Sista paret sockor

Ett tredje par sockor fick jag ut av restgarnerna från de tre materialsatser till sockor som jag köpte från Tant Kofta. Målet var att använda allt garn och jag lyckades nästan. Om jag hade stickat längre skaft så hade även det vita garnet tagit slut, men jag tyckte den här längden räckte.

Sockorna är stickade uppifrån, men resåren är stickad sist. Jag gjorde en virkad provisorisk uppläggning, började med gult garn och tog sedan färg efter färg. När foten var klar plockade jag upp maskor i den provisoriska uppläggningen, stickade resåren och gjorde en elastisk avmaskning.

Beskrivning till virkad provisorisk uppläggning finns t ex HÄR.
Den HÄR beskrivningen använde jag till den elastiska avmaskningen.

HÄR finns mina sockstickningar samlade.

Efter sex par sockor plockade jag undan allt som har med stickning att göra. Vävstolen ska igång istället för stickorna, var tanken. Men igår kom tidskriften Hemslöjd (nr 6/2023) i brevlådan, fullmatad med stickinspiration. Så det kan hända att det blir fler maskor, men troligen inga fler sockor.

Restgarnssockor nummer två

Restgarnssockor nummer två är snart klara. De är stickade från skaftet med istickshäl. Vid pilen ska jag pilla bort den brungula tråden, plocka upp maskor och sticka in hälen. Av det röda garnet finns inte mycket kvar, så hälen blir randig.

Jag har inte haft någon beskrivning, men jag har tittat på ett par som jag stickade för några år sedan (titta HÄR) och gjort ungefär på samma sätt. Kladdiga anteckningar hjälper mig att få sockorna lika. HÄR finns mina sockstickningar och socklagningar samlade.

(Reservationslapparna från bibblan hamnar i papperskorgen och brukar senare plockas upp igen och användas till att teckna ner viktiga saker.)

Restgarnssockor

Av restgarnerna, titta HÄR, från tre sockstickningar har det blivit ännu ett par sockor. De är stickade från tån efter en lite ändrad beskrivning av Maja Karlsson, titta HÄR. (Beskrivningen verkar inte ligga kvar hos Järbo.)

Ränder är kul! Rapporten är sex varv av en färg och två varv av en annan. Sockorna är inte lika. Det beror dels på att jag inte hade tillgång till en våg för att dela upp garnet i två lika stora nystan och dels på att det helt enkelt är roligare att sticka två olika. Sockorna använder jag som strumpor inomhus under större delen av året.

Restgarnssockor nummer två är just påbörjade. Kanske räcker garnerna till ett tredje par.

Oktober – socktober

I stickningens värld är vi inne i månaden socktober. Och då passar det bra att jag visar sockorna som jag stickat i sommar. Tre förpackningar med garn och beskrivning har jag köpt från Tant Kofta (titta HÄR). Hon har färgat garnet och Maja Åkerström har stått för formgivning och stickbeskrivningar. Jag valde de här tre beskrivningarna för att de har olika hälar.

Det första paret, ”Kärrtorp”, har jag visat HÄR i halvfärdigt skick tidigare. Nu är de klara.

Nästa socka heter ”Nyponsocka”. När jag kommit så långt som på bilden gav jag upp. Dels hade jag stickat alldeles för hårt så foten kom knappt ner i sockan. Dels hittade jag ingen rytm i mönstret. Jag gjorde min egen variant i stället.

.

”Östernäs” är namnet på socka nummer tre med en för mig helt ny och intressant konstruktion av hälen. Men kunde jag hålla mig till instruktionerna? Nej, i min andra socka, till vänster, förenklade jag mönstret lite för att jag skulle få snabbare flyt i stickningen. Det var ju hälen som var det intressanta!

Det överblivna garnet på första bilden räcker till åtminstone ett par sockor, kanske till och med två par. Jag funderar lite mer innan jag börjar och visar så småningom.

Stickningar

Nästan alltid har jag en stickning på gång. Nu valde jag en sockstickning, en materialsats från Tant Kofta. Hon har färgat garnet och Maja Åkerström har designat. Att valet föll på just denna beror på de fina ränderna i kilen.

Den första sockan blev inte riktigt bra. Hälen stickade jag alldeles för hårt. Men jag repar inte upp utan ser till att socka nummer två blir bättre. Ser ni att jag lät färgerna byta plats?

En liten tunika till en ny släkting har jag också stickat nyligen.

Beskrivningen är från det här häftet.

(Tyget i bakgrunden är ett stadigt bomullstyg som jag fyndat någonstans. Den vita stadkanten gör att jag gissar att tyget kan vara vävt hos Strömma bomullsspinneri, kanske på 1960-talet.)

Jag läser om stickning också i ett par böcker lånade på biblioteket, Fair Isle-stickning av Carina Olsson och Stickat från kust till kust av Erika Åberg. Båda är utgivna förra året, 2022.

Carina Olsson visar intressanta exempel på hur mönster ändrar karaktär beroende på val av färger.

Erika Åbergs bok innehåller beskrivningar på många fina tröjor, t ex denna, som jag blir lite sugen på att sticka. Men först blir det sockor.

Lagat

För några år sedan, 2019, ägnade jag sommaren åt att sticka sockor. Sockorna används inomhus nästan året om. Då blir de förstås slitna och behöver lagas. När jag stickade testade jag olika sätt att konstruera sockor och nu gör jag likadant med lagningarna, provar och ser vad jag gillar bäst. HÄR finns blogginlägg med sockor samlade, stickningar och lagningar.

Den vänstra randiga sockan har en stickad lapp med upplockade maskor. Lagningen är gjord med samma garn som stickningen, men garnet i sockan har blivit tunnare och mer uttänjt så det var svårt att få lagningen snygg. Det hade förstås sett bättre ut om lappen sytts fast med maskstygn. Ingen favortilagning, men nu har jag provat och kanske gör jag om försöket vid ett annat tillfälle. Den högra sockan har en traditionell stoppning, stygn sydda i tuskaft.

På den här sockan har jag sytt förstygn lite hur som helst över det slitna området under hälen. Snabbt, enkelt och effektivt.

För ett tag sedan gjorde jag som förr, vände den slitna kragen på en av makens skjortor, titta HÄR. Nu var det dags för nästa skjorta att få förlängt liv.

Finns det verkligen folk som lagar sina trosor? Ja, jag till exempel. Jag har svårt att hitta bekväma trosor som tål många tvättar, så jag kostar gärna på några stygn för att få mina bästa att hålla ett tag till.

.

”Det fixar jag sen” har jag tänkt länge om den lösa hängaren i parkasen. Häromdagen blev den äntligen fastsydd. Då kom jag att tänka på när jag gick en terminskurs, heltid, i sömnad, mönsterkonstruktion och knyppling för länge sedan. Det hände att ”fröknarna” inspekterade våra ytterplagg och kontrollerade att hängare och knappar var ordentligt isydda. När jag tänkte lite till kom jag fram till att det just nu i dagarna, juni 2023, är 50 år sedan kursavslut. Åren går.

Strumpstoppning

År 2019 bestod mitt sommarprojekt av strumpstickning. Det blev fem par sockor med olika konstruktion. Ett sjätte par kom till lite senare. HÄR finns blogginlägg om strumpstickningarna.

Sockorna är perfekta att ha inomhus under vinterhalvåret. Nu är sockorna inne på sin fjärde vinter och några par börjar bli slitna. Det är dags att laga. Nästan varje liten garnstump gick åt till ränder på sockorna så det enda garn som finns kvar att laga med är rester från det sista paret.

Snyggast blir det att sy maskstygn. Men det tog ungefär tre gånger så lång tid som att sy en stoppning i tuskaft.

Stickar sockor

Förra sommaren, 2019, ägnade jag åt sockstickning. Framför allt ville jag testa olika konstruktioner av hälar. Fem par sockor blev det med fyra olika hälar. För ett par veckor sedan, strax före jul, upptäckte jag ännu en variant av häl, sockan Fredrika av Tant Ulltuss. Jag måste förstås testa och beställde garn och beskrivning i hennes shop (titta HÄR). Första sockan är nästan klar och hälen känns väldigt bekväm på foten.

Jag tänkte hoppa över de små flätorna och krumelurerna på den nervikta mudden, det var ju hälen som intresserade mig. Men sedan gav jag mig på mönsterstickningen i alla fall. Mudden tog ungefär lika lång tid att sticka som resten av sockan.  Jag kom till ett ställe i beskrivningen där jag skulle ”sticka 1r, omslag, 1r (låt tråden bli lång) i den aviga maskan 3 v nedanför nästa aviga maska”. Problemet var att det inte fanns någon avig maska tre varv nedanför någon annan avig maska. Som tur var så har Tant Ulltuss lagt ut små instruktionsfilmer på Instagram. Jag hade läst beskrivningen lite slarvigt och missuppfattat ett par saker. Det var bara att repa upp och börja om från början. Mudden är riktigt söt och nästa, på socka nummer två, kommer att gå betydligt fortare att sticka.

HÄR finns mina sockstickningar samlade.

Mitt sommarprojekt

Nu är jag klar med mitt sommarprojekt, att prova olika sätt att sticka sockor. Jag har suttit med stickorna längre och kortare stunder lite då och då, oftast på balkongen och ibland när jag slötittat på TV. Fem par sockor har det blivit. Jag har stickat uppifrån och nerifrån, gjort fyra olika hälar, lärt mig en variant av elastisk avmaskning, stickat enfärgat, tvåfärgat, självmönstrat och restgarnsrandigt. HÄR finns alla sockorna samlade.

Till det femte paret har jag använt Maria Gustafssons uppläggning vid tårna från mitt tredje par, de svart/gröna. Hälkonstruktionen är samma som på sockor nummer två, formgivna av Maja Karlsson.

Roligt och rogivande har det varit och sockbehovet är tillgodosett för flera år framåt.

Fjärde sockstickningen

Nu testar jag en fjärde variant av sockstickning, en istickshäl med restgarnsrandning. Den tunna svarta randen på den halvfärdiga sockan ska pillas bort och där ska maskor plockas upp för hälen. Jag har tittat i några olika beskrivningar som jag hittade genom att googla ”istickshäl”. Både tån och hälen fick jag repa upp ett par gånger och göra om lite innan jag blev nöjd. Nu passar sockan bra på foten.

Det blir lite garnrester över. Om jag köper 50 gram garn till så räcker det kanske till ännu ett par sockor. Innan jag eventuellt påbörjar ett femte par får jag göra en utvärdering av sommarens sockstickningar och försöka välja delar till den allra bästa sockan.

Sockorna som jag stickat i sommar finns samlade HÄR.

Ännu en sockstickning

”OBS! Beskrivningen förutsätter grundläggande kunskap i tvåändsstickning.” Så stod det på beskrivningen till sockan Evelina av Maria Gustafsson, Marias Garn. Inga problem, tänkte jag, det sitter väl i fingrarna. Men när jag kom till hälen som skulle tvåändsstickas så tog det stopp. Fingrarna hade glömt. Det blev vanlig tvåfärgsstickning istället. Annars var det en rolig stickning och jag fick testa en tredje variant av häl. Sockorna som jag stickat i sommar finns HÄR.

Resterna från de tre stickningarna har jag vägt upp i två högar. Garnet räcker till ännu ett par sockor.

En till sockstickning

Nu testar jag ännu ett sätt att sticka sockor. HÄR är sockorna jag stickade för ett par veckor sedan.

Den här gången börjar jag från tårna. Beskrivningen av Maja Karlsson, Majas Manufaktur, finns i den nya handarbetstidningen Stickat & sånt, men den går också att hämta från Järbo garn, titta HÄR. Min socka skiljer sig en aning från originalet. Jag har mycket tätare stickfasthet, så det är fler maskor. Jag läste lite slarvigt och har missat ett par saker, men det är inget som syns. Rolig stickning är det i alla fall!

Minst en till sockkonstruktion vill jag testa. Då blir det nog ett annat sockgarn också. Med tre affärer som säljer garn här i stan finns det garn från många olika leverantörer att välja mellan.

Stickar strumpor

Idag är det andra lördagen i juni, 2019-06-08, och det innebär att det är World Wide Knit in Public Day (titta HÄR), eller Världsstickardagen. Tanken är att samlas och sticka tillsammans på offentlig plats. Kanske cyklar jag ut till Wäsby utanför Torshälla och träffar andra handarbetare, eller också blir det stickning på balkongen. Jag passar i alla fall på att visa min pågående stickning publikt här på bloggen.

Senast jag stickade strumpor, för kanske 30 år sedan, var det enklare än idag. Det fanns bara ett sätt att göra det på. Stickningen började upptill och hälen var den som idag kallas ”klassisk”. Ni vet, när bendelen är klar stickas en lapp fram och tillbaka, lappen avslutas med några varv med vändmaskor, sedan plockas maskor på sidorna av lappen och så vidare. Det där kunde jag göra utan beskrivning en gång i tiden.

Nu finns det massor med olika sätt att sticka sockor och strumpor. Jag valde en variant som börjar på traditionellt sätt uppifrån, men där hälen stickas som på första bilden. Den gröna tråden dras bort, maskorna plockas upp och sedan stickas foten. Jag har sneglat i ett par beskrivningar och anpassat lite efter min masktäthet. Lite tveksam är jag till hälens form, men förhoppningsvis anpassar sig sockan efter foten vid användning. Jag testar nog fler varianter när de här sockorna är klara.