Kategoriarkiv: Vävning

Ett litet textilmuseum

Ett dockhuvud har fått en hemsydd kropp. Proportionerna är lite säregna, men förhoppningsvis har dockan varit älskad av sin ägare. Dockan finns i det lilla textilmuseet hos Malmköpingsortens Hembygdsförening i Malmköping.

Dockan till höger har också en kropp av tyg, kanske hemsydd den också.

Samlingen innehåller en blandning av allt möjligt och vart jag vänder mig så finns det något som fångar mitt intresse. Den här stoppade långstrumpan har slitits av ett barn, eller kanske av flera barn i en familj. Med knappen uppe till höger fästes strumpan i livstyckets strumpeband.

Skärpan är lite dålig på den här bilden, men jag kan inte låta bli att visa den. Den lilla väskan är gjord av äpplekärnor!

Museet har flera plagg från Ripsa, byn i Sörmland där Ebba von Eckermann drev sitt modeföretag med exklusiva handvävda tyger. Den här enkla vita klänningen är helt annorlunda än de storrutiga vida kjolarna som jag tänker på när jag hör talas om Ripsa. Min nästnästa väv kanske blir en egen variant av den här bindningen. När företaget var som störst, under det tidiga 60-talet, stod det för 10 % av Sveriges textilexport enligt den HÄR texten på Wikipedia. Titta längst ner på sidan, där finns en länk till en film från 1964.

Jag är uppvuxen i Malmköping och gillar förstås föremål som väcker minnen. Hos Hagmans fanns barn-, dam- och herrkläder och jag minns en gulbrun kappa med guldknappar som jag hade i yngre tonåren. Nu har Sonja Berlin sin textilateljé på samma adress, Landsvägsgatan 31, men i en annan port.

Om jag minns rätt så sålde Palmqvists framför allt herrkläder.

Den här gamla blekta skylten från C.F. Hellströms Manufaktur och Modeaffär var nog undanlagd i ett uthus redan när jag var barn. Men Hellströms fanns och där köptes tyg, sömnadsmönster, garn, sybehör, veckotidningar, omslagspapperpapper till skolböckerna, underkläder med mera. I samma lokal i hörnet vid torget kan man numera köpa kläder hos Systrarna Carlsson.

En till rutig dubbelväv

Halsdukarna i rutig dubbelväv som jag visade HÄR i förra veckan blev bra efter tvätt. Så nu har jag en ny varp i vävstolen med samma garn, men med en annan rutning. En kort varp till två halsdukar blir det även denna gång.

Jag får ofta frågan om jag kan dela med mig av en vävsedel till halsdukarna i dubbelväv. Det finns tyvärr inga ordentliga vävsedlar, bara kladdiga anteckningar, mer eller mindre obegripliga för någon annan än mig. Men jag berättar gärna hur jag gör och hoppas det kan vara till hjälp. Roligast är ju, tycker jag, att förstå en vävteknik och sedan göra egna påhitt.

Bindningen är rutig dubbel väv på 8 skaft och 8 trampor. Jag har vävt många sådana halsdukar bland annat med redgarn 20/2 i varp och inslag. Garnet färgar jag och kan få exakt de kulörer jag önskar. Till de här två senaste vävarna använder jag garn från en vän, ett garn som har ungefär samma grovlek som redgarnet, men som ändå är helt annorlunda. Det finns fyra färger, vitt, blått, grönt och ljusblått, och jag får anpassa mönstret efter mängden garn i respektive färg.

Så här såg det ut den här gången när jag började rita ner tankarna på papper.

Uträkningar av garnåtgång, antalet trådar i partierna med mera gör jag ibland med hjälp av räknare och ibland med penna på närmsta papperslapp. Jag föredrar papper och penna, då tänker jag bättre än när elektroniken gör jobbet. De här noteringarna brukar sedan hamna i papperskorgen. Om det är många färgbyten och andra komplikationer skriver jag ner en detaljerad varpordning enligt konstens alla regler, men ibland räcker det med en lite slarvigare variant.

Solvning, uppknytning och trampning till rutig dubbelväv finns i många böcker, t ex i Väv tyger till kläder av Ann-Mari Nilsson. Arianna Funk och Miriam Parkman har en sjal i rutig dubbelväv i boken Att väva. Det är samma garn som jag ofta använder, redgarn 20/2. De har valt 20 trådar/cm i varpen, dvs 10 trådar i varje lager. Till mitt handlag och min smak passar 14 trådar/cm i varpen med just det garnet, 4 trådar i rör i en 35-rörssked. I min första uppsättning dubbelväv med redgarn 20/2 hade jag tänkt mig fram till att 16 trådar/cm skulle vara lämpligt, men tyckte att det blev för tätt. Så, våga prova och se vad som passar just dig bäst.

HÄR finns blogginlägg med dubbelvävar samlade.

En hektisk eftermiddag

Sex minuter snabb promenad och en timme på tåget, sen är jag i Stockholm. Häromdagen blev det en tur. Anledningen till att jag åkte just den dagen, 2023-01-26, var att föreningen Uppland-Sörmlands Vävare hade bokat ett studiebesök hos Almgrens Sidenväveri. Så dagen slutade bland vävstolar, industri- och kvinnohistoria tillsammans med vävande vänner.

Här är ett urval av vad jag hann med innan besöket hos Almgrens, en fullspäckad eftermiddag med långa promenader och många fina intryck.

Broderi. Emma Jönssons utställning hos Saskia Neuman Gallery på Linnégatan, pågår t o m 2023-02-11.

Vävning. Ett par exempel från grupputställningen Indigo-Madder hos Fiberspace på Katarina Bangata. Till vänster en väv av Mariana Silva Varela, till höger av Siri Pettersson. Utställningen avslutas idag 2023-01-28.

Vävning. Åsa Pärsons vävar i en utställning med nya medlemmar hos Konsthantverkarna vid Södermalms torg.

Keramik. Sophia Wallgrens utställning hos Kaolin på Hornsgatan, pågår ytterligare några dagar, t o m 2023-01-01.

Stickning. En gammal tröja i halländsk binge med många lagningar i en secondhandaffär på Köpmangatan för under 100-lappen. Lite ångrar jag att jag inte köpte den.

Korgar och annat. Bingetröjan är helt ny i förhållande till de här flera tusen år gamla sakerna från pyramiderna i Egypten. Korgar, rep, linnelindade mumier av katter och falkar, ställ för rundbottnade krukor och mycket annat av vegetabiliska fibrer finns att se hos Medelhavsmuseet på Fredsgatan vid Gustav Adolfs Torg.

.

.

Rutig dubbelväv

Varpen som jag visade HÄR är uppe i vävstolen och jag har kommit en bit. Garnet (ull och angora?) är nytt för mig och är väldigt mjukt och lätt. Vävningen anpassas till garnet med lösa spolar, relativt löst spänd varp, mjukt tillslag med slagbommen, mjuka och lätta rörelser. Lite knepigt är det att hitta en behaglig rytm. Garnet från de två eller tre skyttlarna ska snos om varandra vid varje inslag för att låsa kanten och jag får vara försiktig så att kanten inte dras in.

Om jag har hittat rätt med täthet och handlag vet jag först när väven är nerklippt, har fått vila över natten och har fått en försiktig tvätt.

På gång i vår

I höstas var det meningen att jag skulle hålla ett par korta föredrag om mina halsdukar vävda av restgarner. (Blogginlägg om halsdukarna är samlade HÄR.) Ett ryggskott kom i vägen och jag fick ställa in. Men i vår blir det av. Jag ska prata om halsdukarna på föreningen Uppland-Sörmlands Vävares årsmöte i Stockholm 2023-03-23. Ett årsmöte är ju bara öppet för föreningens medlemmar, men det är lätt att bli medlem. HÄR finns föreningens hemsida med vårens program. I mån av plats är många aktiviteter öppna även för den som inte är medlem.

Förra året i maj arrangerade Studiefrämjandet en textil hantverkshelg på hembygdsgården i Sparreholm, titta HÄR. Det blir ett evenemang i år igen, den 6 – 7 maj, den här gången i Studiefrämjandets lokaler i Eskilstuna. Fem kurser finns det att välja mellan, sashiko, nåltovning, flerfärgsvirkning, bandflätning/kumihimo samt min kurs i yllebroderi med temat fåglar. HÄR finns information om kursen i yllebroderi och HÄR i Studiefrämjandets vårprogram på sidorna 10 – 11 finns information om hela helgen.

Innan föredrag om restgarnsvävning och broderikurs så är det dags för årets upplaga av Vinterspår, kulturhelgen i mina gamla hemtrakter, Lindesbergs kommun. Den 4 – 5 mars bjuds det på konst, konsthantverk, slöjd, musik, teater, dans runt om i kommunen, i hembygdsgårdar, bygdegårdar, kyrkor, församlingshem, tomma butikslokaler, vävstugor, ateljéer, industrimiljöer, i lador och uthus, hemma hos folk. Drygt 150 programpunkter finns i foldern, som är ute för korrekturläsning. Jag kommer att finnas på Frövifors Pappersbruksmuseum och tar med mig halsdukar, kuddar, material till yllebroderi och annat textilt. Jag återkommer när programmet är helt färdigt.

Äntligen varpat

Jag fick en fråga om att väva halsdukar åt en vän, av hennes eget garn. Jo, det gör jag gärna, sa jag, men jag har inte tid att väva just nu. Om hon hade vetat att det skulle dröja ett par år så hade hon kanske backat ur. Nu är jag i alla fall äntligen i gång!

Garnet är ett riktigt mjukt tvåtrådigt ullgarn. Det ligger på härvor utan etikett. Min syn och mina fingrar säger att det motsvarar ullgarn 20/2 i grovlek. Jag räknade antal trådar i en härva, mätte härvans omkrets, vägde härvan och kunde räkna ut att garnet har ca 10.000 meter per kilo, dvs samma som ullgarn 20/2. Då är det lätt att beräkna garnåtgång och att utgå från gamla ”recept” när jag bestämmer vad garnet ska bli. Jag gör nystan på nystmaskinen inför varpningen.

En kort varp till två halsdukar i dubbelväv börjar jag med. Det finns garn så att det räcker till ytterligare en väv.

En hel dag om ull

Petter Hellsing samtalar med oss i publiken om sin utställning Handen andas med världen på Ebelingmuseet i Torshälla. Genom materialet ull (som delvis kommer från grannens fårbesättning) söker Petter Hellsing sammanhang, människan – handen – närmiljön – världen. Ödmjuk, förutsättningslös och undersökande är hans inställning till materialet. Han spinner, väver och bygger egna redskap, som den höga vävstolen byggd på plats i utställningen.

Samtalet var avslutning på en hel dag om ull på Ebelingmuseet i söndags, 2022-12-11. Dagen fylldes med föreläsningar bland annat om de problem, utmaningar och initiativ som finns för att ta tillvara den svenska ullen, om att spinna ull industriellt i liten skala, om att väva med ull hantverksmässigt respektive i samarbete med textilindustrin och om professionella och ideella krafter som värnar handens arbete. En innehållsrik dag som nog skapade en del nya kontakter.

Petter Hellsings utställning pågår t o m 2023-01-15. HÄR finns information om öppettider mm. Det återstår flera programpunkter. På lördag eftermiddag, 2022-12-17, kl 12.00 – 16.00 kan man karda och spinna tillsammans med Petter Hellsing. Ingen avgift, men anmälan krävs, titta HÄR. Kerstin Neumüller håller en kurs i att tälja bandgrindar och väva band 7 – 8 januari 2023. HÄR finns information. Anmälningstiden har gått ut, men kanhända finns det platser kvar.

.

.

.

På gångavstånd

Jag är så glad att ha gångavstånd till ett av mina favoritställen, Eskilstuna Konstmuseum. Idag tar jag med er dit och visar textilier från basutställningen. Då och då byts konsten ut så vid ett senare tillfälle kanske inte just de här verken finns framme. Den första bilden visar en stor väv av Wiveca Claeson-Lindberg med inplockat mönster på en tunn tuskaftsbotten. Den är ett exempel på ett verk som har fått komma fram ur magasinen på senare tid. Jag hittar inte så mycket information om konstnären, men HÄR är en kort text.


Hannah Ryggen har vävt den här lilla bilden och om henne finns desto mer att läsa, HÄR till exempel.


Moa Israelssons verk ingick i en utställning på Ebelingmuseet i Torshälla för ett par år sedan, år 2020. HÄR finns ett blogginlägg.


Åsa Schagerströms broderi köptes in av museet från en separatutställning på Ebelingmuseet (som är en del av Eskilstuna Konstmuseum) förra året, 2021. HÄR skrev jag om hennes utställning.

Ayedin Ronaghis matta tillfördes museets samlingar efter hans separatutställning i stora utställningshallen förra året, en berörande upplevelse som jag skrev om HÄR.

Två textila bilder av Ida-Lovisa Rudolfsson är utställda. Hennes konst visades förra året i en annan fin konsthall inte så långt härifrån, i Katrineholm. HÄR finns ett blogginlägg.

På Eskilstuna Konstmuseum finns flera lokaler för tillfälliga utställningar. I den största salen pågår just nu, t o m 2023-02-19, Gittan Jönssons utställning We are all astronauts on a spaceship called Earth. Igår lyssnade jag när hon gav glimtar ur sitt liv och sitt skapande i en intressant föreläsning. HÄR är hennes hemsida.

Många länkar blev det idag och det kommer ytterligare några från utställningar på Eskilstuna Konstmuseum. HÄR är museets webbplats.
HÄR är ett blogginlägg från Carl Johan de Geers utställning 2017.
HÄR skriver jag om Eva Hilds utställning 2017.
HÄR är bilder från Staffan Westerberg utställning 2018.
HÄR är ett blogginlägg med en väv av Lena Cronqvist.


Mer rosengång

Sex kuddar i rosengång blev det av min korta varp, plus några mindre bitar som kanske kan bli något annat.

Jag blev aldrig riktigt sams med varp och inslag och hittade ingen naturlig och bekväm rytm i vävningen. Det var lite knöligt att montera kuddarna också. Så jag är inte helt nöjd. Men det är fantastiskt att se de obegränsade möjligheterna med bara tre skaft!

Jag lägger kuddarna på golvet och trampar försiktigt för att sprida ut fyllningen i innerkuddarna.

HÄR finns blogginlägg som innehåller olika sorters rosengång samlade.

.

.

.

.

Det ena leder till det andra


En kudde i bunden treskaftad rosengång är monterad. Det kommer snart fler! HÄR visade jag när väven var i vävstolen.

När maken såg kudden sa han: ”Det där påminner om något jag sett tidigare”. Efter en stund hade han letat fram LP:n Från den svenska vildmarken med Marie Selander från 1973. Och visst går det att se likheter mellan bårderna i Anne Lidéns skivomslag och i rosengångsväven.

Den här skivan kom fram samtidigt, Sånger om kvinnor från 1971. Omslaget är ritat av Gittan Jönsson.


Femtio år senare avbildar Gittan Jönsson den rosa kvinnan igen, nu tillsammans med bla Greta Thunberg och Frida Kahlo. Målningen med samma namn som skivan, Sånger om kvinnor, är en av många i Gittan Jönssons utställning We are all astronauts on a spaceship called Earth som visas i stora hallen på Eskilstuna Konstmuseum t o m 2023-02-19. Titta HÄR.

Så förflöt en stund i morse, från rosengång till feministisk konst.

I vävstolen


I vintras vävde jag en serie halsdukar av restgarner. Många såldes när de var i Linköping ett par månader, i butiken hos Hemslöjden i Östergötland, så nu har jag anledning att väva fler. HÄR finns restgarnsvävarna samlade.

Jag började som jag brukar, med att plocka fram garner som skulle kunna passa att användas tillsammans. I mitten ligger två blåmelerade härvor Vålbergsgarn från Wålstedts Ullspinneri. De brukar komma fram när jag planerar vävar, men också den här gången fick de åka tillbaka till förrådet. Kanske nästa gång…

Sedan gjorde jag något som jag egentligen inte borde. Jag besökte stans två garnaffärer och fyllde på med nya garner. Restgarnslagret har minskat så pass att det börjar bli svårt att göra bra kombinationer. Men det är ändå så mycket restgarner i den här väven att jag med (ganska) gott samvete kan kalla den för restgarnsvävning.


Så här såg det ut i vävstolen.

Och här är de färdiga halsdukarna. Jag sätter upp korta varpar, bara till två halsdukar. Inslaget i de två är olika, så varje halsduk är unik. De här följer med till julmarknaden i Västerås den 3 – 4 december 2022, titta HÄR.

Föreläsning om Malin Selander


Snabbt blev det fullbokat när Örebro läns museum la ut föreläsningen om Malin Selander. Föreläsningen ingick i en serie under hösten 2022, Tusentals ting, föremålskväll på museet och hölls häromkvällen, 2022-11-16. Lina Jatko, hemslöjdskonsulent i Örebro län, och Elisabeth Isaksson, vävlärare på Handarbetets Vänner i Stockholm, föreläste.

Översta bilden är ett exempel på Malin Selanders förmåga att använda traditionella tekniker på sitt eget sätt. En elegant, enkel, figurformad vit klänning med lite guldstänk har fått en färgstark och oväntad avslutning i noppväv.

Örebro läns museum har en stor samling föremål som har tillhört Malin Selander (1922 – 2013). Hon skänkte sina kläder av tyger hon själv vävt till museet och efter hennes död fyllde släktingarna på med mer mer saker. De insåg att skisser, anteckningar, provvävar, dokumentation från alla utbildningar och kurser hon hållit och mycket mer passade bättre på museet än bortglömt i något förråd. Det tackar vi för! Det finns ett gediget underlag för den som känner sig manad att skriva en bok om vävlegenden. Eller kanske ett kandidat- eller magisterarbete i textilvetenskap?

HÄR finns tidigare blogginlägg om Malin Selander.

Lina Jatko har gått igenom en del av materialet. Hon berättade om Malins Selanders liv bland garner och vävar och visade bilder t ex på randningsskisser.


Elisabeth Isaksson hade analyserat några av alla vävnaderna och visade bindningarna. Hon gav exempel på hur Malin Selander på ett fantasifullt och okonventionellt sätt utforskade tekniken hålkrus och lekte med solvningsvarianter, trampordningar, trampuppknytningar, färger och material. Här är några föremål som plockats fram ur samlingarna.


En jacka med trasor som inslag och med hålkrus i ärmarna.


Ett tyg troligen avsett till en blus/jacka.


(I det HÄR blogginlägget finns exempel på mer traditionellt hålkrus, kanske avsett till överkast.)

Föreläsningen var som sagt fullbokad. Kanske kommer det en repris lite senare. I så fall, boka snabbt om du vill fylla på med vävinspiration och vill veta mer om en fantastik vävare, lärare, formgivare, författare.

Ett par dagar i Stockholm – Almgrens


Ett par dagar i Stockholm gav mig behövlig energi och nya intryck. Det tar bara en timme dit med tåget och det är enkelt att åka över dagen, men den här gången blev det övernattning.

K. A. Almgrens Sidenväveri är ett av mina favoritställen som jag sällan missar när jag är i huvudstaden. Sidenväveriet är ett levande museum med bevarad utrustning som fortfarande används. HÄR finns information. Bland de gamla maskinerna visas intressanta tillfälliga utställningar. Ännu ett par dagar, t o m 2022-11-12, ställer fem medlemmar i gruppen FAS, Fiber Art Sweden, ut. Läs om FAS HÄR.

Emilia Elfvik broderar tredimensionella objekt på tyll med många och långa stygn.

.


Varpen blir inslag och inslaget blir varp. Hur gör hon, Heli Tuori Luutonen, för att väva sina hängande former? Ett mysterium.

.


Vi är nog många som kan känna igen oss i Tomas Robefelts samlande. Det kan se ut som kaos, men allt är ordentligt sorterat i lådor, askar och burkar, allt tas om hand och allt kanske kommer till användning någon gång.


Ebba Anderssons stickmaskin matar fram rad efter rad som en printer. Maskorna försvinner i det luddiga garnet och gör mig först konfunderad över vad jag egentligen ser.

Som överdimensionerade vingar hänger Grethe Wittrocks stora tygsjok i taket. Ljuset från fönstren silar igenom och förbinder ute och inne.

Tänk om slottet funnits kvar

Tänk om Eskilstuna slott inte brunnit, då hade vi kanske kunnat se Jören Vävares textilier med guld och silver. Den här skylten sitter vid det gamla industrispåret, nu upprivet och ersatt med en gång- och cykelbana.

Slottet låg i närheten. Det uppfördes efter 1585 som en tillbyggnad av ett tidigare kloster. Så gott som ingenting återstår av slottet, men på Eskilstuna stadsmuseum finns en liten utställning och där har jag tagit bilderna. Läs om slottet HÄR.

Den här bilden är från en karta daterad 1641. Nästa bild visar en del av en karta från 1645.

.

.

.

Mer rosengång

Det rör sig mycket om rosengång i mitt huvud just nu.

Häromdagen åt jag frukost framför TV:n och hamnade mitt i filmen Utvandrarna, Jan Troells version från 1971. Vilhelm Mobergs böcker har jag läst flera gånger och filmen har jag också sett några gånger, så storyn kan jag. Nu såg jag bara täcket i rosengång som dyker upp i bild då och då.

Mer rosengång! Häromdagen visade någon i en vävgrupp på Facebook boken Textilt bildverk från 1925 av Emelie von Walterstorff.

Den fina boken finns även i min bokhylla, inköpt för bortåt 20 år sedan. Då var den svår att få tag på och jag betalade 1.200 kr enligt säljarens notering i boken. Just nu, 2022-10-29, finns ett antal till salu både på antikvariat.net och på bokbörsen.se med priser från ca 500 kr.

Emelie von Walterstorff, 1871 – 1948, anställdes vid Nordiska Museet 1903 som tecknare och var från 1914 föreståndare för museets samling av allmogetextil. Läs mer HÄR. I boken Textilt bildverk visas knappt 250 textilier ur museets samlingar med foto och en kort text. Forskning och annat har gjort att vissa uppgifter inte stämmer riktigt med dagens sätt att karaktärisera och beskriva textilier. Ett tiotal rosengångstäcken presenteras och här är ett par exempel, en fyrskaftad variant från Hälsingland och en treskaftad från Västergötland.

.

.

Det går bättre och bättre

Bunden rosengång på tre skaft. Trampordningen är hela tiden 1-2-3 och jag har full koll på hur mönsterformerna bildas när färgerna skyttlas in på de olika tramporna. Men kanterna! Där har jag fortfarande problem, även om det nu efter närmare en meter går bättre och bättre. Och inslagstätheten! Jag brukar känna i kroppen ganska snabbt hur hårt eller löst inslaget ska packas samman. Men här hittar jag ingen rytm i vävningen.

Garnet på bilden är från Wålstedts ullspinneri och är en av garnkvalitéerna som ingick i UllMa-projektet i slutet av 1990-talet. Färgskalan i projektet togs fram av Wanja Djanaieff (titta HÄR) för att efterlikna de växtfärgade kulörerna i äldre textilier. Just det här garnet är entrådigt, långfibrigt, lite halkigt, spunnet med s-snodd och har ca 6.000 meter/kg. Det passar bra i den här väven, även om jag som sagt har tekniska problem. I mitt lager finns cirka ett kilo av garnet, orört i närmare 20 år, och det känns fint att det kommer till användning.

Fortsättning följer.

HÄR finns blogginlägg om olika typer av rosengång samlade.

Det går sakta

Många timmar tog det att väva åtta centimeter bunden rosengång. Och inte var det så kul till en början heller. Jag tröttnade redan efter ett par centimeter när jag snabbt hade sett hur mönsterformerna byggs upp. Men snart blev det intressantare. Utmaningen, upptäckte jag, var inte själva mönsteruppbyggnaden, utan det var annat som krävde lite tankar och tester. I början slog jag in inslaget alldeles för hårt och får nog träna ett tag innan jag hittar rätt handlag. Jag upptäckte hur viktigt det är att inslagsgarnet är löst spolat för att få lagom sträckning i skälet. Det finns många saker att undersöka. Hur får jag t ex så fina kanter som möjligt? Och på vilka trampor lägger jag inslaget så att smala ränder inte blir vågiga? Det här kan nog bli riktigt roligt. Och vem vet, varpen på 4,5 meter som nu känns oändlig, kanske upplevs som för kort så småningom.


Mönsterformerna har jag lånat från bilder i det HÄR blogginlägget.
HÄR finns blogginlägg om olika typer av rosengång samlade.

En låda med garn


I första hand använder jag garn som redan finns i mitt lager. Ibland behövs det ändå påfyllning och den här lådan kom med posten i mitten av juli, lingarn 16/3 och ullgarn 6/1. Nästan tre månader har gått sedan dess och inte förrän nu kommer det upp en varp i vävstolen.

Bunden rosengång på tre skaft ska det bli. Varpen är kort, bara 4,5 meter, och kan väl betraktas som en provväv. Teoretiska kunskaper om hur tekniken fungerar har jag, bl a genom temadagen på museet i Skara i somras, titta HÄR. Nu ska det bli roligt att se hur kunskaperna fungerar i praktiken. Jag testar och ser vad som händer.

Tvist

Samma mönster i två olika färgställningar har jag sytt. Åttabladsstjärnan syns nog lite tydligare på det nedre broderiet. Stygnen är tvistsöm (och några korsstygn), sytt på ett linnetyg som jag har vävt just till detta. Om jag skulle väva tvisttyg igen, så skulle jag göra lite annorlunda. Nästa gång väljer jag också ett annat garn till stygnen. Eftersom jag inte visste vilket garn som skulle passa så köpte jag inget, utan testade med garn ur mitt förråd. Syftet med mitt sommarprojekt 2022 var att lära mig om tvist, om tyg, garn och stygn, och det har jag gjort. Och så har jag haft roligt under tiden! Det finns lite tyg och lite garn kvar så det blir nog fler stygn. Följ projektet HÄR.

Slöjdloppis!

Foto: Eva Svensson/Hemslöjdsföreningen Sörmland


Hemslöjdsföreningen Sörmland bjuder in till slöjdloppis, ett fantastiskt tillfälle att rensa i skåpen. Plocka fram material, redskap, verktyg och litteratur som har med slöjd att göra (men inga färdiga föremål), saker som andra kan ha glädje och nytta av. Ingen avgift, begränsat antal säljare. Alla är välkomna att boka bord!

Tid: 5 november 2022

Plats: Retuna Återbruksgalleria, Folkestaleden 5, Eskilstuna

Anmälan: hemslojdensormland@gmail.com


Jag har bokat plats och har börjat röja bland alla mina saker. Knappar, broderigarner, sysilke, textilfärg, akvarellpapper och mycket annat kommer fram ur gömmorna. Och alla vävgarner, jag kommer aldrig att hinna använda allt. Tio kilo kulört lingarn 16/1, bland annat, det kanske kan användas i någon annans vävstol. Jag lovar att det blir riktiga fyndpriser. Vad sägs till exempel om tio knappar för tio kronor?

Hoppas vi ses på Retuna, vare sig du kommer som säljare, köpare eller både och.

Istället


Idag, 2022-09-23, skulle jag egentligen sitta i bilen på väg till vävmässan i Halmstad. Men jag är lite krasslig och insåg att det tyvärr inte är läge att resa bort. I morgon skulle jag ha pratat om restgarnsvävning (titta HÄR) på Speakers Corner. Kanske kommer min presentation i PowerPoint till användning vid ett annat tillfälle. Den som undrar vad en vävmässa är kan få en liten glimt HÄR, där jag samlat blogginlägg från förra gången, Växjö 2017.

Istället för att vara i Halmstad och frossa i vävning, träffa bekanta, se utställningar, kolla nya garner och ny litteratur osv, så tittar jag i ”nya” böcker i min bokhylla. Några har jag fått och några har jag köpt.

Damast av Gertrud Ingers och John Becker kom ut 1955 och innehåller ”Handledning i damastvävning och översikt över nutida svensk och dansk tillverkning”. Aktiva damastvävare presenteras i varje län, ibland över flera sidor, ibland med bara några rader. Så här står det om trakter min närhet:
”I Örebro län väver man en del damast på hemslöjdsföreningen, bl. a. tevagnsdukar med motiv från Örebro slott och små tabletter. Vävstolen har harnesk med lockar, och fröken Anna Strömberg från Vintrosa, utbildad vid Handarbetets Vänner, väver där.”
”I Västmanland finns med säkerhet flera vävstolar kvar, men just nu ingen aktiv väverska.”
”I Sörmland slutligen väves damast för tillfället endast av fru Karin Lamberg, Råsta, Ålberga.”

En sak som jag verkligen uppskattar med begagnade böcker är de lösa lappar som tidigare ägare har stoppat in. Här hittar jag till exempel ett recept på stärkelse till lingarn.


En av de väverskor som får en lite längre presentation i boken är Emma Viberg i Undrom, Ångermanland. I boken ligger också en tidningsartikel om väverskan, odaterad från ICA-kuriren. I min bokhylla finns en liten bok om Emma Viberg, skriven av Ann Mari Karlsson 1978.

.

I somras deltog jag i en inspirerande heldag om rosengång på museet i Skara, titta HÄR. Bunden rosengång finns på min lista över kommande vävar så jag blev väldigt glad när jag nyligen fick den här boken av en vän. Boken är tryckt 1983 och är resultatet av flera inventeringar genomförda av hemslöjdskonsulenter i Jämtland och Härjedalen.


Men vad är bästa sättet för mig att komma underfund med hur mönsterformerna byggs upp? Här är ett par exempel på trampordningar ur boken. Jag tror inte att jag kommer att ha tålamod att följa de här instruktionerna. Jag lär mig nog bättre genom att titta på bilder på täckena från Skara och i boken och prova mig fram på egen hand utan de skrivna trampordningarna.

.

Handskar och vantar köpte jag på en bokloppis häromveckan. Boken, tryckt 1959, är en översättning från danskan. Garnerna som används går nog inte att hitta längre. Men det går att hämta idéer från bokens många intressanta beskrivningar på tumvantar och fingervantar. Nu kanske vi byter ut cigaretten mot mobilen.

I brevlådan


Det händer inte ofta nu för tiden att det kommer post, men igår låg det två bra saker i postlådan. Dels kom paket nummer 4 av 5 i den andra säsongen av Ullen vi ärvde, projektet som fokuserar på de svenska lantrasfåren och deras ull och som drivs av Tant Kofta och Båvens Spinnhus (se mer om projektet HÄR). Jag visar mer när jag har börjat sticka av garnet. Och dels kom Solvögat, medlemstidning för föreningen Riksvävarna. Föreningen är indelad i regioner och jag är medlem i Uppland-Sörmlands vävare. Båvens Spinnhus ligger ju i Sparreholm i Sörmland och Uppland-Sörmlands vävare har bokat in ett studiebesök hos spinneriet 2022-10-14. Det blir också en föreläsning i Malmköping där Sonja Berlin visar och berättar om sitt utforskande av brickvävningens möjligheter. HÄR finns mer information för den som vill följa med.


I Solvögat har Irene Lundell skrivit en efterlängtad artikel om Malin Selander, vävgeniet som i år skulle ha fyllt 100 år. På ett hörn fick halsduken som jag har köpt av Malin Selander vara med, vävd av henne och med vävsedel i boken Väv en väv. (HÄR finns länkar till mer information om Malin Selander.)

Tidningen är innehållsrik med bland annat intervjuer, vävsedlar, en artikel om prissättning, en artikel om Morris Åkermalm, vars väv visas på omslaget. Ergonomen Ewa Gustafson påminner oss om vikten av att sköta om kroppen och att inte sitta still i vävstolen för länge. Hon ger viktiga tips om enkel pausgympa.

Fyller ytor med tvistsöm

Åttabladsstjärnan är ett favoritmotiv och det blir nog fler varianter i tvistsöm. Vad det här lilla broderiet (ca 19 x 18 cm) ska bli vet jag inte. Jag bara testar och ser vad som händer. Det är riktigt roligt att välja färger och att sy de trådbundna stygnen.

Bottentyget har jag vävt efter uppgifter i en liten bok om ett medeltida broderi. HÄR går det att följa mitt sommarprojekt 2022, att väva tyg till tvistsöm och undersöka stygnen.

Jag hade hoppats på att få möjlighet att titta på traditionella tvistsömstextilier (tyg, material, stygn etc) i någon samling, men den tanken ger jag upp för tillfället. På ett ställe kunde jag möjligen få se några broderier som ligger under glas, men när jag försöker boka in ett besök så är det ingen som svarar på mitt mail. På ett annat ställe får jag till svar att de ”inte har kapacitet att plocka fram föremål till alla intresserade”.

Halsdukarna av restgarner

Igår tog vi en tur lite söderut och jag lämnade in mina halsdukar vävda av restgarner hos Hemslöjden i Östergötland. De kommer att finnas i butiken på Storgatan i Linköping i tre veckor, kanske lite längre. På torsdag i nästa vecka, 2022-09-08, åker jag tillbaka. På eftermiddagen, kl 17.00, pratar jag om att väva med restgarner, om att väga, räkna, tänka, lägga till och välja bort, om glädjen i att göra något av det som blev kvar. Vi kanske ses?

HÄR finns blogginläggen om restgarnsvävningen samlade.

Sommaren övergår i höst


Mitt arbetsbord har blivit överfullt i sommar av halvfärdiga broderier, halvfärdiga idéer, halvlästa böcker, allt möjligt som ska sorteras. Det är dags att röja och förbereda inför för hösten.


Böcker ska klämmas in i bokhyllan och allt material i projektet Ullen vi ärvde ska sättas in i pärmar.

Nästa steg är att börja rensa i skåpen i arbetsrummet. Där finns så mycket material som jag aldrig kommer att använda, saker som någon annan kan ha glädje och nytta av. Jag samlar ihop sakerna inför en loppis med slöjdmaterial och slöjdredskap som arrangeras senare i höst på ReTuna Återbruksgalleria här i Eskilstuna. Mer information kommer när planerna har klarnat.

Men det händer mycket innan dess. Kommer ni ihåg mitt projekt från i vintras, när jag vävde halsdukar av restgarner? HÄR finns halsdukarna samlade. I nästa vecka åker jag till Linköping med halsdukarna. De kommer att finnas i butiken hos Hemslöjden i Östergötland under några veckor. Jag kommer också att finnas där någon dag och prata om restgarnsvävningen. Snart är alla detaljer klara och jag berättar mer.

.

.


Om halsdukarna vävda av restgarner ska jag prata i Halmstad också, på VÄV2022, den stora vävmässan som äger rum 22 – 24 september. Det blir en kort presentation av mitt projekt på Speakers corner på lördagen den 24 september, ingen föranmälan, ingen avgift. Jag återkommer med klockslag. Temat för mässan är hållbarhet och görandet och då passar det utmärkt att prata om att göra av material som redan finns. Läs om mässan HÄR.

Vävprat planeras också hos Studieförbundet Vuxenskolan i Eskilstuna den 14 september. Kom dit och visa och berätta! Ingen avgift, men föranmälan krävs, titta HÄR.


Hos Studieförbundet Vuxenskolan i Eskilstuna blir det även en kurs i yllebroderi lördag 17 september. Temat är fåglar. Anmälan görs HÄR.