Kategoriarkiv: Broderi

I museets magasin

Förra veckan (september 2019) hade jag förmånen att gå på en visning med textil inriktning i magasinen hos Sörmlands Museum i Nyköping, bokad av föreningen Riksvävarnas avdelning Uppland-Sörmlands Vävare. Det finns så mycket att se! HÄR finns ett inlägg från ett tidigare besök i magasinen.

Hemslöjdskonsulent Karin Edlund guidade oss. Ett av hennes specialområden är folkdräkter och vi stannade förstås en stund i avdelningen med delar till dräkterna från Vingåker och Österåker. Jag är definitivt ingen expert, tycker bara att det är intressant att titta och att lära mer om de sörmländska dräkterna, med ålderdomliga drag och med många varianter. HÄR finns information om dräkterna. Den som vill veta ännu mer kan delta i ett dräktseminarium som äger rum på Sörmlands Museum 25 – 26 oktober 2019, titta HÄR.

Översta bilden visar den säregna broderade mössan som hör till VIngåkersdräkten. Under mössan bärs en stomme av halm, täckt med vitt linnetyg, och över mössan ett gouffrerat, veckat, linnetyg.

Sömmen på insidan av den röda vardagskjolen i handvävt tyg är sydd för hand med lintråd. Nederkanten av kjolen har en skoning av ett tyg mönstrat i treskaftad rosengång.

Till högtidsdräkten hör en liten väska, kjolsäck, i siden.

 

Broderikurs hos Båvens Spinnhus

Igår (2019-09-21) hade jag kurs i yllebroderi hos Båvens Spinnhus.

Det är så inspirerande och tillfredställande när kursdeltagarna kommer igång med stygnen och börjar dela sina tankar och funderingar. Vilken färg ska jag komplettera med för att få balans? Vad händer om jag lägger till en kontur med stjälkstygn? Nu blev ju knutarna riktigt bra! Det här blev kanske lite för tätt, men jag gör annorlunda nästa gång. Här behövs det nog något mer, men vad? Om jag lägger till lite gult, vad händer då? Så kan det låta. Och sedan blir det alldeles tyst ett tag när alla syr koncentrerat. Till sist kommer det allra roligaste, att se hur tolv deltagare har löst samma uppgift på sitt eget personliga sätt.

Att ha kurs hos Båvens Spinnhus innebär förstås också att titta på, lukta på och känna på spinneriets egna garner. En liten materialsats till torgvantar fick följa med mig hem. Så nu behöver jag välja,  vilket ska jag göra först? Ska jag sätta ingång med stickningen eller ska jag utnyttja stygninspirationen från igår och ta tag i ett halvfärdigt broderi?

Nyfärgat

Gula, gröna och blåturkosa nyanser har jag färgat för att fylla på lagret av ullgarn till broderi i min lilla butik. Nu ska härvorna klippas upp och garnet ska flätas.

Ullgarnet är så kallat redgarn nr 20/2 (ca 10.000 m/kg), det garn som jag själv föredrar till yllebroderi. Men jag kompletterar ofta mina broderier med andra ullgarner, t ex rester från sjalvävar.

Jag färgar i liten skala med syrafärg från Färgkraft. För att spara energi, kemikalier, vatten och tid färgar jag i serier. Då använder jag samma bad till flera infärgningar och fyller på med färgpulver och emellanåt lite mer tillsatser. Jag har några grundrecept, men blandar kulörer efter lust, humör och behov. Det innebär att det inte finns några färgnummer och att färgnyanserna i butiken kan variera från gång till gång.

Nu har jag färgat i två bad. I det ena började jag med klargult och gick via mörkare gult över till att blanda gult med aningen blått i badet och fick ett par gröna nyanser. Det andra badet började med ljust turkos (färgen ser blåare ut på bilden), sedan mörkare turkos, blått och till sist blandade jag blått och gult till en mörkgrön färg. Snart behöver jag fylla på lagret med andra kulörer och nästa gång jag färgar blir det nyanser av orange/rött respektive rosa/lila. En omgång med blått behövs nog också.

HÄR finns butiken på bloggen.

Väva fläta fästa

Häromdagen besökte jag Västerås Konstmuseum, snabbt och bekvämt med tåget. Museet ligger bara ett par minuters promenad från stationen. Där visas just nu en textilutställning, Väva fläta fästa – Textila pionjärer och samtida uttryck. Några av 1900-talets storheter inom textilkonsten möter nutida konstnärer. Större delen av utställningen pågår t o m 2020-01-26. Några verk av nutida konstnärer byts ut under tiden.  Avdelningen med Sten Kauppis bilder slutar redan 2019-11-17.  HÄR finns information om öppettider, workshops, visningar mm.

En utgångspunkt för utställningen är de stora vävnader av Kaisa Melanton (1920-2012) respektive Sten Kauppi (1922-2002) som specialbeställdes när Västerås stadshus byggdes i mitten av 1900-talet. Kaisa Melantons tredelade väv Det fria ordet (1967) hänger i fullmäktigesalen i stadshuset och går inte att flytta. Flera visningar arrangeras under utställningstiden. Information finns i länken ovan.

Sten Kauppis verk Dansen i Västra Aros (1961), ca 5,6 x 3,2 meter, har lånats in till utställningen. I vanliga fall kan väven ses i stadshusets entré. Den är vävd hos Handarbetes Vänner och för ovanlighetens skull är väverskorna omnämnda i den innehållsrika lilla utställningskatalogen. Här är hela vävnaden och en detalj.

Det finns fler verk av Sten Kauppi, bl a tre bilder ur serien Mitt Kiruna. Här är två av dem. En detalj syns på min första bild.

Ett par andra pionjärer vars textilier visas är Viveka Nygren (1925-2015) och Edna Martin (1908-2003).

Viveka Nygrens trasrya Vispad äggvita och grädde.

Arktis av Edna Martin.

Flera av de nutida konstnärerna deltar med filmer. Filmerna är visserligen inte så långa, men det hade varit lättare att ta dem till sig om det funnits något att sitta på en stund.

Kristina Müntzing (f 1973) visar tre nya verk speciellt för utställningen. Hon har använt äldre foton från fabriker, bl a ASEA i Västerås, där kvinnor arbetat industriellt och samtidigt hantverksmässigt. Fotona har hon förstorat, manipulerat, skurit i och flätat i. Här är en detalj från en textilfabrik i Borås.

Åsa Norman (f 1984) medverkar med flera broderier, t ex Från tunga till hand. Nu funderar jag på vad som gör att  jag stör mig lite på det ojämna tyget, den yngiga kanten, på det här broderiet, men gillar uttrycket i Sten Kauppis grova, ojämna stygn och inte alltid så vackra monteringar. Varför gillar eller ogillar jag något överhuvudtaget? Ungefär så här är det nog. Jag tar in verkens teknik, estetik och innehåll/budskap och gör en bedömning genom att, mer eller mindre omedvetet, jämföra med mina egna kunskaper, erfarenheter och med min personliga smak. Och då kommer förstås nästa fundering. Varifrån kommer min personliga smak?

Karin Ferner – Glädje och Grannlåt

Det är ju knyppelpinnar!
Men titta här då!
En klänning av gamla julbroderier!
Kolla väskan!
Kom, har ni sett det här!
Och alla smycken!
Det sitter en fågel på axeln!
Nästan allt har ju röda lappar!

Så där gick vi runt och sa med glädje och upprymdhet i rösten, jag och alla andra besökare på Rättviks Kulturhus en dag i förra veckan. Vi såg, upplevde och försökte ta in Karin Ferners fantasifulla och fullspäckade utställning Glädje och Grannlåt. Utställningen pågår t o m 2019-09-08. (HÄR finns bilder från hennes utställning i Leksand för några år sedan.)

Karin Ferner är silversmed, hon gör smycken och är samtidigt den mest fenomenala återbrukare. Hennes användande av gamla textilier kan synas respektlöst, men egentligen behandlar hon kulturarvet med allra största respekt. ”Malen är min vän. Det som är malätet och slitet och lite bortom räddning är mitt främsta material. För där kan finnas underbara användbara bitar som går att rädda”. Så säger hon i en intervju i Täcklebo Broderiakademis medlemstidning nr 3-4 2017.

Hon är expert på att exponera sina smycken. Titta på de här porträtten.

Kragar av diverse slag fanns det …

… och väskor.

Pappersklipp fanns det också, med hus och/eller katter. Plus en otrolig massa annat.

Världsbroderidagen

I ett halvår har ett påbörjat yllebroderi legat på mitt arbetsbord, titta HÄR. Då och då har jag tittat på broderiet och funderat lite för att sedan lägga det åt sidan. Det är något med färgvalet på stygnen som har känts lite svårt. Men idag, 2019-07-30, har jag äntligen satt igång igen. Ett applicerat  träd ska det bli som grund för kommande stygn och jag testar olika varianter genom att klippa former i papper. Ungefär som på bilden blir det nog.

Det lossnade när jag hittade rätt tyg till trädet. Ibland låter jag små bitar av kläde följa med i grytan när jag färgar broderigarn. Lite undangömd låg en bit i en konstig vinröd färg som kändes helt misslyckad och inte passade alls den gången då jag färgade. Men nu går färgen bra ihop med de gröna och rosa färgerna på bottensömmen.

Att jag fick en liten puff att sätta igång just idag beror på att Världsbroderidagen infaller. Sedan 2011 har dagen firats den 30 juli, ett initiativ av en lokalgrupp i Täcklebo Broderiakademi, HÄR finns information. Jag kände förstås till detta, men det var ändå trevligt att se en notis i lokaltidningen.

Färdig?

Är jag färdig nu med mitt långsamma broderi? Ja, jag tror det. Det har inte hänt så väldigt mycket sedan jag visade det senast. På trädet har det växt ut några fler grenar, åttabladsstjärnorna och bårderna har fått några fler stygn och det har blivit ett parti med små rutor.

Nu återstår montering. Det blir en mjuk montering med bara ett foder på baksidan. Men innan dess behöver broderiet slätas ut. Tygbiten är inte så stor, ca 35 x 35 cm. Den får rum på diskbänken. Jag lägger tyget på den rostfria ytan, sprayar med vatten, slätar ut tyget och låter det torka. Enkelt och bra!

För drygt ett år sedan, i juni 2018, började jag sy på den här rostfärgade tygbiten. HÄR går det att följa processen, i kategorin Korsstygn 2018 – 19.

Karin Larssons textilier i Torshälla

Gör en utflykt till Torshälla i sommar! På Ebelingmuseet visas Karin Larssons (1859 – 1928) konstnärskap i en textilutställning. Broderierna och vävnaderna är inlånade från Sundborn. En del är original av Karins egen hand, andra är kopior. Det är en fin och lagom stor utställning med många detaljer att studera för den textilintresserade. Den som har besökt familjens hem i Sundborn känner igen de flesta textilierna. De finns också avbildade på Carl Larssons akvareller från hemmet. Utställningen pågår t o m 2019-08-19.

I år är det hundra år sedan Carl Larsson, Karins make, avled. Det uppmärksammas med en rad evenemang, de flesta i Dalarna, men även i Torshälla. HÄR finns all information. Anledningen till att textilierna visas just på Ebelingmuseet är att maken hade anknytning till trakten. Faderns släkt ägde en gård i Lövhulta inte långt från Torshälla och där tillbringade Carl mycket tid i sin barndom och ungdom.

På översta bilden syns den kända solroskudden, ett yllebroderi med 1/4 solros i varje hörn.

Kudden där Karin sätter fokus på första världskrigets fasor är också utförd i yllebroderi.

Hennes ofullbordade broderi sitter fortfarande kvar i syramen. Tänk att stygnen som ser så moderna ut syddes för ungefär 100 år sedan!

I draperiet har hon använt en helt egen teknik, en sorts makramé knuten över varptrådarna.

Tillsammans med fru Elin Eriksson komponerade Karin en sundbornsdräkt till traktens kvinnor.  Kjolsäckens applikationer av skinn är sydda på maskin för att visa att det var en modern dräkt.

Det var ju maken Carl som var den stora konstnären och Karin sågs som mor och maka. Hennes kreativitet kom till uttryck i de egensinniga textilierna och flera citat i utställningen ger en bild av hur hon sammanlänkar familjelivet med sitt konstnärskap. (Texten är inte broderad, utan tryckt på tyget.)

Jag plockade fram ett par böcker ur bokhyllan för att läsa på lite om Sundborn och familjen Larsson, Karin Larsson i närbild av Lena Rydin och Nisse Petterson och Karin Larsson och blommorna i Sundborn av Christina Högardh-Ihr.

Yllebroderi i höst

Sommaren har just börjat, men vi är redan igång med planering inför hösten. I samarbete med Båvens Spinnhus blir det två kurser i yllebroderi i höst. Det småskaliga, lokala ullspinneriet ligger vid sjön Båven i Sörmland, i Sparreholm mellan Eskilstuna och Nyköping, titta HÄR.

Första tillfället, den 21 september, är anpassat till nybörjaren eller den som vill återuppliva gamla kunskaper. Det blir ungefär samma innehåll som vid kursen i februari i år, titta HÄR. Vid andra tillfället, den 26 oktober, fördjupar vi oss, men upplägget passar också för den som inte har broderat så mycket tidigare.

Det går bra att anmäla sig redan nu. Kanske är det svårt att boka in saker till hösten innan arbetsscheman och annat är klart. I så fall, maila gärna en intresseanmälan så skickar jag ut en påminnelse när sommaren börjar gå över i höst.

Hoppas vi ses i Sparreholm!

Examensutställning hos Handarbetets Vänner

Jag är glad att jag hann se årets examensutställning på Handarbetets Vänners skola i Stockholm innan den slutade för några dagar sedan. I år var det tolv personer som tog examen från utbildningen Högre textilt hantverk och som vanligt var det en mycket sevärd slututställning. Jag hade extra tur och träffade en av utställarna, Cissi Wiman. Vi har setts tidigare, för något år sedan när skolan hade öppet hus. Sedan dess har vi följt varandra på sociala medier. På utställningen visade Cissi broderier, en sorts dagboksbilder, sydda på maskin mest med svart tråd, kompletterat med lite handsömnad. På golvet på första fotot anas en del av hennes mindre broderier med tepåsar. Den som missade Cissis fina och berörande bilder på HV kan besöka Almgrens Sidenväveri i sommar, 15 juni – 17 augusti 2019. Då ställer hon ut tillsammans med Julia Kåsjö och Jennie Jakobsson från HV samt tre nyutexaminerade studenter från vardera Konstfack och HDK. HÄR finns information.

Julia Kåsjös examensarbete består av dubbelvävar i ull och silke. Det skulle vara spännande att se om hon går vidare i sin tankebana och syr kläder av tygerna.

Jennie Jakobsson har experimenterat fram en alldeles egen spännande kombination av material och teknik. Hon har tovat ull, klippt ut mönsterbitar och fogat ihop med spetssöm. En jacka och en krage fanns att se på utställningen.

Till sist väljer jag att visa en matta vävd av Lina Kac. Hon vill överraska sig själv, säger hon i den fina utställningskatalogen. Hon väver stort och utan skiss. Väven rullas ner på tygbommen, försvinner ur synhåll ett tag och helheten visas först när varpen är slut och väven klipps ner.

 

Kvinna – utställning i Nora, del 2

Titta vilken snygg matta! Vad ska man kalla tekniken? Halvrya? Mattan är anonym, utan märkning eller andra uppgifter om vem som är formgivare eller tillverkare. Den finns att se i utställningen Kvinna på Bryggeriet i Nora, där jag var häromdagen. Mattan kommer från Nora Diversehandel. I utställningen visar butiken ett urval av textilier från sitt sortiment av vintage, antikt och bättre begagnat. Textilierna från olika tidsperioder har kvinnor vävt, broderat, sytt, stickat, knypplat osv, förhoppningsvis med glädje men säkert ibland med möda och av tvång.

Några trasmattor finns som exempel på kvinnors skaparlust och strävan att ta till vara och göra fint av rester.

Att pussla och sy ihop tyglappar hör också till det lustfyllda skapandet. Täcket är sytt av ylletyger och ”kviltningen” består av knutar av garn i hörnen där lapparna möts.

Förhoppningsvis har dukarna vävts med glädje.

Broderiet finns på locket till en tygklädd burk avsedd för textilier som knappast används idag, lösa kragar och manschetter.

HÄR  och HÄR finns fler blogginlägg om utställning Kvinna, som pågår t o m 2019-06-02, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17.

Kvinna – utställning i Nora, del 1

 

Häromdagen gjorde jag en utflykt till mina gamla hemtrakter. Jag åkte till Nora för att se utställningen Kvinna på Bryggeriet, ett av mina favoritställen. Knappt 20 utställare tar sig an temat på olika sätt och fyller de fyra våningsplanen i den gamla bryggeribyggnaden med textilier, keramik, filmer, foto, målningar, teckningar, installationer. Resultatet är tankeväckande, ibland roligt, ofta vackert, ger tillfällen till samtal och diskussioner och är absolut värt en utflykt. En utställning om Barbie finns också. Under de 60 år som hon har funnits har hon inte bara sett snygg ut. Hon har hunnit arbeta som astronaut, sjuksköterska, kirurg, flygvärdinna mm och har med stor framgång ägnat sig åt idrott, t ex skidåkning och tennis.

Bilderna från utställningen delar jag upp på flera blogginlägg. Jag visar förstås sånt som jag gillar, men urvalet beror också på om jag lyckats ta någorlunda bra bilder. En del verk är svåra att fotografera till exempel beroende på ljusförhållanden eller på hur de exponeras. Och ibland är mina foton inte värda att visas trots bra förutsättningar.

Översta bilden visar Ingela Aggers skira broderi (beskuret) på nästan genomskinligt tyg. I bakgrunden syns några av hennes målningar.

Anna Linder har gjort installationen ”Utklädningsakt”.

Maria Skärlunds keramik har jag visat ett par gånger tidigare från andra utställningar. Här är de igen, hennes keramiska objekt som handlar om kvinnokroppen och dess flöden.

Lill Kinnegård har återanvänt gamla textilier.

Japansk boro, laga och lappa, har inspirerat Mari-Anne Levin Pölde.

Till sist ett par återbruksverk av Monica Lehn Dominick, som oftast med en humoristisk tvist.

Utställningen pågår t o m 2019-06-02, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17.
HÄR finns information om utställningen och om de konsthantverkare, konstnärer, matställen, butiker och övriga verksamheter som finns på bryggeriområdet.

 

Tallinn – böcker och broderi

Resan till Tallinn förra veckan (maj 2019) var mest inriktad på att gå omkring och upptäcka staden. Men självklart hann jag titta in i ett par hantverksbutiker också. Framför allt såg jag intressanta saker i Estlands hemslöjds,  Eesti Käsitöö, butiker på gatan Pikk (titta HÄR också) och på gatan Vene, i hörnet mot Katarinagången.

En brodös i arbete fanns i den ena butiken, och fina broderier såg jag i båda butikerna.

I butiken på Vene fanns ett spännandet sortiment av böcker med estländska textilier. Två fick följa med hem. Det kunde ha blivit fler, men det fanns så många och jag kunde inte välja.

Den ena boken som jag köpte innehåller mönster på stickade vantar från ön Kihnu. En äldre kvinna från ön, Rosaali Karjam, har förmedlat nedtecknade mönster till författaren Kärt Summatavet och berättat om sina minnen av vem som stickade de olika varianterna och när de stickades.

Den andra boken är snarare ett litet häfte och innehåller närbilder av fåglar, både broderade och stickade, från ön Muhu. Det är kul att se i detalj hur stygnen är lagda och hur både maskstygn och korsstygn har använts i de stickade mönstren.

Grannlåt från Muhu

Vilka härligt inspirerande textilier jag såg i Tallinn förra veckan! Hos Estlands hemslöjds, Eesti Käsitöö, butik på gatan Pikk i gamla staden visas en utställning med framför allt förkläden från ön Muhu. På Muhu hålls dräktskicket vid liv genom en blandning av tradition och nya, personliga idéer. Jag visar ett litet urval av förkläden. De broderade bårderna samsas med virkade spetsar, band, knappar, pärlor och paljetter, guld och krusiduller. Inte bara förklädesbårderna strålar. Till dräkten hör en liten broderad hatt, en blus med broderier, ett vackert bälte, de karaktäristiska stickade strumporna och de broderade skorna. Titta och njut!

Utställningen pågår t o m 2019-05-27.

Stygn efter stygn

I det ovanligt varma vädret har jag suttit på balkongen och lagt stygn efter stygn på mitt långsamma broderi. En liten fortsättning ner mot vänster på åttabladsstjärnorna blir det nog. Trädet ska få växa ut och bli lite kraftigare upptill. Och så behövs det kanske något i det stora tomma utrymmet i mitten. Eventuellt blir det fler stygn i bårderna runt omkring också. Det är meditativt och skönt att sy där utan att behöva tänka så mycket.

HÄR går det att följa broderiet, i kategorin Korsstygn 2018-19.

Rött och grönt

Rött och grönt ullgarn till broderi var nästan slut i min butik på bloggen. Men nu har jag färgat. Fyra röda och fyra gröna nyanser blev det.  Ni som har beställt garn behöver inte vänta så länge till. Jag postar breven idag.

HÄR finns butiken.

Framsida, insida, baksida

Det är minsann inte varje dag det ges möjlighet att detaljstudera en sådan här sak, ett skånskt yllebroderi, som inte befinner sig innanför en glasmonter. Eva Berg hade med sig den slitna kudden till workshopen i yllebroderi på Hemslöjdskryssningen häromdagen (titta HÄR). Kudden, eller jynnet på skånska, ägs av Hemslöjden i Skåne och är märkt 1826 och AAD (som t ex kan tydas Anna Anders Dotter). Både framsida, insida och baksida fick vi se på nära håll. Vi kunde också se rester av tygtofsar i kuddens hörn och fick möjlighet att titta nära på stygnen.

På kuddens insida, broderiets baksida, går trådarna kors och tvärs. Garnet som har legat dolt för ljus och slitage är både färgstarkare och tjockare än på framsidan. Alla garner är förstås växtfärgade, de syntetiska färgerna kom senare på 1800-talet.

Kuddens baksida består av ett handvävt tyg i inslagsrips, också kallat tvist. Kanske är det en äldre textil som fått ny användning.

I hörntofsarna anas bl a tryckta kattuner, köpetyger i bomull.

Här är några detaljbilder på broderierna.

 

Ett dygn till sjöss

Jag har varit på en resa. Geografiskt kom jag ingenstans, bara tillbaka till utgångspunkten, Stadsgårdskajen i Stockholm. Men en liten inre resa blev det nog. Cirka 170 deltagare var vi, på Hemslöjdskryssningen på Östersjön med trevlig stämning och bra innehåll. Det bjöds på ett intressant samtal om broderi (Erika Åberg och Frida Arnqvist Engström med podden Görbart ledde samtalet med brodöserna Carina Olsson, Eva Berg och Karin Derland), det fanns gott om tid att umgås mellan programpunkterna och middagen var alldeles underbart välsmakande.

Två workshops ingick. Alla, halva gruppen åt gången, deltog i skånsk yllebroderi under ledning av mycket kunniga Eva Berg från Hemslöjden i Skåne. Det var intressant och roligt att prova annat garn, annat tyg och ett par andra stygn än dem jag vanligen använder till yllebroderi.

Min andra workshop var Färglära i teori & praktik med Tant Kofta, Lotta Blom. Hon började med att tömma en stor kasse med garntrassel på bordet, en enda röra av färger.

Snabbt hjälptes vi åt att sortera upp trasslet i olika kulörer. Emellanåt vilade vi ögonen genom att titta ut på havet och upptäckte att det som först såg ut som bara grått innehöll oräkneliga nyanser.

Snart var garnet även sorterat efter ljushet. Tillsammans hade vi förvandlat det tråkiga, intetsägande trasslet och gjort det överskådligt och strukturerat. Lotta gav oss värdefulla tips om hur hon tänker när hon väljer färger till olika textila projekt. Och vi deltagare plockade ihop och visade några färgkombinationer som vi gillar eller har någon sorts relation till. Färg är alltid spännande!

 

Blir det här bra?

Blir det här verkligen bra? Bården längst ner är jag inte så nöjd med. Kanske borde jag ha gjort på ett annat sätt. Men nu är det här valet gjort och då är det bara för mig att med glatt humör fortsätta med mitt långsamma broderi. HÄR går det att följa stygnen.

Bården har jag lånat från boken Jakob Kulles Svenska Mönster för Konstväfnader och Broderier. Originalet kom 1892, min bok är ett faksimiltryck från 2008.

Inspiration och idéer

Tre nya häften från Hemslöjdens Förlag kom i brevlådan häromdagen. Ämnena ligger helt rätt i tiden, att färga med reservage och att ge våra kläder längre liv.

Katarina Evans och Katarina Brieditis visar i sina två häften en mängd praktiska, finurliga och roliga sätt att lappa och stoppa kläder som har gått sönder. Speciellt inspirerad blir jag av hur de på ett fantasifullt sätt använder broderi till att snygga till slitna och trasiga kläder.

Att Eva Davidsson är suverän på att använda sig av shibori har jag sett tidigare i utställningar. Bilden nedan är inte från boken, utan hennes bidrag till en utställning på Almgrens Sidenväveri 2013. I häftet har hon samlat olika enkla sätt att göra reservage framförallt med stygn på tyg, men hon beskriver även kortfattat flamfärgning av garn, ikat. Kanske borde jag sortera lite idéer som finns i huvudet, färga ikat och få upp en sjalväv i vävstolen.