Nyststjärnor

Först köpte jag bara en, men sedan ångrade jag mig och köpte alla nyststjärnorna som fanns kvar hos Axelinas Manufaktur på Retuna Återbruksgalleria här i Eskilstuna. Det var inte garnet jag var mest intresserad av, ett ganska grovt garn av konstsilke, utan helheten, garn upplindat på kartong.

En nyststjärna används för att linda upp hala och lite svårhanterliga garner, t ex silkegarner till broderi. De kan se ut på olika sätt. En del är eleganta och exklusiva, tillverkade av elfenben eller silver. Andra är enklare, som de här av återbrukad kartong. HÄR är några exempel från Digitalt Museum. HÄR är en i onyx och HÄR är några i elfenben från databasen Kringla. Storleken beror på garnet som ska nystas. Den i onyx är bara 2,7 cm, medan de jag köpte är mellan 12 och 16 cm mätt på diagonalen.

Den nyststjärna som lockade mig först är denna, med den delvis dolda texten ”Tag det rätta – tag Cloetta”, en chokladreklam som togs fram 1921. Ungefär samtidigt introducerades Cloettaflickan med den rutiga klänningen. Personen med initialerna D.J. är kanske den som nystade garnet. Men när kan det ha skett? 1940-tal? Någon som vet när de här konstsilkegarnerna var populära?

På en av nyststjärnorna var garnet ganska trassligt.

Jag passade på att testa att klippa till en egen kartongbit och nystade om det trassliga garnet. Storleken är ungefär som de andra, ca 14 cm från hörn till hörn. Jag skrev en hälsning på kartongen. Kanske hittar jag själv noteringen om jag gör slut på garnet, eller kanske blir det någon okänd person som i framtiden får fundera över vem Elisabet var.

Stickat och valkat

Två nålrullar, nålbrev, har jag stickat och valkat efter Tant Koftas beskrivning. Hon startade en gemensamhetsstickning (en KAL, knit-a-long) för ett par veckor sedan. Instruktioner finns på Facebook och på Instagram, sök tantkofta. På Instagram finns det också massor med fina nålrullar att se, #koftansnålrulle.

Materialet fanns i min korg med restgarner i tjocklek ungefär som 6/2, dvs ca 3.000 m/kg. Det turkosa kommer från Rauma Ullvarufabrikk, det gula från Kampes Ullspinneri och det röda från Östergötlands Ullspinneri. Jag valkade ihop stickningen genom att lägga de stickade bitarna i varmt såpvatten och sedan rulla och massera dem mellan handflatorna. HÄR visar jag hur den turkosa nålrullen såg ut i ett tidigare skede.

Kanske kan jag få lite ordning bland alla mina synålar genom att sticka fler nålrullar och sortera upp nålarna. Den turkosa nålrullen innehåller chenillenålar med spets nr 22. I den röda finns också chenillenålar med spets, men av lite varierande storlek.

Stickar på balkongen

Vårsolen lyser och jag sitter på balkongen och stickar. Det ska bli en nålrulle, ett stickat nålbrev. Det är Tant Kofta som bjuder på en KAL nu under några dagar. KAL = knit-a-long = sticka tillsammans. Att sticka tillsammans på avstånd passar ju extra bra nu, när vi ska försöka undvika sociala kontakter. Lotta, Tant Kofta, kommer med ett nytt moment i stickningen med ett par dagars mellanrum. Nästa uppgift blir att valka nålrullen. Instruktionerna finns både på Facebook och på Instagram, sök efter Tant Kofta. På Instagram går det också att dela med sig av sin stickning och se hur andras nålrullar växer fram, #koftansnålrulle. 

Nålar

Det finns en del i mina gömmor. Nu letade jag efter ryanålar, grova nålar utan spets för att sy ryastygn med på ett speciellt bottentyg, inköpt eller vävt hemma i vävstolen. De fanns i den här asken.

När jag sökte efter ryanålarna hittade jag den här nålen också, utan spets och med två ögon. Den kan jag nog använda som hjälpmedel när jag ska trä ett band eller en resår genom en kanal. Men varför finns det två ögon?

De här redskapen hittade jag också i ett skåp. De ser ut som extremt tunna virknålar. Men vad har de använts till? Till riktigt tunna virkade spetsar, till att sy tambursöm eller något helt annat? Jag vet inte. Redskapet till vänster har en skruv i botten som vidgar och sluter en öppning i andra änden så att det går att stoppa in krokar av olika tjocklek. Nästa har en fast krok. De tre till höger har krokar som går att ta loss och stoppa in i skaftet. Längst till höger är kroken instoppad i sitt fodral, dvs skaftet.

Försöker vara rationell

Här har det varit produktion av nålbrev enligt löpandebandprincipen. Det roligaste är att kombinera tygbitar. Tygerna kommer från många håll. Några är inköpta för så länge sedan att det känns som om jag alltid haft dem i skåpen. Ett tyg är köpt på Afroart, ett annat i London. Och så är det gardiner och en liten duk från secondhandbutiker.

Nålbreven tar jag med till julmarknaden på Västmanlands läns museum i Västerås 8 – 9 december, titta HÄR. Synål, säkerhetsnål, ett par knappnålar och några meter svart och vit sytråd ingår.

Vilken tur!

Något jag alltid letar efter på loppisar och second hand är sybågar. Aldrig förr har jag hittat några. Men igår hade jag tur! Hela sju stycken i olika storlekar fanns hos Axelinas Manufaktur på återbruksgallerian ReTuna här i stan. Jag köpte förstås alla sju. Den smårutiga tygbiten fick också följa med hem.

Sju stycken har jag ju inte användning för till mina egna broderier. Sybåge använder jag nästan bara till bottensömmar och till läggsöm. Men när jag har broderikurs är det bra att ha många att låna ut till dem som vill prova att sy med sybåge.

En av sybågarna var inte ens använd. Prislappen fanns kvar.  3,30 kr på Domus, det måste vara länge sedan.

Sytt till symaskinen

Fodralet, huven eller vad det kallas, som följde med min symaskin vid köpet för bortåt 20 år sedan, bestod av ett tunt nylonaktigt tyg med en laminering av någon sorts plast på insidan. Nu höll det på att lösas upp i sköra flagor. Dags att sy!

Jag klippte upp fodralet i sömmarna, mätte delarna och gjorde en kladdig skiss.

I tygskåpet fanns restbitar av lite kraftigare tyg från gardinsömnad och annat.

Så här blev det! Känner mig nöjd efter en arbetsinsats på ett par timmar.

Nytt i butiken

Nu finns tyg till yllebroderi i min butik på bloggen.  Jag har också fyllt på med virkade påsar och nålbrev. Se mer HÄR.

På gång

För ett tag sedan öppnade jag en låda med tygbitar, färgade med växter och skrot på olika sätt, titta HÄR. Nu har använt en del av tygerna. Först sydde jag stora kassar av de största tygbitarna, sedan mindre påsar av mindre tygbitar och sedan ännu mindre påsar av ännu mindre tygbitar. Nu skarvar jag ihop de minsta tygresterna till nålbrev, ungefär samma modell som dem jag sydde i höstas, titta HÄR. För att göra nålbreven lite stadigare ”armerar” jag med bitar av ett kasserat, slitet örngott. En gammal snusnäsduk blir foder.

En del av det jag sytt kommer att finnas på sommarutställningen Fiber och Färg på Frövifors Pappersbruksmuseum i sommar, vernissage 2017-05-27. Mer information finns HÄR.

En dag vid symaskinen

Nästan hela dagen tog det att sy fem nålbrev. Innan själva sömnaden kunde påbörjas ägnade jag en hel del tid till att välja och kombinera tyger. Och innan dess letade jag idéer på nätet och sydde ett nålbrev som prov för att försöka komma fram till det smartaste och mest rationella sättet att sy. Roligt var det, särskilt att plocka med tygerna, och det kan hända att jag syr fler en annan dag.

Om jag sätter lite fart…

Uj, uj, uj så mycket fint det finns i mina tygskåp. Om jag bara sätter lite fart så hinner jag nog sy några små nålbrev idag.

Nålbrev

Små tygbitar som blev över när jag sydde den HÄR klänningen låg kvar vid symaskinen. På nätet råkade jag hitta en sömnadsbeskrivning till ett nålbrev (titta HÄR)  som passade perfekt till mina rester.

Jag la till en ficka inuti som inte fanns i beskrivningen. Nålbrevet var roligt att sy, med sashikoinspirerade stygn som håller ihop tyglagren och ger stadga. Men originalet var lite för stort, tyckte jag. Och så ville jag göra fickan på ett annat sätt. När jag ändå var igång så blev det fyra nya nålbrev, lite förminskade och lite förändrade. Yttertyget är linne, färgat  med indigo, rost och lite annat.

 

Belysning från förr

Igår var det höstdagjämning och nu blir det allt mörkare. Lamporna tänds både ute och inne. Men hur såg de egentligen att handarbeta förr, innan det fanns elektrisk belysning? Den frågan dyker upp när man beundrar skickligheten i gamla broderier, spetsar och annat handarbete. Kan det här vara en del av svaret? På Skoindustrimuseet i Kumla har skomakaren en ”lampa” bestående av en glaskula med vatten för att sprida och förstärka lyset från ljuset.

En liknande belysning såg jag häromåret i magasinet på Museum of English Rural Life, MERL, i Reading. Där fanns en anordning som enligt uppgift använts av knypplerskor och som bestod av fyra vattenfyllda glaskulor på en ställning med ett ljus i mitten,  HÄR är en av kulorna.

Är det någon som vet mer?

Om ordet ”maschma”

I förra veckan skrev jag om sypåsar, maschmor, titta HÄR.  ”Maschma” (stavas även marsma) är ju ett märkligt ord. Enligt en uppgift som jag fått tidigare från hemslöjdskonsulenten i Luleå är det en försvenskning av ett samiskt ord för påse. Gun (Pysselfarmor) sökte information och hittade ordet ”pasma”. Sameslöjdskonsulent Sanna Larsson kunde bekräfta att  ”pasma” är lulesamiska för den manliga elddonspungen, främst i Gällivareområdet.

Nu har jag fått mer information från Sanna Larsson. Hon har hört sig för om ordet och skriver så här i ett mejl:

Har undersökt ordet Pasma ytterligare och fått fram följande från Lisbet Kielatis, slöjdlärare på Samernas Utbildningscentrum i Jokkmokk:
”Basmá” – kanske med 2 s = elddonspung. 
Anta Pirak o MA Kuoljok använde det ordet, enligt Harald Grundström (författare). 
”Átjá-eller áddjábassmá” = röksvamp. 
Lisbet säger dock att det inte var på Gällivare-området…
Kanske ordet för röksvamp har gett namn till elddonspungen?
Nå, ville bara dela med mig av mina efterforskningar. 

När man provar de tre orden i munnen – pasma, basma, maschma –  känns det inte så konstigt om ett ”b” har ändrats till ett ”m”. Språk och ord är spännande!

 

Alla behöver en maschma!

Sypåsarna dyker upp ”överallt” nu. På broderikurser, brodericaféer och i andra sammanhang där brodöser träffas är det alltid någon som har en maschma (eller marsma, båda stavningarna används), som ingående studeras, fotas och ritas av. Och nästa gång man träffas finns det fler personligt utformade maschmor att beundra. Och så syns de förstås på bloggar! Det är ett behändigt litet handarbete som kan dekoreras efter tycke och smak. Dessutom är resultatet i hösta grad användbart. Intressant är att modellen oftast inte vandrar vidare med hjälp av ett färdigt mönster, utan enbart med hjälp av öga och hand.

Modellen till sypåsen har samiskt ursprung. Enligt hemslöjdskonsulenten i Luleå är ordet maschma/marsma är en försvenskning av ett samiskt ord för påse. Gun, som har sytt en av maschmorna nedan, har letat efter ordets ursprung och hittade ordet ”pasma”. Samma ord fick jag också bekräftat av sameslöjdskonsulenten, som säger att ordet ”pasma” är lulesamiska för den manliga elddonspungen, främst i Gällivareområdet.

Söker man på ”elddondspung” på Digitalt Museum hittar man en påse, som onekligen ser ut som de sypåsar vi syr nu. Klicka HÄR. Söker man på ”sypåse” på  hittar man bl a den HÄR och under sökordet ”sypung” finns den HÄR.

Elin har sytt många maschmor, till sig själv och till andra. Här är några exempel. Hon har använt en nedtecknad arbetsbeskrivning, men har förstås satt sin egen prägel på  påsarna. HÄR är Elins blogg (Med nål och tråd).

Gun gjorde en lite större maschma. Hon konstruerade ett eget mönster efter att ha sett maschmor, t ex Elins, på brodericafé och andra ställen. Gun bloggar HÄR (Pysselfarmor).

Madde har förstås sett maschmor i verkliga livet, men när hon ville sy en egen letade hon på Google. HÄR är Maddes blogg (Designmadde).

Yvonne såg Guns sypåse, och min, på kursen i yllebroderi i Hölö för ett par veckor sedan. Hon undersökte hur de var sydda, ritade ett eget mönster och visade sin nysydda maschma på Facebook efter ett par dagar.

Min egen maschma, översta bilden, sydde jag för mer än 10 år sedan. Den rymmer nålar, en liten sax, fingerborg, måttband, ett par trådrullar och lite annat. Mönstret kommer från Erik Thorell, chef på Skansens Klädkammare, som vi hade som gästlärare på HV Skola och som i sin tur har fått mönstret från Norrbotten.

Tack Elin, Gun, Madde och Yvonne för att jag fick låna era bilder!

 

Oemotståndligt

Vissa frestelser går inte att motstå.

Det är så här det går till

Så här går det till när arbetsrummets skåp och lådor fylls till bristningsgränsen.  Jag behöver en dragkedja till en ny väska åt mig själv. När det finns passande blixtlås på en loppis för bara några kronor, ja då köper jag inte ETT utan TIO. Är det någon som känner igen sig i beteendet?

Välja knappar

Nu är den HÄR koftan nästan klar. Det återstår att välja knappar. Och som min syster så riktigt påpekade, jag behöver inte köpa några. Det finns en del att välja mellan i mina skåp. Jag bestämmer mig nog för de skimrande pärlemorknapparna.

Det ena leder till det andra

Hur tänkte jag?  Jag behövde stoppningsull till en broderiworkshop, där deltagarna skulle sy nåldynor. För sent insåg jag att att det bara går åt några gram ull till varje nåldyna.  Jag köpte ett helt kilo, jag som måste försöka minska mitt materiallager. Men det ledde i alla fall till att jag sydde de här nåldynorna. Kanske leder det också till att jag på allvar tar tag  i en gammal tanke att sy leksaker, dockor och mjuka djur, nu när jag har material till stoppning, Som vanligt: det ena leder till det andra.

Gammalt blir nytt

Häromdagen var jag på Bra Begagnat tillsammans med broderikamrater från Täcklebo Broderiakademis lokalgrupp i Örebro. Utanför ordinarie öppettider fick vi strosa runt utan trängsel i den fräscha butiken och välja bland kläder, tyger, sybehör, möbler och allt annat som lämnats in för försäljning. Vårt uppdrag är att använda oss av broderi och göra något nytt av det gamla. Lördag den 23 februari 2013 (och kanske fler onsdagar och lördagar t o m den 20 mars) kommer några av oss att finnas på Bra Begagnat och visa hur man kan förnya med stygn.

Jag kom hem med en klänning, en kjol, en väst, en kofta, en broderad duk och ännu lite mer som ska förvandlas. En rolig utmaning! Jag såg ju också en del av vad de andra brodöserna valde och är mycket nyfiken på vad som kommer att hända.

Massor av knappar!

En snäll kollega har städat i sina förråd. Och drygt 1,5 kg knappar hamnade hos mig!

Vakthundar

Den här hunden som håller reda på  trådrullar, nålar och sax såg jag hos Blås&knåda i Stockholm.

Eleonor Boström heter keramikern. Från hennes hemsida, som finns  HÄR,  har jag lånat bilder på fler trevliga figurer. Damen med måttbandet är väl fin! Och hunden med nåldyna på ryggen!

Nålar i farmors syskrin

Visst är den charmig, den här nåldynan i form av en gris! Den har tillhört Madeleines farmor. Det har även den här förpackningen med knappnålar med varningstext.

VARNING
I handeln förekomma utländska knappnålar af järn, förvillande lika våra af mässing. Sådana nålar rosta och förstöra det föremål, vari de fästas. Köp därför aldrig knappnålar, som ej bära vårt nedanstående skyddsmärke.

Farmors syskrin

Igår var jag hos Madeleine, som syr kläder och odlar grönsaker, och tittade på hennes fina samling av gamla sybehör och annat textilt, det mesta arvegods efter hennes farmor. Madeleine och jag ska göra en liten utställning med titeln ”Farmors syskrin” i en monter på Lindesbergs bibliotek till Vinterspår.  Jag ska leta igenom mina skåp. Här finns nog också en del saker som kan passa in i utställningen.

Vinterspår är ett kulturevenemang i Lindesbergs kommun, som äger rum första helgen i februari, nästa år, 2011,  4 – 5 februari.

Ett stort sortiment ”påsfärger”.

Vackra askar innehållande bland annat spolar med silketråd.

Kragar och andra spetsar, bortsprättade från kläder, förvarade i en sliten ask.

Gamla trådrullar

Ett riktigt fynd gjorde jag för ett tag sedan, flera små kartonger med sytråd i vackra färger. Jag minns inte riktigt när rullarna i trä ersattes med plast. Någon gång runt 1970? Hur som helst så måste de här fina trådrullarna vara minst 40 år gamla. Tråden håller lika bra som ny. Det var bara den svarta som hade blivit lite skör. De svarta rullarna fick bli dörrknoppar på skåp i mitt arbetsrum.