Sjalväv

Vävstolen stod här tom och utan varp i nästan ett år, men nu har jag kommit igång med vävningen igen. Första väven blev en sjalväv, en kort varp till två sjalar i varptaqueté. (HÄR finns fler vävar i samma teknik.)

Varpen består av grönt garn från en misslyckad och upprepad stickning (se länken ovan) i kombination med diverse restgarner och några garner som det fanns lite mer av. Jag vägde garnerna, beräknade hur många varptrådar varje färg borde räcka till och gjorde en preliminär varpordning. Sedan varpade jag tills garnet tog slut och korrigerade varpordningen allteftersom. Så här mycket, dvs lite, blev det kvar av resterna efter varpningen. Skönt när garnlagret minskar en aning, men det finns garn till ytterligare några sjalvävar.

• 

• 

Det ljusgröna garnet krånglade en del i början av vävningen och varptrådar gick av. Det fanns inte så mycket garn att laga med, så jag tog en avvikande färg, gult, istället. När väven var nerklippt använde jag efsingar i rätt färg, sydde med en trubbig nål och bytte ut de gula trådarna.

Repar upp och börjar om

Nu är det bestämt. Den här påbörjade tröjan, som har legat orörd i flera månader, ska repas upp. Beskrivningen är ur den här boken, som jag skrivit om tidigare, titta HÄR.

Jag var verkligen sugen på att sticka en tröja inspirerad av den danska motsvarigheten till de skånska spedetröjorna. Jag köpte boken och jag köpte garn, valde en mörkgrön färg bland alla kulörer av Rauma lammullsgarn och började sticka. Stickningen kändes bekant och snart kom jag på varför. Men jag mindes också, för sent, att jag helst inte ska följa beskrivningar där mönstret räknas i varv istället för centimeter. Mina stickade varv är nämligen lägre än i de flesta beskrivningar. Följer jag det uppritade mönster blir den här tröjan mycket kortare än tänkt. I det här fallet behöver i stort sett hela beskrivningen göras om för att plagget ska bli bra.

Att stickningen efter en stund kändes bekant beror på att jag för bortåt 20 år sedan började sticka en spedetröja i samma garn och exakt samma färg. Den låg nästan färdig i drygt 10 år innan jag repade upp den och en annan ofärdig långliggare.Titta HÄR.

Då användes det gröna upprepade garnet i en sjalväv tillsammans med en massa restnystan, titta HÄR.

Nu blir det nog en ny stickning av garnet. Ett par nystan ljust turkos garn har inköpts som komplement till det gröna och jag funderar för fullt på hur tröjan ska se ut. Det blir i alla fall inte något nytt försök med en spedetröja, det är en sak som är säker.

Tre sjalvävar

En blå, en grön och en lila sjalväv i varptaqueté har det blivit i höst. Varparna är korta, endast till två sjalar. De trampas olika och varje sjal blir unik. Den blå väven och den gröna är jag riktigt nöjd med.

Men den lila väven…  När jag plockade med garnerna och testade olika färgkombinationer så tänkte jag till slut: ”Nej, nu ska jag inte vara så feg! Det här får bli färgstarkt”. I efterhand tycker jag nog att jag kunde ha varit lite mer återhållsam och valt bort svart och orange.

Inte nog med det. När jag tvättat sjalarna och kvarvarande spinnolja i det industrifärgade garnet var borta så uppdagades en färgskiftning i garnet. Det ser ut som om två olika garnpartier blandats i samma nystan. De lila sjalarna hamnar i fyndlådan när jag deltar i Vinterspår i Lindesberg, ett kulturevenemang i mina gamla hemtrakter 2 – 3 februari 2019.

HÄR finns fler inlägg om sjalar i varptaqueté.

Blå rumpa

Rumpa är i det här fallet = varpfläta. Det här blir den tredje sjalväven på kort tid, rutor i varptaqueté. Nu är det mest blått i olika nyanser tillsammans med lite grönt och lite blålila. Få se om jag fortsätter med ännu en uppsättning. Efter tre vävar finns det ganska gott om restgarner. Resterna är nog roligast, utmaningen att kombinera begränsade mängder material till något fint, ungefär som att väva trasmattor.

Solvat och skedat

Jag fortsätter att väva sjalar i varptaqueté. Den här gången är det mest lila färger i varpen. Det är många arbetsmoment som ska klaras av innan det äntligen är dags att väva.

När jag solvar räknar jag in solven i lagom stora grupper, anpassade till ränderna i varpen. Då upptäcker jag (oftast) tidigt om någon tråd hamnar på fel skaft. Den som är uppmärksam ser att tramporna är uppknutna. Förra väven var också en sjalväv i varptaqueté med samma antal skaft och trampor och samma trampuppknytning. Alla snören fick vara kvar. När den nya varpen drogs på särade jag bara på solven och varpen passerade i mitten.

När trådarna har pillats genom solven ska de träs i skeden. Den här gången la jag skeden på vävstolens tvärsidor. Om skeden hade varit några centimeter längre hade den snällt legat kvar. Nu knöt jag fast den med en stump mattvarpsrester i varje sida.

Snart kan jag börja väva och får äntligen se om jag blir nöjd med mina val av färger!

Färgar garn

Regniga och grå höstdagar passar det bra att vara inomhus och färga garn. Att få önskad färg på garnet i färgbadet är inga problem. Desto svårare är det att få rätt färg på garnet med kameran när det knappt finns dagsljus. Här är i alla fall lila garn i mitten, lila + blått till vänster och lila + rött till höger. Garnet kommer jag att blanda med andra kulörer till två uppsättningar i vävstolen. Det blir sjalar i varptaqueté, en varp med mest blå toner och en varp åt det lila hållet. Garnet är ullgarn 6/1 och jag har använt syrafärg från Färgkraft.

Mitt lilla färgeri har jag nog visat tidigare. Jag färgar bara små mängder och det är perfekt att hålla till på badrummet, på bänken ovanför tvättmaskin och torktumlare.

Mer vävning

Drygt 40 uppsättningar med sjalar i varptaqueté har jag vävt under årens lopp. Och nu blir det fler! Några lådor med garn fick komma upp från förrådet och jag kunde konstatera att jag inte behöver köpa mer. Garnet räcker till många sjalar. Om det blir svårt att pussla ihop kulörer så finns det flera kilo ofärgat garn i passande kvaliteter att stoppa ner i färgbad. Jag blandar ullgarn 6/1 med tvåtrådiga ullgarner med ungefär samma löplängd, dvs ca 6.000 m/kg. Jag sätter upp korta varpar till bara två sjalar. De mönstras lite olika i trampningen, så varje sjal blir unik.

Till den första varpen plockade jag ihop mest gröna garner, kompletterat med lite grått, turkos och brunt. Det roligaste med de här sjalvävarna är att välja bland alla färger. Först när jag börjar väva och ser hur färgerna samverkar vet jag om mina val är de rätta.

HÄR finns mer om mina sjalar i varptaqueté (varpmönstrad tuskaft). Om någon vill väva själv så finns det en vävsedel som jag gjorde till tidskriften Vävmagasinet för några år sedan, nr 4 2015.

Av det som blev kvar

Jag gillar rester, både när det gäller matlagning och vävning. Jag tycker om att använda det som blev kvar, gillar tillfredställelsen att kunna göra något gott eller fint av det som egentligen inte borde räcka till.

Så det blev förstås ett par sjalar av restgarnerna från väven i varptaqueté till Vävmagasinet, titta HÄR. Som tur var hade jag stickat tidigare av samma sorts garn som i varpen, DUO från danska Design Club DK, så det fanns lite mer att ta av. Jag varpade med en tråd DUO och en tråd rester av ullgarn 6/1. Garnmängden fick bestämma bredden på rutorna och på varpen.

Har man bara förstått hur varptaquetén fungerar är det inte svårt att göra egna sjalvävar. Och symmetriskt behöver det inte alls vara. En sjal ligger ju inte platt som en matta eller duk. Sjalen draperas och blir tredimensionell och mönster och färger blandas.

Väv sjalar i varptaqueté!

Sjalarna som jag väver i varptaqueté har jag visat flera gånger på bloggen, titta HÄR. Jag säger varptaqueté, för så heter tekniken i amerikanska och danska vävböcker i min bokhylla, men på svenska borde namnet kanske vara varpmönstrad tuskaft. Många har frågat efter en vävsedel och nu finns den!

Hittills har jag bara gett lite allmän information när jag har fått frågan om vävsedel. Det är en hel del jobb, och också ett ansvar, att omvandla de privata kladdiga anteckningarna till en beskrivning som lätt ska kunna följas av andra. Dessutom väver jag ofta med diverse olika sorters garner i varp och inslag; restgarner, reafynd och annat udda. Mycket av garnet färgar jag in själv, eftersom en av kvalitéerna som jag använder bara finns i vitt.

Men nu finns det som sagt en vävsedel. Jag fick frågan om jag ville göra en beskrivning till tidskriften Vävmagasinet och det ville jag förstås. Vävsedeln finns i senaste numret, nr 4 2015.

Efter lite letande på nätet och i garnaffärer efter lämpligt varpgarn till vävsedeln valde jag till sist DUO, ett ullgarn som finns i många fina färger. Garnet kommer från danska Design Club DK och har ca 5.400 m/kg. Inslaget består av redgarn 20/2. DUO och redgarn blev en bra kombination. Återförsäljare av DUO finns HÄR. Den som inte är prenumerant på Vävmagasinet kanske kan hitta tidningen på biblioteket eller i en välsorterad tidningsaffär. Eller HÄR på Vävmagasinets hemsida.

Jag är väldigt nyfiken på om någon lockas att väva sjalarna. Berätta gärna i så fall!

Sommarjobb

Det finns både för- och nackdelar med att jobba hemma och ha arbetsplatsen i ett rum i bostaden. En riktigt bra fördel är att på arbetstid kunna utnyttja korta stunder av sommarvärme och sätta sig i trädgården och dreja sjalfransar.

Gröna sjalar

Ännu ett par sjalar vävda  i varptqueté är klara. Jag blev väldigt nöjd med de lila sjalarna av restgarner som jag vävde i höstas, så nu plockade jag ihop smånystan mest i grönt och gjorde ungefär på samma sätt.  Klicka gärna på kategori ”Sjalar varptaqueté” till höger och se några fler exempel.

De gröna sjalarna, och några fler, tar jag med mig till Frövifors Pappersbruksmuseum och kulturevenemanget Vinterspår som pågår 7 – 8 februari runt om i Lindesbergs kommun. HÄR finns programmet för 2014.

Sjalar i vävstolen igen

Cirka 20 gissade jag på. Men när jag bläddrade i mina vävpärmar kunde jag konstatera att det här är 38:e gången som jag  kombinerar garner till en sjalväv i varptaqueté. Två sjalar per uppsättning innebär 76 unika sjalar!

Det är så himla roligt att plocka med färgerna och försöka få ihop något snyggt! Men hur blev det den här gången? Är det röda alltför rött och det lila alltför lila i den tredje kombinationen från vänster? Kanske, men när sjalen viras runt halsen blandas färgerna lite huller om buller. Det blir nog bra.

Klicka på kategori ”Sjalar varptaqueté” till höger och se några tidigare varianter.

De allra flesta sjalarna är sålda, men jag har ett litet lager som jag tar med till Vinterspår på Frövifors Pappersbruksmuseum 7 – 8 februari 2015 och till Fårfesten i Kil 27 februari – 1 mars.

Så här blev det!

Nu är de klara, de två sjalarna som jag berättade om HÄR för några dagar sedan. Jag är nöjd! Inslagstätheten kunde ha varit en aning  större, dvs jag hade inte behövt vara fullt så försiktig med slagbommen när jag föste ihop inslaget. Men annars blev det bra.

Skåprensning

Hur blir det här? Jag samlade alla restgarner i lila toner från tidigare sjalvävar, från nästan blått till nästan rosa, och la till lite grönt. Jag vägde garnerna, tänkte lite fram och tillbaka och tog sedan  bort det gröna. I vanliga fall är jag ganska rationell och har samma trådantal i varpränderna i sjalarna, men nu får ränderna bli just så breda som garnet räcker till. Svart garn får hålla ihop det hela.

Nu har jag varpat. Det fanns ingen färdig varpordning. Jag varpade tills nystanet tog slut och så här ser anteckningarna ut.

För att lättare kunna ha koll på vad jag egentligen gjorde lät jag en tråd avgränsa varje färgbyte.

Jag är mycket nyfiken på hur sjalarna kommer att se ut. Det är ungefär som när kyl och skafferi börjar bli tomma och ingen har lust att sätta sig i bilen och köra några mil för att handla. Lunchen blir ett hopkok av det som råkar finnas hemma. Ibland blir det alldeles utsökt och ibland ”intressant”.

Höstfärger

Jag fortsätter att väva sjalar. Den här gången blev det en lite smalare variant med färger ungefär som dem jag ser när jag tittar ut genom fönstret en dag som idag, en mulen måndag i november. Nu återstår bara tvätt och lätt pressning innan de är klara.

Idag

Idag: Drejat fransar på röda sjalar (titta HÄR). Färgat blått garn till nästa sjalväv. Nöjd.

Röd rompa

Vävstolen har stått tom i flera månader, men snart finns det varp uppsatt igen.  Ännu en gång blir det värmande ullsjalar i varptaqueté.  Jag sätter upp en kort varp som räcker till två sjalar. De trampas lite olika, så det finns garanterat bara ett exemplar av varje. Titta till exempel HÄR på tidigare färgvarianter. Det blir nog ett par sjalar i blå toner också, när vävstolen är ledig igen och jag har färgat några hekto blått garn. Och sedan hamnar sjalarna i butiken hos Konsthantverkarna i Örebro.

Tråkjobb

Att solva (eller ”smöja” som de gamla kvinnorna sa här förr) är det absolut tråkigaste momentet i vävningen. Svårt att hitta en bekväm arbetsställning är det också. Men det här är ganska grova trådar och inte är de så väldigt många heller, knappt 600, så jag ska väl inte klaga. Det är bara att fortsätta.

Klart för varpning

Nu är det dags att varpa nästa sjalväv. Det gröna garnet som jag färgade igår har torkat och nystats. Eftersom ett hekto räcker till tre ränder i varpen, gör jag tre nystan av varje härva. Och så sitter jag på golvet med en massa nystan och plockar hit och dit, ändrar mig, byter plats på nystanen, provar med andra färger. Till slut bestämmer jag mig och här är skissen. Det blir nog bra.

Nästa väv är på planeringsstadiet. Det är bara att bestämma vilka färger jag behöver komplettera med. Helt säkert blir det ett mörkgrönt färgbad. Kanske tar jag bort det blå garnet och piggar upp det hela med lite turkos istället. Ska det rödlila ersättas med blålila? Eller det kanske inte ska vara något lila överhuvudtaget? Jag vet i alla fall att totalintrycket ska vara grönt. Det blir roligt att se hur det slutar!

Färggrytan står på spisen

Idag står färggrytan på spisen. Jag blandar till olika gröna nyanser. Bullformar är perfekta att väga upp färgpulvret i. Två olika gula och en blå färg blandas för att ge grön färg till ullgarn.

Här är resultat från en färgning. Garnet längts till vänster är Brage. Härvan ska klippas upp och flätas till dockor avsett till yllebroderi. I mitten redgarn, som ska användas som inslag i en sjalväv. Det blir garn över och det får också bli broderigarn. Till höger ullgarn 12/2 som ska bli varp i sjalarna. Fler gröna nyanser är på gång.

Lila varp i vävstolen

Nu vävs det lila! Det är samma vävteknik som de HÄR blågröna sjalarna. Den här gången blev det en smalare väv, ca 40 cm. Jag hade plockat ihop material till en bred sjal, men i vårsolen kändes färgerna alldeles för mörka. Jag tog bort grålila, svart och rostfärgat garn och hade inga bra färger som ersättning. Och då blev det så här istället.

Mellan halsdukarna/sjalarna väver jag in 8 spröt för att ha varp till fransar. Senare hjälper spröten till att styra saxen när jag klipper isär väven.

Det här går fort att väva. Men sedan ska fransarna drejas och det tar nästan lika lång tid som vävningen. När det är gjort ska sjalarna tvättas och pressas. Så det dröjer ett tag innan jag kan visa det färdiga resultatet.

Strax dags att börja väva

Nu ska jag bara knyta fram varpen och knyta upp tramporna, sen kan jag sätta igång och väva sjalar. Varpen består av ullgarn, varannan tråd 6/1 och varannan 12/2, bindning varptaqueté. Garnet i grovlek 12/2 finns bara ofärgat, så jag färgar själv och kan få den kulör jag önskar. Jag sätter bara upp två sjalar åt gången och trampar olika, så varje sjal är unik. För att få så lite garnspill som möjligt är varplängden och bredden på ränderna i varpen anpassade så att det går åt lite drygt 30 gram garn till varje rand. Varje hekto räcker alltså till 3 ränder och det blir bara knappt 10 gram över. Och det hamnar bland broderigarnerna!

Röda sjalar

De röda garnerna som jag visade HÄR har nu blivit två sjalar, som finns hos Konsthantverkarna i Örebro.

Nytt från vävstolen

Rutiga sjalar i blå-grön färgskala vävde jag i veckan som gick. Varpen består av ullgarn i grovlek 6/1 och 12/2. En del av garnet har jag färgat med syrafärger. Inslaget är tunt, ullgarn 28/2. Vävtekniken kan nog kallas varptaqueté och vävs med fyra skaft och fyra trampor, men jag knyter upp fem trampor för att få en bekvämare trampordning. Jag sätter upp en kort varp som räcker till två sjalar, som trampas olika. Det innebär att varje sjal är unik. Roligt och snabbt att väva! De här två sjalarna finns hos Konsthantverkarna i Örebro om några dagar.

Imorgon ska jag varpa ännu en sjalvarp, nu i röd färgskala, från orange till lila. Det är så roligt att plocka med garnerna, ställa färger mot varandra och försöka hitta de bästa kombinationerna!