Kategoriarkiv: Dubbelväv

Mer vävning

Här är höstens tredje dubbelväv, en kort varp till två halsdukar. Samma rutmönster har jag använt ett par gånger tidigare, men med andra färger. I den här väven ville jag ha lite gult och då blev det så här. Tidigare varianter går att hitta HÄR, scrolla. Halsdukarna tar jag med till julmarknaden på Västmanlands läns museum i Västerås 7 – 8 december, titta HÄR.

Jag tittar igenom mitt alltför stora garnlager och tänker att det nog behöver minska lite. Det är ju bättre att använda garn som redan finns än att köpa nytt. De här garnerna kanske kan användas till nästa halsduksväv. Till varp passar det grå garnet, en upprepad sällan använd tröja. De andra två får bli inslag. Det turkosa garnet är från Wålstedts ullspinneri, inköpt för minst 20 år sedan. Det ljusa melerade garnet är ett vackert garn i en härlig blandning av ull och silke. Men som med många impulsköpta reagarner finns risken att det bara bli liggande. Kanske kan det komma till användning nu. Jag funderar lite till.

Vävning på gång

Det blir några timmar då och då i vävstolen och två korta halsduksvävar är klara, dubbelväv och färgeffekt. Den gröna väven visade jag för några veckor sedan när den var kvar i vävstolen. Sedan dess har det blivit en grå variant också. En tredje halsduksväv är på gång, dubbelväv igen. Men sedan blir det nog halsdukar i någon annan vävteknik. Jag lyckas förhoppningsvis pussla ihop något fint av en del av alla garner som finns i mina förråd. Halsdukarna, de jag hinner få färdiga, tar jag med mig till julmarknaden på Västmanlands läns museum i Västerås 8 – 9 december.

HÄR finns fler dubbelvävar, mina och andras.

Väver halsdukar

Tänka, räkna, färga garn, varpa, förskeda, dra på, solva, skeda, knyta fram, placera alla 64 trampsnörena på rätt ställe.

Först när allt det är avklarat är det dags att börja väva. Det blir en dubbelväv igen, en kort varp till två halsdukar. Inslagsordningen är lite olika i de två halsdukarna, så varje halsduk blir unik. De följer med till julmarknaden på Västmanlands läns Museum i Västerås den 7 – 8 december, titta HÄR.

HÄR finns fler dubbelvävar, mina och andras.

Textilspaning i Uppsala

Ett par fina dagar tillbringades i Uppsala med promenader längs ån, upp till slottet, på gator och torg och vi lärde känna stan lite bättre. Jag slank förstås in lite snabbt här och där och såg en del textilier.

På Upplandsmuseet visas i sommar, t o m 2019-09-22, en utställning med stickat från Celia B Dackenbergs fina böcker. Tolkningen av tröjan som bärs av Putte i blåbärsskogen finns i Sagornas Stickbok. I boken Kulturkoftor har författaren en stickbeskrivning till en kofta som bygger på bandymålvakten Sven ”Sleven” Säfwenbergs tröja/kofta, den han bar säsong efter säsong i varenda match. I utställningen finns förstås den nystickade koftan, men även ”Slevens” slitna och lagade originalkofta, nu i Upplandsmuseets samlingar. HÄR har jag skrivit om ”Sleven” och om Celia B Dackenbergs böcker.

På Uppsala konstmuseum såg jag vävnader och broderier av Monia Westin. Utställningen finns att se t o m 2019-08-18.

En dubbelväv, som gav mig lite vävlust, av Susanna Hepp hängde på väggen hos konsthantverkskooperativet Kaleido i Godsmagasinet.I Uppsala Domkyrka finns praktfulla textilier som fyller väggarna i ett par av kapellen. Textilierna kom på plats i mitten av 1970-talet när kyrkan renoverades. Anna-Lisa Odelqvist-Kruse är upphovsperson till textilierna i Fredens Kapell. Läs om konstnären t ex HÄR. Uppgifter om de relativt sett moderna textilierna i domkyrkan är inte så lätta att hitta. När jag googlar hamnar jag t ex på domkyrkans hemsida och hos Upplandsmuseet i digitalt museum. På båda ställena finns bilder på vävnaderna i Fredens Kapell utan att Anna-Lisa Odelqvist-Kruse nämns.

I Minneskoret finns Ann-Marie Forsbergs stora vävnader som skildrar några av de viktigaste händelserna i domkyrkans drygt sjuhundraåriga historia. Här är en liten detalj. Läs mer om konstnären HÄR.

Vem kan åka till Uppsala utan att besöka garnaffären Yllo Tyll? Inte jag i alla fall. Nu studerade jag utbudet av Rauma Finullgarn. Till slut lyckades jag välja en färg som komplement till en misslyckad stickning. Den har legat orörd i flera månader och jag skulle behöva börja om från början. Jag visar en annan dag.

Vävning i höst

Tre korta halsduksvävar har jag åstadkommit i höst, alla i dubbelväv med färgeffekt. Snart finns halsdukarna i butiken hos Hemslöjden i Linköping.

Väven på första bilden är den senaste.  Stålgrått, olivgrönt och orange garn har jag färgat och kompletterat med svart och naturvitt. Den förskedade varpen visade jag  HÄR.

Den här uppsättningen i olivgrönt, stålgrått, svart och naturvitt finns i ett tidigare inlägg, titta HÄR .

En variant i orange, svart och vitt har det också blivit.

Nu funderar jag på kommande vävar. Det blir nog sjalar i varptaqueté, en gammal favorit.

 

Så här blev det

Två halsdukar i dubbelväv är färdigvävda. Nu behöver de ligga och vila lite och stabiliseras efter att ullgarnet har varit hårt spänt i vävstolen. Sedan återstår att knyta fransar, laga några ”hoppor”, tvätta halsdukarna och pressa dem. Jag valde att använda det olivgröna och stålgrå garnet som jag färgade tidigare tillsammans med svart och vitt. Jag hade lite orange garn också, men det sparar jag till en annan väv.

Nu funderar jag på vilka färger jag vill ha i nästa halsduksväv. Det blir en dubbelväv igen. Så roligt att väva men så svårt att fatta beslut bland alla möjligheter som finns!

Färgat igen

Första beslutet är fattat inför nästa halsduksväv. Jag har bestämt vilka kulörer jag ska välja till garnet. Det blev olivgrönt och stålgrått den här gången. Blått och gult färgpulver (från Färgkraft) är blandat i olika proportioner enligt ett par av mina utprovade recept.

Nu ska jag fortsätta bestämma. Jag lägger till svart och vitt, men ska jag välja lite orange också? Att det ska bli dubbelväv, det vet jag. Men hur? Möjligheterna är oändliga.

Färgat, varpat och förskedat

Mest gult färgpulver, lite rött och lite lila blandade jag i färgbadet för att få en ”bränd” eller lite ”smutsig” orange färg på ullgarnet. Färgen blev inte riktigt som jag tänkt mig till en början, men med tillsats av lite mer gult och sedan en aning lila kände jag mig nöjd. Det färgade garnet ska bli halsdukar i dubbelväv tillsammans med svart och vitt.

Varpat och förskedat har jag gjort. Vävstolen har varit tom ända sedan i januari, så nu ska det bli roligt att komma igång och väva igen.

Två kilo ut och två kilo in

I nästan 20 år hade jag de här riktigt fina garnerna i min ägo, specialkvalitéer från Wålstedts Textilverkstad. Garnet är avsett till vadmalsvävning. Varpgarnet på koner har S-snodd och inslagsgarnet på härvor har Z-snodd. Dåligt samvete har jag haft för att jag aldrig satte igång med att väva den där vadmalen som jag tänkt. Nu blir det till slut vadmal av garnet i alla fall, inte hos mig, utan på Färgargården i Norrköping. Jag är så glad att garnet kommer till användning. Och det kändes också bra att garnlagret minskade med drygt två kilo.

Emellertid, det dröjde inte många dagar innan lagret fylldes på med ungefär samma mängd garn, två kilo redgarn som ska färgas. Det ska bli fina kulörer till yllebroderi och till fler halsduksvävar i dubbelväv och färgeffekt.

Specialgarn

Flera hekto specialinfärgat och specialspunnet garn från Wålstedts Textilverkstad finns i min ägo sedan en vecka. Vad ska jag hitta på med ett så vackert garn? Jag vrider, vänder, känner och tänker.

Garnet fick jag som pris i tävlingen Från Topp till Tå på Fårfesten i Kil i kategori Sjal/halsduk. Titta HÄR.

Vinnare i övriga kategorier var
Mössa/hatt: Carin Elovsson
Halvvantar/Muddar: Eva Lotta Staffas
Vantar: Johanna Wallin
Sockor: Evelina Roos

 

En eftermiddag med dubbelvävar

Den ganska nystartade föreningen Svenska Vävakademin (titta HÄR) hade en offentlig träff i går (2018-02-24) på Historiska museet i Stockholm. Temat var dubbelvävar. Det blev en intressant och givande eftermiddag med tre föreläsningar inför en fullsatt sal.

Amica Sundström, 1:e antikvarie textil på Historiska museet, pratade om dubbelvävar från medeltiden. Hon hade plockat fram tre exempel ut museets samlingar. Översta bilden visar en ca 1000 år gammal s k list, som kom till museet från Marby kyrka i Jämtland. Ett vävlager består av lingarn och ett lager av ullgarn. Se mer HÄR.

Nästa bild visar fragment av en dubbelväv som är daterad till 1500-talet och kom till museet från Överenhörna kyrka i Sörmland. Vi var flera som lite förvånat studerade trådarna. Varp och inslag består av ullgarn. Varpen är tvåtrådig. Inslaget är entrådigt och väldigt ojämnt spunnet. Varför valdes inte en ”bättre” tråd till en så komplicerad väv? Se mer HÄR

Anna Sjögren går sitt tredje år på Sätergläntans vävutbildning. Hon har inriktat sig på dubbelvävar från Bohuslän, s k finsketäcken. På bilden pratar hon om mönsterformer och jämför de stiliserade figurerna på finsketäckena med de livligare motiven på den några hundra år äldre Grödingebonaden, även den en dubbelväv (titta HÄR). 

Nästa föreläsare var Josefin Gäfvert, som använder dubbelväv som konstnärligt uttryck. Det kändes befriande att ta del av hennes tankar om att balansera ordning och anarki, om att bryta upp rutnät, om att följa sin egen vilja och sin egen känsla i vävningen och om att försöka göra sig av med vävutbildningarnas regler som ligger och spökar i bakhuvudet.

Bilderna visar båda sidor av en av hennes vävar från en utställning på Fiberspace Gallery i Stockholm 2017.

 

En till dubbelväv

Den senaste väven är nerklippt, halsdukar i dubbelväv i orange, cerise och vitt. Som vanligt är det en kort varp till två halsdukar och de är inte riktigt lika. Varje halsduk är unik! På bilden syns fram- och baksida på den ena av halsdukarna, rutor på den ena sidan och ränder på den andra.

Mellan halsdukarna väver jag in spröt, åtta stycken blir lagom,  för att få varp till fransarna. Nu ska jag klippa isär halsdukarna, dreja fransar, laga några hoppor, tvätta och pressa. Sedan är det klart!

Det här är min åttonde halsduksväv i dubbelväv. Ju mer jag håller på desto fler möjligheter ser jag, andra färger, andra partindelningar, andra färgeffekter. Men det blir inte mer just nu. Vävstolen ska få vila ett tag och jag ska göra lite annat.

HÄR finns alla dubbelvävarna och information om material och annat.

Halsdukar i ovana färger

Väven som jag skrev om i förra veckan, titta HÄR, är snart klar. Som vanligt satte jag upp en kort varp, lagom till två halsdukar. Nu hänger halsdukarna på tork efter handtvätt i lite schampo. Bara ångpressning återstår, sen är de färdiga.

Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Jag var lite osäker på färgkombinationen. Vitt och rosa är inte färger jag brukar använda. Men jag är ändå nöjd med resultatet och det blir nog ytterligare en halsduksväv i orange, rosa och vitt. Jag ligger i sängen och skissar på rutor och ränder.

 

Färgat, varpat och pådraget

Färgat garn, varpat en halsduksväv och dragit på varpen har jag gjort. Och så har jag börjat väva. Men blir det bra? Orange känner jag mig bekväm med, och gräsgrönt. Mellanmörk cerise är OK i rätt sammanhang, men ljusrosa? Och så vitt? Färgerna har jag inte valt själv, utan det är färger som ska användas i en tävling utlyst av Fårfesten i Kil, läs mer HÄR. Sockor, vantar, mössa eller halsduk kan man bidra med. Givetvis ska produkterna vara tillverkade av ull och de ska innehålla någon eller alla färgerna. Jag tog alla färger och det var nog dumt. Men jag ville utmana mig själv med den här färgkombinationen som känns lite främmande för mig. Jag borde ha gjort det annorlunda. Framförallt skulle jag ha tagit mindre vitt. Nu får jag försöka gilla läget, kanske vänja mig och fortsätta med glatt humör.

Dubbelväv och färgeffekt

Jag upptäckte att jag har glömt att visa närbilder på mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt som t o m 2018-01-28 finns i utställningen OMSLÖJD på Örebro läns museum, titta HÄR.

Min inspiration är gamla tygprover som tidigare tillhörde Örebro läns slöjdförening och som nu ingår i museets samlingar. Det mittersta mönstret i färgeffekt på bilden ovan är samma som på ett av de gamla tygerna. Det ursprungliga tyget är vävt i bomull i blått och vitt. Jag valde att använda ullgarn i svart och vitt. Den blå färgen, som jag färgat med syrafärg, kommer istället igen i de enfärgade rutorna. Färgeffekten är solvad med två trådar svart och en tråd vitt garn. Som synes går det att variera mönstret på många sätt genom att ändra inslagsordningen. Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är som sagt dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Till nästa halsduk valde jag ett av mönstren i den första halsduken, nu med inslagsordningen två svarta och en vit, dvs samma som i solvningen.

Ytterligare en halsduk har jag på utställningen, den visade jag HÄR när den fortfarande var kvar i vävstolen.

OMSLÖJD – När samlat möter nytt

Utställningen  OMSLÖJD – När samlat möter nytt öppnade på Örebro Läns Museum i Örebro idag.

Utställningen är resultat av ett projekt som startade under 2016. En arbetsgrupp bestående av representanter från Örebro läns slöjdförening och personal från museet valde ut ett antal slöjdföremål från museets samlingar. Slöjdare, konsthantverkare, formgivare och andra intresserade bjöds sedan in till inspirationsträffar med tanken att nya föremål skulle skapas med utgångspunkt från de gamla. Ett 20-tal personer visar nu nya föremål tillsammans med föremålen från museet. Läs mer HÄR. Utställningen pågår t o m 2018-01-28.

Översta bilden visar en detalj av en jacka som Anneli Linder har vävt av bortskurna stadkanter, spill från textilindustrin som annars skulle slängas. En för Närke typisk rya ur museets samlingar är hennes inspirationskälla.

 

Anneli fastnade också för en gammal tryckstock för textiltryck. Hon skar en egen och tryckte tyg till en klänning.

Anne-Marie Yazid har sytt en korsett av material ur sitt förråd av tyger. Hennes utgångspunkt var en gammal väl använd korsett som mest består av lappar och lagningar.

Christina Olofsson stickade täcket inspirerat av ett lapptäcke ur museets samlingar.

Här hänger mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jag har tittat på små handvävda tygprover, en del i färgeffekt,  insamlade för ungefär 100 år sedan, uppklistrade på papper med uppgifter om vem som har vävt eller ägt tyget och var i länet personen var bosatt. Eva Eriksson fastnade för en stor burk flätad i näver och flätade sedan skålar i keramik.

Ännu en dubbelväv

Det här är min sjätte halsduksväv i dubbelväv. Som tidigare har jag bara satt upp en kort varp till två halsdukar. Kvalitén, dvs kombinationen av material, täthet och vävteknik, är samma som förut. Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är som sagt dubbelväv och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager. Det roliga och intressanta är att se om mönstret blir som jag har tänkt. Sedan, efter en liten stund, blir vävningen är bara ett koncentrerat samarbete mellan hjärna och kropp. Tidigare vävar i samma teknik går att se HÄR.

Återfunnet

dubbel-2
Som sagt, vi ska snart flytta. Än det ena och än det andra dyker upp när jag röjer bland allt som samlats under nästan 40 år. Det här är en liten dubbelväv från mitten av 1990-talet. Det var roligt att upptäcka att den finns kvar. Om jag minns rätt så vävde jag en serie små rutor till någon utställning. Jag tänkte att rutorna skulle användas som broscher, men jag vet att de också sattes upp som små tavlor på väggen.

Varpen består av lingarn 25/1. Inslaget i just den här rutan är effekttowgarn och ”guld” från innerpåsar i kaffepaket. Jag kommer ihåg att jag använde smala remsor av tidningspapper också. En fåll skulle bli för klumpig i det här lilla formatet, så jag har trätt tillbaka varptrådarna in i väven och fått en tunn och smidig avslutning.

Nu ska jag vara rädd om den här lilla biten. Den hamnar nog på en vägg om några veckor. Då gäller det att bestämma vilken sida som är framsida, sidan med mycket guld eller den med lite guld.

dubbel-1

 

Sammanfattning – höstens dubbelvävar

dubbelvav-3

Det har varit så roligt att ägna några veckor till att färga och att väva halsdukar i dubbelväv. Och jag är så nöjd med resultatet. Fyra korta varpar blev det, vardera på lite drygt 5 meter, lagom till två halsdukar à ca 190 cm. Bredden i sked är ca 25 cm. Klicka HÄR eller på kategori Dubbelväv till höger och se alla blogginlägg.

Redgarn 20/2 har jag använt till varp och inslag. Den första varpen hade en täthet på 8 trådar/cm i vardera vävlagret. Till de övriga tre vävarna valde jag lite glesare varp, 7 trådar/cm i vardera lagret. Det behövs 8 skaft och 8 trampor.

De första två halsdukarna vävde jag i svart-vitt och färgade de färdiga halsdukarna, en blågrå och en grön.

Till nästa väv färgade jag garnet innan jag vävde. De rosa, lila, blå, grå  och gröna färgerna blandar sig så fint.

dubbelvav-2-e

Till den tredje uppsättningen färgade jag grönt garn till det ena vävlagret och använde svart och vitt till färgeffekt i det andra. Här gällde det att ha huvet på skaft hela tiden och sno trådarna från de tre skyttlarna om varandra så att kanten låstes på ett någorlunda snyggt sätt.

dubbelvav-3-e

Sedan blev jag lite less på de prydliga rutorna och i den fjärde väven blev rutmönstret oregelbundet. Jag färgade turkos, olivgrönt och grått garn som användes till ett lager. Till det andra lagret tog jag svart och lite vitt.

dubbelvav-4-c

Jag är så glad att jag tog mig tid att prova mig fram i vävstolen. Nya idéer dyker upp och det blir alldeles säkert fler dubbelvävar så småningom. Då vill jag testa andra mönster, andra färger, kanske andra garner och kanske mönster på tre partier när jag har fått upp min vävstol med 12 skaft och 12 trampor. Möjligheterna är många!