Om jag var i Stockholm idag (2023-03-25) så skulle jag ta mig till 4:e våningen på Åhléns vid Sergels torg. Där, hos MUJI, ställer studerande från på Handarbetets Vänners skola ut handvävda halsdukar och sjalar. På eftermiddagen idag berättar de om sina vävar.
Jag såg de fina vävarna häromdagen och många frågor dök upp i mitt huvud om material, bindningar, färgning, efterarbete. Det hade varit kul att få veta mer om alla möjligheter utställarna ställdes inför i sitt arbete och hur de motiverar sina val. Det är en utställning i min smak, liten, men ändå mycket att ta in och fundera över. Utställningen pågår t o m 2023-03-26.
.
.
.
.
.
.
Jag brukar undvika att visa bilder på konst och konsthantverk om jag inte kan berätta vem som är upphovsperson. Här hittade jag inga uppgifter om vem som vävt vad, men här är namnen på alla utställare: Fredrika Paulsrud, Carin Enhager, Nickis Fischer Kask, Freja Hallin, Jessika Höglund, Eva Lalander, Annika Lind, Ebba Lundahl, Linnea Norberg, Kristina Påhlman Himmelsjö, Haruko Tokumoto, Myrna af Wetterstedt.
Tröst och styrka från fåglarna, det får kvinnorna i AnnMargret Johansson Petterssons bilder. Vi kan alla hamna i situationer i livet när trösten och styrkan behövs mer än vanligt. AnnMargret har tecknat stygnen fritt med symaskinen.
Fåglarna och kvinnorna återkommer i hennes måleri.
Bilderna och den stora ”stålkvinnan” i laserskuren metall kan ses t o m 2023-03-22 i en utställning på Mälarsjukhuset i Eskilstuna, arrangerad av Mälarsjukhusets Konstförening.
Jag gick en sväng på stan på förmiddagen idag, internationella kvinnodagen 8 mars 2023. Hos ABF såg jag en liten utställning med Maria Skärlunds keramiska livmödrar. Jag har sett dem några gånger tidigare, t ex HÄR i en utställning på Eskilstuna Konstmuseum. I föreläsningssalen hos ABF pågår föreläsningar hela dagen om kvinnors situation på olika ställen i världen. Jag hörde när personal från Eskilstuna Stadsmission berättade om härbärget för bostadslösa kvinnor, bland de värst utsatta, som snart öppnar.
Ikväll går jag till Eskilstuna stadsmuseum och lyssnar på musik, avslutning på utställningen Vi är många om kvinnliga musiker i stan och som bygger på boken Herrarnas Kalas av Marie Selander och Emma Gustafsson tillsammans med Frida Herchenröther och Linnéa Lindbom. (Läs om boken t ex HÄR.)
Igår (2023-02-25) tog jag tåget till Stockholm och hann med tre utställningar och ett kort besök på Sy- och hantverksfestivalen i Älvsjö.
På Galleri Helle Knudsen var det sista dagen för Linda Lassons utställning I skogen och andra landskap. Linda Lasson målar på armeringsduk och kompletterar sedan med stygn i sytråd, tätt eller glest. Hennes bilder belyser människans ofta skoningslösa framfart i och utnyttjande av naturresurserna.
.
Hos Fiberspace Gallery såg jag Lily Erla Adamsdóttirs tuftade textilier. Även denna utställning avslutades igår. Isländsk ull är det dominerande materialet, med inblandning av mohair, lin och silke. Luggen är klippt i relief med varierande längd.
.
.
Gunilla Pantzars utställning hos Handarbetets Vänner pågår ännu ett tag, t o m 2023-03-25. Titeln på utställningen är Återkomster och den handlar om platsens betydelse. Hon använder kläder, det vi har närmast oss, tätt in på kroppen, som duk för sina verk. Verken bygger på intervjuer med människor från olika miljöer och i olika sammanhang.
.
.
.
Och sen, som sagt, blev det ett kort besök på Sy- och hantverksfestivalen i Älvsjö. Jag skulle ju inte köpa något, bara titta, men de japanska handvävda kimonotygerna hos företaget Kookon kunde jag inte motstå. Om jag inte hade haft lite bråttom till tåget så hade jag nog stått kvar en bra stund och valt ut fler än de här tre. En halv meter av varje blev det. Det orangefärgade har tryckt mönster. De andra två är mönstrade med ikat.
Ett dockhuvud har fått en hemsydd kropp. Proportionerna är lite säregna, men förhoppningsvis har dockan varit älskad av sin ägare. Dockan finns i det lilla textilmuseet hos Malmköpingsortens Hembygdsförening i Malmköping.
Dockan till höger har också en kropp av tyg, kanske hemsydd den också.
Samlingen innehåller en blandning av allt möjligt och vart jag vänder mig så finns det något som fångar mitt intresse. Den här stoppade långstrumpan har slitits av ett barn, eller kanske av flera barn i en familj. Med knappen uppe till höger fästes strumpan i livstyckets strumpeband.
Skärpan är lite dålig på den här bilden, men jag kan inte låta bli att visa den. Den lilla väskan är gjord av äpplekärnor!
Museet har flera plagg från Ripsa, byn i Sörmland där Ebba von Eckermann drev sitt modeföretag med exklusiva handvävda tyger. Den här enkla vita klänningen är helt annorlunda än de storrutiga vida kjolarna som jag tänker på när jag hör talas om Ripsa. Min nästnästa väv kanske blir en egen variant av den här bindningen. När företaget var som störst, under det tidiga 60-talet, stod det för 10 % av Sveriges textilexport enligt den HÄR texten på Wikipedia. Titta längst ner på sidan, där finns en länk till en film från 1964.
Jag är uppvuxen i Malmköping och gillar förstås föremål som väcker minnen. Hos Hagmans fanns barn-, dam- och herrkläder och jag minns en gulbrun kappa med guldknappar som jag hade i yngre tonåren. Nu har Sonja Berlin sin textilateljé på samma adress, Landsvägsgatan 31, men i en annan port.
Om jag minns rätt så sålde Palmqvists framför allt herrkläder.
Den här gamla blekta skylten från C.F. Hellströms Manufaktur och Modeaffär var nog undanlagd i ett uthus redan när jag var barn. Men Hellströms fanns och där köptes tyg, sömnadsmönster, garn, sybehör, veckotidningar, omslagspapperpapper till skolböckerna, underkläder med mera. I samma lokal i hörnet vid torget kan man numera köpa kläder hos Systrarna Carlsson.
Sex minuter snabb promenad och en timme på tåget, sen är jag i Stockholm. Häromdagen blev det en tur. Anledningen till att jag åkte just den dagen, 2023-01-26, var att föreningen Uppland-Sörmlands Vävare hade bokat ett studiebesök hos Almgrens Sidenväveri. Så dagen slutade bland vävstolar, industri- och kvinnohistoria tillsammans med vävande vänner.
Här är ett urval av vad jag hann med innan besöket hos Almgrens, en fullspäckad eftermiddag med långa promenader och många fina intryck.
Broderi. Emma Jönssons utställning hos Saskia Neuman Gallery på Linnégatan, pågår t o m 2023-02-11.
Vävning. Ett par exempel från grupputställningen Indigo-Madder hos Fiberspace på Katarina Bangata. Till vänster en väv av Mariana Silva Varela, till höger av Siri Pettersson. Utställningen avslutas idag 2023-01-28.
Vävning. Åsa Pärsons vävar i en utställning med nya medlemmar hos Konsthantverkarna vid Södermalms torg.
Keramik. Sophia Wallgrens utställning hos Kaolin på Hornsgatan, pågår ytterligare några dagar, t o m 2023-02-01.
Stickning. En gammal tröja i halländsk binge med många lagningar i en secondhandaffär på Köpmangatan för under 100-lappen. Lite ångrar jag att jag inte köpte den.
Korgar och annat. Bingetröjan är helt ny i förhållande till de här flera tusen år gamla sakerna från pyramiderna i Egypten. Korgar, rep, linnelindade mumier av katter och falkar, ställ för rundbottnade krukor och mycket annat av vegetabiliska fibrer finns att se hos Medelhavsmuseet på Fredsgatan vid Gustav Adolfs Torg.
Petter Hellsing samtalar med oss i publiken om sin utställning Handen andas med världen på Ebelingmuseet i Torshälla. Genom materialet ull (som delvis kommer från grannens fårbesättning) söker Petter Hellsing sammanhang, människan – handen – närmiljön – världen. Ödmjuk, förutsättningslös och undersökande är hans inställning till materialet. Han spinner, väver och bygger egna redskap, som den höga vävstolen byggd på plats i utställningen.
Samtalet var avslutning på en hel dag om ull på Ebelingmuseet i söndags, 2022-12-11. Dagen fylldes med föreläsningar bland annat om de problem, utmaningar och initiativ som finns för att ta tillvara den svenska ullen, om att spinna ull industriellt i liten skala, om att väva med ull hantverksmässigt respektive i samarbete med textilindustrin och om professionella och ideella krafter som värnar handens arbete. En innehållsrik dag som nog skapade en del nya kontakter.
Petter Hellsings utställning pågår t o m 2023-01-15. HÄR finns information om öppettider mm. Det återstår flera programpunkter. På lördag eftermiddag, 2022-12-17, kl 12.00 – 16.00 kan man karda och spinna tillsammans med Petter Hellsing. Ingen avgift, men anmälan krävs, titta HÄR. Kerstin Neumüller håller en kurs i att tälja bandgrindar och väva band 7 – 8 januari 2023. HÄR finns information. Anmälningstiden har gått ut, men kanhända finns det platser kvar.
Jag är så glad att ha gångavstånd till ett av mina favoritställen, Eskilstuna Konstmuseum. Idag tar jag med er dit och visar textilier från basutställningen. Då och då byts konsten ut så vid ett senare tillfälle kanske inte just de här verken finns framme. Den första bilden visar en stor väv av Wiveca Claeson-Lindberg med inplockat mönster på en tunn tuskaftsbotten. Den är ett exempel på ett verk som har fått komma fram ur magasinen på senare tid. Jag hittar inte så mycket information om konstnären, men HÄR är en kort text.
Hannah Ryggen har vävt den här lilla bilden och om henne finns desto mer att läsa, HÄR till exempel.
Moa Israelssons verk ingick i en utställning på Ebelingmuseet i Torshälla för ett par år sedan, år 2020. HÄR finns ett blogginlägg.
Åsa Schagerströms broderi köptes in av museet från en separatutställning på Ebelingmuseet (som är en del av Eskilstuna Konstmuseum) förra året, 2021. HÄR skrev jag om hennes utställning.
Ayedin Ronaghis matta tillfördes museets samlingar efter hans separatutställning i stora utställningshallen förra året, en berörande upplevelse som jag skrev om HÄR.
Två textila bilder av Ida-Lovisa Rudolfsson är utställda. Hennes konst visades förra året i en annan fin konsthall inte så långt härifrån, i Katrineholm. HÄR finns ett blogginlägg.
På Eskilstuna Konstmuseum finns flera lokaler för tillfälliga utställningar. I den största salen pågår just nu, t o m 2023-02-19, Gittan Jönssons utställning We are all astronauts on a spaceship called Earth. Igår lyssnade jag när hon gav glimtar ur sitt liv och sitt skapande i en intressant föreläsning. HÄR är hennes hemsida.
Många länkar blev det idag och det kommer ytterligare några från utställningar på Eskilstuna Konstmuseum. HÄR är museets webbplats. HÄR är ett blogginlägg från Carl Johan de Geers utställning 2017. HÄR skriver jag om Eva Hilds utställning 2017. HÄR är bilder från Staffan Westerberg utställning 2018. HÄR är ett blogginlägg med en väv av Lena Cronqvist.
En kudde i bunden treskaftad rosengång är monterad. Det kommer snart fler! HÄR visade jag när väven var i vävstolen.
När maken såg kudden sa han: ”Det där påminner om något jag sett tidigare”. Efter en stund hade han letat fram LP:n Från den svenska vildmarken med Marie Selander från 1973. Och visst går det att se likheter mellan bårderna i Anne Lidéns skivomslag och i rosengångsväven.
Den här skivan kom fram samtidigt, Sånger om kvinnor från 1971. Omslaget är ritat av Gittan Jönsson.
Femtio år senare avbildar Gittan Jönsson den rosa kvinnan igen, nu tillsammans med bla Greta Thunberg och Frida Kahlo. Målningen med samma namn som skivan, Sånger om kvinnor, är en av många i Gittan Jönssons utställning We are all astronauts on a spaceship called Earth som visas i stora hallen på Eskilstuna Konstmuseum t o m 2023-02-19. Titta HÄR.
Så förflöt en stund i morse, från rosengång till feministisk konst.
Ett ställe som jag oftast besöker när jag är i Stockholm (förutom Almgrens Sidenväveri, titta HÄR) är Konsthantverkarna vid Södermalmstorg. Torget är nu en stor inhägnad byggarbetsplats som ingår i det nya området kring Slussen, men snart, om några år, finns där en park.
I Konsthantverkarnas galleridel visas just nu, t o m 2022-11-19, en utställning med Eva Davidssons fantastiska verk i shiboriteknik. Hon använder ullfilt, industrispill, i rutor som hon mönstrar med reservage och syr ihop till stora stycken. Den som själv har testat att färga tyg med reservage inser snabbt att Eva Davidsson behärskar tekniken suveränt.
Här syns en ruta i mitten av bilden. Sextio rutor är färgade på samma sätt och hopfogade till en helhet. Vilket precisionsarbete! De små variationerna gör helheten ännu mer intressant att betrakta.
Den som är i Stockholm på torsdag i nästa vecka, 2022-11-17, kan lyssna till Eva Davidsson när hon berättar om sin teknik och om sin utställning. Boka plats hos Konsthantverkarna, titta HÄR. Jag kan tyvärr inte delta men plockar fram hennes lilla bok om shibori som kom för några år sedan.
HÄR finns ett blogginlägg om Eva Davidssons utställning hos Konsthantverkarna 2015. Jag var imponerad då och är ännu mer imponerad nu när hon har utvecklat sina färgningsmetoder.
Ett par dagar i Stockholm gav mig behövlig energi och nya intryck. Det tar bara en timme dit med tåget och det är enkelt att åka över dagen, men den här gången blev det övernattning.
K. A. Almgrens Sidenväveri är ett av mina favoritställen som jag sällan missar när jag är i huvudstaden. Sidenväveriet är ett levande museum med bevarad utrustning som fortfarande används. HÄR finns information. Bland de gamla maskinerna visas intressanta tillfälliga utställningar. Ännu ett par dagar, t o m 2022-11-12, ställer fem medlemmar i gruppen FAS, Fiber Art Sweden, ut. Läs om FAS HÄR.
Emilia Elfvik broderar tredimensionella objekt på tyll med många och långa stygn.
.
Varpen blir inslag och inslaget blir varp. Hur gör hon, Heli Tuori Luutonen, för att väva sina hängande former? Ett mysterium.
.
Vi är nog många som kan känna igen oss i Tomas Robefelts samlande. Det kan se ut som kaos, men allt är ordentligt sorterat i lådor, askar och burkar, allt tas om hand och allt kanske kommer till användning någon gång.
Ebba Anderssons stickmaskin matar fram rad efter rad som en printer. Maskorna försvinner i det luddiga garnet och gör mig först konfunderad över vad jag egentligen ser.
Som överdimensionerade vingar hänger Grethe Wittrocks stora tygsjok i taket. Ljuset från fönstren silar igenom och förbinder ute och inne.
Vilket projekt hon har gett sig in i, Erika Cyrillus! Under fyra år har hennes arbete med att brodera Jona bok i gamla testamentet pågått. Hon fortsätter, ca 40 % av bilderna återstår. Det som hittills är klart visas i en utställning i Strängnäs domkyrka till och med 2022-11-20.
Jona i valfiskens buk har vi ju hört talas om. Men vad handlar det egentligen om? Jag dammar av mina biblar, konfirmationsbibeln i 1917 års översättning och den senaste, Bibel 2000, och läser på.
Jona bok är bibelns kortaste bok, bara ett par sidor. Erika Cyrillus har delat upp texten i 61 delar, ibland bara en halv mening. Hon är präst och i det här imponerande arbetet binder hon ihop sitt yrke och sin tro med sin hobby, broderiet. Hon gör det med kunskap, fantasi, nyfikenhet och humor. Utställningen i domkyrkan ser lite spretig ut, men det beror på att hon undersöker alla tänkbara material, stygn och uttryck i sitt skapande. Ta min första bild, till exempel. Texten nämner ett kurbitsträd och vad passar då bättre för brodösen än att sätta sig in i och hämta motiv ur crewelwork, den engelska varianten av yllebroderi.
Kungen i Nineve beordrar att alla ska bära säcktyg. Då tänker brodösen så här, och jag citerar hennes egen text:
”Om jag var vävare eller modedesigner i Nineve … och så ska alla plötsligt ha säcktygskläder… Hur gör jag dem haute couture? Här är prover på läggsömmar och andra ytsömmar som kan broderas med hampa och jutegarner. Vilket mönster skulle du välja till din fashionabla fastedräkt?”
För att illustrera hur Jona spys ut ur fisken upp på land väljer hon en förlaga från Kungs Husby kyrka, målad av en okänd mästare på 1500-talet.
Ett stillat oväder med lugna vågor visas med en applikationsteknik, sydd med symaskin, uppklippt och ihopfäst till en harmonisk yta.
Torsdag 2022-10-27 kl 18.30 finns Erika Cyrillus i domkyrkan och håller ett föredrag Att brodera ut texten – Bibeltolkning med nål och tråd. Om du kommer till kyrkan vid ett annat tillfälle så finns en fin skriftlig dokumentation av varje bild. Brodösen Erika skriver om sitt val av material, teknik, stygn och prästen Erika förklarar bibeltexten. Gör ett besök om du har möjlighet! En enda invändning har jag, belysningen kunde vara bättre.
Ryktet säger att det var besöksrekord igår (2022-10-08) i Hallstahammars konsthall när utställningen Avig och rätt öppnade. I utställningen möts verk av den stickande multikonstnären Evy Langlee och verk av gerillavirkaren Maria Yvell. Imponerad, inspirerad och glad blev jag av utställningen. Åk dit och titta om du har möjlighet, utställningen pågår t o m 2023-01-14. Workshops och demonstrationer kommer att hållas av Kolbäcksådalens slöjdarförening, leta HÄR.
Utställningen är ett samarbete mellan Västmanlands läns hemslöjdsförbund, Hallstahammars kommun, Västmanlands läns museum och Kolbäcksådalens slöjdarförening. Hallstahammars konsthall har valt att lägga fokus på slöjd, hantverk och konsthantverk och jag ser fram emot fler intressanta utställningar. HÄR finns öppettider.
Översta bilden visar en kudde av Maria Yvell. Marias hemsida Virka dygnet runt finns HÄR. Hon driver också Virkpodden, titta HÄR, där hon samtalar med personer som alla sysslar med virkning på olika sätt. Tretton avsnitt har sänts hittills.
Här kommer fler av Marias virkningar.
.
.
You are amazing, fram- och baksida av tröja.
.
.
Pågående, besökarna är välkomna att virka efter eget huvud.
Evy Langlees mönsterstickade tröjor är fantastiska! Hur hinner hon och hur bär hon sig åt med alla färger och motiv, oftast utan mönsterrapporter? HÄR finns hennes hemsida.
I en korg låg några arbetsritningar.
.
.
.
.
.
En inte fullt så komplicerad stickning, men det fanns inte bara en klänning, utan fyra (om jag mins rätt) likadana i olika färger.
I förra veckan var vi ute på en resa några dagar och jag såg fina utställningar i Ockelbo och i Leksand. (Fler bilder, som inte visar textilier, finns på Instagram, @textilainslag.)
I Wij trädgårdar i Ockelbo ställer Annelie Krantz ut alldeles vid huvudentrén. T o m 2022-09-04 kan hennes broderier beskådas och beundras, stygn och hål på målade, återbrukade tyger med rubriken Rester; speglingar.
.
I Wij valsverk visas broderigruppen Fimbrias (hemsida finns HÄR) utställning Vår trädgård har tolv ingångar t o m 2022-08-14. Särskilt intressant var det att se verk av Karin Lundström. Henne har jag följt länge på Instagram, @karinlunds.
.
I Hemslöjdens hus i Leksand såg jag två utställningar, vävar av medlemmar i Vävnätet Dalarna och Eva Davidsson kläder. Vävutställningen är avslutad, men Eva Davidssons utställning kan ses t o m 2022-08-13.
Det var många besökare som beundrade vävnaderna och det var lite svårt att komma åt att fotografera, men jag lyckades ändå ta en någorlunda skaplig bild på Kirsi Mannis fantastiska björkväv i saoriteknik.
.
Eva Nelsons fina trasmattor kunde jag också fånga på bild, liksom hennes läckra väskor i rosengång.
Eva Davidssons kläder har jag sett tidigare. ”Bland det bästa jag sett på länge” skrev jag i ett blogginlägg när hon ställde ut hos Konsthantverkarna i Stockholm, titta HÄR. Sju år senare är hennes mix av plagg, accessoarer, mönster, tekniker från Dalarna och Japan fortfarande bland det bästa jag har sett.
Den 25 juli, idag, firas trä nålen-dagen. Jag passar på att visa bilder från Takao Momiyamas utställning Lagningar på Vandalorum i Värnamo. Många gånger har han trätt nålen när han har sytt samman fragment av gamla nötta japanska textilier.
.
.
.
.
Takao Momiyanas sashiko och boro visas tillsammans med den inspirerande, berörande och vackra utställningen Boro – Nödens konst. Den såg jag förra året på Östasiatiska museet i Stockholm. HÄR finns ett blogginlägg.
2022-08-14 är sista dagen för Lagningar och Boro – Nödens konst. HÄR är Takao Momiyanas hemsida och HÄR finns han på Instagram. HÄR finns öppettider och annan information om Vandalorum. Åk dit om du har möjlighet!
På väg söderut gjorde vi en avstickare till Kumla för att se en samlingsutställning i konsthallen i biblioteket. Medlemmar i Örebro Läns Slöjdförening och Svensk Form Örebro visar konst, konsthantverk, slöjd i olika material och olika tekniker i sina mer eller mindre bokstavliga tolkningar av det gemensamma temat Våra rötter. Utställningen pågår t o m 2022-08-01. Här är verk av fyra av de knappt femtio utställarna.
Så glad jag blev att se Ingrid Thorins rya! I utställningstexten berättar Ingrid att ryamattor med inspiration från gamla sängryor från Hardemo i Närke har funnits i hennes närhet hela livet. Hennes mamma vävde en matta innan hon gifte sig 1933 och en av hennes systrar vävde en annan variant 1955. Ingrid håller traditionen levande och vävde sin rya i Fjugesta vävstuga 2020, i 1950-talets mönster. Mattan och traditionen har lämnats vidare till hennes son.
Ryorna var från början i en mjukare kvalitet och avsedda för bädden. De arbetades om till mattor och under en period fanns material och arbetsbeskrivningar att köpa hos hemslöjden i Örebro. HÄR finns en annan tolkning av samma rya som var förebild för mattorna i Ingrids liv. Traditioner lever vidare på olika sätt och går ibland sina egna vägar.
.
Nål och tråd sitter kvar i arbetet som någon i Charlotta Kjerrströms släkt la ifrån sig för länge sedan. Charlotta spekulerar och funderar. Kanske var det hennes farfars mor, på en gård utanför Askersund, som i mitten av 1800-talet lämnade hålsömmen för att göra något annat. ”Odlade man linet själv, eller köpte man det? Hur hade man tid? Sydde man i förväg, till en brudkista, eller en äldre generation till barnen?”
Människor som du och jag kallar Charlotte Wiktorsdotter sin samling ateljéfoton, någons rötter som numera går att hitta på loppis. Hela 144 bilder har hon hängt upp och skriver: ”Det är lätt och få känslan att dessa människor var lika samlade och kontrollerade till vardags som på bild, men var de verkligen det? Kanske har de mer likheter med oss som lever idag drygt hundra år senare än vi kan tro? Låt oss lyssna till vad de har att säga!”
.
Anders Ejdeholts grenar hopsatta med buntband ser märkliga ut där de hänger i taket, men skapelsen är personlig och berörande. Grenar som rötter. Jag citerar återigen utställningstext. ”Rötterna till mitt eget skapande kommer till stor del från min pappa Ragnar. Han var totalt oängslig för hur han uppfattades av andra och min barndom var full av djur som han skapat av avsågade delar av trädgårdens fruktträd. Pappa lever inte längre men jag har sparat dessa avskalade små grenbitar. Vad han tänkt använda dem till är högst oklart men för mig utgör de hopbuntat en stafettpinne och en tydlig del av mina rötter.”
Vi var i Göteborg ett par dagar (maj 2022) och passade på att besöka Göteborgs Remfabrik. HÄR finns ett tidigare blogginlägg från Remfabriken.
Remfabriken var en av alla textilindustrier i Sverige som lades ner på 1970-talet. Fabriken stängdes 1977 och personalen gick hem. Men alla maskiner, allt material och alla tillbehör stod kvar. Numera är fabriken ett levande industrimuseum som drivs av Föreningen Göteborgs Remfabrik med stöd av Göteborgs stad. HÄR är Remfabrikens hemsida.
Textilindustri, då tänker vi nog på kläder och textilier till hemmet. Men här gjorde man något helt annat – man vävde flatremmar. På bilden syns hur den vävda remmen rullas upp bakom vävstolen. Materialet är bomullsgarn i en bindning med många skaft (jag räknade till sju på den här vävstolen) som komprimerar varpen till en tjock och stadig väv.
Vad är då en flatrem, kanske någon undrar. En flatrem används för att föra över kraft från en motor till maskiner och motorn kan driva många maskiner samtidigt med olika utväxling. Precis så drevs vävmaskinerna på Remfabriken. Det ursprungliga transmissionssystemet finns kvar med axlar och remmar och syns i bakgrunden på första bilden. När den nuvarande fabriken byggdes, år 1901, drevs maskineriet med en ångmaskin, som ersattes med en elmotor 1914. Flatremmar används fortfarande i industrin, men i andra material och i annat utförande.
De imponerande vävmaskinerna i gjutjärn importerades från England och står i långa rader på andra våningsplanet. Jag tänker på hur kraftig byggnaden måste vara för att tåla tyngden, på hur mycket kapital som måste ha satsats för att få hit maskineriet och på ljudnivån när maskinerna kördes.
Nu på fredag 2022-04-29 öppnar en ny utställning på Sörmlands museum i Nyköping. Inte bara färg heter utställningen och handlar om att färga textil med material från naturen. Bilden, som jag har fått låna från museet, ger en liten försmak. Inte bara färg pågår ända till 2022-10-23 så jag har gott om tid att se den, men jag åker nog till Nyköping långt innan dess. HÄR finns mer information.
Här kommer fler tips på saker att se och att göra för den som är intresserad av textil.
6 – 22 maj ställer Karin Ferner ut hos Galleri BB på Köpmangatan i Gamla Stan, Stockholm. Öppet onsdag – fredag 12.00 – 16.00, lördag, söndag 13.00 – 16.00. Bilden är från en av hennes tidigare utställningar, i Rättvik 2019, se mer HÄR.
7 – 8 maj blir det Vårslöjd på Göteborgs Remfabrik. Länge har jag tänkt att jag vill besöka textilfabriken, som lades ner 1977 och numera är museum. Kanske passar jag på att ta en tur till Göteborg nu om drygt en vecka. Se mer HÄR.
18 maj – 4 juni är det examensutställning på Handarbetets Vänner i Stockholm. Öppettider 18 maj kl 12.00 – 20.00, 19 – 20 maj kl 12.00 – 18.00, övriga dagar onsdag-fredag 12.00 -16.00, lördag 11.00-16.00. Röda dagar stängt. HÄR på @inslaghjartslag går det att följa studenternas examensarbeten på Instagram.
21 – 22 maj arrangeras en textil hantverkshelg i Sparreholm. Det finns sex olika kurser att välja mellan. Förutom min kurs i yllebroderi går det att fördjupa sig i nåltovning, stickning av runda ok, paverpol, sashiko och brickvävning. Studiefrämjandet arrangerar. HÄR finns filmer att se och länkar till anmälningsformulär.
18 juni – 13 augusti visas Eva Davidssons dräkter med inspiration från Dalarna och Japan på Hemslöjdens Hus i Leksand. Öppet torsdag–lördag kl 11.00–16.00. ”Bland det bästa jag sett” skrev jag i ett blogginlägg efter att ha sett hennes utställning hos Konsthantverkarna i Stockholm för några år sedan, titta HÄR.
Till Vandalorum i Värnamo vill jag också, titta HÄR. Där pågår Boro – Nödens konst, utställningen om japanska trastextilier producerad av Östasiatiska Museet i Stockholm. Jag såg den i Stockholm, men den är väl värd att ses igen. HÄR är ett blogginlägg om utställningen och HÄR ett annat om utställningskatalogen. Utställningen pågår t o m 2022-08-14. På Vanadlorum visas också utställningen om Wanja Djanaieff i sommar, Wanja Djanaieff och hennes 22 älsklingsfärger. Min plan var att se utställningen i Marabouparkens konsthall i Sundbyberg för ett par år sedan (titta HÄR), men det blev aldrig av. Nu får jag en ny chans!
Och sen blir det höst. Idag har jag varit hos Studieförbundet Vuxenskolan här i Eskilstuna och pratat lite planer. Information kommer när detaljerna är klara.
Den här bilden från 2014 dök upp när jag letade efter något annat i mina bildmappar. Tillsammans med vänner tillbringade jag några dagar hos konsthantverkskollegor i trakten kring Northampton. Bagaren säljer sitt bröd på en julmarknad i staden Olney. Han är klädd i en något förenklad variant av smock, ett traditionellt arbetsplagg för engelska lantarbetare.
Några år tidigare besökte jag The Museum of English Rural Life, MERL, i Reading ca 60 kilometer väster om London. Jag hade bokat en specialvisning av smocks i museets magasin. Besöket resulterade i en artikel i Täcklebo Broderiakademis medlemstidning, ett nummer med broderier på kläder som tema.
.
Museet har drygt 60 smocks i sin samling. Här är bilder på två av dem. Det som ser ut som en elegant klänning är i verkligheten avsett för en man, ett överdragsplagg för en lantarbetare. Just den här modellen är vändbar och har ingen fram- eller baksida. Båda sidorna är lika med fickan mitt i sidsömmen. Plagget är sytt av raka stycken. Den lite elastiska smocksömmen ger, förutom att den är dekorativ, en bekväm passform. Materialet i smocks är bomull eller linne, oftast vävt i kypert, ”drabbet”.
HÄR på MERLs hemsida finns information om smocks, text och bilder. I våras kom en ny bok om smocks av Alison Toplis, The hidden history of the smock frock. Jag återkommer när min beställda bok är här. Tills dess får jag nöja mig med Alison Toplis på Instagram, @smockfrock98, där hon visar både traditionella smocks och nyare plagg med smocksöm.
I början av pandemin drog hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland igång broderiprojektet Djur och odjur, ett sätt att göra något tillsammans trots att vi inte kunde träffas. De säger att de hade hoppats på 100 deltagare, men att de varit nöjda med 10. Intresset översteg vida deras förväntningar. Cirka 600 personer skickade in broderier, som sedan blev till en utställning. Djuren och odjuren har turnerat i Sverige i drygt ett år och nu har turen kommit till Sörmlands Museum i Nyköping. Jag gjorde ett kort besök mellan ett par bussar i lördags, 2021-11-27, utställningens första dag. Utställningen finns kvar i Nyköping t o m 2022-01-09.
Det är överväldigande att studera alla de broderade varelserna. Så mycket fantasi och skicklighet! Jag hade behövt lite mer tid. På utställningens första dag fanns också möjlighet att prova på att sy lite för den som ville. Fler tillfällen kommer i januari, se länk längre ner.
.
.
Mitt eget bidrag har jag visat tidigare, titta HÄR.
Att det finns kaniner här och där inne på Sörmlands Museum har jag noterat tidigare, men har inte vetat varför. Nu vet jag. Jag kopierar en text från museets hemsida:
Natten till den 20 februari 2010 inträffade en katastrof i Nyköping. Över 1 600 kaniner fanns i en tennishall för en efterlängtad rikstävling i kaninutställning. Utställare från hela landet hade samlats i Nyköping och deras kaniner övernattade i tennishallen när tyngden av nysnön som fallit fick taket och ena väggen att rasa in. Ingen människa kom till skada, men många kaniner dog i rasmassorna. Andra överlevde och fångades in. Men en hel del kaniner kunde aldrig återfinnas. Efter raset har det blivit fler vildkaniner i Nyköping. En teori är att olyckan vintern 2010 kan ha bidragit.
Den här förskräckliga händelsen är utgångspunkt för en klurig broderiutmaning i samband med utställningen Djur och odjur, läs mer HÄR.
Häromdagen var vi i Västerås och såg utställningen Hållbart hemma på Västmanlands läns museum. Utställningen handlar om hållbar utveckling, om bra materialval i vardagen, om slöjd och om återbruk. Utställningstexten får berätta mer.
Utställningen kan ses t o m 2021-11-28. Den är ett samarbete mellan Västmanlands läns museum, Västmanlands läns hemslöjdsförbund och Sörmlands museum. HÄR finns öppettider mm.
.
.
.
.
.
Trots dålig bildkvalitet på grund av glasmonter kan jag inte låta bli att visa de här gamla slöjdade dockorna.
Lust och glädje – det förmedlar de här två böckerna, nytillskott i min bokhylla.
Slöjd, som i att bestämma över sitt eget liv är en dokumentation av utställningen Slöjdvägar som visades förra sommaren, år 2020, i Bodafors i Småland. Slöjd, slöjdare, slöjdtankar, slöjdutbildningar presenteras i olika teman, men lite huller om buller. Inspirerande, glädjefullt, charmigt och gränslöst.
AnneLie Karlsson, möbelsnickare och slöjdare, täljer djur.
I boken Making mobiles introducerar Karolina Merksa oss för pajaki, den polska varianten av oro, takkrona, mobil, himmeli. Steg för steg visar hon hur dekorationerna tillverkas och hur kronorna konstrueras. Jag får lust att bygga min egen pajaki av sånt som finns i skåpen.
De utsmyckade pajaki kändes bekanta. Och mycket riktigt, när jag tittar igenom bokhyllan hittar jag den här boken, tryckt 1975, om slöjd och hantverk i Polen.
Vi tog en tripp till Västergötland nu i veckan. Det blev ett par fina dagar med bad både i Vänern och i Vättern, promenader i naturreservat, bilkörning i sakta tempo på krokiga småvägar och besök på lugna, tysta platser som för bara några veckor sedan kryllade av semesterfirare. Och så blev det förstås lite textilspaning.
Från Kampes köper jag garn ibland. Det här var mitt första besök i butiken i Ullervad utanför Mariestad. De säljer förstås ullgarner från sitt eget spinneri, men har också ett bra sortiment av vävtillbehör och garner för vävning och stickning. Min ambition är ju att i första hand använda garner som redan finns i mina förråd, men jag köpte ändå ett par hekto ullgarn spunnet i Ullervad. Det finns en plan och garnet behövs som komplement till garn ur förrådet.
Genom en öppen dörr kunde jag spana in på tvinningsmaskinerna i spinneriet.
I garnhyllorna hängde små söta koftor för att visa hur garnet kan se ut uppstickat.
I Skövde besökte vi Slöjdens Hus och utställningen med rosengångsvävar.
Jag deltar med en halsduk som finns med på utställningsaffischen. Titta HÄR i ett tidigare inlägg. HÄR finns en film från utställningen inspelad i samband med Hemslöjdens Ullvecka 4 – 11 september 2021.
Jag inspekterade och beundrade vävnaderna, pratade mycket och glömde nästan att fotografera. Men här är i alla fall några exempel på alla fina och inspirerande vävar i utställningen.
Marina Fränke har vävt den fritt mönstrade mattan i tre våder som sytts ihop.
En fin kant på en fin trasmatta av Berit Ericson.
Extra roligt var det att se Lotta Lundqvists rekonstruktion av ett täcke från Västergötlands museum i Skara. Vi gick båda distanskursen i analys och rekonstruktion på Sätergläntan förra året. Rekonstruktionen av täcket var Lottas projekt i kursen. Förhållandena under pandemin gjorde att jag inte deltog i den avslutande träffen och inte fick ta del av kurskamraternas redovisningar. Men nu fick jag se Lottas fina täcke! Titta gärna HÄR på filmen där hon berättar om sitt arbete.
Vad har hänt tidigare? Vad händer precis just nu? Vad kommer att hända i fortsättningen? Ida-Lovisa Rudolfsson bilder leder in i spännande och oväntade äventyr, ofta med en känsla av osäkerhet och otrygghet.
Ida-Lovisa Rudolfssons fascinerande bildvärld visas i Katrineholms konsthall t o m 2021-10-09. HÄR finns öppettider mm och HÄR finns hennes hemsida. Den som inte hinner till Katrineholm kan se ett par av hennes verk på Eskilstuna Konstmuseum i den permanenta delen (som dock hängs om emellanåt).
På begagnade lakan och andra återbrukade textilier, ofta hopskarvade av mindre bitar, lägger hon textilfärg som en grund för bilderna och kompletterar med stygn. Ibland sys broderierna direkt på de stora tygstyckena. Ibland sys stygnen på mindre bitar som läggs på som applikationer.
De sydda illustrationerna till hennes bilderbok Efter stormen finns med på utställningen i Katrineholm.
Jag lånade boken på biblioteket. Men den behövs nog i min egen bokhylla. Bilderna och berättelsen uppmanar till samtal och funderingar. Vad är det egentligen som händer? Varifrån kommer repet? Vad har hänt med fallskärmshopparen? Vart flyger planet? Är det hela en dröm? Många frågor, men ont om svar.
Textila inslag 