Det uppstår en paus i julbaket och jag tittar på bilder i datorn, bl a de här från en hembygdsgård i närheten.
Trasmattor ligger på golven i så gott som varje hembygdsgård. Här finns en ”ormamatta” och en matta randad ”en om en”. Ormamattan är solvad i spetskypert med v-punkt, en av alla olika rosengångsvarianter. Med genomgående trampning och fyra inslag i varje färg bildas de slingrande ormarna. Den andra mattan har breda partier av en ljus och en mörk trasa.
.
En stänkmålad vägg möter ett draperi i en annan variant av rosengång, rosengång med motsatstrampning.
En liten rostig ugn, en strykjärnsvärmare, står på en undanskymd plats i ett uthus.
På en vägg i uthuset sitter den här korgen.
Ett lager av näver ligger som isolering mellan stenfot och timmer på hembygdsgårdens byggnader.
På Sörmlands museum i Nyköping visas just nu utställningen Näver – det beresta materialet. Utställningen, producerad av Kerstin Sylwan och Bror Forslund, gör ett stopp i Nyköping t o m 2024-01-21 innan den vandrar vidare till andra platser. Verk av ett 20-tal slöjdare, konsthantverkare, konstnärer, formgivare från norra Europa visas tillsammans med några äldre föremål.
Detta är en utställning i min smak. Jag gillar materialet näver och jag gillar utställningar som inte är alltför omfattande. Det finns en fin katalog/bok med presentation av utställarna. Producenternas kommunikation med de ryska utställarna upphörde dock när Ryssland invaderade Ukraina och informationen är inte fullständig. Tjugo kronor per såld katalog går till uppbyggnaden av Ukraina.
Första bilden visar en sits på en pall, flätad av Anastasiya Koshcheeva.
Fat av helnäver av Karin Lundholm
Korgen i bakgrunden är tillverkad i samarbete mellan Wasti Nyström och Madeleine Birmé. Olena Jaana Öljymäki har använt en gren som handtag till sin korg.
Siv Myhr har pyntat med ullgarn och vadmal efter förlagor i Härjedalens Fjällmuseum.
Burkar sydda i helnäver av Svetlana Koreneva.
Svetlana Shetalova har använt näver i olika färger i väskan med utskuren dekor.
Kont från Västernorrlands Museum.
Detalj av äldre kont från södra Ural.
Sörmlands museum har kompletterat utställningen med föremål ur sina samlingar, en apparat med tillbehör för rationell tillverkning av snusdosor med pappstomme och med dekor präglad i nävern. Det fick mig att rota lite i mina skåp – och där finns samma typ av snusdosa.
I dosan låg bl a en 10-öring från 1977, en 5-öring från 1979, ett litet hänglås med nyckel och tre nycklar till numera försvunna cykellås.
I bakgrunden syns en liten tampad burk och en liten flätad korg.
.
.
Burkarna i köket innehåller tepåsar och är tillverkade av Ramon Persson. Fler av hans burkar finns att se i utställningen. (Blomkrukan till vänster har Peter Gustavsson drejat och keramikskålen med lock till höger är av Ulla Nilsson.)
Här är ytterligare några av näverföremålen här hemma, i mitt arbetsrum.
Ett par bilder med annat innehåll kan jag inte låta bli att visa. När vi åkte hem från Nyköping i går eftermiddag (2023-11-07) var solen på väg ner över Båven vid Oxbro mellan Nyköping och Sparreholm.
Vad det här är för material finns det ju ingen tvekan om, näver som har flätats till geometriska figurer och trätts till ett halsband.
Halsbandet köpte jag häromdagen begagnat hos Axelinas Manufaktur på ReTuna Återbruksgalleria här i Eskilstuna, på hennes köpsida på Instagram @axelinas_store. ReTuna ligger på gångavstånd så istället för att vänta ett par dagarpå post tog jag en promenad och hämtade halsbandet. Jag passade på att köpa en kasse också, en ganska galen sak som kontrast till det formmässigt stramare halsbandet.
Tekniken i kassen känner jag förstås igen, makramé, något som jag aldrig lockats att testa. Men materialet blir jag inte klok på. Garnet är lite ojämnt, tvåtrådigt och tvinnat med z-snodd. Var kan kassen vara tillverkad? Både material och uttryck får mig att tro att den kommer från sydligare bredder.
Fodertyget är lite stelt och trådarna är hala. Det känns nästan som nylon, men ser samtidigt ut som något naturmaterial. Jag har petat ur några trådar och eldat, men brännprovet gav mig inga ledtrådar. Tråden brann snabbt, luktade lite skarpt och bara försvann, utan aska eller andra lämningar.
Riktigt intressant blir det när jag tittar på fodret i lupp, 1 x 1 cm. Jag tycker mig se att det är en bastfiber, men av en sort som jag inte kan identifiera. Både i varp- och inslagsriktningen syns det tydligt att fibrer har tvinnats ihop, troligen enligt en teknik som kallas splicing eller splitsade fibrer. Tekniken leder mina tankar till Sydostasien, Kina och Japan, men jag kan ha fel. Det här känns spännande och jag återkommer om/när jag hittar information om denna teknik!
Med hjälp av skärmatta, stållinjal och kniv skär jag tomma mjölkpaket i centimeterbreda remsor. Jag vill ju så gärna prova att göra några av modellerna i Emma Dahlqvists bok om näver, titta HÄR. Att få tag på björknäver är inte det lättaste så i stället testar jag att fläta med mjölkkartong.
Det här är början till ett underlägg. Den utförliga arbetsbeskrivningen består av 15 punkter text med fotoillustrationer. Jag har kommit till punkt 7, men fattar fortfarande inte riktigt vad jag håller på med. Flätningen är pillig och remsorna är lite hala och ovilliga. Lugn och noggrannhet behövs! Men det är avkopplande och roligt och det blir nog bra till slut.
Uppdatering: Hur tänkte jag egentligen? Underlägg? Kartongen har ju en tunn plasthinna som nog inte tål värme. Men jag fortsätter att fläta.
Om jag vänder på huvudet just nu, bort från skärmen, och tittar ut genom fönstret mot nästa kvarter ser jag en av Sveriges bäst bevarade 1600-talsmiljöer, Rademachersmedjorna. Den här byggnaden, Berglindska smedjan, har stått på platsen sedan mitten av 1600-talet.
Innanför fönstret anas smedfamiljens festmåltid. Den kan man titta närmare på emellanåt. Eskilstuna Stadsmuseum bjuder in till huset när det pågår marknader och andra evenemang på området.
Men vad har detta med näver att göra? Titta längst ner på huset, mellan stenfoten och träväggen. Där ligger näver som fuktspärr.
Även i den något yngre Spångbergska smedjan nyttjas näverns egenskaper som fuktspärr.
HÄR finns mer information om Rademachersmedjorna. På området finns idag en restaurang, ett café, en keramiker, en grafisk formgivare, ett par smedjor, en knivsmedja, ett par hantverksbutiker, konstnärsateljéer, ett galleri, verksamhet för barn, en utomhusscen mm. Nu i Coronatider är alla evenemang inställda och en del verksamheter har begränsade öppettider. Men det går alltid att se utomhusutställningen där Elisabeth Ohlson Wallins foton berättar om livet för några av de människor som en gång i tiden fanns här.
Här blandas gammalt, ganska gammalt och alldeles nytt. De röda husen har funnit i kvarteret i flera hundra år. Det gula huset, Bergska gården, var tidigare knivfabrik och är uppkallat efter husets första fabrikör Erik Anton Berg. Emil Olssons fickknivsfabrik fanns i huset 1914 – 67. Den vackra verandan flyttades hit från ett rivningsobjekt på 1970-talet. Numera hyser byggnaden Form & Färgverkstaden med konstnärsateljéer och galleri. Till vänster syns nybyggda Mälardalens Högskola, färdig hösten 2019.
Häromveckan skrev jag om Emma Dahlqvists utställning hos Konsthantverkarna i Örebro, titta HÄR, och visade hennes näverflak med laserskurna mönster. Emma behärskar traditionella tekniker i näver också och förra året, 2019, kom hennes bok Näver – fläta, tampa, vika. Det är en fin och innehållsrik bok som inleds med kapitel om trädet björk, om materialet näver och om skörd, som inte ingår i allemansrätten utan kräver tillstånd från markägaren. Arbetsbeskrivningar följer till ett 20-tal projekt.
Eva Nilssons bok Av näver och rot från 1970-talet får komma fram ur bokhyllan. Näverslöjd var populärt då, för drygt 40 år sedan, och jag deltog i en studiecirkel. De underlägg, brödfat och skålar som jag flätade borde finnas här någonstans, men det enda jag hittar är den här lilla skålen.
Det finns en halvfärdig tampad burk också. Den har stått undangömd sedan vi hade Ramon Persson som lärare på Handarbetets Vänner för närmare 20 år sedan. Den visar jag inte. Här är istället två burkar som Ramon har tillverkat och jag har köpt. De står framme i köket och innehåller tepåsar.
Vilka slöjdare som har flätat mina fina askar med lock har jag inga uppgifter om. Den understa köptes hos en slöjdare i Värmland när jag följde med hemslöjdskonsulent Carina Olsson på en biltur för många år sedan. Den har jag haft stor användning av. Asken fungerar som ”resekontor” när jag deltar i mässor och liknande evenemang och innehåller kvitton, visitkort, sax, måttband, pennor, påsar och annat nödvändigt.
Ett par utflykter till närliggande städer, med utställningsbesök, har det blivit de senaste dagarna, till Örebro och till Strängnäs.
Emma Dahlqvist har på ett experimentellt sätt undersökt möjligheterna och egenskaperna hos björknäver och blandat traditionella och digitala tekniker. Hon har skurit mönster med laser och hon har vikt materialet som origami. Resultatet kan ses i utställningen It’s Now or Näver hos Konsthantverkarna i Örebro. Sista utställningsdag är redan imorgon 2020-09-23. Jag faller för kontrasterna mellan de exakta skärningarna och materialets otuktade, skrovliga livlighet.
Magnus Lönns befriande och påhittiga undersökningar handlar om ord och om föremål. På Multeum, biblioteket, i Strängnäs bjuds vi in i Butiken för omöjliga saker och där finns allt möjligt som är omöjligt att köpa. Fantasin triggas av ordvändningar, av oanvändbara föremål och av återbrukade saker, som i verket Skriva rent.
Det finns mycket att titta på, att prata om, att fnissa åt och att spinna vidare på. Ett par ordexempel under rubriken Livsmedel: Nupon: plockas av stundägarna i ögonblicksbuskarna. Häron: skördas i den stund du är under ett häronträd.
Utställningen pågår t o m 2020-10-17. Gör ett besök med ett ordglatt barn eller en fantasifull vän med barnasinnet kvar!
Så mycket fin, rolig, användbar och inspirerande slöjd det kan bli av en enda björk! 25 m hög och 30 cm i diameter var björken som 22 slöjdare delade upp mellan sig i projektet Ur björk. Inte mindre än 350 slöjdade föremål blev resultatet av deras arbete. Dessutom ökade värdet på björken ca 30 – 50 gånger när den förädlats till slöjd jämfört med om den exporterats som bräder, enligt projektbeskrivningen. Teoretiskt sett, skulle jag nog gissa. Det finns ju helt andra marknadskanaler för att sälja bräder än för att sälja slöjd.
Slöjden turnerar i en utställning. Just nu, t o m 2017-01-15, finns föremålen på Norrköpings Stadsmuseum (titta HÄR). Jag tog en sväng dit för ett tag sedan när jag hade ett annat ärende åt det hållet.
Här koncentrerar jag mig på sådant som för tankarna till textil. Översta bilden: Om man inte vill eller kan brodera en dyna så går det ju att pryda pallen med skuren och målad dekor inspirerad av traditionella yllebroderier.
Fantastiskt fina nålhus.
Ask i näver, dekorerad med kläde och stygn.
Flugsmälla i tuskaftsflätad näver.
Näverburk med fina stygn.
Två bandgrindar.
Finurliga rullar för tryck på tyg eller papper.
Praktisk krympburk till garnnystan.
Projektet Ur björk kom till på initiativ av en grupp slöjdare och drivs i samarbete med hemslöjdskonsulenterna i Region Värmland och Slöjd i Väst/Västarvet. Läs mer HÄR. HÄR, i ett annat sammanhang, pratar Helena Åberg, hemslöjdskonsulent i Sörmland, med P4 Sörmland om björken som slöjdmaterial.
Jag brukar vara noga med att ange upphovspersonen när jag visar andras objekt på bloggen, men om det fanns uppgifter om vem som gjort vad i utställningen, så har jag tyvärr slarvat bort den informationen.
En kreativ kick fick jag av Ramon Perssons välgjorda, användbara och utsökt dekorerade näverburkar, traditionell slöjd i nutida form. Jag vrider lite på former och färger i huvudet och tänker mig t ex spridda svarta korsstygn på röd botten. Det är nog dags för lite krappfärgning!
Burkarna kan ses på utställning hos Konsthantverkarna i Örebro. Sista utställningsdag är 2014-10-22 och då får jag ta hem den svartrandiga burken som jag har köpt!
Textila inslag 