Kategoriarkiv: Annat textilt

Ett litet textilmuseum

Ett dockhuvud har fått en hemsydd kropp. Proportionerna är lite säregna, men förhoppningsvis har dockan varit älskad av sin ägare. Dockan finns i det lilla textilmuseet hos Malmköpingsortens Hembygdsförening i Malmköping.

Dockan till höger har också en kropp av tyg, kanske hemsydd den också.

Samlingen innehåller en blandning av allt möjligt och vart jag vänder mig så finns det något som fångar mitt intresse. Den här stoppade långstrumpan har slitits av ett barn, eller kanske av flera barn i en familj. Med knappen uppe till höger fästes strumpan i livstyckets strumpeband.

Skärpan är lite dålig på den här bilden, men jag kan inte låta bli att visa den. Den lilla väskan är gjord av äpplekärnor!

Museet har flera plagg från Ripsa, byn i Sörmland där Ebba von Eckermann drev sitt modeföretag med exklusiva handvävda tyger. Den här enkla vita klänningen är helt annorlunda än de storrutiga vida kjolarna som jag tänker på när jag hör talas om Ripsa. Min nästnästa väv kanske blir en egen variant av den här bindningen. När företaget var som störst, under det tidiga 60-talet, stod det för 10 % av Sveriges textilexport enligt den HÄR texten på Wikipedia. Titta längst ner på sidan, där finns en länk till en film från 1964.

Jag är uppvuxen i Malmköping och gillar förstås föremål som väcker minnen. Hos Hagmans fanns barn-, dam- och herrkläder och jag minns en gulbrun kappa med guldknappar som jag hade i yngre tonåren. Nu har Sonja Berlin sin textilateljé på samma adress, Landsvägsgatan 31, men i en annan port.

Om jag minns rätt så sålde Palmqvists framför allt herrkläder.

Den här gamla blekta skylten från C.F. Hellströms Manufaktur och Modeaffär var nog undanlagd i ett uthus redan när jag var barn. Men Hellströms fanns och där köptes tyg, sömnadsmönster, garn, sybehör, veckotidningar, omslagspapperpapper till skolböckerna, underkläder med mera. I samma lokal i hörnet vid torget kan man numera köpa kläder hos Systrarna Carlsson.

På gång i vår

I höstas var det meningen att jag skulle hålla ett par korta föredrag om mina halsdukar vävda av restgarner. (Blogginlägg om halsdukarna är samlade HÄR.) Ett ryggskott kom i vägen och jag fick ställa in. Men i vår blir det av. Jag ska prata om halsdukarna på föreningen Uppland-Sörmlands Vävares årsmöte i Stockholm 2023-03-23. Ett årsmöte är ju bara öppet för föreningens medlemmar, men det är lätt att bli medlem. HÄR finns föreningens hemsida med vårens program. I mån av plats är många aktiviteter öppna även för den som inte är medlem.

Förra året i maj arrangerade Studiefrämjandet en textil hantverkshelg på hembygdsgården i Sparreholm, titta HÄR. Det blir ett evenemang i år igen, den 6 – 7 maj, den här gången i Studiefrämjandets lokaler i Eskilstuna. Fem kurser finns det att välja mellan, sashiko, nåltovning, flerfärgsvirkning, bandflätning/kumihimo samt min kurs i yllebroderi med temat fåglar. HÄR finns information om kursen i yllebroderi och HÄR i Studiefrämjandets vårprogram på sidorna 10 – 11 finns information om hela helgen.

Innan föredrag om restgarnsvävning och broderikurs så är det dags för årets upplaga av Vinterspår, kulturhelgen i mina gamla hemtrakter, Lindesbergs kommun. Den 4 – 5 mars bjuds det på konst, konsthantverk, slöjd, musik, teater, dans runt om i kommunen, i hembygdsgårdar, bygdegårdar, kyrkor, församlingshem, tomma butikslokaler, vävstugor, ateljéer, industrimiljöer, i lador och uthus, hemma hos folk. Drygt 150 programpunkter finns i foldern, som är ute för korrekturläsning. Jag kommer att finnas på Frövifors Pappersbruksmuseum och tar med mig halsdukar, kuddar, material till yllebroderi och annat textilt. Jag återkommer när programmet är helt färdigt.

Förmedlare av textil kunskap



Idag skriver jag om två personer som har gett mig värdefulla kunskaper.

För ungefär 30 år sedan fick jag frågan från en församling om jag ville väva ett bårtäcke. Jag tackade ja, helt utan vetskap om vad jag gav mig in på. Som väl var så fanns det hjälp att få från Berit Lundqvist, textilkonsulent i textilateljén hos Västerås stift. Berit gav mig råd om material, storlek, vävning, montering, förvaring och allt möjligt annat som jag behövde ta ställning till.

Västerås stifts textilateljé startade i liten skala 1969. Tjugo år senare anställdes Berit Lundqvist och hon blev kvar som textilkonsulent i mer än trettio år. Hon formgav, tillverkade och vårdade textilier till stiftets församlingar. Församlingarna erbjöds också rådgivning och utbildning om sina textilier. I samband med Berits pensionering i december 2022 gav stiftet ut den här boken, Värda att vårda. Tyvärr anställs ingen ny textilkonsulent efter Berit och ateljén avvecklas.

När Gagnefs kyrka behövde nya röda textilier var det självklart för Berit att använda den för Gagnef typiska knypplade spetsen. Berit stod för formgivning, vävning, broderi och sömnad. Karin Forsmark knypplade spetsarna.

Exempel på andra mässhakar som Berit formgett, vävt, broderat och sytt till kyrkor i stiftet.

En annan kunskapsförmedlande Berit, också i Västerås, är Berit Westman. Hennes namn har dykt upp flera gånger på senare tid i mina flöden på sociala medier och det fick mig att plocka fram hennes häften ur bokhyllan. Jag tror att jag har alla som hon har skrivit, ett par utgivna i samarbete med Västmanlands läns hemslöjdsförening. Några finns även i en lite mer påkostad upplaga med framsida i färg.

Här är häftena som finns hos mig, Nålbindning 12 varianter, Stickning i Norden, Tvåändsstickning, Smygmaskvirkning, Frivoliteter, Tumvantar, Flerfärgsvirkning, Vantar, Virka med ullgarn. Finns det fler? De som är uppvuxna med datorer kan nog inte begripa vilket arbete det var att göra en skrift innan ordbehandlingsprogram, digitala bilder och möjlighet t ex till print on demand.

Berit Westman var gästlärare när jag gick på Handarbetets Vänners skola för ca 20 år sedan. Då handlade det om smygmaskvirkning och flerfärgsvirkning. Lite tidigare gick jag andra kurser för henne, troligen i regi av hemslöjdskonsulenten i Västmanland, i nålbindning och tvåändsstickning, två tekniker som jag skulle behöva ha lite handledning i igen.

Tänk om slottet funnits kvar

Tänk om Eskilstuna slott inte brunnit, då hade vi kanske kunnat se Jören Vävares textilier med guld och silver. Den här skylten sitter vid det gamla industrispåret, nu upprivet och ersatt med en gång- och cykelbana.

Slottet låg i närheten. Det uppfördes efter 1585 som en tillbyggnad av ett tidigare kloster. Så gott som ingenting återstår av slottet, men på Eskilstuna stadsmuseum finns en liten utställning och där har jag tagit bilderna. Läs om slottet HÄR.

Den här bilden är från en karta daterad 1641. Nästa bild visar en del av en karta från 1645.

.

.

.

Utflykt med Uppland-Sörmlands Vävare

Strålande vackert höstväder var det igår (2022-10-14) när 26 medlemmar i Uppland-Sörmlands Vävare gjorde en utflykt till Sparreholm och Malmköping. Det var verkligen roligt att träffa medlemmar i föreningen! Jag är ny i styrelsen och det var också väldigt trevligt att träffa flera av de andra styrelseledamöterna. Tidigare har vi bara setts som ansikten i Zoom. Uppland-Sörmlands Vävare ingår som en del i föreningen Riksvävarna, titta HÄR.

På Båvens Spinnhus i Sparreholm blev vi guidade i spinneriet av Kerstin Karlén. Jag räknade inte alla steg i processen från ull till färdigt garn, men de är många. Varje steg kräver kunskap om ullen, om maskinerna, om önskat resultat i slutänden och dessutom en uppövad intuition och fingertoppskänsla. Kerstin och hennes kollegor Åsa, Liselott och Marianne är suveräna på att göra garn! (De är suveräna på att göra mackor också med fantastiska ostar från chefen Karins gårdsmejeri. Fika går att boka i samband med studiebesök.) HÄR finns spinneriets hemsida.

.

.

.

.

Resan gick vidare till Malmköping. På Gästgivargården, en av byggnaderna hos Malmköpingsortens Hembygdsförening, hade Sonja Berlin dukat upp brickvävar. (Lokalen är för övrigt en bra kurslokal, ungefär mitt i Sörmland.)


Sonja berättade hur slumpen förde henne till en veckokurs i brickvävning på Sätergläntan på 1970-talet. Inte kunde hon ana då att brickvävningstekniken skulle bli en del av hennes liv. Strax efter att hon själv lärt sig grunderna kastades hon abrupt in i rollen som kursledare. Numera är hon en mycket anlitad lärare och jag vet att hon är en skicklig pedagog. Hon var gästlärare när jag gick på Handarbetets Vänners Skola i Stockholm.

Sonja har förstås studerat och vävt traditionella brickvävar, t ex de bälten som hör till dräkten i Telemark i Norge. Mönstret kan se komplicerat ut, men som hon sa, det är en enkel mönstring, ”inprogrammerad” i brickorna.

Framför allt har hon experimenterat, testat och hittat nya vägar. Till exempel har hon åstadkommit en vävnad i storleken ca 90 cm (bredden) x 250 cm. En så bred brickväv går förstås inte att väva med midjebälte, utan den vävs i gobelängvävstol. Och hon har lekt och undersökt utan krav och frågat sig ”Vad händer om jag gör så här?”. Hon poängterar vikten av samarbete med andra, att ta del av andras kunskaper och erfarenheter inom området och dela med sig av sitt eget.

.


Den som vill veta mer kan läsa i hennes bok Vridna trådar och tankar. Om den inte finns på biblioteket så går den att köpa direkt från Sonja, titta HÄR. Det finns ett par filmer producerade av Sörmlands Museum också. Om det inte fungerar att titta direkt på bloggen så finns filmerna på Youtube, HÄR och HÄR.

.

Slöjdloppis!

Foto: Eva Svensson/Hemslöjdsföreningen Sörmland


Hemslöjdsföreningen Sörmland bjuder in till slöjdloppis, ett fantastiskt tillfälle att rensa i skåpen. Plocka fram material, redskap, verktyg och litteratur som har med slöjd att göra (men inga färdiga föremål), saker som andra kan ha glädje och nytta av. Ingen avgift, begränsat antal säljare. Alla är välkomna att boka bord!

Tid: 5 november 2022

Plats: Retuna Återbruksgalleria, Folkestaleden 5, Eskilstuna

Anmälan: hemslojdensormland@gmail.com


Jag har bokat plats och har börjat röja bland alla mina saker. Knappar, broderigarner, sysilke, textilfärg, akvarellpapper och mycket annat kommer fram ur gömmorna. Och alla vävgarner, jag kommer aldrig att hinna använda allt. Tio kilo kulört lingarn 16/1, bland annat, det kanske kan användas i någon annans vävstol. Jag lovar att det blir riktiga fyndpriser. Vad sägs till exempel om tio knappar för tio kronor?

Hoppas vi ses på Retuna, vare sig du kommer som säljare, köpare eller både och.

Sommaren övergår i höst


Mitt arbetsbord har blivit överfullt i sommar av halvfärdiga broderier, halvfärdiga idéer, halvlästa böcker, allt möjligt som ska sorteras. Det är dags att röja och förbereda inför för hösten.


Böcker ska klämmas in i bokhyllan och allt material i projektet Ullen vi ärvde ska sättas in i pärmar.

Nästa steg är att börja rensa i skåpen i arbetsrummet. Där finns så mycket material som jag aldrig kommer att använda, saker som någon annan kan ha glädje och nytta av. Jag samlar ihop sakerna inför en loppis med slöjdmaterial och slöjdredskap som arrangeras senare i höst på ReTuna Återbruksgalleria här i Eskilstuna. Mer information kommer när planerna har klarnat.

Men det händer mycket innan dess. Kommer ni ihåg mitt projekt från i vintras, när jag vävde halsdukar av restgarner? HÄR finns halsdukarna samlade. I nästa vecka åker jag till Linköping med halsdukarna. De kommer att finnas i butiken hos Hemslöjden i Östergötland under några veckor. Jag kommer också att finnas där någon dag och prata om restgarnsvävningen. Snart är alla detaljer klara och jag berättar mer.

.

.


Om halsdukarna vävda av restgarner ska jag prata i Halmstad också, på VÄV2022, den stora vävmässan som äger rum 22 – 24 september. Det blir en kort presentation av mitt projekt på Speakers corner på lördagen den 24 september, ingen föranmälan, ingen avgift. Jag återkommer med klockslag. Temat för mässan är hållbarhet och görandet och då passar det utmärkt att prata om att göra av material som redan finns. Läs om mässan HÄR.

Vävprat planeras också hos Studieförbundet Vuxenskolan i Eskilstuna den 14 september. Kom dit och visa och berätta! Ingen avgift, men föranmälan krävs, titta HÄR.


Hos Studieförbundet Vuxenskolan i Eskilstuna blir det även en kurs i yllebroderi lördag 17 september. Temat är fåglar. Anmälan görs HÄR.

Ett par dagar vid Båvens strand

Insjö, försommargrönska och fågelkvitter, en rofylld miljö fylld med koncentrerad kreativitet. Det blev ett par riktigt fina dagar vid Hyltinge hembygdsgård i Sparreholm när Studiefrämjandet arrangerade en textil hantverkshelg. Fem kurser pågick parallellt, brickvävning, stickning, sashiko, nåltovning och yllebroderi.

Håll utkik nästa år. Jag skulle bli förvånad om det inte blir en fortsättning.

.

.

Remmar på Remfabriken

Vi var i Göteborg ett par dagar (maj 2022) och passade på att besöka Göteborgs Remfabrik. HÄR finns ett tidigare blogginlägg från Remfabriken.

Remfabriken var en av alla textilindustrier i Sverige som lades ner på 1970-talet. Fabriken stängdes 1977 och personalen gick hem. Men alla maskiner, allt material och alla tillbehör stod kvar. Numera är fabriken ett levande industrimuseum som drivs av Föreningen Göteborgs Remfabrik med stöd av Göteborgs stad. HÄR är Remfabrikens hemsida.

Textilindustri, då tänker vi nog på kläder och textilier till hemmet. Men här gjorde man något helt annat – man vävde flatremmar. På bilden syns hur den vävda remmen rullas upp bakom vävstolen. Materialet är bomullsgarn i en bindning med många skaft (jag räknade till sju på den här vävstolen) som komprimerar varpen till en tjock och stadig väv.

Vad är då en flatrem, kanske någon undrar. En flatrem används för att föra över kraft från en motor till maskiner och motorn kan driva många maskiner samtidigt med olika utväxling. Precis så drevs vävmaskinerna på Remfabriken. Det ursprungliga transmissionssystemet finns kvar med axlar och remmar och syns i bakgrunden på första bilden. När den nuvarande fabriken byggdes, år 1901, drevs maskineriet med en ångmaskin, som ersattes med en elmotor 1914. Flatremmar används fortfarande i industrin, men i andra material och i annat utförande.

De imponerande vävmaskinerna i gjutjärn importerades från England och står i långa rader på andra våningsplanet. Jag tänker på hur kraftig byggnaden måste vara för att tåla tyngden, på hur mycket kapital som måste ha satsats för att få hit maskineriet och på ljudnivån när maskinerna kördes.

På översta våningsplanet finns varpställningarna.

Tiden har stannat!

.

.

.

.

.

.

.

Vårslöjd på Remfabriken

Göteborgs Remfabrik har länge funnits på min att-besöka-lista och nu har jag varit där. Det passade extra bra just nu eftersom det pågick slöjdaktiviteter där under ett par dagar (7 – 8 maj 2022), Vårslöjd – ett samarbete mellan bland andra Hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland, föreningen Göteborgs Remfabrik och föreningen Göteborgsslöjd.

Men vad är då Remfabriken, kanske någon undrar. Jo, en sedan länge nedlagd textilfabrik där man vävde flatremmar. HÄR finns Remfabriken hemsida och HÄR har jag ett annat inlägg om Remfabriken.

Vi tillbringade ett par trevliga och intressanta timmar bland slöjdare och gamla maskiner.

Sara Thorn visar hur hon hugger ett tråg.

På den fina innergården och inne i den gamla fabriken fanns fler slöjdare. Besökarna kunde köpa slöjd, titta på slöjd, prata slöjd, prova på att slöjda eller välja att sitta ner med en fika i det vackra vårvädret.

Inne i fabriksbyggnaden finns numera (förutom fabrikens egna maskiner) ett antal mindre textilmaskiner från andra nerlagda fabriker. Här demonstreras en eldriven spetsmaskin. Med hög ljudnivå dansar spolarna, styrda av hålkort och komplicerad mekanik, runt varandra och runt på bädden och flätas samman till en spets.

I en annan spetsmaskin produceras en rad med knypplade hjärtan. Band, spetsar, snoddar och handdukar som tillverkas på de gamla maskinerna finns att köpa i den lilla butiken. Jodå, några meter snoddar och band fick följa med hem.

Konsten att vara onyttig

Saker som jag skulle kunna göra, om jag hade lust:
– färga garn till broderi, till butiken på bloggen och till kommande kursdeltagare
– färga ylletyg till applikationer till yllebroderier
– färga garn till vävning
– väva halsdukar
– rita mönster efter en kjol som jag trivs i
– sy en ny likadan kjol av ett gammalt överkast som jag fyndat på loppis
– rita mönster efter ett par bekväma, utslitna långbyxor
– leta tyg till ett par nya långbyxor som ska sys efter det uppritade mönstret
– laga morgonrocken
– laga utslitna sockor
– sticka en ny mössa till maken
– med mera…

Men ibland har jag bara lust att göra nästan ingenting, något helt onyttigt. Så nu sitter jag här och knyter ihop efsingar från provvävarna i daldräll. Jag rullar tråden i sakta mak till ett nystan och väntar på att få lust att sätta igång med något från listan. Det ska bli kul!

Textilt – att se och att göra

Foto: Malén Eneberg, Sörmlands museum

Nu på fredag 2022-04-29 öppnar en ny utställning på Sörmlands museum i Nyköping. Inte bara färg heter utställningen och handlar om att färga textil med material från naturen. Bilden, som jag har fått låna från museet, ger en liten försmak. Inte bara färg pågår ända till 2022-10-23 så jag har gott om tid att se den, men jag åker nog till Nyköping långt innan dess. HÄR finns mer information.

Här kommer fler tips på saker att se och att göra för den som är intresserad av textil.

6 – 22 maj ställer Karin Ferner ut hos Galleri BB på Köpmangatan i Gamla Stan, Stockholm. Öppet onsdag – fredag 12.00 – 16.00, lördag, söndag 13.00 – 16.00. Bilden är från en av hennes tidigare utställningar, i Rättvik 2019, se mer HÄR.

7 – 8 maj blir det Vårslöjd på Göteborgs Remfabrik. Länge har jag tänkt att jag vill besöka textilfabriken, som lades ner 1977 och numera är museum. Kanske passar jag på att ta en tur till Göteborg nu om drygt en vecka. Se mer HÄR.

18 maj – 4 juni är det examensutställning på Handarbetets Vänner i Stockholm. Öppettider 18 maj kl 12.00 – 20.00, 19 – 20 maj kl 12.00 – 18.00, övriga dagar onsdag-fredag 12.00 -16.00, lördag 11.00-16.00. Röda dagar stängt. HÄR på @inslaghjartslag går det att följa studenternas examensarbeten på Instagram.

21 – 22 maj arrangeras en textil hantverkshelg i Sparreholm. Det finns sex olika kurser att välja mellan. Förutom min kurs i yllebroderi går det att fördjupa sig i nåltovning, stickning av runda ok, paverpol, sashiko och brickvävning. Studiefrämjandet arrangerar. HÄR finns filmer att se och länkar till anmälningsformulär.

18 juni – 13 augusti visas Eva Davidssons dräkter med inspiration från Dalarna och Japan på Hemslöjdens Hus i Leksand. Öppet torsdag–lördag kl 11.00–16.00. ”Bland det bästa jag sett” skrev jag i ett blogginlägg efter att ha sett hennes utställning hos Konsthantverkarna i Stockholm för några år sedan, titta HÄR.

Till Vandalorum i Värnamo vill jag också, titta HÄR. Där pågår Boro – Nödens konst, utställningen om japanska trastextilier producerad av Östasiatiska Museet i Stockholm. Jag såg den i Stockholm, men den är väl värd att ses igen. HÄR är ett blogginlägg om utställningen och HÄR ett annat om utställningskatalogen. Utställningen pågår t o m 2022-08-14.
På Vanadlorum visas också utställningen om Wanja Djanaieff i sommar, Wanja Djanaieff och hennes 22 älsklingsfärger. Min plan var att se utställningen i Marabouparkens konsthall i Sundbyberg för ett par år sedan (titta HÄR), men det blev aldrig av. Nu får jag en ny chans!

Och sen blir det höst. Idag har jag varit hos Studieförbundet Vuxenskolan här i Eskilstuna och pratat lite planer. Information kommer när detaljerna är klara.

Redo för prat och workshop

Har jag skurit rätt och räknat rätt på materialet till workshopen? Har jag tänkt igenom allt som behövs till pratet om vävning och annat textilt? Är jag redo?

Idag ska jag vara gäst på en träff för medlemmar i vävstugor och förhoppningsvis kunna inspirera till fortsatta glada stunder i vävstolarna. Snart packar jag bilen och åker iväg en bit utanför stan.

Före – efter

I lägenhetens största rum, ”vardagsrum” enligt ritningen, står vävstolen, arbetsbord, bokhyllor med textillitteratur, skåp med diverse material. Det näst största rummet, ”sovrum” enligt ritningen, är vårt vardagsrum. Och i det minsta rummet sover vi. Det lilla rummet fungerar bra, men mitt sängbord, en pall, har varit ett provisorium i snart 5 år.

För ett par dagar sedan blev det äntligen en ändring. På IKEA Second hand på ReTuna återbruksgalleria här i Eskilstuna hittade vi en begagnad Billy hörnhylla för bara 65 kr. Med lite målarfärg och någon timmes jobb fixade maken en perfekt avlastningshylla. Det blev så bra!

Heidi Street-Ward från Northamptonshire, England, har tovat väskan som innehåller laddare och diverse sladdar.

Rosor och spetsar

Den här asken, eller lilla lådan, med innehåll fick jag för länge sedan av någon, som fått den av någon annan. Givaren tyckte att den skulle passa mig. Och visst gör den!

Botten och lock består av kartongbitar, troligen återbruk, överklädda med ett rosenmönstrat bomullstyg. Mellan botten och lock sitter ett rynkat, enfärgat, lite kraftigare bomullstyg. En del sömmar ser ut att vara sydda på maskin, men de flesta är handsydda. Jag skulle gissa att tyget med rosor är från 1950-talet. Eller kan det vara äldre?

.

.

.

Handarbetspåsar

Den som har följt bloggen ett tag kanske har noterat att jag är väldigt förtjust i påsar. När Pia Sjöstrand la ut ett antal till försäljning på Instagram kunde jag förstås inte låta bli att köpa. Inbetalningarna skickar Pia vidare till Bröstcancerförbundet.

Visst är påsen söt! Den rymmer precis ett nystan på ett hekto ullgarn 6/2 och det är bara att dra upp garnet och börja sticka.

Det är möjligt att Pia syr fler påsar och säljer dem på Instagram, titta hos @rymdblomman. Eller sy själv. Beskrivning finns HÄR hos Ninas syrom.

I mina gömmor finns den här handarbetspåsen sedan länge. Den låg bland en massa andra textila saker som jag fick av någon. Påsen är avsedd att hänga på handleden. I den ligger garnet och man kan sitta bekvämt och virka utan att nystanet rullar iväg.

Mjölsikt med tagelväv

För många år sedan köpte jag den här mjölsikten på loppis. Den består av en silduk vävd av tagel, fastklämd mellan två svepta träringar. Träringarna är hopfästa med järntråd. Silduken avslutas med en kant/fåll med en bunt av tagel omlindad/sydd med lingarn. Diametern på sikten är ca 21 cm och höjden är ca 8,5 cm.

Silduken är vävd med tre parallella tagelstrån både i varp och inslag.

Rutan på bilden är ca 1 x 1 cm.

För cirka fem år sedan skrev Birgitta Nygren om vävning av siktdukar på sin blogg, titta HÄR. Mjölsikten hon visar på bild är snarlik min. Boken hon refererar till, Småländska kulturbilder 1989, Det handlar om textil, finns också i min bokhylla. Birgitta avslutar sin text så här: ”Sedan kom metallduk som framställdes industriellt, och idag kan nog ingen väva siktduk i tagel.”

Att ingen kan, det stämmer inte riktigt längre. För ett par år sedan började Marie Ekstedt Bjersing testa att väva tagelduk med gamla redskap och gamla metoder. Nu har hon fått medel från Nämnden för Hemslöjdsfrågor för att fortsätta. På sin hemsida redovisar hon arbetet, titta HÄR. På Instagram taggar hon med #tagelvävning. Det ska bli spännande att följa utvecklingen!

Förberedelser

Jag letar i skåp, i lådor, i mitt minne efter saker som ska tas med till Råby-Rönö vävstuga utanför Nyköping imorgon. Vävstugan firar 50-årsjubileum och jag är inbjuden att prata om vävning, broderi och textila inslag i mitt liv. Inte en enda bild kommer jag att visa, bara verkliga saker. Men hur mycket ska jag ta med mig och hur mycket hinner jag på en timme?

Tvättsäck

Redan när jag köpte det blå tyget i våras (titta HÄR) hos Axelinas Manufaktur på ReTuna återbruksgalleria här i Eskilstuna visste jag vad det skulle bli. Och nu är det gjort.

Vi har en väldigt praktisk och behändig förvaring för smutstvätt, en ställning med en säck. Säcken som hörde till ställningen var i någon sorts konstfiber som var svår att hålla ren. Det behövdes en ny och det här tyget passar perfekt. Tyget hade märken efter tidigare användning, blekning och vikränder. Den slitna sidan vände jag inåt. Det var lite knappt med tyg, men när jag sprättade upp de gamla fållarna så räckte det. Jag är nöjd!

Upplösning

I upplösning är de persiska mattorna i stora salen på Eskilstuna Konstmuseum. Inslagstrådarna, de som hållit ihop mattorna, har långsamt, mödosamt och försiktigt pillats bort. Mattornas knutar, nocken, de som bildar de traditionella mönstren, hänger sig kvar i varptrådarna.

The Gathering, Sammankomsten, kallar Ayedin Ronaghi sin utställning. Konstnären är uppvuxen i Sverige, men född i Iran. Där är mattan en viktig kulturell symbol, en plats där familj, släkt och vänner har samlats i generationer. Innan mattan hamnat på golvet har skickliga händer fört textila traditioner vidare genom att spinna och färga garnet och sedan ägnat många timmar åt att väva och mönstra mattorna med knut efter knut.

Genom att repa upp mattorna visar Ayedin Ronaghi hur decennier av konflikter och krig har löst upp kulturella och mänskliga sammanhang och splittrat familjer och vänkretsar.

Utställningen pågår på Eskilstuna Konstmuseum t o m 2021-08-21, titta HÄR.

Påse nummer tre

De handvävda tygresterna från hemslöjden i Örebro fortsätter att locka mig. Nu har jag sorterat fram blå tyger. Jag lappar ihop små och inte riktigt så små bitar till påse nummer tre. Åtminstone två påsar till med japansk inspiration ska det bli innan lådan med tygresterna åker ner i förrådet igen.

HÄR finns inlägg om påsarna sydda av handvävda tygbitar samlade.

Det andra av fem

 

För en månad sedan (februari 2021) kom brev nummer två av fem från Tant Kofta i projektet Ullen vi ärvde, samarbetet med Båvens Spinnhus och andra ullentusiaster. HÄR finns mina tidigare blogginlägg om projektet. Den här gången är garnet spunnet av garn från Tabackstorpsfår, vårt minsta allmogefår både till storlek och antal. Rasen härstammar från gården Tabackstorp i norra Värmland och djuren som lämnat ull till det här garnpartiet lever i Mariebergsskogen i Karlstad. Ullen är mjuk och finfibrig och garnet har en helt annan karaktär än det lite vassare garnet från Klövsjöfår i det första paketet.

Nu stickade jag helt och hållet enligt beskrivningen som följde med garnet. Ett par mjuka och lyxiga pulsvärmare blev det. Den blå kanttråden ingick i paketet, liksom pärlemorknapparna från ett gammalt knapplager. Lite garn finns kvar och det borde räcka till ytterligare ett par pulsvärmare i en mindre modell.

 

 

Höns och kycklingar


Nästa vecka är det påsk. Igen. Så fort det här märkliga året ändå har gått. Jag är inte mycket för att pynta hemma, men de här små virkade hönsen brukar få komma fram några dagar. De köptes i en bergsby på Kreta någon gång på 1970-talet så jag har ingen beskrivning till dem. Men den som är bra på att virka kan säkert titta noga och göra en egen variant.

 

De här kycklingarna har jag visat några gånger tidigare och till dem finns en beskrivning. Titta  HÄR.

Dekonstruktion och uppbyggnad

Klipper remsor av gamla herrskjortor och väver trasmattor, det är vi många som gör. Pusslar ihop de bästa bitarna av de slitna skjortorna till barnkläder, lapptäcken eller nya skjortor, det sysslar vi också med.

Paulina Svensson återanvänder herrskjortor på ett annat sätt. Hon bygger textila skulpturer. Skjortornas rutmönster bestämmer objektens utformning. Det begränsade materialet utnyttjas maximalt och småbitarna som blir över från skulpturerna blir bilder i form av kollage. 

 

 

De sönderklippta herrplaggen återuppbyggs med hjälp av moduler till tredimensionella figurer.  Mina ögon följer fascinerat hur tygets rutor samverkar med de geometriska formerna. Skjortorna förvandlas till något helt nytt, men rutmönstren avslöjar ursprunget. Resultatet blir spännande på många sätt.

Paulina Svenssons dekonstruerade herrskjortor såg jag i en utställning med namnet Skjortan min broder hos Konsthantverkarna i Örebro häromdagen. Utställning pågår t o m 2021-04-07.
HÄR är en länk till Konsthantverkarna i Örebro.