Kategoriarkiv: Kurser

Vila efter en givande dag

Idag (2020-05-09) har vi redovisat våra projekt i distanskursen på Sätergläntan, Analys och rekonstruktion, väv. Redovisningarna skedde digitalt, som det mesta just nu. Det blev en  intensiv och intressant dag med nya kunskaper och insikter.

Glimtar av arbetena har visats då och då på sociala medier. Nu fick vi se mer och ta del av varandras tankar, beslut, problem med lösningar, vävtekniska upptäckter, entusiasm, resultat och funderingar kring fortsättning. En medeltida mantel från Leksand, ett medeltida tyg från Lödöse museum, skånska drättar i dukagång från Kulturen i Lund och ett västgötskt gubbatäcke från museet i Skara har mina kurskamrater haft som sina utgångspunkter. Jag utgick från ett prov i droppdräll från en vävprovssamling hos Sätergläntan. Sedan satte Coronan stopp för möjligheten att titta efter fler droppdrällar i samlingar på museer och andra platser. Istället letade jag droppdrällar i den litteratur som finns tillgänglig här hemma. En del av mitt arbete går att se på bloggen, HÄR i kategorin ”analys och rekonstruktion väv”.

Imorgon är sista kursdagen, med föreläsningar. Men planen är att vi ska träffas på Sätergläntan i höst  och äntligen få se varandras kursprojekt i verkligheten, känna på vävnaderna och betrakta alla trådar på nära håll.

Strax ska jag börja städa upp efter mitt kursarbete, plocka undan böcker, ta hand om provvävar, lägga saker på sin rätta plats, rensa bland bilder och dokument i datorn. Men först  sätter jag mig på balkongen en stund, vilar och gör just ingenting. Tankarna får flyga fritt samtidigt som händerna knyter ihop efsingarna från den HÄR linneväven och nystar trådarna till en boll. Garnresterna kanske blir inslag i en ny väv så småningom.

 

Japansk påse

För ett tag sedan visade jag en provväv i lin, titta HÄR. Jag hade satt upp varp så att det räckte att väva några meter och när jag tvättat en provbit och såg att blev bra så var det bara att trampa och skyttla.

När jag tvättat och strukit tyglängden sydde jag en påse av japansk modell, en tsuno bukuro. Jag har sytt flera sådana tidigare, titta HÄR. Tyget räcker till ytterligare ett par påsar. Påsarna är så bra! De rymmer mycket, de kan användas till förvaring och till att bära saker i. Och när de är tomma tar de nästan ingen plats alls.

 

Det går som en dans!

Det går som en dans att väva handduksväven som jag visade HÄR häromdagen. Höger fot trampar taktfast på höger trampa och den vänstra foten dansar fram mellan de andra två tramporna. Jag började med att väva prov med två olika garner som inslag, bomullsgarn 12/2, samma som i varpen, och lintow 10. Proverna tvättades. Båda garnerna gav bra, men lite olika, resultat. Jag behöver ju faktiskt inte välja det ena eller andra inslagsgarnet. Varpen är kort och räcker till 5 handdukar. Det blir två handdukar med bomullsgarn som inslag och tre med lintow. Lintowgarnet är stelare och håller ut bredden så att jag inte behöver använda spännare. 

Här är det tvättade provet med bomullsgarn som inslag, först den sida som har varit uppåt i vävstolen och sedan den sida som varit neråt.

Jag har fått några frågor om boken/häftet som jag lånat bindningen från. Om jag minns rätt så har jag köpt den någonstans vid Tysklands kust mot Östersjön, t ex Stralsund, eller möjligen i Berlin. Det finns inget ISBN-nummer.

 

Handduk från Tyskland

Nu i vår (2020) går jag en distanskurs på Sätergläntan, Analys och rekonstruktion väv. Men hur gör jag under virusepidemin när vi ska hålla oss hemma och undvika sociala kontakter i möjligaste mån? Jag kan ju inte åka iväg och studera textilier i någon museisamling eller liknande. Istället tittar jag igenom min bokhylla för att se om det finns något intressant att undersöka och som kompletterar det jag gjort tidigare på kursen. Jag fastnade bland annat för den här handduksväven i ett häfte med titeln Traditionelle Webmuster, Ausgewählte Beispiele aus dem historischen Vorpommern, utgiven i Rostock 1988. Tre skaft och tre trampor är allt som behövs för det här mönstret.

Jag har ritat upp bindningen, anpassat lite och bestämt mig för vilket garn jag ska använda. Den ursprungliga vävnaden har lin i varp och inslag, men jag valde bomullsgarn 12/2 som varp.

När jag hade varpat tyckte jag att varpen såg extremt tjock ut. Hade jag verkligen räknat rätt på trådantal? Eller hade det slagit slint när jag räknade antal varv på varpan?

För att vara på den säkra sidan vägde jag varpen. Den vägde 0,435 kg. I teorin, när jag räknar med varplängd, antal trådar och garnets meterantal/kg, så skiljer det bara 15 gram. Alltså har jag både tänkt rätt och gjort rätt!

Det gäller att vara alert när jag solvar. Det räcker med att jag börjar nynna med i någon gammal låt av the Rolling Stones, som hörs från ett annat rum, för att jag ska tappa bort mig. Rapportens trådantal, 42, räknar jag in vid skälspröten och sedan plockar jag fram de solv som behövs. Och så kollar jag några extra gånger att allt är rätt.

 

Nu är alla trådar solvade. Ett par moment återstår innan det är dags att väva. Då ska jag testa med två olika inslag, bomullsgarn 12/2, dvs samma garn som i varpen, och towgarn 10. Proverna ska tvättas och sen kan jag avgöra vilket garn jag ska fortsätta med.

Nu blir det linvävning

På senare år har jag bara vävt med ullgarn, halsdukar och sjalar, och det är länge sedan det var en linvarp i vävstolen. Men nu var det dags. Jag ville testa en bindning som jag tidigare provat i ullgarn, ett mycket tjockare garn än det lingarn, oblekt 16/1, som jag valde nu.  Jag var osäker på hur tät varpen borde vara och ifall mönstret överhuvudtaget skulle komma till sin rätt i det stelare lingarnet. Så jag vävde ca 20 cm mönster som prov och klippte ner. Provbiten delade jag i två lika stora delar i varpriktningen. Den högra biten är tvättad och  mönstret framträder som jag hoppades. Trådtätheten i varp och inslag är OK. Möjligen kunde varpen vara en aning tätare. Men jag har ingen sked som passar så det får vara så här.

Nu fortsätter jag på samma sätt i några meter med full koncentration på trampordningen.

Distanskurs på distans

Jag hade sett fram emot att åka till Sätergläntan några dagar och träffa lärare och kurskamrater på distanskursen Analys och rekonstruktion väv. Men som så mycket annat just nu så är träffen inställd. Istället möts vi digitalt i Google Classroom med föreläsningar och redovisningar. Vi började igår (2020-03-27) och fortsätter ett par dagar till framför våra skärmar. Gårdagen fungerade väldigt bra. Men vi saknar nog alla det taktila, att känna varandras provvävar med händerna, och att titta noga på trådar och bindningar.

HÄR finns alla blogginlägg om kursen.

Glesare varp

Vävningen av prover fortsätter till distanskursen Analys och rekonstruktion väv som jag går på Sätergläntan (följ mina inlägg om kursen HÄR). Jag tittar på en liten tygbit från skolans samlingar och försöker komma så nära som möjligt. Den lilla tygbiten har sex trådar per centimeter i ena riktningen. Nu har jag testat med två trådar i rör i en 30-rörssked. Jag har klippt ner provet och det var som jag misstänkte. Väven drar ihop sig en hel del på bredden, cirka 10 %, och är alltså tätare än ursprungstyget. Jag drar ut varptrådarna ur skeden och skedar om i en 55-rörssked med en tråd i rör. Förhoppningsvis blir det bra.

Nästa kurstillfälle skulle ha skett om drygt en vecka. Men det blir ingen resa till Sätergläntan. Istället träffas vi digitalt.

För den som inte väver: I vävskeden fördelas varptrådarna på bredden. En 30-rörssked, skrivs 30/10, har trettio springor per 10 centimeter. Om jag trär en tråd i varje springa får jag alltså tre trådar per centimeter, trär jag två trådar i varje springa blir det sex trådar per centimeter och tre trådar per springa blir nio trådar per centimeter. Vilket trådtäthet och vilken sked som är lämplig beror t ex på garnets tjocklek och på vävbindningen.

Väver prover

Jag förskedar en provväv. I distanskursen som jag går på Sätergläntan, Analys och rekonstruktion väv (titta HÄR), har jag tittat noga på en liten tygbit. Jag väver prover för att hitta ett sätt att väva ett nytt tyg som liknar den lilla tygbiten så mycket som möjligt. Det kommer mer så småningom.

Vävskeden på bilden, tillverkad av Gunnar Anderssons Vävskedsverkstad, följde nog med en gammal sned vävstol som jag köpte 1973. Vävskedsverkstaden startade 1926. Redan året efter fick de en silvermedalj för sina produkter och ett år senare en guldmedalj. Telefonnumret gäller fortfarande. Den som ringer kommer till GAV Glimåkra AB på Vävskedsvägen i Oxberg, titta HÄR.

När varpen är i vävstolen kan jag solva och knyta upp tramporna på flera olika sätt och ändå få exakt samma utseende på tyget. Jag ritar och ändrar och försöker hitta en variant med en solvordning som är lätt att följa och en trampordning som känns bekväm både för fötterna och för minnet.

Tradition och förnyelse

Indigo, ikat och lingarn. Det var första mötet med vävning för dem som började år 1 i höstas på vävutbildningen på Sätergläntan. Ribban sätts högt.

Det går att studera vävning tre år på skolan. Studenterna får gedigna, grundläggande kunskaper som bygger på traditionella metoder, material och uttryck. Kunskaperna leder sedan vidare till nya vävar och till projekt som uppmuntrar experiment. Jag, som inte har vävt så mycket de senaste åren, får ny vävlust och energi av ett besök i vävsalarna.

Analys och rekonstruktion av väv

Känna, titta, reflektera, dokumentera, analysera, lyssna, lära. Det har jag gjort i fyra intensiva dagar som deltagare i kursen Analys och rekonstruktion väv. Kursen ges som distansutbildning på Sätergläntan med Marie Ekstedt Bjersing som fenomenal lärare. Nästa träff är i slutet av mars och då ska vi redovisa provvävar till de individuella projekt som vi har valt att jobba med. Jag längtar efter att sätta igång!

Med influenser utifrån

Häromdagen var jag vid Kulturcentrum Hölö Kyrkskola lite söder om Södertälje och höll i en textil inspirationsdag med influenser från Korea och Japan. Deltagarna hade rotat lite i sina textilgömmor och letat fram lämpliga tygbitar och mer eller mindre trassliga trådar. Små rester kan förvandlas till storverk!

Tygbit fästes vid tygbit med långsamma, dekorativa stygn inspirerade av koreansk bojagi (titta HÄR). Några sydde efter en i förväg uttänkt plan, andra litade till sin intuition och bestämde sig under arbetets gång.

Vi gick igenom hur en japansk påse i modellen tsuno bukuro (HÄR finns en av mina påsar) är konstruerad och min tanke var att de ihopsydda lapparna så småningom skulle fogas ihop till just en sådan påse. Riktigt så långt hann ingen men jag tror nog att en och annan påse kommer att bli färdig.

Boken om bojagi av Sara Cook är utgiven i år 2019. India Flints instruktiva lilla häfte om tsuno bukuro finns tyvärr inte att få tag på längre.

Broderi hos Båvens Spinnhus

Ännu en gång har jag haft förmånen att ha kurs i yllebroderi hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Idag (2019-10-26) handlade det om applikationer, bottensömmar och fåglar. Det är sannerligen inte svårt att vara ”fröken” med så trevliga, entusiastiska, påhittiga och fantasifulla deltagare.

Bojagi på Östasiatiska Museet

Det här är Eunkyeong Choi, bojagikonstnär från Korea. Igår, 2019-10-19, deltog jag i en intressant workshop på Östasiatiska Museet i Stockholm där Eunkyeong Choi berättade om bojagi, koreansk lappteknik, om traditioner och teknik och om sitt eget arbetssätt. Läs mer om bojagi (alternativ stavning pojagi) HÄR och HÄR.

Här är några exempel på hennes fantastiskt vackra verk.

Hon arbetar utan skiss och oftast utan en exakt plan. Hon börjar med att sy ihop ett par små bitar tunt sidentyg med tunn silketråd och med små, täta stygn. Sedan provar hon sig fram med tygbitar i olika färger, lägger lapp till lapp och försöker hitta en känsla eller ett stämningsläge. Bakom varje färdig bojagi ligger flera månaders arbete.

Vi provade förstås att sy också. Vi sydde foder på förberedda små lappverk. Den här lilla biten som låg i mitt materialpaket är ca 7,5 x 7,5 cm. Det var rofyllt och trevligt att sitta tillsammans med andra ett par timmar och sy små kaststygn med en stygnhastighet på ca 20 cm/timme. En liten samling bitar av sidentyger ingick också i materialpaketet. Så småningom kanske jag har en egen liten bojagi att visa upp.

Klippa och klistra

För mig är trasmattor = återbruk. Textilt material att väva av finns i nästan obegränsade mängder, kläder och hemtextilier som man slitit ut själv och sådant som går att hitta till en billig slant i begagnatbutikerna. Men av varje sort finns det vanligtvis inte så mycket. Det gäller att tänka lite, att väga, räkna och planera för att få ihop en snygg matta av de begränsade mängderna klippta trasor.

Det tränade deltagarna på i gårdagens (2019-10-02) workshop ”Randa en trasmatta” när jag besökte medlemmarna i vävstugan Häverö Vävare. Som vanligt är det så roligt att se hur resultatet av tankemödan kan bli så olika, trots att deltagarna får exakt samma förutsättningar.

Det blir ett nytt tillfälle snart att träna på randningar, i Stockholm 2019-11-20. Mer information finns HÄR.

Broderikurs hos Båvens Spinnhus

Igår (2019-09-21) hade jag kurs i yllebroderi hos Båvens Spinnhus.

Det är så inspirerande och tillfredställande när kursdeltagarna kommer igång med stygnen och börjar dela sina tankar och funderingar. Vilken färg ska jag komplettera med för att få balans? Vad händer om jag lägger till en kontur med stjälkstygn? Nu blev ju knutarna riktigt bra! Det här blev kanske lite för tätt, men jag gör annorlunda nästa gång. Här behövs det nog något mer, men vad? Om jag lägger till lite gult, vad händer då? Så kan det låta. Och sedan blir det alldeles tyst ett tag när alla syr koncentrerat. Till sist kommer det allra roligaste, att se hur tolv deltagare har löst samma uppgift på sitt eget personliga sätt.

Att ha kurs hos Båvens Spinnhus innebär förstås också att titta på, lukta på och känna på spinneriets egna garner. En liten materialsats till torgvantar fick följa med mig hem. Så nu behöver jag välja,  vilket ska jag göra först? Ska jag sätta ingång med stickningen eller ska jag utnyttja stygninspirationen från igår och ta tag i ett halvfärdigt broderi?

En påse och en kasse

Nu har det blivit ännu ett par saker av sånt som jag färgade på shiborikursen tidigare i somras. (Titta HÄR och HÄR.)

Jag gjorde reservage med stygn på en gammal linnelöpare och på en rejäl, vit tygkasse med rött reklamtryck. Båda färgades med reaktivfärg, orange dämpad med lite brunt. Linnelöparen har blivit en påse tillsammans med några svartvita tygrester från mitt förråd. I stort sett följde jag Tant Koftas sömnadsbeskrivning, finns på Instagram #påsenbitförbit.

Jag tyckte att jag mätte noga för att få det reserverade mönstret mitt på kassen, men det blev ändå lite snett.

Reklamtrycket ville jag förstås inte ha kvar. Jag pusslade med några små tygrester och täckte över reklamen. Tygbitarna syddes fast med svart pärlgarn. (Här syns också hur knepigt det kan vara med färgåtergivningen på bild. Kassen har fotograferats på samma ställe, utomhus på ett betonggolv, ena gången i skarpt solsken och andra gången en molnig dag.)

Det finns gott om färgade tygbitar kvar från kursen. Kanske har jag mer att visa så småningom.

 

Det blev ganska OK

Ett par av tygbitarna som jag färgade på förra veckans kurs i shibori (titta HÄR) har blivit en påse av japansk modell. Det finns flera namn på den här typen av påse, bland annat tsuno bukuro, azuma bukuro, bento bag. Googla! Jag har sytt några varianter tidigare, till exempel de som jag visar HÄR.

Tygbitarna, ursprungligen ett lakan från Myrorna, kändes ganska trista när jag hade färgat dem. Jag vek, gjorde reservage med klossar och färgade i ett turkosgrönt kypbad. På grund av min bristande erfarenhet klämde jag in alldeles för mycket tyg under klossarna. Det blev mest vitt och inte alls så mycket mönster i färg som jag hade tänkt mig. Tygerna fick åka ner i ett brunt färgbad som hade använts flera gånger och bara hade en smula färg kvar. Blev det bättre? Jodå, lite bättre blev det men jag tyckte ändå inte att resultatet var speciellt lyckat.

Men nu är jag i alla fall nöjd med påsen! Tyget gör sig trots allt ganska bra. Jag gillar enkelheten med de här påsarna, en tygremsa som viks på ett speciellt sätt och sys ihop med ett par sömmar. Det blir inget tygspill och det är ingen komplicerad sömnad. För att få den här remsan, ca 35 cm bred och fem gånger så lång, behövde jag skarva ihop mina två tygbitar. Jag sydde ihop på maskin, lät de rivna kanterna vara råa och sydde ner sömsmånerna för hand  med raka stygn.

 

 

Shiborikurs

I tre dagar har jag pendlat till Arboga för att gå på en rolig och givande kurs (7 – 9 augusti 2019). Shibori stod på schemat och Agneta Grahn ledde oss med stor kunskap i ABF:s stora och fina lokaler mitt i stan. Shibori är ett samlingsnamn för många olika sätt att mönstra ett tyg genom att reservera, blockera, delar av tyget innan det färgas. På bilden ovan syns några av Agnetas många exempel på hur det kan se ut. Vi använde nästan bara begagnade tyger, från egna skåp eller från loppisar. Väl tvättade tyger tar oftast färg bättre än nya. Och det känns bra att använda gammalt material för att experimentera och prova sig fram utan krav på prestation.

Det är många val som ska göras innan tyget stoppas i ett färgbad. Agneta visade olika sätt att reservera, t ex att börja med att vika tyget och sedan klämma åt på olika sätt för att hindra färgbadet från att tränga in. Här bildas en liksidig triangel.

Ett annat sätt är att rynka ihop tyget med stygn, som Annette gör här med en sliten handduk i grovt linne. Tyget behåller sin ursprungsfärg inne i de täta vecken dit färgbadet inte når.

Det fanns tillgång till både kypfärger och reaktivfärger, två typer av textilfärger för vegetabiliska fibrer med olika egenskaper. Det var bra att kunna testa de olika sätten att färga för att kanske kunna besluta vilken typ av färg som passar just mig bäst om jag vill fortsätta hemma. Men det räcker ju inte med att välja färgtyp. Sedan kommer det svåra, att välja kulör. Då var Agnetas färgprover till hjälp.

Mina tygbitar hänger på tork nu. En del är jag riktigt nöjd med och har planer för. Andra ser ganska trista ut. Behövs det ytterligare ett färgdopp? Ska de bättras på med stygn? Eller ser jag de där fula tygbitarna med andra ögon om några dagar? Nästa vecka, eller veckan efter, kanske jag har något att visa.

Här är några av Sonjas experiment. Hon har färgat små bitar av en gammal sliten handvävd handduk. Det blir så fint med strukturen på väven och det strikta, röda monogrammet gör sig så bra mot det gröna mer eller mindre slumpmässiga mönstret.

Yllebroderi i höst

Sommaren har just börjat, men vi är redan igång med planering inför hösten. I samarbete med Båvens Spinnhus blir det två kurser i yllebroderi i höst. Det småskaliga, lokala ullspinneriet ligger vid sjön Båven i Sörmland, i Sparreholm mellan Eskilstuna och Nyköping, titta HÄR.

Första tillfället, den 21 september, är anpassat till nybörjaren eller den som vill återuppliva gamla kunskaper. Det blir ungefär samma innehåll som vid kursen i februari i år, titta HÄR. Vid andra tillfället, den 26 oktober, fördjupar vi oss, men upplägget passar också för den som inte har broderat så mycket tidigare.

Det går bra att anmäla sig redan nu. Kanske är det svårt att boka in saker till hösten innan arbetsscheman och annat är klart. I så fall, maila gärna en intresseanmälan så skickar jag ut en påminnelse när sommaren börjar gå över i höst.

Hoppas vi ses i Sparreholm!

Distanskurs, being (t)here


Imorgon är det nymåne igen, 3 juni 2019, och då kommer ännu ett avsnitt av den nätbaserade   kursen being (t)here som ges av India Flint i hennes koncept the school of nomad arts. Kursen handlar, i alla fall för mig, om att försöka vara närvarande, att vara här och nu. Jag tar allt i min egen takt och har många kursmoment kvar att utforska. En del sparar jag till senare, annat kanske jag aldrig kommer att göra. Det här har jag gjort i april – maj: plockat växter några minuter hemifrån, vikt böcker av papper, färgat böckerna i buntar, fått tyg och tråd på köpet och bundit ihop de små böckerna till en större bok.

På bloggen går det att följa en del av mina kursprojekt under kategorin Här och nu, titta HÄR. Den som vill se mer kan titta på Instagram, #beingthere2019.

Färgning i Katrineholm

Spännande paket innehållande papper, tyger, växter och skrot öppnades efter att ha kokat i färgbaden igår. En aning oroligt kändes det att boka in en workshop med växtfärgning så tidigt på året, den 4 maj.  Men den varma våren har ju satt fart på växtligheten (även om det var isande kallt just igår) och det finns redan gott om växter att plocka. De ivriga, intresserade och engagerade deltagarna gav mig en stor påfyllning med lust och energi. Lite annat ska göras den närmsta veckan, men sen ska jag sätta fart på mina grytor här hemma.

Ett stort tack till Konststudieklubben, som bjöd in mig till Katrineholm!

 

Förberedelser

Idag plockar jag ihop kursmaterial och packar bilen. Imorgon (2019-05-04) åker jag till Katrineholm och har workshop, Färga papper och tyg med växter och skrot. Plattor, grytor, hinkar och en massa annat ska med. Jag måste tänka till ordentligt så att jag inte glömmer något. Workshopen är fulltecknad, men det är möjligt att det blir fler tillfällen. I så fall kommer information här på bloggen, på Facebook och på Instagram.

Mina senaste fynd som sakletare hamnar bland alla övriga rostiga saker och ger effekt i färgbaden. Det mesta har jag hittat på gatan, t ex de tunna pinnarna som har lossnat från sopmaskinerna.

De använda, torkade tepåsarna ska förstås med.

Vi ska ju färga både papper och tyg och jag har skurit till akvarellpapper i en storlek som passar att stoppa ner i grytorna.

Silkegarnerna är perfekta att binda runt paket som ska färgas. Garnet färgas ”på köpet” och blir fint att använda till broderi.

Här och nu

För några år sedan gick jag två kurser i Skottland med India Flint från Australien som lärare. Första kursen handlade om att färga tyg med växter, titta HÄR, och resten av veckan färgade vi framförallt papper, titta HÄR. Nu går jag på kurs för India Flint igen, men den här gången stannar jag hemma. Kursen, som heter being (t)here och ingår i hennes koncept the school of nomad arts, är nämligen nätbaserad. En gång i månaden, vid nymåne, läggs nya uppgifter ut på en kurssida. Första tillfället var i mars och om ett par dagar är månen ny igen och vi får ta del av mer. Deltagarna är spridda över hela världen. Vi kommunicerar och visar vad vi gör på kurssidan och på sociala medier. På Instagram finns en del att se för alla, #beingthere2019. Här på bloggen går det att följa en del av mina kursprojekt under kategorin Här och nu, titta HÄR.

Det hela handlar om att vara närvarande, att vara här och nu. En av uppgifterna i mars, eller snarare ett av förslagen, var att samla växter på marken och färga en ”bundle”, ett paket. I mars finns inte mycket växter att hitta här uppe i norr, men jag gick en promenad för ett par veckor sedan och plockade det jag fann. Den rostiga kedjan var ett bra fynd! Växter och kedja lindade jag in i en remsa från ett slitet gammalt lakan, knöt ihop och kokade i en timme. Jag försöker låtsas att jag aldrig gjort detta tidigare. Annars, tänker jag, är det nog lätt att falla in i gamla vanor och bara göra repriser av sånt som jag gjort tidigare.

 

Ett dygn till sjöss

Jag har varit på en resa. Geografiskt kom jag ingenstans, bara tillbaka till utgångspunkten, Stadsgårdskajen i Stockholm. Men en liten inre resa blev det nog. Cirka 170 deltagare var vi, på Hemslöjdskryssningen på Östersjön med trevlig stämning och bra innehåll. Det bjöds på ett intressant samtal om broderi (Erika Åberg och Frida Arnqvist Engström med podden Görbart ledde samtalet med brodöserna Carina Olsson, Eva Berg och Karin Derland), det fanns gott om tid att umgås mellan programpunkterna och middagen var alldeles underbart välsmakande.

Två workshops ingick. Alla, halva gruppen åt gången, deltog i skånsk yllebroderi under ledning av mycket kunniga Eva Berg från Hemslöjden i Skåne. Det var intressant och roligt att prova annat garn, annat tyg och ett par andra stygn än dem jag vanligen använder till yllebroderi.

Min andra workshop var Färglära i teori & praktik med Tant Kofta, Lotta Blom. Hon började med att tömma en stor kasse med garntrassel på bordet, en enda röra av färger.

Snabbt hjälptes vi åt att sortera upp trasslet i olika kulörer. Emellanåt vilade vi ögonen genom att titta ut på havet och upptäckte att det som först såg ut som bara grått innehöll oräkneliga nyanser.

Snart var garnet även sorterat efter ljushet. Tillsammans hade vi förvandlat det tråkiga, intetsägande trasslet och gjort det överskådligt och strukturerat. Lotta gav oss värdefulla tips om hur hon tänker när hon väljer färger till olika textila projekt. Och vi deltagare plockade ihop och visade några färgkombinationer som vi gillar eller har någon sorts relation till. Färg är alltid spännande!

 

En kort promenad

Jag tar en kort promenad och hamnar i det lilla galleriet hos Eskilstuna Folkhögskola. Ibland visas utställningar av inbjudna konstnärer och ibland redovisas projekt från olika kurser på skolan. Just nu visar deltagarna i den ettåriga utbildningen Recycle design – Återbruk resultatet av ett projekt som integrerat formgivning, textiltryck (på återbrukat tyg förstås), sömnad och foto. Fint och inspirerande.

Bilderna uppifrån och ner: Saini Roesner, Viola Larsson, Felicia Erikson.