Kategoriarkiv: Utställning

Ränder och rya

I sista stund kom jag iväg till Stenhuset i Surahammar igår, 2019-08-04. Det var sista dagen för utställningen Vilsamma sommarvävar och vilda djur, en mycket inspirerande och fantasifull vävutställning av Susann Levál och Åsa Åkerström Ahlin. Det var i stort sett samma innehåll som när de ställde ut tillsammans i Köping för ett par år sedan. HÄR finns ett blogginlägg från den gången. Men även om det var samma föremål som visades, så blir det en annan utställning när vävarna exponeras på nytt sätt i en annan lokal.

Ränder gillar jag, och rya. Den här gången fastnade mina ögon framför allt på Susanns ränder och på Åsas ryavävar.

Förutom den randiga väven till solstolen visade Susann randiga fällsängar och randiga handdukar. De båda fällsängarna har samma randning, men intrycket blir helt olika beroende på färgsättning.

Jag gillar hur hon har använt de randiga, handvävda tygerna till baksidor på kuddarna. Kolla garnbollarna också.

Åsa har vävt en ryabjörk. Intill björken ses några av hennes rakubrända keramikfåglar.

Åsas ryaklädda, vilt rufsiga, djurpallar visade jag förra gången och här är de igen, älgen ”Roger” och räven ”Reven”.

Samla sommarminnen

Förra veckan, när det var som allra varmast, var vi i Stockholm några dagar. Att se utställningar fanns det inte mycket ork till. Men jag var i alla fall in hos Konsthantverkarna, Södermalmstorg vid Slussen, och såg en inspirerande, fin och mångsidig sommarskyltning i galleriet. Sticks and Stones är namnet på skyltningen/utställningen och så här står det HÄR på Konsthantverkarnas hemsida:

Samlande är för många av oss en del av sommaren. Man skördar i trädgården, plockar sju sorters blommor på midsommar, letar snäckor på stranden, osv. Man vill samla, spara och bevara sommaren så att man under vintern kan färdas tillbaka genom olika sinnen och påminnas om att det kommer en ny sommar.

I årets sommarskyltning har medlemmarna fått fundera på vad samlande betyder för dom, vad en samling kan vara, hur man återupplever minnen genom objekt och hur man delar det med sin omgivning.

Ulla Carlsson har byggt ”boet” av pinnar och fyllt med diverse ”bling”. Hon är också upphov till en fantastiskt vacker, ryaliknande väggprydnad av näver.

Samlat stenar har vi nog gjort, många av oss. AnneLouise Messing har balanserat sina och låter dem hänga som stillsamma objekt.

Catarina Hällzons exklusiva halsband av gäddfjäll hade jag gärna visat, men det blev mest reflexer från glasmontern när jag försökte fotografera. Ta en titt om du råkar vara i närheten de närmsta veckorna. 2019-08-21 är sista dagen.

Så vad gör man i storstan när solen gassar och svetten lackar?  Vi letade upp den mycket lätta brisen från vattnet och promenerade längs ständerna på ställen där vi inte varit tidigare. I Judarskogens naturreservat i Bromma tillbringade vi några timmar i skuggan under träden. Och så svalkade vi oss i Mälarens vatten vid en av alla badstränder som finns mitt i stan, Smedsuddsbadet. (Ungefär i mitten av bilden ses maken kyla ner sig.) Vi samlade på oss fina sommarminnen, helt enkelt.

Utflykt till Åkersberga

Med tåg, pendeltåg, promenad, Roslagsbanan och ännu en promenad tog vi oss häromdagen till Länsmansgården i Åkersberga. Det är härligt att ta sig tid att resa långsamt och låta själva resan vara en del av upplevelsen.

Anledningen till utflykten till Länsmansgården var sommarens stickutställning. Egentligen är det fyra olika utställningar som samsas i två byggnader. I utställningen Lust och färgring deltar tolv inbjudna, aktuella stickande formgivare, konstnärer, konsthantverkare. En innehållsrik och intressant vandringsutställning av Erika Nordvall Falck visar vantar från  Jokkmokk och Jukkasjärvi. Stickat med inspiration från Shetland kan man också se liksom resultatet av en vanttävling med lokal anknytning. Det finns mycket att ta in, att detaljstudera och att inspireras av för den stickintresserade. T o m 2019-08-04 kan utställningarna ses, öppet torsdag – söndag kl 12.00 – 16.00.

Tunika av Katarina Brieditis.

Ivar Asplund har stickat patentstickning.

Vi av Erica Laurell.

Linn Karlsson har stickat motorcyklar.

 

Anna Bauers utställning på 125 kvadrat i Stockholm för ett tag sedan missade jag. Nu fick jag några smakprov.

Helen Pauli Öqvist har stickat tröjan Hortensia formgiven av Astrid Teuting.

Erika Nordvall Falcks samling av vantar från Jokkmokk och Jukkasjärvi är imponerande. Hon har dokumenterat material, tekniker, mönster och stickerskor. Bland alla dessa vantar hade jag kunnat tillbringa många timmar. En av stickerskorna som presenteras är Skájdde-Maria.

Dessutom, cafét på Länsmansgården kan verkligen rekommenderas. Min lunch bestod av två läckra danskinspirerade smörrebröd.

Textilspaning i Uppsala

Ett par fina dagar tillbringades i Uppsala med promenader längs ån, upp till slottet, på gator och torg och vi lärde känna stan lite bättre. Jag slank förstås in lite snabbt här och där och såg en del textilier.

På Upplandsmuseet visas i sommar, t o m 2019-09-22, en utställning med stickat från Celia B Dackenbergs fina böcker. Tolkningen av tröjan som bärs av Putte i blåbärsskogen finns i Sagornas Stickbok. I boken Kulturkoftor har författaren en stickbeskrivning till en kofta som bygger på bandymålvakten Sven ”Sleven” Säfwenbergs tröja/kofta, den han bar säsong efter säsong i varenda match. I utställningen finns förstås den nystickade koftan, men även ”Slevens” slitna och lagade originalkofta, nu i Upplandsmuseets samlingar. HÄR har jag skrivit om ”Sleven” och om Celia B Dackenbergs böcker.

På Uppsala konstmuseum såg jag vävnader och broderier av Monia Westin. Utställningen finns att se t o m 2019-08-18.

En dubbelväv, som gav mig lite vävlust, av Susanna Hepp hängde på väggen hos konsthantverkskooperativet Kaleido i Godsmagasinet.I Uppsala Domkyrka finns praktfulla textilier som fyller väggarna i ett par av kapellen. Textilierna kom på plats i mitten av 1970-talet när kyrkan renoverades. Anna-Lisa Odelqvist-Kruse är upphovsperson till textilierna i Fredens Kapell. Läs om konstnären t ex HÄR. Uppgifter om de relativt sett moderna textilierna i domkyrkan är inte så lätta att hitta. När jag googlar hamnar jag t ex på domkyrkans hemsida och hos Upplandsmuseet i digitalt museum. På båda ställena finns bilder på vävnaderna i Fredens Kapell utan att Anna-Lisa Odelqvist-Kruse nämns.

I Minneskoret finns Ann-Marie Forsbergs stora vävnader som skildrar några av de viktigaste händelserna i domkyrkans drygt sjuhundraåriga historia. Här är en liten detalj. Läs mer om konstnären HÄR.

Vem kan åka till Uppsala utan att besöka garnaffären Yllo Tyll? Inte jag i alla fall. Nu studerade jag utbudet av Rauma Finullgarn. Till slut lyckades jag välja en färg som komplement till en misslyckad stickning. Den har legat orörd i flera månader och jag skulle behöva börja om från början. Jag visar en annan dag.

Karin Larssons textilier i Torshälla

Gör en utflykt till Torshälla i sommar! På Ebelingmuseet visas Karin Larssons (1859 – 1928) konstnärskap i en textilutställning. Broderierna och vävnaderna är inlånade från Sundborn. En del är original av Karins egen hand, andra är kopior. Det är en fin och lagom stor utställning med många detaljer att studera för den textilintresserade. Den som har besökt familjens hem i Sundborn känner igen de flesta textilierna. De finns också avbildade på Carl Larssons akvareller från hemmet. Utställningen pågår t o m 2019-08-19.

I år är det hundra år sedan Carl Larsson, Karins make, avled. Det uppmärksammas med en rad evenemang, de flesta i Dalarna, men även i Torshälla. HÄR finns all information. Anledningen till att textilierna visas just på Ebelingmuseet är att maken hade anknytning till trakten. Faderns släkt ägde en gård i Lövhulta inte långt från Torshälla och där tillbringade Carl mycket tid i sin barndom och ungdom.

På översta bilden syns den kända solroskudden, ett yllebroderi med 1/4 solros i varje hörn.

Kudden där Karin sätter fokus på första världskrigets fasor är också utförd i yllebroderi.

Hennes ofullbordade broderi sitter fortfarande kvar i syramen. Tänk att stygnen som ser så moderna ut syddes för ungefär 100 år sedan!

I draperiet har hon använt en helt egen teknik, en sorts makramé knuten över varptrådarna.

Tillsammans med fru Elin Eriksson komponerade Karin en sundbornsdräkt till traktens kvinnor.  Kjolsäckens applikationer av skinn är sydda på maskin för att visa att det var en modern dräkt.

Det var ju maken Carl som var den stora konstnären och Karin sågs som mor och maka. Hennes kreativitet kom till uttryck i de egensinniga textilierna och flera citat i utställningen ger en bild av hur hon sammanlänkar familjelivet med sitt konstnärskap. (Texten är inte broderad, utan tryckt på tyget.)

Jag plockade fram ett par böcker ur bokhyllan för att läsa på lite om Sundborn och familjen Larsson, Karin Larsson i närbild av Lena Rydin och Nisse Petterson och Karin Larsson och blommorna i Sundborn av Christina Högardh-Ihr.

Examensutställning hos Handarbetets Vänner

Jag är glad att jag hann se årets examensutställning på Handarbetets Vänners skola i Stockholm innan den slutade för några dagar sedan. I år var det tolv personer som tog examen från utbildningen Högre textilt hantverk och som vanligt var det en mycket sevärd slututställning. Jag hade extra tur och träffade en av utställarna, Cissi Wiman. Vi har setts tidigare, för något år sedan när skolan hade öppet hus. Sedan dess har vi följt varandra på sociala medier. På utställningen visade Cissi broderier, en sorts dagboksbilder, sydda på maskin mest med svart tråd, kompletterat med lite handsömnad. På golvet på första fotot anas en del av hennes mindre broderier med tepåsar. Den som missade Cissis fina och berörande bilder på HV kan besöka Almgrens Sidenväveri i sommar, 15 juni – 17 augusti 2019. Då ställer hon ut tillsammans med Julia Kåsjö och Jennie Jakobsson från HV samt tre nyutexaminerade studenter från vardera Konstfack och HDK. HÄR finns information.

Julia Kåsjös examensarbete består av dubbelvävar i ull och silke. Det skulle vara spännande att se om hon går vidare i sin tankebana och syr kläder av tygerna.

Jennie Jakobsson har experimenterat fram en alldeles egen spännande kombination av material och teknik. Hon har tovat ull, klippt ut mönsterbitar och fogat ihop med spetssöm. En jacka och en krage fanns att se på utställningen.

Till sist väljer jag att visa en matta vävd av Lina Kac. Hon vill överraska sig själv, säger hon i den fina utställningskatalogen. Hon väver stort och utan skiss. Väven rullas ner på tygbommen, försvinner ur synhåll ett tag och helheten visas först när varpen är slut och väven klipps ner.

 

Kvinna – utställning i Nora, del 3

Det här är bara två av alla förkläden ur Agneta Wågmans samling som just nu kan ses i utställning Kvinna på Bryggeriet i Nora. Jag räknade aldrig förklädena som hängde från taket i ett av alla rummen i Bryggeriet, men de var många.

Agnetas utställningsrum med vardagliga föremål ger glimtar av kvinnohistoria under förra seklet. Verktygstavlan med köksredskap, vad användes sakerna till? En del känner jag ju igen, elvispen förstås och tratten och skumsleven. Men grejen med turkos handtag, vad är det? Och saken nedanför? Sprutan tror jag fanns i mitt barndomshem, men vad ska man göra med den?

Det gällde att vara en god husmor. Men många kvinnor hade förstås också ett yrkesliv och Agneta berättar om sin mammas stolthet och glädje över arbetet på NK:s parfymavdelning.

Hur många har kvar Kvinnobulletinen, tidningen som gavs ut av Grupp 8? Agneta har sparat en hel hög, som finns att läsa på utställningen. Jag tog mig inte tid att sitta ner och läsa, vilket jag ångrar. Men jag bläddrade lite snabbt och såg att barnomsorg och abort var viktiga frågor på 1970-talet. Vår nuvarande abortlagstiftning trädde ju i kraft 1975.

HÄR och HÄR finns ytterligare blogginlägg om utställningen Kvinna, som pågår t o m 2019-06-02, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17.

Kvinna – utställning i Nora, del 2

Titta vilken snygg matta! Vad ska man kalla tekniken? Halvrya? Mattan är anonym, utan märkning eller andra uppgifter om vem som är formgivare eller tillverkare. Den finns att se i utställningen Kvinna på Bryggeriet i Nora, där jag var häromdagen. Mattan kommer från Nora Diversehandel. I utställningen visar butiken ett urval av textilier från sitt sortiment av vintage, antikt och bättre begagnat. Textilierna från olika tidsperioder har kvinnor vävt, broderat, sytt, stickat, knypplat osv, förhoppningsvis med glädje men säkert ibland med möda och av tvång.

Några trasmattor finns som exempel på kvinnors skaparlust och strävan att ta till vara och göra fint av rester.

Att pussla och sy ihop tyglappar hör också till det lustfyllda skapandet. Täcket är sytt av ylletyger och ”kviltningen” består av knutar av garn i hörnen där lapparna möts.

Förhoppningsvis har dukarna vävts med glädje.

Broderiet finns på locket till en tygklädd burk avsedd för textilier som knappast används idag, lösa kragar och manschetter.

HÄR  och HÄR finns fler blogginlägg om utställning Kvinna, som pågår t o m 2019-06-02, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17.

Kvinna – utställning i Nora, del 1

 

Häromdagen gjorde jag en utflykt till mina gamla hemtrakter. Jag åkte till Nora för att se utställningen Kvinna på Bryggeriet, ett av mina favoritställen. Knappt 20 utställare tar sig an temat på olika sätt och fyller de fyra våningsplanen i den gamla bryggeribyggnaden med textilier, keramik, filmer, foto, målningar, teckningar, installationer. Resultatet är tankeväckande, ibland roligt, ofta vackert, ger tillfällen till samtal och diskussioner och är absolut värt en utflykt. En utställning om Barbie finns också. Under de 60 år som hon har funnits har hon inte bara sett snygg ut. Hon har hunnit arbeta som astronaut, sjuksköterska, kirurg, flygvärdinna mm och har med stor framgång ägnat sig åt idrott, t ex skidåkning och tennis.

Bilderna från utställningen delar jag upp på flera blogginlägg. Jag visar förstås sånt som jag gillar, men urvalet beror också på om jag lyckats ta någorlunda bra bilder. En del verk är svåra att fotografera till exempel beroende på ljusförhållanden eller på hur de exponeras. Och ibland är mina foton inte värda att visas trots bra förutsättningar.

Översta bilden visar Ingela Aggers skira broderi (beskuret) på nästan genomskinligt tyg. I bakgrunden syns några av hennes målningar.

Anna Linder har gjort installationen ”Utklädningsakt”.

Maria Skärlunds keramik har jag visat ett par gånger tidigare från andra utställningar. Här är de igen, hennes keramiska objekt som handlar om kvinnokroppen och dess flöden.

Lill Kinnegård har återanvänt gamla textilier.

Japansk boro, laga och lappa, har inspirerat Mari-Anne Levin Pölde.

Till sist ett par återbruksverk av Monica Lehn Dominick, som oftast med en humoristisk tvist.

Utställningen pågår t o m 2019-06-02, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17.
HÄR finns information om utställningen och om de konsthantverkare, konstnärer, matställen, butiker och övriga verksamheter som finns på bryggeriområdet.

 

Grannlåt från Muhu

Vilka härligt inspirerande textilier jag såg i Tallinn förra veckan! Hos Estlands hemslöjds, Eesti Käsitöö, butik på gatan Pikk i gamla staden visas en utställning med framför allt förkläden från ön Muhu. På Muhu hålls dräktskicket vid liv genom en blandning av tradition och nya, personliga idéer. Jag visar ett litet urval av förkläden. De broderade bårderna samsas med virkade spetsar, band, knappar, pärlor och paljetter, guld och krusiduller. Inte bara förklädesbårderna strålar. Till dräkten hör en liten broderad hatt, en blus med broderier, ett vackert bälte, de karaktäristiska stickade strumporna och de broderade skorna. Titta och njut!

Utställningen pågår t o m 2019-05-27.

Värdefullt skräp

Johanna Törnqvist driver sedan flera år projektet Precious Trash (ungefär = värdefullt skräp) där hon använder sopor och skräp för att göra nya överraskande saker. Hennes klänning sydd av chipspåsar har uppmärksammats på utställningar och i media och hennes smycken av tomma medicinförpackningar ingår i Nationalmuseums samlingar. Se mer HÄR.

Under påskaftonens konstrunda i Torshälla visades ett par av hennes plagg i en miniutställning på Ebelingmuseet. Den bruna klänningen är flätad och sydd av  en persons årskonsumtion av nylonstrumpbyxor. En annan person har förbrukat ca 20 T-shirts under tre år och av dem har Johanna virkat en klänning. (Klicka upp bilden i större format, så syns Fredrik Sederholms foton i bakgrunden lite bättre.)

På lördag 2019-04-27 ger Johanna Törnqvist en föreläsning på ReTuna Återbruksgalleria i Eskilstuna. Då är det Hållbarhetsfestival på temat hållbart mode i gallerian med workshops, modevisningar, föreläsningar, panelsamtal mm, titta HÄR.

Slitet och förgyllt

Mats Hermansson målar sina ikoninspirerade bilder på slitna presenningar. Men han betonar att han inte är ikonmålare: ”Jag målar inte ikoner. Det känns angeläget att säga det tydligt. Jag är på tok för otrogen och experimentell i mitt målande för att platsa i ikonmålarnas skara.”

De precisa, gyllene bilderna kontrasterar på ett intressant sätt mot det grova, slitna tyget. Det gillar jag. Hans bilder har jag sett ett par gånger tidigare och igår såg jag dem igen i kyrkan i Torshälla i samband med Torshälla konstrunda. Bilderna hänger kvar i kyrkan t o m imorgon, 2019-04-22.

 

Det behövs bara några pinnar

Det behövs bara några pinnar som redskap för att tillverka de här textilierna. Och, förstås, kunskap och erfarenhet.

Hos Just Africa, titta HÄR, i Stockholm visas t o m 2019-04-24 en liten utställning med textilier och en ”vävstol” från Sierra Leone. Vävaren Hector Bob Lahai, från Sierra Leone och bosatt i Sverige, har satt upp sin vävstol och visar hur det går till att väva Country Cloth. Den som väver sitter vid sidan om varpen. Tramporna hänger ut till höger på bilderna, fästa vid skaften. Traditionerna och kunskaperna kring framställningen av textilierna har förmedlats från generation till generation. Kunskapsöverföringen bröts delvis i samband med inbördeskrig i landet på 1990-talet, men traditionen håller på att återerövras. Vanligen är det kvinnorna som odlar bomullen och spinner garnet och främst männen som väver.

HÄR är ett annat exempel på en enkel vävanordning med ursprung i Senegal, Marcia Harvey Isaksson väver på Etnografiska Museet i Stockholm.

Vävbredden är ca 25 – 30 centimeter och längderna sys ihop till större stycken. Mönster och färger varierar och bestäms av vem som ska ha vävnaden, vad den ska användas till mm.

Färgat med avfall

För den som är intresserad av växtfärgning och råkar befinna sig i Stockholm de närmsta dagarna kan ett besök hos Fiberspace på Katarina Bangata rekommenderas. Där visar Sanna Bodén och Emma Dahlqvist sitt samarbete RÅW Projects. Produktutveckling och naturlig färgning integreras när de undersöker möjligheterna att använda avfall från lokala restauranger och butiker till att färga textilier. Avfallet blir en resurs istället för sopor. Många fina färgningsprover finns att betrakta och hela plagg färgade med bl a lökskal och rosor. Förhoppningsvis stannar inte detta vid ett projekt. Det skulle vara intressant om det leder vidare, kanske till en lokal, småskalig hantverksproduktion.

Utställningen kan ses t o m 2019-04-13. HÄR finns Fiberspace.

En kort promenad

Jag tar en kort promenad och hamnar i det lilla galleriet hos Eskilstuna Folkhögskola. Ibland visas utställningar av inbjudna konstnärer och ibland redovisas projekt från olika kurser på skolan. Just nu visar deltagarna i den ettåriga utbildningen Recycle design – Återbruk resultatet av ett projekt som integrerat formgivning, textiltryck (på återbrukat tyg förstås), sömnad och foto. Fint och inspirerande.

Bilderna uppifrån och ner: Saini Roesner, Viola Larsson, Felicia Erikson.

Papperskonst på Östasiatiska Museet

Det här blir tredje gången jag skriver om en utställning av Woo-Bock Lee, ett tecken på att jag verkligen gillar hennes konst. Återanvänt mullbärspapper från sydkoreanska skolböcker, flera hundra år gamla, är hennes intressanta material. Av pappersbitar limmar hon abstrakta bilder och små skulpturer. Pappret tvinnas också till snoddar som hon flätar in i metallnät eller bygger ihop till stora former. HÄR finns ett inlägg om en utställning i Torshälla med en länk till ett annat inlägg från Örebro.

Nu visas hennes verk i utställningen Med respekt på Östasiatiska Museet på Skeppsholmen i Stockholm, en del i museets tema Paper Stories, från världens äldsta papper till samtidskonst. I utställningen rullar en film där hon berättar om sitt arbete. Den som vill träffa konstnären och prova hennes tekniker har möjlighet att delta i ett par workshops på museet, den 26 mars och den 6 april. Titta HÄR. Utställningen pågår t o m 2019-04-28. Gör ett besök om du råkar vara i närheten!

 

Textilvisning på Nationalmuseum

Nu har jag också varit på nyrenoverade Nationalmuseum i Stockholm. Igår (2019-02-22) arrangerade föreningen Svenska Vävakademin en visning av textilier på museet, öppen även för oss som inte är medlemmar. Föreningens nästa evenemang äger rum på Konstfack 2019-04-03, ett seminarium om textil i offentlig miljö. HÄR finns information.

Träffen började med att formgivaren och handvävaren Åsa Pärsson berättade om sitt intressanta uppdrag att i samarbete med danska textilföretaget Kvadrat ta fram tyger, enfärgade, randiga och rutiga mest i gråa toner, till stolar i museets restaurang. ”Sittsidan” av de nätta fåtöljerna har maskinvävt ylletyg och till utsidan har Åsa vävt för hand. Det var så mycket folk i restaurangen (inte bara i restaurangen, det var drygt 20 minuters väntan i kö utanför innan jag kom in i huset) att jag avstod från att försöka fota stolarna, men HÄR har Kurbits skrivit om inredningen i restaurangen.

Förste intendent Cilla Robach guidade oss sedan bland museets textilier. Första bilden visar en liten detalj av en flamländsk vävd tapet från ca 1500 – 1530. HÄR finns mer information i museets databas.

Märta Måås Fjetterströms väv Enhörningen i skogen är från 1915. Titta HÄR.

Cilla Robach berättar om Annika Ekdahls stora väv Road Movie (verdure) visiting mom från 2010. Titta HÄR.

Jag kommer tillbaka en annan dag och traskar runt på egen hand.

Berättande stygn

Här är Tunatapeten. Initiativet kom från två kvinnor i Stora Tuna i Dalarna med Dalarnas Hemslöjdsförbund som medaktör. Projektet spreds till kvinnor från Eskilstuna och orter runt omkring. Alla fick varsin likadan tygbit och några regler att hålla sig till. Sedan var det fritt fram att berätta med stygn. Resultatet blev 72 hopsydda broderade bilder där kvinnorna berättar om sig själva, om barndomsminnen, om livet just nu och om framtidsdrömmar. Det finns också ett häfte där de flesta medverkande i ord uttrycker tankar kring sitt broderi, fin läsning som komplement till bilderna.

Tunatapeten fanns att beskåda under konventet Folk och Kultur i Eskilstuna förra veckan, den 6 – 9 februari 2019. Ingen turnéplan finns med den kommer att visas på biblioteket i Borlänge i sommar. Håll utkik, förhoppningsvis bjuds fler tillfällen att ta del av kvinnornas liv och tankar, formulerade med stygn.

Här är några slumpmässigt valda smakprov. Brodöserna är, uppifrån och ner, Monika Karlsson, Gudrun Svahn och Anette Beiron.

Kvarlåtenskap

Igår (2019-01-19) tog jag bussen till Nyköping för att gå på en visning i magasinen i nybyggda Sörmlands Museum. Hemslöjdskonsulent Karin Edlund guidade oss bland textilierna i en timme, alldeles för kort tid. Det finns mycket att se och begrunda.

Som välbehövlig kontrast och viktigt komplement till det som vanligtvis har samlats in och sparats i museer, det vackra och penningmässigt värdefulla, fanns kvarlåtenskapen från Cecilia Karlsson.

År 1983 lämnades ett par lådor in på museet, innehållande lite papper, några smycken och kläder. Lådorna hade stått på en loge sedan 1960 och ingen visste vart ägaren, Cecilia Karlsson, tagit vägen. En kort tid hade hon varit anställd som hushållerska hos en gammal dam på gården. När den gamla damen dog försvann Cecilia, men hennes ägodelar blev kvar. Cecilia och hennes man, som avled 1953, hade fört ett kringflackande liv. De gifte sig 1921 och några år senare tog de ett banklån och köpte ett litet torp utanför Malmköping. När de inte kunde betala amorteringarna fick de lämna gården. Under sin tid som gifta, drygt 30 år, flyttade de ca 20 gånger och arbetade på olika gårdar i trakten kring Stockholm. Läs mer HÄR hos Sörmlands museum. Där finns också bilder på föremålen i Cecilias lådor.

En del av de bevarade kläderna är i fint skick, men det finns också arbetskläder som är lagade och lappade gång på gång, t ex makens rock. Det är rörande och lite tragiskt att se. Och det är inte så väldigt länge sedan. Paret Karlsson gifte sig ungefär samtidigt som mina mor- respektive farföräldrar.

Klänningen har också många lagningar, men hänger delvis i trasor. 

Makens strumpor består nästan enbart av lagningar.

 

Utställning hos HV

Just nu, t o m 2019-01-26, pågår en utställning i Handarbetets Vänners galleri på Djurgården i Stockholm med verk av f d studenter på HV, Konstfack och HDK, Emerging Talents ”Drömmar + Japan”. HÄR finns öppettider mm. Det är alltid intressant och inspirerande att se textilier av  nyutbildade inom området och ta del av deras tankar. Här är några exempel från utställningen.

Första bilden visar ett broderi av Emma Holmgren i serien Raggsockor utan fotfäste. Hon gick ut HV 2017. Hennes broderier har jag sett på Instagram, där hon heter @knyterenknut. Broderierna är mycket mindre än jag föreställt mig med små, skickligt utförda stygn.

I sin masterexamen på Konstfack 2018 undersökte Ida Brattmo begreppet tid med hjälp av enkla upprepningar, bl a genom ett stort svart-vitt broderi som jag visar en liten detalj av. Hon säger om sina verk att ”deras uppgift är att ta tid eftersom tiden enbart existerar i vårt mätande av den”.

Kristina Lundsjö tog också en masterexamen på Konstfack 2018. Genom applikation, digitaltryck och screentryck för hon ett textilt arv från 1900-talet vidare på ett lekfullt sätt. Ett exempel är det grönrutiga tyget på bilden, en klassisk vävd ruta som jag känner igen från min barndom och som nu omformats i datorn.

Lisa Hagström slutade sin utbildning på HV 2017. Sedan dess har hon studerat kasuri, det japanska namnet på ikat, på en skola i Kyoto. Bilden visar en del av ett tyg som hon färgade garn till och vävde som slutprojekt på skolan i Japan.

I sitt examensprojekt Lagningsritualen från HDK 2018 besökte Sara Henriksson främmande människor i deras hem och lagade deras kläder. Den röda rocken hade hon på sig som en sorts varuprov för att visa olika lagningstekniker. Rocken fylldes på hela tiden med nya detaljer, minnesanteckningar hon gjorde för att komma ihåg människorna hon mötte.

Bildväv av Lena Cronqvist

Lena Cronqvist är mest känd för sina målningar och skulpturer. Att hon även vävde var obekant för mig innan jag såg den här väven för några år sedan på Eskilstuna Konstmuseum, Glasburken från 1972. Läs om konstnären t ex HÄR och HÄR.

Konstmuseet har varit stängt ett par månader under hösten 2018 för renoveringsarbete. Samtidigt har basutställningen hängts om och nu finns en aning mer textil konst framme än tidigare. Förutom väven av Lena Cronqvist finns även ett par små bildvävar av Hannah Ryggen respektive Sandra Ikse-Bergman. Två textila bilder av Ida-Lovisa Rudolfsson visas och en broderad bild av Carina Marklund. Det finns förstås en massa annan sevärd konst också, t ex en avdelning med verk av Vera Nilsson, en avdelning med grafik av Carl Larsson och en gemensam monter med en mängd små skulpturer av olika konstnärer. Väl värt en utflykt! HÄR finns information om museet.

Skuret, tryckt och sytt

Just nu visas en mindre, men lagom stor, utställning med verk av Fredrik Lindqvist i galleriet hos Eskilstuna Folkhögskola. Han har varit gästlärare en vecka på skolans konstutbildning och delar med sig av sitt konstnärskap även till allmänheten genom en offentlig föreläsning och en utställning.

Fredrik Lindqvist tillhör mina favoritkonstnärer och jag har skrivit om hans konst tidigare, titta HÄR. Jag är fascinerad av hans mix av tekniker. Hans bildvärld är spännande. Det är mycket att upptäcka och ofta finns det något oroande eller lite obehagligt i bilden. Sånt gillar jag, som har svårt för det gulliga.

Den översta bilden är en detalj av en stor bild, ca 2 x 2,2 meter, bestående av 16 sammanfogade delar. Fredrik Lindqvist använder sig av en kombination av grafik och sömnad. Tekniken är långsam, de största bilderna tar 2 – 3 månader att färdigställa. Motiven skärs ut i tryckblock av trä och trycks sedan med grafikfärg på enfärgade eller mönstrade tyger, oftast i formatet 50 x 55 cm. Mönsterformer klipps ut och appliceras med stygn och tygstyckena sys sedan samman. Vid upphängning spikas de stora bilderna direkt i väggen, ett sätt som passar det lite råa uttrycket.

Här är en detalj av en mindre bild, monterad på kilram. Tråden är tunnare och stygnen mindre än i de stora bilderna.

Vill du se mer än detaljer? Utställningen visas t o m 2018-12-13 på Eskilstuna Folkhögskola, öppet vardagar under skol- och kontorstid.

 

Mer från museets magasin

Som jag berättade häromdagen, titta HÄR, hade Susanne Cassé, Västmanlands läns museum, och Susann Leval, länshemslöjdskonsulent, letat fram väl valda godbitar ur museets magasin till en liten utställning i samband med föreningen Rikstäckets årsmöte i Västerås i förra veckan (oktober 2018). Jag visar några av textilierna och den som vill se mer kan titta HÄR i en mapp på Digitalt Museum. Varje föremål innehåller material, former, stygn och detaljer som sätter igång min fantasi och jag är tacksam över att jag fick beundra dem en stund på nära håll.

Det vackra täcket på första bilden är sytt av sidenlappar. Tygerna i hörnen ser ut att vara omonterade broderier till bindmössor. Övriga lappar i kantbården har kviltat mönster i form av blommor. Och titta på det fina sidenbandet!

Nästa täcke är också i siden och syddes till ett bröllop på 1830-talet. Mittstycket med broderier ser ut att vara återanvänt. Jag tycker nog att den randiga baksidan är minst lika intressant som framsidan, med kviltningens lite vingliga stygn.

Så ett traditionellt täcke med smala remsor i blockhusmönster. Jag tolkar uppgifterna i katalogen som att täcket kan vara från slutet av 1800-talet.

Och till slut en kjolsäck i skarvsöm.

 

 

Titta på stygnen!

Titta vilka intressanta stygn! Mina bilder har inte bästa kvalitet, men jag vill ändå visa broderierna på det här gamla täcket från Västmanlands läns museum. Täcket är hopsytt av lappar i siden i olika storlekar och olika format. På detta hoplappade tyg har någon sedan gått loss och fyllt ytor med en mängd olika stygn. Visst blir man sugen på att testa!

Täcket visades i Västerås under några dagar i samband med föreningen Rikstäckets årsmöte nu i mitten av oktober 2018. Susanne Cassé, föremålsantikvarie på museet och Susann Leval, länshemslöjdskonsulent, Västmanlands läns hemslöjdsförbund, hade plockat ihop ett läckert urval föremål ur museets samlingar till en liten utställning. De historiska föremålen blev ett inspirerande komplement till de nutida material, redskap och färdiga kviltar som övriga utställare visade. Titta HÄR i ett blogginlägg och HÄR på Digitalt Museum.

Bilden på hela täcket har jag laddat ner från Digitalt Museum, titta HÄR. Här syns hur de lite märkliga broderade mönsterformerna är uppbyggda och hur stickningen/kviltningen är utformad.

För information om fotograf kontakta Västmanlands läns museum

 

Textil från Japan

I år är det 150 år sedan Sverige och Japan inledde diplomatiska förbindelser. Det firas bl a nu under hösten 2018 genom textilutställningar på tre gallerier i Stockholm med samlingsnamnet Influenser, ett initiativ av Svenska Vävakademin. HÄR finns mer information.

Asako Ishizaki ställer ut på HV Galleri. Hon väver i pappersgarn med metall- eller nylontråd som inslag och formar vävnaderna till tredimensionella objekt efter nerklippning. Varp och inslag fortsätter utanför väven och flätas till en livfull kontrast mot de strama rutorna.

Fiberspace Gallery visar ett samarbetsprojekt kallat Intertradition mellan Shogo Hirata, Japan, och Lisa Juntanen Roos, Sverige. Tillsammans har de formgett ett tyg med mönster i ikat, kasuri på japanska, som färgats och vävts hos Shimogawa Orinomo, ett tradtionellt väveri i Japan. Var för sig har de också blandat japanska och svenska uttryck. Shogo Hirata har använt sig av målat och flätat papper. Lisa Juntunen Roos har vävt och det ska bli spännande att se om hon fortsätter att utveckla sina idéer om möten mellan svenska och japanska textiltraditioner.

På Almgrens Sidenväveri visas vävar av Jun Tomita. Konsten att färga ikat behärskar han till fullo, men numera målar han sina varpar istället för att göra omknytningar. Den målade varpen ger en yta som är livfull på ett diskret sätt. I sitt artist talk visade han foton som han tog för ca 30 år sedan på ytor och väggar i Gamla Stan i Stockholm och som har betytt mycket för utvecklingen av hans konstnärskap. I tidskriften Vävmagasinet  nr 3 2018 finns en artikel om konstnären.

Jun Tomitas mattor är vävda av ullgarn i dubbelväv. Efter vävning stampas mattorna så att fibrerna hakar samman och ullens färger blandas en aning. Han visade bilder på hur mattorna stampas med fötterna (gummistövlar!).

 

Nostalgi mot mörk bakgrund

På Almgrens Sidenväveri i Stockholm visar skickliga Susanne Henriques bildvävar nu, t o m 2018-10-06. Hela fjorton bilder finns på utställningen, i olika storlekar och med några olika teman. Det är roligt och stimulerande att se en del av Susannes skisser och inspirationsmaterial också.

Speciellt förtjust blir jag i de tvetydiga bilderna med förstorade bokmärksmotiv, söta barn med blommor eller kattungar i famnen. En mörk, lite hotfull, bakgrund kontrasterar mot det gulliga, neutraliserar det nostalgiska och tillför spänning hos bilderna. Som vanligt hos Almgrens finns en fin liten katalog och där läser jag att violerna i bakgrunden symboliserar dikter av Nelly Sachs om sorg och ångest.

HÄR finns information om Almgrens Sidenväveri.

En före detta textilfabrik i en före detta textilstad

En av sommarens utflykter gick till Norrköping. Staden var en av Sveriges viktigaste industristäder under industrialiseringen andra halvan av 1800-talet. Ungefär en tredjedel av landets textilproduktion kom därifrån. År 1865 fanns det 55 företag i textilbranschen och det största, Drags AB, hade drygt 400 anställda, läser jag på HÄR på Wikipedia. Nu finns bara byggnaderna kvar i en fascinerande miljö i och runt Motala Ström.

I en av de gamla textilfabrikerna, det s k strykjärnet, titta HÄR, finns numera Arbetets Museum. I trapphusen hänger textiltryck som visar vad som fram till början av 1960-talet ägde rum på respektive våningsplan. Maria Beskow-Lewis är konstnären som har formgett och tryckt.

Så nästa gång du besöker strykjärnet, ta trapporna i stället för hissen!

 

Fint, roligt, tänkvärt och inspirerande

Fina, roliga, tänkvärda och inspirerande saker såg jag på ett par slöjd- och hantverksutställningar i Linköping igår.

På Östergötlands museum visar studenter från kandidatprogrammet Slöjd, Hantverk och Formgivning på Linköpings universitet sina examensarbeten. Lina Niklasson har stickat tröjan på första bilden. Hon säger: ”Handkraft är politik och med handkraft kan vi förändra världen”.

Linnéa E Johansson har också stickat. Hon har undersökt tekniken tvåfärgad brioche och stickat överdelar med inspiration från naturen.

Utställningen hänger t o m 2018-09-08. Se mer HÄR.

Den som vill se den innehållsrika utställningen 100 Folk i de fina lokalerna hos Hemslöjden i Östergötland får skynda sig. Utställningen avslutas nu på lördag 2018-08-18. Cirka 100 utställare visar sina personliga tolkningar av begreppet folkkonst. Jag fokuserade, som vanligt, på textilierna. Det finns många fler intressanta textilier än de få saker jag visar här. Och det finns förstås många andra material representerade. HÄR finns information.

Mikaela Bergqvist har sytt tvistsöm.

Ulla Thorsell har gjort väskan i återbrukat material.

Nina Isevall har sytt topparna i boro-teknik, detalj nedan. I bakgrunden skymtar Eva Danielssons jacka i shibori, etsbad och sashiko.

Textila spår i Målhammar

Utflykten häromdagen, som tog mig norr om Mälaren, hade två mål. Dels var jag hos Lata Pigan, titta HÄR, och dels i Målhammar. I Målhammar såg jag utställningen Textila spår, tyger och kläder från 1900-talet, fram till 1970-talet. Utställningen är producerad av Lata Pigan och Teda Art Project.

Textilierna som visas kommer från en tid då hållbarhet var självklart. Mönster, material, former och tillverkning; allt är gjort för att hålla ett bra tag, både när det gäller estetik och slitstyrka. Tanken var inte att textilierna skulle bytas ut mot nya, snabbtillverkade produkter efter bara några månader.

Det finns så mycket snyggt på utställningen. Fint exponerat är det också. Viola Gråsten, Bohusstickning, Marimekko, Lisbet Jobs, Ripsa, Astrid Sampe och många fler är representerade. Jag njuter!  Ett besök rekommenderas för alla som är intresserade av mode, formgivning och/eller textil.

Utställningen är öppen fredag – söndag kl 12.00 – 16.00 t o m 2018-09-02. Under utställningsperioden ges en rad föreläsningar och workshops på kvällstid, föranmälan krävs. Information finns HÄR hos Teda Art Project på Facebook.

På bibblan

 

Vilket privilegium att ha biblioteket i nästa kvarter!  Efter drygt 1 1/2 år som stadsbo känner jag mig fortfarande lika lyxigt lycklig över att nästan bo granne med Eskilstuna stadsbibliotek. Där sitter jag bekvämt och läser tidningar. Jag bläddrar i böcker och lånar hem en del. Ibland lyssnar jag på levande musik eller hör en föreläsning och ibland ser jag fina utställningar. Just nu t o m 2018-08-17 visas charmiga, fantasieggande skulpterade figurer av Stanislaw Lux. Se mer HÄR på hans hemsida.

Vill se mer!

Frövifors Pappersbruksmuseum har ett arkiv med tusentals handlingar och föremål som berättar om tillvaron i Frövifors, på bruket och i brukssamhället. Där finns också dokument som ger en inblick i livet på de herrgårdar och gods där ägarna till bruken i trakten bodde. I en av årets sommarutställningar visas ett urval av arkivets innehåll. Ett litet urval sägs det, men ändå så mycket att det går att tillbringa en god stund med att titta på, diskutera, spekulera kring och fantisera om det som visas.

Det kliar i mina fingrar efter att få bläddra i de vackra löningsböckerna från Hinsebergs herrgård i mitten av 1800-talet. En av böckerna ligger uppslagen i glasmontern och där finns uppgifter om Hedda Ekströms avlöning under några år. År 1845 fick hon för ett års arbete 25 riksdaler, 2 par kängor värda 5 riksdaler, 2 par skor för 4 riksdaler samt 2 riksdaler för städsel 1846. Kanske något sorts förskott?

Längre ner på samma sida finns Heddas betalning något år senare. Då har lönen höjts till 30 riksdaler. Förutom kängor och skor får hon även ull och klänningstyg. Jag blir så nyfiken. Spinner hon ullen själv? Syr hon sin klänning? Hur länge är hon anställd på Hinseberg? Vad har hon för arbetsuppgifter på gården?

I samma monter ligger också en anteckningsbok med fint marmorerat omslag (som jag tyvärr inte lyckades fotografera genom glas och med ljusreflexer). Enligt utställningstexten innehåller den recept och andra anteckningar från Hinsebergs herrgård, möjligen från 1700-talet. Undrar vad som döljer sig i boken. Tänk om jag fick titta lite! Kanske finns det fler växtfärgningsrecept, som det här på ett löst blad från samma herrgård, ”Nankinsfärg på Bomul och linne” med grankottar i kopparkittel.

Ur arkivet är en av tre sevärda sommarutställningar på Frövifors Pappersbruksmuseum i år. De övriga är Extrakt, papperskonst av Cecilia Levy, och Build/Bind, slututställning från bokbindarutbildningen på Leksands Folkhögskola. Utställningarna pågår t o m 2018-08-31, läs mer HÄR.

Lagat med stygn

Ulf Jansson svarvar skålar i gran. Om skålarna spricker, hamnar de då på sophögen? Nej, då lagar han dem med fina stygn. Skålarna fotade jag på utställningen Från rot till barr på Norrköpings Stadsmuseum, pågår t o m 2018-08-31, titta HÄR.

 

Staffan Westerberg på Eskilstuna Konstmuseum, del 2

 

Staffan Westerbergs kreativa värld har flyttat in på Eskilstuna Konstmuseum över sommaren. Som sagt, jag har ingen relation till Staffan Westerberg och hans figurer. Lillstrumpa, Vilse och de andra har inte påverkat mitt liv. Men utställningen berör mig. Alla föremålen, figurerna, skisserna, bilderna och filmerna får mig att känna allvar och sorg, men även kreativ lust och barnslig glädje. Jag hör mig själv fnittra emellanåt. Utställningen pågår t o m 2018-09-09, mer information HÄR.

 

Staffan Westerberg på Eskilstuna Konstmuseum, del 1

Jag har ingen relation till Staffan Westerberg och hans figurer. Lillstrumpa, Vilse och de andra har inte påverkat mitt liv. När programmen sändes i TV var jag i fel ålder, hade kanske inte ens en apparat och förresten har jag nog aldrig varit en flitig TV-tittare. Ändå, jag blir betagen av utställningen som pågår i sommar på Eskilstuna Konstmuseum. Jag visar snart fler bilder. Utställningen kan ses t o m 2018-09-09, mer information HÄR.

Det mörka rummet (svårt att fota!) är fullsmockat med saker från Staffan Westerbergs kreativa liv. Men det första jag ser är trasmattorna på golvet. Den som vävt mattorna har använt sin begränsade tillgång på trasor på ett beundransvärt sätt och vävt den typ av trasmattor som jag kanske gillar allra mest. Mönstret i randningarna är inte alltid helt uppenbart. Jag får leta lite med ögonen för att hitta en rapport. Nörd?

 

Trä + knutar

Trä och knutar kombinerar Linda Myllykoski i sina snickrade sittmöbler. Hon visar att makramé går att använda på ett annorlunda och, i alla fall för mig, nytt sätt. Så snyggt! Finns att se på sommarens utställning Nitti på Eckerö Post och Tullhus, Åland. Utställningen firar att det är 90 år sedan Ålands hemslöjdsförening, numera Ålands slöjd & konsthantverk,  bildades. Läs om utställningen HÄR.

Upprepat, oavslutat, ofulländat

En handstickad bild, delvis upprepade stickningar, lösa trådar. Installationen ”Syersken i Trastevere” av Kari Steihaug kan ses på Fiberspace Gallery i Stockholm ännu en vecka, t o m 2018-05-05. HÄR finns info om öppettider mm.

Kari Steihaug har länge sysslat med det ofulländade, det oavslutade. På Fiberspace köpte jag hennes bok ARKIV: De ufullendte från 2011, ISBN 978-82-92863-18-3. Boken visar ofärdiga stickprojekt, som skickades till henne efter ett upprop. Korta och ibland lite längre berättelser ger bakgrund till de oavslutade projekten. Då, 2011, hade hon fotograferat och dokumenterat mer än 150 ofärdiga stickningar. Hon fortsätter samla och ser det som en hyllning till det ofulländade. Hon skriver: ”Arkiv: De ufullendte handler om poesien i det uperfekte og om det å gi oppmerksomhet til noe mislykket og tapt. Det er et dokumentariskt prosjekt, og samtidigt kan det leses som et uttryck for de mange sider av livet som blir annerledes enn vi planlegger.”

Några exempel ur boken:

Ett par dagar i Västerås

Helgen som gick, 14 – 15 april 2018, hade Täcklebo Broderiakademi sitt årsmöte med konferens i Västerås. Lokalgruppen i stan var arrangörer. Det blev ett par fina dagar med föreläsningar (som gav mig lite behövlig input), utställningar, ett årsmöte med viktiga diskussioner samt trevliga samtal med broderande vänner.

Varje år utlyser föreningen en tävling. Medlemmar kan skicka in ett broderi på ett bestämt tema, i år ”Spänning”, och så röstar årsmötesdeltagarna. Min röst la jag på Eva Kitoks bidrag med pojken som just fått napp. Första priset, en synål av guld, gick till Barbro Mohlin, har tyvärr ingen bild av hennes broderi. Priset för näst flest röster är en silvernål och den fick Eva Kitok!

I Täcklebo Broderiakademi, eller BRAK som namnet förkortas ibland, finns ca 50 lokala grupper, titta HÄR. Grupperna bestämmer själva hur de vill arbeta. Det kan till exempel handla om gemensamma broderiteman, utställningar av de egna verken, kurser för gruppmedlemmarna eller att ”bara” träffas för att brodera och utbyta erfarenheter. Det går också att göra som jag gör. Jag broderar hemma för mig själv, men jag vet att det finns en hel massa brodöser i närheten som jag kan ha kontakt med om och när jag vill. Skulle jag vilja vara med i en grupp igen så finns det flera att välja mellan på inte alltför långt avstånd.

Under konferensen fanns det tid att ta en tur på stan och då passade det bra med ett besök på Galleri Kaz, där medlemmar i lokalgruppen i Västerås visar broderier t o m 2018-05-06, titta HÄR.

Livsträd av Lillemor Högberg.

Damen i lila av Lotta Mattsson-Gudmundson, helhet och detalj.

 

Utställning: Bildvävar

Alldeles runt hörnet pågår just nu en sevärd utställning med ett 20-tal intressanta bildvävar. Christina Lerwall heter konstnären som har spunnit garnet, färgat med växter och vävt. Den översta bilden, utställningens äldsta, är från 1972. Jämför uttryck och utförande med nästa bild (något beskuren) som är vävd och broderad ca 30 år senare.

Detalj:

Ett par porträtt:

Och ett par hästar:

Hennes verk visas tillsammans med sonen Douglas Lerwalls skulpturer och sonhustrun Karin Lerwalls målningar. Platsen är Form & Färgverkstaden, Rademachersmedjorna, Eskilstuna. Utställningen pågår t o m 2018-04-06, öppet varje dag kl 12 – 17. Gå dit om du är i närheten!

Kropp som konst

Ett innehållsrikt och som vanligt intressant nummer av tidskriften Hemslöjd låg i brevlådan förra veckan. Nr 1 2018 har Anatomi som tema. Jag fastnar särskilt för några artiklar om konstnärer som använder kroppen som tema i sin konst.

På omslaget ses ett broderi av Juana Gómez. Hon trycker digitala bilder, självporträtt,  på tyg och kompletterar med broderi.

Sandra Magnusson och Shanell Papp använder sig båda av virkning när de gestaltar människokroppen. Sandra Magnusson har virkat livets början, fostret i magen, och Shanell Papp visar det som till slut blir kvar, skelettet.

På Eskilstuna Konstmuseum pågår just nu, t o m 2018-03-15, en fin utställning med samma tema. Under rubriken Invändighet visar Maria Skärlund, Eskilstuna Konstförenings stipendiat 2018, kroppen och dess flöden i form av keramiska objekt, från foster till skelett. Gör ett besök om du är i närheten! Noterat i min kalender: Maria Skärlund berättar om sin utställning och sitt konstnärskap söndag 25 februari kl 14.00 på Konstmuseet. Se mer HÄR.

 

 

Maria Skärlund 8

 

Tvinna som Ötzi

Inom området på klippavsatsen där bärmesen upphittades, fanns också talrika snören och rep. Med dessa snören var bland annat trädelarna till bärmesen fastsurrade med varandra. Alla snörena är gjorda av två strängar  av gräs som tvinnats ihop i S-form. Det längsta fragmentet mäter femtiosju centimeter.

Bild och text är ur boken Mannen i isen av Konrad Spindler. Det handlar förstås om stenåldersmannen som fått namnet Ötzi och som hittades infryst i isen i Alperna på gränsen mellan Österrike och Italien.

Jag lärde mig tekniken att tvinna sådana rep när jag var på kurs för India Flint i Skottland för några år sedan, inte med gräs utan med remsor av återbrukat tyg. Människans kanske viktigaste uppfinning, säger India. Vill du prova?  Jag visar hur det går till på Slöjdtorget på konventet Folk och Kultur som äger rum 7 – 10 februari 2018 i Eskilstuna. Onsdag 7 februari och fredag 9 februari finns jag där, i Stiga Sports Arena. (Torsdag 8 februari är jag också där, men då visar jag yllebroderi.) Kolla HÄR! Det finns mycket mer att ta del av på Slöjdtorget, som är en liten del av konventets späckade späckat program. Fri entré till utställningshallen!

Mina rep, de jag gjort hittills i alla fall, är tvinnade med Z-snodd istället för S-snodd som Ötzis. Nu har jag provat att tvinna åt andra hållet och det går lika bra. Jag har inte testat att tvinna gräs, men jag har tvinnat använda kaffefilter,

remsor av gamla lakan

och blad av daglilja.

 

Förberedelser

I en vägtunnel under järnvägen ett par kvarter från mig finns den här målningen (detalj) sedan några veckor tillbaka, och en till på andra sidan vägen. (Målat har Jani Pihlainen, Oscar Zens och David Nazerian gjort.) Målningarna finns där med anledning av konventet Folk och Kultur som äger rum på Stiga Sports Arena här i Eskilstuna nästa vecka, 7 – 10 februari 2018. Så här beskrivs konventet på hemsidan: Folk och Kultur är en ny arena för det breda kultursamtalet i olika former, inom alla politikområden. Det är en mötesplats för offentlig och privat sektor, för media, föreningar, akademin och medborgarna – med en scen för konstnärliga upplevelser. 2018 är valår och vårt syfte är att sätta kulturpolitiken på agendan. Läs mer HÄR.

Sörmlands Museum och länets hemslöjdskonsulenter kommer att ha en monter i utställningshallen, dit det f ö är fri entré, med butik, slöjdutställningar, prova-på-verksamhet, slöjdare i arbete mm. Där ska jag vara med på ett litet hörn. Torsdag 8 februari visar jag yllebroderi.

Så nu funderar jag på vad jag ska brodera. En kudde ska jag nog sätta igång med och bottentyget ska nog vara blått istället för svart som jag brukar ha.

En idé är att återanvända cirkelformerna som jag sydde på en kjol, titta HÄR,  för några år sedan och anpassa dem till en kudde. Jag testar proportioner med hjälp av papper.

Eller ska jag sy en ny variant av en kudde, titta HÄR? Jag lägger ut andra pappersbitar för att se hur ytan kan disponeras.

Det här kanske blir en bra början? Kom och se fortsättningen! En del färdiga broderier tar jag med också.

 

Vårsalongen på Liljevalchs

Therese Isabell  Olssons trasvävar tillhör mina favoriter på 2018 års upplaga av Vårsalongen på Liljevalchs i Stockholm.

Fascinerad blev jag av Stefan Bennedahls 365 yogafigurer, inte bara av det färdiga verket, utan också av arbetsdisciplinen. Varje morgon i ett år har han gjort ett yogapass och sedan fortsatt dagen med en lerfigur.

Bea Szenfelds varelser i papper i form av liggande barn griper mig också.

Den här trion sätter fart på fantasin. Vart är de på väg, Olof Astrup Hälleqvists djur, bärande på en båt?

Min absoluta favorit,  Eva Larssons sju rakubrända keramikskulpturer, lyckades jag inte fotografera på ett bra sätt där de stod i en glasmonter. Det finns en bild HÄR, där samtliga utställare presenteras, men där visas bara en av de sju skulpturerna. Gör en utflykt till Liljavalchs och se själv! Utställningen pågår t o m 2018-03-25.

En sak till. Kolla taket i stora rummet  till höger.

Annika Ekdahl på Waldemarsudde

Så kom jag iväg till slut till Waldemarsudde och Annika Ekdahls praktfulla vävar. Föreningen Uppland-Sörmlands Vävare hade bokat en visning. Det gav betydligt mer än om jag sett utställningen på egen hand.

Annika Ekdahls stora bilder är vävda i gobelängteknik. Allt garn färgar hon själv i ateljén i Blekinge. Förlagorna till vävnaderna gör hon som collage i datorn. Hon har ingen mönsterskiss i naturlig storlek, utan arbetar utifrån bilden på skärmen. Oftast utnyttjas hela vävstolens bredd, 3 meter. Under arbetets gång syns bara ca 30 centimeter av väven. Först när väven klipps ner efter ca 1 1/2 års arbete ser hon helheten.

Betraktaren möts av en myllrande mix av figurer, föremål och natur. Vi bjuds på privata berättelser ur Annika Ekdahls eget liv och ur hennes fantasi blandat med berättelser från förr och med referenser till konsthistorien. Fester, enhörningar och hjortar är återkommande motiv.  Som åskådare är det omöjligt att ta in och begripa allt, men det är härligt att göra ett försök.

Mannen som får sällskap av en kanin vid bordsänden är en liten, liten detalj i en stor väv.

I Barockfesten, storlek ca 3 x 3 meter, är en prinsesstårta centrum på festbordet. Framför väven, på golvet, anas en röllakansmatta, Post festum, som visar resterna från festen. Mattan är inte vävd av Annika Ekdahl själv, utan av vävare på Vävaregården i Eringsboda. Nedan syns ännu ett sällskap kring ett dukat bord.

Utställningen pågår ytterligare några veckor och slutar 2018-02-11. Läs mer HÄR. Annika Ekdahls hemsida finns HÄR.

Jag har visat bilder av hennes verk tidigare på bloggen, HÄR från Värmlands museum i Karlstad och HÄR från Meken i Smedjebacken.

#delavantar

De här vantarna ska jag skicka till Hemslöjden i Landskrona. De blir en liten del i projektet #delavantar. Alla kan vara med och sticka vantar, göra en beskrivning och sedan dela med sig. Den som vill kan sedan låna ut de färdiga vantarna till ett par utställningar. Först visas vantarna hos Hemslöjden i Landskrona 20 jan – 3 mars 2018 och sedan på Norrbottens Museum i Luleå 10 mars – 30 april 2018. HÄR finns mer information och massor av väldigt fina vantar.

Någon minns kanske att jag skrev om #delavantar i höstas, titta HÄR. Jag började på ett par vantar, men efter att ha stickat en bit tyckte jag att garnet var för tjockt och kompakt. Hårt och obekvämt kändes det på stickorna. De halvfärdiga vantarna blev liggande ett tag tills jag bestämde mig för att repa upp och börja om igen med andra tankar.

Istället blev det de här vantarna. Jag hade några egna kriterier att utgå från när jag bestämde hur vantarna skulle göras. Vantarna skulle vara varma. Garnet skulle tas ur mitt eget lager. Stickningen skulle gå relativt snabbt, ett par dagar under julhelgen borde räcka. Framförallt skulle vantarna kräva ett minimum av koncentration och vara så lätta att sticka att jag samtidigt utan problem kunde prata, lyssna eller titta på film.

Vantarna fick namnet Aviga prickar och så här gjorde jag:

Aviga prickar

Ullgarn 6/2 (100 gram = 300 meter) färg 1 (blågrått) ca 50 gram, färg 2 (grått) ca 30 gram, färg 3 (turkos) några meter
Strumpstickor nr 2 (till resåren) och nr 2 ½

Lägg upp 60 maskor med två färger, färg 1, som bildar maskan, och färg 3.
Fördela maskorna på 4 strumpstickor nr 2.
Sticka resår 2 aviga 2 räta med färg 1 i 6 cm.
Byt till stickor nr 2 ½ och sticka två varv med färg 3, första varvet räta m, andra varvet aviga m.
Sticka två varv räta m med färg 1. Nu börjar mönsterstickningen.

Mönsterrapporten består av fyra maskor och fyra varv
Varv 1: 2 räta m färg 1, 2 räta m färg 2
Varv 2: 2 räta m färg 1, 2 aviga m färg 2
Varv 3: 2 räta m färg 2, 2 räta m färg 1
Varv 4: 2 aviga m färg 2, 2 räta m färg 1
Sticka mönster i 5 cm.

Förbered för tumme
Höger vante: Sticka 3 m på sticka nr 1. Sticka följande 12 m med en lös tråd i avvikande färg Sätt tillbaka maskorna på stickan och sticka mönster över den avvikande tråden.
Vänster vante: Gör markeringen för tummen på de 12 första maskorna på sticka nr 2.

Fortsätt sticka mönster i 10 cm.

Minska sedan enligt följande. Minskningmaskorna stickas med färg 1.
Sticka 1: sticka 2 m tillsammans i bakre maskbågen, sticka resterande maskor på stickan.
Sticka 2: sticka tills två m återstår, sticka 2 m tillsammans.
Sticka 3: stickas lika som sticka 1.
Sticka 4: stickas lika som sticka 2.
Dra en tråd genom de sista 6 maskorna.

Tummen
Plocka upp 12 m på var sida om tumhålet, pilla bort extratråden och fördela maskorna på fyra stickor = 24 m. Plocka upp två maskor på var sida om tumhålet på första varvet = 28 maskor. Sticka mönster i 5 cm. Minska sedan på samma sätt som för handen.

Avsluta med att fästa alla trådar och blöt vantarna försiktigt i ljummet vatten. Lägg på tork, t ex på en frottéhandduk.

 

Med begränsningar som motor

På söndag 2017-12-17 är sista chansen att se Åsa Pärsons utställning på Fiberspace Gallery (titta HÄR) i Stockholm. Då finns hon i galleriet och berättar om sina vävar.

Åsa Pärson har undersökt möjligheterna att kombinera varp och inslag genom ett antal begränsningar. På väggen sitter 154 vävprover, mått ca 15 x 17 cm, i grundteknikerna tuskaft, panama, kypert och satin. Förutom de fyra vävteknikerna har hon valt att enbart använda garner ur sitt eget förråd. Hon har valt en återhållen färgskala och hon har maximerat antalet skaft till 10. Inom de givna ramarna ser det ut som om hon drivits av målmedvetenhet,  reflektion och intuition.

Resultatet är vackert presenterat, tillfälligt i utställningen och permanent i en bok, Fabricate, Composition and texture. (Som jag inte köpte, varför?)

Åsa Pärson 10

 

I HV:s galleri

Alldeles nyligen hade Moa Wallman sin första separatutställning Nimbus över Sbg. Jag hade tänkt åka till Sundbyberg och se den, men det blev tyvärr aldrig av. Nu fick jag i alla fall se två av vävarna från utställningen. De finns i galleriet hos HV, Handarbetets Vänner i Stockholm. Med imponerande skicklighet har Moa Wallman färgat garn (naturlig färgning) och vävt dessa skimrande mattor, avsedda för golv eller vägg.

Utställningen på HV har namnet Emerging Talents 2.0. Nio kvinnor som nyligen avslutat sina studier deltar med ett eller två verk var; Moa Wallman (HV Skola), Ia Centerhall (HV Skola), Miriam Parkman (HV Skola), Siri Petterson (HV Skola), Astrid Sjöborg (HV Skola), Linette Nilsson (Konstfack), Elin Stampe (Konstfack), Berith Stennabb (HDK Steneby) och Johanna Svallingson (HDK Steneby).

Utställningen pågår t o m 2018-01-13. Värt ett besök, men kolla för säkerhets skull öppettiderna. Det kan hända att det är stängt kring jul och nyår.

Ia Centervall Natt som blänker.

Miriam Parkman, Rocio y los colores fuertes/Teotitlán, detalj.

Berith Stennabb, ANOMICHOLISTIC 10, detalj.

Johanna Svallingson, Alla vi.

Pristagare

Utställningen OMSLÖJD – När samlat möter nytt pågår just nu på Örebro läns museum, ett samarbete mellan Örebro läns slöjdförening och museets personal, bl a hemslöjdskonsulent Lina Jatko, titta HÄR.

I lördags var det prisutdelning. Slöjdföreningen hade med hjälp av en jury valt att premiera bidrag från tre av utställningens deltagare. Anneli Linder fick pris för sin klänning med blocktryck. Erik Torstensson prisades för sina tovade penningkattor, inspirerade av en börs i museets samlingar tillverkad av ett kattskinn. Jag har ingen bild på Eriks bidrag, men utställningen pågår t o m 2018-01-28, så än finns det gott om tid att se katterna med egna ögon. Och jag fick pris för mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jätteroligt att få uppskattning!

Eva Hild utforskar tomrummet

 

Eva Hilds stora skulpturer i stengodslera, och några i hållbarare aluminium, visas just nu på Eskilstuna Konstmuseum. Skulpturerna i vitt eller svart buktar mjukt ut och in. Formerna är rena, men absolut inte enkla. Ljus, skuggor, djup och genomsiktlighet gör att intrycken förändras beroende från vilket håll verken betraktas. Jag fastnar för konstnärens ord ur utställningstexten: ”Hur kan ett tomrum gestaltas? Och det handlar inte om tomhet, om något som är uttömt, utan om rum. Tomrummet har en volym.” Spännande tankar.

Men hur sjutton gör hon när hon skapar dessa intrikata former i lera? Kanske får jag veta mer 2017-11-24 när Eva Hild håller en föreläsning om utställningen och om sitt konstnärskap. Kl 12.30 på Konstmuseet noterar jag i min kalender.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En  vägg i den stora utställningssalen upptas av skisser, lika intressanta som de färdiga verken.
Utställningen pågår till 2018-01-07.

 

Woo-Bock Lee på kort besök i Torshälla

Varken kamera eller telefon fick jag med mig när jag cyklade till Torshälla idag för att se en utställning med en av mina favoriter, Woo-Bock Lee. Så tyvärr blir det inga bilder från hennes utställning på Kvarnen. Som tur var låg det i alla fall några tjugor i en ficka och jag kunde köpa en fin liten bok med foton på hennes verk. Ett mycket kort besök gör konstnären i Torshälla, endast två dagar pågår utställningen och imorgon 2017-10-15 är sista dagen.

Woo-Bock Lees material är återanvänt papper från gamla skolböcker från Sydkorea, mullbärspapper som är flera hundra år gammalt. Hon tvinnar snoddar av pappret och flätar in snoddarna i metallnät, eller limmar pappret till nonfigurativa bilder. Jag gillar det lågmälda i hennes bilder och är mycket förtjust i materialet. Så här skrev jag när hon ställde ut på Galleri Nord i Örebro år 2014:  ”Verken utstrålar harmoni och lugn, men tittar man nära ser man många  intressanta detaljer med små papperslappar i olika färg och olika mönstring. Fragmenten av skrivtecken förmedlar hemliga budskap.”

HÄR finns blogginlägget från utställningen i Örebro. Bilden nedan är därifrån.
Se mer HÄR på Woo-Book Lees hemsida. Det går också att följa henne på Facebook.

 

 

Dubbelväv och färgeffekt

Jag upptäckte att jag har glömt att visa närbilder på mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt som t o m 2018-01-28 finns i utställningen OMSLÖJD på Örebro läns museum, titta HÄR.

Min inspiration är gamla tygprover som tidigare tillhörde Örebro läns slöjdförening och som nu ingår i museets samlingar. Det mittersta mönstret i färgeffekt på bilden ovan är samma som på ett av de gamla tygerna. Det ursprungliga tyget är vävt i bomull i blått och vitt. Jag valde att använda ullgarn i svart och vitt. Den blå färgen, som jag färgat med syrafärg, kommer istället igen i de enfärgade rutorna. Färgeffekten är solvad med två trådar svart och en tråd vitt garn. Som synes går det att variera mönstret på många sätt genom att ändra inslagsordningen. Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är som sagt dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Till nästa halsduk valde jag ett av mönstren i den första halsduken, nu med inslagsordningen två svarta och en vit, dvs samma som i solvningen.

Ytterligare en halsduk har jag på utställningen, den visade jag HÄR när den fortfarande var kvar i vävstolen.