Kategoriarkiv: Kurser

Ett par dagar vid Båvens strand

Insjö, försommargrönska och fågelkvitter, en rofylld miljö fylld med koncentrerad kreativitet. Det blev ett par riktigt fina dagar vid Hyltinge hembygdsgård i Sparreholm när Studiefrämjandet arrangerade en textil hantverkshelg. Fem kurser pågick parallellt, brickvävning, stickning, sashiko, nåltovning och yllebroderi.

Håll utkik nästa år. Jag skulle bli förvånad om det inte blir en fortsättning.

.

.

Packar och åker till Sparreholm

I en stor korg, ett kolfat, ligger tygpåsar. Påsarna är fyllda med broderigarn. Jag packar inför kursen i yllebroderi som ingår i Studiefrämjandets textila hantverkshelg 21 – 22 maj 2022 . Strax åker jag till Sparreholm och möter kursdeltagare och hoppas att jag inte har glömt något.

Korg, påsar, garn och broderikurs – saker som jag gillar!

Textilt – att se och att göra

Foto: Malén Eneberg, Sörmlands museum

Nu på fredag 2022-04-29 öppnar en ny utställning på Sörmlands museum i Nyköping. Inte bara färg heter utställningen och handlar om att färga textil med material från naturen. Bilden, som jag har fått låna från museet, ger en liten försmak. Inte bara färg pågår ända till 2022-10-23 så jag har gott om tid att se den, men jag åker nog till Nyköping långt innan dess. HÄR finns mer information.

Här kommer fler tips på saker att se och att göra för den som är intresserad av textil.

6 – 22 maj ställer Karin Ferner ut hos Galleri BB på Köpmangatan i Gamla Stan, Stockholm. Öppet onsdag – fredag 12.00 – 16.00, lördag, söndag 13.00 – 16.00. Bilden är från en av hennes tidigare utställningar, i Rättvik 2019, se mer HÄR.

7 – 8 maj blir det Vårslöjd på Göteborgs Remfabrik. Länge har jag tänkt att jag vill besöka textilfabriken, som lades ner 1977 och numera är museum. Kanske passar jag på att ta en tur till Göteborg nu om drygt en vecka. Se mer HÄR.

18 maj – 4 juni är det examensutställning på Handarbetets Vänner i Stockholm. Öppettider 18 maj kl 12.00 – 20.00, 19 – 20 maj kl 12.00 – 18.00, övriga dagar onsdag-fredag 12.00 -16.00, lördag 11.00-16.00. Röda dagar stängt. HÄR på @inslaghjartslag går det att följa studenternas examensarbeten på Instagram.

21 – 22 maj arrangeras en textil hantverkshelg i Sparreholm. Det finns sex olika kurser att välja mellan. Förutom min kurs i yllebroderi går det att fördjupa sig i nåltovning, stickning av runda ok, paverpol, sashiko och brickvävning. Studiefrämjandet arrangerar. HÄR finns filmer att se och länkar till anmälningsformulär.

18 juni – 13 augusti visas Eva Davidssons dräkter med inspiration från Dalarna och Japan på Hemslöjdens Hus i Leksand. Öppet torsdag–lördag kl 11.00–16.00. ”Bland det bästa jag sett” skrev jag i ett blogginlägg efter att ha sett hennes utställning hos Konsthantverkarna i Stockholm för några år sedan, titta HÄR.

Till Vandalorum i Värnamo vill jag också, titta HÄR. Där pågår Boro – Nödens konst, utställningen om japanska trastextilier producerad av Östasiatiska Museet i Stockholm. Jag såg den i Stockholm, men den är väl värd att ses igen. HÄR är ett blogginlägg om utställningen och HÄR ett annat om utställningskatalogen. Utställningen pågår t o m 2022-08-14.
På Vanadlorum visas också utställningen om Wanja Djanaieff i sommar, Wanja Djanaieff och hennes 22 älsklingsfärger. Min plan var att se utställningen i Marabouparkens konsthall i Sundbyberg för ett par år sedan (titta HÄR), men det blev aldrig av. Nu får jag en ny chans!

Och sen blir det höst. Idag har jag varit hos Studieförbundet Vuxenskolan här i Eskilstuna och pratat lite planer. Information kommer när detaljerna är klara.

Äntligen kurs igen!

Jag har haft nöjet och glädjen att träffa en grupp kursdeltagare som med entusiasm och eftertanke gett sig in i yllebroderiets värld. Igår (2022-04-02) var tredje och sista träffen på vårens kurs. Nya planer börjar ta form inför hösten, information kommer så småningom. Den som inte vill vänta till i höst är välkommen till Sparreholm den 21 – 22 maj, en textil hantverkshelg med sex olika kurser att välja mellan, bl a yllebroderi, titta HÄR.

Nu när pandemin inte längre klassas som en samhällsfarlig sjukdom kan vi äntligen göra det vi längtat efter i två år, träffas igen med glädje i olika sammanhang (fortfarande med lite försiktighet). Men när Ukraina slås i spillror av sin granne och miljoner människor är på flykt i Europa blockeras glädjen av sorg och ilska. Jag tar till mig Malin Vessbys ord i senaste numret av tidskriften Hemslöjd (nr 2 2022):
”För vad skulle hända om vi slutade prata om det som är vackert? Om vi slutade göra det som ger glädje? Om vi slutade stå för det som tillför klotet något bra? Då skulle ju bara elände kvarstå.”

Förbereder kurs

Google och Youtube i all ära, men visst är det roligt/roligare med böcker! Jag plockar fram en hög med böcker ur bokhyllan inför kvällen (2022-03-16). Det är dags för första träffen av tre i kursen i yllebroderi hos Studieförbundet Vuxenskolan här i Eskilstuna.

Jag gillar alla de här böckerna, annars skulle förstås jag inte ta med dem till kursdeltagarna. Men det här är nog mina favoriter:
Hemslöjd av Anna-Maja Nylén introducerade mig till folkkonsten för bortåt 50 år sedan. Första upplagan kom 1968.
Yllebroderi Berättande folkkonst från Norden från 2010, redaktör Annhelén Olsson, innehåller artiklar om skånska yllebroderier, om 1900-talets yllebroderier, om yllebroderiets historia och om yllebroderier i övriga Norden.
Brodera på ylle! av Eva Berg, Carina Olsson, Anna Wengdin och Annhelén Olsson kom 2012. Där finns information om material, redskap, stygn och monteringar, allt som behövs för att göra själv. Arbetsbeskrivningarna kan man förstås följa, men de kan också vara utgångspunkt för egna skapelser.

2 x yllebroderi med mera

Hyltinge hembygdsgård, Sparreholm, ligger fint vid sjön Båven. (Båvens Spinnhus syns på andra sidan vattnet.) Jag var där häromdagen, en februaridag med is på sjön och ömsom sol, ömsom duggregn. I maj blir känslan en annan, med öppet vatten, spirande grönska och full aktivitet ute och inne. Studiefrämjandet Sörmland arrangerar nämligen en textil hantverkhelg där den 21 – 22 maj 2022.
Jag kommer att hålla en kurs i yllebroderi med temat blommor. Det finns ytterligare fem kurser att välja mellan: brickvävning, nåltovning, paverpol, sashiko och stickning.
Titta HÄR i Studiefrämjandet broschyr på sidorna 16-17. Där finns en länk till de olika kurserna. HÄR är en direktlänk till yllebroderikursen.

Den som inte vill vänta till i maj är välkommen till kursen i yllebroderi hos Studieförbundet Vuxenskolan i Eskilstuna med tre träffar 16 mars, 26 mars och 2 april. Anmälan till Studieförbundet Vuxenskolan, titta HÄR.

Kurs i yllebroderi

Nya datum för kursen i yllebroderi hos Studieförbundet Vuxenskolan i Eskilstuna, onsdag 16 mars, lördag 26 mars och lördag 2 april. Kursen passar både nybörjaren och den som broderat tidigare.

Vi hoppas på att Corona har lugnat ner sig om ett par månader och att det känns tryggt att träffas. Det ska bli så roligt att ha kurs igen och prata om franska knutar, bottensömmar, skarvsöm och annat fint. Vi kanske ses?
Anmälan till Studieförbundet Vuxenskolan, titta HÄR.

Yllebroderi

I flera år hade jag små materialsatser till yllebroderi i min butik på bloggen. För ungefär ett år sedan bestämde jag mig för att inte göra fler, men nu fick jag lust igen.

Materialsatserna innehåller en bit kläde (ylletyg), 25 x 25 cm, med uppritad blomma, redgarn att brodera med, nio färger och tio trådar av varje färg, samt en nål i lagom storlek. Stygn väljer du efter eget huvud. Ta de stygn du tycker om, dem du redan kan eller dem du vill lära dig. I gamla, traditionella yllebroderier används ofta stjälkstygn, franska knutar, bottensöm, flätsöm och plattsöm. Titta i en bok eller sök med Google. HÄR finns inspirationsbilder till blomman. 

Priset är 90 kr + porto. Till och med söndag 2021-12-12 tar jag emot beställningar på materialsatserna. Sedan kan det dröja länge innan jag gör fler. Beställ genom att skicka ett mail till mig, elisabet.textilainslag@telia.com. Uppge namn, adress, telefonnummer. Jag beräknar portokostnaden och mailar en faktura, betalas med Swish eller bankgiro.

I butiken på bloggen, titta HÄR, finns också garn till yllebroderi.

Och så vill jag påminna om kursen i yllebroderi i Eskilstuna med tre träffar i januari – februari 2022. Kanske en julklapp till dig själv?

OBS! Nya datum för kursen i yllebroderi hos Studieförbundet Vuxenskolan i Eskilstuna, onsdag 16 mars, lördag 26 mars och lördag 2 april 2022. 

Yllebroderi

Det ska bli så kul att ha kurs igen efter ett långt uppehåll. Tre träffar med yllebroderi blir det en bit in på nästa år, 2022, hos Studieförbundet Vuxenskolan (titta HÄR) i Eskilstuna. Vi kanske ses?

OBS! Nya datum för kursen i yllebroderi hos Studieförbundet Vuxenskolan i Eskilstuna, onsdag 16 mars, lördag 26 mars och lördag 2 april 2022. 

För den som vill brodera redan nu finns det ullgarn i min butik på bloggen, titta HÄR. Grytorna har stått på spisen ett par dagar och jag har fyllt på lagret med fler kulörer.

Redo för prat och workshop

Har jag skurit rätt och räknat rätt på materialet till workshopen? Har jag tänkt igenom allt som behövs till pratet om vävning och annat textilt? Är jag redo?

Idag ska jag vara gäst på en träff för medlemmar i vävstugor och förhoppningsvis kunna inspirera till fortsatta glada stunder i vävstolarna. Snart packar jag bilen och åker iväg en bit utanför stan.

En röd fågel

I mitt förra inlägg fanns en röd broderad fågel, titta HÄR. Upphovet till fågeln sitter på huvudet på den här mannen, en liten träskulptur av Mikael Nilsson, och det hela började för drygt 10 år sedan.

Jag skulle åka på en kurs på Sätergläntan, Berättande broderi med Nina Bondeson som ledare. I packningen skulle man ha något föremål man tyckte om. Jag valde mannen med den röda fågeln. Men vad är det egentligen för figur? Jag frågade en nära vän. Han improviserade snabbt fram en lång historia. Mycket kortfattat handlade berättelsen om att den här mannan och fågeln var ensamma kvar på jorden. Alla onda människor hade flugit upp i himlen. De goda var nergrävda i marken för att godheten skulle växa.

Det var min utgångspunkt inför kursen med Nina Bondeson och det blev också innehållet i den första bilden jag broderade.

Jag tänkte att mannen och fågeln skulle ha huvudrollerna i en serie broderier. Men under Ninas milda och tillåtande ledning fick tankarna och stygnen vandra som de ville och berättelsen drog iväg okontrollerat. Fågeln blev kvar. Till en del rättade sig stygnen efter mönsterformer i tygerna, slumpmässigt infärgade med hjälp av rostiga föremål. Jag fortsatte med fler bilder efter kursen och det blev sammanlagt fem broderier i den här serien.

Broderierna visades i en samlingsutställning på Örebro Konsthall i samband med Täcklebo Broderiakademis årsmöte i Örebro hösten 2011. Året efter var några av dem med i en samlingsutställning på Bryggeriet i Nora.

Om någon känner igen text och bilder kan det bero på att jag skrev en artikel om broderierna i Täcklebo Broderiakademis medlemstidning runt 2012.

Det första av fem

Strax före jul kom ett paket från Tant Kofta, det första av fem. De övriga fyra paketen kommer med några månaders mellanrum under nästa år, 2021. Paketen innehåller garn, ett litet ullprov, stickbeskrivning, text och lite annat. Och det är inte vilket garn som helst, fem av våra svenska allmogefår kommer att presenteras. De övriga fem raserna av allmogefår introduceras i en fortsättning 2022.

Ullen vi ärvde är namnet på det här lagarbetet, skapat av Tant Kofta och Båvens Spinnhus, det småskaliga spinneriet i Sparreholm, Sörmland. Dessutom är ett antal personer engagerade med provstickning, filmning, packning mm. Längst bak i kedjan finns de viktigaste, alla de fårägare som värnar om allmogefåren, de fårraser som är ursprungliga här i Norden. Fåren är anpassade till klimatet, de är oftast nätta, klarar sig på magert bete och ger både bra kött och fin ull. För mig blir det här som en distanskurs i ullkunskap, en upptäcktsresa på hemmaplan, nu när vi, trots vaccin, nog får räkna med att hålla oss lite på avstånd från varandra ännu ett bra tag.

Klövsjöfår har lämnat ull till det glansiga och vackra garnet i första leveransen. Titta vilka långa ullfibrer! Läs om klövsjöfåren HÄR.

HÄR hos Tant Kofta finns mer information om Ullen vi ärvde. På Instagram finns #ullenviärvde.

Ryaträff på Zoom

Om en vecka, lördag 21 november 2020, var det meningen att det skulle vara en träff i Malmköping med Textilakademien i Sörmland på temat rya. Träffen är förstås inställd. Eller rättare sagt, ryaträffen är flyttad från Malmköping till Zoom, det vill säga hem till dig.

Hemslöjdskonsulent Karin Sterner och representanter från Hemslöjdsföreningen Sörmland kommer att hålla i en workshop och dela med sig av idéer och inspiration. Jag ska visa bilder och prata om ryor som jag har sett och som jag har vävt. Idag bläddrar jag i böcker, sorterar bilder och funderar på hur jag bäst ska lägga upp föreläsningen när deltagarna befinner sig på annan plats. Det är en rolig utmaning att försöka få till något som fungerar bra.

HÄR på Sörmlands museums hemsida finns mer information om träffen.

 

Vila efter en givande dag

Idag (2020-05-09) har vi redovisat våra projekt i distanskursen på Sätergläntan, Analys och rekonstruktion, väv. Redovisningarna skedde digitalt, som det mesta just nu. Det blev en  intensiv och intressant dag med nya kunskaper och insikter.

Glimtar av arbetena har visats då och då på sociala medier. Nu fick vi se mer och ta del av varandras tankar, beslut, problem med lösningar, vävtekniska upptäckter, entusiasm, resultat och funderingar kring fortsättning. En medeltida mantel från Leksand, ett medeltida tyg från Lödöse museum, skånska drättar i dukagång från Kulturen i Lund och ett västgötskt gubbatäcke från museet i Skara har mina kurskamrater haft som sina utgångspunkter. Jag utgick från ett prov i droppdräll från en vävprovssamling hos Sätergläntan. Sedan satte Coronan stopp för möjligheten att titta efter fler droppdrällar i samlingar på museer och andra platser. Istället letade jag droppdrällar i den litteratur som finns tillgänglig här hemma. En del av mitt arbete går att se på bloggen, HÄR i kategorin ”analys och rekonstruktion väv”.

Imorgon är sista kursdagen, med föreläsningar. Men planen är att vi ska träffas på Sätergläntan i höst  och äntligen få se varandras kursprojekt i verkligheten, känna på vävnaderna och betrakta alla trådar på nära håll.

Strax ska jag börja städa upp efter mitt kursarbete, plocka undan böcker, ta hand om provvävar, lägga saker på sin rätta plats, rensa bland bilder och dokument i datorn. Men först  sätter jag mig på balkongen en stund, vilar och gör just ingenting. Tankarna får flyga fritt samtidigt som händerna knyter ihop efsingarna från den HÄR linneväven och nystar trådarna till en boll. Garnresterna kanske blir inslag i en ny väv så småningom.

 

Japansk påse

För ett tag sedan visade jag en provväv i lin, titta HÄR. Jag hade satt upp varp så att det räckte att väva några meter och när jag tvättat en provbit och såg att blev bra så var det bara att trampa och skyttla.

När jag tvättat och strukit tyglängden sydde jag en påse av japansk modell, en tsuno bukuro. Jag har sytt flera sådana tidigare, titta HÄR. Tyget räcker till ytterligare ett par påsar. Påsarna är så bra! De rymmer mycket, de kan användas till förvaring och till att bära saker i. Och när de är tomma tar de nästan ingen plats alls.

 

Det går som en dans!

Det går som en dans att väva handduksväven som jag visade HÄR häromdagen. Höger fot trampar taktfast på höger trampa och den vänstra foten dansar fram mellan de andra två tramporna. Jag började med att väva prov med två olika garner som inslag, bomullsgarn 12/2, samma som i varpen, och lintow 10. Proverna tvättades. Båda garnerna gav bra, men lite olika, resultat. Jag behöver ju faktiskt inte välja det ena eller andra inslagsgarnet. Varpen är kort och räcker till 5 handdukar. Det blir två handdukar med bomullsgarn som inslag och tre med lintow. Lintowgarnet är stelare och håller ut bredden så att jag inte behöver använda spännare. 

Här är det tvättade provet med bomullsgarn som inslag, först den sida som har varit uppåt i vävstolen och sedan den sida som varit neråt.

Jag har fått några frågor om boken/häftet som jag lånat bindningen från. Om jag minns rätt så har jag köpt den någonstans vid Tysklands kust mot Östersjön, t ex Stralsund, eller möjligen i Berlin. Det finns inget ISBN-nummer.

 

Handduk från Tyskland

Nu i vår (2020) går jag en distanskurs på Sätergläntan, Analys och rekonstruktion väv. Men hur gör jag under virusepidemin när vi ska hålla oss hemma och undvika sociala kontakter i möjligaste mån? Jag kan ju inte åka iväg och studera textilier i någon museisamling eller liknande. Istället tittar jag igenom min bokhylla för att se om det finns något intressant att undersöka och som kompletterar det jag gjort tidigare på kursen. Jag fastnade bland annat för den här handduksväven i ett häfte med titeln Traditionelle Webmuster, Ausgewählte Beispiele aus dem historischen Vorpommern, utgiven i Rostock 1988. Tre skaft och tre trampor är allt som behövs för det här mönstret.

Jag har ritat upp bindningen, anpassat lite och bestämt mig för vilket garn jag ska använda. Den ursprungliga vävnaden har lin i varp och inslag, men jag valde bomullsgarn 12/2 som varp.

När jag hade varpat tyckte jag att varpen såg extremt tjock ut. Hade jag verkligen räknat rätt på trådantal? Eller hade det slagit slint när jag räknade antal varv på varpan?

För att vara på den säkra sidan vägde jag varpen. Den vägde 0,435 kg. I teorin, när jag räknar med varplängd, antal trådar och garnets meterantal/kg, så skiljer det bara 15 gram. Alltså har jag både tänkt rätt och gjort rätt!

Det gäller att vara alert när jag solvar. Det räcker med att jag börjar nynna med i någon gammal låt av the Rolling Stones, som hörs från ett annat rum, för att jag ska tappa bort mig. Rapportens trådantal, 42, räknar jag in vid skälspröten och sedan plockar jag fram de solv som behövs. Och så kollar jag några extra gånger att allt är rätt.

 

Nu är alla trådar solvade. Ett par moment återstår innan det är dags att väva. Då ska jag testa med två olika inslag, bomullsgarn 12/2, dvs samma garn som i varpen, och towgarn 10. Proverna ska tvättas och sen kan jag avgöra vilket garn jag ska fortsätta med.

Nu blir det linvävning

På senare år har jag bara vävt med ullgarn, halsdukar och sjalar, och det är länge sedan det var en linvarp i vävstolen. Men nu var det dags. Jag ville testa en bindning som jag tidigare provat i ullgarn, ett mycket tjockare garn än det lingarn, oblekt 16/1, som jag valde nu.  Jag var osäker på hur tät varpen borde vara och ifall mönstret överhuvudtaget skulle komma till sin rätt i det stelare lingarnet. Så jag vävde ca 20 cm mönster som prov och klippte ner. Provbiten delade jag i två lika stora delar i varpriktningen. Den högra biten är tvättad och  mönstret framträder som jag hoppades. Trådtätheten i varp och inslag är OK. Möjligen kunde varpen vara en aning tätare. Men jag har ingen sked som passar så det får vara så här.

Nu fortsätter jag på samma sätt i några meter med full koncentration på trampordningen.

Distanskurs på distans

Jag hade sett fram emot att åka till Sätergläntan några dagar och träffa lärare och kurskamrater på distanskursen Analys och rekonstruktion väv. Men som så mycket annat just nu så är träffen inställd. Istället möts vi digitalt i Google Classroom med föreläsningar och redovisningar. Vi började igår (2020-03-27) och fortsätter ett par dagar till framför våra skärmar. Gårdagen fungerade väldigt bra. Men vi saknar nog alla det taktila, att känna varandras provvävar med händerna, och att titta noga på trådar och bindningar.

HÄR finns alla blogginlägg om kursen.

Glesare varp

Vävningen av prover fortsätter till distanskursen Analys och rekonstruktion väv som jag går på Sätergläntan (följ mina inlägg om kursen HÄR). Jag tittar på en liten tygbit från skolans samlingar och försöker komma så nära som möjligt. Den lilla tygbiten har sex trådar per centimeter i ena riktningen. Nu har jag testat med två trådar i rör i en 30-rörssked. Jag har klippt ner provet och det var som jag misstänkte. Väven drar ihop sig en hel del på bredden, cirka 10 %, och är alltså tätare än ursprungstyget. Jag drar ut varptrådarna ur skeden och skedar om i en 55-rörssked med en tråd i rör. Förhoppningsvis blir det bra.

Nästa kurstillfälle skulle ha skett om drygt en vecka. Men det blir ingen resa till Sätergläntan. Istället träffas vi digitalt.

För den som inte väver: I vävskeden fördelas varptrådarna på bredden. En 30-rörssked, skrivs 30/10, har trettio springor per 10 centimeter. Om jag trär en tråd i varje springa får jag alltså tre trådar per centimeter, trär jag två trådar i varje springa blir det sex trådar per centimeter och tre trådar per springa blir nio trådar per centimeter. Vilket trådtäthet och vilken sked som är lämplig beror t ex på garnets tjocklek och på vävbindningen.

Väver prover

Jag förskedar en provväv. I distanskursen som jag går på Sätergläntan, Analys och rekonstruktion väv (titta HÄR), har jag tittat noga på en liten tygbit. Jag väver prover för att hitta ett sätt att väva ett nytt tyg som liknar den lilla tygbiten så mycket som möjligt. Det kommer mer så småningom.

Vävskeden på bilden, tillverkad av Gunnar Anderssons Vävskedsverkstad, följde nog med en gammal sned vävstol som jag köpte 1973. Vävskedsverkstaden startade 1926. Redan året efter fick de en silvermedalj för sina produkter och ett år senare en guldmedalj. Telefonnumret gäller fortfarande. Den som ringer kommer till GAV Glimåkra AB på Vävskedsvägen i Oxberg, titta HÄR.

När varpen är i vävstolen kan jag solva och knyta upp tramporna på flera olika sätt och ändå få exakt samma utseende på tyget. Jag ritar och ändrar och försöker hitta en variant med en solvordning som är lätt att följa och en trampordning som känns bekväm både för fötterna och för minnet.

Tradition och förnyelse

Indigo, ikat och lingarn. Det var första mötet med vävning för dem som började år 1 i höstas på vävutbildningen på Sätergläntan. Ribban sätts högt.

Det går att studera vävning tre år på skolan. Studenterna får gedigna, grundläggande kunskaper som bygger på traditionella metoder, material och uttryck. Kunskaperna leder sedan vidare till nya vävar och till projekt som uppmuntrar experiment. Jag, som inte har vävt så mycket de senaste åren, får ny vävlust och energi av ett besök i vävsalarna.

Analys och rekonstruktion av väv

Känna, titta, reflektera, dokumentera, analysera, lyssna, lära. Det har jag gjort i fyra intensiva dagar som deltagare i kursen Analys och rekonstruktion väv. Kursen ges som distansutbildning på Sätergläntan med Marie Ekstedt Bjersing som fenomenal lärare. Nästa träff är i slutet av mars och då ska vi redovisa provvävar till de individuella projekt som vi har valt att jobba med. Jag längtar efter att sätta igång!

Med influenser utifrån

Häromdagen var jag vid Kulturcentrum Hölö Kyrkskola lite söder om Södertälje och höll i en textil inspirationsdag med influenser från Korea och Japan. Deltagarna hade rotat lite i sina textilgömmor och letat fram lämpliga tygbitar och mer eller mindre trassliga trådar. Små rester kan förvandlas till storverk!

Tygbit fästes vid tygbit med långsamma, dekorativa stygn inspirerade av koreansk bojagi (titta HÄR). Några sydde efter en i förväg uttänkt plan, andra litade till sin intuition och bestämde sig under arbetets gång.

Vi gick igenom hur en japansk påse i modellen tsuno bukuro (HÄR finns en av mina påsar) är konstruerad och min tanke var att de ihopsydda lapparna så småningom skulle fogas ihop till just en sådan påse. Riktigt så långt hann ingen men jag tror nog att en och annan påse kommer att bli färdig.

Boken om bojagi av Sara Cook är utgiven i år 2019. India Flints instruktiva lilla häfte om tsuno bukuro finns tyvärr inte att få tag på längre.