Kategoriarkiv: Vävning

Två kilo ut och två kilo in

I nästan 20 år hade jag de här riktigt fina garnerna i min ägo, specialkvalitéer från Wålstedts Textilverkstad. Garnet är avsett till vadmalsvävning. Varpgarnet på koner har S-snodd och inslagsgarnet på härvor har Z-snodd. Dåligt samvete har jag haft för att jag aldrig satte igång med att väva den där vadmalen som jag tänkt. Nu blir det till slut vadmal av garnet i alla fall, inte hos mig, utan på Färgargården i Norrköping. Jag är så glad att garnet kommer till användning. Och det kändes också bra att garnlagret minskade med drygt två kilo.

Emellertid, det dröjde inte många dagar innan lagret fylldes på med ungefär samma mängd garn, två kilo redgarn som ska färgas. Det ska bli fina kulörer till yllebroderi och till fler halsduksvävar i dubbelväv och färgeffekt.

Utställning: Bildvävar

Alldeles runt hörnet pågår just nu en sevärd utställning med ett 20-tal intressanta bildvävar. Christina Lerwall heter konstnären som har spunnit garnet, färgat med växter och vävt. Den översta bilden, utställningens äldsta, är från 1972. Jämför uttryck och utförande med nästa bild (något beskuren) som är vävd och broderad ca 30 år senare.

Detalj:

Ett par porträtt:

Och ett par hästar:

Hennes verk visas tillsammans med sonen Douglas Lerwalls skulpturer och sonhustrun Karin Lerwalls målningar. Platsen är Form & Färgverkstaden, Rademachersmedjorna, Eskilstuna. Utställningen pågår t o m 2018-04-06, öppet varje dag kl 12 – 17. Gå dit om du är i närheten!

Ryor – hittar gamla bilder

Jag letade efter några gamla bilder i datorn, men hittade inte dem jag sökte. Istället dök de här bilderna från 2009 upp, ett par ryor som jag vävde på uppdrag av Nämnden för Hemslöjdsfrågor, en myndighet under Tillväxtverket. Ryorna vävdes för att hänga på väggen i ett par samtals-/konferensrum.

Förebilden är en s k glesrya från 1700-talet från Örebro län, numera i Nordiska Museet. 1700-talsryan hade jag förmånen att jobba med i ett projekt för så där 20 år sedan. HÄR och HÄR finns mer information i tidigare blogginlägg.

Två ryor vävde jag till Nämnden för Hemslöjdsfrågor, mått 65 x 170 cm. Botteninslaget är ett entrådigt ullgarn, 6/1, från Wålsedts. Nockgarnet är till största delen också från Wålstedts, men jag har blandat i andra garner för att få ett lite spretigare intryck. Den som tittar noga ser kanske att det är olika riktning på tvinningen i garnerna, Wålstetds garn har Z-tvinning, de andra garnerna är S-tvinnade.

Undrar var ryorna finns nu. Nämnden för Hemslöjdsfrågor har bytt lokaler. Följde ryorna med i flytten, hänger de kvar på ursprunglig plats eller finns de någon annanstans?

Min första väv

Min första väv – gästhanddukar. Jag och ett par nya kamrater tittade i skolans garnförråd, valde garn, kom överens om en randning, räknade, varpade, fick upp varpen i vävstolen, balanserade skaften, knöt upp tramporna, fixade lite annat och sedan vävde vi tuskaft, panama, korskypert och kypert. Och sedan band. Detta hände inte i år, inte ens detta sekel. Det var 1972, en termin vävning på heltid. Handduken i kypert har försvunnit, men de andra används fortfarande.

 

Favoriter i bokhyllan – vävning

 

Det här är två av mina favoriter bland vävböckerna i bokhyllan.

The structure of weaving av Ann Sutton kom redan 1982, men känns väldigt modern.

Författaren går igenom en rad bindningar på ett ovanligt lättsamt sätt.  Det finns inga vävsedlar, men många inspirerande bilder av fantasifulla vävar i spännande material och i fina färger. Några enstaka exempel är vävda av författaren, andra vävnader är inlånade och det framgår tydligt vem som är upphovsperson. Bilden ovan visar ett par tuskaftsvävar.

Så här går det att variera kypert på 8 skaft.

Konstruktion av olika typer av dubbelväv gås igenom och många intressanta exempel visas.

Den andra boken, Ideas in weaving av Ann Sutton och Diane Sheehan, är från 1989.  Här är vävarna mer komplicerade. Det behövs ofta specialutrustning och det mesta är sånt som jag är mer intresserad av att titta på än att väva själv.

Solfjädervävsked har ju blivit populär här på senare år, men fanns redan för 30 år sedan.

Här är ett annat exempel på en väv som kräver lite mer än en vanlig vävstol.

Men författarna visar också att det går att väva intressanta saker utan komplicerad utrustning.

Jag köpte böckerna när de var tämligen nya. Det går fortfarande att hitta dem på nätet t ex genom att googla på ISBN-numren.

Ann Sutton. The structure of weaving. Photo by David Cripps. ISBN 0-934026-38-6
Ann Sutton and Diane Sheehan. Ideas in weaving. Photo by David Cripps. ISBN 0-934026-42-4

Specialgarn

Flera hekto specialinfärgat och specialspunnet garn från Wålstedts Textilverkstad finns i min ägo sedan en vecka. Vad ska jag hitta på med ett så vackert garn? Jag vrider, vänder, känner och tänker.

Garnet fick jag som pris i tävlingen Från Topp till Tå på Fårfesten i Kil i kategori Sjal/halsduk. Titta HÄR.

Vinnare i övriga kategorier var
Mössa/hatt: Carin Elovsson
Halvvantar/Muddar: Eva Lotta Staffas
Vantar: Johanna Wallin
Sockor: Evelina Roos

 

En eftermiddag med dubbelvävar

Den ganska nystartade föreningen Svenska Vävakademin (titta HÄR) hade en offentlig träff i går (2018-02-24) på Historiska museet i Stockholm. Temat var dubbelvävar. Det blev en intressant och givande eftermiddag med tre föreläsningar inför en fullsatt sal.

Amica Sundström, 1:e antikvarie textil på Historiska museet, pratade om dubbelvävar från medeltiden. Hon hade plockat fram tre exempel ut museets samlingar. Översta bilden visar en ca 1000 år gammal s k list, som kom till museet från Marby kyrka i Jämtland. Ett vävlager består av lingarn och ett lager av ullgarn. Se mer HÄR.

Nästa bild visar fragment av en dubbelväv som är daterad till 1500-talet och kom till museet från Överenhörna kyrka i Sörmland. Vi var flera som lite förvånat studerade trådarna. Varp och inslag består av ullgarn. Varpen är tvåtrådig. Inslaget är entrådigt och väldigt ojämnt spunnet. Varför valdes inte en ”bättre” tråd till en så komplicerad väv? Se mer HÄR

Anna Sjögren går sitt tredje år på Sätergläntans vävutbildning. Hon har inriktat sig på dubbelvävar från Bohuslän, s k finsketäcken. På bilden pratar hon om mönsterformer och jämför de stiliserade figurerna på finsketäckena med de livligare motiven på den några hundra år äldre Grödingebonaden, även den en dubbelväv (titta HÄR). 

Nästa föreläsare var Josefin Gäfvert, som använder dubbelväv som konstnärligt uttryck. Det kändes befriande att ta del av hennes tankar om att balansera ordning och anarki, om att bryta upp rutnät, om att följa sin egen vilja och sin egen känsla i vävningen och om att försöka göra sig av med vävutbildningarnas regler som ligger och spökar i bakhuvudet.

Bilderna visar båda sidor av en av hennes vävar från en utställning på Fiberspace Gallery i Stockholm 2017.

 

Vårsalongen på Liljevalchs

Therese Isabell  Olssons trasvävar tillhör mina favoriter på 2018 års upplaga av Vårsalongen på Liljevalchs i Stockholm.

Fascinerad blev jag av Stefan Bennedahls 365 yogafigurer, inte bara av det färdiga verket, utan också av arbetsdisciplinen. Varje morgon i ett år har han gjort ett yogapass och sedan fortsatt dagen med en lerfigur.

Bea Szenfelds varelser i papper i form av liggande barn griper mig också.

Den här trion sätter fart på fantasin. Vart är de på väg, Olof Astrup Hälleqvists djur, bärande på en båt?

Min absoluta favorit,  Eva Larssons sju rakubrända keramikskulpturer, lyckades jag inte fotografera på ett bra sätt där de stod i en glasmonter. Det finns en bild HÄR, där samtliga utställare presenteras, men där visas bara en av de sju skulpturerna. Gör en utflykt till Liljavalchs och se själv! Utställningen pågår t o m 25 mars.

En sak till. Kolla taket i stora rummet  till höger.

En till dubbelväv

Den senaste väven är nerklippt, halsdukar i dubbelväv i orange, cerise och vitt. Som vanligt är det en kort varp till två halsdukar och de är inte riktigt lika. Varje halsduk är unik! På bilden syns fram- och baksida på den ena av halsdukarna, rutor på den ena sidan och ränder på den andra.

Mellan halsdukarna väver jag in spröt, åtta stycken blir lagom,  för att få varp till fransarna. Nu ska jag klippa isär halsdukarna, dreja fransar, laga några hoppor, tvätta och pressa. Sedan är det klart!

Det här är min åttonde halsduksväv i dubbelväv. Ju mer jag håller på desto fler möjligheter ser jag, andra färger, andra partindelningar, andra färgeffekter. Men det blir inte mer just nu. Vävstolen ska få vila ett tag och jag ska göra lite annat.

HÄR finns alla dubbelvävarna och information om material och annat.

Annika Ekdahl på Waldemarsudde

Så kom jag iväg till slut till Waldemarsudde och Annika Ekdahls praktfulla vävar. Föreningen Uppland-Sörmlands Vävare hade bokat en visning. Det gav betydligt mer än om jag sett utställningen på egen hand.

Annika Ekdahls stora bilder är vävda i gobelängteknik. Allt garn färgar hon själv i ateljén i Blekinge. Förlagorna till vävnaderna gör hon som collage i datorn. Hon har ingen mönsterskiss i naturlig storlek, utan arbetar utifrån bilden på skärmen. Oftast utnyttjas hela vävstolens bredd, 3 meter. Under arbetets gång syns bara ca 30 centimeter av väven. Först när väven klipps ner efter ca 1 1/2 års arbete ser hon helheten.

Betraktaren möts av en myllrande mix av figurer, föremål och natur. Vi bjuds på privata berättelser ur Annika Ekdahls eget liv och ur hennes fantasi blandat med berättelser från förr och med referenser till konsthistorien. Fester, enhörningar och hjortar är återkommande motiv.  Som åskådare är det omöjligt att ta in och begripa allt, men det är härligt att göra ett försök.

Mannen som får sällskap av en kanin vid bordsänden är en liten, liten detalj i en stor väv.

I Barockfesten, storlek ca 3 x 3 meter, är en prinsesstårta centrum på festbordet. Framför väven, på golvet, anas en röllakansmatta, Post festum, som visar resterna från festen. Mattan är inte vävd av Annika Ekdahl själv, utan av vävare på Vävaregården i Eringsboda. Nedan syns ännu ett sällskap kring ett dukat bord.

Utställningen pågår ytterligare några veckor och slutar 2018-02-11. Läs mer HÄR. Annika Ekdahls hemsida finns HÄR.

Jag har visat bilder av hennes verk tidigare på bloggen, HÄR från Värmlands museum i Karlstad och HÄR från Meken i Smedjebacken.

Halsdukar i ovana färger

Väven som jag skrev om i förra veckan, titta HÄR, är snart klar. Som vanligt satte jag upp en kort varp, lagom till två halsdukar. Nu hänger halsdukarna på tork efter handtvätt i lite schampo. Bara ångpressning återstår, sen är de färdiga.

Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Jag var lite osäker på färgkombinationen. Vitt och rosa är inte färger jag brukar använda. Men jag är ändå nöjd med resultatet och det blir nog ytterligare en halsduksväv i orange, rosa och vitt. Jag ligger i sängen och skissar på rutor och ränder.

 

Färgat, varpat och pådraget

Färgat garn, varpat en halsduksväv och dragit på varpen har jag gjort. Och så har jag börjat väva. Men blir det bra? Orange känner jag mig bekväm med, och gräsgrönt. Mellanmörk cerise är OK i rätt sammanhang, men ljusrosa? Och så vitt? Färgerna har jag inte valt själv, utan det är färger som ska användas i en tävling utlyst av Fårfesten i Kil, läs mer HÄR. Sockor, vantar, mössa eller halsduk kan man bidra med. Givetvis ska produkterna vara tillverkade av ull och de ska innehålla någon eller alla färgerna. Jag tog alla färger och det var nog dumt. Men jag ville utmana mig själv med den här färgkombinationen som känns lite främmande för mig. Jag borde ha gjort det annorlunda. Framförallt skulle jag ha tagit mindre vitt. Nu får jag försöka gilla läget, kanske vänja mig och fortsätta med glatt humör.

Ett gammalt täcke i rosengång


I en säng i en museibyggnad nära mig ligger det här gamla täcket, vävt i bunden rosengång.  Försiktigt petade jag en aning för att kunna se lite mer. Vill jag se ännu mer är det nog bäst att prata med någon ur personalen.

Täcket är vävt i två längder och har en längsgående söm. Det är slitet och trasigt.

Det är stor variation på bårderna och så vitt jag kunde se så återkommer inget mönster.

rosengångstäcke 2

rosengångstäcke 3

rosengångstäcke 4

Bunden rosengång har en tydlig baksida med flotteringar.

 

Mer tuskaft – halsduk

Halsduk tuskaft 1
Här är ännu en gammal tuskaftsväv, apropå Tina Ignells nya bok, titta HÄR. Kvalitén är mycket behaglig och jag gillar färgen. Jag hade tur att den blev osåld och därmed hamnade i min egen ägo.

Jag har varpat med tre trådar, en tjock och två tunna. Solvningen är rakt genomgående på fyra skaft, en tjock och två tunna i varsitt solv. Det tjocka garnet är skedat med en tråd i rör, det tunna med två trådar i rör.

Båda garnerna är udda sorter som jag köpte någonstans för länge sedan. Tyvärr är de slut i mitt förråd, så om jag vill väva något liknande blir det med andra garner. Det tjocka garnet är ett bourettesilke i grovlek ungefär som ullgarn 6/3. Det tunna är ett långfibrigt, riktigt tunt entrådigt ullgarn, uppskattningsvis ungefär hälften så tjockt som redgarn 20/2, dvs ca 20.000 meter per kilo. Det tunna garnet fick också bli inslag. Jag satte upp en varp till 5 halsdukar med ofärgat garn och styckfärgade de färdiga halsdukarna.

 

Med begränsningar som motor

På söndag 2017-12-17 är sista chansen att se Åsa Pärsons utställning på Fiberspace Gallery (titta HÄR) i Stockholm. Då finns hon i galleriet och berättar om sina vävar.

Åsa Pärson har undersökt möjligheterna att kombinera varp och inslag genom ett antal begränsningar. På väggen sitter 154 vävprover, mått ca 15 x 17 cm, i grundteknikerna tuskaft, panama, kypert och satin. Förutom de fyra vävteknikerna har hon valt att enbart använda garner ur sitt eget förråd. Hon har valt en återhållen färgskala och hon har maximerat antalet skaft till 10. Inom de givna ramarna ser det ut som om hon drivits av målmedvetenhet,  reflektion och intuition.

Resultatet är vackert presenterat, tillfälligt i utställningen och permanent i en bok, Fabricate, Composition and texture. (Som jag inte köpte, varför?)

Åsa Pärson 10

 

I HV:s galleri

Alldeles nyligen hade Moa Wallman sin första separatutställning Nimbus över Sbg. Jag hade tänkt åka till Sundbyberg och se den, men det blev tyvärr aldrig av. Nu fick jag i alla fall se två av vävarna från utställningen. De finns i galleriet hos HV, Handarbetets Vänner i Stockholm. Med imponerande skicklighet har Moa Wallman färgat garn (naturlig färgning) och vävt dessa skimrande mattor, avsedda för golv eller vägg.

Utställningen på HV har namnet Emerging Talents 2.0. Nio kvinnor som nyligen avslutat sina studier deltar med ett eller två verk var; Moa Wallman (HV Skola), Ia Centerhall (HV Skola), Miriam Parkman (HV Skola), Siri Petterson (HV Skola), Astrid Sjöborg (HV Skola), Linette Nilsson (Konstfack), Elin Stampe (Konstfack), Berith Stennabb (HDK Steneby) och Johanna Svallingson (HDK Steneby).

Utställningen pågår t o m 2018-01-13. Värt ett besök, men kolla för säkerhets skull öppettiderna. Det kan hända att det är stängt kring jul och nyår.

Ia Centervall Natt som blänker.

Miriam Parkman, Rocio y los colores fuertes/Teotitlán, detalj.

Berith Stennabb, ANOMICHOLISTIC 10, detalj.

Johanna Svallingson, Alla vi.

Gardin i tuskaft


För många år sedan vävde jag ganska många meter av den här gardinväven. Vävtekniken är tuskaft och jag blev påmind om väven när jag läste Tina Ingnells nya bok som handlar just om tuskaft, titta HÄR.

Det mesta av gardinväven såldes och jag har bara en längd kvar. Den fanns att se på Vävar i vitt och färg, Örebrovävarnas utställning på Örebro läns museum i september 2016. Då fick jag en del frågor om vävsedel. Nu kommer sent omsider en beskrivning.

Varp: Bomullsgarn 16/2, oblekt
Inslag: Lingarn 16, halvblekt.
Sked: 50/10, 1 tråd i solv
Rapporten består av 48 trådar (= 4,8 cm i skeden) som varpas till önskad bredd, lägg till 24 trådar på slutet. Skedas 24 trådar med 3 trådar i rör, 16 trådar med 2 trådar i rör, 8 trådar med 1 tråd i rör. Avsluta med 24 trådar, 3 trådar i rör.

 

Tuskaft


Tuskaft
är namnet på Tina Ignells nya bok. Boken handlar givetvis helt och hållet om tuskaft, den enklaste vävtekniken, ”under en och över en”. Enkelt, javisst, men ändå är möjligheterna till variation i vävstolen nästan oändliga.

Boken är full med förslag och idéer på hur tuskaft kan användas till intressanta vävar. Många olika material, invävda vecktrådar, färgeffekter, tomrör, infärgning i form av ikat och shibori, olika typer av efterbehandlingar – det är bara ett litet urval av bokens innehåll. De olika vävnadsförslagen visas på helsida i naturlig storlek och mina fingertoppar längtar efter att få känna på tygerna i verkligheten. Jag får förstås också längtan efter nya vävar i vävstolen. Mitt senaste fyndköp, ett ljuvligt mjukt garn i merinoull, skulle egentligen bli en stickad tröja. Men garnet passar kanske bättre till halsdukar i någon tuskaftsvariant? Jag bläddrar i boken och funderar lite till.

Pristagare

Utställningen OMSLÖJD – När samlat möter nytt pågår just nu på Örebro läns museum, ett samarbete mellan Örebro läns slöjdförening och museets personal, bl a hemslöjdskonsulent Lina Jatko, titta HÄR.

I lördags var det prisutdelning. Slöjdföreningen hade med hjälp av en jury valt att premiera bidrag från tre av utställningens deltagare. Anneli Linder fick pris för sin klänning med blocktryck. Erik Torstensson prisades för sina tovade penningkattor, inspirerade av en börs i museets samlingar tillverkad av ett kattskinn. Jag har ingen bild på Eriks bidrag, men utställningen pågår t o m 2018-01-28, så än finns det gott om tid att se katterna med egna ögon. Och jag fick pris för mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jätteroligt att få uppskattning!

Garn

Knudegarn i Lönstrup hade inte öppet när jag promenerade genom den lilla charmiga orten i förra veckan. Jag får vänta ett tag med att se, klämma och lukta på de lokala garnerna, tills nästa besök på Jylland. Nu kan jag titta HÄR, på butikens hemsida.

Hos Garnudsalg i Ålborg var det i alla fall öppet, som varje fredag, och vi var många som trängdes bland garnhyllorna. Andra dagar är det bara försäljning på nätet, titta HÄR. Om jag köpte något? Jag blev verkligen nyfiken på deras ”upcycled wool” och ”recycled cotton”, men där och då kunde jag inte se vad jag skulle använda garnet till. Så det fick bli ullgarn i fina färger till halsduksvävar. Inför nästa besök får jag vara lite bättre förberedd.

Nästa väv

Nu har jag varpat till min nästa väv. Det är svart, det är smalt och det är början till en ny väska. Så här såg min nuvarande väska ut när den var ny, i april 2014. Titta HÄR också.

Efter att ha använts så gott som varje dag i mer än tre år börjar den se lite trälig ut. Färgen på det växtfärgade ylletyget har bleknat en del, det svarta tyget är slitet, fodret är smutsigt och det hänger lösa trådar från det brickvävda bandet. Men blixtlåset har hållit bra. Det kan jag sprätta bort och använda igen. Hur min nya väska ska se ut har jag inte bestämt. Kanske blir det ett växtfärgat tyg igen, eller kanske något broderi. Vad jag vet är i alla fall att jag behöver ett brickvävt band till axelrem. Och det är på gång!

Mer från vävstolen

Nu har jag varit flitig! Tre halsduks-/sjalvävar i ullgarn har det blivit på knappt två veckor. Mest tid har gått åt till att räkna, väga och tänka för att få garnerna (rester, reafynd, växtfärgat från 1980-talet och annat ur förrådet) att räcka till så fina vävar som möjligt. HÄR visade jag garner i bruna respektive gula kulörer. Varparna är korta, lagom till två halsdukar à ca 190 cm. För att vara lite rationell har jag använt samma trampuppknytning till alla tre vävarna. Och så har jag inte brytt mig om att lossa eller lyfta bort solvkäpparna vid pådragningen, bara dragit isär solven och låtit varpen gå emellan. Jag har vävt i kypert med 7 trådar/cm i varpen i en 35-rörssked.

Till den bruna väven har jag varpat med sju trådar i olika tjocklek, från ett tunt entrådigt till ett ganska tjockt melerat handspunnet, inköpt någonstans för länge sedan.  Jag varpade tills det garn som fanns minst av tog slut och fick en vävbredd som bara avvek någon centimeter från mina beräkningar.  Inslaget i båda halsdukarna är ullgarn 6/1, mörkbrunt i den ena och ljusare brunt i den andra.

Varpen i de blå halsdukarna är ullgarn 12/2, färgat med syrafärg. Det fanns några små restnystan och även lite större mängder som var avsedda till ett projekt som aldrig blev av. Jag beräknade en ungefärlig varpordning men sedan var det garnmängden som bestämde den slutgiltiga bredden på ränderna. Här är det som blev kvar.

Kyperten vänder med skarp anslutning.

De gula halsdukarna var de som krävde mest tankearbete och räknande. Jag höll på länge och plockade fram och tillbaka med växtfärgade garner i olika gula toner, la till och tog bort igen. Till slut varpade jag med fyra trådar och lät restgarn från en stickad väst (titta HÄR) och en växtfärgad tråd, som det fanns ett helt hekto av, vara med i hela varpbredden. Jag kombinerade på olika sätt med smånystan av växtfärgat och lite annat garn. Garnmängden fick bestämma bredden på ränderna.

De gula halsdukarna är nerklippta nu. Fransarna ska drejas och det tar nästan lika lång tid som att väva. Sedan ska halsdukarna tvättas. Efter det ångpressar jag nog, som jag har gjort med de bruna och med de blå, eller också ruggar jag lite lätt med en borste.

Jag haft roligt och jag är nöjd med resultaten. Och garnlagret har minskat med ca 1,4 kilo.

 

Nytt från vävstolen

En del av garnet som jag köpte på Vävmässan i Växjö (titta HÄR) har omvandlats till halsdukar. Två uppsättningar har jag vävt, två korta varpar à vardera två halsdukar. Garnet är Supersoft från Magasin Duett, varptätheten är 7 tr/cm, tekniken liksidig kypert.

I de lila halsdukarna har jag samma garn i inslaget som i varpen. Den ena halsduken har randigt inslag i ena änden och resten består av en enda färg. Den andra halsduken är rutig i samma färger som varpen

En av de bruna halsdukarna är helt rutig och inslaget består av en annan garnkvalité, ett entrådigt garn som jag råkade ha i samma färger som varpgarnet. Den andra bruna halsduken har varpgarnet som inslag med rutor bara i ena änden.

Det är fler halsduksvävar på gång och garnlagret krymper en aning. Snart visar jag mer!

Dubbelväv och färgeffekt

Jag upptäckte att jag har glömt att visa närbilder på mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt som t o m 2018-01-28 finns i utställningen OMSLÖJD på Örebro läns museum, titta HÄR.

Min inspiration är gamla tygprover som tidigare tillhörde Örebro läns slöjdförening och som nu ingår i museets samlingar. Det mittersta mönstret i färgeffekt på bilden ovan är samma som på ett av de gamla tygerna. Det ursprungliga tyget är vävt i bomull i blått och vitt. Jag valde att använda ullgarn i svart och vitt. Den blå färgen, som jag färgat med syrafärg, kommer istället igen i de enfärgade rutorna. Färgeffekten är solvad med två trådar svart och en tråd vitt garn. Som synes går det att variera mönstret på många sätt genom att ändra inslagsordningen. Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är som sagt dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Till nästa halsduk valde jag ett av mönstren i den första halsduken, nu med inslagsordningen två svarta och en vit, dvs samma som i solvningen.

Ytterligare en halsduk har jag på utställningen, den visade jag HÄR när den fortfarande var kvar i vävstolen.

Tänker, väger och räknar

Det här är det roligaste med vävningen, att tänka, väga och räkna. Kan det bli nåt av de här garnerna?  Härvor och nystan dyker upp när jag letar igenom garnlådorna. Det finns kilovis med reafynd, rester från andra projekt, växtfärgat från 1980-talet och bortglömda fina inköp som har blivit liggande i åratal. Jag tänker på sjalar och fortsätter att väga och räkna.

Välkommen in i trasmattans värld!

Finbollar, fulbollar och knasbollar kan man läsa om i Monica Halléns nya bok I trasmattas värld från a-ö, det vill säga Monicas sätt att kategorisera olika sorters mattrasor. Hon visar hur allt går att använda, det fula, det fina och det knasiga, till mattor i genomtänkt formgivning där varje sorts trasa kommer till sin rätt.

Att kalla boken för en vävbok är lite begränsande. Här finns visserligen vävsedlar till vackra trasmattor i olika tekniker, men också historik, fina bilder och en mängd praktiska vävtips. Erfarenhet, kunskap och fakta presenteras i bokstavsordning på ett mycket inspirerande sätt.  Allt genomsyras av Monicas genuina kärlek till mattrasor och trasmattor. På varje boksida upplever jag glädjen i att ta till vara och jag känner mig verkligen välkommen in i trasmattans värld.

Allt går att använda! Av små trasrester kan man väva fina fransar.

Och så här fint går det att göra av de ännu mindre tygbitarna, resterna som brukar hamna i papperskorgen.

En enda liten invändning har jag, särskrivningen av ordet trasmattans på omslaget.

Viking Couture i Enköping

Under namnet Viking Couture presenteras just nu på Enköpings Museum ett intressant samarbete med Annika Larsson och Desirée Köster som initiativtagare, en blandning av arkeologi, couture och skickligt hantverk.

Annika Larsson, med lång erfarenhet som textilhantverkare och industriformgivare, disputerade häromåret i arkeologi med inriktning mot vikingatid och tidig medeltid. I sina studier av textilfynd ur vikingatida gravar kunde hon konstatera att de begravda kvinnorna, redo för färden mot nästa liv, var iklädda högkvalitativa lyxprodukter från fjärran länder. Desirée Köster är verksam i London och skapar måttbeställda cutouresydda kläder. Utställningen är ett resultat av deras gemensamma intresse för slöjdhantverk och ett samarbete med skickliga slöjdare.

Desirée Köster (sömnad), Annika Larsson (textiltryck), Inger Ohlsson (stickning) Lena Köster (spinning, tovning, vävning) och Anna-Karin Jobs Arnberg (broderi) har skapat kreationer med material och hantverkskunnande av högsta kvalité. Inspirationen kommer från de vikingatida gravfynden, men utförandet har anpassats till nutid. ”Dåtid och nutid möts över kulturella gränser och stora geografiska områden” enligt utställningstexten.

Under hösten genomförs en serie workshop på Enköpings Museum med anknytning till utställningen. Programmet finns HÄR .

Utställningen pågår t o m 2018-02-04.

 

 

Väv 2017 i Växjö – del 4, shopping

Magasin Duett

Det går väl inte att åka tomhänt hem från en vävmässa! Jag hade redan innan tänkt att jag skulle köpa ullgarn till sjalar. Magasin Duett hade koner med Supersoft till aningen nedsatt pris. Jag plockade ihop ett urval av de färger som fanns och nu funderar jag på hur jag använder garnet på bästa sätt. Om jag tar detta till varp så kan det nog passa med garn ur förrådet till inslag.

Finska Anna Vasko med företaget Aurinkokehrä hade fantastiskt vackra garner. Ullen kommer från små finska fårgårdar, garnet spinns i Finland och Anna färgar med växter.

Jag kunde inte låta bli att handla. Det blev en härva av ett tunt entrådigt garn, naturligt gråbrunt som fått en svag blå ton av indigo. Det kan nog passa som inslag i en sjal. Eller också blir det ett sånt där garn som jag bara tar fram emellanåt och njuter av.

Handspunnet lingarn

Det här kunde jag inte heller motstå, nystan med handspunnet lingarn hos Östergötlands Hemslöjd. Fyra av dem fick följa med mig hem.

M Hallén 4.jpg

Monica Halléns nya bok I trasmattans värld finns också i min ägo nu. Mer om den HÄR.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Väv 2017 i Växjö – del 3, diverse

Som sagt, det var Vävmässa i Växjö förra veckan, den 21 – 23 sept 2017. Förutom själva mässan var det utställningar och aktiviteter runt om i stan och här är en blandning av lite allt möjligt. På Utvandrarnas Hus finns utställningen Småland Väver ända till 2018-01-28, titta HÄR. Där kan man bl a se många äldre vävar i smålandsväv, solvad upphämta, inlånade från hembygdsgårdar och privatpersoner.

BRAK 3

På Växjös fina stadsbibliotek visade brodöser i Täcklebo Broderiakademi broderier med vävanknytning, bland annat solv och spolar.

På biblioteket fanns också inspirerande förslag på vävning utan vävstol för barn och unga (och även för oss andra), t ex charmiga collage med flygande mattor och små vävda figurer.

Och på Smålands Museum såg jag en ståtlig kista förstärkt med metallband flätade i tuskaft. Men den hade nog inget med Vävmässan att göra…

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Kista

Väv 2017 i Växjö – del 2, lösa trådar

Nu kommer del 2 av mina sorterade intryck från Växjö förra veckan. Temat den här gången är ”lösa trådar”, vävnader i olika tekniker där trådarna ligger i flera lager, upphöjda, i svängar eller lite fritt hit och dit.

Överst syns detaljer av två vävar av Matilda Dominique från hennes undersökande arbete av mångskaftad våffelväv. Jag missade hennes utställning på Konsthantverkarna i Stockholm nyligen, så det var roligt att se våffelvävarna på mässan.

Elvira Jönsson

Elvira Jönsson från HDK Steneby har vävt med löstvinnat bomullsgarn, mohair och belysning.

Marilyn Piirsalu manipulerar och flyttar på varptrådar med hjälp av en speciell sorts vävsked som hon själv har forskat fram. Hon fanns representerad både på mässan och på Växjö Konsthall, där utställningen Trådvandringar/Threadways pågår t o m 2017-10-29, titta HÄR.

I konsthallen visar Marilyn Piirsalu en installation i samarbete med Kadi Pajupuu.

Där finns också verk av bland andra Rita Parniczky

och Maria Ray Johansson.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Väv 2017 i Växjö – del 1, trasvävar

En 328 meter lång trasmatta sträckte sig längs Storgatan i Växjö under några dagar i slutet av förra veckan. Långa mattlängder hade vävts i vävstugor runt om i trakten och fogats ihop. Samordnare var hemslöjdskonsulent Monica Modig Rauden.

Anledningen till detta var Vävmässan, ett evenemang som arrangeras vart tredje år av Svenska Vävrådet (titta HÄR) och i år, 2017, var det alltså Växjös tur att stå för värdskapet.  Jag tillbringade en intensiv dag på mässan och ytterligare några timmar på utställningar på stan. Fötterna blev trötta och huvudet fyllt. Jag sorterar bilder och intryck och delar upp dem i flera inlägg på bloggen. Nu, i del 1, blir det trasvävar.

Siw Andersson

Matta med inplock i varpriktningen, vävd av Siw Andersson. Kan ses i utställningen Småland väver på Utvandrarnas hus ända till 2018-01-28. Titta HÄR.

Även trasryan vävd av Inga-Britt Hjärtberg kan ses på utställningen Småland Väver.

Klara Albertssons trasrya fanns i HDK Stenebys monter på mässan och är hennes examensarbete från programmet Textil, Kropp, Rum. Se mer av Klara HÄR.

Monica Hallén fanns också på mässan. Hon presenterade sin nya bok I trasmattans värld, mer om boken kommer senare. Och så hade hon förstås med sig sina fina trasvävar.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

OMSLÖJD – När samlat möter nytt

Utställningen  OMSLÖJD – När samlat möter nytt öppnade på Örebro Läns Museum i Örebro idag.

Utställningen är resultat av ett projekt som startade under 2016. En arbetsgrupp bestående av representanter från Örebro läns slöjdförening och personal från museet valde ut ett antal slöjdföremål från museets samlingar. Slöjdare, konsthantverkare, formgivare och andra intresserade bjöds sedan in till inspirationsträffar med tanken att nya föremål skulle skapas med utgångspunkt från de gamla. Ett 20-tal personer visar nu nya föremål tillsammans med föremålen från museet. Läs mer HÄR. Utställningen pågår t o m 2018-01-28.

Översta bilden visar en detalj av en jacka som Anneli Linder har vävt av bortskurna stadkanter, spill från textilindustrin som annars skulle slängas. En för Närke typisk rya ur museets samlingar är hennes inspirationskälla.

 

Anneli fastnade också för en gammal tryckstock för textiltryck. Hon skar en egen och tryckte tyg till en klänning.

Anne-Marie Yazid har sytt en korsett av material ur sitt förråd av tyger. Hennes utgångspunkt var en gammal väl använd korsett som mest består av lappar och lagningar.

Christina Olofsson stickade täcket inspirerat av ett lapptäcke ur museets samlingar.

Här hänger mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jag har tittat på små handvävda tygprover, en del i färgeffekt,  insamlade för ungefär 100 år sedan, uppklistrade på papper med uppgifter om vem som har vävt eller ägt tyget och var i länet personen var bosatt. Eva Eriksson fastnade för en stor burk flätad i näver och flätade sedan skålar i keramik.

Utställningar

Maya Kessler

Idag åkte jag till Stenhuset i Surahammar och såg utställningen Den stora färgen där medlemmar i Svenska Shiborisällskapet visar textilier färgade med indigo. Mycket fint att se! Utställningen pågår t o m 2017-10-15. Öppettider mm finns HÄR.

Överst detalj av väv i papper och siden av Maya Kessler.

Leyun Wang

Skira japanska tyger färgade av Leyun Wang.

Linnéa Blomgren

Linnéa Blomgren har färgat, veckat och värmefixerat nylontyg.

Jag är glad att jag kom iväg och såg den här utställningen. Och jag hoppas att jag hinner uppleva åtminstone några av alla olika utställningar och annat som verkar intressant och som äger rum på lagom avstånd i höst. Rapporter kommer på bloggen i så fall!

Almgrens Sidenväveri, Stockholm, Carol Cassidy, pågår t o m 2/10. Titta HÄR.
Konsthantverkarna i Stockholm, ”Light weight”, pågår t o m 4/10. Se mer HÄR.
Örebro läns museum, Örebro, Omslöjd, 23/9 – 28/1 2018. Titta HÄR.
Konsthantverkarna i Örebro, Stine van Wynsberghe, 23/9 – 18/10. Mer information HÄR.
Fiberspace Gallery, Stockholm, ”Do you Nuno?”, 23/9 – 14/10. HÄR finns mer information.
Enköpings Konstmuseum, ”Viking Couture”, 30/9 – 3/2 2018. Titta HÄR.
HV Galleri, Stockholm. Där ställer Josefin Gäfvert ut (oktober – november), liksom ”Emerging Talents” (november – december) och Svenska Shiborisällskapet (december – januari). PÅ HV:s hemsida finns inga exakta datum. Det kanske kommer, så titta HÄR emellanåt.
Rademachersmedjorna Eskilstuna, 30/10, ”Textile as a political tool”, föreläsning av den indiske textilkonstnären, vävaren och läraren Vasudevan Vadakkiniyedath. Mer information HÄR.

 

 

Ännu en dubbelväv

Det här är min sjätte halsduksväv i dubbelväv. Som tidigare har jag bara satt upp en kort varp till två halsdukar. Kvalitén, dvs kombinationen av material, täthet och vävteknik, är samma som förut. Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är som sagt dubbelväv och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager. Det roliga och intressanta är att se om mönstret blir som jag har tänkt. Sedan, efter en liten stund, blir vävningen är bara ett koncentrerat samarbete mellan hjärna och kropp. Tidigare vävar i samma teknik går att se HÄR.

Äntligen är jag på gång!


Äntligen är jag på gång i vävstolen! Senaste väven klippte jag ner i början av december förra året. Sedan dess har jag flyttat och nu står den bredare vävstolen, min favorit, i förrådet. I lägenheten har jag min smalare Öxabäck med kontramarsch och fritt hängande lattor. Det är minst 15 år sedan jag vävde på den och det tog en stund innan vi listat ut hur alla snören skulle dras. Och inte kom jag ihåg var jag brukar sätta vändpinnen när jag varpar en kort varp till 2 sjalar, fast jag har gjort det minst 100 gånger tidigare. Men nu har jag i alla fall varpat, dragit på och fått ordning på alla snören.  Som sagt, jag är på gång igen!

Längtar till vävstolen

Utan varp har vävstolen stått uppsatt i lägenhetens största rum sedan vi flyttade i december förra året. Men nu, efter åtta månader, är det äntligen något på gång. Jag har färgat (blåare i verkligheten) och nystat garn, varpan är upptagen ur källarförrådet och jag räknar som bäst på varpordningen. Snart väver jag igen. Jag längtar!

Extra vävlängtan fick jag när senaste numret av tidskriften Hemslöjd, nr 4 2017, låg i postfacket häromdagen.  Läs till exempel om Morteza Golestani som har byggt sin vävstol av spillvirke och knyter ”äkta mattor” av trasor, om Anna Olsson som åskådliggör erfarenheterna från sitt arbete på häktet i Göteborg i vävda bilder, om Oussman Sarr som sätter upp sin vävstol i närmsta park och tänker i siffror, om Marie Ekstedt Bjersing som systematiskt undersöker äldre tiders vävutrustning och vävredskap, t ex hur olika typer av solv påverkar vävresultatet. Så mycket omväxlande, intressant och inspirerande läsning i välskrivna artiklar!

 

På golvet

Jag turistar på hemorten och gick på en visning bland gamla byggnader. Där fanns fantastiska målade tapeter, målningar i taken, porträtt, byggnadsdetaljer och annat sevärt. Men jag gick mest och tittade på golven med alla trasmattor. Mattan på de första bilderna har tätare trådar i vissa partier, i rött och lite turkos. Observera den kortare trasan, som ligger mitt i ränderna och som inte går från stad till stad.

Många meter fanns det av den här mattan. Mattan låg i en fyrkant runt en matsalsmöbel som stod på en stor matta signerad MMF,  Märta Måås-Fjetterström. Jag tyckte att jag kände igen varprandningen. Och mycket riktigt, efter lite bläddrande i bokhyllan hittar jag mattan i boken Trasmattor och andra mattor av Märta Brodén och Gertrud Ingers, ”Rutig matta från Gävleborgs läns hemslöjdsförening”, sjunde upplagan från 1966. Tillgången på trasor har fått styra till en del, men inslagsordningen liknar mattan i boken.

vävbok.jpg

Den här lilla mattan är vävd av en mängd olika trasor, bara en aning av varje sort. Bårderna med blått inplockat mönster gör att det ändå inte blir plottrigt.

Under stolen med handvävt möbeltyg ligger ännu en matta vävd av små mängder av varje sorts trasa, bara blå tyger. Kanske rester från tidigare mattvävar med bredare blå ränder?

Av många olika trasor har väverskan lyckats pussla ihop en någorlunda regelbunden randning.

Här går det att ana en rapporterad randning. Men det har inte funnits så mycket av varje tyg, så mönstret spårar ur.

Till sist en riktigt stor trasmatta, drygt 1,5 meter bred och cirka fem meter lång, med tonade nyanser. Formgivningen gör att jag gissar att den är vävd några decennier senare än de flesta av de andra mattorna.

Fiber och Färg

Erik Torstenssons växtfärgade sidentyger fladdrar skira i vinddraget på Frövifors Pappersbruksmuseum. Erik är en av åtta medverkande i utställningen Fiber och Färg som hade vernissage idag 2017-05-27. Övriga utställare är Kajsa Forsberg, Kathie Pettersson, Camilla C Hickman, Lena Hellström, Mia Olsson, Lisa Brunnegård och jag.

Gör en utflykt i sommar till Frövi, ca 3 mil nordost om Örebro, och se mer fint och intressant än det lilla jag visar här. Öppettider, vägbeskrivning mm finns HÄR . Titta på utbudet av workshops också på museets hemsida! Utställningen pågår t o m 2017-08-31,

Mia Olsson använder bland annat sisalfibrer till sina textila verk. Hon färgar fibrerna och fogar ihop dem. Här har hon veckat fiberarket och format till en tredimensionell textil skulptur.

Kathie Pettersson gör sitt eget papper. De blå pappersarken har hon gjort av fiber från mullbärsträd och färgat med pigment. Arken är hopknutna med garn som hon har lagt in i pappret vid tillverkningen. Till bilden i bakgrunden har hon använt abacafibrer, lin och krita.

Camilla C Hickmans rumsavdelare är vävda i slingerväv. Hon har vävt av ett blandgarn silke/merino och färgat med indigo.

 

Bussutflykt – del 4

Sista stoppet på bussresan i torsdags 2017-05-18 var hos Hälsinge Linneväveri i Näsviken. Bakom den blå dörren döljer sig ett litet familjeägt väveri, med lin- och vävkunskaper i flera släktled, med ett 10-tal gamla industrivävstolar. Vi fick en kort men innehållsrik föreläsning om verksamheten och kunde sedan titta oss omkring lite på egen hand.  Två personer sköter det hela. En person ansvarar för vävningen och vävstolarna, från att tänka ut och stansa mönstren i hålkortsremsorna till att klippa ner de ibland flera hundra meter långa vävarna. Den andra personen synar, fållar och administrerar. Det var intressant att se och höra att det finns en så småskalig och flexibel textilindustri. Trots att de allra flesta deltagarna på resan väver själva, så shoppades det en del. Även jag hade ett par dukar med mig hem.

Läs mer HÄR.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

 

Bussutflykt – del 3

Här kommer mer från resan till Hälsingland i torsdags 2017-05-18. I Holma Helsinglands lokaler finns Vävföreningen Freja. De hade så många vävstolar att jag tappade räkningen. Tiden var knapp, bussen skulle vidare och jag hann inte titta så mycket.

I en vävstol fick jag syn på en väv som såg bekant ut. Vävsedeln låg på vävpallen. Och mycket riktigt, när jag kom hem letade jag upp väven i Maria Collins bok Våra Hemvävnader från 1925, fässingväv från Övre Hälsinglands hemslöjdsförening i Hudiksvall.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

Bussutflykt – del 2

Holma 1

Nästa stopp på bussresan i torsdags, 2017-05-18, var hos Holma Helsingland i Forsa. Där pågick en liten mässa med försäljning av garner, böcker och vävtillbehör. Jag hade nog förväntat mig lite mer innehåll.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men jag var nöjd ändå. Gamla fabriksmiljöer är fascinerande och jag gick en sväng med kameran. En gång i tiden sysselsatte linspinneriet hos Holma Helsingland hundratals arbetare, enligt uppgift ca 700 personer på 1930-talet. År 1972 flyttades större delen av verksamheten utomlands och nu står en stor del av de enorma fabrikslokalerna tomma. Men Holma Helsingland finns fortfarande som varumärke för vävgarner av hög kvalitet och färgning av garnet sker i lokalerna i Forsa. Jag hade gärna knallat runt ytterligare en stund, tittat mig omkring och pratat mer med ”gubbarna” som jobbade med garnerna. Men bussen skulle vidare.

För några år sedan tolkade brodösen/konstnären Ulrika Mars arbetet i spinneriet med stygn, med utgångspunkt från gamla foton och med arbeterskornas livsvillkor i centrum. HÄR finns en artikel från Dala Demokraten.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

Bussutflykt – del 1

Många timmar på bussen blev det igår 2017-05-18. Vävföreningen Skytteln i Arboga hade lockat 50 textilintresserade passagerare med på resan till Hälsingland och Vävdagarna i Forsa.

Första stopp var Forsa Folkhögskola. I en fint hängd utställning visade de 22 eleverna på skolans olika vävutbildningar sina väl genomtänkta och väl genomförda vävnader. Det var roligt att prata med väverskorna som gärna och engagerat berättade om sina vävar. Dessutom presenterade alla elever sig själva och sina tankar kring vävningen i en överskådlig katalog.

Överst linväv med tryckt motiv av Ulrika Juhlin. Trycket är inspirerat av en schablonmålad tapet i en gård i Bjuråker.

De färgglada handdukarna i dräll är vävda av Elin Tornseglare .

Piret Kaaman-Lepisk har stiliserat den traditionella åttabladsstjärnan, gjort om den till ett mönster i kuvikas och vävt handdukar

Anna Ström har vävt barnfiltar och kantat med ett fint tyg.

Eleverna på distansutbildningen fick som uppgift att analysera äldre textilier och sedan göra något nytt av kunskaperna.

Christine Boyd-Larsson utforskade ett gammalt förkläde och vävde sedan ett tyg med ränder hämtade från förklädet. Tyget blev en blus.

Flera elever hade utgått från analysen av ett gammalt slarvtjällstäcke och gjort nytt efter eget huvud.

Ilse Ellström har vävt med linstränggarn på linvarp och plockat in slarvor av ylletyg.

Elena Semenova vävde in lintrasor i linvarp till sin matta och gjorde inplock med bomulls- och ylletyger.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

Handvävd daldräll

Framför mig har jag en stor handvävd daldrällsduk. Nej, jag har inte vävt själv, duken har jag köpt. Hundra kronor betalade jag i en andrahandsaffär. Oemotståndligt.

Duken är vävd i två delar med längsgående söm. En skicklig väverska/vävare har lyckats få en närmast perfekt mönsterpassning i de två våderna. Varp och tuskaftsinslag är av bomullsgarn och mönsterinslaget består av ullgarn. Varptätheten är ca 24 trådar per centimeter. En liten fläck hittar jag, men den står jag ut med. Jag är mycket nöjd med mitt köp!

Studio Supersju – framtidens vävgrupp

Studio Supersju –  vilket kaxigt namn! I gruppen ingår sju kvinnor som de senaste åren har studerat textil på Textilhögskolan i Borås, Handarbetes Vänner och Konstfack. Sedan i höstas har de gemensam ateljé vid Årsta Torg i Stockholm. ”Framtidens vävgrupp”  kallar de sig för på hemsidan/bloggen och säger att de ser styrkan i att samarbeta i stället för att konkurrera. De vill tillsammans ta upp kampen för handvävningen och med avstamp i traditionen ta väven in i en ny tid. Det låter bra och hoppfullt! I gruppen ingår Siri Pettersson, Miriam Parkman, Josefin Gäfvert, Mirjam Hemström, Ia Centerhall, Arianna Funk och Vega Määttä Siltberg. Flera av medlemmarna har redan premierats med stipendier och andra utmärkelser. Läs mer om gruppen och medlemmarna HÄR.

Under några dagar visar de sina vävar i en pop-up butik på Fiberspace Gallery i Stockholm. Jag var där igår och gillar vad jag såg. Sista chansen att se gruppens textilier den här gången är redan imorgon 2017-04-23, men med största sannolikhet blir det fler tillfällen framöver.

Här är ett litet urval från igår. Överst en daldräll av Josefin Gäfvert, nedan detalj av samma väv.

Mer av Josefin Gäfvert, båda sidor av en dubbelväv.

Siri Pettersson har färgat ikat och vävt halsduken.

Siri Pettersson 1

Hon har också vävt mattor i tät trasrya.

Vega Määttä Siltberg har vävt längderna med vass som inslag.

Och till sist Miriam Parkmans trasväv med texten VI SKA FORTSÄTTA VÄVA!

Det här med daldräll…

Daldräll har jag bara vävt ett par gånger i hela mitt liv. Att utforska tekniken har aldrig intresserat mig och det beror nog på mitt första, misslyckade, försök.

Det är 45 år sedan jag gick en terminskurs i vävning och vävde duken i daldrällsmönstret ”Kattfot i slinga”. Vävsedlarna från utbildningen har försvunnit för länge sedan, men det ser ut som om varpen kan vara bomullsgarn 30/2, oblekt. Varptätheten är ca 22 trådar per cm. Inslaget både i tuskaften och i mönstret är oblekt lingarn, gissningsvis nr 24.  Kanterna är i det närmaste perfekta och jag kan bara se något enda litet vävfel. Bra gjort av en nybörjare, om jag får säga det själv.

Men det är en betydelsefull sak som gjorde att duken ändå kändes som ett stort misslyckande. Vår lärare var ofta sjuk och vi fick klara oss bäst vi kunde på egen hand. Ingen talade om att vävlängden ska mätas med varpen avspänd. Så när duken var nerklippt och hade vilat lite visade det sig att den inte var kvadratisk. Fållad (för hand med stygn så små att jag inte ser dem längre) är duken 98 cm bred och 91 cm lång. Duken är aldrig använd, den har legat undangömd i ett skåp i alla år. Nu är det nog dags att försöka glömma att det är en misslyckad duk och istället se den som en fin tygbit som kan användas till något annat.

Om någon vill väva ”Kattfot i slinga” (”Snail trail” kallas mönstret på engelska) så finns en vävsedel bl a i boken Daldräll av Anna Thomasson och Elisabeth Andersson.

Ränder från Gotland på Fårfesten

Ränder får jag aldrig för mycket av! Här är några randningar från Gotland som jag såg på Fårfesten i Kil, bara några exempel av en hel mängd prover, vävda som tre långa längder.

Ränderna är rekonstruktioner av gamla bolstervar, enligt information på Fårfesten vävda till en lantbruksutställning i Visby 1957. Längderna är inmärkta med GLH 1265, GLH 1266 och GLH 1267 och jag hittar dem på Digitalt museum, titta HÄR.  Där står det att de vävdes på 1940-talet. Vare sig ränderna vävdes på 1940-talet eller 1950-talet så var det en glädje att se alla varianterna.

      

 

Fårfesten i Kil

farfest-1

Nu är jag hemma igen efter intensiva och roliga dagar på Fårfesten i Kil. Så här tomt i Sannerudsskolan var det bara på torsdagskvällen när utställarna packade upp och innan de mer än 9.000 besökarna vällde in under tre dagar. I bakgrunden till höger anas Karin, Kate och Marianne, tre av de många entusiasterna i Fåreningen Fårfest i Kil som lägger ner så mycket arbete och omtanke på att skapa en fantastisk fest för alla som kommer till Kil.

Precis som förra året (titta HÄR) hann jag inte se så mycket mer än det som fanns alldeles intill mig. Hos Louise Ström, Språngmurs AB, gick det att prova att väva band i brickvävning och förstås beundra alla fina band som Louise vävt. Ulla-Britt Sätter, Hantverkstorpet, hade dukat upp med prover på många garntekniker och visade olika varianter av nålbindning, krokning och virkning. Hos Jeanette Rångeby, JAR Form, fanns material för att prova på skarvsöm.

Om knappt ett år, i mars 2018, är det dags igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Snart ska jag väva igen

tom-vavstol

Så här ska det ju inte se ut. Ingen varp finns i vävstolen. Istället är den förvaringsplats för korgar. Jag är så sugen på att sätta igång och väva, men det har varit en massa annat att göra på sistone. Men snart så är det dags att tänka vävning igen.

vavmagasinet-2

Vävlängtan blev inte direkt mindre när senaste numret av Vävmagasinet, nr 1/2017, med ull som tema, kom i brevlådan häromdagen. Min vävlust ökar av allt läsvärt och sevärt i tidningen, till exempel ryan som Åsa Viksten Strömbom har vävt med inspiration från Roslagens båtryor.

vavmagasinet

Det var också roligt att bli påmind om den intressanta halsduken som Hemslöjden i Östergötland tog fram till Kulturhuvudstadsåret 1998 i samarbete med Nygårds Anna.

vavmagasinet-1

 

På spaning i Stockholm – broderi, dräkt och vävning

Tre utställningar hann jag se när jag tillbringade några timmar i Stockholm i förra veckan. (Klicka på bilderna så blir de större.)

Mest korsstyng, sydda på ett minst sagt otraditionellt sätt, är det i Teresa Oscarssons broderade bilder. Bilderna innehåller ett fantasieggande myller av stygn, färger och figurer. Hennes egna ord: ”Jag målar med korsstygn. För mig är bilderna, materialet och färgerna intressantare än tekniken. När jag söker inspiration är naturupplevelser det absolut viktigaste”. Skynda till 125 kvadrat! Utställningen pågår t o m 2017-02-14. Se mer HÄR.

På Almgrens Sidenväveri ställer Ida Björs ut t o m 2017-02-25. Utställningen har namnet ”Allt flyter eller dräktreformationen 2017”. Som alltid hos Almgrens finns det fin liten katalog och i katalogen finns några frågor som Ida Björs har ställt sig i arbetet med utställningen.
– Hur får en folkdräkt, bygdedräkt eller helt enkelt en dräkt se ut?
– Hur mycket kan man egentligen ändra på, leka med eller utmana traditionerna?

Hon har (förstås) inga svar, men hon har lekt och ändrat. Kjolen som består av lager på lager med förkläden är lite rolig, liksom stubben, underkjolen, sydd av återbrukade tyger. Men resultatet känns lite tunt. Skisserna är intressantare än plaggen. Se mer HÄR.

Under några veckor finns Rosa Tulnov Clausen från Danmark med sin Weaving Kiosk i HV:s galleri. T o m 2017-02-25 går det att träffa henne där och ha ett trevligt ”snakk” om vävningens möjligheter. Och framförallt går det att prova på att väva på de enkla vävanordningar, jag vill inte kalla dem vävstolar, som hon har med sig. Novisen får en introduktion till varpens och inslagets vida värld och får lära sig att grunderna i att framställa ett tyg är ”över och under” och ”fram och tillbaka”. Förhoppningsvis ger insikterna lust att lära mer. Jag påminns om alla möjligheter som finns i den till synes enkla tuskaften. Se mer HÄR.