kloster. Så gott som ingenting återstår av slottet, men på Eskilstuna stadsmuseum finns en liten utställning och där har jag tagit bilderna. Läs om slottet HÄR.

Den här bilden är från en karta daterad 1641. Nästa bild visar en del av en karta från 1645.

.

.

.

Utflykt med Uppland-Sörmlands Vävare

Strålande vackert höstväder var det igår (2022-10-14) när 26 medlemmar i Uppland-Sörmlands Vävare gjorde en utflykt till Sparreholm och Malmköping. Det var verkligen roligt att träffa medlemmar i föreningen! Jag är ny i styrelsen och det var också väldigt trevligt att träffa flera av de andra styrelseledamöterna. Tidigare har vi bara setts som ansikten i Zoom. Uppland-Sörmlands Vävare ingår som en del i föreningen Riksvävarna, titta HÄR.

På Båvens Spinnhus i Sparreholm blev vi guidade i spinneriet av Kerstin Karlén. Jag räknade inte alla steg i processen från ull till färdigt garn, men de är många. Varje steg kräver kunskap om ullen, om maskinerna, om önskat resultat i slutänden och dessutom en uppövad intuition och fingertoppskänsla. Kerstin och hennes kollegor Åsa, Liselott och Marianne är suveräna på att göra garn! (De är suveräna på att göra mackor också med fantastiska ostar från chefen Karins gårdsmejeri. Fika går att boka i samband med studiebesök.) HÄR finns spinneriets hemsida.

.

.

.

.

Resan gick vidare till Malmköping. På Gästgivargården, en av byggnaderna hos Malmköpingsortens Hembygdsförening, hade Sonja Berlin dukat upp brickvävar. (Lokalen är för övrigt en bra kurslokal, ungefär mitt i Sörmland.)

Sonja berättade hur slumpen förde henne till en veckokurs i brickvävning på Sätergläntan på 1970-talet. Inte kunde hon ana då att brickvävningstekniken skulle bli en del av hennes liv. Strax efter att hon själv lärt sig grunderna kastades hon abrupt in i rollen som kursledare. Numera är hon en mycket anlitad lärare och jag vet att hon är en skicklig pedagog. Hon var gästlärare när jag gick på Handarbetets Vänners Skola i Stockholm.

Sonja har förstås studerat och vävt traditionella brickvävar, t ex de bälten som hör till dräkten i Telemark i Norge. Mönstret kan se komplicerat ut, men som hon sa, det är en enkel mönstring, ”inprogrammerad” i brickorna.

Framför allt har hon experimenterat, testat och hittat nya vägar. Till exempel har hon åstadkommit en vävnad i storleken ca 90 cm (bredden) x 250 cm. En så bred brickväv går förstås inte att väva med midjebälte, utan den vävs i gobelängvävstol. Och hon har lekt och undersökt utan krav och frågat sig ”Vad händer om jag gör så här?”. Hon poängterar vikten av samarbete med andra, att ta del av andras kunskaper och erfarenheter inom området och dela med sig av sitt eget.

.

Den som vill veta mer kan läsa i hennes bok Vridna trådar och tankar. Om den inte finns på biblioteket så går den att köpa direkt från Sonja, titta HÄR. Det finns ett par filmer producerade av Sörmlands Museum också. Om det inte fungerar att titta direkt på bloggen så finns filmerna på Youtube, HÄR och HÄR.

.

Slöjdloppis!

Foto: Eva Svensson/Hemslöjdsföreningen Sörmland

Hemslöjdsföreningen Sörmland bjuder in till slöjdloppis, ett fantastiskt tillfälle att rensa i skåpen. Plocka fram material, redskap, verktyg och litteratur som har med slöjd att göra (men inga färdiga föremål), saker som andra kan ha glädje och nytta av. Ingen avgift, begränsat antal säljare. Alla är välkomna att boka bord!

Tid: 5 november 2022

Plats: Retuna Återbruksgalleria, Folkestaleden 5, Eskilstuna

Anmälan: hemslojdensormland@gmail.com

Jag har bokat plats och har börjat röja bland alla mina saker. Knappar, broderigarner, sysilke, textilfärg, akvarellpapper och mycket annat kommer fram ur gömmorna. Och alla vävgarner, jag kommer aldrig att hinna använda allt. Tio kilo kulört lingarn 16/1, bland annat, det kanske kan användas i någon annans vävstol. Jag lovar att det blir riktiga fyndpriser. Vad sägs till exempel om tio knappar för tio kronor?

Hoppas vi ses på Retuna, vare sig du kommer som säljare, köpare eller både och.