Kategoriarkiv: Lappteknik

Mer från museets magasin

Som jag berättade häromdagen, titta HÄR, hade Susanne Cassé, Västmanlands läns museum, och Susann Leval, länshemslöjdskonsulent, letat fram väl valda godbitar ur museets magasin till en liten utställning i samband med föreningen Rikstäckets årsmöte i Västerås i förra veckan (oktober 2018). Jag visar några av textilierna och den som vill se mer kan titta HÄR i en mapp på Digitalt Museum. Varje föremål innehåller material, former, stygn och detaljer som sätter igång min fantasi och jag är tacksam över att jag fick beundra dem en stund på nära håll.

Det vackra täcket på första bilden är sytt av sidenlappar. Tygerna i hörnen ser ut att vara omonterade broderier till bindmössor. Övriga lappar i kantbården har kviltat mönster i form av blommor. Och titta på det fina sidenbandet!

Nästa täcke är också i siden och syddes till ett bröllop på 1830-talet. Mittstycket med broderier ser ut att vara återanvänt. Jag tycker nog att den randiga baksidan är minst lika intressant som framsidan, med kviltningens lite vingliga stygn.

Så ett traditionellt täcke med smala remsor i blockhusmönster. Jag tolkar uppgifterna i katalogen som att täcket kan vara från slutet av 1800-talet.

Och till slut en kjolsäck i skarvsöm.

 

 

Titta på stygnen!

Titta vilka intressanta stygn! Mina bilder har inte bästa kvalitet, men jag vill ändå visa broderierna på det här gamla täcket från Västmanlands läns museum. Täcket är hopsytt av lappar i siden i olika storlekar och olika format. På detta hoplappade tyg har någon sedan gått loss och fyllt ytor med en mängd olika stygn. Visst blir man sugen på att testa!

Täcket visades i Västerås under några dagar i samband med föreningen Rikstäckets årsmöte nu i mitten av oktober 2018. Susanne Cassé, föremålsantikvarie på museet och Susann Leval, länshemslöjdskonsulent, Västmanlands läns hemslöjdsförbund, hade plockat ihop ett läckert urval föremål ur museets samlingar till en liten utställning. De historiska föremålen blev ett inspirerande komplement till de nutida material, redskap och färdiga kviltar som övriga utställare visade. Titta HÄR i ett blogginlägg och HÄR på Digitalt Museum.

Bilden på hela täcket har jag laddat ner från Digitalt Museum, titta HÄR. Här syns hur de lite märkliga broderade mönsterformerna är uppbyggda och hur stickningen/kviltningen är utformad.

För information om fotograf kontakta Västmanlands läns museum

 

Vad finns det i påsen?

Nu är min japaninspirerade påse klar, påsen jag sytt i workshopen med namnet bagstories under ledning av India Flint i en grupp på Facebook. Titta HÄR i tidigare inlägg. Mitt material är fickor från herrskjortor, rester från mattrasklippning. Fodret består av de bästa bitarna av ett utslitet lakan. Den som följder instruktionerna helt och hållet på FB får en väska med handtag. Jag gillar de traditionella japanska påsarna som är knutna och gjorde så här istället.

Och vad finns i påsen?

Jo, mina garner till yllebroderi. Det var dags att byta ut den överfyllda, men praktiska, plastpåsen till något finare.

Före

Efter

Påfyllning av energi

Veckan som gått gav mig rejäla doser med inspiration och energi.

I tre dagar var jag en av många slöjdare i montern hos Sörmlands Museum och hemslöjdskonsulenterna i Sörmlands och Stockholms län. Vi var en pytteliten, men mycket uppskattad, del i konventet Folk och Kultur som pågick här i Eskilstuna 7 – 10 februari 2018. Det blev många fina möten med intresserade besökare. Jag var dålig på att dokumentera med kameran, men Maria Gustafsson deltog en av dagarna med sina spännande stickningar och HÄR på hennes blogg finns bilder.

ministrar

bagstories 1

I veckan har jag fått användning för en hög med fickor från herrskjortor. I en workshop på Facebook, titta HÄR, syr vi japaninspirerade påsar under ledning av India Flint och jag tyckte att fickorna passade fint till uppgiften. Resten av skjortorna har jag vävt mattor av. I FB-gruppen bagstories möts människor från många länder och delar generöst med sig. När jag väl är klar med den här första påsen så finns det andra varianter som jag vill prova att sy.

Och så kom det två fina böcker i brevlådan. Mer japansk inspiration finns i boken Saori. Self-innovation through free weaving av Misao Jo och Kenzo Jo. Boken är en introduktion till Saori, en filosofi utvecklad av japanskan Misao Jo kring ett frigörande sätt att väva. Läs mer HÄR hos Sakura Weaving, svensk representant för konceptet. Folklig grannlåt av Birgitta Farhang och Ingrid Herrdin handlar om tryckta bomullssjalar som använts och används till folkdräkten, framförallt i Dalarna, ofta med anknytningar till andra delar av världen.

En bra vecka med nya möten och lite nya tankar!

böcker

 

Bagstories

Bagstories,  ett häfte av India Flint kom hit idag från förlaget Blurb. Häftet handlar om att konstruera tsunobukuro, en typ av japanska påsar. Jag har sytt några tidigare, t ex den här.

Det går förstås att hitta beskrivningar på nätet.  Men visst är det trevligare med papper! Boken finns HÄR. Med frakten blir det en del pengar att betala, men det finns en bonus. Den som köper häftet ges samtidigt tillträde till en grupp på FB som heter just Bagstories. Där startar en workshop under India Flints ledning den 1 februari. Den som vill vara med måste skynda sig. Imorgon 2018-01-31 vid midnatt australiensk tid stängs FB-gruppen för nya medlemmar. Jag beställde boken och fick en orderbekräftelse som jag mejlade till India Flint som bevis på att boken var inköpt.

Japansk inspiration

I vintras blev jag tillfrågad om jag ville vara med på Fiber och färg, årets sommarutställning på Frövifors Pappersbruksmuseum. Mitt val blev att använda material som redan fanns i skåpen; tygbitar och trådar färgade på olika sätt med skrot, med växter från omgivningen, med hushållsrester och med indigo. Jag sneglade lite mot Japan (museet har en permanent utställning av japanska förpackningar) och sydde egna varianter av kassar och påsar, tsuno bukuro och azuma bukuro. Googla! Repen tvinnade jag för hand av remsor från ett utslitet lakan.

Utställningen pågår t o m 2017-08-31, se mer HÄR.

 

Kroppsligt på Kulturhuset

emma-linde-3

Nationalmuseum i Stockholm har ju stängt för renovering, men det betyder inte att verksamheten är nerlagd. Fram t o m 2017-01-15 visas utställningen Förkroppsligat på Kulturhuset. Tolv konstnärer visar objekt som befinner sig på gränsen mellan konst och konsthantverk. Gemensamt tema är kroppen. Teknikerna varierar från interaktiv elektronik, där besökaren deltar med sin egen kropp, till det mer traditionella. Jag väljer att visa två bilder av Emma Linde.

Till bilden i lappteknik har Emma Linde använt alla de plagg hon hade på kroppen under en dag. Tygbitarna har hon sytt ihop kant i kant för att använda materialet maximalt och få ut en så stor yta som möjligt. Med hjälp av skorna, som syns på bröst- och höftpartierna, går det att få en uppfattning om bildens storlek,  2,25 x 2,25 meter.

emma-linde-4

emma-linde-1

Självporträttet gjorde Emma Linde när hon behandlades mot cancer, med sorg i blicken och med en undran inför framtiden. Hon har använt en egen teknik med flera lager pappersremsor från modemagasin.

Om du råkar vara i Stockholm, åk upp till 4:e våningen på Kulturhuset och se mer. HÄR är Nationalmuseums hemsida och HÄR finns Kulturhuset.

emma-linde-2

Nålbrev

Nålbrev 1

Små tygbitar som blev över när jag sydde den HÄR klänningen låg kvar vid symaskinen. På nätet råkade jag hitta en sömnadsbeskrivning till ett nålbrev (titta HÄR)  som passade perfekt till mina rester.

Nålbrev 2

Nålbrev 3

Jag la till en ficka inuti som inte fanns i beskrivningen. Nålbrevet var roligt att sy, med sashikoinspirerade stygn som håller ihop tyglagren och ger stadga. Men originalet var lite för stort, tyckte jag. Och så ville jag göra fickan på ett annat sätt. När jag ändå var igång så blev det fyra nya nålbrev, lite förminskade och lite förändrade. Yttertyget är linne, färgat  med indigo, rost och lite annat.

Nålbrev 4

 

Spår av liv

Lappar 2

Spår av liv är titeln på Åsa Wettres andra bok om gamla svenska lapptäcken, som kom i höstas. Och spår av liv är precis vad boken ger, i form av bilderna på alla vackra täcken och i många fall genom berättelser om kvinnorna som skapat täckena. Vilken blick de hade för att se hur alla små, brokiga, udda tygbitar skulle passas ihop för att bilda en helhet. Länge studerar jag bilderna, läser texterna, fascineras, imponeras och inspireras.

Lappar 1

Eleganta lappar

Kousted 1

På kyrkogården i byn Kousted, några mil norr om Randers, ligger släktingar till min man begravda och vi brukar åka dit när vi är på Jylland. Jag går alltid in i den lilla kyrkan från 1100-talet och tittar på textilierna. Altartavla och antependium är utförda i lappteknik med glänsande sidenlappar. Det finns flera uppsättningar och nu i julhelgen hängde de röda textilierna uppe. Mässhakarna i olika färger finns till beskådande i en glasmonter. Arbetet är utfört av 14 kvinnor i byn under ledning av textilkonstnären Anne Marie Harrison. Jag har sökt efter information om de unika kyrkotextilierna men inte hittat så mycket, men på den HÄR bloggen kan man se lite mer.

Kousted 2

Kousted 3

Lapp på lapp

Anita i grannbyn har ett slitet gammalt lapptäcke efter sin farmor.  Anitas pappa var född 1917, bland de sista i en rad av 8 barn.  Alla barnen har troligen sovit under täcket, så det borde vara sytt någon gång på 1890-talet. Täcket togs till en början väl om hand, med nya lappar över slitna ställen. Men senare blev det nog alltför utslitet för att lagas och Anitas pappa använde det som skydd över bikuporna. Efter mycket funderande har Anita bestämt sig för att inte renovera täcket. Hon bevarar det i sitt nuvarande skick, som ett minnesmärke över knappare tider.