Kategoriarkiv: Annat textilt

I museets magasin

Förra veckan (september 2019) hade jag förmånen att gå på en visning med textil inriktning i magasinen hos Sörmlands Museum i Nyköping, bokad av föreningen Riksvävarnas avdelning Uppland-Sörmlands Vävare. Det finns så mycket att se! HÄR finns ett inlägg från ett tidigare besök i magasinen.

Hemslöjdskonsulent Karin Edlund guidade oss. Ett av hennes specialområden är folkdräkter och vi stannade förstås en stund i avdelningen med delar till dräkterna från Vingåker och Österåker. Jag är definitivt ingen expert, tycker bara att det är intressant att titta och att lära mer om de sörmländska dräkterna, med ålderdomliga drag och med många varianter. HÄR finns information om dräkterna. Den som vill veta ännu mer kan delta i ett dräktseminarium som äger rum på Sörmlands Museum 25 – 26 oktober 2019, titta HÄR.

Översta bilden visar den säregna broderade mössan som hör till VIngåkersdräkten. Under mössan bärs en stomme av halm, täckt med vitt linnetyg, och över mössan ett gouffrerat, veckat, linnetyg.

Sömmen på insidan av den röda vardagskjolen i handvävt tyg är sydd för hand med lintråd. Nederkanten av kjolen har en skoning av ett tyg mönstrat i treskaftad rosengång.

Till högtidsdräkten hör en liten väska, kjolsäck, i siden.

 

Textilindustrin i Nyköping

Att det funnits textilindustri i Nyköping har jag ”alltid” vetat, i alla fall sedan jag var i 10-årsåldern i början av 1960-talet. Då inköptes två blårandiga filtar som användes som överkast i mitt barndomshem. Någon måste ha berättat att de var tillverkade i Nyköping. Filtarna är numera i min ägo.

Men bomullsfabrikerna hade jag aldrig hört talas om förrän i lördags (2019-09-28). Då var jag på ett intressant studiebesök med Riksvävarna, region Uppland-Sörmland, hos Textilhistoriska Gruppen i Nyköping och fick veta mer om stadens förflutna som textilstad. Förutom Fors Ullspinneri fanns det även två stora bomullstillverkare med hela processen från spinneri via väveri till färdig produkt, Periodens bomullsspinneri och Hargs fabriker. Tillverkningen hos alla tre företagen lades ner på 1960-talet, liksom nästan hela den svenska textilindustrin. Hundratals arbetstillfällen i Nyköping försvann när produktionen flyttade till platser där arbetskraften var billigare och där kraven på bra arbetsförhållanden och på utsläppsnivåer var lägre. Nu finns det bara enstaka byggnader kvar av de stora fabrikskomplexen från tiden då Nyköping var en betydande textilstad. Läs mer HÄR.

Pärm med produktprover från Fors Ullspinneri.

 

Semester vid kusten

Ännu en gång har vi varit vid vårt favoritställe, nordvästra Jylland vid Vesterhavet. Vi har mest vandrat utefter kusten och i klitterna. Mellan promenaderna har vi latat oss. Så mycket textil har jag inte sett, bara det som samlas på stränderna. Turkos och orange, det är färger jag gillar. Och trasslet är ganska vackert och inspirerande. Men det borde inte finnas där.

Fler bilder från trakterna kring Skallerup finns på mitt Instagram. Där heter jag textilainslag.

En till påse

Nu har jag sytt ännu en japaninspirerad påse. Den här gången använde jag växtfärgat tyg, bitar  av ett slitet lakan färgade med lite metallskrot och med växter plockade på skräpmark i stan. När gamla underlakan är tunnslitna på mitten så brukar kortändarna fortfarande vara i bra skick att återanvända. Men för att ändå vara säker på att tyget ska hålla om jag bär något tungt så fodrade jag påsen med ett tyg ur gömmorna, inköpt för ett par decennier sedan till något numera bortglömt projekt. Jag sydde så att påsen är vändbar.

HÄR är förra påsen som jag sydde för ett tag sedan av tyg färgat på en shiborikurs.

Vilken tur!

Något jag alltid letar efter på loppisar och second hand är sybågar. Aldrig förr har jag hittat några. Men igår hade jag tur! Hela sju stycken i olika storlekar fanns hos Axelinas Manufaktur på återbruksgallerian ReTuna här i stan. Jag köpte förstås alla sju. Den smårutiga tygbiten fick också följa med hem.

Sju stycken har jag ju inte användning för till mina egna broderier. Sybåge använder jag nästan bara till bottensömmar och till läggsöm. Men när jag har broderikurs är det bra att ha många att låna ut till dem som vill prova att sy med sybåge.

En av sybågarna var inte ens använd. Prislappen fanns kvar.  3,30 kr på Domus, det måste vara länge sedan.

Ränder i Rättvik

En trappa upp hos hemslöjdsbutiken i Rättvik finns en dräktavdelning med ett litet museum. Där finns också material att köpa för den som vill göra en egen dräkt från trakten. Eller också väljer man att köpa färdiga dräktdelar, nya eller begagnade. Jag som gillar ränder blev stående ett bra tag och bläddrade bland alla kjolar. Framstycket på kjolarna, den randiga ”breddan”, fanns i massor av varianter. Det här är bara ett litet urval av mina bilder.

Många randningar såg ut att vara lika, men vid en närmare titt visade sig små skillnader. Om något är ”rätt” eller ”fel” kan jag inte avgöra. Men på några av de begagnade kjolarna fanns noteringar om att material, sömnad eller randning avvek från hur det ska se ut. Jag borde kanske ha köpt mig en felaktig kjol? Det får bli nästa gång i så fall, om det finns någon kjol just då.

Det blev ganska OK

Ett par av tygbitarna som jag färgade på förra veckans kurs i shibori (titta HÄR) har blivit en påse av japansk modell. Det finns flera namn på den här typen av påse, bland annat tsuno bukuro, azuma bukuro, bento bag. Googla! Jag har sytt några varianter tidigare, till exempel de som jag visar HÄR.

Tygbitarna, ursprungligen ett lakan från Myrorna, kändes ganska trista när jag hade färgat dem. Jag vek, gjorde reservage med klossar och färgade i ett turkosgrönt kypbad. På grund av min bristande erfarenhet klämde jag in alldeles för mycket tyg under klossarna. Det blev mest vitt och inte alls så mycket mönster i färg som jag hade tänkt mig. Tygerna fick åka ner i ett brunt färgbad som hade använts flera gånger och bara hade en smula färg kvar. Blev det bättre? Jodå, lite bättre blev det men jag tyckte ändå inte att resultatet var speciellt lyckat.

Men nu är jag i alla fall nöjd med påsen! Tyget gör sig trots allt ganska bra. Jag gillar enkelheten med de här påsarna, en tygremsa som viks på ett speciellt sätt och sys ihop med ett par sömmar. Det blir inget tygspill och det är ingen komplicerad sömnad. För att få den här remsan, ca 35 cm bred och fem gånger så lång, behövde jag skarva ihop mina två tygbitar. Jag sydde ihop på maskin, lät de rivna kanterna vara råa och sydde ner sömsmånerna för hand  med raka stygn.

 

 

Vad gör korgen här?

Den här lite säregna korgen hänger på en krok på väggen i den gamla brandstationen, nu museum, på Julita gård. Jag mätte inte korgen, men nu i efterhand säger mitt minne att den är ca 50 cm hög. Hade korgen någon funktion på en brandstation? Eller är den ett museiföremål som bara har råkat hamna på den där kroken?

Tillägg: Jag visade bilden på Instagram och fick svar från Julita gård: Hej! Korgen på bilden är en slangkorg. Vid skogsbrand, dit bilen hade svårt att nå, var korgen ett bra sätt att forsla slangarna på. Vänligen, Julita gård.

Brandstationen användes åren 1936 – 1981 i en byggnad som troligen är från 1700-talet. HÄR finns information. Julita gård ligger i Sörmland, ca 25 km nordväst om Katrineholm, och testamenterades på 1940-talet till Nordiska Museet. Värt ett besök!

En oemotståndlig klassiker

Drygt tre meter tyg i nyskick fick följa med mig hem från Axelinas Manufaktur på återbruksgallerian ReTuna idag. Jag kunde bara inte stå emot den randiga klassikern Camelot, formgiven 1965 av Inez Svensson (1932 – 2005). Tyget hade lämnats in till gallerians inlämningsdepå för återbruk tillsammans med en stor trave andra fina, äldre tyger, som höll på att sorteras hos Axelina. Tyget syns på bild i Inez Svenssons bok Tryckta tyger från 30-tal till 80-tal. Borås Cotton har tyget i produktion, titta HÄR. Men visst är det roligare att köpa gammalt!

Kvinna – utställning i Nora, del 3

Det här är bara två av alla förkläden ur Agneta Wågmans samling som just nu kan ses i utställning Kvinna på Bryggeriet i Nora. Jag räknade aldrig förklädena som hängde från taket i ett av alla rummen i Bryggeriet, men de var många.

Agnetas utställningsrum med vardagliga föremål ger glimtar av kvinnohistoria under förra seklet. Verktygstavlan med köksredskap, vad användes sakerna till? En del känner jag ju igen, elvispen förstås och tratten och skumsleven. Men grejen med turkos handtag, vad är det? Och saken nedanför? Sprutan tror jag fanns i mitt barndomshem, men vad ska man göra med den?

Det gällde att vara en god husmor. Men många kvinnor hade förstås också ett yrkesliv och Agneta berättar om sin mammas stolthet och glädje över arbetet på NK:s parfymavdelning.

Hur många har kvar Kvinnobulletinen, tidningen som gavs ut av Grupp 8? Agneta har sparat en hel hög, som finns att läsa på utställningen. Jag tog mig inte tid att sitta ner och läsa, vilket jag ångrar. Men jag bläddrade lite snabbt och såg att barnomsorg och abort var viktiga frågor på 1970-talet. Vår nuvarande abortlagstiftning trädde ju i kraft 1975.

HÄR och HÄR finns ytterligare blogginlägg om utställningen Kvinna, som pågår t o m 2019-06-02, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17.

Värdefullt skräp

Johanna Törnqvist driver sedan flera år projektet Precious Trash (ungefär = värdefullt skräp) där hon använder sopor och skräp för att göra nya överraskande saker. Hennes klänning sydd av chipspåsar har uppmärksammats på utställningar och i media och hennes smycken av tomma medicinförpackningar ingår i Nationalmuseums samlingar. Se mer HÄR.

Under påskaftonens konstrunda i Torshälla visades ett par av hennes plagg i en miniutställning på Ebelingmuseet. Den bruna klänningen är flätad och sydd av  en persons årskonsumtion av nylonstrumpbyxor. En annan person har förbrukat ca 20 T-shirts under tre år och av dem har Johanna virkat en klänning. (Klicka upp bilden i större format, så syns Fredrik Sederholms foton i bakgrunden lite bättre.)

På lördag 2019-04-27 ger Johanna Törnqvist en föreläsning på ReTuna Återbruksgalleria i Eskilstuna. Då är det Hållbarhetsfestival på temat hållbart mode i gallerian med workshops, modevisningar, föreläsningar, panelsamtal mm, titta HÄR.

Slitet och förgyllt

Mats Hermansson målar sina ikoninspirerade bilder på slitna presenningar. Men han betonar att han inte är ikonmålare: ”Jag målar inte ikoner. Det känns angeläget att säga det tydligt. Jag är på tok för otrogen och experimentell i mitt målande för att platsa i ikonmålarnas skara.”

De precisa, gyllene bilderna kontrasterar på ett intressant sätt mot det grova, slitna tyget. Det gillar jag. Hans bilder har jag sett ett par gånger tidigare och igår såg jag dem igen i kyrkan i Torshälla i samband med Torshälla konstrunda. Bilderna hänger kvar i kyrkan t o m imorgon, 2019-04-22.

 

Repmöte

Idag blir det repmöte! Dagens tema är snoddar, snören och band när Eskilstuna Folkhögskolas distanskurs i textilt återbruk träffas i skolans lokaler på återbruksgallerian ReTuna. Jag har plockat fram böcker, slynggafflar, påtdockor och papp att göra brickor till japanska snoddar av. En repmaskin finns det också. Och så går det förstås att göra fina snoddar med bara händerna som redskap. Garn av diverse slag finns och mattrasor. Och det går säkert att leta fram andra intressanta material att testa i skolans materiallager.

HÄR är information om kurserna på Eskilstuna Folkhögskola.
HÄR är ReTuna.

Skuret, tryckt och sytt

Just nu visas en mindre, men lagom stor, utställning med verk av Fredrik Lindqvist i galleriet hos Eskilstuna Folkhögskola. Han har varit gästlärare en vecka på skolans konstutbildning och delar med sig av sitt konstnärskap även till allmänheten genom en offentlig föreläsning och en utställning.

Fredrik Lindqvist tillhör mina favoritkonstnärer och jag har skrivit om hans konst tidigare, titta HÄR. Jag är fascinerad av hans mix av tekniker. Hans bildvärld är spännande. Det är mycket att upptäcka och ofta finns det något oroande eller lite obehagligt i bilden. Sånt gillar jag, som har svårt för det gulliga.

Den översta bilden är en detalj av en stor bild, ca 2 x 2,2 meter, bestående av 16 sammanfogade delar. Fredrik Lindqvist använder sig av en kombination av grafik och sömnad. Tekniken är långsam, de största bilderna tar 2 – 3 månader att färdigställa. Motiven skärs ut i tryckblock av trä och trycks sedan med grafikfärg på enfärgade eller mönstrade tyger, oftast i formatet 50 x 55 cm. Mönsterformer klipps ut och appliceras med stygn och tygstyckena sys sedan samman. Vid upphängning spikas de stora bilderna direkt i väggen, ett sätt som passar det lite råa uttrycket.

Här är en detalj av en mindre bild, monterad på kilram. Tråden är tunnare och stygnen mindre än i de stora bilderna.

Vill du se mer än detaljer? Utställningen visas t o m 2018-12-13 på Eskilstuna Folkhögskola, öppet vardagar under skol- och kontorstid.

 

Semester i Danmark

I sänkan där framme mellan husen döljer sig byn Lönstrup. Där, som i nästan varenda liten by i Danmark, finns en garnaffär. Här i byn heter garnaffären Knudegarn och det speciella med just den här butiken är att de har ett alldeles eget garn, spunnet av ull från får som betat i omgivningarna.

När vi vandrade genom byn en tidig förmiddag i förra veckan (slutet av september 2018) var jag inställd på att butiken skulle vara stängd. Lönstrup är en semesterort och när vi är där utanför turistsäsongen brukar de flesta affärerna och alla konsthantverkarna bara ha öppet under veckosluten. Men till min förvåning var garnaffären öppen på tisdagsmorgonen. Utan pengar och därmed utan möjlighet att köpa fick jag nöja mig med att klappa på de fina växtfärgade garnerna. Hoppas att det orangefärgade garnet finns att få även nästa gång jag har vägarna förbi, bättre förberedd.

HÄR är Knudegarns hemsida och HÄR finns information om konsthantverkare i och omkring Lönstrup, på Jyllands nordvästkust.

 

Roligare shopping!

Personligt, unikt, oväntat, bra pris och miljösmart. Det är några av de saker som gör att jag gillar att shoppa second hand, de gånger jag behöver något ”nytt”. Axelinas Manufaktur & Diverse är ett av alla ställen här i stan där jag hittar sånt som kan behövas.

Inte för att jag direkt känner behov av ett par gröna platåskor, men visst är de snygga!

Och titta på de här pyttesmå broderade örhängena.

Axelinas Manufaktur & Diverse finns HÄR på Facebook. I verkliga livet finns butiken i ReTuna återbruksgalleria i Eskilstuna, titta HÄR.

 

En vecka med mycket textil

Senaste veckan har varit textilintensiv. Beställningar har skickats och jag har skrivit ihop några förslag till kurser och workshops inför eventuella samarbeten. (Hade jag inte bestämt mig för att vara pensionär?)

Men det började i fredags, 2018-08-24. Då deltog jag i ett seminarium om Lilli Zickerman hos Nämnden för hemslöjdsfrågor. Jag lyssnade på föreläsningar framförallt om hennes fotodokumentation av textilier. Om Lilli Zickerman och hennes foton skrev jag för ett tag sedan, titta HÄR. Många bekanta träffade jag och det blev en hel del prat, men tog jag några bilder? Nej, inte en enda.

I lördags var det dags för Ullfestivalen hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Lite höst kändes  i luften, men som tur var kom det inget regn. Tog jag några bilder? Ja, tre användbara foton hann det bli mellan mötena med kunder och alla andra pratglada och trevliga besökare.

Astas Ullrike var där med sina fina kläder i ulltrikå och 2stickare visade flerfärgsstickning med lyfta maskor.

I tisdags åkte jag till Stockholm och besökte ull- och lindagarna på Skansen. Evenemanget pågick lördag – tisdag med mer att se och göra under veckoslutet, men jag är ändå nöjd med intrycken från i tisdags. Så då blev det väl många bilder? Nej, inte heller på Skansen var jag särskilt flitig med kameran. Men här i alla fall några smakprov på vad som visades.

Repslagning direkt från ospunnet lin

Handspunnet ullgarn i inslaget

Knyppling med ull-/silkegarn

Klart för linnebyk med en säck björkaska som tvättmedel i botten av kärlet

Klypor (=klädnypor)

Klappbrygga

Klädd för grovarbete

En före detta textilfabrik i en före detta textilstad

En av sommarens utflykter gick till Norrköping. Staden var en av Sveriges viktigaste industristäder under industrialiseringen andra halvan av 1800-talet. Ungefär en tredjedel av landets textilproduktion kom därifrån. År 1865 fanns det 55 företag i textilbranschen och det största, Drags AB, hade drygt 400 anställda, läser jag på HÄR på Wikipedia. Nu finns bara byggnaderna kvar i en fascinerande miljö i och runt Motala Ström.

I en av de gamla textilfabrikerna, det s k strykjärnet, titta HÄR, finns numera Arbetets Museum. I trapphusen hänger textiltryck som visar vad som fram till början av 1960-talet ägde rum på respektive våningsplan. Maria Beskow-Lewis är konstnären som har formgett och tryckt.

Så nästa gång du besöker strykjärnet, ta trapporna i stället för hissen!

 

Växlande molnighet

Väderprognosen säger att det blir växlande molnighet på lördag 2018-08-25. Det blir perfekt för en utflykt till  Ullfestivalen hos Båvens Spinnhus i Sparreholm, mitt i Sörmland. Vi kanske ses? Jag finns där som utställare.

Idag gör jag fler små materialsatser till yllebroderi, titta HÄR. Sen ska jag titta igenom mitt lager av sjalar och halsdukar. Nu, sen jag bestämde mig för att bli pensionär, har jag inte längre något fast försäljningsställe, så det kan hända att jag passar på att göra en liten utförsäljning.

HÄR finns information om Båvens Spinnhus.

Textila spår i Målhammar

Utflykten häromdagen, som tog mig norr om Mälaren, hade två mål. Dels var jag hos Lata Pigan, titta HÄR, och dels i Målhammar. I Målhammar såg jag utställningen Textila spår, tyger och kläder från 1900-talet, fram till 1970-talet. Utställningen är producerad av Lata Pigan och Teda Art Project.

Textilierna som visas kommer från en tid då hållbarhet var självklart. Mönster, material, former och tillverkning; allt är gjort för att hålla ett bra tag, både när det gäller estetik och slitstyrka. Tanken var inte att textilierna skulle bytas ut mot nya, snabbtillverkade produkter efter bara några månader.

Det finns så mycket snyggt på utställningen. Fint exponerat är det också. Viola Gråsten, Bohusstickning, Marimekko, Lisbet Jobs, Ripsa, Astrid Sampe och många fler är representerade. Jag njuter!  Ett besök rekommenderas för alla som är intresserade av mode, formgivning och/eller textil.

Utställningen är öppen fredag – söndag kl 12.00 – 16.00 t o m 2018-09-02. Under utställningsperioden ges en rad föreläsningar och workshops på kvällstid, föranmälan krävs. Information finns HÄR hos Teda Art Project på Facebook.