Visning i museets magasin

I onsdags (2023-05-31) deltog jag i en fullbokad visning i magasinet hos Sörmlands Museum i Nyköping. Karin Edlund var ciceron och pratade om och visade delar till högtidsdräkten från Vingåker och Österåker, ett av ett fåtal områden i Sverige med en bevarad äldre dräkttradition. Karin satte in dräktskicket i sitt sociala, ekonomiska och historiska sammanhang.

Förklädet på första bilden är prytt med broderier och påsydda band. Broderiet, silketråd på rask, utfördes av skräddare och det finns lika många varianter som det finns bevarade förkläden. Det finns också förkläden utan broderi, bara prydda med band.

.

Här är ett par varianter på skoning av kjolfållar. Från ett tidigare besök i magasinet finns en bild av ytterligare ett exempel, titta HÄR.

.

I en utdragen låda ligger en långtröja av vadmal med ett rödmönstrat tyg på insidan. I magasinet gäller ”se men inte röra”, men visst vore det roligt att ta fram luppen och titta nära på tyget. Flotteringar av ullgarn på en tuskaftsbotten ser det ut som.

.

Karin pillar försiktigt ut innehållet i de små behållarna som ska hänga från bältet. I den gula sidenpåsen finns en silversked och i det avlånga läderfodralet finns kniv och gaffel. Längst ner i bild syns ett nålhus.

.

Till kvinnodräkten hör ett brett bälte i rött skinn med silkebroderier. Till männens högtidsdräkt finns ett knäbälte i samma utförande. Nytillverkade finns i museibutiken, liksom träskålar med dekor inspirerad av broderiet.

Jag plockar fram lite läsning ur min bokhylla, Anna-Maja Nyléns bok Folkligt dräktskick i västra Vingåker och Österåker utgiven av Nordiska Museet 1947 och nummer 5 1984 av tidningen Hemslöjden där det finns en artikel om en rekonstruktion av en päls från Vingåker. Nyléns bok finns just nu i olika utgåvor både hos antikvariat.net och bokborsen.se, priser från 40 kr (dåligt skick) upp till 500 kr.

.

Korsstygn och läggsöm

För några veckor sedan (titta HÄR) visade jag en arbetsritning till ett korsstygnsbroderi som jag fått av en vän till en vän. Det verkar som om många har sytt det stora broderiet och det kom flera tips om att broderiet finns i hem och i kyrkor. I den svenska arbetsbeskrivningen kallas broderiet ”Skapelsen” och det passar ju i en kyrka. Det danska originalet heter ”Vægtæppe HH 22091”.

En vän berättade att broderiet finns i foajén i Mikaeliikyrkan i Västerås, inte långt från parkeringshuset Oxen där vi tittade på konst häromdagen (titta HÄR). Så det blev förstås även ett besök i kyrkan.

.

Korsstyngsbroderiet har sin förlaga i en vävnad i tekniken beiderwand från gränsområdet mellan Sønderjylland i Danmark och Schleswig-Holstein Tyskland. I en kommentar på bloggen fick jag information om ett väveri i Meldorf i Schleswig-Holstein där man väver beiderwand. HÄR finns en intressant broschyr på tyska.

I Mikaeliikyrkan tittade jag förstås också på textilierna i kyrkorummet. Altarbrunet fångade mitt intresse. (Altarbrun = en smal textil som hänger framför altaret. Ordet brun har samma ursprung som bryn i skogsbryn och ögonbryn)

Det kraftfulla broderiet är utfört i läggsöm med applicerade band. Mina bilder har lite för dålig kvalitet för att jag ska kunna se exakt hur varp och inslag löper i bottentyget, men jag är ganska säker på att det är handvävt.

.

En låda med garn

Nog har jag en hel del garn här hemma, men nu behövde jag fylla på lagret med broderigarner i min butik på bloggen, titta HÄR. En låda med redgarn 20/2 levererades häromdagen och jag är igång och färgar.

Samtidigt beställde jag några olika kvalitéer av svart ullgarn till ett vävprojekt som rör sig i mitt huvud. I höstas visade jag den här bilden på en klänning i det lilla textilmuseet i hembygdsgården i Malmköping. HÄR finns inlägget.

Utifrån bilden har jag analyserat väven. Planen är en halsduksväv i olika svarta och gråa garner.

Troligen blir det svarta redgarnet varp och de fina, exklusiva garnerna från Båvens Spinnhus inslag tillsammans med andra grå och svarta garner. Fortsättning följer, men det kan dröja ett tag innan jag har vridit och vänt på garnhärvor och tankar.

Bättre begagnat

En handvävd textil märkt med E som i Elisabet – den måste väl vara avsedd till mig! Självklart fick väven följa med hem.

Det handspunna (?) lingarnet i inslaget är ojämnt i tjocklek och i färg. Varpen är tvåtrådig, men garnet är slitet och luddigt och jag kan inte riktigt avgöra om det är lin eller bomull. Skulle gissa på bomull. Varptätheten är i alla fall ca 16 trådar/cm och tekniken är liksidig kypert. Inslagstätheten varierar beroende på det ojämna garnet. På det ena stället mäter jag 9 inslag/cm, på ett annat ställe 15 inslag/cm. Två våder, ca 65 cm breda, är ihopsydda med fällsöm på maskin. Kortsidorna är fållade på maskin. Jag tänkte att det är ett lakan, men blir tveksam. Längden är ca 2,8 meter, för långt för en bädd, och det finns inget tydligt slitage som på ett lakan. Kan det vara en duk? Men skulle någon väva en duk med det här grova garnet som inslag?

Lakanet (?) hittade jag på Möbelmagasinet i Katrineholm. Där fanns miljoner andra saker som jag inte köpte.

Det blev varken trasmattor, mattpiskare, mangelbrädor eller vävskedar.

Burkar köpte jag inte heller. Men visst skulle det gå att ha textilrelaterade saker i de här trots texten.

.

Möbelmagasinet finns i det gamla godsmagasinet intill järnvägen nära torget, en av de äldsta byggnaderna i Katrineholm. Den stora byggnaden uppfördes någon gång under de sista decennierna av 1800-talet och är ett påtagligt minne från tiden när järnvägen kom till stan och Katrineholm utvecklades till en industristad. Kerstin Ekman har skildrat detta i romansviten Kvinnorna och staden (Häxringarna, Springkällan, Änglahuset, En stad av ljus, kanske dags att läsa om böckerna).

I andra änden av byggnaden finns Konstmagasinet, ett litet galleri som drivs av KIKK, Konstnärer i Katrineholms kommun, titta HÄR. Just nu (t o m 2023-05-24) visar galleriet verk av en konstnär som nog skulle kunna hitta mängder av material i Möbelmagasinet. Tor Cederman återbrukar textilier och diverse annat på ett uppfriskande sätt. Det slitna och ratade får nytt liv, som rostiga kakformar, bestick, julgranskulor, glitter, virkade små dukar, spetsar, strumpbyxor.

.

.

.

.

.

Handvävda tyger och annat fint

Igår, 2023-05-13, tog vi tåget till Norrköping, snabbare, enklare och betydligt mer bekvämt än att ta bilen. Anledningen var bl a att jag ville besöka dräktfestivalen vid gamla Brunnshotellet i Himmelstalund.

Nu när jag tittar igenom mina bilder upptäcker jag att jag inte fotograferade en enda av de vackra dräkter som bars av besökarna. Jag var så upptagen av alla fina handvävda tyger och alla dräkttillbehör som fanns att titta på och att köpa. Hemslöjden i Östergötland hade dukat upp både nytillverkat material och begagnade dräktdelar.

.

.

Jag har ingen dräkt och tänker inte skaffa någon, men jag blev ändå lite frestad att köpa en begagnad kjol. Det fanns flera olika för bara några hundralappar, en del ganska slitna, men med lite hjälp på en kurs i dräktsömnad så skulle det säkert gå att få någon av dem fin och användbar. Men innan jag ger mig på en kjol ska min halvfärdiga särk från kursen i Nyköping tidigare i våras bli klar (titta HÄR).

Ett par tygbitar köpte jag i alla fall, handvävda rester från dräktsömnad. Det vänstra tyget har linvarp och inslag av bomullsgarn, oliksidig kypert med ca 17 trådar/cm i varpen och ca 28 inslag/cm. Det högra är vävt i oliksidig korskypert. Varpen, ca 21 trådar/cm, består av mörkblått bomullsgarn och inslaget, ca 15 inslag/cm, är ett entrådigt ullgarn. Det högra tyget används till dräkten från Gryt. Kanske till livstycket? Till vilken dräkt det vänstra tyget hör vet jag inte. Någon annan som vet? Jag borde förstås har frågat damen som sålde tygerna.

Flera workshops hölls under dagen. Just när jag var där hade Kerstin Nordlinder Arlid samlat en grupp under rubriken Designa din egen folkdräkt, en lek med vackert mönstrade papper och pappersdockor. Om det blir något mer tillfälle så kommer jag!

Det är väldigt fint utefter Motala ström i Norrköping och vi fick en härlig promenad i försommarvärmen tillbaka in till stan från Himmelstalund.

Eva, äpplet, ormen och mycket mer

En vän till en vän rensade i sina gömmor och en arbetsbeskrivning till ett broderi hamnade hos mig. Bilden är en omarbetning av en väv i tekniken beiderwand till ett korsstygnsbroderi med ullgarn på linnetyg. Den broderade bilden blir stor, ca 89 x 131 cm + frans i nederkanten, och mönsterritningen är uppdelad på fyra ark i storlek ungefär som A2. Hon som hade arbetsbeskrivningen i gömmorna har också ett färdigt broderi, sytt av hennes mamma.

Bilden myllrar av figurer, som också återfinns t ex på skånska flamskvävar och yllebroderier. Jag har ingen tanke på att sätta igång med ett jättebroderi. Men kanske lånar jag idéer och detaljer bland hjortar, enhörningar, påfåglar, pelikaner, livsträd, åttabladsstjärnor, hjärtan och från berättelsen om Eva som plockas ut ur Adams kropp av Gud och lockas av ormen att äta äpplet.

.

.

Motivet är ”Tegnet efter gammelt beiderwand-tæppe fra Sønderjylland”. Jag googlar, både på text och på bild, för att försöka hitta mer information. Sønderjylland, dvs södra delarna av Jylland, gränsar mot den tyska delstaten Schleswig-Holstein. Gränsen mellan Tyskland och Danmark har flyttats fram och tillbaka under århundradena, så mina sökningar inkluderar även södra sidan av den nuvarande gränsen. Google är ofta bra, men inte alltid. Mängden sökresultat är enorm. Det mesta är irrelevant för mig och jag hittar inte den ursprungliga vävnaden. Jag ser i alla fall att det fortfarande går att köpa materialsatsen till broderiet.

Istället för Google vänder jag mig till bokhyllan och plockar fram Hemmets handarbetslexikon Band 2: Bati-Bret och där hittar jag exakt det jag behöver veta just nu, både en kort historik och en beskrivning av vävtekniken. Jag återkommer om/när jag hittar mer information.

(Det innehållsrika och mycket användbara Hemmets handarbetslexikon gavs ut uppdelat på 20 tunna böcker av Fogtdals förlag runt 1990. Enstaka böcker finns ofta till bra pris på antikvariat och loppisar och just nu, 2023-04-29, finns det några hela uppsättningar både på Antikvariat.net och på Bokborsen.se, priser från 1.200 kr. )

.

Sjalar från Handarbetets Vänners skola

Om jag var i Stockholm idag (2023-03-25) så skulle jag ta mig till 4:e våningen på Åhléns vid Sergels torg. Där, hos MUJI, ställer studerande från på Handarbetets Vänners skola ut handvävda halsdukar och sjalar. På eftermiddagen idag berättar de om sina vävar.

Jag såg de fina vävarna häromdagen och många frågor dök upp i mitt huvud om material, bindningar, färgning, efterarbete. Det hade varit kul att få veta mer om alla möjligheter utställarna ställdes inför i sitt arbete och hur de motiverar sina val. Det är en utställning i min smak, liten, men ändå mycket att ta in och fundera över. Utställningen pågår t o m 2023-03-26.

.

.

.

.

.

.

Jag brukar undvika att visa bilder på konst och konsthantverk om jag inte kan berätta vem som är upphovsperson. Här hittade jag inga uppgifter om vem som vävt vad, men här är namnen på alla utställare: Fredrika Paulsrud, Carin Enhager, Nickis Fischer Kask, Freja Hallin, Jessika Höglund, Eva Lalander, Annika Lind, Ebba Lundahl, Linnea Norberg, Kristina Påhlman Himmelsjö, Haruko Tokumoto, Myrna af Wetterstedt.

Restgarnsvävning

Ett par sista ändringar gör jag i min presentation innan jag lägger över den på en USB-sticka. Stickan och halsdukarna på bilden tar jag med på tåget till Stockholm imorgon, 2023-03-23. Då ska jag berätta om mina halsdukar vävda av restgarner på föreningen Uppland-Sörmlands Vävares årsmöte. Jag ska prata om hur jag väger, räknar, tänker, lägger till och väljer bort när jag försöker använda alla mina rester på bästa sätt.

Det blir många siffror i presentationen. Jag hör lite mummel i min närhet. En person tvivlar på att någon verkligen kan vara intresserad av alla mina beräkningar. Men visst är det fler än jag som vill använda material som redan finns istället för att köpa nytt. Då är det bra att hitta ett sätt att räkna och att tänka ut hur t ex ett litet nystan med bara 10 gram tunt ullgarn kan kombineras med andra garner på ett fint sätt i en halsduksväv. Nöjd och glad blir jag när jag lyckas använda resterna så att det bara återstår någon meter garn.

Angora

Jag fick möjlighet att testa ett för mig nytt material när jag vävde halsdukar i rutig dubbelväv åt en vän. Hon försåg mig med garn, angoragarn, dvs spunnet av fiber från angorakaniner.

Garnet är tvåtrådigt och har ca 10.000 meter/kg, samma som redgarnet i fårull som jag brukar använda till halsdukar i rutig dubbelväv. Fibrerna är riktigt tunna och garnet är otroligt mjukt. Redgarnet är elastiskt, medan det här garnet är stummare. Garnerna uppför sig på olika sätt i vävstolen. Varpen av ullgarn spänns ut i vävstolen och krymper ihop när väven klipps ner och spänningen släpper. Angoragarnet, däremot, krympte just ingenting efter nerklippning. Intressant!

Gallerier och syfestival

Igår (2023-02-25) tog jag tåget till Stockholm och hann med tre utställningar och ett kort besök på Sy- och hantverksfestivalen i Älvsjö.

På Galleri Helle Knudsen var det sista dagen för Linda Lassons utställning I skogen och andra landskap. Linda Lasson målar på armeringsduk och kompletterar sedan med stygn i sytråd, tätt eller glest. Hennes bilder belyser människans ofta skoningslösa framfart i och utnyttjande av naturresurserna.

.

Hos Fiberspace Gallery såg jag Lily Erla Adamsdóttirs tuftade textilier. Även denna utställning avslutades igår. Isländsk ull är det dominerande materialet, med inblandning av mohair, lin och silke. Luggen är klippt i relief med varierande längd.

.

.

Gunilla Pantzars utställning hos Handarbetets Vänner pågår ännu ett tag, t o m 2023-03-25. Titeln på utställningen är Återkomster och den handlar om platsens betydelse. Hon använder kläder, det vi har närmast oss, tätt in på kroppen, som duk för sina verk. Verken bygger på intervjuer med människor från olika miljöer och i olika sammanhang.

.

.

.

Och sen, som sagt, blev det ett kort besök på Sy- och hantverksfestivalen i Älvsjö. Jag skulle ju inte köpa något, bara titta, men de japanska handvävda kimonotygerna hos företaget Kookon kunde jag inte motstå. Om jag inte hade haft lite bråttom till tåget så hade jag nog stått kvar en bra stund och valt ut fler än de här tre. En halv meter av varje blev det. Det orangefärgade har tryckt mönster. De andra två är mönstrade med ikat.

.

Erik Janssons garderob

Vilket fynd de gjorde i mitten av 1980-talet, textilgruppen i Viby hembygdsförening. Gruppen fick komma in och titta i en gammal gård i Viby utanför Örebro innan den skulle säljas på auktion. Uppe på vinden, där ingen varit på decennier, hittades ett par gamla lappade byxor. Fler plagg dök upp. Ytterligare ett par byxor, två västar, en rock, en cape, ett par höga hattar, två mössor av hundskinn, ett par stickade strumpor hittades på olika ställen, alla med spår av flitig användning. Efter lite detektivarbete kunde ägaren till garderoben identifieras, nämligen bonden Erik Jansson (1799 – 1883), som ägt och brukat gården Södra Höga.

Detta fick vi lyssna till i en intressant föreläsning förra veckan (2023-02-08) hos Örebro läns museum. Lina Jatko, hemslöjdskonsulent, och Maria Uddén från museet berättade tillsammans med Inger Pålsson från textilgruppen, Viby hembygdsförening, om originalplagg och rekonstruktioner.

Vad gör man med kläder som burits av en bonde i mitten av 1800-talet? I textilgruppen fanns kunskap och förståelse för att plaggen var unika och värda att tas om hand på ett professionellt sätt. Nordiska museet kontaktades för rådgivning. Textilerna lämnades till Kulturarvet i Falun för rengöring, konservering och dokumentation. (Kulturarvet, nedlagt år 2008, sysslade med vård av kulturhistoriska föremål och ingick som en del av Nordiska museet.)

Kläderna skänktes så småningom till Örebro läns museum. De två västarna går att se i verkligheten i museets lokaler på Örebro slott. De ingår i utställningen Möjligheternas spegel, sinnenas begär, titta HÄR, som handlar om konsumtionssamhällets framväxt. Alla originalplaggen finns på Digitalt museum, sök på Örebro läns museum och Erik Jansson.

Flera av plaggen hade plockats fram till föreläsningen, t ex Erik Janssons lappade skinnbyxor.

Hans slitna strumpor stickade i tunt bomullsgarn har en klassisk häl.

Den moderiktiga västen har exklusivt köpetyg i framstycket, jacquardvävt linne med blombårder i silke.

Textilgruppen har lagt ner ett omsorgsfullt arbete, som har fått ta sin tid, på att göra rekonstruktioner av plaggen. Delar av de rekonstruerade plaggen har t o m bytts ut när gruppen har kommit över material som stämmer bättre med originalen. Att få fram ett jacquardtyg till nygamla västar var inte det lättaste, men med hjälp från Textilhögskolan i Borås löste det sig.

Christina Rinaldo, huvudlärare på vävutbildningen i Borås, kontaktades. Lisbeth Granberg, student på utbildningen, lockades av utmaningen och vävde en rekonstruktion av tyget som specialarbete vårterminen 1995. Hon undersökte tyget noggrant, satte sig in i hur jacquardvävstolen fungerar, hon lärde sig hur mönster byggs upp med hålkorten, hon tryckte hål i kartongen, letade garn hos olika leverantörer (silkegarnet till blombårderna köptes från Japan), vävde prover, letade garn igen, färgade prover för att hitta rätt kulörer, (originalgarnet är växtfärgat, men hon valde syntetfärger), färgade rätt mängd lingarn. Så småningom kunde hon börja väva. Allt finns beskrivet i hennes uppsats, som ingår i Örebro läns museums samlingar. Cirka 10 år efter fyndet fanns ett nytt tyg som syddes till nya västar.

.

Knappen i den nya västen är en specialtillverkad avgjutning av en knapp i ett annat av Erik Janssons plagg.

Så kan det gå när en kvinna klättrar upp på en stege till en vind, hittar ett par gamla smutsiga, trasiga byxor och har kunskap nog att förstå att hon har gjort ett unikt fynd.

Tälja och väva

Vilken bra helg! Jag har gått på kurs med Kerstin Neumüller som ledare. Igår (2023-02-11) täljde vi bandgrindar och idag, söndag, använde vi våra redskap och vävde band. Kerstins egna bandgrindar är som små smycken. (Ja, jag fick sätta plåster på tummen.)

.

Jag är inte van att hantera kniv, har svårt att hitta rätt handgrepp och ville utmana mig själv genom att göra något som jag inte känner mig helt bekväm med. Med hjälp av Kerstins genomtänkta pedagogik blev det till slut en bandgrind.

Den blev verkligen inte snygg, men den går att använda och det kanske är huvudsaken. Jag ska ju inte jämföra mitt första försök med Kerstins bandgrindar, hon har gjort 100-tals.

Varpen är trädd och det börjar bli dags att väva.

Det tar en stund att hitta rätt med vävtekniken så att tillslaget blir lagom hårt och varpen trycks ihop lagom mycket. Den lilla snutten till vänster blev inte som jag tänkt mig. Jag klippte bort den första biten av bandet och några trådar fick byta plats. Sen blev det bättre.

Kursen med en grupp entusiastiska och inspirerande deltagare ägde rum på Ebelingmuseet i Torshälla. Hemslöjdskonsulenterna på Sörmlands museum arrangerade.

Rya i ram

Ikväll tränar jag inför morgondagen, 2023-02-10. Då kan den som befinner sig i Eskilstuna komma till Stiga Sports Arena mellan kl 10 och 15 och prova att väva rya i vävram tillsammans med mig och Fia Lindblom, hemslöjdskonsulent i Sörmland. Att väva rya i vävstol behöver jag inte träna på, det kan jag. Men att väva i ram var länge sedan jag gjorde så jag behöver bekanta mig med redskap och metoder. Olika typer av band och snoddar finns det också material, redskap och handledning till. Träslöjdare hjälper den som vill testa att tälja. Kom och sitt ner en stund och slöjda med oss!

Slöjden är bara en liten, liten del av allt som händer under konventet Folk & Kultur som pågår i Eskilstuna den här veckan, 8 – 11 februari, med ett fullspäckat program. Till Stiga Sports Arena är det bara att gå in. Andra programpunkter kräver deltagarpass. HÄR finns information.

Ett litet textilmuseum

Ett dockhuvud har fått en hemsydd kropp. Proportionerna är lite säregna, men förhoppningsvis har dockan varit älskad av sin ägare. Dockan finns i det lilla textilmuseet hos Malmköpingsortens Hembygdsförening i Malmköping.

Dockan till höger har också en kropp av tyg, kanske hemsydd den också.

Samlingen innehåller en blandning av allt möjligt och vart jag vänder mig så finns det något som fångar mitt intresse. Den här stoppade långstrumpan har slitits av ett barn, eller kanske av flera barn i en familj. Med knappen uppe till höger fästes strumpan i livstyckets strumpeband.

Skärpan är lite dålig på den här bilden, men jag kan inte låta bli att visa den. Den lilla väskan är gjord av äpplekärnor!

Museet har flera plagg från Ripsa, byn i Sörmland där Ebba von Eckermann drev sitt modeföretag med exklusiva handvävda tyger. Den här enkla vita klänningen är helt annorlunda än de storrutiga vida kjolarna som jag tänker på när jag hör talas om Ripsa. Min nästnästa väv kanske blir en egen variant av den här bindningen. När företaget var som störst, under det tidiga 60-talet, stod det för 10 % av Sveriges textilexport enligt den HÄR texten på Wikipedia. Titta längst ner på sidan, där finns en länk till en film från 1964.

Jag är uppvuxen i Malmköping och gillar förstås föremål som väcker minnen. Hos Hagmans fanns barn-, dam- och herrkläder och jag minns en gulbrun kappa med guldknappar som jag hade i yngre tonåren. Nu har Sonja Berlin sin textilateljé på samma adress, Landsvägsgatan 31, men i en annan port.

Om jag minns rätt så sålde Palmqvists framför allt herrkläder.

Den här gamla blekta skylten från C.F. Hellströms Manufaktur och Modeaffär var nog undanlagd i ett uthus redan när jag var barn. Men Hellströms fanns och där köptes tyg, sömnadsmönster, garn, sybehör, veckotidningar, omslagspapperpapper till skolböckerna, underkläder med mera. I samma lokal i hörnet vid torget kan man numera köpa kläder hos Systrarna Carlsson.

En till rutig dubbelväv

Halsdukarna i rutig dubbelväv som jag visade HÄR i förra veckan blev bra efter tvätt. Så nu har jag en ny varp i vävstolen med samma garn, men med en annan rutning. En kort varp till två halsdukar blir det även denna gång.

Jag får ofta frågan om jag kan dela med mig av en vävsedel till halsdukarna i dubbelväv. Det finns tyvärr inga ordentliga vävsedlar, bara kladdiga anteckningar, mer eller mindre obegripliga för någon annan än mig. Men jag berättar gärna hur jag gör och hoppas det kan vara till hjälp. Roligast är ju, tycker jag, att förstå en vävteknik och sedan göra egna påhitt.

Bindningen är rutig dubbelväv på 8 skaft och 8 trampor. Jag har vävt många sådana halsdukar bland annat med redgarn 20/2 i varp och inslag. Garnet färgar jag och kan få exakt de kulörer jag önskar. Till de här två senaste vävarna använder jag garn från en vän, ett garn som har ungefär samma grovlek som redgarnet, men som ändå är helt annorlunda. Det finns fyra färger, vitt, blått, grönt och ljusblått, och jag får anpassa mönstret efter mängden garn i respektive färg.

Så här såg det ut den här gången när jag började rita ner tankarna på papper.

Uträkningar av garnåtgång, antalet trådar i partierna med mera gör jag ibland med hjälp av räknare och ibland med penna på närmsta papperslapp. Jag föredrar papper och penna, då tänker jag bättre än när elektroniken gör jobbet. De här noteringarna brukar sedan hamna i papperskorgen. Om det är många färgbyten och andra komplikationer skriver jag ner en detaljerad varpordning enligt konstens alla regler, men ibland räcker det med en lite slarvigare variant.

Solvning, uppknytning och trampning till rutig dubbelväv finns i många böcker, t ex i Väv tyger till kläder av Ann-Mari Nilsson. Arianna Funk och Miriam Parkman har en sjal i rutig dubbelväv i boken Att väva. Det är samma garn som jag ofta använder, redgarn 20/2. De har valt 20 trådar/cm i varpen, dvs 10 trådar i varje lager. Till mitt handlag och min smak passar 14 trådar/cm i varpen med just det garnet, 4 trådar i rör i en 35-rörssked. I min första uppsättning dubbelväv med redgarn 20/2 hade jag tänkt mig fram till att 16 trådar/cm skulle vara lämpligt, men tyckte att det blev för tätt. Så, våga prova och se vad som passar just dig bäst.

HÄR finns blogginlägg med dubbelvävar samlade.

En hektisk eftermiddag

Sex minuter snabb promenad och en timme på tåget, sen är jag i Stockholm. Häromdagen blev det en tur. Anledningen till att jag åkte just den dagen, 2023-01-26, var att föreningen Uppland-Sörmlands Vävare hade bokat ett studiebesök hos Almgrens Sidenväveri. Så dagen slutade bland vävstolar, industri- och kvinnohistoria tillsammans med vävande vänner.

Här är ett urval av vad jag hann med innan besöket hos Almgrens, en fullspäckad eftermiddag med långa promenader och många fina intryck.

Broderi. Emma Jönssons utställning hos Saskia Neuman Gallery på Linnégatan, pågår t o m 2023-02-11.

Vävning. Ett par exempel från grupputställningen Indigo-Madder hos Fiberspace på Katarina Bangata. Till vänster en väv av Mariana Silva Varela, till höger av Siri Pettersson. Utställningen avslutas idag 2023-01-28.

Vävning. Åsa Pärsons vävar i en utställning med nya medlemmar hos Konsthantverkarna vid Södermalms torg.

Keramik. Sophia Wallgrens utställning hos Kaolin på Hornsgatan, pågår ytterligare några dagar, t o m 2023-02-01.

Stickning. En gammal tröja i halländsk binge med många lagningar i en secondhandaffär på Köpmangatan för under 100-lappen. Lite ångrar jag att jag inte köpte den.

Korgar och annat. Bingetröjan är helt ny i förhållande till de här flera tusen år gamla sakerna från pyramiderna i Egypten. Korgar, rep, linnelindade mumier av katter och falkar, ställ för rundbottnade krukor och mycket annat av vegetabiliska fibrer finns att se hos Medelhavsmuseet på Fredsgatan vid Gustav Adolfs Torg.

.

.

Rutig dubbelväv

Varpen som jag visade HÄR är uppe i vävstolen och jag har kommit en bit. Garnet, angora, är nytt för mig och är väldigt mjukt och lätt. Vävningen anpassas till garnet med lösa spolar, relativt löst spänd varp, mjukt tillslag med slagbommen, mjuka och lätta rörelser. Lite knepigt är det att hitta en behaglig rytm. Garnet från de två eller tre skyttlarna ska snos om varandra vid varje inslag för att låsa kanten och jag får vara försiktig så att kanten inte dras in.

Om jag har hittat rätt med täthet och handlag vet jag först när väven är nerklippt, har fått vila över natten och har fått en försiktig tvätt.

På gång i vår

I höstas var det meningen att jag skulle hålla ett par korta föredrag om mina halsdukar vävda av restgarner. (Blogginlägg om halsdukarna är samlade HÄR.) Ett ryggskott kom i vägen och jag fick ställa in. Men i vår blir det av. Jag ska prata om halsdukarna på föreningen Uppland-Sörmlands Vävares årsmöte i Stockholm 2023-03-23. Ett årsmöte är ju bara öppet för föreningens medlemmar, men det är lätt att bli medlem. HÄR finns föreningens hemsida med vårens program. I mån av plats är många aktiviteter öppna även för den som inte är medlem.

Förra året i maj arrangerade Studiefrämjandet en textil hantverkshelg på hembygdsgården i Sparreholm, titta HÄR. Det blir ett evenemang i år igen, den 6 – 7 maj, den här gången i Studiefrämjandets lokaler i Eskilstuna. Fem kurser finns det att välja mellan, sashiko, nåltovning, flerfärgsvirkning, bandflätning/kumihimo samt min kurs i yllebroderi med temat fåglar. HÄR finns information om kursen i yllebroderi och HÄR i Studiefrämjandets vårprogram på sidorna 10 – 11 finns information om hela helgen.

Innan föredrag om restgarnsvävning och broderikurs så är det dags för årets upplaga av Vinterspår, kulturhelgen i mina gamla hemtrakter, Lindesbergs kommun. Den 4 – 5 mars bjuds det på konst, konsthantverk, slöjd, musik, teater, dans runt om i kommunen, i hembygdsgårdar, bygdegårdar, kyrkor, församlingshem, tomma butikslokaler, vävstugor, ateljéer, industrimiljöer, i lador och uthus, hemma hos folk. Drygt 150 programpunkter finns i foldern, som är ute för korrekturläsning. Jag kommer att finnas på Frövifors Pappersbruksmuseum och tar med mig halsdukar, kuddar, material till yllebroderi och annat textilt. Jag återkommer när programmet är helt färdigt.

Äntligen varpat

Jag fick en fråga om att väva halsdukar åt en vän, av hennes eget garn. Jo, det gör jag gärna, sa jag, men jag har inte tid att väva just nu. Om hon hade vetat att det skulle dröja ett par år så hade hon kanske backat ur. Nu är jag i alla fall äntligen i gång!

Garnet är ett riktigt mjukt tvåtrådigt angoragarn. Det ligger på härvor utan etikett. Min syn och mina fingrar säger att det motsvarar ullgarn 20/2 i grovlek. Jag räknade antal trådar i en härva, mätte härvans omkrets, vägde härvan och kunde räkna ut att garnet har ca 10.000 meter per kilo, dvs samma som ullgarn 20/2. Då är det lätt att beräkna garnåtgång och att utgå från gamla ”recept” när jag bestämmer vad garnet ska bli. Jag gör nystan på nystmaskinen inför varpningen.

En kort varp till två halsdukar i dubbelväv börjar jag med. Det finns garn så att det räcker till ytterligare en väv.

En hel dag om ull

Petter Hellsing samtalar med oss i publiken om sin utställning Handen andas med världen på Ebelingmuseet i Torshälla. Genom materialet ull (som delvis kommer från grannens fårbesättning) söker Petter Hellsing sammanhang, människan – handen – närmiljön – världen. Ödmjuk, förutsättningslös och undersökande är hans inställning till materialet. Han spinner, väver och bygger egna redskap, som den höga vävstolen byggd på plats i utställningen.

Samtalet var avslutning på en hel dag om ull på Ebelingmuseet i söndags, 2022-12-11. Dagen fylldes med föreläsningar bland annat om de problem, utmaningar och initiativ som finns för att ta tillvara den svenska ullen, om att spinna ull industriellt i liten skala, om att väva med ull hantverksmässigt respektive i samarbete med textilindustrin och om professionella och ideella krafter som värnar handens arbete. En innehållsrik dag som nog skapade en del nya kontakter.

Petter Hellsings utställning pågår t o m 2023-01-15. HÄR finns information om öppettider mm. Det återstår flera programpunkter. På lördag eftermiddag, 2022-12-17, kl 12.00 – 16.00 kan man karda och spinna tillsammans med Petter Hellsing. Ingen avgift, men anmälan krävs, titta HÄR. Kerstin Neumüller håller en kurs i att tälja bandgrindar och väva band 7 – 8 januari 2023. HÄR finns information. Anmälningstiden har gått ut, men kanhända finns det platser kvar.

.

.

.

På gångavstånd

Jag är så glad att ha gångavstånd till ett av mina favoritställen, Eskilstuna Konstmuseum. Idag tar jag med er dit och visar textilier från basutställningen. Då och då byts konsten ut så vid ett senare tillfälle kanske inte just de här verken finns framme. Den första bilden visar en stor väv av Wiveca Claeson-Lindberg med inplockat mönster på en tunn tuskaftsbotten. Den är ett exempel på ett verk som har fått komma fram ur magasinen på senare tid. Jag hittar inte så mycket information om konstnären, men HÄR är en kort text.

Hannah Ryggen har vävt den här lilla bilden och om henne finns desto mer att läsa, HÄR till exempel.

Moa Israelssons verk ingick i en utställning på Ebelingmuseet i Torshälla för ett par år sedan, år 2020. HÄR finns ett blogginlägg.

Åsa Schagerströms broderi köptes in av museet från en separatutställning på Ebelingmuseet (som är en del av Eskilstuna Konstmuseum) förra året, 2021. HÄR skrev jag om hennes utställning.

Ayedin Ronaghis matta tillfördes museets samlingar efter hans separatutställning i stora utställningshallen förra året, en berörande upplevelse som jag skrev om HÄR.

Två textila bilder av Ida-Lovisa Rudolfsson är utställda. Hennes konst visades förra året i en annan fin konsthall inte så långt härifrån, i Katrineholm. HÄR finns ett blogginlägg.

På Eskilstuna Konstmuseum finns flera lokaler för tillfälliga utställningar. I den största salen pågår just nu, t o m 2023-02-19, Gittan Jönssons utställning We are all astronauts on a spaceship called Earth. Igår lyssnade jag när hon gav glimtar ur sitt liv och sitt skapande i en intressant föreläsning. HÄR är hennes hemsida.

Många länkar blev det idag och det kommer ytterligare några från utställningar på Eskilstuna Konstmuseum. HÄR är museets webbplats.
HÄR är ett blogginlägg från Carl Johan de Geers utställning 2017.
HÄR skriver jag om Eva Hilds utställning 2017.
HÄR är bilder från Staffan Westerberg utställning 2018.
HÄR är ett blogginlägg med en väv av Lena Cronqvist.

Mer rosengång

Sex kuddar i rosengång blev det av min korta varp, plus några mindre bitar som kanske kan bli något annat.

Jag blev aldrig riktigt sams med varp och inslag och hittade ingen naturlig och bekväm rytm i vävningen. Det var lite knöligt att montera kuddarna också. Så jag är inte helt nöjd. Men det är fantastiskt att se de obegränsade möjligheterna med bara tre skaft!

Jag lägger kuddarna på golvet och trampar försiktigt för att sprida ut fyllningen i innerkuddarna.

HÄR finns blogginlägg som innehåller olika sorters rosengång samlade.

.

.

.

.

Det ena leder till det andra

En kudde i bunden treskaftad rosengång är monterad. Det kommer snart fler! HÄR visade jag när väven var i vävstolen.

När maken såg kudden sa han: ”Det där påminner om något jag sett tidigare”. Efter en stund hade han letat fram LP:n Från den svenska vildmarken med Marie Selander från 1973. Och visst går det att se likheter mellan bårderna i Anne Lidéns skivomslag och i rosengångsväven.

Den här skivan kom fram samtidigt, Sånger om kvinnor från 1971. Omslaget är ritat av Gittan Jönsson.

Femtio år senare avbildar Gittan Jönsson den rosa kvinnan igen, nu tillsammans med bla Greta Thunberg och Frida Kahlo. Målningen med samma namn som skivan, Sånger om kvinnor, är en av många i Gittan Jönssons utställning We are all astronauts on a spaceship called Earth som visas i stora hallen på Eskilstuna Konstmuseum t o m 2023-02-19. Titta HÄR.

Så förflöt en stund i morse, från rosengång till feministisk konst.

I vävstolen

I vintras vävde jag en serie halsdukar av restgarner. Många såldes när de var i Linköping ett par månader, i butiken hos Hemslöjden i Östergötland, så nu har jag anledning att väva fler. HÄR finns restgarnsvävarna samlade.

Jag började som jag brukar, med att plocka fram garner som skulle kunna passa att användas tillsammans. I mitten ligger två blåmelerade härvor Vålbergsgarn från Wålstedts Ullspinneri. De brukar komma fram när jag planerar vävar, men också den här gången fick de åka tillbaka till förrådet. Kanske nästa gång…

Sedan gjorde jag något som jag egentligen inte borde. Jag besökte stans två garnaffärer och fyllde på med nya garner. Restgarnslagret har minskat så pass att det börjar bli svårt att göra bra kombinationer. Men det är ändå så mycket restgarner i den här väven att jag med (ganska) gott samvete kan kalla den för restgarnsvävning.

Så här såg det ut i vävstolen.

Och här är de färdiga halsdukarna. Jag sätter upp korta varpar, bara till två halsdukar. Inslaget i de två är olika, så varje halsduk är unik. De här följer med till julmarknaden i Västerås den 3 – 4 december 2022, titta HÄR.

Föreläsning om Malin Selander

Snabbt blev det fullbokat när Örebro läns museum la ut föreläsningen om Malin Selander. Föreläsningen ingick i en serie under hösten 2022, Tusentals ting, föremålskväll på museet och hölls häromkvällen, 2022-11-16. Lina Jatko, hemslöjdskonsulent i Örebro län, och Elisabeth Isaksson, vävlärare på Handarbetets Vänner i Stockholm, föreläste.

Översta bilden är ett exempel på Malin Selanders förmåga att använda traditionella tekniker på sitt eget sätt. En elegant, enkel, figurformad vit klänning med lite guldstänk har fått en färgstark och oväntad avslutning i noppväv.

Örebro läns museum har en stor samling föremål som har tillhört Malin Selander (1922 – 2013). Hon skänkte sina kläder av tyger hon själv vävt till museet och efter hennes död fyllde släktingarna på med mer mer saker. De insåg att skisser, anteckningar, provvävar, dokumentation från alla utbildningar och kurser hon hållit och mycket mer passade bättre på museet än bortglömt i något förråd. Det tackar vi för! Det finns ett gediget underlag för den som känner sig manad att skriva en bok om vävlegenden. Eller kanske ett kandidat- eller magisterarbete i textilvetenskap?

HÄR finns tidigare blogginlägg om Malin Selander.

Lina Jatko har gått igenom en del av materialet. Hon berättade om Malins Selanders liv bland garner och vävar och visade bilder t ex på randningsskisser.

Elisabeth Isaksson hade analyserat några av alla vävnaderna och visade bindningarna. Hon gav exempel på hur Malin Selander på ett fantasifullt och okonventionellt sätt utforskade tekniken hålkrus och lekte med solvningsvarianter, trampordningar, trampuppknytningar, färger och material. Här är några föremål som plockats fram ur samlingarna.

En jacka med trasor som inslag och med hålkrus i ärmarna.

Ett tyg troligen avsett till en blus/jacka.

(I det HÄR blogginlägget finns exempel på mer traditionellt hålkrus, kanske avsett till överkast.)

Föreläsningen var som sagt fullbokad. Kanske kommer det en repris lite senare. I så fall, boka snabbt om du vill fylla på med vävinspiration och vill veta mer om en fantastik vävare, lärare, formgivare, författare.