Kategoriarkiv: Vävning

Tre sjalvävar

En blå, en grön och en lila sjalväv i varptaqueté har det blivit i höst. Varparna är korta, endast till två sjalar. De trampas olika och varje sjal blir unik. Den blå väven och den gröna är jag riktigt nöjd med.

Men den lila väven…  När jag plockade med garnerna och testade olika färgkombinationer så tänkte jag till slut: ”Nej, nu ska jag inte vara så feg! Det här får bli färgstarkt”. I efterhand tycker jag nog att jag kunde ha varit lite mer återhållsam och valt bort svart och orange.

Inte nog med det. När jag tvättat sjalarna och kvarvarande spinnolja i det industrifärgade garnet var borta så uppdagades en färgskiftning i garnet. Det ser ut som om två olika garnpartier blandats i samma nystan. De lila sjalarna hamnar i fyndlådan när jag deltar i Vinterspår i Lindesberg, ett kulturevenemang i mina gamla hemtrakter 2 – 3 februari 2019.

HÄR finns fler inlägg om sjalar i varptaqueté.

Stripweave på Etnografiska Museet

Under en månad nu i höst (2018) sitter Marcia Harvey Isaksson på Etnografiska Museet i Stockholm och väver stripweave, smala remsor som sys ihop till större tygstycken. Vävstolen av afrikansk modell har hon byggt av rundstav och rep med hjälp av Ousman Sarr, vävare från Senegal, numera bosatt i Sverige. Marcia väver tuskaft, kompletterat med mönstersolv. Det återstår två tillfällen att se vävningen, prata med Marcia och kanske prova att väva, onsdag 21 november och söndag 25 november.

Projektet ingår i ett residensprogram initierat av Slöjd Stockholm. HÄR finns lite mer information.

Blå rumpa

Rumpa är i det här fallet = varpfläta. Det här blir den tredje sjalväven på kort tid, rutor i varptaqueté. Nu är det mest blått i olika nyanser tillsammans med lite grönt och lite blålila. Få se om jag fortsätter med ännu en uppsättning. Efter tre vävar finns det ganska gott om restgarner. Resterna är nog roligast, utmaningen att kombinera begränsade mängder material till något fint, ungefär som att väva trasmattor.

Solvat och skedat

Jag fortsätter att väva sjalar i varptaqueté. Den här gången är det mest lila färger i varpen. Det är många arbetsmoment som ska klaras av innan det äntligen är dags att väva.

När jag solvar räknar jag in solven i lagom stora grupper, anpassade till ränderna i varpen. Då upptäcker jag (oftast) tidigt om någon tråd hamnar på fel skaft. Den som är uppmärksam ser att tramporna är uppknutna. Förra väven var också en sjalväv i varptaqueté med samma antal skaft och trampor och samma trampuppknytning. Alla snören fick vara kvar. När den nya varpen drogs på särade jag bara på solven och varpen passerade i mitten.

När trådarna har pillats genom solven ska de träs i skeden. Den här gången la jag skeden på vävstolens tvärsidor. Om skeden hade varit några centimeter längre hade den snällt legat kvar. Nu knöt jag fast den med en stump mattvarpsrester i varje sida.

Snart kan jag börja väva och får äntligen se om jag blir nöjd med mina val av färger!

Färgar garn

Regniga och grå höstdagar passar det bra att vara inomhus och färga garn. Att få önskad färg på garnet i färgbadet är inga problem. Desto svårare är det att få rätt färg på garnet med kameran när det knappt finns dagsljus. Här är i alla fall lila garn i mitten, lila + blått till vänster och lila + rött till höger. Garnet kommer jag att blanda med andra kulörer till två uppsättningar i vävstolen. Det blir sjalar i varptaqueté, en varp med mest blå toner och en varp åt det lila hållet. Garnet är ullgarn 6/1 och jag har använt syrafärg från Färgkraft.

Mitt lilla färgeri har jag nog visat tidigare. Jag färgar bara små mängder och det är perfekt att hålla till på badrummet, på bänken ovanför tvättmaskin och torktumlare.

Mer vävning

Drygt 40 uppsättningar med sjalar i varptaqueté har jag vävt under årens lopp. Och nu blir det fler! Några lådor med garn fick komma upp från förrådet och jag kunde konstatera att jag inte behöver köpa mer. Garnet räcker till många sjalar. Om det blir svårt att pussla ihop kulörer så finns det flera kilo ofärgat garn i passande kvaliteter att stoppa ner i färgbad. Jag blandar ullgarn 6/1 med tvåtrådiga ullgarner med ungefär samma löplängd, dvs ca 6.000 m/kg. Jag sätter upp korta varpar till bara två sjalar. De mönstras lite olika i trampningen, så varje sjal blir unik.

Till den första varpen plockade jag ihop mest gröna garner, kompletterat med lite grått, turkos och brunt. Det roligaste med de här sjalvävarna är att välja bland alla färger. Först när jag börjar väva och ser hur färgerna samverkar vet jag om mina val är de rätta.

HÄR finns mer om mina sjalar i varptaqueté (varpmönstrad tuskaft). Om någon vill väva själv så finns det en vävsedel som jag gjorde till tidskriften Vävmagasinet för några år sedan, nr 4 2015.

Vävning i höst

Tre korta halsduksvävar har jag åstadkommit i höst, alla i dubbelväv med färgeffekt. Snart finns halsdukarna i butiken hos Hemslöjden i Linköping.

Väven på första bilden är den senaste.  Stålgrått, olivgrönt och orange garn har jag färgat och kompletterat med svart och naturvitt. Den förskedade varpen visade jag  HÄR.

Den här uppsättningen i olivgrönt, stålgrått, svart och naturvitt finns i ett tidigare inlägg, titta HÄR .

En variant i orange, svart och vitt har det också blivit.

Nu funderar jag på kommande vävar. Det blir nog sjalar i varptaqueté, en gammal favorit.

 

Textil från Japan

I år är det 150 år sedan Sverige och Japan inledde diplomatiska förbindelser. Det firas bl a nu under hösten 2018 genom textilutställningar på tre gallerier i Stockholm med samlingsnamnet Influenser, ett initiativ av Svenska Vävakademin. HÄR finns mer information.

Asako Ishizaki ställer ut på HV Galleri. Hon väver i pappersgarn med metall- eller nylontråd som inslag och formar vävnaderna till tredimensionella objekt efter nerklippning. Varp och inslag fortsätter utanför väven och flätas till en livfull kontrast mot de strama rutorna.

Fiberspace Gallery visar ett samarbetsprojekt kallat Intertradition mellan Shogo Hirata, Japan, och Lisa Juntanen Roos, Sverige. Tillsammans har de formgett ett tyg med mönster i ikat, kasuri på japanska, som färgats och vävts hos Shimogawa Orinomo, ett tradtionellt väveri i Japan. Var för sig har de också blandat japanska och svenska uttryck. Shogo Hirata har använt sig av målat och flätat papper. Lisa Juntunen Roos har vävt och det ska bli spännande att se om hon fortsätter att utveckla sina idéer om möten mellan svenska och japanska textiltraditioner.

På Almgrens Sidenväveri visas vävar av Jun Tomita. Konsten att färga ikat behärskar han till fullo, men numera målar han sina varpar istället för att göra omknytningar. Den målade varpen ger en yta som är livfull på ett diskret sätt. I sitt artist talk visade han foton som han tog för ca 30 år sedan på ytor och väggar i Gamla Stan i Stockholm och som har betytt mycket för utvecklingen av hans konstnärskap. I tidskriften Vävmagasinet  nr 3 2018 finns en artikel om konstnären.

Jun Tomitas mattor är vävda av ullgarn i dubbelväv. Efter vävning stampas mattorna så att fibrerna hakar samman och ullens färger blandas en aning. Han visade bilder på hur mattorna stampas med fötterna (gummistövlar!).

 

Så här blev det

Två halsdukar i dubbelväv är färdigvävda. Nu behöver de ligga och vila lite och stabiliseras efter att ullgarnet har varit hårt spänt i vävstolen. Sedan återstår att knyta fransar, laga några ”hoppor”, tvätta halsdukarna och pressa dem. Jag valde att använda det olivgröna och stålgrå garnet som jag färgade tidigare tillsammans med svart och vitt. Jag hade lite orange garn också, men det sparar jag till en annan väv.

Nu funderar jag på vilka färger jag vill ha i nästa halsduksväv. Det blir en dubbelväv igen. Så roligt att väva men så svårt att fatta beslut bland alla möjligheter som finns!

Nostalgi mot mörk bakgrund

På Almgrens Sidenväveri i Stockholm visar skickliga Susanne Henriques bildvävar nu, t o m 2018-10-06. Hela fjorton bilder finns på utställningen, i olika storlekar och med några olika teman. Det är roligt och stimulerande att se en del av Susannes skisser och inspirationsmaterial också.

Speciellt förtjust blir jag i de tvetydiga bilderna med förstorade bokmärksmotiv, söta barn med blommor eller kattungar i famnen. En mörk, lite hotfull, bakgrund kontrasterar mot det gulliga, neutraliserar det nostalgiska och tillför spänning hos bilderna. Som vanligt hos Almgrens finns en fin liten katalog och där läser jag att violerna i bakgrunden symboliserar dikter av Nelly Sachs om sorg och ångest.

HÄR finns information om Almgrens Sidenväveri.

Färgat igen

Första beslutet är fattat inför nästa halsduksväv. Jag har bestämt vilka kulörer jag ska välja till garnet. Det blev olivgrönt och stålgrått den här gången. Blått och gult färgpulver (från Färgkraft) är blandat i olika proportioner enligt ett par av mina utprovade recept.

Nu ska jag fortsätta bestämma. Jag lägger till svart och vitt, men ska jag välja lite orange också? Att det ska bli dubbelväv, det vet jag. Men hur? Möjligheterna är oändliga.

Färgat, varpat och förskedat

Mest gult färgpulver, lite rött och lite lila blandade jag i färgbadet för att få en ”bränd” eller lite ”smutsig” orange färg på ullgarnet. Färgen blev inte riktigt som jag tänkt mig till en början, men med tillsats av lite mer gult och sedan en aning lila kände jag mig nöjd. Det färgade garnet ska bli halsdukar i dubbelväv tillsammans med svart och vitt.

Varpat och förskedat har jag gjort. Vävstolen har varit tom ända sedan i januari, så nu ska det bli roligt att komma igång och väva igen.

En vecka med mycket textil

Senaste veckan har varit textilintensiv. Beställningar har skickats och jag har skrivit ihop några förslag till kurser och workshops inför eventuella samarbeten. (Hade jag inte bestämt mig för att vara pensionär?)

Men det började i fredags, 2018-08-24. Då deltog jag i ett seminarium om Lilli Zickerman hos Nämnden för hemslöjdsfrågor. Jag lyssnade på föreläsningar framförallt om hennes fotodokumentation av textilier. Om Lilli Zickerman och hennes foton skrev jag för ett tag sedan, titta HÄR. Många bekanta träffade jag och det blev en hel del prat, men tog jag några bilder? Nej, inte en enda.

I lördags var det dags för Ullfestivalen hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Lite höst kändes  i luften, men som tur var kom det inget regn. Tog jag några bilder? Ja, tre användbara foton hann det bli mellan mötena med kunder och alla andra pratglada och trevliga besökare.

Astas Ullrike var där med sina fina kläder i ulltrikå och 2stickare visade flerfärgsstickning med lyfta maskor.

I tisdags åkte jag till Stockholm och besökte ull- och lindagarna på Skansen. Evenemanget pågick lördag – tisdag med mer att se och göra under veckoslutet, men jag är ändå nöjd med intrycken från i tisdags. Så då blev det väl många bilder? Nej, inte heller på Skansen var jag särskilt flitig med kameran. Men här i alla fall några smakprov på vad som visades.

Repslagning direkt från ospunnet lin

Handspunnet ullgarn i inslaget

Knyppling med ull-/silkegarn

Klart för linnebyk med en säck björkaska som tvättmedel i botten av kärlet

Klypor (=klädnypor)

Klappbrygga

Klädd för grovarbete

Två kilo ut och två kilo in

I nästan 20 år hade jag de här riktigt fina garnerna i min ägo, specialkvalitéer från Wålstedts Textilverkstad. Garnet är avsett till vadmalsvävning. Varpgarnet på koner har S-snodd och inslagsgarnet på härvor har Z-snodd. Dåligt samvete har jag haft för att jag aldrig satte igång med att väva den där vadmalen som jag tänkt. Nu blir det till slut vadmal av garnet i alla fall, inte hos mig, utan på Färgargården i Norrköping. Jag är så glad att garnet kommer till användning. Och det kändes också bra att garnlagret minskade med drygt två kilo.

Emellertid, det dröjde inte många dagar innan lagret fylldes på med ungefär samma mängd garn, två kilo redgarn som ska färgas. Det ska bli fina kulörer till yllebroderi och till fler halsduksvävar i dubbelväv och färgeffekt.

Utställning: Bildvävar

Alldeles runt hörnet pågår just nu en sevärd utställning med ett 20-tal intressanta bildvävar. Christina Lerwall heter konstnären som har spunnit garnet, färgat med växter och vävt. Den översta bilden, utställningens äldsta, är från 1972. Jämför uttryck och utförande med nästa bild (något beskuren) som är vävd och broderad ca 30 år senare.

Detalj:

Ett par porträtt:

Och ett par hästar:

Hennes verk visas tillsammans med sonen Douglas Lerwalls skulpturer och sonhustrun Karin Lerwalls målningar. Platsen är Form & Färgverkstaden, Rademachersmedjorna, Eskilstuna. Utställningen pågår t o m 2018-04-06, öppet varje dag kl 12 – 17. Gå dit om du är i närheten!

Ryor – hittar gamla bilder

Jag letade efter några gamla bilder i datorn, men hittade inte dem jag sökte. Istället dök de här bilderna från 2009 upp, ett par ryor som jag vävde på uppdrag av Nämnden för Hemslöjdsfrågor, en myndighet under Tillväxtverket. Ryorna vävdes för att hänga på väggen i ett par samtals-/konferensrum.

Förebilden är en s k glesrya från 1700-talet från Örebro län, numera i Nordiska Museet. 1700-talsryan hade jag förmånen att jobba med i ett projekt för så där 20 år sedan. HÄR och HÄR finns mer information i tidigare blogginlägg.

Två ryor vävde jag till Nämnden för Hemslöjdsfrågor, mått 65 x 170 cm. Botteninslaget är ett entrådigt ullgarn, 6/1, från Wålsedts. Nockgarnet är till största delen också från Wålstedts, men jag har blandat i andra garner för att få ett lite spretigare intryck. Den som tittar noga ser kanske att det är olika riktning på tvinningen i garnerna, Wålstetds garn har Z-tvinning, de andra garnerna är S-tvinnade.

Undrar var ryorna finns nu. Nämnden för Hemslöjdsfrågor har bytt lokaler. Följde ryorna med i flytten, hänger de kvar på ursprunglig plats eller finns de någon annanstans?

Min första väv

Min första väv – gästhanddukar. Jag och ett par nya kamrater tittade i skolans garnförråd, valde garn, kom överens om en randning, räknade, varpade, fick upp varpen i vävstolen, balanserade skaften, knöt upp tramporna, fixade lite annat och sedan vävde vi tuskaft, panama, korskypert och kypert. Och sedan band. Detta hände inte i år, inte ens detta sekel. Det var 1972, en termin vävning på heltid. Handduken i kypert har försvunnit, men de andra används fortfarande.

 

Favoriter i bokhyllan – vävning

 

Det här är två av mina favoriter bland vävböckerna i bokhyllan.

The structure of weaving av Ann Sutton kom redan 1982, men känns väldigt modern.

Författaren går igenom en rad bindningar på ett ovanligt lättsamt sätt.  Det finns inga vävsedlar, men många inspirerande bilder av fantasifulla vävar i spännande material och i fina färger. Några enstaka exempel är vävda av författaren, andra vävnader är inlånade och det framgår tydligt vem som är upphovsperson. Bilden ovan visar ett par tuskaftsvävar.

Så här går det att variera kypert på 8 skaft.

Konstruktion av olika typer av dubbelväv gås igenom och många intressanta exempel visas.

Den andra boken, Ideas in weaving av Ann Sutton och Diane Sheehan, är från 1989.  Här är vävarna mer komplicerade. Det behövs ofta specialutrustning och det mesta är sånt som jag är mer intresserad av att titta på än att väva själv.

Solfjädervävsked har ju blivit populär här på senare år, men fanns redan för 30 år sedan.

Här är ett annat exempel på en väv som kräver lite mer än en vanlig vävstol.

Men författarna visar också att det går att väva intressanta saker utan komplicerad utrustning.

Jag köpte böckerna när de var tämligen nya. Det går fortfarande att hitta dem på nätet t ex genom att googla på ISBN-numren.

Ann Sutton. The structure of weaving. Photo by David Cripps. ISBN 0-934026-38-6
Ann Sutton and Diane Sheehan. Ideas in weaving. Photo by David Cripps. ISBN 0-934026-42-4

Specialgarn

Flera hekto specialinfärgat och specialspunnet garn från Wålstedts Textilverkstad finns i min ägo sedan en vecka. Vad ska jag hitta på med ett så vackert garn? Jag vrider, vänder, känner och tänker.

Garnet fick jag som pris i tävlingen Från Topp till Tå på Fårfesten i Kil i kategori Sjal/halsduk. Titta HÄR.

Vinnare i övriga kategorier var
Mössa/hatt: Carin Elovsson
Halvvantar/Muddar: Eva Lotta Staffas
Vantar: Johanna Wallin
Sockor: Evelina Roos

 

En eftermiddag med dubbelvävar

Den ganska nystartade föreningen Svenska Vävakademin (titta HÄR) hade en offentlig träff i går (2018-02-24) på Historiska museet i Stockholm. Temat var dubbelvävar. Det blev en intressant och givande eftermiddag med tre föreläsningar inför en fullsatt sal.

Amica Sundström, 1:e antikvarie textil på Historiska museet, pratade om dubbelvävar från medeltiden. Hon hade plockat fram tre exempel ut museets samlingar. Översta bilden visar en ca 1000 år gammal s k list, som kom till museet från Marby kyrka i Jämtland. Ett vävlager består av lingarn och ett lager av ullgarn. Se mer HÄR.

Nästa bild visar fragment av en dubbelväv som är daterad till 1500-talet och kom till museet från Överenhörna kyrka i Sörmland. Vi var flera som lite förvånat studerade trådarna. Varp och inslag består av ullgarn. Varpen är tvåtrådig. Inslaget är entrådigt och väldigt ojämnt spunnet. Varför valdes inte en ”bättre” tråd till en så komplicerad väv? Se mer HÄR

Anna Sjögren går sitt tredje år på Sätergläntans vävutbildning. Hon har inriktat sig på dubbelvävar från Bohuslän, s k finsketäcken. På bilden pratar hon om mönsterformer och jämför de stiliserade figurerna på finsketäckena med de livligare motiven på den några hundra år äldre Grödingebonaden, även den en dubbelväv (titta HÄR). 

Nästa föreläsare var Josefin Gäfvert, som använder dubbelväv som konstnärligt uttryck. Det kändes befriande att ta del av hennes tankar om att balansera ordning och anarki, om att bryta upp rutnät, om att följa sin egen vilja och sin egen känsla i vävningen och om att försöka göra sig av med vävutbildningarnas regler som ligger och spökar i bakhuvudet.

Bilderna visar båda sidor av en av hennes vävar från en utställning på Fiberspace Gallery i Stockholm 2017.

 

Vårsalongen på Liljevalchs

Therese Isabell  Olssons trasvävar tillhör mina favoriter på 2018 års upplaga av Vårsalongen på Liljevalchs i Stockholm.

Fascinerad blev jag av Stefan Bennedahls 365 yogafigurer, inte bara av det färdiga verket, utan också av arbetsdisciplinen. Varje morgon i ett år har han gjort ett yogapass och sedan fortsatt dagen med en lerfigur.

Bea Szenfelds varelser i papper i form av liggande barn griper mig också.

Den här trion sätter fart på fantasin. Vart är de på väg, Olof Astrup Hälleqvists djur, bärande på en båt?

Min absoluta favorit,  Eva Larssons sju rakubrända keramikskulpturer, lyckades jag inte fotografera på ett bra sätt där de stod i en glasmonter. Det finns en bild HÄR, där samtliga utställare presenteras, men där visas bara en av de sju skulpturerna. Gör en utflykt till Liljavalchs och se själv! Utställningen pågår t o m 25 mars.

En sak till. Kolla taket i stora rummet  till höger.

En till dubbelväv

Den senaste väven är nerklippt, halsdukar i dubbelväv i orange, cerise och vitt. Som vanligt är det en kort varp till två halsdukar och de är inte riktigt lika. Varje halsduk är unik! På bilden syns fram- och baksida på den ena av halsdukarna, rutor på den ena sidan och ränder på den andra.

Mellan halsdukarna väver jag in spröt, åtta stycken blir lagom,  för att få varp till fransarna. Nu ska jag klippa isär halsdukarna, dreja fransar, laga några hoppor, tvätta och pressa. Sedan är det klart!

Det här är min åttonde halsduksväv i dubbelväv. Ju mer jag håller på desto fler möjligheter ser jag, andra färger, andra partindelningar, andra färgeffekter. Men det blir inte mer just nu. Vävstolen ska få vila ett tag och jag ska göra lite annat.

HÄR finns alla dubbelvävarna och information om material och annat.

Annika Ekdahl på Waldemarsudde

Så kom jag iväg till slut till Waldemarsudde och Annika Ekdahls praktfulla vävar. Föreningen Uppland-Sörmlands Vävare hade bokat en visning. Det gav betydligt mer än om jag sett utställningen på egen hand.

Annika Ekdahls stora bilder är vävda i gobelängteknik. Allt garn färgar hon själv i ateljén i Blekinge. Förlagorna till vävnaderna gör hon som collage i datorn. Hon har ingen mönsterskiss i naturlig storlek, utan arbetar utifrån bilden på skärmen. Oftast utnyttjas hela vävstolens bredd, 3 meter. Under arbetets gång syns bara ca 30 centimeter av väven. Först när väven klipps ner efter ca 1 1/2 års arbete ser hon helheten.

Betraktaren möts av en myllrande mix av figurer, föremål och natur. Vi bjuds på privata berättelser ur Annika Ekdahls eget liv och ur hennes fantasi blandat med berättelser från förr och med referenser till konsthistorien. Fester, enhörningar och hjortar är återkommande motiv.  Som åskådare är det omöjligt att ta in och begripa allt, men det är härligt att göra ett försök.

Mannen som får sällskap av en kanin vid bordsänden är en liten, liten detalj i en stor väv.

I Barockfesten, storlek ca 3 x 3 meter, är en prinsesstårta centrum på festbordet. Framför väven, på golvet, anas en röllakansmatta, Post festum, som visar resterna från festen. Mattan är inte vävd av Annika Ekdahl själv, utan av vävare på Vävaregården i Eringsboda. Nedan syns ännu ett sällskap kring ett dukat bord.

Utställningen pågår ytterligare några veckor och slutar 2018-02-11. Läs mer HÄR. Annika Ekdahls hemsida finns HÄR.

Jag har visat bilder av hennes verk tidigare på bloggen, HÄR från Värmlands museum i Karlstad och HÄR från Meken i Smedjebacken.

Halsdukar i ovana färger

Väven som jag skrev om i förra veckan, titta HÄR, är snart klar. Som vanligt satte jag upp en kort varp, lagom till två halsdukar. Nu hänger halsdukarna på tork efter handtvätt i lite schampo. Bara ångpressning återstår, sen är de färdiga.

Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Jag var lite osäker på färgkombinationen. Vitt och rosa är inte färger jag brukar använda. Men jag är ändå nöjd med resultatet och det blir nog ytterligare en halsduksväv i orange, rosa och vitt. Jag ligger i sängen och skissar på rutor och ränder.

 

Färgat, varpat och pådraget

Färgat garn, varpat en halsduksväv och dragit på varpen har jag gjort. Och så har jag börjat väva. Men blir det bra? Orange känner jag mig bekväm med, och gräsgrönt. Mellanmörk cerise är OK i rätt sammanhang, men ljusrosa? Och så vitt? Färgerna har jag inte valt själv, utan det är färger som ska användas i en tävling utlyst av Fårfesten i Kil, läs mer HÄR. Sockor, vantar, mössa eller halsduk kan man bidra med. Givetvis ska produkterna vara tillverkade av ull och de ska innehålla någon eller alla färgerna. Jag tog alla färger och det var nog dumt. Men jag ville utmana mig själv med den här färgkombinationen som känns lite främmande för mig. Jag borde ha gjort det annorlunda. Framförallt skulle jag ha tagit mindre vitt. Nu får jag försöka gilla läget, kanske vänja mig och fortsätta med glatt humör.

Ett gammalt täcke i rosengång


I en säng i en museibyggnad nära mig ligger det här gamla täcket, vävt i bunden rosengång.  Försiktigt petade jag en aning för att kunna se lite mer. Vill jag se ännu mer är det nog bäst att prata med någon ur personalen.

Täcket är vävt i två längder och har en längsgående söm. Det är slitet och trasigt.

Det är stor variation på bårderna och så vitt jag kunde se så återkommer inget mönster.

rosengångstäcke 2

rosengångstäcke 3

rosengångstäcke 4

Bunden rosengång har en tydlig baksida med flotteringar.

 

Mer tuskaft – halsduk

Halsduk tuskaft 1
Här är ännu en gammal tuskaftsväv, apropå Tina Ignells nya bok, titta HÄR. Kvalitén är mycket behaglig och jag gillar färgen. Jag hade tur att den blev osåld och därmed hamnade i min egen ägo.

Jag har varpat med tre trådar, en tjock och två tunna. Solvningen är rakt genomgående på fyra skaft, en tjock och två tunna i varsitt solv. Det tjocka garnet är skedat med en tråd i rör, det tunna med två trådar i rör.

Båda garnerna är udda sorter som jag köpte någonstans för länge sedan. Tyvärr är de slut i mitt förråd, så om jag vill väva något liknande blir det med andra garner. Det tjocka garnet är ett bourettesilke i grovlek ungefär som ullgarn 6/3. Det tunna är ett långfibrigt, riktigt tunt entrådigt ullgarn, uppskattningsvis ungefär hälften så tjockt som redgarn 20/2, dvs ca 20.000 meter per kilo. Det tunna garnet fick också bli inslag. Jag satte upp en varp till 5 halsdukar med ofärgat garn och styckfärgade de färdiga halsdukarna.

 

Med begränsningar som motor

På söndag 2017-12-17 är sista chansen att se Åsa Pärsons utställning på Fiberspace Gallery (titta HÄR) i Stockholm. Då finns hon i galleriet och berättar om sina vävar.

Åsa Pärson har undersökt möjligheterna att kombinera varp och inslag genom ett antal begränsningar. På väggen sitter 154 vävprover, mått ca 15 x 17 cm, i grundteknikerna tuskaft, panama, kypert och satin. Förutom de fyra vävteknikerna har hon valt att enbart använda garner ur sitt eget förråd. Hon har valt en återhållen färgskala och hon har maximerat antalet skaft till 10. Inom de givna ramarna ser det ut som om hon drivits av målmedvetenhet,  reflektion och intuition.

Resultatet är vackert presenterat, tillfälligt i utställningen och permanent i en bok, Fabricate, Composition and texture. (Som jag inte köpte, varför?)

Åsa Pärson 10

 

I HV:s galleri

Alldeles nyligen hade Moa Wallman sin första separatutställning Nimbus över Sbg. Jag hade tänkt åka till Sundbyberg och se den, men det blev tyvärr aldrig av. Nu fick jag i alla fall se två av vävarna från utställningen. De finns i galleriet hos HV, Handarbetets Vänner i Stockholm. Med imponerande skicklighet har Moa Wallman färgat garn (naturlig färgning) och vävt dessa skimrande mattor, avsedda för golv eller vägg.

Utställningen på HV har namnet Emerging Talents 2.0. Nio kvinnor som nyligen avslutat sina studier deltar med ett eller två verk var; Moa Wallman (HV Skola), Ia Centerhall (HV Skola), Miriam Parkman (HV Skola), Siri Petterson (HV Skola), Astrid Sjöborg (HV Skola), Linette Nilsson (Konstfack), Elin Stampe (Konstfack), Berith Stennabb (HDK Steneby) och Johanna Svallingson (HDK Steneby).

Utställningen pågår t o m 2018-01-13. Värt ett besök, men kolla för säkerhets skull öppettiderna. Det kan hända att det är stängt kring jul och nyår.

Ia Centervall Natt som blänker.

Miriam Parkman, Rocio y los colores fuertes/Teotitlán, detalj.

Berith Stennabb, ANOMICHOLISTIC 10, detalj.

Johanna Svallingson, Alla vi.

Gardin i tuskaft


För många år sedan vävde jag ganska många meter av den här gardinväven. Vävtekniken är tuskaft och jag blev påmind om väven när jag läste Tina Ingnells nya bok som handlar just om tuskaft, titta HÄR.

Det mesta av gardinväven såldes och jag har bara en längd kvar. Den fanns att se på Vävar i vitt och färg, Örebrovävarnas utställning på Örebro läns museum i september 2016. Då fick jag en del frågor om vävsedel. Nu kommer sent omsider en beskrivning.

Varp: Bomullsgarn 16/2, oblekt
Inslag: Lingarn 16, halvblekt.
Sked: 50/10, 1 tråd i solv
Rapporten består av 48 trådar (= 4,8 cm i skeden) som varpas till önskad bredd, lägg till 24 trådar på slutet. Skedas 24 trådar med 3 trådar i rör, 16 trådar med 2 trådar i rör, 8 trådar med 1 tråd i rör. Avsluta med 24 trådar, 3 trådar i rör.

 

Tuskaft


Tuskaft
är namnet på Tina Ignells nya bok. Boken handlar givetvis helt och hållet om tuskaft, den enklaste vävtekniken, ”under en och över en”. Enkelt, javisst, men ändå är möjligheterna till variation i vävstolen nästan oändliga.

Boken är full med förslag och idéer på hur tuskaft kan användas till intressanta vävar. Många olika material, invävda vecktrådar, färgeffekter, tomrör, infärgning i form av ikat och shibori, olika typer av efterbehandlingar – det är bara ett litet urval av bokens innehåll. De olika vävnadsförslagen visas på helsida i naturlig storlek och mina fingertoppar längtar efter att få känna på tygerna i verkligheten. Jag får förstås också längtan efter nya vävar i vävstolen. Mitt senaste fyndköp, ett ljuvligt mjukt garn i merinoull, skulle egentligen bli en stickad tröja. Men garnet passar kanske bättre till halsdukar i någon tuskaftsvariant? Jag bläddrar i boken och funderar lite till.

Pristagare

Utställningen OMSLÖJD – När samlat möter nytt pågår just nu på Örebro läns museum, ett samarbete mellan Örebro läns slöjdförening och museets personal, bl a hemslöjdskonsulent Lina Jatko, titta HÄR.

I lördags var det prisutdelning. Slöjdföreningen hade med hjälp av en jury valt att premiera bidrag från tre av utställningens deltagare. Anneli Linder fick pris för sin klänning med blocktryck. Erik Torstensson prisades för sina tovade penningkattor, inspirerade av en börs i museets samlingar tillverkad av ett kattskinn. Jag har ingen bild på Eriks bidrag, men utställningen pågår t o m 2018-01-28, så än finns det gott om tid att se katterna med egna ögon. Och jag fick pris för mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jätteroligt att få uppskattning!

Garn

Knudegarn i Lönstrup hade inte öppet när jag promenerade genom den lilla charmiga orten i förra veckan. Jag får vänta ett tag med att se, klämma och lukta på de lokala garnerna, tills nästa besök på Jylland. Nu kan jag titta HÄR, på butikens hemsida.

Hos Garnudsalg i Ålborg var det i alla fall öppet, som varje fredag, och vi var många som trängdes bland garnhyllorna. Andra dagar är det bara försäljning på nätet, titta HÄR. Om jag köpte något? Jag blev verkligen nyfiken på deras ”upcycled wool” och ”recycled cotton”, men där och då kunde jag inte se vad jag skulle använda garnet till. Så det fick bli ullgarn i fina färger till halsduksvävar. Inför nästa besök får jag vara lite bättre förberedd.

Nästa väv

Nu har jag varpat till min nästa väv. Det är svart, det är smalt och det är början till en ny väska. Så här såg min nuvarande väska ut när den var ny, i april 2014. Titta HÄR också.

Efter att ha använts så gott som varje dag i mer än tre år börjar den se lite trälig ut. Färgen på det växtfärgade ylletyget har bleknat en del, det svarta tyget är slitet, fodret är smutsigt och det hänger lösa trådar från det brickvävda bandet. Men blixtlåset har hållit bra. Det kan jag sprätta bort och använda igen. Hur min nya väska ska se ut har jag inte bestämt. Kanske blir det ett växtfärgat tyg igen, eller kanske något broderi. Vad jag vet är i alla fall att jag behöver ett brickvävt band till axelrem. Och det är på gång!

Mer från vävstolen

Nu har jag varit flitig! Tre halsduks-/sjalvävar i ullgarn har det blivit på knappt två veckor. Mest tid har gått åt till att räkna, väga och tänka för att få garnerna (rester, reafynd, växtfärgat från 1980-talet och annat ur förrådet) att räcka till så fina vävar som möjligt. HÄR visade jag garner i bruna respektive gula kulörer. Varparna är korta, lagom till två halsdukar à ca 190 cm. För att vara lite rationell har jag använt samma trampuppknytning till alla tre vävarna. Och så har jag inte brytt mig om att lossa eller lyfta bort solvkäpparna vid pådragningen, bara dragit isär solven och låtit varpen gå emellan. Jag har vävt i kypert med 7 trådar/cm i varpen i en 35-rörssked.

Till den bruna väven har jag varpat med sju trådar i olika tjocklek, från ett tunt entrådigt till ett ganska tjockt melerat handspunnet, inköpt någonstans för länge sedan.  Jag varpade tills det garn som fanns minst av tog slut och fick en vävbredd som bara avvek någon centimeter från mina beräkningar.  Inslaget i båda halsdukarna är ullgarn 6/1, mörkbrunt i den ena och ljusare brunt i den andra.

Varpen i de blå halsdukarna är ullgarn 12/2, färgat med syrafärg. Det fanns några små restnystan och även lite större mängder som var avsedda till ett projekt som aldrig blev av. Jag beräknade en ungefärlig varpordning men sedan var det garnmängden som bestämde den slutgiltiga bredden på ränderna. Här är det som blev kvar.

Kyperten vänder med skarp anslutning.

De gula halsdukarna var de som krävde mest tankearbete och räknande. Jag höll på länge och plockade fram och tillbaka med växtfärgade garner i olika gula toner, la till och tog bort igen. Till slut varpade jag med fyra trådar och lät restgarn från en stickad väst (titta HÄR) och en växtfärgad tråd, som det fanns ett helt hekto av, vara med i hela varpbredden. Jag kombinerade på olika sätt med smånystan av växtfärgat och lite annat garn. Garnmängden fick bestämma bredden på ränderna.

De gula halsdukarna är nerklippta nu. Fransarna ska drejas och det tar nästan lika lång tid som att väva. Sedan ska halsdukarna tvättas. Efter det ångpressar jag nog, som jag har gjort med de bruna och med de blå, eller också ruggar jag lite lätt med en borste.

Jag haft roligt och jag är nöjd med resultaten. Och garnlagret har minskat med ca 1,4 kilo.

 

Nytt från vävstolen

En del av garnet som jag köpte på Vävmässan i Växjö (titta HÄR) har omvandlats till halsdukar. Två uppsättningar har jag vävt, två korta varpar à vardera två halsdukar. Garnet är Supersoft från Magasin Duett, varptätheten är 7 tr/cm, tekniken liksidig kypert.

I de lila halsdukarna har jag samma garn i inslaget som i varpen. Den ena halsduken har randigt inslag i ena änden och resten består av en enda färg. Den andra halsduken är rutig i samma färger som varpen

En av de bruna halsdukarna är helt rutig och inslaget består av en annan garnkvalité, ett entrådigt garn som jag råkade ha i samma färger som varpgarnet. Den andra bruna halsduken har varpgarnet som inslag med rutor bara i ena änden.

Det är fler halsduksvävar på gång och garnlagret krymper en aning. Snart visar jag mer!

Dubbelväv och färgeffekt

Jag upptäckte att jag har glömt att visa närbilder på mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt som t o m 2018-01-28 finns i utställningen OMSLÖJD på Örebro läns museum, titta HÄR.

Min inspiration är gamla tygprover som tidigare tillhörde Örebro läns slöjdförening och som nu ingår i museets samlingar. Det mittersta mönstret i färgeffekt på bilden ovan är samma som på ett av de gamla tygerna. Det ursprungliga tyget är vävt i bomull i blått och vitt. Jag valde att använda ullgarn i svart och vitt. Den blå färgen, som jag färgat med syrafärg, kommer istället igen i de enfärgade rutorna. Färgeffekten är solvad med två trådar svart och en tråd vitt garn. Som synes går det att variera mönstret på många sätt genom att ändra inslagsordningen. Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är som sagt dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Till nästa halsduk valde jag ett av mönstren i den första halsduken, nu med inslagsordningen två svarta och en vit, dvs samma som i solvningen.

Ytterligare en halsduk har jag på utställningen, den visade jag HÄR när den fortfarande var kvar i vävstolen.

Tänker, väger och räknar

Det här är det roligaste med vävningen, att tänka, väga och räkna. Kan det bli nåt av de här garnerna?  Härvor och nystan dyker upp när jag letar igenom garnlådorna. Det finns kilovis med reafynd, rester från andra projekt, växtfärgat från 1980-talet och bortglömda fina inköp som har blivit liggande i åratal. Jag tänker på sjalar och fortsätter att väga och räkna.

Välkommen in i trasmattans värld!

Finbollar, fulbollar och knasbollar kan man läsa om i Monica Halléns nya bok I trasmattas värld från a-ö, det vill säga Monicas sätt att kategorisera olika sorters mattrasor. Hon visar hur allt går att använda, det fula, det fina och det knasiga, till mattor i genomtänkt formgivning där varje sorts trasa kommer till sin rätt.

Att kalla boken för en vävbok är lite begränsande. Här finns visserligen vävsedlar till vackra trasmattor i olika tekniker, men också historik, fina bilder och en mängd praktiska vävtips. Erfarenhet, kunskap och fakta presenteras i bokstavsordning på ett mycket inspirerande sätt.  Allt genomsyras av Monicas genuina kärlek till mattrasor och trasmattor. På varje boksida upplever jag glädjen i att ta till vara och jag känner mig verkligen välkommen in i trasmattans värld.

Allt går att använda! Av små trasrester kan man väva fina fransar.

Och så här fint går det att göra av de ännu mindre tygbitarna, resterna som brukar hamna i papperskorgen.

En enda liten invändning har jag, särskrivningen av ordet trasmattans på omslaget.

Viking Couture i Enköping

Under namnet Viking Couture presenteras just nu på Enköpings Museum ett intressant samarbete med Annika Larsson och Desirée Köster som initiativtagare, en blandning av arkeologi, couture och skickligt hantverk.

Annika Larsson, med lång erfarenhet som textilhantverkare och industriformgivare, disputerade häromåret i arkeologi med inriktning mot vikingatid och tidig medeltid. I sina studier av textilfynd ur vikingatida gravar kunde hon konstatera att de begravda kvinnorna, redo för färden mot nästa liv, var iklädda högkvalitativa lyxprodukter från fjärran länder. Desirée Köster är verksam i London och skapar måttbeställda cutouresydda kläder. Utställningen är ett resultat av deras gemensamma intresse för slöjdhantverk och ett samarbete med skickliga slöjdare.

Desirée Köster (sömnad), Annika Larsson (textiltryck), Inger Ohlsson (stickning) Lena Köster (spinning, tovning, vävning) och Anna-Karin Jobs Arnberg (broderi) har skapat kreationer med material och hantverkskunnande av högsta kvalité. Inspirationen kommer från de vikingatida gravfynden, men utförandet har anpassats till nutid. ”Dåtid och nutid möts över kulturella gränser och stora geografiska områden” enligt utställningstexten.

Under hösten genomförs en serie workshop på Enköpings Museum med anknytning till utställningen. Programmet finns HÄR .

Utställningen pågår t o m 2018-02-04.

 

 

Väv 2017 i Växjö – del 4, shopping

Magasin Duett

Det går väl inte att åka tomhänt hem från en vävmässa! Jag hade redan innan tänkt att jag skulle köpa ullgarn till sjalar. Magasin Duett hade koner med Supersoft till aningen nedsatt pris. Jag plockade ihop ett urval av de färger som fanns och nu funderar jag på hur jag använder garnet på bästa sätt. Om jag tar detta till varp så kan det nog passa med garn ur förrådet till inslag.

Finska Anna Vasko med företaget Aurinkokehrä hade fantastiskt vackra garner. Ullen kommer från små finska fårgårdar, garnet spinns i Finland och Anna färgar med växter.

Jag kunde inte låta bli att handla. Det blev en härva av ett tunt entrådigt garn, naturligt gråbrunt som fått en svag blå ton av indigo. Det kan nog passa som inslag i en sjal. Eller också blir det ett sånt där garn som jag bara tar fram emellanåt och njuter av.

Handspunnet lingarn

Det här kunde jag inte heller motstå, nystan med handspunnet lingarn hos Östergötlands Hemslöjd. Fyra av dem fick följa med mig hem.

M Hallén 4.jpg

Monica Halléns nya bok I trasmattans värld finns också i min ägo nu. Mer om den HÄR.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Väv 2017 i Växjö – del 3, diverse

Som sagt, det var Vävmässa i Växjö förra veckan, den 21 – 23 sept 2017. Förutom själva mässan var det utställningar och aktiviteter runt om i stan och här är en blandning av lite allt möjligt. På Utvandrarnas Hus finns utställningen Småland Väver ända till 2018-01-28, titta HÄR. Där kan man bl a se många äldre vävar i smålandsväv, solvad upphämta, inlånade från hembygdsgårdar och privatpersoner.

BRAK 3

På Växjös fina stadsbibliotek visade brodöser i Täcklebo Broderiakademi broderier med vävanknytning, bland annat solv och spolar.

På biblioteket fanns också inspirerande förslag på vävning utan vävstol för barn och unga (och även för oss andra), t ex charmiga collage med flygande mattor och små vävda figurer.

Och på Smålands Museum såg jag en ståtlig kista förstärkt med metallband flätade i tuskaft. Men den hade nog inget med Vävmässan att göra…

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Kista

Väv 2017 i Växjö – del 2, lösa trådar

Nu kommer del 2 av mina sorterade intryck från Växjö förra veckan. Temat den här gången är ”lösa trådar”, vävnader i olika tekniker där trådarna ligger i flera lager, upphöjda, i svängar eller lite fritt hit och dit.

Överst syns detaljer av två vävar av Matilda Dominique från hennes undersökande arbete av mångskaftad våffelväv. Jag missade hennes utställning på Konsthantverkarna i Stockholm nyligen, så det var roligt att se våffelvävarna på mässan.

Elvira Jönsson

Elvira Jönsson från HDK Steneby har vävt med löstvinnat bomullsgarn, mohair och belysning.

Marilyn Piirsalu manipulerar och flyttar på varptrådar med hjälp av en speciell sorts vävsked som hon själv har forskat fram. Hon fanns representerad både på mässan och på Växjö Konsthall, där utställningen Trådvandringar/Threadways pågår t o m 2017-10-29, titta HÄR.

I konsthallen visar Marilyn Piirsalu en installation i samarbete med Kadi Pajupuu.

Där finns också verk av bland andra Rita Parniczky

och Maria Ray Johansson.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Väv 2017 i Växjö – del 1, trasvävar

En 328 meter lång trasmatta sträckte sig längs Storgatan i Växjö under några dagar i slutet av förra veckan. Långa mattlängder hade vävts i vävstugor runt om i trakten och fogats ihop. Samordnare var hemslöjdskonsulent Monica Modig Rauden.

Anledningen till detta var Vävmässan, ett evenemang som arrangeras vart tredje år av Svenska Vävrådet (titta HÄR) och i år, 2017, var det alltså Växjös tur att stå för värdskapet.  Jag tillbringade en intensiv dag på mässan och ytterligare några timmar på utställningar på stan. Fötterna blev trötta och huvudet fyllt. Jag sorterar bilder och intryck och delar upp dem i flera inlägg på bloggen. Nu, i del 1, blir det trasvävar.

Siw Andersson

Matta med inplock i varpriktningen, vävd av Siw Andersson. Kan ses i utställningen Småland väver på Utvandrarnas hus ända till 2018-01-28. Titta HÄR.

Även trasryan vävd av Inga-Britt Hjärtberg kan ses på utställningen Småland Väver.

Klara Albertssons trasrya fanns i HDK Stenebys monter på mässan och är hennes examensarbete från programmet Textil, Kropp, Rum. Se mer av Klara HÄR.

Monica Hallén fanns också på mässan. Hon presenterade sin nya bok I trasmattans värld, mer om boken kommer senare. Och så hade hon förstås med sig sina fina trasvävar.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

OMSLÖJD – När samlat möter nytt

Utställningen  OMSLÖJD – När samlat möter nytt öppnade på Örebro Läns Museum i Örebro idag.

Utställningen är resultat av ett projekt som startade under 2016. En arbetsgrupp bestående av representanter från Örebro läns slöjdförening och personal från museet valde ut ett antal slöjdföremål från museets samlingar. Slöjdare, konsthantverkare, formgivare och andra intresserade bjöds sedan in till inspirationsträffar med tanken att nya föremål skulle skapas med utgångspunkt från de gamla. Ett 20-tal personer visar nu nya föremål tillsammans med föremålen från museet. Läs mer HÄR. Utställningen pågår t o m 2018-01-28.

Översta bilden visar en detalj av en jacka som Anneli Linder har vävt av bortskurna stadkanter, spill från textilindustrin som annars skulle slängas. En för Närke typisk rya ur museets samlingar är hennes inspirationskälla.

 

Anneli fastnade också för en gammal tryckstock för textiltryck. Hon skar en egen och tryckte tyg till en klänning.

Anne-Marie Yazid har sytt en korsett av material ur sitt förråd av tyger. Hennes utgångspunkt var en gammal väl använd korsett som mest består av lappar och lagningar.

Christina Olofsson stickade täcket inspirerat av ett lapptäcke ur museets samlingar.

Här hänger mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jag har tittat på små handvävda tygprover, en del i färgeffekt,  insamlade för ungefär 100 år sedan, uppklistrade på papper med uppgifter om vem som har vävt eller ägt tyget och var i länet personen var bosatt. Eva Eriksson fastnade för en stor burk flätad i näver och flätade sedan skålar i keramik.

Utställningar

Maya Kessler

Idag åkte jag till Stenhuset i Surahammar och såg utställningen Den stora färgen där medlemmar i Svenska Shiborisällskapet visar textilier färgade med indigo. Mycket fint att se! Utställningen pågår t o m 2017-10-15. Öppettider mm finns HÄR.

Överst detalj av väv i papper och siden av Maya Kessler.

Leyun Wang

Skira japanska tyger färgade av Leyun Wang.

Linnéa Blomgren

Linnéa Blomgren har färgat, veckat och värmefixerat nylontyg.

Jag är glad att jag kom iväg och såg den här utställningen. Och jag hoppas att jag hinner uppleva åtminstone några av alla olika utställningar och annat som verkar intressant och som äger rum på lagom avstånd i höst. Rapporter kommer på bloggen i så fall!

Almgrens Sidenväveri, Stockholm, Carol Cassidy, pågår t o m 2/10. Titta HÄR.
Konsthantverkarna i Stockholm, ”Light weight”, pågår t o m 4/10. Se mer HÄR.
Örebro läns museum, Örebro, Omslöjd, 23/9 – 28/1 2018. Titta HÄR.
Konsthantverkarna i Örebro, Stine van Wynsberghe, 23/9 – 18/10. Mer information HÄR.
Fiberspace Gallery, Stockholm, ”Do you Nuno?”, 23/9 – 14/10. HÄR finns mer information.
Enköpings Konstmuseum, ”Viking Couture”, 30/9 – 3/2 2018. Titta HÄR.
HV Galleri, Stockholm. Där ställer Josefin Gäfvert ut (oktober – november), liksom ”Emerging Talents” (november – december) och Svenska Shiborisällskapet (december – januari). PÅ HV:s hemsida finns inga exakta datum. Det kanske kommer, så titta HÄR emellanåt.
Rademachersmedjorna Eskilstuna, 30/10, ”Textile as a political tool”, föreläsning av den indiske textilkonstnären, vävaren och läraren Vasudevan Vadakkiniyedath. Mer information HÄR.

 

 

Ännu en dubbelväv

Det här är min sjätte halsduksväv i dubbelväv. Som tidigare har jag bara satt upp en kort varp till två halsdukar. Kvalitén, dvs kombinationen av material, täthet och vävteknik, är samma som förut. Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är som sagt dubbelväv och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager. Det roliga och intressanta är att se om mönstret blir som jag har tänkt. Sedan, efter en liten stund, blir vävningen är bara ett koncentrerat samarbete mellan hjärna och kropp. Tidigare vävar i samma teknik går att se HÄR.

Äntligen är jag på gång!


Äntligen är jag på gång i vävstolen! Senaste väven klippte jag ner i början av december förra året. Sedan dess har jag flyttat och nu står den bredare vävstolen, min favorit, i förrådet. I lägenheten har jag min smalare Öxabäck med kontramarsch och fritt hängande lattor. Det är minst 15 år sedan jag vävde på den och det tog en stund innan vi listat ut hur alla snören skulle dras. Och inte kom jag ihåg var jag brukar sätta vändpinnen när jag varpar en kort varp till 2 sjalar, fast jag har gjort det minst 100 gånger tidigare. Men nu har jag i alla fall varpat, dragit på och fått ordning på alla snören.  Som sagt, jag är på gång igen!