Inte går det fort, men det är inte heller meningen. Jag syr stygn efter stygn, funderar lite emellanåt, lägger ifrån mig tygbiten och tar upp den igen efter en stund eller efter några dagar. HÄR går det att följa broderiet.
Jag fick syn på en kypert och kunde konstatera att bindningen skulle kräva sex skaft i en vävstol. Men den här kyperten är inte vävd, utan flätad av bark till en stolsits. När ögonen var färdiga med att räkna skaft kunde fokus flyttas och jag såg hela den eleganta stolen, en ”ladderback chair”, tillverkad av Mats Herminge. Träslaget är valnöt och sitsen är flätad av exklusiv hickorybark. Formgivaren heter Brian Boggs och Mats gjorde stolen på kurs hos chairmaker Jeff Lefkowitz i hans studio i Virginia. HÄR finns information för den som vill åka iväg och göra en egen stol. Mats har fotograferat sin vackra stol och vänligen lånat ut bilden till mig.
Jag broderar. Det blir några stygn emellanåt. Men varifrån kommer stygnen? Hjärnan samlar ständigt intryck och vissa går att känna igen när de letar sig fram igen via nål och tråd. Just nu grenar ett träd ut sig. Jag betraktar trädets framväxt och avgör var nästa stygn ska sättas. Vad händer sedan? Jag vet inte riktigt. Det finns ingen skiss, bara tankar som flyger runt i mitt huvud. Trädet kanske borde få löv? Men hur? Franska knutar, huller-om-buller-stygn, raka ordentliga stygn, korsstygn över räknade trådar, fria korsstygn? I det långsamma arbetet ändrar tankarna riktning flera gånger utan att stygnen hinner ifatt.
Till att börja med, för att komma igång med trädet, sneglade jag nere till vänster på den här mönsterritningen till en gammal märkduk.
Den kompakta bruna ytan var själva starten till broderiet. Idén är inspirerad (eller lånad, kopierad, stulen från?) av en målning inköpt på en utställning för så där 10 år sedan. Konstnären är Olle Medin från Kumla. Bilden är liten, ca 15 x 20 cm, och heter ”Figur på tak”.
Hur skulle den målade ytan omsättas till textil? Applikation, textilfärg, stygn? Valet blev att använda en bit linnetyg färgat med rost och fylla med långsamma bruna korsstygn. För att ytan inte skulle kännas för tung lämnade jag tomrum i form av åttabladsrosor, ett traditionellt motiv som finns från många platser på jorden. Formen har jag lekt med tidigare, t ex i mitt broderi i utmaningen ”Stygn varje dag 2017” (följ den processen HÄR). Om jag senare skulle tycka att den bruna ytan vore bättre hel, så är det lätt att fylla hålen med stygn.
Kvinnan i korsstygn har jag använt flera gånger tidigare. Hon är ju ett vanligt motiv i gamla textilier och finns i många olika varianter, t ex på tavlan som min mamma broderade 1973 och som har skymtat förbi i min ögonvrå nästan varje dag sedan dess.
HÄR samlar jag inläggen om det pågående broderiet. Det blir nog en långdragen process, med några stygn då och då.
Ännu en fantastiskt fin och inspirerande stickbok har fått följa med hem från biblioteket, Strik danske stjernetrøjer av Vivian Høxbro, med underrubriken 200 mønstre fra 200 år gamle kvindetrøjer. Stjernetrøjer, eller nattrøjer, är samma typ av tröjor som de skånska spedetröjorna (titta HÄR). Författaren har fått möjlighet att ingående analysera 87 av de drygt 150 tröjor som finns bevarade, framförallt i museisamlingar i Danmark. Boken innehåller historik, information om tröjornas tillverkning och utseende samt kortfattade beskrivningar av några av de gamla tröjorna.
Fokus ligger på alla de mönster som författaren nedtecknat, enfärgade former i räta och aviga maskor. Där finns mängder av varianter av åttabladsstjärnor/åttabladsrosor och andra mönster för större ytor, lodräta bårder, vågräta bårder och kantmönster. Boken avslutas med instruktioner till den som vill kombinera mönstren på eget sätt och konstruera sin egen unika tröja. Till oss andra som inte vill lägga riktigt lika mycket tankemöda på nästa stickprojekt finns färdiga beskrivningar till nutida tröjor inspirerade av de gamla. Nu är bara frågan: Vilken ska jag välja?
Vilket privilegium att ha biblioteket i nästa kvarter! Efter drygt 1 1/2 år som stadsbo känner jag mig fortfarande lika lyxigt lycklig över att nästan bo granne med Eskilstuna stadsbibliotek. Där sitter jag bekvämt och läser tidningar. Jag bläddrar i böcker och lånar hem en del. Ibland lyssnar jag på levande musik eller hör en föreläsning och ibland ser jag fina utställningar. Just nu t o m 2018-08-17 visas charmiga, fantasieggande skulpterade figurer av Stanislaw Lux. Se mer HÄR på hans hemsida.
Häromdagen åkte vi till Färgargården, vackert belägen i utkanten av Norrköping. En samling byggnader har flyttats från olika håll och byggts upp invid Motala ström. Det lilla färgeriet kommer från Dala Floda. Det finns en stamp också, som behöver lite underhåll, och flera andra byggnader som tillsammans bildar en trevlig miljö vid vattnet.
De stora färgkaren är inbyggda runt murstocken och eldas underifrån med ved.
Nu var det betbad med alun i ett av karen och färgbad med gul bresilja i ett annat. Ett ylletyg färgades genom att vevas runt i badet på en härvel. Det såg ut att bli en jämn och fin infärgning.
Förutom att sköta vedhuggning, eldning, färgbad och alla andra sysslor runt omkring så hinner personalen också svara på frågor och förklara processen för vetgiriga besökare.
Färgargården tillhör Norrköpings Stadsmuseum. Till Stadsmuseet, och till grannen Arbetets Museum, kommer man på 10 minuter längs en fin promenadväg utefter vattnet. HÄR finns mer information.
Staffan Westerbergs kreativa värld har flyttat in på Eskilstuna Konstmuseum över sommaren. Som sagt, jag har ingen relation till Staffan Westerberg och hans figurer. Lillstrumpa, Vilse och de andra har inte påverkat mitt liv. Men utställningen berör mig. Alla föremålen, figurerna, skisserna, bilderna och filmerna får mig att känna allvar och sorg, men även kreativ lust och barnslig glädje. Jag hör mig själv fnittra emellanåt. Utställningen pågår t o m 2018-09-09, mer information HÄR.
Ni har väl sett att Lilli Zickermans foton läggs ut i Hemslöjdens samlingar på Digitalt museum? Titta HÄR. Och vet ni att fotona finns IRL på Konstfacks bibliotek i Stockholm? Det är bara att gå ner en trappa, försiktigt ta fram de sköra mapparna och njuta av alla fotograferade textilier. Jag ska unna mig en heldag där vid lämpligt tillfälle.
Lilli Zickerman var en av hemslöjdsrörelsens pionjärer. För snart 120 år sedan, 1899, tog hon initiativet till Föreningen för Svensk Hemslöjd, som fortfarande finns och har butik på Norrlandsgatan i Stockholm, titta HÄR. Hennes stora insats för vårt kulturarv är de resor hon gjorde runt om i landet med kamera i packningen. Under några decennier i början på 1900-talet fotograferade hon cirka 24.000 föremål. Fotona finns i flera upplagor. Hos Nordiska Museet finns alla bilder, men de är inte så lättåtkomliga. Ute i landet finns också foton. Örebro läns museum, t ex, har de foton hon tog i samband med ett par stora utställningar i Örebro 1911 och 1928. Och så alla mapparna på Konstfacks bibliotek! Vilken skatt!
Lästips:
Lilli Zickerman bästa. Tidskriften Hemslöjden 1999. Katarina Ågren (red).
Den feminina textilen. Nordiska Museets Förlag 2005. Birgitta Svensson och Louise Waldén (red).
Eva Hilds stora skulpturer i stengodslera, och några i hållbarare aluminium, visas just nu på Eskilstuna Konstmuseum. Skulpturerna i vitt eller svart buktar mjukt ut och in. Formerna är rena, men absolut inte enkla. Ljus, skuggor, djup och genomsiktlighet gör att intrycken förändras beroende från vilket håll verken betraktas. Jag fastnar för konstnärens ord ur utställningstexten: ”Hur kan ett tomrum gestaltas? Och det handlar inte om tomhet, om något som är uttömt, utan om rum. Tomrummet har en volym.” Spännande tankar.
Men hur sjutton gör hon när hon skapar dessa intrikata former i lera? Kanske får jag veta mer 2017-11-24 när Eva Hild håller en föreläsning om utställningen och om sitt konstnärskap. Kl 12.30 på Konstmuseet noterar jag i min kalender.
En vägg i den stora utställningssalen upptas av skisser, lika intressanta som de färdiga verken.
Utställningen pågår till 2018-01-07.
Nu känner jag mig lite tjatig, men här är mer från Jylland. Oktober 2017, Ålborg och området kring Skallerup och Lönstrup. Klicka på bilderna så blir de större.
Förra veckan var jag på Jylland, en avkopplande vecka med långa promenader längs havet och ett par avslutande dagar i Ålborg. Jag tröttnar aldrig på att strosa utmed på de långsträckta stränderna.
Till Eskilstuna Stadsmuseum har jag bara ett par minuters promenad och jag går in där emellanåt. Jag betraktar maskiner, redskap och annan utrustning som belyser stadens historia och svensk industrihistoria. Men häromdagen tittade jag förbi svarvar, fräsar, skruvstäd och såg något som jag inte lagt märke till tidigare, nämligen alla gamla slitna trebenta pallar som verkstadsarbetarna en gång i tiden satt på när de jobbade.
Designmadde, Madelene Edlund, är bra på att dela med sig av kreativitetsövningar. I förra veckan skrev hon ett blogginlägg om flödesskrivning. Läs HÄR på hennes blogg, det är bättre än att jag ska referera hennes text.
I bokhandeln köpte jag en penna med riktigt tunn svart spets. Ett av pappersarken med färgstänk från växtfärgningsbad (titta HÄR) vek jag till en bok.
Varje dag i en vecka har jag satt äggklockan på 10 minuter och så har jag fattat pennan och skrivit. Ostrukturerat, ocensurerat och osorterat har tankarna flödat ner på pappret, ibland enstaka ord och ibland hela meningar. Hjärnan arbetar fortare än handen och det händer att tanken försvinner innan pennan når pappret. Det är riktigt roligt och intressant att bli mer medveten om allt som snurrar runt i huvudet. Prova!
Om det inte hade varit så fruktansvärt varmt inne i den stora plastkuben hade jag gärna stått kvar riktigt länge och betraktat väggarna med alla inristade figurer och låtit fantasin dra iväg mig. Konstnären kallar sig SAM3, verket heter Underair och ingår i Open ART 2017. Kuben, som står utanför Gamla Teatern i Örebro, kan ses t o m 2017-09-10.
Läs mer om konstnären och verket HÄR.
Vi åkte till Örebro för att uppleva sjätte upplagan av Open ART. Det var lätt att konstatera att en halv dag är alldeles för kort tid, men här är i alla fall några smakprov av det vi hann se.
Open ART 2017 pågår t o m 2017-09-10, titta HÄR, så än finns det tid att planera in en utflykt. Klicka gärna in på länkarna och läs mer om konstnärerna och deras verk.
På Järntorget finns Kadashi Kawamatas Share Chair Arena, byggt av stolar skänkta av örebroarna. Titta HÄR.
Utanför slottet står Stalagmites av Marisa Merlin. Titta HÄR.
I gallerian Oscar C går det att krypa in i en gyllene grotta, Inside the breath av SOB. Titta HÄR.
Bara två textila verk hann jag upptäcka, båda av Chiharu Shiota. På Örebro Läns Museum finns Diary , tre rum inknutna i röda rep. Uppe i skyn på Köpmangatan seglar hennes båtar, Sailing in the sky, också knutna med de röda repen.
Titta HÄR.
Lite snett och vint blev det. Sugrören är egentligen för tjocka för att användas till en oro, eller himmeli, och det var svårt att få formerna jämna. Jag får se det som träning inför kommande byggen. Den här gången har jag bara gjort oktaeder, i tre olika storlekar. Senare kanske det blir andra former och då rullar jag nog papper till rör i lagom längd och med lagom diameter.
HÄR skrev jag om Eija Koskis bok Himmeli, som kom förra året.
I senaste numret av tidskriften Hemslöjd, nr 3 2017, finns en artikel om Nadia Safdar som målar dekorationer på händer med henna.
Det påminde mig om de här schablonerna för hennamålning som jag köpte för några kronor på en bymarknad i Marocko för en del år sedan. Mönstret är stansat i eltejp. Schablonerna på bilden ovan är avsedda för handryggen och fingrarna. De långa remsorna ska användas på smalbenen, fyra varianter, en remsa för varje ben.
Jag har testat schablonerna till växtfärgning och fäst tejpremsorna på papper. Försiktigt duttade jag rostvatten genom hålen innan jag stoppade arken tillsammans med växter i ett färgningsbad.
Fina schablonmålade dekorer till väggar och annat gör Anna Berg från Julita. De här mönstren visade hon igår 2017- 05-13 på en liten byggnadsvårdsmarknad här i stan.
Anna gör mönster efter eget huvud, enligt kunders önskemål eller med tydlig inspiration från äldre förlagor. Mönstret nedan har hon ritat av från Julita Gård där det förekommer i olika färgställningar.
Läs mer HÄR på hennes hemsida.
Raku som formspråk är namnet på en kurs på Eskilstuna Folkhögskola. Deltagare i kursen visar t o m 2017-04-21 resultat av sitt arbete i skolans galleri. Om keramik kan jag bara litegrann. Men jag vet i alla fall ungefär vad raku är, titta HÄR. Genom att studera strukturer, linjer och färger får jag lite behövlig input.
Påskriset på gågatan och andra ställen här i stan är pyntat med rosetter av band i ekologisk bomull i år. Eskilstuna kommun hittade ingen leverantör som kunde garantera att påskfjädrarna inte kommer från levande djur och att inga djur har lidit skada vid framställandet av pyntet. Och då blev det så här fint!
Jag är inte så bra på att pynta hemma, men till påsk brukar jag i alla fall ta fram ett par små söta virkade hönor inköpta för länge sedan i en by i bergen på Kreta. Dem hade jag tänkt visa nu, men det verkar som om hönsen har försvunnit i flytten. (Annat som fortfarande är borta efter 4 månader är skoborstar och skokräm samt alla mina raka stickor.) Så istället för hönor blir det samma kycklingar som jag visade förra påsken. HÄR finns en beskrivning om någon vill göra egna.
Första stället att titta när jag känner behov av ”nya” kläder är i den egna garderoben. Och där hittar jag en bortglömd svart kjol i valkad ull, ofta använd för så där 15 år sedan. Längden känns inte så klädsam, så det kanske räcker att jag klipper av den en bit. Eller ska jag göra något mer? Brodera lite kanske? Eller brodera mycket? Virka någonting? Jag samlar idéer.
Miriam Parkman från Handarbetets Vänner har sytt och broderat kjolen på bilden, Folk på Facebook. Kjolen kunde ses på en av alla utställningar som jag missade i somras, Mode i sju akter på Kulturhuset i Stockholm. Utställningen visade kläder av nuvarande och före detta studerande från Beckmans, Handarbetets Vänner och Konstfack, tre utbildningar inom textil och mode. Bilden har jag fått låna av Maria med bloggen Marias Meningsbyggnad, titta HÄR.
Här är mer broderiinspiration från Handarbetets Vänner. Jag sydde det som skulle bli en kudde för en massa år sedan när jag gick på skolan. Dumt nog så tänkte jag inte på att anpassa kuddens storlek efter de färdiga innerkuddar som finns att köpa, så broderiet är fortfarande omonterat. Formerna har jag lånat från en helt crazy gammal dyna i yllebroderi som finns i skolans samlingar. Nu kanske de här motiven kan komma till användning igen, som stygn på den svarta kjolen. (Klicka på bilderna så blir de större.)
Och så finns ju de virkade kjolflätorna från Nås. Bilden är ur boken Folklig virkning av Ulla Berglund Brasch, titta HÄR.
Så, ska jag nöja mig med en avkortad svart kjol, eller blir det stygn, maskor och färger? Vi får se vad som händer.
Hållbart hemma var namnet på sommarens utställning i Oxstallet vid Nynäs Slott, producerad av Hemslöjdskonsulenterna och Sörmlands museum. Nu är utställningen slut, men innehållet förblir aktuellt. I rumsinteriörer visades hur traditionella hantverksmetoder, slöjd, naturmaterial och återbruk kan användas i kök, badrum och hemmet i övrigt och bidra till ett mer hållbart samhälle. Jag fick både inspiration och idéer och tänker att ”en får göra så gott en kan”.
(Vem har broderat? Någon som vet?)
Från utställningstexten:
Slöjd och hantverk är ofta lokalt
och småskaligt producerat.
Tillverkningen kan anpassas efter
användarens behov.
Materialen hämtas ofta från närmiljön.
De flesta tekniker är resurs- och energisnåla.
Mycket går också att göra själv.
Det ger kontroll över materialval och
glädjen över att lösa sina behov med egna händer.
Att slöjda tillsammans är också ett
avspänt sätt att umgås på.
Tänk bara på syjuntorna.
Ett alternativ till att hämta material från naturen
är att återbruka det vi annars skulle slänga.
Hållbar utveckling handlar om ekologi
men också om social och ekonomisk hållbarhet.
Alla tre aspekterna ingår i slöjd och hantverk.
Slöjd och hantverk är en väg mot
en mer hållbar värld.
Jag hittade små spiralblock för 10 kr styck i en affär och köpte en hel hög. Blocken är bara ca 11 x 11 cm och pappret i de ca 80 sidorna är ganska tunt, ungefär som kopieringspapper. Snart har jag fyllt ett helt block med kravlös lek med färger och former. Jag har kladdat på olika sätt, med olika sorts färger och med olika redskap. Just nu börjar jag med att blunda och drar sedan några streck, raka eller svängda, med en svart, vattenfast tuschpenna över pappret.
Sen öppnar jag ögonen, tittar på resultatet och lägger till ytterligare streck och svarta trekanter.
Jag gör fler streck och ibland lite prickar.
När jag är nöjd är det dags att färglägga. Jag använder akvarellpennor, doppar spetsen i en liten gnutta vatten och målar.
Så här kan det bli. Men nu är jag nog färdig med streck, prickar och trekanter. Dags att gå vidare.
Idag den 25 maj är det Geek Pride Day, alltså nördarnas egen dag. Ibland känner jag mig som en äkta nörd, ”en person med besatthet av ett visst ämne”, i mitt fall en besatthet av textil. Och det tycks finnas fler som jag…
För många år sedan köpte Margita Dahlström en säck med textilavfall från någon textilindustri i Västergötland. I säcken fanns allt möjligt användbart; tyger, trasor, garnrester, efsingar. Och så fanns det en samling tygprover från Almedahls väveri, storlek ungefär A4. Dem har Margita sparat i alla år, för, vem vet, en vacker dag kanske det dyker upp ett tillfälle då de behövs och är helt rätt.
Detta tillfälle infann sig nu, på utställningen Den blå tråden på Bryggeriet i Nora. De 35 tygbitarna är exponerade på en vägg och ger mig, textilnörden, energi och gör mig glad och upprymd.
Tygproverna är likare, verkmästarens hjälpmedel för att kontrollera att tygerna som producerades höll måttet. De kan ses på Bryggeriet i Nora t o m 2016-06-11, se mer HÄR.
Häromkvällen hade jag en workshop i Örebro, en medlemsaktivitet för Örebro läns slöjdförening. Det handlade om att trycka och måla på tyg med textilfärg och använda enkla metoder som inte kräver någon avancerad utrustning. Tyget kan sedan till exempel bli en fin utgångspunkt för broderi, men tid för stygn fanns inte den här kvällen.
Det var så spännande att se allt som hände! Jag fick en riktig energikick och jag hoppas att deltagarna också gick hem med nya idéer till sitt eget skapande.
Jag fortsätter titta igenom foton i datorn. Det här är gamla bilder från Marocko.
Rostiga rör i hamnen i Hirtshals. Under några lata och lediga mellandagar passar jag på att gå igenom en del av alla tusentals bilder i datorn. Många raderas, men de här sparar jag.
Allmogemöbler i form av golvur, skåp, skrin, vaggor och kistor, statusföremål från förr, visas på Nordiska Museets utställning Rejält retro. Mycket folk var det när jag var där och lite svårt att fota, men här är ändå några inspirationsbilder. Alla utställda möbler kan ses HÄR på Digitalt Museum.
Utställningen (till vänster i stora hallen) pågår ända till 2016-09-04, så det finns gott om tid att planera in ett besök. Läs mer HÄR.
Åker man till Jylland i sommar kan man passa på att besöka den amerikanska konstnären Wes Lang. Hela hans ateljé är flyttad från Los Angeles till Aros Konstmuseum i Århus och där jobbar han fram till 2014-09-07. Hans motivvärld är hämtad från en del av amerikansk kultur som ligger långt från min vardag. Han blandar bilder med anknytning till sitt indianska påbrå med motorcyklar, tatueringar och pin-up brudar.
Wes Langs verk får mig att tänka på Tilleke Schwarz. Hennes broderade bilder är uppbyggda på ett liknande klottrigt, till synes ogenomtänkt sätt, med en blandning av texter och figurer. Men motiven kommer från annat håll och hennes arbete med nål och tråd är säkerligen mycket långsammare. Titta HÄR.
Jag fortsätter gå igenom mina bilder för att svara på frågan Hanna ställer HÄR på sin blogg, nämligen om någon brukar fotografera efter ett visst tema. Dörrar har jag många bilder på. Här är ett litet urval av alla dörrar jag såg i Marocko för några år sedan.
Nu dök det upp ett lämpligt tillfälle att visa de här bilderna! HÄR på sin blogg frågar nämligen Hanna om någon har ett tema eller en passion när det gäller fotograferandet. Min mani är att vända blicken neråt på trottoarerna och ta bilder av olika typer av ”lock” av gjutjärn. Som de här fotona från en kort gatstump vid Earl’s Court i London.
