Kategoriarkiv: Shibori, ikat mm

Blåfärgning

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tyger veks, klämdes ihop, vreds, virades runt rep och färgades i färdigblandat indigobad i går på Eskilstuna Konstmuseum. Hemslöjdskonsulent Karin Edlund hade engagerat Douglas Luhanko och Kerstin Neumüller från Unionville (titta HÄR) i Stockholm för att hålla en workshop. Efter en liten föreläsning om indigo satte vi igång att mönstra tyger i mer eller mindre komplicerade varianter av shibori (HÄR finns fler blogginlägg om shibori och ikat). En riktigt bra dag!

Kerstin och Douglas har nyss kommit ut med boken Indigo: Odla, färga, skapa. Mer om boken en annan dag.

Dags att söka sommarkurs

fargade-tyger

Det kanske börjar bli dags att planera in något trevligt att göra i sommar? Från och med idag 2017-02-13 går det att söka sommarkurserna på Eskilstuna Folkhögskola. Det finns en hel rad intressanta kurser att välja bland, till exempel broderi både med Carina Marklund och med AnnMargret Johansson Pettersson. Eller kanske lockar kursen som jag ska ha den 26 – 20 juni, Färga papper och textil med växter och skrot. Titta HÄR.

Kulturupplevelser i Dalarna

Dalarna 3

Fyra dagar har jag tillbringat i Mora som deltagare i en fantastiskt givande kurs i eco print och bokbinderi med Lotta Helleberg och Monica Langwe som lärare och inspiratörer. Berättar om kursen när jag gått igenom alla mina bilder. Men först några kulturupplevelser från Mora med omnejd. Dalahästen går inte att undvika!

Dalarna 1

Hos Mora Hemslöjd finns roshalskläde att köpa på metervara, handvävt och färgat med reservage. (Läs mer HÄR.)

Dalarna 2

På Kulturhuset i Mora pågick en liten utställning med broderier av medlemmar i lokalgruppen av Täcklebo Broderiakademi. Åsa Westman har piggat upp ett par svarta gummistövlar med en broderad kant.

Dalarna 6

En kväll körde vi till Orsa och råkade hamna mitt i Orsayran, en kväll med musik i varje gathörn. Det bjöds på musik av alla de slag och givetvis ett spelmanslag.

Dalarna 5

Gladys del Pilar kompades av egen orkester och av en ambulerande tvättbrädesduo.

Dalarna 4

Och så träffade jag på ett gäng snyggt uppklädda tanter, cittragruppen Herrarnas Förtjusning. Ett ösregn gjorde tyvärr att jag aldrig fick höra dem spela live, men det går att höra dem HÄR, på deras FB-sida.

 

Öppet hus på HV – vävda tyger till kläder

Emmi Avergren 1

Ännu mer från öppet hus på Handarbetets Vänner, HV, på Djurgården i Stockholm i förra veckan, nu spännande handvävda tyger till kläder. Mycket fint och intressant finns att se på  elevutställningen som pågår t o m 2016-03-26.

Emmi Avergren 2

Emmi Avergren har vävt sitt tyg av tylltrasor, bubbelplast, presentsnöre och paljetter och sytt en jacka.

Mariana Silva Varela 1

Mariana Silva Varela 2

Mariana Silva Varela konstruerar sin egen folkdräkt. Väskan är resultatet av ett lektionspass med yllebroderi med tema fåglar. Tyget till kjolen har hon vävt av silke och bomull och jag ser lite ikatfärgning.

Miriam Parkman 1

Miriam Parkman har färgat lingarn till varp och inslag, vävt sitt tyg och sedan fått hjälp med sömnaden av sina plagg av Amanda Sharp. På öppet hus på HV för två år sedan fastnade jag också för ett tyg som Miriam hade vävt, titta HÄR.

HÄR och HÄR finns mer att se från årets öppet hus.

Miriam Parkman 2

Öppet Hus på HV – stickning

 

Kristina Hellberg

Mer från öppet hus på Handarbetets Vänner, HV, på Djurgården i Stockholm i förra veckan, den här gången stickning. Stickerskorna har, liksom väverskorna, varit mycket aktiva i skolans färgeri. jag blir imponerad, inspirerad och glad. Öppet hus är över för denna gång men ännu finns det lite tid att se elevutställningen, den håller på t o m 2016-03-26.

Den lila västen är stickad av Kristina Hellberg. Hon har stickat en vit väst och sedan färgat det färdiga plagget och mönstrat med shibori.

Karin Faeh

Karin Faeh har stickat sin kofta på handstickningsmaskin och sedan doppat kanterna på den färdiga tröjan i ett färgbad.

Christina Pearce

Vid ett besök på Skansens Klädkammare fastnade  Christina Pearce för mönsterstickningen på traditionella tröjor från Hälsingland. Hon använde tekniken i nederkanten på en slipover. Givetvis har hon själv färgat det gröna och det röda garnet.

Se mer från öppet hus på HV HÄR och HÄR

Gallerirunda i Stockholm

P Eldin-Lindstén

Jag har inte längre till Stockholm än att jag bekvämt kan åka över dagen, oftast med späckat program. I lördags hann jag bland annat med besök på tre gallerier som visar textil.

Galleri Yamanashi i Gamla Stan var mitt första stopp. Där kan man se Pia Eldin-Lindsténs och Inger Carlssons utställning Siden, trasa, lump med tema återbruk t o m 2015-12-23. Väl värt ett besök! HÄR är Galleri Yamanashis hemsida. (Men kolla öppettiderna noga, informationen på hemsidan är lite förvirrande.)

Överst en bild på Pia Eldin-Lindsténs väv av ylletrasor i glesrips med slarvtjäll.

Del av broderiet Dancing av Inger Carlsson,

I Carlsson

Väv av Pia Eldin-Lindstén, ylletrasor i spetskypert/gåsögon. Väskan har hon sytt av återbrukade kläder och monterat med ett broderi av Inger Carlsson.

P Eldin-Lindstén o I Carlsson

Nästa anhalt blev HV, Handarbetets Vänner på Djurgården. I galleriet visas just nu en utställning som har anknytning till en ny bok av Anneli Holmberg, Händer som lyder. Hantverkarna vid Handarbetets vänner. I boken synliggörs hantverkarna, kvinnorna, på HV:s ateljé, de som med skickliga händer har omvandlat, och fortfarande omvandlar, konstnärers skisser till vävnader, broderier och textila objekt. Mer om boken en annan dag. Utställningen heter Textile studios in Europe, visas t o m 2016-01-23, och presenterar några av det fåtal högklassiga textilateljéer som fortfarande finns kvar i Europa. HÄR är HV:s hemsida.

Skisser och vävprover från Ateljé Westragothia, vitt bårtäcke till Öxabäcks kyrka av Helena Jönsson och grön mässhake till Naums kyrka av Karin Hedberg.

Ateljé Westragothia

Flossamatta från MMF, Märta Måås-Fjetterström AB.

MMF

Sedan begav jag mig till Fiberspace, textilgalleriet som öppnade i höstas på Katarina Bangata på Söder. Itajime Interpreted hette samlingsutställningen som slutade 2015-12-12. Itajime är en variant av shibori  och de fem utställarna är medlemmar i Svenska Shiborisällskapet, titta HÄR. Galleriets hemsida finns HÄR  och programmet som hittills är klart för nästa år ser onekligen intressant ut.

Det tog en stund innan jag insåg hur Eva Marbrandt har konstruerat sin takhimmel. Så enkelt och så genialt!

Eva Marmbrandt

Barbara Berther har flätat och färgat ett skydd till en gärdsmyg. Mer av henne finns HÄR.

Barbara Berther

 

Shibori och tenugui

T Robefelt

Häromkvällen var jag på kurs hos Slöjd  Stockholm (hemslöjdskonsulenterna) på Stockholms läns museum i Sickla. Rubriken för kvällen var ”Tenugui. Från trasa till samlarobjekt. En kväll om shibori och tenugui med Tomas Robefelt”. Shibori är jag bekant med sedan tidigare, men tenugui var nytt för mig.

Tomas visade och berättade engagerat om egna och andras arbeten i shibori och introducerade begreppet tenugui för oss. Tenugui är en traditionell japansk handduk eller trasa i bomullstyg med måtten 35 x 90 cm, som också kan användas som halsduk, som presentomslag eller som företagsreklam. Läs mer HÄR.

Vi fick varsin tenugui i vitt bomullstyg, metervara specialbeställd från Japan, som skulle reserveras och färgas. Tomas gick igenom olika shiboritekniker och visade en mängd teknikprover. (HÄR är förresten hans hemsida.)

T Robefelts prover

Sedan var det ”bara” för oss att bestämma vad vi ville göra och sätta igång att knyta och reservera.

Shibori c

Shibori b

Shibori a

Och så ner i färgbaden, som Tomas blandade till med kypfärger.

Färgning shibori

Här är några få resultat. Jag hann inte se allt spännande som vecklades ut, gick lite tidigare för att hinna med kvällens sista tåg hemåt. Men oj, vad sugen jag blev på att fortsätta!

shibori d

shibori f

shibori e

Bland det bästa jag sett

Eva Davidsson 3

Eva Davidssons utställning hos Konsthantverkarna i Stockholm är det bästa jag har sett på länge. Hon visar kläder och hennes inspirationskälla är folkdräkter från Dalarna och traditionella dräkter från Japan. Framför allt har hon intresserarat sig för shibori, en färgningsteknik som är sällsynt i svensk textiltradition, men förekommer t ex i halsdukar till mansdräkten från några socknar i Dalarna (titta HÄR). I Japan, däremot, är tekniken utvecklad till fulländning.

Eva Davidsson kan de textila teknikerna, hon förstår de textila materialen och behärskar verkligen shiborin. Hennes sätt att plocka inslag från traditionen och omvandla dem till nya uttryck är suveränt. För ett par år sedan visade hon en dräkt på en samlingsutställning på Almgrens Sidenväveri, titta HÄR. Då blev jag helt begeistrad av hantverksskickligheten och sättet att använda traditionen. Nu blir jag ännu lyckligare!

Utställningen slutar om ett par dagar, 2015-10-28. Hoppas verkligen att Eva Davidssons kläder visas i fler sammanhang så att de som missat utställningen i Stockholm får möjlighet att njuta av hennes kunskap och skicklighet.

Eva Davidsson 2

Eva Davidsson 1

Eva Davidsson 6

Eva Davidsson 4

Eva Davidsson 5

Eva Davidsson 7

Eva Davidsson 8

Väva, vecka, färga, del 3

vävt o veckat 6

”Den som aldrig vågar gå vilse kommer ingenstans” – det är en tröst och uppmuntran när försök och experiment inte går riktigt som förväntat.

Jag har vävt halsdukar i linne, två korta vävuppsättningar med 3 halsdukar i varje väv. En vecktråd vävdes in en del av halsdukarna. Tyget veckades ihop och jag skulle färga med växter i en enkel shiboriteknik. (Titta HÄR och HÄR.)

Av flera anledningar gick det inte riktigt som planerat, jag tänker inte gå in på alla detaljer. Men tidigare försök med indigo blev jag oerhört nöjd med (titta HÄR). Vid indigofärgning doppas emellertid tyget snabbt i badet, vid annan växtfärgning ligger textilierna länge i färgbadet.  Det var en anledning till att reservaget med vecktråden inte fungerade som tänkt.

I alla fall så färgade jag sex halsdukar. Nu har det gått lite tid och jag kan se halsdukarna som de verkligen ser ut. Mina förväntningar, bilden jag hade av resultatet i förväg, har bleknat en del och nu känner jag mer nöjd. Och, kanske det viktigaste, jag fick idéer om hur jag kan fortsätta.

Växtfärgning på vegetabiliska fibrer är inte alltid så hållbart. Jag har haft prover i ett fönster i sommar för att se hur färgen ändras i ljuset, titta HÄR. Färgen höll förvånansvärt bra, men det betyder inte att de här infärgningarna, med annan linnekvalitet, andra växter och delvis andra färgningsmetoder, är lika hållbara.

Halsduken på översta bilden är färgad med renfana. En aning rostvatten tillsattes i färgbadet mot slutet, halsdukens ändar doppades en stund i det järnhaltiga vattnet och den gula färgen drog mot grönt.

Den gyllengula halsduken är färgad med skal av gul lök. Kanske är färgen inte så hållbar, men om någon köper sjalen får jag lämna med instruktioner om hur färgen kan bättras på med ett nytt lökskalskok.

vävt o veckat 5

I nästa halsduk vävde jag inte in någon vecktråd, utan gjorde reservage med burklock (ungefär så HÄR) och färgade med gullris.

vävt o veckat 7

Halsduken på de sista bilderna veckades, vecken målades med rostvatten och halsduken färgades med renfana. Den är jag riktigt nöjd med! Men rost/järn bryter ner fibrerna så rostvattnet känns lite riskfyllt. Rostigt järnskrot har legat i vatten + ättika ett tag och det är omöjligt att veta hur mycket järn som finns i vätskan.

Halsdukarna tar jag med till Svalbo utanför Nora den 5 – 6 sept 2015 under Ljusstråk, en kulturslinga genom Nora Bergslag. HÄR är broschyren, jag finns på punkt 62. Kom och titta och prata färgning med mig!

vävt o veckat 1

vävt o veckat 2

vävt o veckat 3

vävt o veckat 4

Japansk ikat = kasuri

Kasuri 1

Ännu ett tyg med ikatmönster finns nu i min lilla samling. Av en vän som har bott i Japan fick jag den här tygbiten, en del av en kasserad kimono. Tyget, som är 34 cm brett, är handvävt. Varp- och inslagsgarn är färgat med indigo. Men Innan färgningen har garnet reserverats, dvs partier av garnet har dolts på något sätt, för att förhindra färgen att tränga in överallt. Vid vävningen har sedan de ofärgade partierna bildat mönstret. Kasuri är det japanska namnet på tekniken.

HÄR, HÄR och HÄR finns fler av mina tyger.

Kasuri 2

Omsytt och skarvat

Klänning a

I garderoben fanns en kjol, sydd på den tiden då mitt midjemått var ca 10 cm mindre än idag. Kjolen fanns kvar eftersom jag gillar tyget, ett bomullstyg med varannan tråd svart och varannan vit i varpen och med vitt inslag. Skötersketyg kallas det, i alla fall i kombinationen blått och vitt.

Nu sprättade jag isär kjolen och fick två rektangulära tygbitar. Sedan letade jag lite i tygskåpet och valde bland några ikattyger.

klänning b

Efter lite pusslande fick jag ihop ännu en tunika efter samma mönster som den HÄR och den HÄR. Kanske lite slarvigt sydd. Men numera tycker jag att det är bättre att göra något som inte är perfekt än att göra ingenting alls, i alla fall när det är till mig själv.

klänning c

Väva, vecka och färga – nya experiment

väv med vecktrådar

Nu vill jag att vävningen av de här tre halsdukarna ska gå riktigt fort! För sedan börjar det roliga och spännande –  veckning och färgning. Jag fortsätter på samma idé som jag visat förut, titta HÄR, med lingarn i varp och inslag och en invävd tråd för att vecka ihop tyget till en sorts shibori. Och sedan ska jag färga med järnskrot och växter. Riktigt hur jag ska gå tillväga har jag inte tänkt ut ännu. Vegetabiliska fibrer är lite knepigare att färga än animaliska, men jag färgade en hel massa provbitar av linne för några år sedan. Några försök visade jag på bloggen, titta HÄR. Nu får jag plocka fram proverna igen och försöka tyda mina kladdiga anteckningar. Oj, så roligt det ska bli! Men blir det snyggt? Ja, det hoppas jag förstås.

Barbara Berther hos Konstfrämjandet i Örebro

Berther 2

I lördags var det vernissage på en intressant textilutställning på Konstfrämjandet i Örebro, Ursprung av Barbara Berther. Enstaka verk av henne har jag sett och beundrat tidigare i flera samlingsutställningar med Svenska Shiborisällskapet. Nu visas ett axplock från 40 års konstnärskap.

Äldst är väven från 1975 i gröna färger (tyvärr är färgåtergivningen på min bild inte den bästa) med grovt garn i buktande remsor. Från nutid är de flätade verken av ripsband intrikat färgade med reservage på olika sätt.

Trots olika material och olika textila tekniker syns ett tydligt samband mellan dåtid och nutid, som remsor, buktande eller raka, och vävning, tuskaften från 1975 och ripsbanden flätade i kypert eller tuskaft. Spännande.

Berther 1

Om jag ska välja en favorit på utställningen så blir det de skickligt flätade och färgade ripsbanden i grå, turkos och blå färger med cirklar i gula toner, där precision samverkar med det mer okontrollbara. Det var också ett av de verk som jag fastnade särskilt för när Svenska Shiborigruppen ställde ut på Konstfack för ett par år sedan, titta HÄR.

Utställningen hos Konstfrämjandet i Örebro pågår t o m 2015-03-29.

Berther 3

 

Vävt, veckat och färgat

indigosjal 2

De här indigofärgade halsdukarna har jag glömt att visa. Det är över ett år sedan jag vävde dem, med blekt lingarn 16 i varp och inslag. Jag skyttlade in en extra tråd, titta HÄR, som sedan användes för att vecka ihop tyget innan färgning. På den nedre halsduken band jag om lite mer tråd som reservage. Blå färg av indigo fick halsdukarna när jag gick på kurs på Sätergläntan i somras, titta HÄR.

Jag var lite osäker på kvalitén i väven, tänkte att det skulle bli för glest med 9 tr/cm i varp och inslag, men det blev en härlig känsla i tyget. Och jag är oerhört förtjust i att färga med reservage. På ett eller annat sätt blir det en fortsättning.

indigosjal 1

Istället för Stockholm

ikatjacka

Idag hade jag tänkt skriva om några utställningar som jag sett i Stockholm, men istället visar jag en gammal jacka och berättar om utställningar jag inte sett.

Jag skulle ta bussen från Arboga till huvudstaden i fredags, bekvämt, snabbt och prisvärt. Men när jag kört ungefär halvvägs de tre milen till Arboga var vägen avstängd på grund av översvämning. Trafiken hänvisades till en omväg och jag insåg att jag inte skulle hinna i tid till bussen. Så jag vände och åkte hem igen.

Det innebär tyvärr att jag missade Anu Tuominens utställning på Galleri Mårtenson & Persson och Barbro Lomakka på Almgrens, båda slutade igår. Veronica Nygren på Thielska håller på till 31 maj och Louise Bourgeois finns på Moderna till 17 maj, så de utställningarna kan jag se vid ett annat tillfälle. Och Earth Matters på Artipelag, där bl a India Flint är representerad, hinner jag också se innan den stänger 3 maj.

Plötsligt hade jag en oplanerad dag hemma. Jag stökade undan en del bokföring och började sedan rota i klädkammaren. Jackan på bilden har hängt där länge och klarat sig från att bli lämnad till Myrorna. Den ingick i något projekt inom hemslöjdsrörelsen i mitten av 1980-talet. Jag köpte garn, vävsedel och sömnadsbeskrivning, vävde tyget och sydde jackan. Jag gillar verkligen tyget med flamfärgat garn. Kan det ha varit Ann-Mari Nilsson som stod för formgivningen? På uppdrag av hemslöjdsbutiken i Skövde? Någon som minns?

Nu är jackan isärsprättad, tygbitarna tvättade och pressade. Det ska nog bli en kjol. Men risken är kanske att detta slutar som de flesta av mina sömnadplaner –  det blir inte ens en tummetott.

ikatjacka 2

Burkarna öppnas på söndag

BS 16

De här tre burkarna med pågående växtfärgning står i fönstret hos galleri Bagarstugan (titta HÄR) utanför Kumla, där Lena Hällzon och jag ställer ut just nu. I burkarna ligger hårt hoprullade sidensjalar innehållande växter och lite metallskrot. Utställningen pågår t o m söndag 2014-08-31 och innan vi plockar ner utställningen öppnar jag burkarna. Är det någon mer än jag som är nyfiken på resultatet?  I så fall, välkommen till galleri Bagarstugan på burköppning söndag kl 15.00!

Så gott som klart

BS 14

Så gott som klart blev det igår i Galleri Bagarstugan utanför Kumla inför vernissagen på lördag 23 augusti. Några småsaker återstår att fixa både för min kollega bokbindare Lena Hällzon och för mig, men allt är under kontroll. Lena visar böcker (förstås) och jag har växtfärgade textilier, sjalar och några väskor, och växtfärgat papper. ”Kaviartuber och rost” kallar vi utställningen. Lena har använt kaviartuber till en del av sina böcker och jag använder ibland rostigt skrot som extra effekt när jag färgar med växter.  På lördag finns vi där och berättar gärna om hur vi gör. Utställningen pågår t o m 2014-08-31.

BS 10

BS 11

BS 13

BS 12

Affisch Bagarstugan

Ska jag fortsätta färga?

VFS 1

En rad med växtfärgade sidensjalar har just tvättats och hänger på tork i skuggan. När de har torkat, det går snabbt i den milda brisen, ska de strykas och sedan är de färdiga!

Ett 20-tal sjalar finns i lager nu, en del färgade i gryta, andra i burkar, några med reservage och några har fått extra färg av järnskrot. Snart måste jag bestämma om jag ska fortsätta och färga fler sjalar. I år känns det som om färgväxterna blommar ut och försvinner extra fort. Renfana och gullris finns i alla fall någon vecka till.

Men hur många sjalar behövs? Den 9 – 10 augusti 2014 ska jag vara med på en hantverksmarknad, Larsmäss i Järnboås. Dit vill jag ha sjalar med mig.  Om en månad är det sedan dags för utställning i Sannahed utanför Kumla tillsammans med min kollega bokbindare Lena Hällzon. Där ska jag bara visa växtfärgat. Och sedan är det ytterligare en samlingsutställning på gång i vinter.

Det är så roligt att hålla på med det här, så jag kan nog inte sluta ännu!

VFS 2

Affisch Bagarstugan

Kurs – indigoblått, ikat och shibori

Blå 1

 

Förra veckan gick jag på kurs på Sätergläntan, en kurs i indigofärgning, ikat och shibori.

Vi vägde och mätte och följde noga recepten för stamkyp och färgbad från boken Växtfärgning av Gösta Sandberg och Jan Sisefsky. Vi började med att färga prover. Garner knöts om på olika sätt till ikat och tygerna fick olika shiborimönster med hjälp av reservage. Färgbad gjordes iordning till färgning av animaliska respektive vegetabiliska fibrer. Efter provfärgningarna var det fritt fram för egna projekt.

Trots att vi följde recepten så hände det oväntade saker. Det krävs erfarenhet och känsla för att indigofärgningen ska bli lyckad! Mia Olsson ledde oss mycket kunnigt och engagerat på rätt väg när färgbaden med syntetisk eller naturlig indigo inte uppförde sig som förväntat.

Vi provade många olika sätt att göra reservage. Mia visar hur man kan linda tyg kring ett rör och sedan fösa ihop tyget innan det stoppas ner i färgbadet. Tyget får ett diagonalt randmönster.Blå 3
Med buntband går det fort och lätt att förbereda garn inför ikatfärgning.Blå 2
Färgbadet är från början gulgrönt, liksom textilierna när de kommer upp ur badet efter första doppet. Det blå färgen framträder när materialet kommer i kontakt med syre.Blå 4
Här är några smakprov på alla vackert blåfärgade tyger och garner som blev resultat av en  härligt intensiv och mycket givande vecka.  Jag färgade linnehalsdukarna som jag vävde i vintras (titta HÄR) och är mycket nöjd med resultatet. Det blir fler halsdukar, men inte just nu.Blå 5

Blå 7

Blå 8

Blå 9

Blå 10Blå 11

Slump och planering

Remsor

En kombination av slump och planering är upphov till mönstren på de här växtfärgade tygremsorna.

Remsorna av ylletyg har hållit ihop pappersbuntar i växtfärgningsbad. Just de här tygbitarna är 10 x 50 cm, anpassade efter pappersstorleken. Tyget är inte betat i förväg, men det finns lite metallskrot i pappersbuntarna så  det blir ändå någon sorts betning. Speciellt förvånad är jag över den mörkt rödbruna färgen på en av remsorna, ett resultat av skal av rödlök,  järnskrot och en blandning av alla möjliga växter.

Fler tyger finns HÄR.

Remsor 2

Shopping med bultande hjärta

Ikat 3

Fast det är 15 år sedan känner jag fortfarande hur jag stod häpen, med uppspärrade ögon, öppen mun och bultande hjärta, och stirrade på tygstycket i shopen på konsthantverksmuseet i Delhi. Liknande tyger med typiska mönster från delstaten Orissa hade jag sett på bild i böcker och i verkliga livet ett par gånger när textilforskaren och författaren Gösta Sandberg visat delar av sin samling. Men här fanns det alltså ett bomullstyg på riktigt och till salu, mönstrat med varp-, inslags- och dubbelikat och dessutom mönsterbårder med flotterande varptrådar. Ett mästerverk där varp och inslag har färgats var för sig med många omknytningar i många färgbadbad. Sedan har tyget vävts för hand. På baksidan kan man se hur inslaget i partierna med mönster i svart, rött och vitt  har justerats för att mönstret ska hamna rätt.

Ikat 5

Nästa gång var jag ju förberedd, men glädjen blev ändå stor när jag hittade en sari i samma teknik i en hantverksbutik i Delhi. Sarityget är mycket tunnare med 32 trådar/cm i varp och inslag. Färgningen är noggrannare utförd, det finns inga öglor på baksidan. Tyget är 122 cm brett och ca 510 cm långt. Inte heller här fanns det någon tvekan om huruvida jag skulle köpa eller inte, sarin blev min. Priset var chockerande, knappt 400 kronor.

Ikat 6

Litteratur:
Ikat gränslösa mönster, Gösta Sandberg och Lena Nessle
The sari, styles, patterns, history, technics,  Linda Lynton
Indian ikat textiles, Rosemary Crill

Ikat 7

 

Flamfärgat från HV och Indien

HV 2

Mina ögon fastnade direkt på Miriam Parkmans handvävda tyg på öppet hus på HV Skola häromveckan. Orange, turkos, flamfärgat och guldglitter – tankarna ledde omedelbart till Indien. Miriam, som formgivit, färgat och vävt, ska sy kläder av tyget när det är tvättat och struket och hon hade inte alls tänkt på Indien. Det var mest en slump att garnerna hon färgade blev flammiga, en slump som hon sedan utnyttjade på ett alldeles utmärkt sätt.

HV 1

Det är 15 år sedan jag var i Indien. År 1999 åkte jag med Kinaresor på en textilresa. När jag reste tillsammans med andra märkte jag att jag är usel på shopping, har oerhört svårt att bestämma om jag behöver något och i så fall vad jag behöver. När jag kom hem upptäckte jag också att nästan alla de textilier som jag ändå köpt var ikat- eller flamfärgade. Här är några exempel.

Ikat 1

Tyget uppe till höger har inget uträknat mönster. Varp- och inslagsgarner har fått reservage i ikatteknik innan vävningen genom omknytningar som hindrar färgbadet att tränga in i garnet.  De andra två tygerna är mer komplicerade. Reservage har gjorts både på varp och inslag på ett sätt så att de ofärgade partierna möts och bildar mönster, dubbelikat.

Tyget nedan är en lungi, dvs det höftskynke som de flesta män bär i södra Indien. Jag köpte det i Kanchipuram i delstaten Tamil Nadu, en stad dit rika indier åker för att handla exklusiva sidensaris inför bröllop och andra festligheter. Men jag köpte ett vardagsplagg, 1,25 x 2 meter, för ca 12 kronor.

Läs om ikat HÄR.  En bra bok är Ikat gränslösa mönster av Gösta Sandberg och Lena Nessle. Just nu finns det några exemplar både på Bokbörsen och på Antikvariat.net.

Ikat 2

En fullspäckad dag i Stockholm

Konstfack 2

Fullspäckat schema hade jag i går i Stockholm. Shiboriutställning på Konstfack, broderi hos galleri Studio L2 i Gamla Stan, öppet hus på HV, dvs skola och ateljé hos Handarbetets Vänner på Djurgården, Vårsalongen på Liljevalchs och slutligen Helena Bengtssons utställning hos Sebastian Schildt + på Nybrogatan. Men jag tar en sak i taget.

På Konstfack håller Eva Lagnert sedan 2002 korta kurser i shiboritekniker för yrkesverksamma designers, konsthantverkare och konstnärer. Just nu, tom 2014-03-30, visas resultat från arton kursdeltagare, som gick en 2-veckors kurs i augusti 2013 och som sedan har fortsatt arbeta i egna ateljéer och vid gemensamma arbetshelger. (Klicka på länken Shibori, ikat mm till höger och läs fler inlägg om färgningstekniker.) Mina favoriter i utställningen är dels  Elizabet Christianssons (antagligen) slumpmässiga färgning med bl a avkok av resterna av julgranen och dels Paula Bartons kontrollerade kvadrater med blå färg endast i ytterkanterna.

Konstfack 1

konstfack 4

konstfack 5

Mer shibori hos Almgrens

M Axelsson 1

Hos Almgrens Sidenväveri i Stockholm kan man se shibori igen, andra delen av en utställning av medlemmar i Svenska Shiborisällskapet.  HÄR  finns ett smakprov från förra utställningsdelen.

Jag får energi och blir glad av den här omväxlande utställningen! De elva konstnärerna visar stor variation i hur de uttrycker sig i och använder sig av tekniken. Speciellt faller jag för Marita Axelssons små prover i siden (överst) , Elsa Chartins tyglängder där hon kombinerar shibori, etsning  och screentryck, Ingela Friedners färgsprakande sammet och Eva Lagnerts ”knyten”.

Utställningen pågår t o m 2014-02-28.

E Chartin

I Friedner

E Lagnert

Nu blir det bättre!

Linnesjal 2

Nu blir det bättre, men inte helt bra. (Titta HÄR.)  Jag bytte från en 55-rörssked till en 45-rörssked. Med två trådar i rör blir det 9 trådar per cm. Det hade givetvis blivit en mycket finare tuskaft med 1 tråd i rör i en 90-rörssked, men jag litar inte på att linvarpen håller. Inslaget föser jag försiktigt på plats med stängt skäl.

Det här ska bli halsdukar och de ska växtfärgas när naturen vaknar igen framåt sommaren. Jag har solvat så att jag kan väva in en tråd som ska användas för att vecka tyget innan färgning, en form av shibori. På bilden har jag lagt in en svart tråd för att det ska synas bättre. ”Vecktråden” är en kraftig merceriserad sytråd och jag har satt trådrullen direkt i skytteln. Det här är ett test och jag har ingen aning om ifall det kommer att fungera hela vägen. Men ”den som aldrig vågar gå vilse kommer ingenstans”.

Linnesjal 3

Ingen kurs

shiboribok

Jag hade verkligen sett fram emot att gå kursen i shibori på HV Skola det här läsåret. Kursen går på distans med träffar ungefär en helg i månaden. Jag anmälde mig och hade turen att få plats. Tyvärr visade det sig att kommunikationerna med Stockholm inte är de bästa på veckosluten. Det skulle kosta alldeles för mycket att delta, både i tid och pengar, så jag kände mig tvingad att avstå platsen till någon annan. Kursen återkommer på HV nästa läsår, titta HÄR.

Jag får i alla fall följa med lite grann på färgningsövningarna. På sina bloggar berättar Maria och Lillemor om vad de har för sig på kursen. Men det är givetvis inte alls samma sak att läsa om andras erfarenheter som att göra själv.

Mandy Southans bok Shibori Design & Techniques köpte jag sedan Lillemor tipsat om den på sin blogg. Där finns beskrivningar på många sätt att skapa mönster när man färgar. En del av teknikerna tänker jag prova framåt sommaren när det är dags för växtfärgning igen.

Crossover

DSCF8907

Hos Almgrens Sidenväveri i Stockholm pågår t o m 2013-12-20 en utställning med shibori av medlemmar i Svenska Shiborisällskapet. (Shibori är ett japanskt samlingsnamn för olika tekniker, där mönster bildas genom att man reserverar, döljer, områden på en textil innan man färgar, så att de förblir ofärgade, läs t ex HÄR).

Framförallt fastnade jag för Eva Davidssons crossover-variant av en folkdräkt, japanska färgningstekniker kombinerade med en traditionell svensk folkdräkt. (Visst är det en dräkt från Rättvik som varit förebild?) Det är så skickligt gjort och så vansinnigt snyggt!

DSCF8894

Men det här inte helt nytt! Långt tillbaka i tiden  använde männen i en del socknar i Dalarna, bl a Rättvik, smala halsdukar, ”rosylle”,  med en enkel typ av shiborimönster, eller ”knytbatik” skulle vi kanske säga.  Bilden har jag lånat HÄR från Skansens klädkammare. Där finns en beskrivning på rosylle-halsduken för den som vill väva och färga själv.

art_rosylle_et

Biprodukter från pappersfärgningen

Ylle 1

När jag växtfärgade papper lindade jag in en del av buntarna  i tyg för att försöka reglera hur mycket av färgbadet som rann in bland arken. På köpet blev ju tyget också färgat. Jag provade med olika tyger och de här små bitarna av vitt kläde är jag riktigt nöjd med.

Vad ska jag ha dem till? De kanske kan användas till kuddar? Eller en ny väska till mig själv? Den HÄR börjar bli sliten och smutsig.

Ylle 2

Växtfärgning i Skottland – tyg

cloth 1

Vissnande, färgrika blad från den närliggande parken fick ge färg och mönster åt tyger på India Flints kurs Windfall Cloth förra veckan. Vi kompletterade med rostigt skrot, lite köksavfall (lökskal och använda tepåsar) och eucalyptusblad plockade på Edinburghs trottoarer.

Tyger med inlindade växter bands till paket med pinnar och stenar som stöd och fick sedan koka några timmar i vatten med mer växter. Inga betmedel användes, inte ens alun. Det behövs inte enligt India, i alla fall inte till animaliska fibrer. Lite järn i vatten användes som efterbad om man ville ha en dunklare färg, men inte uppvärmt som jag är van vid, utan kallt.

Det var som julafton varje gång paketen fiskades upp ur färgbaden! Paketen var fyllda med överraskningar och i de flesta fall med färgningsresultat som överträffade förväntningarna.

cloth 2

Cloth 3

Cloth 4

Cloth 5

Cloth 6

Cloth 7

Cloth 8

Cloth 9

Cloth 10

cloth 12

cloth 13

Lupin och gullris

A9 o A19

De ser inte så där väldigt aptitliga ut, de här korvarna. Men så är de inte heller avsedda att ätas. De består av hårt ihoprullade sidensjalar och har just kommit upp ur ett färgbad med älggräs. I den ena finns små flagor av stålull och blad av lupin. I den andra ligger stålull och gullrisblad.

Så här såg det ut innan sjalarna rullades ihop:

A9a

Och så här blev reultatet:

A9

A19

Att koka disketter

A2a

Här hemma finns högar med gamla disketter, en gång i tiden använda till att ta back-up på olika datasystem. Kan disketterna användas till något? Jag provade att klämma fast dem som reservage på en sidensjal som skulle färgas och såg framför mig ett resultat med fyrkantiga mönsterformer. Men disketterna blev buckliga av värmen och färgbadet trängde in under reservaget.

A2b

Sjalen har först fått färg och mönster av rost. I färgbadet med disketterna fanns blad av älggräs. Färgskalan blev som förväntat, men mönstringen en annan. Jag är nöjd ändå. Det är ju just det här oväntade som gör att det är så roligt att färga!

A2c

Shibori på Konstfack

Lleyun Wang

Skynda sig måste man göra om man vill se utställningen Shibori to dye for på Konstfack. Utställningen pågår bara i 10 dagar och sista chansen att se den är på söndag 2013-03-29. Jag var där igår och blev glad och imponerad.

Shibori är ett japanskt uttryck för olika sätt att bilda mönster genom reservage när man färgar textilier. Läs mer HÄRHÄR och HÄR visar jag ett par enkla exempel på hur man kan göra.

Gemensamt för utställarna är att de gick en veckokurs i shibori på Konstfack förra sommaren med Eva Lagnert som lärare. Var och en har sedan arbetat vidare och använt shiborins möjligheter och uttryck på sitt eget sätt. Överst ett verk av Leyun Wang.

Re rag rug

Katarina Brieditis har använt tekniken i projektet Re Rag Rug, som hon driver tillsammans med Katarina Evans. Det var roligt att se den stora mattan av begagnade ylletröjor i verkligheten. Man har kunnat följa mattans tillkomst HÄR på projektets blogg.

Barbara Berther 2

Barbara Berther har färgat in band som sedan har flätats ihop.

Eva Marmbrandt

Eva Marbrandts tredimensionella verk består av hopsydda rundlar i polyesterväv med bara en smal rand av färg i kanten.

Övriga utställare är Elsa Chartin, Christel Kurén, Birgitta Lagerqvist, Eva Lagnert, Eva Lamby, Kerstin Petersson, Eva Rosengren, Åsa Wallenström och Karin Welin.

Resultat av krappfärgningen

krapp shibori

Skulle det inte bli rött?

Jovisst, men det blir inte alltid som man har planerat. Sjalen fick inte den mättade mörkröda färg jag hade hoppats på, utan en blaskig blekröd. Kulören kanske skulle passa i ett annat sammanhang, men den gick definitivt inte ihop med de andra växtfärgade sjalarna som jag ska visa på en utställning hos Konsthantverkarna i Örebro i mars. Så nu har sjalen istället fått färg som nyputsad koppar.

Så här gick det till: Det var mycket färg kvar i krappbadet. Jag slängde resolut ner ett lass skal av gul lök och den krappfärgade sjalen. Ytterligare två sjalar fick hänga med. Den ena hade tidigare fått färg av rost. Den andra, gulfärgad med lupinblad, försågs med reservage på det HÄR sättet. Resultatet blev inte så illa.krapp 2

Jag fortsätter nog med krappen, ska bara klura lite på hur jag kan använda färgämnet på sjalar som redan är färgade med andra växter.

Förberett för krappfärgning

Krapp

Nu har jag förberett färgning med krapprot, som ska ge röd färg åt en sidensjal. 30 gram krapp har jag vägt upp.

Sjalen, som också väger 30 gram och är betad med 10 % alun, ska få en mönstrad fyrkant i shiboriteknik. Som reservage har jag sytt för hand med sytråd och sedan dragit ihop stygnen. Mönstret uppstår genom att färgen inte når in i tygvecken.

Siden shiboriKrapprötterna får ligga i blöt ett par dagar innan jag sätter igång med färgningen.  Jag har aldrig färgat siden med krapp tidigare, så det här blir spännande!

Säsongsavslutning

Det känns lite som säsongsavslutning idag. Jag har tvättat och strukit en del av alla sidensjalar som jag har färgat i sommar. Andra sjalar får vänta lite. De är inte riktigt färdiga, utan ska få ytterligare behandling,  med rost eller med någon växt. Helst färgar jag med sådant som jag kan hitta inom ett par minuter hemifrån, men de närmaste 7 – 8 månaderna är urvalet av färgningsväxter inte så stort här. Det kan nog hända att det blir lite färgning ändå, med te, rost, granris, lökskal, krapp och annat som inte är säsongsbundet.

I mars 2013 ska jag visa sjalar i en egen utställning hos Konsthantverkarna i Örebro. Då vill jag gärna kunna berätta hur jag har gjort, så jag försöker få lite ordning på mina färgningsanteckningar också.

Den ljust olivgröna sjalen har färgats med reservage i ett efterbad av renfana och har sedan efterbetats med järnvitriol. Den andra sjalen är färgad med te och har fått mönster av ett rostigt galler.

Japanska tyger

Häromveckan råkade jag stiga över tröskeln hos Himiko Oriental Gallery på Österlånggatan i Stockholm. Där tappade jag nästan andan när jag fick se de tygbitar som fanns till försäljning. Jag valde noggrant ut två bitar, som nu finns i min lilla samling. Tygerna är delar av japanska arbetskläder från början av 1900-talet. Garnerna av bomull är färgade med indigo. Tygerna är handvävda med en vävbredd på ca 34 cm.

Det ena tyget är mönstrat i dubbelikat, eller kasuri som det heter på japanska. Det är en komplicerad och raffinerad metod att mönstra ett tyg. Man gör omknytningar, reservage, på varp- och inslagstrådarna på ett noggrant planerat sätt innan man färgar dem. De reserverade partierna förblir ofärgade och bildar sedan mönster när man väver.

Det rutiga tyget, slitet och lagat, är min favorit. Kalla mig gärna nörd, men jag blir alldeles varm inombords av den här tygbiten!

Ibland blir det bra!

Ibland blir det nästan lika bra som man har hoppats!

Jag vek en sidenhalsduk som ett dragspel både på längden och tvären, gjorde ett reservage med hjälp av ett par konservburkslock och fyra pappersklämmor och färgade paktetet med lupinblad. Jag hade hoppats och trott att lupinbladen skulle ge en mycket skarpare gul färg, men är ganska nöjd ändå.

Lupinblad, fräken och rost

Nu är det snart två veckor sedan jag lade tygerna med renfana i en burk och de får ligga ytterligare några dagar. Men jag kan visa några andra tygbitar som inte har färgats med hjälp av tidens gång och solens värme, utan bara har värmts upp i en kastrull med vatten och björklöv. Tygerna låg kvar i badet över natten.

På siden betat i 10 % alun placerades lupinblad och fräken.

Ovanpå detta lades en bit sidenorganza, även det tyget betat i 10 % alun.

De två tygbitarna rullades ihop med ett rostfärgat linnetyg ytterst.  På detta sätt kan man färga tre tygbitar samtidigt. Rullen fick dela kastrull med ytterligare en liten tygrulle. Så här såg de  ut när de togs upp ur badet. Järnet i rosten fungerar som betmedel och då ger björklöven den här gråbruna färgen.

Så här blev resultatet. Lupinbladen har lämnat ganska tydliga gula  avtryck på sidentygerna. Av fräken syns tunna gråbruna spår.

Yttertyget på det andra paketet ser ut så här.

Järnet som fälldes ut från rosten gjorde tillsammans med björklöven att badet fick en fin brun färg. För att utnyttja badet så mycket som möjligt la jag ner ännu en bit rostat linnetyg, som jag först vek ihop till ett paket och fäste ihop med några stygn. Så här blev det.

Resultaten på de rostfärgade linnetygerna blir en enkel variant av shibori. Gummisnoddarna, invikningarna och stygnen fungerar som reservage. Jag gillar färgkombinationen rostbrunt och mörkt gråbrunt!Och jag är också mycket förtjust i det slumpmässiga i färgningen. Först är det färgningen med rost, som man inte styr så lätt och sedan reservaget som jag i alla fall hittills inte har gjort med någon större eftertanke. Oj, så många möjligheter det finns!

Lek med tyg och växter

Mina växtfärgningsexperiment  i sommar har inte varit det minsta systematiska. Jag har bara lekt och testat och har överhuvudtaget inte haft några tankar på vad det ska ”bli”. En del av försöken är jag riktigt nöjd med och de kan jag jobba vidare med. Andra experiment kan betraktas som lärorika erfarenheter som inte behöver upprepas.

Här kommer några ganska nördiga beskrivningar av ett urval av färgningsförsöken med linnetyger. Min kamera har gett bilderna en blå ton, som jag har försökt kompensera i datorn utan att lyckas helt. (Klicka på bilderna, så blir de större, gå tillbaka med ”bakåtknappen”.)

De här tygerna har betats i 10 % alun med en skvätt Yes i badet och båda har legat tillsammans med växter och vatten i varsin glasburk i tre veckor. Det vänstra tyget har fått färg av björklöv, det högra av lupinblad. Mönstret på björklövstyget har jag åstadkommit genom att göra ett par veck på tyget och sy ner vecken för hand med grov tråd. Lupinblad ger mycket färg, men stanken när man öppnar burken efter tre veckor är vedervärdig.

Tyget till vänster färgade/betade jag först med te, därefter fick det ligga i en burk med björklöv och vatten. Efter tre veckor såg tyget ut precis som när jag stoppade ner det i burken, dvs beigebrunt av teet. De mörka fläckarna kom till när tyget sedan fuktades med 6 % ättika och lades på ett rostigt föremål ett tag. Innan tyget gick igenom allt detta hade jag gjort reservage med hjälp av maskinsömmar, som har lämnat svaga horisontella linjer på övre halvan av tyget. De randiga tygerna färgade jag med rost förra sommaren. Rosten, dvs järnet, har nu fungerat som betmedel. Tygerna  fuktades i 6 % ättika. Växtdelar lindades in i tygbitarna och de fick sedan ligga i varsin glasburk utan vätska i tre veckor. Den större biten har fått olivgröna färgfläckar av lupinblad och orange fläckar av skal av gul lök. I den mindre biten lindade jag in blad av älgört, som gav mörkt violett färg.

Det vänstra tyget är tidigare färgat med granris. Nu vek jag ett paket med skal av gul lök inuti, klämde ihop med ett par pappersklämmor och la paketet i en burk med björklöv och vatten i en vecka. De båda andra tygerna har färgats med rost och sedan legat  i varsin burk med vatten och älgört respektive skal av gul lök i tre veckor.

Shibori på Galleri KHVC i Örebro

Idag var det vernissage på höstens första utställning på Galleri KHVC i Wadköping, Örebro. Marita Axelsson visar textilier i shibori-teknik.

Shibori är en färgningsteknik, som till en del bygger på slumpen. Ordet shibori är japanska och betyder pressa, vika och klämma. Man färgar sitt tyg, men innan man stoppar ner det i färgbadet använder man någon typ av reservage, så att färgen inte når hela tyget.  Man kan till exempel vika tyget på olika sätt, snörpa ihop det med stygn eller pressa ihop det med hjälp av träklossar. Övergången mellan de färgade och de ofärgade ytorna blir mjuk och livfull.

På utställningen finns sidentyger, där Marita har bundit snören runt tyget innan färgningen. Hennes inspiration har varit Bergslagens sjöar och resultatet har en tydlig känsla av vatten. (Pressbild från KHVC:s hemsida.)

Marita väljer noga tyg efter vilket uttryck hon vill få fram. Kudden är i bomullspoplin och hon har använt träklossar som reservage.

Jag köpte en fin liten bricka, men den får jag inte ta hem förrän utställningen slutar, den 11 september.

HÄR är Maritas hemsida. Och HÄR kan man läsa om utställningen på KHVC:s hemsida och se fler bilder.

Mer granrisfärgning

Jag färgade bitar av linnetyg  i granrisbadet. För att få en jämn infärgning av tyg krävs det att man hela tiden rör om i grytan och vänder på tygbitarna. Det är ändå svårt att lyckas och man kan bli besviken över det flammiga resultatet. Strunta i att försöka göra en jämn infärgning!  Experimentera istället för att få fram spännande tyger, som kan användas till broderi, till lappteknik eller annat kul.

Så här kan man göra: Dela upp färgbadet i tre delar. I första badet följer man receptet, men gör omknytningar på mer eller mindre avancerat sätt som till knytbatik.

I nästa bad kan man använda skal av gul lök för att få en färg som drar iväg mot ockra  – grågrönt – olivgrönt. Gör små paket av tyget med lökskal  inuti, eller gör knytbatik med lökskal i badet.

Använd avocadokärnor i tygpaketen i det tredje badet, hackade eller skivade. Den grå färgen går mot svagt blålila. Hacka eller skiva kärnorna när du har ätit avocado och spar i frysen tills det är dags att färga. Jag har inte testat hur väl färgen från avocadokärnorna står emot ljus och tvätt, men om den blålila tonen sakta försvinner, så är väl inte det hela världen.