Kategoriarkiv: Vävning

Utställningar

Maya Kessler

Idag åkte jag till Stenhuset i Surahammar och såg utställningen Den stora färgen där medlemmar i Svenska Shiborisällskapet visar textilier färgade med indigo. Mycket fint att se! Utställningen pågår t o m 2017-10-15. Öppettider mm finns HÄR.

Överst detalj av väv i papper och siden av Maya Kessler.

Leyun Wang

Skira japanska tyger färgade av Leyun Wang.

Linnéa Blomgren

Linnéa Blomgren har färgat, veckat och värmefixerat nylontyg.

Jag är glad att jag kom iväg och såg den här utställningen. Och jag hoppas att jag hinner uppleva åtminstone några av alla olika utställningar och annat som verkar intressant och som äger rum på lagom avstånd i höst. Rapporter kommer på bloggen i så fall!

Almgrens Sidenväveri, Stockholm, Carol Cassidy, pågår t o m 2/10. Titta HÄR.
Konsthantverkarna i Stockholm, ”Light weight”, pågår t o m 4/10. Se mer HÄR.
Örebro läns museum, Örebro, Omslöjd, 23/9 – 28/1 2018. Titta HÄR.
Konsthantverkarna i Örebro, Stine van Wynsberghe, 23/9 – 18/10. Mer information HÄR.
Fiberspace Gallery, Stockholm, ”Do you Nuno?”, 23/9 – 14/10. HÄR finns mer information.
Enköpings Konstmuseum, ”Viking Couture”, 30/9 – 3/2 2018. Titta HÄR.
HV Galleri, Stockholm. Där ställer Josefin Gäfvert ut (oktober – november), liksom ”Emerging Talents” (november – december) och Svenska Shiborisällskapet (december – januari). PÅ HV:s hemsida finns inga exakta datum. Det kanske kommer, så titta HÄR emellanåt.
Rademachersmedjorna Eskilstuna, 30/10, ”Textile as a political tool”, föreläsning av den indiske textilkonstnären, vävaren och läraren Vasudevan Vadakkiniyedath. Mer information HÄR.

 

 

Ännu en dubbelväv

Det här är min sjätte halsduksväv i dubbelväv. Som tidigare har jag bara satt upp en kort varp till två halsdukar. Kvalitén, dvs kombinationen av material, täthet och vävteknik, är samma som förut. Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är som sagt dubbelväv och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager. Det roliga och intressanta är att se om mönstret blir som jag har tänkt. Sedan, efter en liten stund, blir vävningen är bara ett koncentrerat samarbete mellan hjärna och kropp. Tidigare vävar i samma teknik går att se HÄR.

Äntligen är jag på gång!


Äntligen är jag på gång i vävstolen! Senaste väven klippte jag ner i början av december förra året. Sedan dess har jag flyttat och nu står den bredare vävstolen, min favorit, i förrådet. I lägenheten har jag min smalare Öxabäck med kontramarsch och fritt hängande lattor. Det är minst 15 år sedan jag vävde på den och det tog en stund innan vi listat ut hur alla snören skulle dras. Och inte kom jag ihåg var jag brukar sätta vändpinnen när jag varpar en kort varp till 2 sjalar, fast jag har gjort det minst 100 gånger tidigare. Men nu har jag i alla fall varpat, dragit på och fått ordning på alla snören.  Som sagt, jag är på gång igen!

Längtar till vävstolen

Utan varp har vävstolen stått uppsatt i lägenhetens största rum sedan vi flyttade i december förra året. Men nu, efter åtta månader, är det äntligen något på gång. Jag har färgat (blåare i verkligheten) och nystat garn, varpan är upptagen ur källarförrådet och jag räknar som bäst på varpordningen. Snart väver jag igen. Jag längtar!

Extra vävlängtan fick jag när senaste numret av tidskriften Hemslöjd, nr 4 2017, låg i postfacket häromdagen.  Läs till exempel om Morteza Golestani som har byggt sin vävstol av spillvirke och knyter ”äkta mattor” av trasor, om Anna Olsson som åskådliggör erfarenheterna från sitt arbete på häktet i Göteborg i vävda bilder, om Oussman Sarr som sätter upp sin vävstol i närmsta park och tänker i siffror, om Marie Ekstedt Bjersing som systematiskt undersöker äldre tiders vävutrustning och vävredskap, t ex hur olika typer av solv påverkar vävresultatet. Så mycket omväxlande, intressant och inspirerande läsning i välskrivna artiklar!

 

På golvet

Jag turistar på hemorten och gick på en visning bland gamla byggnader. Där fanns fantastiska målade tapeter, målningar i taken, porträtt, byggnadsdetaljer och annat sevärt. Men jag gick mest och tittade på golven med alla trasmattor. Mattan på de första bilderna har tätare trådar i vissa partier, i rött och lite turkos. Observera den kortare trasan, som ligger mitt i ränderna och som inte går från stad till stad.

Många meter fanns det av den här mattan. Mattan låg i en fyrkant runt en matsalsmöbel som stod på en stor matta signerad MMF,  Märta Måås-Fjetterström. Jag tyckte att jag kände igen varprandningen. Och mycket riktigt, efter lite bläddrande i bokhyllan hittar jag mattan i boken Trasmattor och andra mattor av Märta Brodén och Gertrud Ingers, ”Rutig matta från Gävleborgs läns hemslöjdsförening”, sjunde upplagan från 1966. Tillgången på trasor har fått styra till en del, men inslagsordningen liknar mattan i boken.

vävbok.jpg

Den här lilla mattan är vävd av en mängd olika trasor, bara en aning av varje sort. Bårderna med blått inplockat mönster gör att det ändå inte blir plottrigt.

Under stolen med handvävt möbeltyg ligger ännu en matta vävd av små mängder av varje sorts trasa, bara blå tyger. Kanske rester från tidigare mattvävar med bredare blå ränder?

Av många olika trasor har väverskan lyckats pussla ihop en någorlunda regelbunden randning.

Här går det att ana en rapporterad randning. Men det har inte funnits så mycket av varje tyg, så mönstret spårar ur.

Till sist en riktigt stor trasmatta, drygt 1,5 meter bred och cirka fem meter lång, med tonade nyanser. Formgivningen gör att jag gissar att den är vävd några decennier senare än de flesta av de andra mattorna.

Fiber och Färg

Erik Torstenssons växtfärgade sidentyger fladdrar skira i vinddraget på Frövifors Pappersbruksmuseum. Erik är en av åtta medverkande i utställningen Fiber och Färg som hade vernissage idag 2017-05-27. Övriga utställare är Kajsa Forsberg, Kathie Pettersson, Camilla C Hickman, Lena Hellström, Mia Olsson, Lisa Brunnegård och jag.

Gör en utflykt i sommar till Frövi, ca 3 mil nordost om Örebro, och se mer fint och intressant än det lilla jag visar här. Öppettider, vägbeskrivning mm finns HÄR . Titta på utbudet av workshops också på museets hemsida! Utställningen pågår t o m 2017-08-31,

Mia Olsson använder bland annat sisalfibrer till sina textila verk. Hon färgar fibrerna och fogar ihop dem. Här har hon veckat fiberarket och format till en tredimensionell textil skulptur.

Kathie Pettersson gör sitt eget papper. De blå pappersarken har hon gjort av fiber från mullbärsträd och färgat med pigment. Arken är hopknutna med garn som hon har lagt in i pappret vid tillverkningen. Till bilden i bakgrunden har hon använt abacafibrer, lin och krita.

Camilla C Hickmans rumsavdelare är vävda i slingerväv. Hon har vävt av ett blandgarn silke/merino och färgat med indigo.

 

Bussutflykt – del 4

Sista stoppet på bussresan i torsdags 2017-05-18 var hos Hälsinge Linneväveri i Näsviken. Bakom den blå dörren döljer sig ett litet familjeägt väveri, med lin- och vävkunskaper i flera släktled, med ett 10-tal gamla industrivävstolar. Vi fick en kort men innehållsrik föreläsning om verksamheten och kunde sedan titta oss omkring lite på egen hand.  Två personer sköter det hela. En person ansvarar för vävningen och vävstolarna, från att tänka ut och stansa mönstren i hålkortsremsorna till att klippa ner de ibland flera hundra meter långa vävarna. Den andra personen synar, fållar och administrerar. Det var intressant att se och höra att det finns en så småskalig och flexibel textilindustri. Trots att de allra flesta deltagarna på resan väver själva, så shoppades det en del. Även jag hade ett par dukar med mig hem.

Läs mer HÄR.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

 

Bussutflykt – del 3

Här kommer mer från resan till Hälsingland i torsdags 2017-05-18. I Holma Helsinglands lokaler finns Vävföreningen Freja. De hade så många vävstolar att jag tappade räkningen. Tiden var knapp, bussen skulle vidare och jag hann inte titta så mycket.

I en vävstol fick jag syn på en väv som såg bekant ut. Vävsedeln låg på vävpallen. Och mycket riktigt, när jag kom hem letade jag upp väven i Maria Collins bok Våra Hemvävnader från 1925, fässingväv från Övre Hälsinglands hemslöjdsförening i Hudiksvall.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

Bussutflykt – del 2

Holma 1

Nästa stopp på bussresan i torsdags, 2017-05-18, var hos Holma Helsingland i Forsa. Där pågick en liten mässa med försäljning av garner, böcker och vävtillbehör. Jag hade nog förväntat mig lite mer innehåll.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men jag var nöjd ändå. Gamla fabriksmiljöer är fascinerande och jag gick en sväng med kameran. En gång i tiden sysselsatte linspinneriet hos Holma Helsingland hundratals arbetare, enligt uppgift ca 700 personer på 1930-talet. År 1972 flyttades större delen av verksamheten utomlands och nu står en stor del av de enorma fabrikslokalerna tomma. Men Holma Helsingland finns fortfarande som varumärke för vävgarner av hög kvalitet och färgning av garnet sker i lokalerna i Forsa. Jag hade gärna knallat runt ytterligare en stund, tittat mig omkring och pratat mer med ”gubbarna” som jobbade med garnerna. Men bussen skulle vidare.

För några år sedan tolkade brodösen/konstnären Ulrika Mars arbetet i spinneriet med stygn, med utgångspunkt från gamla foton och med arbeterskornas livsvillkor i centrum. HÄR finns en artikel från Dala Demokraten.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

Bussutflykt – del 1

Många timmar på bussen blev det igår 2017-05-18. Vävföreningen Skytteln i Arboga hade lockat 50 textilintresserade passagerare med på resan till Hälsingland och Vävdagarna i Forsa.

Första stopp var Forsa Folkhögskola. I en fint hängd utställning visade de 22 eleverna på skolans olika vävutbildningar sina väl genomtänkta och väl genomförda vävnader. Det var roligt att prata med väverskorna som gärna och engagerat berättade om sina vävar. Dessutom presenterade alla elever sig själva och sina tankar kring vävningen i en överskådlig katalog.

Överst linväv med tryckt motiv av Ulrika Juhlin. Trycket är inspirerat av en schablonmålad tapet i en gård i Bjuråker.

De färgglada handdukarna i dräll är vävda av Elin Tornseglare .

Piret Kaaman-Lepisk har stiliserat den traditionella åttabladsstjärnan, gjort om den till ett mönster i kuvikas och vävt handdukar

Anna Ström har vävt barnfiltar och kantat med ett fint tyg.

Eleverna på distansutbildningen fick som uppgift att analysera äldre textilier och sedan göra något nytt av kunskaperna.

Christine Boyd-Larsson utforskade ett gammalt förkläde och vävde sedan ett tyg med ränder hämtade från förklädet. Tyget blev en blus.

Flera elever hade utgått från analysen av ett gammalt slarvtjällstäcke och gjort nytt efter eget huvud.

Ilse Ellström har vävt med linstränggarn på linvarp och plockat in slarvor av ylletyg.

Elena Semenova vävde in lintrasor i linvarp till sin matta och gjorde inplock med bomulls- och ylletyger.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

Handvävd daldräll

Framför mig har jag en stor handvävd daldrällsduk. Nej, jag har inte vävt själv, duken har jag köpt. Hundra kronor betalade jag i en andrahandsaffär. Oemotståndligt.

Duken är vävd i två delar med längsgående söm. En skicklig väverska/vävare har lyckats få en närmast perfekt mönsterpassning i de två våderna. Varp och tuskaftsinslag är av bomullsgarn och mönsterinslaget består av ullgarn. Varptätheten är ca 24 trådar per centimeter. En liten fläck hittar jag, men den står jag ut med. Jag är mycket nöjd med mitt köp!

Studio Supersju – framtidens vävgrupp

Studio Supersju –  vilket kaxigt namn! I gruppen ingår sju kvinnor som de senaste åren har studerat textil på Textilhögskolan i Borås, Handarbetes Vänner och Konstfack. Sedan i höstas har de gemensam ateljé vid Årsta Torg i Stockholm. ”Framtidens vävgrupp”  kallar de sig för på hemsidan/bloggen och säger att de ser styrkan i att samarbeta i stället för att konkurrera. De vill tillsammans ta upp kampen för handvävningen och med avstamp i traditionen ta väven in i en ny tid. Det låter bra och hoppfullt! I gruppen ingår Siri Pettersson, Miriam Parkman, Josefin Gäfvert, Mirjam Hemström, Ia Centerhall, Arianna Funk och Vega Määttä Siltberg. Flera av medlemmarna har redan premierats med stipendier och andra utmärkelser. Läs mer om gruppen och medlemmarna HÄR.

Under några dagar visar de sina vävar i en pop-up butik på Fiberspace Gallery i Stockholm. Jag var där igår och gillar vad jag såg. Sista chansen att se gruppens textilier den här gången är redan imorgon 2017-04-23, men med största sannolikhet blir det fler tillfällen framöver.

Här är ett litet urval från igår. Överst en daldräll av Josefin Gäfvert, nedan detalj av samma väv.

Mer av Josefin Gäfvert, båda sidor av en dubbelväv.

Siri Pettersson har färgat ikat och vävt halsduken.

Siri Pettersson 1

Hon har också vävt mattor i tät trasrya.

Vega Määttä Siltberg har vävt längderna med vass som inslag.

Och till sist Miriam Parkmans trasväv med texten VI SKA FORTSÄTTA VÄVA!

Det här med daldräll…

Daldräll har jag bara vävt ett par gånger i hela mitt liv. Att utforska tekniken har aldrig intresserat mig och det beror nog på mitt första, misslyckade, försök.

Det är 45 år sedan jag gick en terminskurs i vävning och vävde duken i daldrällsmönstret ”Kattfot i slinga”. Vävsedlarna från utbildningen har försvunnit för länge sedan, men det ser ut som om varpen kan vara bomullsgarn 30/2, oblekt. Varptätheten är ca 22 trådar per cm. Inslaget både i tuskaften och i mönstret är oblekt lingarn, gissningsvis nr 24.  Kanterna är i det närmaste perfekta och jag kan bara se något enda litet vävfel. Bra gjort av en nybörjare, om jag får säga det själv.

Men det är en betydelsefull sak som gjorde att duken ändå kändes som ett stort misslyckande. Vår lärare var ofta sjuk och vi fick klara oss bäst vi kunde på egen hand. Ingen talade om att vävlängden ska mätas med varpen avspänd. Så när duken var nerklippt och hade vilat lite visade det sig att den inte var kvadratisk. Fållad (för hand med stygn så små att jag inte ser dem längre) är duken 98 cm bred och 91 cm lång. Duken är aldrig använd, den har legat undangömd i ett skåp i alla år. Nu är det nog dags att försöka glömma att det är en misslyckad duk och istället se den som en fin tygbit som kan användas till något annat.

Om någon vill väva ”Kattfot i slinga” (”Snail trail” kallas mönstret på engelska) så finns en vävsedel bl a i boken Daldräll av Anna Thomasson och Elisabeth Andersson.

Ränder från Gotland på Fårfesten

Ränder får jag aldrig för mycket av! Här är några randningar från Gotland som jag såg på Fårfesten i Kil, bara några exempel av en hel mängd prover, vävda som tre långa längder.

Ränderna är rekonstruktioner av gamla bolstervar, enligt information på Fårfesten vävda till en lantbruksutställning i Visby 1957. Längderna är inmärkta med GLH 1265, GLH 1266 och GLH 1267 och jag hittar dem på Digitalt museum, titta HÄR.  Där står det att de vävdes på 1940-talet. Vare sig ränderna vävdes på 1940-talet eller 1950-talet så var det en glädje att se alla varianterna.

      

 

Fårfesten i Kil

farfest-1

Nu är jag hemma igen efter intensiva och roliga dagar på Fårfesten i Kil. Så här tomt i Sannerudsskolan var det bara på torsdagskvällen när utställarna packade upp och innan de mer än 9.000 besökarna vällde in under tre dagar. I bakgrunden till höger anas Karin, Kate och Marianne, tre av de många entusiasterna i Fåreningen Fårfest i Kil som lägger ner så mycket arbete och omtanke på att skapa en fantastisk fest för alla som kommer till Kil.

Precis som förra året (titta HÄR) hann jag inte se så mycket mer än det som fanns alldeles intill mig. Hos Louise Ström, Språngmurs AB, gick det att prova att väva band i brickvävning och förstås beundra alla fina band som Louise vävt. Ulla-Britt Sätter, Hantverkstorpet, hade dukat upp med prover på många garntekniker och visade olika varianter av nålbindning, krokning och virkning. Hos Jeanette Rångeby, JAR Form, fanns material för att prova på skarvsöm.

Om knappt ett år, i mars 2018, är det dags igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Snart ska jag väva igen

tom-vavstol

Så här ska det ju inte se ut. Ingen varp finns i vävstolen. Istället är den förvaringsplats för korgar. Jag är så sugen på att sätta igång och väva, men det har varit en massa annat att göra på sistone. Men snart så är det dags att tänka vävning igen.

vavmagasinet-2

Vävlängtan blev inte direkt mindre när senaste numret av Vävmagasinet, nr 1/2017, med ull som tema, kom i brevlådan häromdagen. Min vävlust ökar av allt läsvärt och sevärt i tidningen, till exempel ryan som Åsa Viksten Strömbom har vävt med inspiration från Roslagens båtryor.

vavmagasinet

Det var också roligt att bli påmind om den intressanta halsduken som Hemslöjden i Östergötland tog fram till Kulturhuvudstadsåret 1998 i samarbete med Nygårds Anna.

vavmagasinet-1

 

På spaning i Stockholm – broderi, dräkt och vävning

Tre utställningar hann jag se när jag tillbringade några timmar i Stockholm i förra veckan. (Klicka på bilderna så blir de större.)

Mest korsstyng, sydda på ett minst sagt otraditionellt sätt, är det i Teresa Oscarssons broderade bilder. Bilderna innehåller ett fantasieggande myller av stygn, färger och figurer. Hennes egna ord: ”Jag målar med korsstygn. För mig är bilderna, materialet och färgerna intressantare än tekniken. När jag söker inspiration är naturupplevelser det absolut viktigaste”. Skynda till 125 kvadrat! Utställningen pågår t o m 2017-02-14. Se mer HÄR.

På Almgrens Sidenväveri ställer Ida Björs ut t o m 2017-02-25. Utställningen har namnet ”Allt flyter eller dräktreformationen 2017”. Som alltid hos Almgrens finns det fin liten katalog och i katalogen finns några frågor som Ida Björs har ställt sig i arbetet med utställningen.
– Hur får en folkdräkt, bygdedräkt eller helt enkelt en dräkt se ut?
– Hur mycket kan man egentligen ändra på, leka med eller utmana traditionerna?

Hon har (förstås) inga svar, men hon har lekt och ändrat. Kjolen som består av lager på lager med förkläden är lite rolig, liksom stubben, underkjolen, sydd av återbrukade tyger. Men resultatet känns lite tunt. Skisserna är intressantare än plaggen. Se mer HÄR.

Under några veckor finns Rosa Tulnov Clausen från Danmark med sin Weaving Kiosk i HV:s galleri. T o m 2017-02-25 går det att träffa henne där och ha ett trevligt ”snakk” om vävningens möjligheter. Och framförallt går det att prova på att väva på de enkla vävanordningar, jag vill inte kalla dem vävstolar, som hon har med sig. Novisen får en introduktion till varpens och inslagets vida värld och får lära sig att grunderna i att framställa ett tyg är ”över och under” och ”fram och tillbaka”. Förhoppningsvis ger insikterna lust att lära mer. Jag påminns om alla möjligheter som finns i den till synes enkla tuskaften. Se mer HÄR.

Vävutställning i Köping

pallar
Väldigt många var det som ville se utställningen Vilsamma vävar och vilda djur med vävar av Åsa Åkerström Ahlin och Susann Leval som hade vernissage idag 2017-02-04 i Köping. Det är en idérik och inspirerande utställning  och det är väl värt att åka några mil för att se Åsas och Susanns fina vävar. Utställningen får mig både att längta till lata sommardagar ute i naturen och till att sätta igång med nya vävprojekt.

Utställningen visas i utställningshallen vid stora torget i Köping t o m 2017-02-23, öppet måndag – fredag kl 10 – 17, lunchstängt kl 12 – 13.

asa-akerstrom-ahlin-2

Detalj av Åsas pall Sitt! i spetskypert med inslag av jeanstyg.

susann-leval-1

Susann har klätt flera pallar med olika intressanta varianter av 8-skaftskypert.

susann-leval-3

Linnetyget till stolsolen Kulingvarning har Susann vävt och sedan dekorerat med korsstygnsbroderi. Nackkudden är vävd med sniljor i lin.

asa-akerstrom-ahlin-3

Tre djurpallar av Åsa, med ryapäls, älg, räv och igelkott. Med mattan Gränslös sommar visar hon hur gränsen mellan inne och ute försvinner under sommaren, hur vi springer barfota ut och in genom öppna dörrar.

susann-leval-2

Peter Almhager har snickrat bänkarna som Susann har klätt med tyg som hon vävt i en 8-skatfs kypertvariation. I bakgrunden en av Åsas mattor.

asa-akerstrom-ahlin-1

I bilden ”The munkabirds” har Åsa blandat vävning, måleri och stygn.

Skamligt och respektlöst!

kauppi-2

Ett par minuters gångväg från mig finns en stor vävnad av Sten Kauppi (1922 – 2002), Vidd och rymd från ca 1980. Den hänger i foajén hos Fortifikationsverket i Eskilstuna. Där passerar många människor varje dag, i byggnaden finns t ex en lunchrestaurang öppen för allmänheten. Men titta så det ser ut! kauppi-3

Nästan halva konstverket täcks av reklamskyltar för företag som finns i huset. För att hitta signaturen och se mer av väven får jag krypa in bakom skyltarna.

Skamligt och respektlöst!

kauppi-1
Väven köptes in av Statens Konstråd när Fortifikationsförvaltningen (en myndighet som sorterar under Finansdepartementet och som förvaltar en del av statens fasta egendom, t ex sådana som är avsedda för försvarsändamål) utlokaliserades till Eskilstuna från Stockholm på 1970-talet. På bilden från Majlis Stenmans bok Kauppi ses konstnären i arbete med just denna väv.

kauppi-4

Rutor och ränder från Östergötland

ostgotadrall-1

Utställningen Randiga bolster och rutiga täcken såg jag på HV:s galleri på Djurgården i Stockholm för några veckor sedan.

De rutiga täckena är vävda i 8-skaftsdräll med bomullsvarp i flera färger och med ullgarn som inslag. Mönstren, som finns i många varianter, är typiska för Östergötland och de kallas förstås för östgötadräll. I utställningen finns både antika täcken och nyvävda. Många fina bilder på östgötadrällar finns i Ann-Sofi Svansbos bok Östgötadräll.

ostgotadrall-2

Förutom de rutiga täckena visas också kuddar i bolstervarsrandningar. Några kuddar är gamla ”original”, medan andra randningar är bearbetningar/repliker av äldre vävar.

bolstervar

Östgötadrällen har jag gillat ända sedan jag såg en bild, eller kanske var det ett reportage, i ett nummer av tidskriften Hemslöjden i mitten av 1980-talet. Rutningen blir liksom i två dimensioner, dels rutorna som bildas när varpens och inslagets olika färger möts och dels rutorna i drällen. Och ränder – de kan ju i sin skenbara enkelhet varieras i det oändliga!

Utställningen är producerad av Ann-Sofi Svansbo och Ingrid Skagerström för Östergötlands Hemslöjd. HÄR finns mer information. Utställningen pågår t o m 2017-01-14, men just nu har hela HV tagit jullov och öppnar igen 2017-01-11.

Gula handdukar

gula-handdukar-3
De blev bra, handdukarna som jag vävde i för ett par veckor sedan. Nu är de fållade (på maskin), hankade (köpeband från förrådet) och tvättade. De drog ihop sig precis som jag hade önskat. Ena sidan har färg som gräddkola, andra sidan är gul. HÄR finns mer information om väven.

Skulle restgarnerna i två gula nyanser, som jag spolade samman som inslag, räcka till fyra handdukar? Som vanligt vägde jag in garnet innan jag började väva och gjorde en beräkning efter inslagstäthet och garnernas meterantal per kilo. Ja, kanske fanns det tillräckligt med garn. Efter två handdukar vägde jag igen och kunde konstatera att det troligen skulle gå att väva ytterligare två handdukar. Garnet räckte och detta är vad som blev kvar!

restgarn

 

Väver handdukar

gula-handdukar-1

Här behövs nya handdukar till badrummet och här finns alldeles för mycket vävgarner. Så nu är det förstås en handduksväv i vävstolen. Utgångspunkten är handdukarna som jag vävde tidigare i år, titta HÄR, och som jag blev mycket nöjd med.

Följande beskrivning är nog mest rappakalja för den som inte väver.

Bindningen är densamma som i den förra uppsättningen. Solvat rakt genomgående på fyra skaft, åtta trampor, kypert med varpeffekt på fyra trampor och med inslagseffekt på fyra trampor, trampat rakt igenom 1 – 8. Men den här gången har jag lite andra garner, rester ur förrådet. Varpen består av oblekt bomullsgarn 12/2. Jag skyttlar fyra inslag gult, sammanspolat av en tråd lingarn 16 och en tråd lintow 10, och fyra inslag lingarn 4 i en färg ungefär som gräddkola. På översta bilden syns den sida av väven som är uppåt när jag väver och där de fyra gula inslagen binder med inslagseffekt.  För att ta den nedre bilden, där gräddkolan syns mest, fick jag krypa in under vävstolen och fota det upprullade tyget på tygbommen.

Om jag  hade ett tomt garnlager och skulle köpa garn till en handduksväv, då hade jag valt andra färger. Men nu är jag mycket nöjd med att slippa shoppa och med att cirka 2 kilo garn kommer till användning.

gula-handdukar-2

Återfunnet

dubbel-2
Som sagt, vi ska snart flytta. Än det ena och än det andra dyker upp när jag röjer bland allt som samlats under nästan 40 år. Det här är en liten dubbelväv från mitten av 1990-talet. Det var roligt att upptäcka att den finns kvar. Om jag minns rätt så vävde jag en serie små rutor till någon utställning. Jag tänkte att rutorna skulle användas som broscher, men jag vet att de också sattes upp som små tavlor på väggen.

Varpen består av lingarn 25/1. Inslaget i just den här rutan är effekttowgarn och ”guld” från innerpåsar i kaffepaket. Jag kommer ihåg att jag använde smala remsor av tidningspapper också. En fåll skulle bli för klumpig i det här lilla formatet, så jag har trätt tillbaka varptrådarna in i väven och fått en tunn och smidig avslutning.

Nu ska jag vara rädd om den här lilla biten. Den hamnar nog på en vägg om några veckor. Då gäller det att bestämma vilken sida som är framsida, sidan med mycket guld eller den med lite guld.

dubbel-1

 

Sammanfattning – höstens dubbelvävar

dubbelvav-3

Det har varit så roligt att ägna några veckor till att färga och att väva halsdukar i dubbelväv. Och jag är så nöjd med resultatet. Fyra korta varpar blev det, vardera på lite drygt 5 meter, lagom till två halsdukar à ca 190 cm. Bredden i sked är ca 25 cm. Klicka HÄR eller på kategori Dubbelväv till höger och se alla blogginlägg.

Redgarn 20/2 har jag använt till varp och inslag. Den första varpen hade en täthet på 8 trådar/cm i vardera vävlagret. Till de övriga tre vävarna valde jag lite glesare varp, 7 trådar/cm i vardera lagret. Det behövs 8 skaft och 8 trampor.

De första två halsdukarna vävde jag i svart-vitt och färgade de färdiga halsdukarna, en blågrå och en grön.

Till nästa väv färgade jag garnet innan jag vävde. De rosa, lila, blå, grå  och gröna färgerna blandar sig så fint.

dubbelvav-2-e

Till den tredje uppsättningen färgade jag grönt garn till det ena vävlagret och använde svart och vitt till färgeffekt i det andra. Här gällde det att ha huvet på skaft hela tiden och sno trådarna från de tre skyttlarna om varandra så att kanten låstes på ett någorlunda snyggt sätt.

dubbelvav-3-e

Sedan blev jag lite less på de prydliga rutorna och i den fjärde väven blev rutmönstret oregelbundet. Jag färgade turkos, olivgrönt och grått garn som användes till ett lager. Till det andra lagret tog jag svart och lite vitt.

dubbelvav-4-c

Jag är så glad att jag tog mig tid att prova mig fram i vävstolen. Nya idéer dyker upp och det blir alldeles säkert fler dubbelvävar så småningom. Då vill jag testa andra mönster, andra färger, kanske andra garner och kanske mönster på tre partier när jag har fått upp min vävstol med 12 skaft och 12 trampor. Möjligheterna är många!

Fjärde dubbelväven

dubbelvav-4-b

Oj, så brokig halsduksväven ser ut på bild! I verkligheten upplever jag väven lite lugnare och färgerna lite mildare. Jag tröttnade på de ordentliga rutorna i de tre tidigare dubbelvävarna och lät den här varpen bli osymmetrisk med en blandning av enfärgade rutor och rutor mönstrade i svart och vitt. Roligt och omväxlande att väva!

Varp och inslag: Redgarn 20/2. Turkos, grått och olivgrönt i egen infärgning i ena varplagret samt svart och vitt i det andra.
Vävbredd: 25 cm.
Teknik: Dubbelväv med två separata lager i tuskaft, 8 skaft och 8 trampor.
Varptäthet: 7 trådar/cm i vardera lagret, 4 trådar i rör i en 35-rörssked.

Se alla inlägg om dubbelvävarna genom att klicka HÄR eller på kategori Dubbelväv till höger.

Färgat till fjärde dubbelväven

dubbelvav-4-a

Att det kan vara så roligt att blanda färgpulver och stoppa ner vitt garn i en gryta! Tre kulörer har jag färgat till min fjärde halsduksväv i dubbelväv, turkos, grått och olivgrönt. Färgåtergivningen på bilden är inte den bästa. Det högra garnet är mer turkos i verkligheten och det gröna till vänster är inte alls så gult som bilden visar. Svart och vitt ska jag använda också. Det visade sig emellertid att det svarta, som jag inte färgar utan köper, nästan är slut i mitt lager. Nu får jag vänta ett par dagar med att varpa tills lantbrevbäraren kommer med paket.

Jag har verkligen fastnat för dubbelväv och nu bubblar det upp en massa idéer. Jag varpar bara drygt 5 meter, lagom till två halsdukar. Bredden är 25 cm. Det går fort att varpa, fort att sätta upp och relativt fort att väva. Uppsättningarna blir lite som provvävar. Enkla skisser gör jag förstås innan jag sätter igång. Men för mig är det framförallt i vävstolen som idéerna kommer, i det praktiska utförandet, och inte på ritpapperet. Jag är så glad att jag gett mig själv tid till detta nu i höst.

Se alla inlägg om dubbelvävarna genom att klicka HÄR eller på kategori Dubbelväv till höger.

Det går inte fort

dubbelvav-3-d

Om det är viktigt att arbetet i vävstolen ska gå fort, då är det bäst att välja något annat än det jag väver just nu. Här går det sakta och det gäller att vara alert hela tiden. Det krävs full koncentration så att de svarta och vita inslagen skyttlas in på rätt trampa. Jag har gjort fel en gång och fått repa upp en bit. Och det tog en stund innan jag såg hur jag ska göra för att få garnet från de tre skyttlarna att binda ihop vävlagren i stadkanten på ett någorlunda snyggt sätt. Nu är det bara att jobba på med gott humör och se fram emot slutresultatet.

Varp och inslag: Redgarn 20/2.
Teknik: Dubbelväv med två separata lager tuskaft, det ena lagret enfärgat och det andra med färgeffekt, kuntväv, 8 skaft och 8 trampor.
Varptäthet: 7 trådar/cm i vardera lagret, 4 trådar i rör i en 35-rörssked. Det kunde ha varit aningen tätare. Om jag hade haft en 75-rörssked skulle jag ha använt den och fått 7,5 trådar/cm.

Se alla inlägg om dubbelvävarna genom att klicka HÄR eller på kategori Dubbelväv till höger.

Genväg till dubbelväv nr 3

dubbelvav-3-a

Lite grann känns det som fusk när jag använder någon annans vävsedel. Men det är inte meningsfullt att börja konstruera själv när någon annan redan har gjort jobbet. I en av böckerna i bokhyllan hittade jag en väv som ser ut ungefär som jag hade tänkt mig den tredje halsduksväven i dubbelväv, enfärgade rutor omväxlande med rutor i färgeffekt. Jag möblerar om lite i solvordningen bara och gör om det amerikanska originalet så att det bättre passar mitt sätt att tänka.

Varpat har jag gjort och nu ska jag förskeda. Varpen består, liksom i de två tidigare uppsättningarna, av redgarn 20/2. Det blir samma garn i inslaget som i varpen. Färgeffekten väver jag i svart och vitt och de enfärgade rutorna blir olivgröna.

Se alla inlägg om dubbelvävarna genom att klicka HÄR eller på kategori Dubbelväv till höger.

dubbelvav-3-c

Boken där jag hittade mönstret heter A weaver’s book of 8-shaft patterns from the friends of Handwoven, redaktör Carol Strickler. Det finns inga fullständiga vävsedlar med materialförslag, trådtäthet och liknande i boken. Men det finns inte mindre än 765 olika vävar på 8 skaft med svart-vita foton, solvordning, trampuppknytning och trampordning.

dubbelvav-3-bb

 

Två halsdukar i dubbelväv

dubbelvav-2-e

Nu är de färdiga, de två senaste halsdukarna i dubbelväv. Fransarna är drejade och halsdukarna är tvättade och pressade.

Garnet är av ull, redgarn 20/2. Den här gången färgade jag garnhärvorna innan jag vävde, till skillnad mot förra halsduksväven då jag färgade de färdiga halsdukarna, titta HÄR. Färgerna vävs ihop så fint tack vare att samma blåa färgpulver användes ihop med andra färger till de fem olika färgbaden. För att få rosa och lila blandande jag med olika mängder rött pulver, till de grå och gröna kulörerna använde jag gult och till det blå garnet blandade jag med en annan, klarare blå färg.

HÄR finns mer information om väven. Nu klurar jag lite på nästa dubbelväv. Det lutar åt färgeffekt i svart och vitt i ena vävlagret och enfärgat i en fin kulör i det andra lagret.

Se alla inlägg om dubbelvävarna genom att klicka HÄR eller på kategori Dubbelväv till höger.

dubbelvav-2-d

dubbelvav-2-f

Mer dubbelväv

dubbelvav-2-a

Jag väver fler halsdukar i dubbelväv. Det är roligt! Och jag ser fler och fler möjligheter när jag provar mig fram i vävstolen. Förra gången vävde jag i svart/vitt och färgade halsdukarna efteråt, titta HÄR. Nu färgade garnet innan jag vävningen. Fem kulörer blev det, ganska dova nyanser av rosa, lila, grönt, grått och blått. Den förra väven hade 8 trådar/cm i varje lager i varpen. Det blev bra, men nu har skedat 4 trådar i rör i en 35-rörssked = 7 trådar/cm. Det här är en kort varp, drygt 5 meter som räcker till två halsdukar.

Det blir nog ännu en dubbelväv när den här är nerklippt. Men vad ska jag välja? Bara vitt i några olika sorters garn, färgeffekt, ikat, olika täthet i de olika vävlagren, ett enfärgat lager och ett med många färger, ull, lin? En begränsning ger jag mig i alla fall. Jag köper inget nytt garn. Garnlagret måste minska.

Så här ser min kom-ihåg-lista ut för inslagsordningen till halsduken som jag väver just nu.

dubbelvav-2-b

Se alla inlägg om dubbelvävarna genom att klicka HÄR eller på kategori Dubbelväv till höger.

Halsdukar i dubbelväv

dubbelvav-3

Nu är halsdukarna i dubbelväv färdiga. Meningen var aldrig att de skulle bli svart/vita. Jag  har hela tiden tänkt att jag skulle färga dem efter vävningen och nu är det gjort. Det blir ännu en halsduksväv i dubbelväv, men den här gången färgar jag garnet innan jag väver.

Så såg halsdukarna ut i vävstolen, titta HÄR.

Se alla inlägg om dubbelvävarna genom att klicka HÄR eller på kategori Dubbelväv till höger.

dubbelvav-2

Åtta skaft och åtta trampor

dubbelvav-2

Strax är det dags att klippa ner halsduksväven i dubbelväv. Det går bra! Det gäller bara att vara alert och sno trådarna om varandra åt rätt håll i sidorna så att kanten binder. Varpen visade jag HÄR.

Åtta skaft och åtta trampor krävs för den här vävtekniken. Jag väver i min vän sedan länge, vävstolen från Öxabäck. Den är utrustad med kontramarsch, vilken gör att det alltid blir perfekt skäl och att det aldrig är något som helst problem att väva med åtta skaft. Dessutom går det hur bra som helst att väva en smal väv, halsduken är 25 cm bred, i en vävstol med en innerbredd på 150 cm.

Ett par månader till ska jag väva i den här vävstolen, som jag trivs så väldigt bra med. Sedan flyttar vi från ett hus på landet till en lägenhet i stan och då plockar jag fram min andra Öxabäck från vinden. Den är smalare och får bättre plats i nya bostaden. Kanske kan den breda vävstolen hitta ett nytt hem? Den är som sagt 150 cm bred, har åtta skaft, åtta trampor och kontramarsch. AK:s snickeri i Öxabäck, HÄR är snickeriets hemsida, numrerar sina vävstolar och den här har nummer 4591. Är du intresserad? Skicka ett mejl till elisabet.textilainslag(at)telia.com.

Omväxling förnöjer

dubbelvav-1

September var fylld med roligt arbete på annat håll än hemma, en del ideellt och annat med inkomst. Många stimulerande och energigivande möten med människor i olika sammanhang blev det. Oktober ser ut att bli lugnare och jag får mer tid till vävning, broderier, färgning och annat hemmajobb.

Jag börjar med en halsduksväv. Varpen räcker till 2 halsdukar och jag ser det lite som en provväv. Det blir en rutig dubbelväv i svart och oblekt ullgarn 20/2 med 8 trådar/cm i varje vävlager. Skedbredden är 25 cm. Kommer det att fungera utan spännare? Jag har ingen så smal. Borde jag ha lagt till stadtrådar i kanterna? Skulle jag ha tänkt på ett annat sätt vid partibytena? Om det går bra planerar jag att göra en längre och kanske bredare varp senare med fina färger och en mer genomtänkt rutning. Fortsättning följer.

Vi väver våra dagar

Örebrovävarnas utställning på Örebro läns museum är redan slut. Idag har utställningen plockats ner och en väv har klippts ner ur en vävstol. Det var så spännande att se väven rullas ut ur sitt gömsle på tygbommen.

Varje dag under utställningsperioden har medlemmar i Örebrovävarna låtit fantasin flöda i vävstolen. Temat var ”Vi väver våra dagar”. De som vävde under förmiddagspasset åskådliggjorde natten som gått och de som satt i vävstolen på eftermiddagen tolkade sin dag. Vad som händer med den 4,5 meter långa väven återstår att se.

Varpen är oblekt cottolin med inslag av alla möjliga material. Grundbindning är korskypert med inslagseffekt, men sen går det ju att trampa på olika sätt och att plocka in inslaget.

Örebrovävarna är en regional förening inom Riksföreningen för handvävning. Utställningen pågick 14 – 25 sept 2016.

Utevävning

Det går bra att väva utan vävstol. Det visade Karin, Inga, Gerd och Lisbet från Örebrovävarna idag 2016-09-25 i Wadköping i Örebro. Några varpar hängde fritt i luften på käppar med tyngder. Andra var uppsatta på en ställning av armeringsjärn, med pinnar nerkörda i marken. Det går att fixa en tillfällig vävutrustning på alla möjliga sätt!

Hållbart hemma – länge leve slöjden!

hh

Hållbart hemma var namnet på sommarens utställning i Oxstallet vid Nynäs Slott, producerad av Hemslöjdskonsulenterna och Sörmlands museum. Nu är utställningen slut, men innehållet förblir aktuellt. I rumsinteriörer visades hur traditionella hantverksmetoder, slöjd, naturmaterial och återbruk kan användas i kök, badrum och hemmet i övrigt och bidra till ett mer hållbart samhälle. Jag fick både inspiration och idéer och tänker att ”en får göra så gott en kan”.

(Vem har broderat? Någon som vet?)

Från utställningstexten:

Slöjd och hantverk är ofta lokalt
och småskaligt producerat.
Tillverkningen kan anpassas efter
användarens behov.
Materialen hämtas ofta från närmiljön.
De flesta tekniker är resurs- och energisnåla.
Mycket går också att göra själv.
Det ger kontroll över materialval och
glädjen över att lösa sina behov med egna händer.
Att slöjda tillsammans är också ett
avspänt sätt att umgås på.
Tänk bara på syjuntorna.

Ett alternativ till att hämta material från naturen
är att återbruka det vi annars skulle slänga.

Hållbar utveckling handlar om ekologi
men också om social och ekonomisk hållbarhet.
Alla tre aspekterna ingår i slöjd och hantverk.
Slöjd och hantverk är en väg mot
en mer hållbar värld.

Vävar i vitt och färg – utställning

utstallning-1

Klättrat på stegar, släpat runt med skärmar, letat podier i förråd, ordnat upphängningskäppar, satt upp en väv i en vävstol, fått ovärderlig hjälp av vaktmästare med ljussättning, diskuterat helheten och detaljer, druckit kaffe och samarbetat alldeles fantastiskt bra. Det har vi gjort i några dagar på Örebro läns museum.

Nu är allt klart och idag 2016-09-14 kl 14.00 öppnar utställningen med vävnader av medlemmar i Örebrovävarna, en regiongrupp inom Riksföreningen för Handvävning. Riksföreningen fyller 25 år i år och det firas ordentligt med vävaktiviteter runt om i landet. HÄR finns programmet för Örebro län.

Utställningen håller bara på t o m 2016-09-25, så skynda dit! Öppettider: Tisdag 10 – 17, onsdag 10 – 20, torsdag – söndag 10 – 17, måndag stängt.

utstallning-7

Detalj av Inga Gorards bildväv ”Ljussken”.

utstallning-6

Två vävstolar är uppsatta i utställningen. Kom och titta eller, ännu hellre, prova på att väva!

Länsmuseet2.jpg

Mattorna är kantade

Mattkant 1

Nu har de två mattorna i glesrips, som jag visat HÄR tidigare, fått kanter av tyg. Någon frågade hur jag gör när jag kantar mattor, så här kommer en ungefärlig beskrivning.

I mitt tygskåp fanns ett ganska kraftigt, men ändå smidigt, svart bomullstyg. Jag tvättade tyget för att krympa det och för att få bort eventuell överskottsfärg.

Mattkant 2

Mattfransarna är hopknutna med råbandsknop, det blir lite smidigare än pärlknut, och fransen är klippt till ett par cm. Av tyget klippte jag remsor, 5 cm längre än mattans bredd. Till just de här mattorna blev det bra med ca 9 cm breda tygremsor. Jag mätte ut mitten på tygremsan och på mattan och började nåla fast tygremsan från mitten, ömsom åt höger och ömsom åt vänster, på lagom avstånd från mattans kant.

Mattkant 3

Sedan vände jag på mattan och sydde fast tygremsan, som är fastnålad på andra sidan, med symaskin, mitt emellan två inslag.

Mattkant 4

Jag vek remsan, strök ner vikningen med strykjärnet och sydde fast tyget på andra sidan för hand med dubbel sytråd och kaststygn. Jag gillar tunna och korta synålar, men för att få mer kraft valde jag en längre och kraftigare nål den här gången. Och fingerborgen behövs för att skjuta på.

Mattorna kan ses i verkligheten om några veckor.
Först tar jag med mig en av dem till Ljusstråk, en kulturslinga genom Nora Bergslag, den 3 – 4 september 2016. HÄR är programmet, jag finns i Svalbo, punkt 18.
Den andra mattan kommer att vara med på en utställning på Örebro läns museum 14 – 25 september 2016, titta HÄR.

Två gamla vävspännare

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

På vinden hittade jag två gamla vävspännare i metall. Hur de hamnat i min ägo minns jag inte. De är inte i bästa skick, den ena är lite rostig och den andra lite vinglig. Båda är långa och svåra att fånga i sin helhet på bild, så det blir bara detaljbilder.

Den övre vävspännaren har en steglös breddinställning. Man skruvar helt enkelt på den. Sedan låser man den med hjälp av en ”tunga” och en ”slejf”. Det går att ställa in en vävbredd mellan ca 57 och 98 cm, om jag mätt rätt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Även på den här spännaren låses inställningen med en ”tunga” och en ”slejf”. Men inställningen görs genom att en skruv skruvas ur och flyttas till rätt hål. Vävbredden går att ställa från ca 65 cm till ca 120 cm.

Sakta minskar innehållet i mina förråd och snart finns vävspännarna hos en ny ägare, intresserad av gamla vävredskap.

Trasmattor i glesrips

glesrips ljus 5

Trasmattorna i glesrips, som jag visade när de var i vävstolen, är nerklippta. Nu återstår monteringen. Det blir varken fransar eller fåll, utan jag kantar med en tygremsa.

Mattan på översta bilden är ca 3 meter lång och den nedre mattan är ca 1,8 meter, bredd ca 65 centimeter. Jag är nöjd! Se mer om mattorna HÄR.

glesrips ljus 6

 

Mattvävning

glesrips ljus 2

Jag ville använda mina vita mattrasor tillsammans med garn ur förrådet och väva en ljus matta. Och jag ville prova något nytt, inte bara göra något som jag kunde sedan förut. Det fick bli glesrips. Tekniken har jag visserligen använt tidigare i många mattvävar (HÄR till exempel), men nu skulle det bli en mer traditionell och gammaldags glesrips.

Planeringen är roligast!  Jag plockade fram en hög med Vävmagasinet och en massa vävböcker ur bokhyllan. Sen låg jag på sängen i några timmar försedd med litteraturen, papper och penna. Jag bläddrade, letade efter mattor i glesrips, tittade på bilder, läste vävsedlar och försökte väga för- och nackdelar med det jag såg, som val av varpgarn, varptäthet, färgkombinationer och partiindelningar.

Sedan var det dags att fatta beslut. Det blev mattvarp 12/6 i fem färger i varpen och två trådar i rör i en 40-rörssked, dvs 8 trådar per centimeter. Till mellaningslag blev det dubbelspolat bomullsgarn 12/2. Trots att väven ”bara” är en tuskaft så känns möjligheterna oöverskådliga. Och det spelar ingen roll hur många skisser jag har gjort och hur mycket jag har försökt tänka ut, inte förrän i vävstolen går det att se vad som verkligen händer i mötet mellan varp och inslag.

Det blev en kort varp, mer som en provväv. Varpen räcker till två mattor, en på drygt 3 meter med en rapport på 45 cm, se bilderna, och sedan en kortare matta med en kortare rapport.

Skulle jag ha valt på annat sätt? Det syns först när vävningen är avslutad och mattorna ligger på golvet.

glesrips ljus 1

Två lakan med söm på mitten

lakan 1

Bland mina fådda, loppisfyndade och sparade textilier, avsedda till mattrasor, hittar jag två slitna gamla lakan med stora revor. Båda har en längsgående söm på mitten, men lakanen är skarvade av två helt olika anledningar.

Bomullslakanet på översta bilden är skarvat på grund av slitage. När lakanet började bli slitet på mitten klipptes det itu på längden. Stadkanterna syddes ihop och de nya, lite slitna långsidorna fållades. Lakanet kunde användas ett bra tag till. Sådana ”vända” lakan minns jag från min barndom.

Skarven på det andra lakanet har en helt annan förklaring. När jag tittar lite noggrannare så visar det sig nämligen att lakanet består av två smala hopsydda våder med stadkant i båda sidor. Tyget är med största sannolikhet handvävt. Bindningen är kypert med bomullsgarn i varpen och lingarn som inslag. Lingarnet ser ut att vara handspunnet. Det är en stor reva i tyget, men till största delen är det i ganska bra skick. Ska jag verkligen klippa det här fina tyget till mattrasor? Eller vad ska jag ha det till? Jag funderar ett tag till innan jag eventuellt strimlar tyget med saxen.

lakan 2 a

lakan 2 b

 

Mer från Siggebohyttan

Siggebohyttan 1

Siggebohyttans bergsmansgård utanför Lindesberg visar hur ett förmöget bergsmanshem såg ut runt år 1860. HÄR är ett tidigare blogginlägg från Siggebohyttan och HÄR finns information om öppettider, evenemang mm. Den spännande mangårdsbyggnaden innehåller  3 kök och 14 rum, bl a festsalen med väggmålningar.

I varje rum finns många intressanta detaljer att upptäcka, som den här fint dekorerade vävspännaren, …

Siggebohyttan 2

en trave vävskedar …

Siggebohyttan 3

och en bit slitet originaltyg, ser det ut som, på en elegant gammal säng, som fått nya delar av ohyvlat virke.

Siggebohyttan 4

 

Slarvtjäll i Siggebohyttan

Siggebohyttan 1

Ett gammalt slarvtjällstäcke –  vilken lycka att få syn på ett sånt! Täcket ligger i en säng på Siggebohyttans bergsmansgård utanför Lindesberg. Jag fick tillåtelse att granska täcket lite mer noggrant och med vita vantar kunde jag vända lite på det, ta några bilder och gotta mig en stund.

Bottenväven av trasor är vävd i två våder och hopsydd. Slarvorna är av alla de slag, lappade tyger, slitna tyger, virkade spetsar, trikåbitar och annat. Jag hade kunnat sitta där hela eftermiddagen och studerat tygrester, men vi skulle hinna fika också, tyckte mitt ressällskap.

Läs mer om Siggebohyttan HÄR.

Slarvtjäll 4

Slarvtjäll 2

Slarvtjäll 1

Slarvtjäll 3

Vävt och färgat

sjalar
Mjuka och sköna blev sjalarna som jag vävde i ull- och alpackagarn. Det blev fyra sjalar. Tre har jag färgat och en får vara vit.

Färgen kommer från Färgkraft och jag har använt 0,2 % färgpulver, dvs till varje sjal som väger 250 gram behövs det bara 0,5 gram färg. Den lila sjalen blev lite ojämnt färgad, trots att jag tyckte att jag var noggrann. Min 10-litersgryta var i minsta laget. 250 gram garn går bra, men samma mängd tyg behöver nog egentligen lite mer utrymme.

Läs mer om sjalväven HÄR.

Sommarduken

B Hagnell-Lindén 1

Under några få dagar kring midsommar ligger sommarduken på köksbordet. Annars används bordet, förutom som matbord, till arbetsbord vid olika aktiviteter som försiggår i köket, t ex bakning, färgning av textilier och enklare reparationsarbeten av olika slag.

Duken köpte jag på hemslöjden i Örebro när jag jobbade där i mitten av 1980-talet. Birgitta Hagnell-Lindén har formgivit och duken vävdes i butikens vävateljé. ”Bara” en rutig duk kan man tycka. Men ögonen hittar oregelbundenheter i rutningen och söker sig fram på en liten upptäcktsfärd bland varp- och inslagstrådarna.

Väver, tålmodig och envis

vita sjalar

Nu har jag kommit en bit med sjalväven som jag skrev om HÄR för några dagar sedan .

Det är inte kul att handskas med en varp full med knutar och skarvar. För att få färre trådar att fästa in i den färdiga väven försöker jag i möjligaste mån placera lagningarna mellan sjalarna. Mitt tålamod och min envishet sätts på prov. Och det går faktiskt ganska bra.

Varpen räcker till fyra sjalar. När väven är nerklippt, alla skarvar lagade och fransarna drejade, då ska sjalarna färgas. Men kanske får en sjal förbli vit.

Varp: Ullgarn 12/2, alpacka 10/3
Inslag: Ullgarn 12/2
Varptäthet: 7 tr/cm
Solvat rakt genomgående på 8 skaft, 4 trådar ullgarn, 4 trådar alpacka.
4 trampor, oliksidig kypert, 4 skaft med varpeffekt och 4 skaft med inslagseffekt.
Randig dräll kanske man kan säga.

Solvar, lugn och envis

vita trådar

Lugn och tålamod är vad som krävs av mig just nu. Och envis måste jag vara.

Ur mitt alltför stora garnlager plockade jag fram vita garner för att väva sjalar, ullgarn 12/2 och alpacka 10/3. Redan från början blev det krångel. När jag varpade gick alpackagarnet av i ett kör och det blev en massa knutar i varpen. Det tycks som om något litet djur har mumsat här och där. Jag hade kunnat ge upp, men det gjorde jag inte. Det kan nog, trots allt, bli riktigt bra till slut.

De två garnkvalitéerna ser helt olika ut när de ligger på härva. De skiljer sig åt i fiberlängd, fiberstruktur, vithet, glans, tvinning, tjocklek. Men när jag solvar är det nästan omöjligt att se någon skillnad. Jag får inspektera varje tråd för att kontrollera att den hamnar på rätt skaft.

Som sagt, lugn, tålamod och envishet. Fortsättning följer.

Hand och hjärna i samspel

möte 1

Visst går det ännu bättre att tänka när hjärnan får hjälp av en penna i handen! HÄR finns en intressant artikel om samspelet mellan hand och hjärna, Handen spelar huvudrollen i hjärnan, av professor emeritus mm Göran Lundborg, som har forskat kring ämnet.

Lisbet och Inga sitter i möte med en arbetsgrupp och med penna i handen tänker de extra bra tankar och kommer med extra fina idéer. Mötet handlar om en sysselsättning som är ett utmärkt exempel på lyckat samarbete mellan hand och hjärna, nämligen vävning.

Arbetsgruppen i föreningen Örebrovävarna planerar och samordnar en mängd vävaktiviteter här i Örebro län för att fira att Riksföreningen för Handvävnings fyller 25 år. HÄR finns programmet med utställningar, Trasmattans dag, utomhusvävning, stampning av vadmal, öppet hus i vävstugor mm. Den som är intresserad av hantverk, textil och vävning har mycket trevligt att se fram emot under sommaren och hösten 2016.

möte 2