Mitt sommarprojekt

Nu är jag klar med mitt sommarprojekt, att prova olika sätt att sticka sockor. Jag har suttit med stickorna längre och kortare stunder lite då och då, oftast på balkongen och ibland när jag slötittat på TV. Fem par sockor har det blivit. Jag har stickat uppifrån och nerifrån, gjort fyra olika hälar, lärt mig en variant av elastisk avmaskning, stickat enfärgat, tvåfärgat, självmönstrat och restgarnsrandigt. HÄR finns alla sockorna samlade.

Till det femte paret har jag använt Maria Gustafssons uppläggning vid tårna från mitt tredje par, de svart/gröna. Hälkonstruktionen är samma som på sockor nummer två, formgivna av Maja Karlsson.

Roligt och rogivande har det varit och sockbehovet är tillgodosett för flera år framåt.

Fjärde sockstickningen

Nu testar jag en fjärde variant av sockstickning, en istickshäl med restgarnsrandning. Den tunna svarta randen på den halvfärdiga sockan ska pillas bort och där ska maskor plockas upp för hälen. Jag har tittat i några olika beskrivningar som jag hittade genom att googla ”istickshäl”. Både tån och hälen fick jag repa upp ett par gånger och göra om lite innan jag blev nöjd. Nu passar sockan bra på foten.

Det blir lite garnrester över. Om jag köper 50 gram garn till så räcker det kanske till ännu ett par sockor. Innan jag eventuellt påbörjar ett femte par får jag göra en utvärdering av sommarens sockstickningar och försöka välja delar till den allra bästa sockan.

Sockorna som jag stickat i sommar finns samlade HÄR.

Ännu en sockstickning

”OBS! Beskrivningen förutsätter grundläggande kunskap i tvåändsstickning.” Så stod det på beskrivningen till sockan Evelina av Maria Gustafsson, Marias Garn. Inga problem, tänkte jag, det sitter väl i fingrarna. Men när jag kom till hälen som skulle tvåändsstickas så tog det stopp. Fingrarna hade glömt. Det blev vanlig tvåfärgsstickning istället. Annars var det en rolig stickning och jag fick testa en tredje variant av häl. Sockorna som jag stickat i sommar finns HÄR.

Resterna från de tre stickningarna har jag vägt upp i två högar. Garnet räcker till ännu ett par sockor.

Utflykt till Åkersberga

Med tåg, pendeltåg, promenad, Roslagsbanan och ännu en promenad tog vi oss häromdagen till Länsmansgården i Åkersberga. Det är härligt att ta sig tid att resa långsamt och låta själva resan vara en del av upplevelsen.

Anledningen till utflykten till Länsmansgården var sommarens stickutställning. Egentligen är det fyra olika utställningar som samsas i två byggnader. I utställningen Lust och färgring deltar tolv inbjudna, aktuella stickande formgivare, konstnärer, konsthantverkare. En innehållsrik och intressant vandringsutställning av Erika Nordvall Falck visar vantar från  Jokkmokk och Jukkasjärvi. Stickat med inspiration från Shetland kan man också se liksom resultatet av en vanttävling med lokal anknytning. Det finns mycket att ta in, att detaljstudera och att inspireras av för den stickintresserade. T o m 2019-08-04 kan utställningarna ses, öppet torsdag – söndag kl 12.00 – 16.00.

Tunika av Katarina Brieditis.

Ivar Asplund har stickat patentstickning.

Vi av Erica Laurell.

Linn Karlsson har stickat motorcyklar.

 

Anna Bauers utställning på 125 kvadrat i Stockholm för ett tag sedan missade jag. Nu fick jag några smakprov.

Helen Pauli Öqvist har stickat tröjan Hortensia formgiven av Astrid Teuting.

Erika Nordvall Falcks samling av vantar från Jokkmokk och Jukkasjärvi är imponerande. Hon har dokumenterat material, tekniker, mönster och stickerskor. Bland alla dessa vantar hade jag kunnat tillbringa många timmar. En av stickerskorna som presenteras är Skájdde-Maria.

Dessutom, cafét på Länsmansgården kan verkligen rekommenderas. Min lunch bestod av två läckra danskinspirerade smörrebröd.

Nu är det gjort

Det tar inte många minuter att göra ett nystan av en fjärdedels tröja. Betydligt längre tid tog det att sticka. Nu ska garnet bli härvor, få ett vattenbad för att räta ut alla vågor, bli nystan igen och sedan, när jag har bestämt hur, ska garnet stickas till en tröja som jag trivs lite bättre med än med den numera upprepade som jag visade HÄR.

Repar upp och börjar om

Nu är det bestämt. Den här påbörjade tröjan, som har legat orörd i flera månader, ska repas upp. Beskrivningen är ur den här boken, som jag skrivit om tidigare, titta HÄR.

Jag var verkligen sugen på att sticka en tröja inspirerad av den danska motsvarigheten till de skånska spedetröjorna. Jag köpte boken och jag köpte garn, valde en mörkgrön färg bland alla kulörer av Rauma lammullsgarn och började sticka. Stickningen kändes bekant och snart kom jag på varför. Men jag mindes också, för sent, att jag helst inte ska följa beskrivningar där mönstret räknas i varv istället för centimeter. Mina stickade varv är nämligen lägre än i de flesta beskrivningar. Följer jag det uppritade mönster blir den här tröjan mycket kortare än tänkt. I det här fallet behöver i stort sett hela beskrivningen göras om för att plagget ska bli bra.

Att stickningen efter en stund kändes bekant beror på att jag för bortåt 20 år sedan började sticka en spedetröja i samma garn och exakt samma färg. Den låg nästan färdig i drygt 10 år innan jag repade upp den och en annan ofärdig långliggare.Titta HÄR.

Då användes det gröna upprepade garnet i en sjalväv tillsammans med en massa restnystan, titta HÄR.

Nu blir det nog en ny stickning av garnet. Ett par nystan ljust turkos garn har inköpts som komplement till det gröna och jag funderar för fullt på hur tröjan ska se ut. Det blir i alla fall inte något nytt försök med en spedetröja, det är en sak som är säker.

Textilspaning i Uppsala

Ett par fina dagar tillbringades i Uppsala med promenader längs ån, upp till slottet, på gator och torg och vi lärde känna stan lite bättre. Jag slank förstås in lite snabbt här och där och såg en del textilier.

På Upplandsmuseet visas i sommar, t o m 2019-09-22, en utställning med stickat från Celia B Dackenbergs fina böcker. Tolkningen av tröjan som bärs av Putte i blåbärsskogen finns i Sagornas Stickbok. I boken Kulturkoftor har författaren en stickbeskrivning till en kofta som bygger på bandymålvakten Sven ”Sleven” Säfwenbergs tröja/kofta, den han bar säsong efter säsong i varenda match. I utställningen finns förstås den nystickade koftan, men även ”Slevens” slitna och lagade originalkofta, nu i Upplandsmuseets samlingar. HÄR har jag skrivit om ”Sleven” och om Celia B Dackenbergs böcker.

På Uppsala konstmuseum såg jag vävnader och broderier av Monia Westin. Utställningen finns att se t o m 2019-08-18.

En dubbelväv, som gav mig lite vävlust, av Susanna Hepp hängde på väggen hos konsthantverkskooperativet Kaleido i Godsmagasinet.I Uppsala Domkyrka finns praktfulla textilier som fyller väggarna i ett par av kapellen. Textilierna kom på plats i mitten av 1970-talet när kyrkan renoverades. Anna-Lisa Odelqvist-Kruse är upphovsperson till textilierna i Fredens Kapell. Läs om konstnären t ex HÄR. Uppgifter om de relativt sett moderna textilierna i domkyrkan är inte så lätta att hitta. När jag googlar hamnar jag t ex på domkyrkans hemsida och hos Upplandsmuseet i digitalt museum. På båda ställena finns bilder på vävnaderna i Fredens Kapell utan att Anna-Lisa Odelqvist-Kruse nämns.

I Minneskoret finns Ann-Marie Forsbergs stora vävnader som skildrar några av de viktigaste händelserna i domkyrkans drygt sjuhundraåriga historia. Här är en liten detalj. Läs mer om konstnären HÄR.

Vem kan åka till Uppsala utan att besöka garnaffären Yllo Tyll? Inte jag i alla fall. Nu studerade jag utbudet av Rauma Finullgarn. Till slut lyckades jag välja en färg som komplement till en misslyckad stickning. Den har legat orörd i flera månader och jag skulle behöva börja om från början. Jag visar en annan dag.

En till sockstickning

Nu testar jag ännu ett sätt att sticka sockor. HÄR är sockorna jag stickade för ett par veckor sedan.

Den här gången börjar jag från tårna. Beskrivningen av Maja Karlsson, Majas Manufaktur, finns i den nya handarbetstidningen Stickat & sånt, men den går också att hämta från Järbo garn, titta HÄR. Min socka skiljer sig en aning från originalet. Jag har mycket tätare stickfasthet, så det är fler maskor. Jag läste lite slarvigt och har missat ett par saker, men det är inget som syns. Rolig stickning är det i alla fall!

Minst en till sockkonstruktion vill jag testa. Då blir det nog ett annat sockgarn också. Med tre affärer som säljer garn här i stan finns det garn från många olika leverantörer att välja mellan.

Stickar strumpor

Idag är det andra lördagen i juni, 2019-06-08, och det innebär att det är World Wide Knit in Public Day (titta HÄR), eller Världsstickardagen. Tanken är att samlas och sticka tillsammans på offentlig plats. Kanske cyklar jag ut till Wäsby utanför Torshälla och träffar andra handarbetare, eller också blir det stickning på balkongen. Jag passar i alla fall på att visa min pågående stickning publikt här på bloggen.

Senast jag stickade strumpor, för kanske 30 år sedan, var det enklare än idag. Det fanns bara ett sätt att göra det på. Stickningen började upptill och hälen var den som idag kallas ”klassisk”. Ni vet, när bendelen är klar stickas en lapp fram och tillbaka, lappen avslutas med några varv med vändmaskor, sedan plockas maskor på sidorna av lappen och så vidare. Det där kunde jag göra utan beskrivning en gång i tiden.

Nu finns det massor med olika sätt att sticka sockor och strumpor. Jag valde en variant som börjar på traditionellt sätt uppifrån, men där hälen stickas som på första bilden. Den gröna tråden dras bort, maskorna plockas upp och sedan stickas foten. Jag har sneglat i ett par beskrivningar och anpassat lite efter min masktäthet. Lite tveksam är jag till hälens form, men förhoppningsvis anpassar sig sockan efter foten vid användning. Jag testar nog fler varianter när de här sockorna är klara.

Tallinn – böcker och broderi

Resan till Tallinn förra veckan (maj 2019) var mest inriktad på att gå omkring och upptäcka staden. Men självklart hann jag titta in i ett par hantverksbutiker också. Framför allt såg jag intressanta saker i Estlands hemslöjds,  Eesti Käsitöö, butiker på gatan Pikk (titta HÄR också) och på gatan Vene, i hörnet mot Katarinagången.

En brodös i arbete fanns i den ena butiken, och fina broderier såg jag i båda butikerna.

I butiken på Vene fanns ett spännandet sortiment av böcker med estländska textilier. Två fick följa med hem. Det kunde ha blivit fler, men det fanns så många och jag kunde inte välja.

Den ena boken som jag köpte innehåller mönster på stickade vantar från ön Kihnu. En äldre kvinna från ön, Rosaali Karjam, har förmedlat nedtecknade mönster till författaren Kärt Summatavet och berättat om sina minnen av vem som stickade de olika varianterna och när de stickades.

Den andra boken är snarare ett litet häfte och innehåller närbilder av fåglar, både broderade och stickade, från ön Muhu. Det är kul att se i detalj hur stygnen är lagda och hur både maskstygn och korsstygn har använts i de stickade mönstren.

Grannlåt från Muhu

Vilka härligt inspirerande textilier jag såg i Tallinn förra veckan! Hos Estlands hemslöjds, Eesti Käsitöö, butik på gatan Pikk i gamla staden visas en utställning med framför allt förkläden från ön Muhu. På Muhu hålls dräktskicket vid liv genom en blandning av tradition och nya, personliga idéer. Jag visar ett litet urval av förkläden. De broderade bårderna samsas med virkade spetsar, band, knappar, pärlor och paljetter, guld och krusiduller. Inte bara förklädesbårderna strålar. Till dräkten hör en liten broderad hatt, en blus med broderier, ett vackert bälte, de karaktäristiska stickade strumporna och de broderade skorna. Titta och njut!

Utställningen pågår t o m 2019-05-27.

Märklig stickning

Här är mer från förra veckans besök i samlingarna hos Sörmlands Museum, två par strumpor. De röd-vita strumporna är inte så konstiga med sina ränder mönstrade med ökningar och minskningar. Men de svarta strumporna har en märklig konstruktion. Den ljusa bården, som går som en kil upp på ankeln och ner under hälen, ser ut att vara stickad på tvärs med upplockade maskor.  Har någon sett något liknande?

”Se men inte röra” är det som gäller i magasinen, så det gick inte att vända ut och in på strumpan för att eventuellt kunna förstå mer. Men vår guide hemslöjdskonsulent Karin Edlund pillade lite försiktigt för att få fram inventarienumret. Med hjälp av det är det lätt att söka i museets digitala arkiv, titta HÄR.

Tyvärr finns det inga upplysningar om den instickade kilen. De lite svårlästa bokstäverna fick i alla fall sin förklaring. Det står GEFLE och MDCCCCI, dvs 1901.

Vardag och lyx samsas i museets magasin

Textila handarbeten av många olika slag såg jag på visningen i magasinen på Sörmlands Museum i Nyköping häromdagen, alla lika intressanta. En del textilier har använts i det fördolda, i skymundan. Andra har tillverkats för att synas och för att visas upp.

Inte många föremål som dem på första bilden har hamnat på museum. De har varit lite hemliga och det har nog smusslats en del med dem, mensskydden. De här bindorna tillverkades av Matilda Åkerman till dottern Margit på 1930-talet. De är stickade i ljusvekegarn i patentstickning med en virkad kant. Läs mer HÄR i museets digitala arkiv.

Som kontrast till bindorna väljer jag täcket av siden. Det är avsett att visas upp och det är noggrant märkt med namnen på dem som varit med och handarbetat. Täcket, ett grupparbete, var en gåva till Mina Bonde f. Lewenhaupt till hennes silverbröllop 1871. Enligt uppgift syddes sidenlapparna samman av hennes mor grevinnan Lewenhaupt född Beck-Fries. Sjutton adelsdamer, släkt och vänner, samarbetade sedan med täckstickningen i stickbåge, det som idag ofta kallas qviltning. Släkten Bondes vapensköld syns i ett par varianter i den gula bården, som stickat mönster och som applikation. HÄR finns mer information om täcket.

Danska stjernetrøjer

 

Ännu en fantastiskt fin och inspirerande stickbok har fått följa med hem från biblioteket, Strik danske stjernetrøjer av Vivian Høxbro, med underrubriken 200 mønstre fra 200 år gamle kvindetrøjer. Stjernetrøjer, eller nattrøjer, är samma typ av tröjor som de skånska spedetröjorna (titta HÄR). Författaren har fått möjlighet att ingående analysera 87 av de drygt 150 tröjor som finns bevarade, framförallt i museisamlingar i Danmark. Boken innehåller historik, information om tröjornas tillverkning och utseende samt kortfattade beskrivningar av några av de gamla tröjorna.

Fokus ligger på alla de mönster som författaren nedtecknat, enfärgade former i räta och aviga maskor. Där finns mängder av varianter av åttabladsstjärnor/åttabladsrosor och andra mönster för större ytor, lodräta bårder, vågräta bårder och kantmönster. Boken avslutas med instruktioner till den som vill kombinera mönstren på eget sätt och konstruera sin egen unika tröja. Till oss andra som inte vill lägga riktigt lika mycket tankemöda på nästa stickprojekt finns färdiga beskrivningar till nutida tröjor inspirerade av de gamla. Nu är bara frågan: Vilken ska jag välja?

Vantar från Selbu

Vilken bok! Vilka vantar! Vilken mångfald! Vilken inspiration!

En fantastisk bok har jag framför mig, Selbuvotter av Anne Bårdsgård. Selbu är ett område några mil utanför Trondheim och votter är norska för vantar. Och i Selbu stickas vantar! Flera hundra par vantar är avbildade i boken, alla olika, men ändå karaktäristiska. Författaren redogör för selbustickningen historia från 1850-talet fram till idag. Hon beskriver vad som kännetecknar vantarna, vilka sticktekniker som använts, materialet och mönsteruppbyggnaden. Sedan följer sida upp och sida ner med vantar och avtecknade mönster. Boken avslutas med ca 30 stickbeskrivningar, de flesta med presentation av upphovspersonen.

Boken har jag lånat på biblioteket, men ett exemplar hamnar nog snart i min egen bokhylla.

Mössa och vantar

Snabbstickning, eller kanske slöstickning, kan detta kallas. Jag behöver en mellantjock mössa med matchande vantar och väljer att sticka något enkelt, snabbt och okomplicerat. Garn från mitt lager är kompletterat med ett hekto från närmsta garnbutik. Jag följer ett par beskrivningar, men improviserar lite under arbetets gång. Roligt och rofyllt!

Mössan är stickad efter en beskrivning i boken Sticka mössor vantar sockor! av Ann-Mari Nilsson.

 Till vantarna har jag använt grundbeskrivningen i projektet Dela vantar från Hemslöjden i Skåne 2017, titta HÄR. 

En vecka med mycket textil

Senaste veckan har varit textilintensiv. Beställningar har skickats och jag har skrivit ihop några förslag till kurser och workshops inför eventuella samarbeten. (Hade jag inte bestämt mig för att vara pensionär?)

Men det började i fredags, 2018-08-24. Då deltog jag i ett seminarium om Lilli Zickerman hos Nämnden för hemslöjdsfrågor. Jag lyssnade på föreläsningar framförallt om hennes fotodokumentation av textilier. Om Lilli Zickerman och hennes foton skrev jag för ett tag sedan, titta HÄR. Många bekanta träffade jag och det blev en hel del prat, men tog jag några bilder? Nej, inte en enda.

I lördags var det dags för Ullfestivalen hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Lite höst kändes  i luften, men som tur var kom det inget regn. Tog jag några bilder? Ja, tre användbara foton hann det bli mellan mötena med kunder och alla andra pratglada och trevliga besökare.

Astas Ullrike var där med sina fina kläder i ulltrikå och 2stickare visade flerfärgsstickning med lyfta maskor.

I tisdags åkte jag till Stockholm och besökte ull- och lindagarna på Skansen. Evenemanget pågick lördag – tisdag med mer att se och göra under veckoslutet, men jag är ändå nöjd med intrycken från i tisdags. Så då blev det väl många bilder? Nej, inte heller på Skansen var jag särskilt flitig med kameran. Men här i alla fall några smakprov på vad som visades.

Repslagning direkt från ospunnet lin

Handspunnet ullgarn i inslaget

Knyppling med ull-/silkegarn

Klart för linnebyk med en säck björkaska som tvättmedel i botten av kärlet

Klypor (=klädnypor)

Klappbrygga

Klädd för grovarbete

Fint, roligt, tänkvärt och inspirerande

Fina, roliga, tänkvärda och inspirerande saker såg jag på ett par slöjd- och hantverksutställningar i Linköping igår.

På Östergötlands museum visar studenter från kandidatprogrammet Slöjd, Hantverk och Formgivning på Linköpings universitet sina examensarbeten. Lina Niklasson har stickat tröjan på första bilden. Hon säger: ”Handkraft är politik och med handkraft kan vi förändra världen”.

Linnéa E Johansson har också stickat. Hon har undersökt tekniken tvåfärgad brioche och stickat överdelar med inspiration från naturen.

Utställningen hänger t o m 2018-09-08. Se mer HÄR.

Den som vill se den innehållsrika utställningen 100 Folk i de fina lokalerna hos Hemslöjden i Östergötland får skynda sig. Utställningen avslutas nu på lördag 2018-08-18. Cirka 100 utställare visar sina personliga tolkningar av begreppet folkkonst. Jag fokuserade, som vanligt, på textilierna. Det finns många fler intressanta textilier än de få saker jag visar här. Och det finns förstås många andra material representerade. HÄR finns information.

Mikaela Bergqvist har sytt tvistsöm.

Ulla Thorsell har gjort väskan i återbrukat material.

Nina Isevall har sytt topparna i boro-teknik, detalj nedan. I bakgrunden skymtar Eva Danielssons jacka i shibori, etsbad och sashiko.

Behöver jag en till tröja?

Behöver jag en till tröja? Nej. Behöver jag en stickning? Ja, jag har behov av något som håller händerna sysselsatta utan att hjärnan är påkopplad hela tiden. Så nu blir det en likadan tröja som jag stickat tidigare, titta HÄR, en tröja som jag trivs väldigt bra i. Men den här gången väljer jag enfärgat.

Tröja till mig själv

Tröjan som jag visade HÄR är klar nu. Framsidan har stora rutor i blåturkos och baksidan har mindre rutor i fler färger. Jag ändrade lite i beskrivningen. Sidostyckena, orange, gjorde jag lite smalare och ärmarna lite längre. För att strama in vidden i halsen och nertill blev det en I-cord istället för resår.

Den lätta ull/silkeblandningen gör tröjan perfekt att ha på sig när vi åker iväg på fina cykelvägar och badar, på morgnarna innan den ovanligt varma försommarsolen börjat gassa ordentligt. Tröjan ligger på en brygga i Mälaren, knappt 15 kilometer från stan.

 

Upprepat, oavslutat, ofulländat

En handstickad bild, delvis upprepade stickningar, lösa trådar. Installationen ”Syersken i Trastevere” av Kari Steihaug kan ses på Fiberspace Gallery i Stockholm ännu en vecka, t o m 2018-05-05. HÄR finns info om öppettider mm.

Kari Steihaug har länge sysslat med det ofulländade, det oavslutade. På Fiberspace köpte jag hennes bok ARKIV: De ufullendte från 2011, ISBN 978-82-92863-18-3. Boken visar ofärdiga stickprojekt, som skickades till henne efter ett upprop. Korta och ibland lite längre berättelser ger bakgrund till de oavslutade projekten. Då, 2011, hade hon fotograferat och dokumenterat mer än 150 ofärdiga stickningar. Hon fortsätter samla och ser det som en hyllning till det ofulländade. Hon skriver: ”Arkiv: De ufullendte handler om poesien i det uperfekte og om det å gi oppmerksomhet til noe mislykket og tapt. Det er et dokumentariskt prosjekt, og samtidigt kan det leses som et uttryck for de mange sider av livet som blir annerledes enn vi planlegger.”

Några exempel ur boken:

Promenerat i Stockholm

Ett par dagar har tillbringats i Stockholm, utan program och måsten, bara med långa promenader både i norr och i söder.

 

Favoriter i bokhyllan – stickning

De börjar bli gamla nu, de här böckerna, men känns ändå aktuella. Vibeke Linds Sticka efter gamla nordiska mönster kom redan 1981. Britt-Marie Christofferssons Svenska tröjor, nya modeller efter gamla mönster är från 1988. Fina böcker att inspireras av och jag känner mig berikad av att ha dem här hemma i bokhyllan. Båda böckerna går just nu att hitta begagnade på bokbörsen.se och antikvariat.net till varierande priser.

Vibeke Lind är danska och det märks på hennes val av utgångsmaterial. Boken innehåller stickhistorik, bilder på äldre stickade föremål, praktiska tips, exempel på t ex spets- och flerfärgsmönster. Det finns stickbeskrivningar till koftor och tröjor, schalar och halsdukar, mössor, vantar och strumpor. De flesta beskrivningarna är inte exakta, utan idéer inspirerade av äldre förlagor som kan anpassas efter individuella behov. Tröjan som kvinnan har på sig har jag suktat efter sedan boken kom ut. Men om jag skulle sticka något liknande så blev det en omarbetning i ett tunnare garn.

Britt-Marie Christoffersson visar drygt 20 äldre tröjor från olika delar av Sverige. De flesta ingår i museisamlingar. Med de gamla tröjorna som utgångspunkt har hon gjort egna tolkningar och presenterar nya tröjor och koftor med avstamp i traditionen. Det finns fullständiga stickbeskrivningar så det är bara att sätta igång och sticka. Eller så får museiföremålen bli inspiration till något nytt och eget.

 

Stickar till mig själv

Av ett miljömärkt garn, Wool silk från danska Hjertegarn, stickar jag en tunn och lätt tröja till mig själv. Det här ska bli bakstycke. De stora rutorna på framstycket blir turkosa. Till sidstyckena använder jag orange. Tröjan stickas i ett enda stycke. Bara axelsömmarna ska sys ihop. En rolig stickning i ett trevligt garn.

Bilden på den färdiga tröjan, i andra färger, har jag lånat från Kinna Textils hemsida. Beskrivningen finns att ladda ner HÄR.

 

Herrtröja

Det är skönt ibland att göra något som inte kräver så mycket tankeverksamhet, att bara låta händerna hålla på. Några varv framför TV:n har jag stickat emellanåt och snart är tröjan klar. En halv ärm och en krage återstår och så det tråkiga jobbet, monteringen. Garnet är ett norskt ullgarn, inköpt hos Nystvindan, en av garnaffärerna som finns på gångavstånd.

Aviga prickar

Mönstret på vantarna Aviga prickar som jag stickade i julas, titta HÄR, kan nog kallas gammal skåpmat. Det är resultat av en stickuppgift på en kurs som jag gick på Linköpings Universitet för så där 20 år sedan. Hur uppgiften var formulerad minns jag inte, men mitt eget mål var att göra ett enkelt, diskret ytmönster i två färger. Det blev en hel serie med prover innan jag kom fram till det här mönstret med räta och aviga maskor. De allra flesta proverna är stickade i svart och naturbrunt. En riktigt snygg färgkombination som jag tyvärr inte lyckades fotografera på ett bra sätt nu i januari, inte i det nästan obefintliga dagsljuset och inte heller i elljus eller med blixt.

Mönsterrapporten består av fyra maskor och fyra varv. Beskrivning för rundstickning finns i vantbeskrivningen, se länken ovan.  Så här stickas mönstret fram och tillbaka, varv 1 och 3 från rätsidan, varv 2 och 4 från avigsidan:

Varv 1: 2 räta m färg 1, 2 räta m färg 2
Varv 2: 2 räta m färg 2, 2 aviga m färg 1
Varv 3: 2 räta m färg 2, 2 räta m färg 1
Varv 4: 2 aviga m färg 1, 2 räta m färg 2

De röda proverna är stickade i Vålberggarn från Wålstedts Textilverkstad och dubbelt ullgarn 6/2. På det vänstra provet är de aviga prickarna stickade med ullgarn 6/2 och på det högra bildar Vålberggarnet prickar.

Proverna i två gröna kulörer och lite rött stickade jag med ullgarn 6/2. Jag gillar flärparna, men de passade inte nu till mina vantar. Kanske kommer de till användning i ett annat sammanhang.

#delavantar

De här vantarna ska jag skicka till Hemslöjden i Landskrona. De blir en liten del i projektet #delavantar. Alla kan vara med och sticka vantar, göra en beskrivning och sedan dela med sig. Den som vill kan sedan låna ut de färdiga vantarna till ett par utställningar. Först visas vantarna hos Hemslöjden i Landskrona 20 jan – 3 mars 2018 och sedan på Norrbottens Museum i Luleå 10 mars – 30 april 2018. HÄR finns mer information och massor av väldigt fina vantar.

Någon minns kanske att jag skrev om #delavantar i höstas, titta HÄR. Jag började på ett par vantar, men efter att ha stickat en bit tyckte jag att garnet var för tjockt och kompakt. Hårt och obekvämt kändes det på stickorna. De halvfärdiga vantarna blev liggande ett tag tills jag bestämde mig för att repa upp och börja om igen med andra tankar.

Istället blev det de här vantarna. Jag hade några egna kriterier att utgå från när jag bestämde hur vantarna skulle göras. Vantarna skulle vara varma. Garnet skulle tas ur mitt eget lager. Stickningen skulle gå relativt snabbt, ett par dagar under julhelgen borde räcka. Framförallt skulle vantarna kräva ett minimum av koncentration och vara så lätta att sticka att jag samtidigt utan problem kunde prata, lyssna eller titta på film.

Vantarna fick namnet Aviga prickar och så här gjorde jag:

Aviga prickar

Ullgarn 6/2 (100 gram = 300 meter) färg 1 (blågrått) ca 50 gram, färg 2 (grått) ca 30 gram, färg 3 (turkos) några meter
Strumpstickor nr 2 (till resåren) och nr 2 ½

Lägg upp 60 maskor med två färger, färg 1, som bildar maskan, och färg 3.
Fördela maskorna på 4 strumpstickor nr 2.
Sticka resår 2 aviga 2 räta med färg 1 i 6 cm.
Byt till stickor nr 2 ½ och sticka två varv med färg 3, första varvet räta m, andra varvet aviga m.
Sticka två varv räta m med färg 1. Nu börjar mönsterstickningen.

Mönsterrapporten består av fyra maskor och fyra varv
Varv 1: 2 räta m färg 1, 2 räta m färg 2
Varv 2: 2 räta m färg 1, 2 aviga m färg 2
Varv 3: 2 räta m färg 2, 2 räta m färg 1
Varv 4: 2 aviga m färg 2, 2 räta m färg 1
Sticka mönster i 5 cm.

Förbered för tumme
Höger vante: Sticka 3 m på sticka nr 1. Sticka följande 12 m med en lös tråd i avvikande färg Sätt tillbaka maskorna på stickan och sticka mönster över den avvikande tråden.
Vänster vante: Gör markeringen för tummen på de 12 första maskorna på sticka nr 2.

Fortsätt sticka mönster i 10 cm.

Minska sedan enligt följande. Minskningmaskorna stickas med färg 1.
Sticka 1: sticka 2 m tillsammans i bakre maskbågen, sticka resterande maskor på stickan.
Sticka 2: sticka tills två m återstår, sticka 2 m tillsammans.
Sticka 3: stickas lika som sticka 1.
Sticka 4: stickas lika som sticka 2.
Dra en tråd genom de sista 6 maskorna.

Tummen
Plocka upp 12 m på var sida om tumhålet, pilla bort extratråden och fördela maskorna på fyra stickor = 24 m. Plocka upp två maskor på var sida om tumhålet på första varvet = 28 maskor. Sticka mönster i 5 cm. Minska sedan på samma sätt som för handen.

Avsluta med att fästa alla trådar och blöt vantarna försiktigt i ljummet vatten. Lägg på tork, t ex på en frottéhandduk.

 

Livet, konsten och saker att sticka

Bandymålvakten Sven ”Sleven” Säfvenberg vaktar kassen iklädd sin stickade kofta. Utan den kunde han inte göra sin plikt i målet. Från början var det en tröja, utan knäppning. Efter många bandysäsonger var tröjan för liten. Den klipptes upp, utökades med påstickade kanter och blev en kofta.

Berättelsen om Sleven och hans kofta finns att läsa i Celia B Dackenbergs nya bok Kulturkoftor. Livet, konsten och saker att sticka. Den som vill ha en egen bandykofta följer bara beskrivningen i boken.

I boken finns också den gripande historien om nordpolsfararen Andrés dagböcker, inlindade i en tröja för att förhoppningsvis klara polarklimatet och bevaras till eftervärlden. Stickbeskrivning finns förstås till en nordpolsfarartröja. Det går också att sticka sig en väckarkofta, efter ett foto på ”väckaren” Mary Smith, som vid förra sekelskiftet iklädd kofta gick runt tidigt på morgonen och väckte londonborna med ärtrör för att de skulle hinna till jobbet. Eller kanske skulle det passa bättre med en elegant blå- och vitrandig fransk sjödamströja i Coco Chanels anda? Jag känner mig mest sugen på att sticka sagomannens målartröja, en sådan tröja som Ivar Arosenius har på sig på ett foto från 1906.

Celia B Dackenberg har återigen skapat en underbar bok, en bok att älska och att återvända till. Hon har hittat stickning i överraskande och fantasieggande sammanhang och har fyllt boken med intressanta och genomarbetade berättelser om kända och okända människor. Den nya boken får göra sällskap i bokhyllan med ett par av hennes tidigare böcker, Sagornas stickbok, som jag skrev om HÄR, och Sparat, titta HÄR.

Viking Couture i Enköping

Under namnet Viking Couture presenteras just nu på Enköpings Museum ett intressant samarbete med Annika Larsson och Desirée Köster som initiativtagare, en blandning av arkeologi, couture och skickligt hantverk.

Annika Larsson, med lång erfarenhet som textilhantverkare och industriformgivare, disputerade häromåret i arkeologi med inriktning mot vikingatid och tidig medeltid. I sina studier av textilfynd ur vikingatida gravar kunde hon konstatera att de begravda kvinnorna, redo för färden mot nästa liv, var iklädda högkvalitativa lyxprodukter från fjärran länder. Desirée Köster är verksam i London och skapar måttbeställda cutouresydda kläder. Utställningen är ett resultat av deras gemensamma intresse för slöjdhantverk och ett samarbete med skickliga slöjdare.

Desirée Köster (sömnad), Annika Larsson (textiltryck), Inger Ohlsson (stickning) Lena Köster (spinning, tovning, vävning) och Anna-Karin Jobs Arnberg (broderi) har skapat kreationer med material och hantverkskunnande av högsta kvalité. Inspirationen kommer från de vikingatida gravfynden, men utförandet har anpassats till nutid. ”Dåtid och nutid möts över kulturella gränser och stora geografiska områden” enligt utställningstexten.

Under hösten genomförs en serie workshop på Enköpings Museum med anknytning till utställningen. Programmet finns HÄR .

Utställningen pågår t o m 2018-02-04.

 

 

OMSLÖJD – När samlat möter nytt

Utställningen  OMSLÖJD – När samlat möter nytt öppnade på Örebro Läns Museum i Örebro idag.

Utställningen är resultat av ett projekt som startade under 2016. En arbetsgrupp bestående av representanter från Örebro läns slöjdförening och personal från museet valde ut ett antal slöjdföremål från museets samlingar. Slöjdare, konsthantverkare, formgivare och andra intresserade bjöds sedan in till inspirationsträffar med tanken att nya föremål skulle skapas med utgångspunkt från de gamla. Ett 20-tal personer visar nu nya föremål tillsammans med föremålen från museet. Läs mer HÄR. Utställningen pågår t o m 2018-01-28.

Översta bilden visar en detalj av en jacka som Anneli Linder har vävt av bortskurna stadkanter, spill från textilindustrin som annars skulle slängas. En för Närke typisk rya ur museets samlingar är hennes inspirationskälla.

 

Anneli fastnade också för en gammal tryckstock för textiltryck. Hon skar en egen och tryckte tyg till en klänning.

Anne-Marie Yazid har sytt en korsett av material ur sitt förråd av tyger. Hennes utgångspunkt var en gammal väl använd korsett som mest består av lappar och lagningar.

Christina Olofsson stickade täcket inspirerat av ett lapptäcke ur museets samlingar.

Här hänger mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jag har tittat på små handvävda tygprover, en del i färgeffekt,  insamlade för ungefär 100 år sedan, uppklistrade på papper med uppgifter om vem som har vävt eller ägt tyget och var i länet personen var bosatt. Eva Eriksson fastnade för en stor burk flätad i näver och flätade sedan skålar i keramik.

Stickar vantar

Vid alldeles rätt tidpunkt fick jag vetskap om projektet #delavantar, initierat av hemslöjdskonsulenterna i Skåne. Det gav mig en extra kick att komma igång med vantstickning. Kanske skickar jag in vantarna till Hemslöjden i Skåne och deltar i utställningar i Landskrona och Luleå. Titta HÄR och sök på #delavantar på Facebook och Instagram.

Jag började med att plocka fram mina rester av växtfärgat garn från början av 1980-talet. Valet föll på att använda det tretrådiga garnet på bilden. Det räcker till många vantpar!

Efter flera upprepningar och omstarter är jag nog nöjd nu med maskantal, kant och tjockleken på stickorna. Jag har delat upp garn i två ungefär lika stora högar och stickar vantarna parallellt för att få dem lika. Det blir ränder och med de allra minsta nystanen stickar jag randen tills garnet tar slut. Det är så kul att testa färger mot varandra och försöka få till något som jag kan vara nöjd med. Kanske byter jag ut någon färg när jag kommit lite längre. Gult istället för rosa?

Jag blev lite irriterad på mig själv när en del garner saknade information om vad jag färgat med. Men titta, längst in i det gröna nystanet fanns etiketten som talade om att garnet var färgat den 24 juni 1980, betat med alun, färgat med asplöv och efterbehandlat med järnvitriol.

Gamla vantar

Titta vilket omslagspapper, massor med vantar! Jag fick en present inslagen i det här fina pappret för ett tag sedan. Det fick mig att tänka på gamla vantar som jag har sparat och som jag stickade för länge sedan, kanske var det redan på 1970-talet.

De här tunnslitna vantarna har jag visat tidigare, titta HÄR. Mönstret tog jag ut från en bild i Anna-Maja Nyléns bok Hemslöjd.

Ungefär samtidigt stickade jag de här vantarna till min man i samma beige och gröna garn.

Glad och förvånad blev jag när de här vantarna dök upp när vi flyttade. Ett år fick hela släkten sådana här i julklapp, men med lite olika mönster och i olika färgkombinationer. Jag tror att jag köpte mönster och garn till det första vantparet från tidningen VI och sedan fortsatte jag att sticka många vantar med de garner jag hade hemma.

PS. Det fina pappret är ritat av Tilde Tryck i Arvika.

En tröja till mig själv

Den var rolig att sticka, tröjan till mig själv som jag gjorde utan beskrivning. Ja, nästan utan i alla fall. Jag kikade i ett par beskrivningar för att få tips om hur jag kunde göra förkortade varv på bakstycket. Vändningarna vid bysten, strax under oket, är jag nöjd med. Intagningarna med några varvs mellanrum i midjehöjd gjorde också att passformen blev fin. Men några saker kan bli bättre en annan gång. Minskningarna på oket kunde vara snyggare och i armhålan, där ärm och liv möts, borde jag har gjort på ett annat sätt. Men i det stora hela är jag nöjd.

Jag fick idéer till ännu en tröja, en tröja med lite mer färg. Och det finns en del garn i förrådet…

HÄR är ett tidigare inlägg om den här stickningen.

Tredje gången gillt

En tröja till mig själv ska det här bli. Jag hittade en beskrivning på en rätstickad kofta, som såg fin och användbar ut. I den lokala garnaffären fick jag hjälp att välja ett garn i ull/alpacka med en tjocklek som passade till beskrivningen. Men när jag hade stickat två halva ärmar gillade jag inte resultatet. Rätstickningen blev alldeles för tjock, slätstickning skulle det nog vara. Upprepning och omstart. Jag valde att sticka slätstickning med samma stickor som tidigare, nr 4,5. Men det blev alldeles för kompakt. Tredje gången gillt blir det mycket bättre, slätstickning med stickor nr 5. Nu stickar jag efter eget huvud, utan beskrivning, och får ett helt annat plagg än jag tänkte från början. Så kan det gå.

Händer på torget

I lätt duggregn förbereds just nu WKIPD/WCIPD World Knit (crochet) In Public Day, eller på svenska Världsstickdagen, som infaller på lördag 2017-06-11. Stolar, bänkar, bord och lyktstolpar på Fristadstorget här i Eskilstuna pryds med virkat och stickat från händiga händer i Fröets hantverksgrupp, Skaparaporna och en lokalgrupp av Täcklebo Broderiakademi. Det blir fint! Väderprognosen säger att det är risk för regn på lördag, men jag hoppas på skapligt väder så att vi blir många som träffas på torget med stickor, virknålar och garn.

 

Stickar till Hilma

Hilma, en ny liten människa i släkten, skulle få en egen tröja, tänkte jag. Men det visade sig att hon växte snabbare än jag stickade, så jag repade upp den halvfärdiga lilla koftan i storlek 3 – 6 månader. Nu blir det istället en väst/tunika av garnet, i en något större storlek. Tröjor till små barn finns det dessutom redan gott om hemma hos Hilma. Dels finns koftan som hennes storasyster Edith fick för ett par år sedan, titta HÄR. Och dels finns det en hel hög med tröjor som jag stickade till barnens pappa och hans bröder för så där 30 – 35 år sedan, till exempel den här. Roligt att tröjorna finns kvar och kan användas av ännu en generation!

 

Äggmacka och benmuddar

Igår, när jag stod och väntade på bussen på Östra Torget i Torshälla, passade jag på att titta mig omkring lite på torget. Anledningen till utflykten var att just igår, 2017-02-24, startade Torshällas jubileumsfirande. Orten fick stadsrättigheter år 1317, när Birger Magnusson var kung. Tänk er, för 700 år sedan!

Flitiga fingrar har prytt torget med stickad och virkad garngraffiti. En parksoffa har fått mjuk och skön klädsel. I soffan finns en kudde att luta sig mot och förtäring i form pilsner och äggmacka.

Allan Ebelings staty Vattenbärerskan har fått lite värme runt vristerna.

Och träden har blivit dekorerade med blommor.

Ny i stan

Vad gör jag som ny i stan? Jo, söker sammanhang och ställen där jag kan känna mig hemma. Igår kväll gick jag på en träff med Skaparaporna på Eskilstuna Folkhögskola. Träffade gamla bekanta, bekantas bekanta och nya bekanta. Såg restgarnsvirkning, stickade rutor, lagning av vante, stickade ”benmuddar” med reflextråd och mycket annat roligt och fint.

Virkat och stickat

Jag minns inte när jag såg en bild på en Korsnäströja för första gången, men det är många år sedan jag fick ögonen på dem och blev fascinerad. Nu dök de här märkliga tröjorna upp igen, de nämns i boken Folklig virkning Nås socken Dalarna (titta HÄR).

Ungefär samtidigt som kvinnorna i Nås började med flerfärgsvirkning, under andra halvan av 1800-talet, startade tillverkningen av tröjorna i Korsnäs i Österbotten i Finland. I tröjorna kombineras stickning och virkning på ett unikt sätt. Partierna med små färgade prickar på vit botten är stickade. Mönsterbårderna i många varianter är virkade i flerfärgsvirkning.

I min bokhylla finns två böcker om tröjorna från Korsnäs, Korsnäströjor förr och nu av Gretel Dahlberg och Färg och flärd med virkat av Marketta Luutonen, Anna-Maija Bäckman och Gunnar Bäckman. Dahlbergs bok koncentreras på kulturhistoria kring tröjorna, men har också schematiska beskrivningar på en tröja och på ett par vantar. Färg och flärd med virkat innehåller historik, men framförallt beskrivningar på tröjor och på mindre flerfärgsvirkade föremål som vantar, påsar och muddar. Boken har text på svenska, finska och engelska.

HÄR finns mer att läsa och en länk till en film om tröjorna från Korsnäs. Böckerna verkar inte finnas hos de stora bokhandlarna på nätet, men jag hittar dem HÄR hos Slöjdmagasinet.

En tredje väst

Jag stickade några varv då och då framför TV:n och nu är den plötsligt klar, min tredje väst i samma bekväma modell som den ljusgrå som jag visade HÄR. Efter den grå blev det en cerise och nu en grön. Modellen är så rolig att sticka och så skön att ha på sig. Den ganska mörka  och dova gröna kulören kändes bra i vintras när jag köpte garnet. Skulle jag köpa garn nu, när det nästan är sommar, hade det nog blivit en ljusare färg.

Nu fattas det bara fyra små knappar, som ska sys i. Men vilka knappar ska jag välja? Det blir nog de högra som är uppträdda på tråd. Knapparna har tidigare suttit i en avlagd skjorta, som klippts i remsor och nu har nytt liv i en trasmatta.

Smakprov från Bryggeriet i Nora

Här är bara några få smakprov av allt spännande, intressant och inspirerande som de ca 25 utställarna visar just nu på Bryggeriet i Nora i textilutställningen Den blå tråden.  Gör en utflykt till Bryggeriet och se mycket mer! Sista utställningsdag är 2016-06-11, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17. Läs mer  HÄR  och HÄR.

Överst Helena Bröms: ”It’s got to be some order around here!”

Lena Jerlström:  ”Bakhåll”

Ulrika Berge: ”Vattenväxter”

Ulrika Berge: ”Stjärnögon”, detalj

Margita Dahlström: ”Pelarsalen – eller ett stycke svensk militärhistoria”

Margita Dahlström: ”Pelarsalen – eller ett stycke svensk militärhistoria”, detalj

Johanna Wallin: Stickad tröja, detalj

Erik Torstensson: ”Garnpelare”, detalj. I bakgrunden ett av sju ”Isbjörnsspöken”

Lena Hellström: Indigofärgad shibori

Gun-Britt Croft-Griggs: Tröja i ull med lammullssnirklor

Ann-Marie Renholm: ”Imorgon ska jag flyga”

Jeanette Rapp: ”Vänner”

Öppet Hus på HV – stickning

 

Mer från öppet hus på Handarbetets Vänner, HV, på Djurgården i Stockholm i förra veckan, den här gången stickning. Stickerskorna har, liksom väverskorna, varit mycket aktiva i skolans färgeri. jag blir imponerad, inspirerad och glad. Öppet hus är över för denna gång men ännu finns det lite tid att se elevutställningen, den håller på t o m 2016-03-26.

Den lila västen är stickad av Kristina Hellberg. Hon har stickat en vit väst och sedan färgat det färdiga plagget och mönstrat med shibori.

Karin Faeh har stickat sin kofta på handstickningsmaskin och sedan doppat kanterna på den färdiga tröjan i ett färgbad.

Vid ett besök på Skansens Klädkammare fastnade  Christina Pearce för mönsterstickningen på traditionella tröjor från Hälsingland. Hon använde tekniken i nederkanten på en slipover. Givetvis har hon själv färgat det gröna och det röda garnet.

Se mer från öppet hus på HV HÄR och HÄR

Mer från Fiberspace

Det finns en anledning till att det var ett stick- och virkcafé på galleri Fiberspace just igår. Där pågår nämligen en lite ovanlig stickutställning. Till och med 2016-03-19 kan man se objekt av Ivano Vitali från Italien. Han tvinnar grova snören av återbrukat papper och stickar sedan av snörena.

Det är så häftigt att se att han har gått vidare och verkligen gjort något mer än nystan. Jag vet ju hur mycket tid det tar att göra själva snöret, även om Ivano Vitalis snören är betydligt tjockare än mitt kafferep (titta HÄR) och han har använt en lite annan teknik.

Jag hade nog förväntat mig större objekt efter att ha sett bilder på galleriets hemsida. Men resultatet är snyggt och intressant och det kraftiga och lite stela materialet gör att stickningen växer ut och blir tredimensionell. Läs mer om utställningen HÄR. På ett par av bilderna från stickcafét syns några av stickningarna, titta på bildspelet HÄR.

På stick- och virkcafé

DU FÅR LEDIGT IDAG läste jag vid Slussen. Det passade bra, för ledigt var just vad jag hade och dagen tillbringades i Stockholm. Någon har skrivit budskapet genom att trycka in plastmuggar i ett gunnebostängsel. Efter att ha jäktat runt lite på förmiddagen tog jag mig till textilgalleriet Fiberspace på Katarina Bangatan, titta HÄR. Jag har skrivit om galleriet tidigare HÄR.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Te, kaffe och läckra små kakor var framdukade i galleriet till eftermiddagens stick- och virkcafé. Där satt vi och hade det lugnt och skönt och pratade om garn, om våra pågående stickningar och virkningar, om glädjen över att våren är på väg och att ljuset kommer tillbaka, om jobb och om allt möjligt annat. Ett par härligt avkopplande timmar!

Min fina varma kjol

Kjolen i dominostickning blev färdig för ett bra tag sedan och kom flitigt till användning när temperaturen låg kring – 20 ºC några veckor i januari. Jag är så nöjd med kjolen, rolig att sticka och skön att ha på sig. Titta HÄR också.

Rutor av rester

Apropå kjolen som jag visade HÄR för ett tag sedan så upptäcker jag att det finns fler rutor av restgarner i min närhet.

Den virkade filten var ett projekt som pågick under ett par år runt 1970. Jag ser rester från en tröja som min mamma stickade till min pappa, rester från en tröja som jag stickade till min syster, från en stickad klänning och från en virkad tröja till mig själv. Jag hade en virknål i väskan i ett par år och fyndade udda garnnystan här och där. Några gröna garner minns jag att jag köpte i Lübeck och virkade rutor på tåget hem.

Muddarna i näverstickning (kallas också kontstickning eller entrelac, googla!) är betydligt nyare än filten, bara ca 10 år, De är stickade av rester från en tröja. Jag använder dem ofta. Ibland får den ljusa änden sticka fram ur tröjärmen, ibland den mörka.

Helt uppenbart är det så att jag länge har gillat rutor, restgarner och en grön-gul-brun färgskala.

Finaste presenterna

En stickad sjal och ett virkat etui – det här är nog de finaste presenter jag någonsin har fått.

Jag ingår i en lite löst sammansatt grupp som en gång i veckan träffar människor från ett asylboende, möten med nyfikenhet och öppna hjärtan. Träffarna är ganska oorganiserade, men Svenska Kyrkan på orten tog initiativet och finns i bakgrunden. Vad som sker beror på vilka som dyker upp just den dagen. Vi tränar svenska, tittar i böcker, leker i snön, spelar fotboll, handarbetar. Garn, stickor och virknålar har skänkts av snälla människor och den som vill kan använda materialet. Jag har bara varit involverad i handarbetet lite i periferin, men ändå har jag fått de här fina presenterna av kvinnor som har använt sig av det skänkta materialet. Glädje och värme!

Bara en till…

Ruta läggs till ruta. Det är svårt att sluta. Bara en till, bara en till. Jag skulle kunna sitta uppe hela nätterna.

Jag stickar en kjol till mig själv, en kort kjol att ha över långbyxor, en kjol som värmer nu när det är kallt ute. Beskrivningen i dominostickning har jag hittat HÄR hos Drops, men jag har ändrat lite. Garnerna är ullgarner ur mitt lager. Små nystan av restgarner går bra att använda, t ex det rödbruna som är färgat med stenlav för länge sedan. Svart, grått och brunt finns det lite mer av, så de färgerna får återkomma i hela kjolen. Kanske en tröja också i den här tekniken?

Sagobarnens kläder

Hos mig, som gillar både böcker och stickning, sätter Celia B Dackenbergs Sagornas stickbok fart både på läslust och sticklust. Hon har noga studerat illustrationer i sagoböcker och utifrån de tecknade sagobarnens kläder gjort stickbeskrivningar till riktiga kläder avsedda för människobarn.

Boken innehåller mycket mer än stickbeskrivningar. Där finns berättelser om berättelserna, om sagornas författare, om dem som illustrerat och om stickade plagg i allmänhet. Det gör mig nyfiken och jag vill läsa om Alfons, Maja, Tomtebobarnen, Nils Karlsson-Pyssling och alla de andra. Och titta på bilderna förstås, t ex Ilon Wiklands illustrationer från Bullerbyn. Där har barnen självklart handstickade tröjor, några köpetröjor fanns inte på den tiden. Jag får nog uppsöka ett bibliotek och sätta mig bekvämt tillrätta på barnboksavdelningen.

Att Mymlans klänning är stickad framgår egentligen inte av teckningarna i Tove Janssons Hur gick det sen?, men visst vill man tro att den ser ut så här.

Helt klart är det nog i alla fall att Findus, Nils Karlsson-Pyssling och den vilda bebin har stickade toppluvor.

Och Pippi Långstrumps nerhasade långstrumpor är givetvis handstickade.

HÄR har jag skrivit om en av Celia B Dackenbergs tidigare böcker.

Hårkonst och boktips

Nina Sparr från Våmhus är hårkulla i femte generationen. Just nu, t o m 2015-09-23, visas hennes hårkonst hos Konsthantverkarna i Örebro. Av människohår tillverkar hon eleganta smycken, diadem, brudkronor, tavlor och mycket mer, ofta i kombination med guld. Det händer också att hon stickar av håret. I utställningen finns ett stickat underställ, linne och trosor, kanske mest för att väcka uppmärksamhet. Men det var inte ovanligt att människohår stickades till strumpor förr, med eller utan inblandning av ull. Vårt hår är starkt, vattenavstötande och materialet finns ju nära till hands. Passa på att se detta unika hantverk om du befinner dig i närheten av Örebro!

På teckningen syns ett redskap som används av hårkullorna, en rundel av trä med hål i mitten. Håret flätas på ett intrikat sätt med stråna upplindat på pinnar.

Bilden (av Claes Bäckström) finns i boken Mormorsresan (1959) av Edith Unnerstad (kanske mest känd för Kastrullresan). Boken har jag minnen av sedan jag var barn. Den fanns inte i bokhyllan  hemma, så det måste ha varit vår fröken i folkskolan som läste högt för oss i början av 1960-talet. Tolvåriga Anders får följa med hårkullorna, sin mormor och moster, på en resa från Våmhus i Dalarna via Stockholm till Helsingfors och Petersburg. Författaren har gjort grundlig research och säger i förordet att ”somligt i boken är sant och annat är dikt”. Äventyret utspelar sig för ca 100 år sedan, före revolutionen i Ryssland. Det är dåliga tider och befolkningen måste ge sig iväg från hembygden i Dalarna för att tjäna pengar på sina hantverkskunskaper. Kvinnorna gör peruker, lösflätor och smycken av hår och männen tillverkar korgar. Boken köpte jag häromdagen på Bokbörsen. Läs den!