Sex kuddar i rosengång blev det av min korta varp, plus några mindre bitar som kanske kan bli något annat.
Jag blev aldrig riktigt sams med varp och inslag och hittade ingen naturlig och bekväm rytm i vävningen. Det var lite knöligt att montera kuddarna också. Så jag är inte helt nöjd. Men det är fantastiskt att se de obegränsade möjligheterna med bara tre skaft!
Jag lägger kuddarna på golvet och trampar försiktigt för att sprida ut fyllningen i innerkuddarna.
HÄR finns blogginlägg som innehåller olika sorters rosengång samlade.
En kudde i bunden treskaftad rosengång är monterad. Det kommer snart fler! HÄR visade jag när väven var i vävstolen.
När maken såg kudden sa han: ”Det där påminner om något jag sett tidigare”. Efter en stund hade han letat fram LP:n Från den svenska vildmarken med Marie Selander från 1973. Och visst går det att se likheter mellan bårderna i Anne Lidéns skivomslag och i rosengångsväven.
Den här skivan kom fram samtidigt, Sånger om kvinnor från 1971. Omslaget är ritat av Gittan Jönsson.
Femtio år senare avbildar Gittan Jönsson den rosa kvinnan igen, nu tillsammans med bla Greta Thunberg och Frida Kahlo. Målningen med samma namn som skivan, Sånger om kvinnor, är en av många i Gittan Jönssons utställning We are all astronauts on a spaceship called Earth som visas i stora hallen på Eskilstuna Konstmuseum t o m 2023-02-19. Titta HÄR.
Så förflöt en stund i morse, från rosengång till feministisk konst.
Det rör sig mycket om rosengång i mitt huvud just nu.
Häromdagen åt jag frukost framför TV:n och hamnade mitt i filmen Utvandrarna, Jan Troells version från 1971. Vilhelm Mobergs böcker har jag läst flera gånger och filmen har jag också sett några gånger, så storyn kan jag. Nu såg jag bara täcket i rosengång som dyker upp i bild då och då.
Mer rosengång! Häromdagen visade någon i en vävgrupp på Facebook boken Textilt bildverk från 1925 av Emelie von Walterstorff.
Den fina boken finns även i min bokhylla, inköpt för bortåt 20 år sedan. Då var den svår att få tag på och jag betalade 1.200 kr enligt säljarens notering i boken. Just nu, 2022-10-29, finns ett antal till salu både på antikvariat.net och på bokbörsen.se med priser från ca 500 kr.
Emelie von Walterstorff, 1871 – 1948, anställdes vid Nordiska Museet 1903 som tecknare och var från 1914 föreståndare för museets samling av allmogetextil. Läs mer HÄR. I boken Textilt bildverk visas knappt 250 textilier ur museets samlingar med foto och en kort text. Forskning och annat har gjort att vissa uppgifter inte stämmer riktigt med dagens sätt att karaktärisera och beskriva textilier. Ett tiotal rosengångstäcken presenteras och här är ett par exempel, en fyrskaftad variant från Hälsingland och en treskaftad från Västergötland.
Bunden rosengång på tre skaft. Trampordningen är hela tiden 1-2-3 och jag har full koll på hur mönsterformerna bildas när färgerna skyttlas in på de olika tramporna. Men kanterna! Där har jag fortfarande problem, även om det nu efter närmare en meter går bättre och bättre. Och inslagstätheten! Jag brukar känna i kroppen ganska snabbt hur hårt eller löst inslaget ska packas samman. Men här hittar jag ingen rytm i vävningen.
Garnet på bilden är från Wålstedts ullspinneri och är en av garnkvalitéerna som ingick i UllMa-projektet i slutet av 1990-talet. Färgskalan i projektet togs fram av Wanja Djanaieff (titta HÄR) för att efterlikna de växtfärgade kulörerna i äldre textilier. Just det här garnet är entrådigt, långfibrigt, lite halkigt, spunnet med s-snodd och har ca 6.000 meter/kg. Det passar bra i den här väven, även om jag som sagt har tekniska problem. I mitt lager finns cirka ett kilo av garnet, orört i närmare 20 år, och det känns fint att det kommer till användning.
Fortsättning följer.
HÄR finns blogginlägg om olika typer av rosengång samlade.
Många timmar tog det att väva åtta centimeter bunden rosengång. Och inte var det så kul till en början heller. Jag tröttnade redan efter ett par centimeter när jag snabbt hade sett hur mönsterformerna byggs upp. Men snart blev det intressantare. Utmaningen, upptäckte jag, var inte själva mönsteruppbyggnaden, utan det var annat som krävde lite tankar och tester. I början slog jag in inslaget alldeles för hårt och får nog träna ett tag innan jag hittar rätt handlag. Jag upptäckte hur viktigt det är att inslagsgarnet är löst spolat för att få lagom sträckning i skälet. Det finns många saker att undersöka. Hur får jag t ex så fina kanter som möjligt? Och på vilka trampor lägger jag inslaget så att smala ränder inte blir vågiga? Det här kan nog bli riktigt roligt. Och vem vet, varpen på 4,5 meter som nu känns oändlig, kanske upplevs som för kort så småningom.
Mönsterformerna har jag lånat från bilder i det HÄR blogginlägget. HÄR finns blogginlägg om olika typer av rosengång samlade.
I första hand använder jag garn som redan finns i mitt lager. Ibland behövs det ändå påfyllning och den här lådan kom med posten i mitten av juli, lingarn 16/3 och ullgarn 6/1. Nästan tre månader har gått sedan dess och inte förrän nu kommer det upp en varp i vävstolen.
Bunden rosengång på tre skaft ska det bli. Varpen är kort, bara 4,5 meter, och kan väl betraktas som en provväv. Teoretiska kunskaper om hur tekniken fungerar har jag, bl a genom temadagen på museet i Skara i somras, titta HÄR. Nu ska det bli roligt att se hur kunskaperna fungerar i praktiken. Jag testar och ser vad som händer.
Idag, 2022-09-23, skulle jag egentligen sitta i bilen på väg till vävmässan i Halmstad. Men jag är lite krasslig och insåg att det tyvärr inte är läge att resa bort. I morgon skulle jag ha pratat om restgarnsvävning (titta HÄR) på Speakers Corner. Kanske kommer min presentation i PowerPoint till användning vid ett annat tillfälle. Den som undrar vad en vävmässa är kan få en liten glimt HÄR, där jag samlat blogginlägg från förra gången, Växjö 2017.
Istället för att vara i Halmstad och frossa i vävning, träffa bekanta, se utställningar, kolla nya garner och ny litteratur osv, så tittar jag i ”nya” böcker i min bokhylla. Några har jag fått och några har jag köpt.
Damast av Gertrud Ingers och John Becker kom ut 1955 och innehåller ”Handledning i damastvävning och översikt över nutida svensk och dansk tillverkning”. Aktiva damastvävare presenteras i varje län, ibland över flera sidor, ibland med bara några rader. Så här står det om trakter min närhet: ”I Örebro län väver man en del damast på hemslöjdsföreningen, bl. a. tevagnsdukar med motiv från Örebro slott och små tabletter. Vävstolen har harnesk med lockar, och fröken Anna Strömberg från Vintrosa, utbildad vid Handarbetets Vänner, väver där.” ”I Västmanland finns med säkerhet flera vävstolar kvar, men just nu ingen aktiv väverska.” ”I Sörmland slutligen väves damast för tillfället endast av fru Karin Lamberg, Råsta, Ålberga.”
En sak som jag verkligen uppskattar med begagnade böcker är de lösa lappar som tidigare ägare har stoppat in. Här hittar jag till exempel ett recept på stärkelse till lingarn.
En av de väverskor som får en lite längre presentation i boken är Emma Viberg i Undrom, Ångermanland. I boken ligger också en tidningsartikel om väverskan, odaterad från ICA-kuriren. I min bokhylla finns en liten bok om Emma Viberg, skriven av Ann Mari Karlsson 1978.
.
I somras deltog jag i en inspirerande heldag om rosengång på museet i Skara, titta HÄR. Bunden rosengång finns på min lista över kommande vävar så jag blev väldigt glad när jag nyligen fick den här boken av en vän. Boken är tryckt 1983 och är resultatet av flera inventeringar genomförda av hemslöjdskonsulenter i Jämtland och Härjedalen.
Men vad är bästa sättet för mig att komma underfund med hur mönsterformerna byggs upp? Här är ett par exempel på trampordningar ur boken. Jag tror inte att jag kommer att ha tålamod att följa de här instruktionerna. Jag lär mig nog bättre genom att titta på bilder på täckena från Skara och i boken och prova mig fram på egen hand utan de skrivna trampordningarna.
.
Handskar och vantar köpte jag på en bokloppis häromveckan. Boken, tryckt 1959, är en översättning från danskan. Garnerna som används går nog inte att hitta längre. Men det går att hämta idéer från bokens många intressanta beskrivningar på tumvantar och fingervantar. Nu kanske vi byter ut cigaretten mot mobilen.
I Hemslöjdens Hus i Leksand finns delar till leksandsdräkten att köpa, t ex majder = förkläden. Olika färger används vid olika tillfällen. Jag köpte inte, tittade bara på mönsterprakten i rosengång.
I förra veckan var vi ute på en resa några dagar och jag såg fina utställningar i Ockelbo och i Leksand. (Fler bilder, som inte visar textilier, finns på Instagram, @textilainslag.)
I Wij trädgårdar i Ockelbo ställer Annelie Krantz ut alldeles vid huvudentrén. T o m 2022-09-04 kan hennes broderier beskådas och beundras, stygn och hål på målade, återbrukade tyger med rubriken Rester; speglingar.
.
I Wij valsverk visas broderigruppen Fimbrias (hemsida finns HÄR) utställning Vår trädgård har tolv ingångar t o m 2022-08-14. Särskilt intressant var det att se verk av Karin Lundström. Henne har jag följt länge på Instagram, @karinlunds.
.
I Hemslöjdens hus i Leksand såg jag två utställningar, vävar av medlemmar i Vävnätet Dalarna och Eva Davidsson kläder. Vävutställningen är avslutad, men Eva Davidssons utställning kan ses t o m 2022-08-13.
Det var många besökare som beundrade vävnaderna och det var lite svårt att komma åt att fotografera, men jag lyckades ändå ta en någorlunda skaplig bild på Kirsi Mannis fantastiska björkväv i saoriteknik.
.
Eva Nelsons fina trasmattor kunde jag också fånga på bild, liksom hennes läckra väskor i rosengång.
Eva Davidssons kläder har jag sett tidigare. ”Bland det bästa jag sett på länge” skrev jag i ett blogginlägg när hon ställde ut hos Konsthantverkarna i Stockholm, titta HÄR. Sju år senare är hennes mix av plagg, accessoarer, mönster, tekniker från Dalarna och Japan fortfarande bland det bästa jag har sett.
Det händer att jag inte kan stå emot habegäret, som igår (2022-07-09) när jag kom till The Retro Brothers i Malmköping strax innan de skulle stänga för dagen. Eller kanske stängde de för säsongen. Deras butik har bara öppet ibland, när de får lust. Nästa gång blir kanske någon dag i höst, säger de på sociala medier.
Tre korgar fick jag med mig hem och ett mycket sliten väv.
Ser ni vad det är? Jo, ett halvt täcke i motsatstrampad rosengång, också kallat lös rosengång. Vävteknik, mönster och färger säger mig att täcket kan vara från Dalarna. Jag ska laga det en aning för att förhindra att det går sönder ännu mer.
.
.
En av korgarna är en löbkorg, tillverkad av halm. Titta HÄR.
De två andra är s k Hedaredskorgar. De är inte i bästa skick, men jag kunde ändå inte motstå dem. Hedared ligger i närheten av Borås och var känt för korgtillverkning.
.
Här är en film om korgmakare Gustav Persson från Hedared. (Om det inte fungerar att se filmen direkt i bloggen så finns den HÄR.)
I onsdags (2022-06-29) tillbringade jag en härlig och inspirerande dag på Västergötlands museum i Skara tillsammans med andra väventusiaster. Rosengång var dagens tema och ordet ”nördar” nämndes några gångar. Tre föreläsningar stod på programmet och dessutom ett besök i museets magasin, där gamla rosengångsvävar plockats fram. Evenemanget var ett samarbete mellan museet och hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland.
Lotta Lundqvist föreläste om hur hon fastnat i rosengången efter en kurs i vävanalys på Sätergläntan. Som kursarbete valde hon att analysera ett av de många täckena i rosengång som finns på museet i Skara och göra en rekonstruktion. Hon berättade om alla sina val, till exempel att hon i ett tidigt läge var missnöjd med sin provväv, men hur hon genom att bara byta ut en brun färg mot en annan brun nyans fick alla färger att lysa och kännas rätt. Lottas täcke fanns utställt för oss tillsammans med det ursprungliga täcket. Tänk om någon hittar Lottas täcke om hundrafemtio år. Tänk om någon då gör en ny rekonstruktion med det material och den teknik som finns tillgängliga och följer spåren efter Lottas händer och tankar, precis som Lotta har följt personen som vävde det gamla täcket någon gång på 1800-talet.
Trots att täcket är solvat på bara tre skaft och i princip bara trampas 1,2,3 så är möjligheterna att mönstra oändliga. Lotta har fortsatt utforska tekniken och lekt med olika varianter i en provväv. Kunskap och erfarenheter från provvävning och från det första täcket har hon tagit med sig till ytterligare två täcken, nu med egna mönster, ett i gråskala och ett i ljusa färger. Imponerande! Titta gärna HÄR på filmen där Lotta berättar om sitt arbete.
.
Miku Maria Gustavson pratade i sin föreläsning bland annat om glädjen med att göra och glädjen med att dela med sig av görandet, t ex som idag när vi kunde träffas i verkligheten, i sociala medier, på YouTube eller genom att göra ett fanzine (googla!).
Marie Ekstedt Bjersings föreläsning gav oss en ingående vävteknisk fördjupning i de vävvarianter som sorteras in i begreppet rosengång. Vi fick bland annat beskrivet för oss hur lös respektive bunden rosengång förhåller sig till kypert. Vi fick se olika sätt att solva och Marie förklarade för- och nackdelar med få respektive många skaft.
Speciellt för oss hade museets personal plockat fram material ur samlingarna från en inventering av rosengångstäcken som gjordes i Västergötland på 1930-talet. Beskrivningar av vävnaderna är kompletterade med akvarellskisser, garnprover, uppgifter om ägare.
Vi gjorde också ett besök i museets magasin där personalen hade tagit fram ett urval av rosengångsvävar ur samlingarna. Här är några smakprov.
Sex kuddar blev det av väven i motsatstrampad rosengång, titta HÄR. Rosengång är kul att väva! Fyra av kuddarna har inslag av ett melerat garn från Wålstedts. En av de fyra har ett vitt garn på motsatstrampan. I de tre övriga använde jag ett grönt garn från en upprepad tröja, titta HÄR.
Ett växtfärgat ullgarn från runt 1980 fick sällskap av vitt och grått ullgarn.
Bollfrans tillsammans med vitt och grått garn är det i sista kudden. Det finns saker i utförandet som kunde vara bättre. Erfarenheterna tar jag med mig om jag skulle använda bollfrans som inslag någon mer gång.
Några av kuddarna ska jag behålla och några är till salu. Kontakta mig vid intresse, elisabet.textilainslag@telia.com.
En liten bit till ska jag väva innan det är dags att klippa ner väven i rosengång, titta HÄR. I den sista kudden har jag pillat in bollfrans. Det blir nog bra. När väven är nerklippt återstår att välja tyg till baksida på kuddarna och sedan sy ihop.
Som hjälpmedel att hålla samma avstånd mellan raderna med bollfrans har jag klippt ett pappersmått.
Motsatstrampad rosengång går att variera nästan hur mycket som helst. Jag förstår ju hur trampordning och färger fungerar ihop, men har varit ganska återhållsam med mönster. Jag visar när mina kuddar är monterade.
Till den som vill se mer av möjligheterna med motsatstrampad rosengång kan jag rekommendera Anna Östlunds böcker, fyllda med inspiration. Två av hennes tre böcker finns hos mig ännu några veckor. Sedan är de tillbaka på sin plats på biblioteket.
Rosengång med motsatstrampning är på gång i vävstolen. Kuddar ska det bli. Varpen är mattvarp 12/6. Hellre hade jag nog haft lin i varpen, men eftersom min ambition är att i möjligaste mån använda garn ur mitt lager så blev det mattvarp. Det vita inslaget är ett ullgarn, Brage, som jag köpte för att färga och använda till broderi. Men jag tyckte att garnet var för tjockt att sy med och det förblev ofärgat och oanvänt. Det rosa-orange-gröna specialspunna garnet från Wålstedts, titta HÄR, räcker till tre kuddar.
Det finns varp till ytterligare ett par kuddar. Men vilket material ska jag välja? Och hur ska jag trampa? Ska jag använda några av garnerna som finns kvar från växtfärgningshysterin för 40 år sedan, runt 1980?
Eller är det kanske nu som några meter bollfrans ska komma till användning?
Vi tog en tripp till Västergötland nu i veckan. Det blev ett par fina dagar med bad både i Vänern och i Vättern, promenader i naturreservat, bilkörning i sakta tempo på krokiga småvägar och besök på lugna, tysta platser som för bara några veckor sedan kryllade av semesterfirare. Och så blev det förstås lite textilspaning.
Från Kampes köper jag garn ibland. Det här var mitt första besök i butiken i Ullervad utanför Mariestad. De säljer förstås ullgarner från sitt eget spinneri, men har också ett bra sortiment av vävtillbehör och garner för vävning och stickning. Min ambition är ju att i första hand använda garner som redan finns i mina förråd, men jag köpte ändå ett par hekto ullgarn spunnet i Ullervad. Det finns en plan och garnet behövs som komplement till garn ur förrådet.
Genom en öppen dörr kunde jag spana in på tvinningsmaskinerna i spinneriet.
I garnhyllorna hängde små söta koftor för att visa hur garnet kan se ut uppstickat.
I Skövde besökte vi Slöjdens Hus och utställningen med rosengångsvävar.
Jag deltar med en halsduk som finns med på utställningsaffischen. Titta HÄR i ett tidigare inlägg. HÄR finns en film från utställningen inspelad i samband med Hemslöjdens Ullvecka 4 – 11 september 2021.
Jag inspekterade och beundrade vävnaderna, pratade mycket och glömde nästan att fotografera. Men här är i alla fall några exempel på alla fina och inspirerande vävar i utställningen.
Marina Fränke har vävt den fritt mönstrade mattan i tre våder som sytts ihop.
En fin kant på en fin trasmatta av Berit Ericson.
Extra roligt var det att se Lotta Lundqvists rekonstruktion av ett täcke från Västergötlands museum i Skara. Vi gick båda distanskursen i analys och rekonstruktion på Sätergläntan förra året. Rekonstruktionen av täcket var Lottas projekt i kursen. Förhållandena under pandemin gjorde att jag inte deltog i den avslutande träffen och inte fick ta del av kurskamraternas redovisningar. Men nu fick jag se Lottas fina täcke! Titta gärna HÄR på filmen där hon berättar om sitt arbete.
Tack vare ett par regniga dagar fick jag i sista stund upp en rosengång i vävstolen, en kort varp till två halsdukar i rosengång med tuskaft. Hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland har i samarbete med Skaraborgs Hemslöjdsförening uppmuntrat till rosengångsvävning och den som vill kan visa upp sitt resultat i en utställning på Slöjdens Hus i Skövde. Utställningen pågår 4 september – 2 oktober 2021, titta HÄR.
I vävstolen, första bilden, gick det bara att se det karaktäristiska rosengångsmönstret i visst ljus och i vissa vinklar. Jag tänkte att det skulle bli tydligare efter nerklippning och tvätt. Så blev det inte. Mönstret försvann ännu mer. Men jag är ändå väldigt nöjd! Material, bindning och täthet bildar tillsammans en mjuk och behaglig kvalitet med en lite elastisk struktur.
Jag varpade med fyra trådar, två trådar redgarn 20/2, en tråd ullgarn 16/2 (ett litet restnystan gick åt) och en tråd ullgarn 12/2. Solvningen är vanlig rosengångssolvning, 12343214, och varptätheten är 7 trådar/cm. I en av halsdukarna består tuskaften av redgarn 20/2. Till mönster tog jag ett sånt där garn som nog många av oss har, ett oemotståndligt impulsköp från en reakorg. Det mjuka, vackra, entrådiga garnet består av en blandning av ull och silke. Härvan är oregelbundet färgad i ljusa pastellfärger i rosa, blågrått, grått.
Till den andra halsduken använde jag det vackra reagarnet i tuskaften och ullgarn 12/2 i mönstret.
Snart är en av halsdukarna på väg med posten till utställningen i Skövde.
En enda gång har jag vävt något i tekniken rosengång och det var länge sedan. På en terminskurs i vävning 1972 vävde jag löparen på bilden, mått ca 35 x 65 cm. Varpen består av tvåtrådigt lingarn och inslaget är entrådigt ullgarn, en tråd i den grå tuskaften och två sammanspolade trådar i det grön-gula mönstret.
Även om jag inte har vävt rosengång, så har jag tittat på vävnader i rosengång, beundrat vad andra har gjort och visat lite här på bloggen. HÄR är ett gammalt täcke i en museibyggnad som jag ser om jag tittar ut genom fönstret. HÄR finns en rya från samlingarna i Sörmlands museum. HÄR är en detalj från en kjol, också från Sörmlands museum. HÄR är bilder från en utställning i Borlänge med nutida användning av tekniken.
Rosengång kan vara ett lite knepigt begrepp. Löparen som jag vävde för länge sedan har rosengångsbårder på tuskaftsbotten. De två andra huvudvarianterna är motsatstrampad rosengång och bunden rosengång. Flera olika benämningar finns, vilket kan förvirra, t ex vanlig rosengång, lös rosengång, gubbatäcke, gubbaväv. Det går också att vända mönstren 90 grader och väva rosengång på längden. I trasmattor brukar man ibland solva längre rapporter och kalla mönstret t ex rosengångsfantasi.
Att mitt intresse för rosengång har väckts just nu beror på en vävutmaning. Skaraborgs Hemslöjdsförening och Hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland samarbetar i ett gemensamt projekt för att inspirera oss till att väva rosengång. Den som vill visa upp sin rosengångsväv inbjuds till en utställning i Slöjdens hus i Skövde i höst (2021). HÄR finns information om projektet. Det går också bra att dela med sig av sin vävning på Instagram, #vävrosengång och #rosengångsinspiration. På Facebook finns gruppen Vävutmaningen #vävrosengång. Och så finns det en väldigt bra film på YouTube, där Lotta Lundqvist berättar om sitt omsorgsfulla och inspirerande arbete med att rekonstruera ett gubbatäcke från Västergötlands museum, titta HÄR.
Snart blir det nog en rosengångsväv här hos mig. Vissa tankar finns, men det är många beslut som ska tas innan varpen är i vävstolen.
I Sörmlands museums samlingar finns tre gamla ryor. Rya, då tänker vi kanske matta, men de här ryorna har aldrig använts på golvet, utan som täcken. För drygt 15 år sedan tittade jag på ryorna tillsammans med dåvarande hemslöjdskonsulenten Lille-Mor Boman. För några dagar sedan var det dags igen. En vävande kollega, Åsa Viksten Strömbom, och jag fick möjlighet att studera ryorna tillsammans med hemslöjdskonsulent Maria Neijman. En konservator fanns hela tiden med i bakgrunden och såg till att de slitna och ömtåliga textilierna hanterades på ett bra sätt. Vi tillbringade ett par intressanta timmar med de gamla ryorna. Om och hur vi går vidare efter det här besöket har vi inte bestämt, men något händer säkert.
Här kommer lite kortfattade noteringar om de tre ryorna.
Ryan på den översta bilden har med största sannolikhet använts i båt ute på Östersjön vid övernattning i samband med fiske. Den är hopsydd av tre våder, med bredden ca 83, 83 respektive 61 cm. Bottenväven är vävd i liksidig kypert och nockorna (=”tofsarna”) är inlagda i botten på ett sätt som gör att de inte syns på slätsidan. Där nockorna är slitna syns hur de är fördelade oregelbundet över ytan. Inventarienummer SLM 9210, titta HÄR.
Nästa rya är vävd i två våder i inslagsrips med ett ganska regelbundet mönster i brunt, vitt och gult mellan nockraderna. Nockorna är till stor del utslitna. Inventarienummer 3203, titta HÄR.
Den tredje ryan är vävd i bunden rosengång i många färger. Bindningen är oliksidig och rosengångens rätsida ligger på ryans slätsida. Det finns ingen rapport i rosengångsbårderna. Mönstret på de två våderna stämmer så när som på en bård i ena kanten. Nocken bildar rutmönster i gult och vitt. Inventarienummer 3204, titta HÄR.
Förra veckan (september 2019) hade jag förmånen att gå på en visning med textil inriktning i magasinen hos Sörmlands Museum i Nyköping, bokad av föreningen Riksvävarnas avdelning Uppland-Sörmlands Vävare. Det finns så mycket att se! HÄR finns ett inlägg från ett tidigare besök i magasinen.
Hemslöjdskonsulent Karin Edlund guidade oss. Ett av hennes specialområden är folkdräkter och vi stannade förstås en stund i avdelningen med delar till dräkterna från Vingåker och Österåker. Jag är definitivt ingen expert, tycker bara att det är intressant att titta och att lära mer om de sörmländska dräkterna, med ålderdomliga drag och med många varianter. HÄR finns information om dräkterna. Den som vill veta ännu mer kan delta i ett dräktseminarium som äger rum på Sörmlands Museum 25 – 26 oktober 2019, titta HÄR.
Översta bilden visar den säregna broderade mössan som hör till VIngåkersdräkten. Under mössan bärs en stomme av halm, täckt med vitt linnetyg, och över mössan ett gouffrerat, veckat, linnetyg.
Sömmen på insidan av den röda vardagskjolen i handvävt tyg är sydd för hand med lintråd. Nederkanten av kjolen har en skoning av ett tyg mönstrat i treskaftad rosengång.
I en säng i en museibyggnad nära mig ligger det här gamla täcket, vävt i bunden rosengång. Försiktigt petade jag en aning för att kunna se lite mer. Vill jag se ännu mer är det nog bäst att prata med någon ur personalen.
Täcket är vävt i två längder och har en längsgående söm. Det är slitet och trasigt.
Det är stor variation på bårderna och så vitt jag kunde se så återkommer inget mönster.
Bunden rosengång har en tydlig baksida med flotteringar.
Borlänge – där har jag bytt tåg många gånger. Nu har jag för första gången sett mer av stan än järnvägsstationen. SSAB:s anläggning är enorm! Det kunde jag konstatera när vi letade oss fram till Norra porten och restaurang Blå Lågan.
I restaurangens foajé visas t o m 2014-04-29 ett mycket inspirerande vävprojekt, Rosengång i varmvalsverket. Tolv väverskor har tillsammans med och under ledning av Anna Östlund, informationsansvarig på SSAB och samtidigt rosengångsfantast, gjort studiebesök i varmvalsverket och sedan omsatt sina intryck till vävar i rosengång. Orange, som den flytande, heta, rinnande stålmassan, och grått, som det kalla, hårda stålet, är återkommande färger. Vilket oerhört roligt och spännande sätt att utforska en vävteknik!
Anna Östlund presenterar projektet, deltagarna och deras vävar i boken Rosengång i varmvalsverket. Hon har tidigare gett ut boken Rosengång: berättelser, historik, vävar.HÄR finns böckerna.
Bilder: Kuddar av Karin Olhans, Kicki Sandberg och Yvonne Åkerblom, mattor av Ingrid Bergsten samt löpare av Yvonne Åkerblom.
Textila inslag 