Kategoriarkiv: Annat textilt

Semester i Danmark

I sänkan där framme mellan husen döljer sig byn Lönstrup. Där, som i nästan varenda liten by i Danmark, finns en garnaffär. Här i byn heter garnaffären Knudegarn och det speciella med just den här butiken är att de har ett alldeles eget garn, spunnet av ull från får som betat i omgivningarna.

När vi vandrade genom byn en tidig förmiddag i förra veckan (slutet av september 2018) var jag inställd på att butiken skulle vara stängd. Lönstrup är en semesterort och när vi är där utanför turistsäsongen brukar de flesta affärerna och alla konsthantverkarna bara ha öppet under veckosluten. Men till min förvåning var garnaffären öppen på tisdagsmorgonen. Utan pengar och därmed utan möjlighet att köpa fick jag nöja mig med att klappa på de fina växtfärgade garnerna. Hoppas att det orangefärgade garnet finns att få även nästa gång jag har vägarna förbi, bättre förberedd.

HÄR är Knudegarns hemsida och HÄR finns information om konsthantverkare i och omkring Lönstrup, på Jyllands nordvästkust.

 

Roligare shopping!

Personligt, unikt, oväntat, bra pris och miljösmart. Det är några av de saker som gör att jag gillar att shoppa second hand, de gånger jag behöver något ”nytt”. Axelinas Manufaktur & Diverse är ett av alla ställen här i stan där jag hittar sånt som kan behövas.

Inte för att jag direkt känner behov av ett par gröna platåskor, men visst är de snygga!

Och titta på de här pyttesmå broderade örhängena.

Axelinas Manufaktur & Diverse finns HÄR på Facebook. I verkliga livet finns butiken i ReTuna återbruksgalleria i Eskilstuna, titta HÄR.

 

En vecka med mycket textil

Senaste veckan har varit textilintensiv. Beställningar har skickats och jag har skrivit ihop några förslag till kurser och workshops inför eventuella samarbeten. (Hade jag inte bestämt mig för att vara pensionär?)

Men det började i fredags, 2018-08-24. Då deltog jag i ett seminarium om Lilli Zickerman hos Nämnden för hemslöjdsfrågor. Jag lyssnade på föreläsningar framförallt om hennes fotodokumentation av textilier. Om Lilli Zickerman och hennes foton skrev jag för ett tag sedan, titta HÄR. Många bekanta träffade jag och det blev en hel del prat, men tog jag några bilder? Nej, inte en enda.

I lördags var det dags för Ullfestivalen hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Lite höst kändes  i luften, men som tur var kom det inget regn. Tog jag några bilder? Ja, tre användbara foton hann det bli mellan mötena med kunder och alla andra pratglada och trevliga besökare.

Astas Ullrike var där med sina fina kläder i ulltrikå och 2stickare visade flerfärgsstickning med lyfta maskor.

I tisdags åkte jag till Stockholm och besökte ull- och lindagarna på Skansen. Evenemanget pågick lördag – tisdag med mer att se och göra under veckoslutet, men jag är ändå nöjd med intrycken från i tisdags. Så då blev det väl många bilder? Nej, inte heller på Skansen var jag särskilt flitig med kameran. Men här i alla fall några smakprov på vad som visades.

Repslagning direkt från ospunnet lin

Handspunnet ullgarn i inslaget

Knyppling med ull-/silkegarn

Klart för linnebyk med en säck björkaska som tvättmedel i botten av kärlet

Klypor (=klädnypor)

Klappbrygga

Klädd för grovarbete

En före detta textilfabrik i en före detta textilstad

En av sommarens utflykter gick till Norrköping. Staden var en av Sveriges viktigaste industristäder under industrialiseringen andra halvan av 1800-talet. Ungefär en tredjedel av landets textilproduktion kom därifrån. År 1865 fanns det 55 företag i textilbranschen och det största, Drags AB, hade drygt 400 anställda, läser jag på HÄR på Wikipedia. Nu finns bara byggnaderna kvar i en fascinerande miljö i och runt Motala Ström.

I en av de gamla textilfabrikerna, det s k strykjärnet, titta HÄR, finns numera Arbetets Museum. I trapphusen hänger textiltryck som visar vad som fram till början av 1960-talet ägde rum på respektive våningsplan. Maria Beskow-Lewis är konstnären som har formgett och tryckt.

Så nästa gång du besöker strykjärnet, ta trapporna i stället för hissen!

 

Växlande molnighet

Väderprognosen säger att det blir växlande molnighet på lördag 2018-08-25. Det blir perfekt för en utflykt till  Ullfestivalen hos Båvens Spinnhus i Sparreholm, mitt i Sörmland. Vi kanske ses? Jag finns där som utställare.

Idag gör jag fler små materialsatser till yllebroderi, titta HÄR. Sen ska jag titta igenom mitt lager av sjalar och halsdukar. Nu, sen jag bestämde mig för att bli pensionär, har jag inte längre något fast försäljningsställe, så det kan hända att jag passar på att göra en liten utförsäljning.

HÄR finns information om Båvens Spinnhus.

Textila spår i Målhammar

Utflykten häromdagen, som tog mig norr om Mälaren, hade två mål. Dels var jag hos Lata Pigan, titta HÄR, och dels i Målhammar. I Målhammar såg jag utställningen Textila spår, tyger och kläder från 1900-talet, fram till 1970-talet. Utställningen är producerad av Lata Pigan och Teda Art Project.

Textilierna som visas kommer från en tid då hållbarhet var självklart. Mönster, material, former och tillverkning; allt är gjort för att hålla ett bra tag, både när det gäller estetik och slitstyrka. Tanken var inte att textilierna skulle bytas ut mot nya, snabbtillverkade produkter efter bara några månader.

Det finns så mycket snyggt på utställningen. Fint exponerat är det också. Viola Gråsten, Bohusstickning, Marimekko, Lisbet Jobs, Ripsa, Astrid Sampe och många fler är representerade. Jag njuter!  Ett besök rekommenderas för alla som är intresserade av mode, formgivning och/eller textil.

Utställningen är öppen fredag – söndag kl 12.00 – 16.00 t o m 2018-09-02. Under utställningsperioden ges en rad föreläsningar och workshops på kvällstid, föranmälan krävs. Information finns HÄR hos Teda Art Project på Facebook.

Utflykt till Vela

Idag har jag varit i Vela, strax utanför Enköping. Där, runt hörnet, har Lata Pigan två lador fulla med saker, exklusiv vintage blandat med lite mer vanlig second hand.  ”En dröm!” förstod jag att några ivriga holländska besökare utropade med lyckliga leenden.

Ett helt rum är fullt med tyger, både välkända tyger av kända formgivare och annat fint passande en mindre börs. Mitt enda inköp blev ett par småblommiga tygbitar för en tjuga, men jag ångrar att jag inte köpte det rödbruna tyger med blommor och ränder också.

Och så finns det kläder, mest begagnat men även obegagnat.

Och massor med porslin. Och mängder med andra saker, pryttlar och grejer överallt. Lata Pigan har öppet under sommaren, nu i augusti torsdag – söndag 11 – 17. Se till att ha gott om tid! HÄR finns Lata Pigan på Facebook, på Instagram @latapigan.

Vill se mer!

Frövifors Pappersbruksmuseum har ett arkiv med tusentals handlingar och föremål som berättar om tillvaron i Frövifors, på bruket och i brukssamhället. Där finns också dokument som ger en inblick i livet på de herrgårdar och gods där ägarna till bruken i trakten bodde. I en av årets sommarutställningar visas ett urval av arkivets innehåll. Ett litet urval sägs det, men ändå så mycket att det går att tillbringa en god stund med att titta på, diskutera, spekulera kring och fantisera om det som visas.

Det kliar i mina fingrar efter att få bläddra i de vackra löningsböckerna från Hinsebergs herrgård i mitten av 1800-talet. En av böckerna ligger uppslagen i glasmontern och där finns uppgifter om Hedda Ekströms avlöning under några år. År 1845 fick hon för ett års arbete 25 riksdaler, 2 par kängor värda 5 riksdaler, 2 par skor för 4 riksdaler samt 2 riksdaler för städsel 1846. Kanske något sorts förskott?

Längre ner på samma sida finns Heddas betalning något år senare. Då har lönen höjts till 30 riksdaler. Förutom kängor och skor får hon även ull och klänningstyg. Jag blir så nyfiken. Spinner hon ullen själv? Syr hon sin klänning? Hur länge är hon anställd på Hinseberg? Vad har hon för arbetsuppgifter på gården?

I samma monter ligger också en anteckningsbok med fint marmorerat omslag (som jag tyvärr inte lyckades fotografera genom glas och med ljusreflexer). Enligt utställningstexten innehåller den recept och andra anteckningar från Hinsebergs herrgård, möjligen från 1700-talet. Undrar vad som döljer sig i boken. Tänk om jag fick titta lite! Kanske finns det fler växtfärgningsrecept, som det här på ett löst blad från samma herrgård, ”Nankinsfärg på Bomul och linne” med grankottar i kopparkittel.

Ur arkivet är en av tre sevärda sommarutställningar på Frövifors Pappersbruksmuseum i år. De övriga är Extrakt, papperskonst av Cecilia Levy, och Build/Bind, slututställning från bokbindarutbildningen på Leksands Folkhögskola. Utställningarna pågår t o m 2018-08-31, läs mer HÄR.

Trä + knutar

Trä och knutar kombinerar Linda Myllykoski i sina snickrade sittmöbler. Hon visar att makramé går att använda på ett annorlunda och, i alla fall för mig, nytt sätt. Så snyggt! Finns att se på sommarens utställning Nitti på Eckerö Post och Tullhus, Åland. Utställningen firar att det är 90 år sedan Ålands hemslöjdsförening, numera Ålands slöjd & konsthantverk,  bildades. Läs om utställningen HÄR.

Zickermans foton

Ni har väl sett att Lilli Zickermans foton läggs ut i Hemslöjdens samlingar på Digitalt museum? Titta HÄR. Och vet ni att fotona finns IRL på Konstfacks bibliotek i Stockholm? Det är bara att gå ner en trappa, försiktigt ta fram de sköra mapparna och njuta av alla fotograferade textilier. Jag ska unna mig en heldag där vid lämpligt tillfälle.

Lilli Zickerman var en av hemslöjdsrörelsens pionjärer. För snart 120 år sedan, 1899, tog hon initiativet till Föreningen för Svensk Hemslöjd, som fortfarande finns och har butik på Norrlandsgatan i Stockholm, titta HÄR. Hennes stora insats för vårt kulturarv är de resor hon gjorde runt om i landet med kamera i packningen. Under några decennier i början på 1900-talet fotograferade hon cirka 24.000 föremål. Fotona finns i flera upplagor. Hos Nordiska Museet finns alla bilder, men de är inte så lättåtkomliga. Ute i landet finns också foton. Örebro läns museum, t ex, har de foton hon tog i samband med ett par stora utställningar i Örebro 1911 och 1928. Och så alla mapparna på Konstfacks bibliotek! Vilken skatt!

Lästips:
Lilli Zickerman bästa. Tidskriften Hemslöjden 1999. Katarina Ågren (red).
Den feminina textilen. Nordiska Museets Förlag 2005. Birgitta Svensson och Louise Waldén (red).

Sytt till symaskinen

Fodralet, huven eller vad det kallas, som följde med min symaskin vid köpet för bortåt 20 år sedan, bestod av ett tunt nylonaktigt tyg med en laminering av någon sorts plast på insidan. Nu höll det på att lösas upp i sköra flagor. Dags att sy!

Jag klippte upp fodralet i sömmarna, mätte delarna och gjorde en kladdig skiss.

I tygskåpet fanns restbitar av lite kraftigare tyg från gardinsömnad och annat.

Så här blev det! Känner mig nöjd efter en arbetsinsats på ett par timmar.

Rosetter i riset

I år, som förra året, består påskpyntet på sta’n av björkris dekorerat med rosetter.

Och så sågs den snyggaste påskhatten när clowner roade de nästan 300 förskolebarn som gick i påskparaden till Fristadstorget i onsdags.

 

Påfyllning av energi

Veckan som gått gav mig rejäla doser med inspiration och energi.

I tre dagar var jag en av många slöjdare i montern hos Sörmlands Museum och hemslöjdskonsulenterna i Sörmlands och Stockholms län. Vi var en pytteliten, men mycket uppskattad, del i konventet Folk och Kultur som pågick här i Eskilstuna 7 – 10 februari 2018. Det blev många fina möten med intresserade besökare. Jag var dålig på att dokumentera med kameran, men Maria Gustafsson deltog en av dagarna med sina spännande stickningar och HÄR på hennes blogg finns bilder.

ministrar

bagstories 1

I veckan har jag fått användning för en hög med fickor från herrskjortor. I en workshop på Facebook, titta HÄR, syr vi japaninspirerade påsar under ledning av India Flint och jag tyckte att fickorna passade fint till uppgiften. Resten av skjortorna har jag vävt mattor av. I FB-gruppen bagstories möts människor från många länder och delar generöst med sig. När jag väl är klar med den här första påsen så finns det andra varianter som jag vill prova att sy.

Och så kom det två fina böcker i brevlådan. Mer japansk inspiration finns i boken Saori. Self-innovation through free weaving av Misao Jo och Kenzo Jo. Boken är en introduktion till Saori, en filosofi utvecklad av japanskan Misao Jo kring ett frigörande sätt att väva. Läs mer HÄR hos Sakura Weaving, svensk representant för konceptet. Folklig grannlåt av Birgitta Farhang och Ingrid Herrdin handlar om tryckta bomullssjalar som använts och används till folkdräkten, framförallt i Dalarna, ofta med anknytningar till andra delar av världen.

En bra vecka med nya möten och lite nya tankar!

böcker

 

Tvinna som Ötzi

Inom området på klippavsatsen där bärmesen upphittades, fanns också talrika snören och rep. Med dessa snören var bland annat trädelarna till bärmesen fastsurrade med varandra. Alla snörena är gjorda av två strängar  av gräs som tvinnats ihop i S-form. Det längsta fragmentet mäter femtiosju centimeter.

Bild och text är ur boken Mannen i isen av Konrad Spindler. Det handlar förstås om stenåldersmannen som fått namnet Ötzi och som hittades infryst i isen i Alperna på gränsen mellan Österrike och Italien.

Jag lärde mig tekniken att tvinna sådana rep när jag var på kurs för India Flint i Skottland för några år sedan, inte med gräs utan med remsor av återbrukat tyg. Människans kanske viktigaste uppfinning, säger India. Vill du prova?  Jag visar hur det går till på Slöjdtorget på konventet Folk och Kultur som äger rum 7 – 10 februari 2018 i Eskilstuna. Onsdag 7 februari och fredag 9 februari finns jag där, i Stiga Sports Arena. (Torsdag 8 februari är jag också där, men då visar jag yllebroderi.) Kolla HÄR! Det finns mycket mer att ta del av på Slöjdtorget, som är en liten del av konventets späckade späckat program. Fri entré till utställningshallen!

Mina rep, de jag gjort hittills i alla fall, är tvinnade med Z-snodd istället för S-snodd som Ötzis. Nu har jag provat att tvinna åt andra hållet och det går lika bra. Jag har inte testat att tvinna gräs, men jag har tvinnat använda kaffefilter,

remsor av gamla lakan

och blad av daglilja.

 

God Jul!


Närketomtarna dansar på en väv från Värmland, Helena Bengtssons mönster Skogsstjärna från Klässbols Linneväveri. Tomtarna inköptes för länge sedan på Örebro Läns Hemslöjd. Hemslöjdsaffären har försvunnit, men tomtarna tillverkas fortfarande, nu för butiken på Örebro Läns Museum, titta HÄR.

En lugn och fin jul önskar jag er alla!

Handlar helst begagnat

Vi pratade om att baka pepparkakor men kunde inte hitta kakmåtten. De verkar ha försvunnit i flytten för ett år sedan. Dags för shopping!

Om jag behöver köpa något börjar jag ofta med att gå ett par minuter västerut till Öppna Hjärtat Second hand. Där hade jag tur och hittade fina figurer som ser ut som dem jag minns från min barndom. Nu ligger pepparkaksdegen i kylen och snart ska den kavlas.

Om jag fortsätter promenera västerut förbi Öppna Hjärtat kommer jag efter ca 40 minuter till återbruksgallerian ReTuna. Där fyndade jag en superfin vår- och höstjacka häromdagen.

Jackan är av märket Sand och sydd i ett riktigt fint tyg av ull/cashmir. En ny jacka från Sand kostar ungefär 15 gånger mer än vad jag betalade för min obetydligt begagnade.


Här är en film om ReTuna. Filmen har just nu delats ca 100.000 gånger på Facebook och har mer än 5 miljoner visningar. Titta HÄR också!

 

Fläckborttagning

En tidigare mycket använd västklänning/tunika i en tunn och behaglig ulltrikå har blivit liggande oanvänd i garderoben i flera år. Anledningen är en iögonenfallande fläck, ca 2 x 2 cm, i midjehöjd på höger sida, mellan mitt fram och sidsömmen. Troligen har jag spillt matolja och jag har försökt på alla tänkbara sätt att få bort fläcken. Nu har det lyckats! Jag har helt enkelt täckt fläcken med en cirkel av ylletyg. Tanken var först att cirkeln skulle bli centrum i ett blommande broderi. Men jag stoppar här, i alla fall tillfälligt, med en enda prick.

Garn

Knudegarn i Lönstrup hade inte öppet när jag promenerade genom den lilla charmiga orten i förra veckan. Jag får vänta ett tag med att se, klämma och lukta på de lokala garnerna, tills nästa besök på Jylland. Nu kan jag titta HÄR, på butikens hemsida.

Hos Garnudsalg i Ålborg var det i alla fall öppet, som varje fredag, och vi var många som trängdes bland garnhyllorna. Andra dagar är det bara försäljning på nätet, titta HÄR. Om jag köpte något? Jag blev verkligen nyfiken på deras ”upcycled wool” och ”recycled cotton”, men där och då kunde jag inte se vad jag skulle använda garnet till. Så det fick bli ullgarn i fina färger till halsduksvävar. Inför nästa besök får jag vara lite bättre förberedd.

OMSLÖJD – När samlat möter nytt

Utställningen  OMSLÖJD – När samlat möter nytt öppnade på Örebro Läns Museum i Örebro idag.

Utställningen är resultat av ett projekt som startade under 2016. En arbetsgrupp bestående av representanter från Örebro läns slöjdförening och personal från museet valde ut ett antal slöjdföremål från museets samlingar. Slöjdare, konsthantverkare, formgivare och andra intresserade bjöds sedan in till inspirationsträffar med tanken att nya föremål skulle skapas med utgångspunkt från de gamla. Ett 20-tal personer visar nu nya föremål tillsammans med föremålen från museet. Läs mer HÄR. Utställningen pågår t o m 2018-01-28.

Översta bilden visar en detalj av en jacka som Anneli Linder har vävt av bortskurna stadkanter, spill från textilindustrin som annars skulle slängas. En för Närke typisk rya ur museets samlingar är hennes inspirationskälla.

 

Anneli fastnade också för en gammal tryckstock för textiltryck. Hon skar en egen och tryckte tyg till en klänning.

Anne-Marie Yazid har sytt en korsett av material ur sitt förråd av tyger. Hennes utgångspunkt var en gammal väl använd korsett som mest består av lappar och lagningar.

Christina Olofsson stickade täcket inspirerat av ett lapptäcke ur museets samlingar.

Här hänger mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jag har tittat på små handvävda tygprover, en del i färgeffekt,  insamlade för ungefär 100 år sedan, uppklistrade på papper med uppgifter om vem som har vävt eller ägt tyget och var i länet personen var bosatt. Eva Eriksson fastnade för en stor burk flätad i näver och flätade sedan skålar i keramik.

Japansk inspiration

I vintras blev jag tillfrågad om jag ville vara med på Fiber och färg, årets sommarutställning på Frövifors Pappersbruksmuseum. Mitt val blev att använda material som redan fanns i skåpen; tygbitar och trådar färgade på olika sätt med skrot, med växter från omgivningen, med hushållsrester och med indigo. Jag sneglade lite mot Japan (museet har en permanent utställning av japanska förpackningar) och sydde egna varianter av kassar och påsar, tsuno bukuro och azuma bukuro. Googla! Repen tvinnade jag för hand av remsor från ett utslitet lakan.

Utställningen pågår t o m 2017-08-31, se mer HÄR.

 

Ögonen dras mot textilierna

Häromdagen var jag på en snabb visit i Stockholm. Jag hade ärenden att uträtta och hamnade bland antikaffärerna på Upplandsgatan. Fint porslin, fina möbler och pryttlar fanns det gott om, men det var textilierna som fångade min blick. Bolstervarstyget på kudden har några år på nacken.

Här skulle jag gissa på 1940-tal eller kanske 1950-tal.

1950-tal?

Den broderade spegelramen var lite svår att fota i trängseln bland alla grejer. Kanske är den från 1960-talet. Eller är det någon som vet?

Behöver jag mer tyg? Nej. Men några tygbitar var svåra att motstå och fick följa med hem.

Carl Johan De Geer på Eskilstuna Konstmuseum

Detta bildspel kräver JavaScript.

Carl Johan De Geers utställning Ledtrådar visas över sommaren på Eskilstuna Konstmuseum, t o m 2017-08-20.

Vid första besöket koncentrerade jag mig på de tryckta tygerna. Häromdagen tittade jag på några av hans filmer. Nästa gång kanske det blir skisserna som får det mesta av min uppmärksamhet. Eller installationerna. Eller fler filmer. Utställningen är en spännande upptäcktsfärd i De Geers liv och konstnärskap och det är mycket att ta in när femtio år av arbetsglädje och dystopi redovisas. Varför blir det som det blir? Ledtrådarna finns i berättelser om släkt och vänner, i skisser, målningar, foton, filmer, texter, installationer.

Fiber och Färg

Erik Torstenssons växtfärgade sidentyger fladdrar skira i vinddraget på Frövifors Pappersbruksmuseum. Erik är en av åtta medverkande i utställningen Fiber och Färg som hade vernissage idag 2017-05-27. Övriga utställare är Kajsa Forsberg, Kathie Pettersson, Camilla C Hickman, Lena Hellström, Mia Olsson, Lisa Brunnegård och jag.

Gör en utflykt i sommar till Frövi, ca 3 mil nordost om Örebro, och se mer fint och intressant än det lilla jag visar här. Öppettider, vägbeskrivning mm finns HÄR . Titta på utbudet av workshops också på museets hemsida! Utställningen pågår t o m 2017-08-31,

Mia Olsson använder bland annat sisalfibrer till sina textila verk. Hon färgar fibrerna och fogar ihop dem. Här har hon veckat fiberarket och format till en tredimensionell textil skulptur.

Kathie Pettersson gör sitt eget papper. De blå pappersarken har hon gjort av fiber från mullbärsträd och färgat med pigment. Arken är hopknutna med garn som hon har lagt in i pappret vid tillverkningen. Till bilden i bakgrunden har hon använt abacafibrer, lin och krita.

Camilla C Hickmans rumsavdelare är vävda i slingerväv. Hon har vävt av ett blandgarn silke/merino och färgat med indigo.

 

Bussutflykt – del 4

Sista stoppet på bussresan i torsdags 2017-05-18 var hos Hälsinge Linneväveri i Näsviken. Bakom den blå dörren döljer sig ett litet familjeägt väveri, med lin- och vävkunskaper i flera släktled, med ett 10-tal gamla industrivävstolar. Vi fick en kort men innehållsrik föreläsning om verksamheten och kunde sedan titta oss omkring lite på egen hand.  Två personer sköter det hela. En person ansvarar för vävningen och vävstolarna, från att tänka ut och stansa mönstren i hålkortsremsorna till att klippa ner de ibland flera hundra meter långa vävarna. Den andra personen synar, fållar och administrerar. Det var intressant att se och höra att det finns en så småskalig och flexibel textilindustri. Trots att de allra flesta deltagarna på resan väver själva, så shoppades det en del. Även jag hade ett par dukar med mig hem.

Läs mer HÄR.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

 

Bussutflykt – del 2

Holma 1

Nästa stopp på bussresan i torsdags, 2017-05-18, var hos Holma Helsingland i Forsa. Där pågick en liten mässa med försäljning av garner, böcker och vävtillbehör. Jag hade nog förväntat mig lite mer innehåll.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men jag var nöjd ändå. Gamla fabriksmiljöer är fascinerande och jag gick en sväng med kameran. En gång i tiden sysselsatte linspinneriet hos Holma Helsingland hundratals arbetare, enligt uppgift ca 700 personer på 1930-talet. År 1972 flyttades större delen av verksamheten utomlands och nu står en stor del av de enorma fabrikslokalerna tomma. Men Holma Helsingland finns fortfarande som varumärke för vävgarner av hög kvalitet och färgning av garnet sker i lokalerna i Forsa. Jag hade gärna knallat runt ytterligare en stund, tittat mig omkring och pratat mer med ”gubbarna” som jobbade med garnerna. Men bussen skulle vidare.

För några år sedan tolkade brodösen/konstnären Ulrika Mars arbetet i spinneriet med stygn, med utgångspunkt från gamla foton och med arbeterskornas livsvillkor i centrum. HÄR finns en artikel från Dala Demokraten.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

Lätt som en plätt

Egentligen tycker jag att stolarna är finast utan dynor. Men det är skönare att sitta på textil än direkt på sitsen. I mitt tyglager fanns ett vadmalsliknande tyg, ett valkat ylletyg, som jag köpt för att brodera på. Kvalitén på tyget är emellertid inte den bästa, så det känns lite onödigt att lägga tid och tråd på att pryda tyget. Men till att sitta på duger det bra.

Jag måttade in storleken på dynorna med en mall av tidningspapper, klippte två cirklar till varje dyna, nålade ihop tygerna i kanten och sydde några varv på symaskin med svart sytråd. Gjort i en handvävning och lätt som en plätt. Nu sitter vi lite mjukare.

 

Påskpynt

Påskriset på gågatan och andra ställen här i stan är pyntat med rosetter av band i ekologisk bomull i år. Eskilstuna kommun hittade ingen leverantör som kunde garantera att påskfjädrarna inte kommer från levande djur och att inga djur har lidit skada vid framställandet av pyntet. Och då blev det så här fint!

Jag är inte så bra på att pynta hemma, men till påsk brukar jag i alla fall ta fram ett par små söta virkade hönor inköpta för länge sedan i en by i bergen på Kreta. Dem hade jag tänkt visa nu, men det verkar som om hönsen har försvunnit i flytten. (Annat som fortfarande är borta efter 4 månader är skoborstar och skokräm samt alla mina raka stickor.) Så istället för hönor blir det samma kycklingar som jag visade förra påsken. HÄR finns en beskrivning om någon vill göra egna.

 

 

Sprättar upp och gör om

Lite trevlig och avkopplande handsömnad var allt som var kvar att göra. Trodde jag. Det visade sig emellertid att jag hade snurrat till det helt och hållet och vänt tygerna åt fel håll. Så himla klantigt. Bara att sprätta upp och göra om. Lugn och tålamod. Det blir nog bra till slut, men ett par timmar senare än beräknat.

Hellre laga än köpa nytt

 

Redskapen ska ju helst bara fungera, utan krångel. På min gamla nystvinda, som snurrat tusentals varv, hade flera pinnar gått av. Jag tejpade ihop dem provisoriskt med maskeringstejp. Det höll inte så länge och jag muttrade någonting om att köpa ny. Men så fick jag lite hjälp och nu är pinnarna lagade. Nystvindan snurrar vidare.

 

Fårfesten i Kil

farfest-1

Nu är jag hemma igen efter intensiva och roliga dagar på Fårfesten i Kil. Så här tomt i Sannerudsskolan var det bara på torsdagskvällen när utställarna packade upp och innan de mer än 9.000 besökarna vällde in under tre dagar. I bakgrunden till höger anas Karin, Kate och Marianne, tre av de många entusiasterna i Fåreningen Fårfest i Kil som lägger ner så mycket arbete och omtanke på att skapa en fantastisk fest för alla som kommer till Kil.

Precis som förra året (titta HÄR) hann jag inte se så mycket mer än det som fanns alldeles intill mig. Hos Louise Ström, Språngmurs AB, gick det att prova att väva band i brickvävning och förstås beundra alla fina band som Louise vävt. Ulla-Britt Sätter, Hantverkstorpet, hade dukat upp med prover på många garntekniker och visade olika varianter av nålbindning, krokning och virkning. Hos Jeanette Rångeby, JAR Form, fanns material för att prova på skarvsöm.

Om knappt ett år, i mars 2018, är det dags igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Skamligt och respektlöst!

kauppi-2

Ett par minuters gångväg från mig finns en stor vävnad av Sten Kauppi (1922 – 2002), Vidd och rymd från ca 1980. Den hänger i foajén hos Fortifikationsverket i Eskilstuna. Där passerar många människor varje dag, i byggnaden finns t ex en lunchrestaurang öppen för allmänheten. Men titta så det ser ut! kauppi-3

Nästan halva konstverket täcks av reklamskyltar för företag som finns i huset. För att hitta signaturen och se mer av väven får jag krypa in bakom skyltarna.

Skamligt och respektlöst!

kauppi-1
Väven köptes in av Statens Konstråd när Fortifikationsförvaltningen (en myndighet som sorterar under Finansdepartementet och som förvaltar en del av statens fasta egendom, t ex sådana som är avsedda för försvarsändamål) utlokaliserades till Eskilstuna från Stockholm på 1970-talet. På bilden från Majlis Stenmans bok Kauppi ses konstnären i arbete med just denna väv.

kauppi-4

Uppfräschad häxruska

fore

Just nu ställer Anna Sjons ut hos Konsthantverkarna i Stockholm, t o m 2017-01-25 (titta HÄR). Jag hoppas att jag hinner se utställningen. Om inte, så kan jag i alla fall glädja mig åt  häxruskan som jag köpte när hon ställde ut hos Konsthantverkarna i Örebro någon gång för bortåt 20 år sedan.

När ruskan var ny hade den röda bär överst, eller rättare sagt infärgade kikärtor, uppträdda på den cirkelrunda metalltråden. Men kikärtorna har spruckit och trillat bort. Ett par av de ursprungliga torkade apelsinskalen har också gått sönder. Så nu får häxruskan en uppfräschning. Jag sätter till lite rött igen genom att trä en lång rad torkade rönnbär runt ringen. De trasiga apelsinskalen byter jag ut mot ett par kinesiska emaljfiskar. Mindre fiskar får avsluta rönnbärsgirlanden.

Kanske var ruskan finare när den var lite naknare? Men inga större ingrepp har gjorts och det är lätt gjort att ta bort mina tillägg.

efter-2efter-1efter-3

Firar jul, det gör vi nästa år

inflyttning

Så mycket julfirande har det inte blivit här hos oss i Eskilstuna. Senaste veckan har vi ägnat åt att packa upp flyttkartonger och försökt organisera allt i nya hemmet. Mycket jobb återstår, men nu är i alla fall golvet fritt från lådor. Många kartonger är fortfarande ouppackade, t ex låda nr 46, som innehåller växtfärgningsgrytor och står i förrådet. Andra lådor är bara inställda i skåp, men ska packas upp så fort vi skaffat hyllor och backar till skåpen, t ex nr 17 som innehåller färgat och ofärgat garn till yllebroderi.

Fint fynd

rya-2

Det behövs en hel del nytt nu när det snart är dags att flytta. Ja, nytt för mig i alla fall, men gärna begagnat. Därför är jag så nöjd med mitt fynd från Erikshjälpen, en ryamatta för 150 kr, 120 x 170 cm i färger och mönster som jag tror kommer att passa bra. Mattan är hel och ren, men får ändå en uppfräschning ute i snö och sol.

350 föremål ur en björk

bjork-2

Så mycket fin, rolig, användbar och inspirerande slöjd det kan bli av en enda björk! 25 m hög och 30 cm i diameter var björken som 22 slöjdare delade upp mellan sig i projektet Ur björk. Inte mindre än 350 slöjdade föremål blev resultatet av deras arbete. Dessutom ökade värdet på björken ca 30 – 50 gånger när den förädlats till slöjd jämfört med om den exporterats som bräder, enligt projektbeskrivningen. Teoretiskt sett, skulle jag nog gissa. Det finns ju helt andra marknadskanaler för att sälja bräder än för att sälja slöjd.

Slöjden turnerar i en utställning. Just nu, t o m 2017-01-15, finns föremålen på Norrköpings Stadsmuseum (titta HÄR). Jag tog en sväng dit för ett tag sedan när jag hade ett annat ärende åt det hållet.

Här koncentrerar jag mig på sådant som för tankarna till textil. Översta bilden: Om man inte vill eller kan brodera en dyna så går det ju att pryda pallen med skuren och målad dekor inspirerad av traditionella yllebroderier.

bjork-7

Fantastiskt fina nålhus.

bjork-5

Ask i näver, dekorerad med kläde och stygn.

bjork-8

Flugsmälla i tuskaftsflätad näver.

bjork-3

Näverburk med fina stygn.

Två bandgrindar.

bjork-6

Finurliga rullar för tryck på tyg eller papper.

bjork-1

Praktisk krympburk till garnnystan.

Projektet Ur björk kom till på initiativ av en grupp slöjdare och drivs i samarbete med hemslöjdskonsulenterna i Region Värmland och Slöjd i Väst/Västarvet. Läs mer HÄR.
HÄR, i ett annat sammanhang, pratar Helena Åberg, hemslöjdskonsulent i Sörmland, med P4 Sörmland om björken som slöjdmaterial.

Jag brukar vara noga med att ange upphovspersonen när jag visar andras objekt på bloggen, men om det fanns uppgifter om vem som gjort vad i utställningen, så har jag tyvärr slarvat bort den informationen.

Slöjdade souvenirer

borste-1

borste-2

Nu dök den plötsligt upp, min försvunna lilla samling med borstar och  kvastar. Långt in i ett skåp bland alla möjliga andra saker hade de gömt sig, mina souvenirer i form av slöjdade vardagsföremål. Jag tror att jag minns varifrån sakerna kommer. Den översta kvasten, omknuten med ett indigofärgat rep, har jag nog köpt i Peking.

borste-10

Denna är troligen från Marocko.

borste-3

Den här kan vara från Sydafrika.

borste-7

Den här urblekta borsten har jag nog gjort själv på någon kurs, av lummer.

borste-9

Och så en vanlig svensk gammaldags disktvaga.

Sex år med bloggen

Shibori 1

Idag för sex år sedan, 2010-09-13, gjorde jag mitt första inlägg på bloggen. Stort tack till alla er som läser! Utan er skulle det just inte vara någon mening med att hålla på. Särskilt tack till Hanna, som hjälpte mig att komma igång.

Besöksstatistiken visar att väldigt många besökare kommer hit via bilder på Pinterest. Det är ju roligt och jag blir förstås lite nyfiken. Jag följer länkar bakåt för att försöka se vilka bilder som lockar flest besökare, men det inte alltid så lätt att begripa siffrorna hos Pinterest. Jag upptäcker i alla fall att den översta bilden, reservagefärgning med burklock, tycks vara den som guidar flest besökare hit. Bilden finns på ca 7.500 anslagstavlor, om jag tolkar siffrorna rätt. Bilden är från 2012 och finns på det HÄR blogginlägget.

aDSCF5621

Ungefär lika många har sparat bilden med fågeln, en lagning av ett hål i en tröja.  HÄR  finns bilden på ett blogginlägg från 2010.

s7

Grytlapparna av Hisako Hagiwara, som jag köpte på en utställning på länsmuseet i Härnösand 2013, titta HÄR, finns just nu på drygt 2.500 anslagstavlor på Pinterest. Tyvärr följer ett fel med ibland när bilden delas vidare, nämligen att konstnären Dorothy Caldwell skulle vara upphovsperson. När jag upptäckte felet började jag skriva i kommentarer att uppgiften var felaktig, men efter ett tag gav jag upp.

En dag vid symaskinen

nålbrev 2

Nästan hela dagen tog det att sy fem nålbrev. Innan själva sömnaden kunde påbörjas ägnade jag en hel del tid till att välja och kombinera tyger. Och innan dess letade jag idéer på nätet och sydde ett nålbrev som prov för att försöka komma fram till det smartaste och mest rationella sättet att sy. Roligt var det, särskilt att plocka med tygerna, och det kan hända att jag syr fler en annan dag.

nålbrev 3

Snurra och vika fram, snurra och vika fram, snurra och…

daglilja 3

Någon som minns kafferepet  som jag i långsam takt tvinnade av begagnade kaffefilter förra hösten? Om inte, titta HÄR och HÄR. Samtidigt som jag gjorde kafferepet testade jag att tvinna vissnande blad av daglilja från trädgården (Hemerocallis, titta HÄR). Det gick jättebra och jag hann göra en kort repstump innan andra viktigare uppgifter tog över. När jag skulle fortsätta efter någon vecka var det för sent. Då hade hösten kommit för långt och bladen hade vissnat alltför mycket.

daglilja 1

Igår, 2016-08-20, kollade jag ner bland dagliljornas blad och såg att de som låg längst ner mot marken verkade vara perfekta till rep. Jag kunde försiktigt rycka loss de vissnade bladen, fuktiga vid roten och torra i topparna. Jag drog bara upp ett par blad åt gången, delade dem försiktigt i två delar på längden och började tvinna. Det gick bra! Sju meter vackert rep blev det igår. Idag fortsätter jag en stund med det monotona och meditativa arbetet. Snurra och vika fram, snurra och vika fram, snurra och vika fram…

daglilja 2

Skolslöjd

Detta bildspel kräver JavaScript.

Förra veckan visade jag ett gammalt lagat örngott (titta HÄR) och fick en kommentar från en kvinna som sa att hon lärde sig lappa i skolan i 5:e och 6:e klass 1960 – 61. Jag kom att tänka på en gammal arbetsbok från skolslöjden (för övrigt nästan det enda jag har sparat sedan jag var barn) och letade fram häftet. Det står inte vilken klass eller vilket år den är från, men jag skulle gissa på 5:an, eller kanske 6:an, och då vi hamnar någonstans kring 1965. Boken är tryckt 1957.

Vi sydde prover för hand och på maskin. Vi lärde oss olika stygn och olika sömmar och vi lärde oss att lappa. I häftet finns beskrivningar på isättning av hängare och knytband, klippning och skarvning av snedremsa, hur knapphål sys på olika sätt beroende på tvinningen på tråden mm.

Boken är förstås klädd med skyddspapper. Att gå till Hellströms Manufakturaffär och välja omslagspapper hörde till förberedelserna inför varje nytt skolår. Det här rutiga pappret, som jag valde för ca 50 år sedan, när jag var 12-13 år, det skulle jag kunna välja även idag. Och det får mig att fundera på när och hur en människas preferenser skapas när det gäller färg och form…

Två lakan med söm på mitten

lakan 1

Bland mina fådda, loppisfyndade och sparade textilier, avsedda till mattrasor, hittar jag två slitna gamla lakan med stora revor. Båda har en längsgående söm på mitten, men lakanen är skarvade av två helt olika anledningar.

Bomullslakanet på översta bilden är skarvat på grund av slitage. När lakanet började bli slitet på mitten klipptes det itu på längden. Stadkanterna syddes ihop och de nya, lite slitna långsidorna fållades. Lakanet kunde användas ett bra tag till. Sådana ”vända” lakan minns jag från min barndom.

Skarven på det andra lakanet har en helt annan förklaring. När jag tittar lite noggrannare så visar det sig nämligen att lakanet består av två smala hopsydda våder med stadkant i båda sidor. Tyget är med största sannolikhet handvävt. Bindningen är kypert med bomullsgarn i varpen och lingarn som inslag. Lingarnet ser ut att vara handspunnet. Det är en stor reva i tyget, men till största delen är det i ganska bra skick. Ska jag verkligen klippa det här fina tyget till mattrasor? Eller vad ska jag ha det till? Jag funderar ett tag till innan jag eventuellt strimlar tyget med saxen.

lakan 2 a

lakan 2 b

 

Mer från Siggebohyttan

Siggebohyttan 1

Siggebohyttans bergsmansgård utanför Lindesberg visar hur ett förmöget bergsmanshem såg ut runt år 1860. HÄR är ett tidigare blogginlägg från Siggebohyttan och HÄR finns information om öppettider, evenemang mm. Den spännande mangårdsbyggnaden innehåller  3 kök och 14 rum, bl a festsalen med väggmålningar.

I varje rum finns många intressanta detaljer att upptäcka, som den här fint dekorerade vävspännaren, …

Siggebohyttan 2

en trave vävskedar …

Siggebohyttan 3

och en bit slitet originaltyg, ser det ut som, på en elegant gammal säng, som fått nya delar av ohyvlat virke.

Siggebohyttan 4

 

En randig tygbit

Randigt tyg 1

I lördags åkte jag till Lata Pigan och tänkte att jag skulle köpa något fint retrotyg att sy en sommarklänning av. Det var mitt första besök och jag hade verkligen ingen aning om att jag skulle mötas av sådana mängder med tyger från 1960- och 1970-talen. Många tyger var fantastiskt fina, andra var fina och så fanns det en del som inte var riktigt lika fina. Det enorma utbudet gjorde mig handlingsförlamad och jag kunde inte välja.

Istället rotade jag runt i några lådor och korgar fyllda med all möjlig udda textil. Där fångade mitt öga en randig liten tygbit och nu är tyget mitt. Jag är så nöjd med mitt fynd!

Tyget är handvävt i inslagsrips och biten mäter ca 80 x 40 cm. Varpen består av brunt bomullsgarn, kanske grovlek 20/2 eller 24/2, två trådar tillsammans, 10 dubbla trådar/cm. Inslaget är ett tunt 2-trådigt lite blankt ullgarn och inslagstätheten varierar mellan ca 34 och 44 trådar/cm. Det finns några små hål i tyget, men jag är säker på att det kommer till användning ändå på ett eller annat sätt.

Kanske hör tyget till någon folk- eller bygdedräkt. Tacksam för upplysningar om någon känner igen tyget! (Klicka på bilderna, så blir de större, gå tillbaka med ”bakåtknappen.)

Lata Pigan finns i en lada utanför Enköping, titta HÄR.

Randigt tyg 2

 

Smakprov från Bryggeriet i Nora

Helena Bröms

Här är bara några få smakprov av allt spännande, intressant och inspirerande som de ca 25 utställarna visar just nu på Bryggeriet i Nora i textilutställningen Den blå tråden.  Gör en utflykt till Bryggeriet och se mycket mer! Sista utställningsdag är 2016-06-11, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17. Läs mer  HÄR  och HÄR.

Överst Helena Bröms: ”It’s got to be some order around here!”

Lena Jerlström 2

Lena Jerlström 1

Lena Jerlström:  ”Bakhåll”

Ulrika Berge 2

Ulrika Berge: ”Vattenväxter”

Ulrika Berge 1

Ulrika Berge: ”Stjärnögon”, detalj

Margita Dahlström 1

Margita Dahlström: ”Pelarsalen – eller ett stycke svensk militärhistoria”

Margita Dahlström 2

Margita Dahlström: ”Pelarsalen – eller ett stycke svensk militärhistoria”, detalj

Johanna Wallin

Johanna Wallin: Stickad tröja, detalj

Erik Torstensson

Erik Torstensson: ”Garnpelare”, detalj. I bakgrunden ett av sju ”Isbjörnsspöken”

Lena Hellström

Lena Hellström: Indigofärgad shibori

Gun-Britt Croft-Griggs

Gun-Britt Croft-Griggs: Tröja i ull med lammullssnirklor

Mari-Anne Renholm

Ann-Marie Renholm: ”Imorgon ska jag flyga”

Jeanette Rapp

Jeanette Rapp: ”Vänner”

Matkassar

Matkassar

Nu har jag gjort något jag tänkt på länge, sytt två kassar att ta med när jag handlar mat. Tyget var en duk, som låg bland textilier jag fått av någon till mattrasor. Fort och lätt gick det att sy. Jag mätte lite ungefärligt på en papperskasse och korrigerade storleken så att jag skulle få ut två kassar av duken utan några tygrester. Det blev bra!

Ett par gånger har jag glömt kassarna hemma när jag åkt och handlat mat, men nu ligger de i bilen, redo för nästa gång.

Olika uttryck

Carina Marklund 2

I Stockholm igår såg jag två intressanta och sevärda textilutställningar med helt olika uttryck. Trots olikheterna finns ändå något gemensamt hos de två konstnärerna. De låter verken befinna sig fritt i rummet, utan begränsande ramar. Båda utställningarna pågår ytterligare en vecka t o m 2016-04-23.

Hos manos på Renstiernas gata är en vägg täckt med Carina Marklunds broderier. Figurerna – djur, växter och föremål – är utklippta ur kläde. På klädet har Carina använt bitar av sina egna screentryck som applikationer tillsammans med broderi på symaskin och för hand.

Mer information finns HÄR på manos hemsida. Läs mer om Carina Marklund HÄR.

Carina Marklund 1

Några minuters promenad från manos ligger textilgalleriet Fiberspace på Katarina Bangata. Där visar Deepa Panchamia  verk i papper och i textil. De fritt hängande textilierna är uppbyggda av små fyrkantiga tygbitar i siden, linne och bomull. Fyrkant efter fyrkant har sytts samman för hand till objekt som växer i alla riktningar.

HÄR hos Fibespace finns mer information och HÄR är Deepa Panchamias hemsida.

Deepa Pancamia 1

Deepa Panchamia 2

Påskpyssel

kyckling 2

Lite påskpyssel i sista stund? Kanske några små kycklingar? Beskrivningen, som jag gjorde till någon barnverksamhet för länge sedan, hittade jag häromdagen när jag sorterade gamla papper.

Det behövs småbitar av tyg som inte rispar sig t ex kläde eller vadmal, kanske ett par pärlor, tråd att sy med, lite stoppning som ull, tygrester eller något annat. Den som vill kan förstås brodera några stygn också. Kycklingarna blir ca 5 cm höga inklusive kam.

kyckling 3

kyckling

Små glimtar från helgens Fårfest i Kil

Detta bildspel kräver JavaScript.


En mycket intensiv och rolig helg har jag haft på 2016 års upplaga av Fårfesten i Kil. Jag var där som utställare och hann inte se så mycket mer än det som fanns alldeles i min närhet. Där fanns brodöser från Täcklebo Broderiakademi i Karlstad, slöjdande kvinnor från gruppen Yalla Värmland, prova-på-aktiviteter för alla åldrar och hemslöjdskonsulenter som pratade ull och garn.

Flera vänner och bekanta besökte Fårfesten för första gången och alla sa att de inte riktigt hade förstått hur omfattande den här festen är. I år var det ca 150 utställare som visade ull, garn, tyg och redskap för den som vill göra själv, kläder och accessoarer av ull, böcker om textilt hantverk, lammkorv och fårost och mycket mer. Och så förutsättningen för alltihop,  livs levande får. Dessutom fanns det en hel rad med kurser och föreläsningar att välja mellan. En helt fantastisk fest för alla sinnen!

HÄR finns Fårfestens hemsida. Gör en notering redan nu i kalendern inför nästa år. Vecka 9 2017, då ses vi i Kil!