Nystat för hand

Vilket vackert garn! Att nysta för hand kändes självklart.

Garnet är spunnet av ull från Åsenfår och ingår i paket nummer tre i andra säsongen (2022) av Ullen vi ärvde, projektet som lyfter fram de svenska allmogefåren. Båvens Spinnhus har spunnit i samarbete med Tant Kofta, som har gjort en stickbeskrivning anpassad till just den här ullen och det här garnet. Jag tänker följa beskrivningen och får så småningom en fin sjal.

Åsenfår kommer ursprungligen från ett par gårdar i Älvdalen i norra Dalarna. På Skansen i Stockholm finns en liten flock och ullen till det här garnet kommer delvis därifrån. Spinneriet har blandat ljus och mörk ull och fått fram ett mycket vackert svagt melerat grått garn.

HÄR finns mina inlägg om Ullen vi ärvde samlade.
HÄR finns information om allmogefåren.

Är det vår nu?

Vantarna stickade av ull från Roslagsfår är klara just när solen värmer och våren kommer tillbaka efter förra veckans intensiva snöande. (Garnet ingår i projektet Ullen vi ärvde, HÄR finns mina inlägg samlade.)

.

Men kan vi verkligen lita på att våren är här nu? Vantarna kanske ska finnas redo ett tag till. ”Än är det vinter kvar, säger mor” när barnen vill gå utan strumpor och skor i sången om blåsippan som uti backarna står. Texten om blåsippan lärde jag mig utantill när jag var i 6-årsåldern i slutet av 1950-talet och sjöng sången iklädd dräkt av kräppapper på en söndagsskolefest .

.

Ull från Gestrikefår

Nyligen kom det andra paketet i säsong två i projektet Ullen vi ärvde. Projektet drivs av Tant Kofta och Båvens Spinnhus och syftar till att sätta fokus på allmogefåren. HÄR finns mina inlägg om Ullen vi ärvde samlade.

I den här leveransen är det Gestrikefår som har lämnat ull till garnet. Gestrikefårens ull kan se olika ut på olika individer och på olika ställen på fårens kropp. En del får har mer finfibrig ull, hos andra är ullen grövre. Till det här garnet har Båvens Spinnhus spunnit samman all ull från fåren, bottenull, täckhår och de riktigt grova hårstråna. Läs om Gestrikefåren HÄR.

En stickbeskrivning ingår i paketet. Förslaget är att sticka tofflor, som valkas för att bli extra varma. Jag gör nog något annat. Efter fem år i lägenhet har jag fortfarande svårt att stå ut med en inomhustemperatur på uppemot 22 C. Där vi bodde tidigare, i ett otätt gammalt hus på landet med direktverkande el, hade tofflorna varit perfekta.

Förra paketet innehöll garn från Roslagsfår och en stickbeskrivning till vantar. Nu stickar jag vante nummer fyra. Den första vanten repade jag upp när den var halvfärdig. Jag hade inte tålamod att följa mönstret, som krävde närvaro och koncentration. Vante nummer två stickade jag med en förenklad variant av mönstret. Men det hände något med mitt handlag. Stickningen blev lösare och lösare. Så vante nummer två repades också upp. Vante nummer tre blev bra. Och nu är som sagt den fjärde, och förhoppningsvis, sista vanten på gång.

Roslagsull

Strax innan jul kom det första paketet i säsong två i projektet Ullen vi ärvde. Projektet drivs av Tant Kofta och Båvens Spinnhus och syftar till att sätta fokus på allmogefåren. HÄR finns mina inlägg om Ullen vi ärvde samlade.

Den här gången har Båvens Spinnhus spunnit garn av ull från Roslagsfår och Tant Kofta har gjort en stickbeskrivning till vantar med mönster i två färger. Roslagsfårens ull är av ryatyp med långa raka eller lockiga täckhår och underull. HÄR finns information om fårrasen.

Jag har kommit halvvägs på första vanten. Det är avslappnande att ibland följa andras instruktioner och slippa hitta på allt själv, men jag kan ändå inte låta bli att ändra lite. Det smårutiga mönstret stickar jag runt hela vanten. I beskrivningen, däremot, finns rutorna bara på vantens insida och yttersidan har ett lite mer komplicerat mönster. Jag började sticka helt efter beskrivningen, men repade upp och började om med bara de små rutorna. Efter bara några varv sitter det enkla mönstret i händerna och stickningen kräver just ingen koncentration. Rofyllt och avkopplande!

Flätor

Fylliga och fina blir flätorna, stickade med garn spunnet av ull från Svärdsjöfår. Garn och stickbeskrivning finns i det femte paketet i Ullen vi ärvde, projektet som drivs av Tant Kofta och Båvens Spinnhus. En mössa ska det bli, en utveckling av mössorna som finns i Tant Koftas häfte Mössor ”Hit och Dit”, som också låg med i paketet.

HÄR finns mina tidigare blogginlägg om Ullen vi ärvde. I den här omgången har fem fårraser presenterats, Klövsjö, Tabackstorp, Värmland, Helsinge och Svärdsjö. Fyra av garnerna är tvåtrådiga och ett garn, Värmland, är entrådigt. Mitt Helsingegarn ligger fortfarande kvar på härva. Jag har inte riktigt bestämt vad det ska bli. Beskrivningarna har varit av olika sort, flerfärgsstickning, spetsstickning, hålmönster, slätstickning, rätstickning, flätstickning, rundstickning, fram-och-tillbakastickning, sticka-och-valka.

I nästa omgång av projektet presenteras ytterligare fem av våra svenska allmogefår.

En mycket äldre fläta, i ett hårt material, såg jag häromdagen. I ytterväggen på Hammarby kyrka, strax utanför Eskilstuna, finns flera fragment av stenhuggeriarbeten inmurade. Jag hittar inga uppgifter om ifall bitarna murades in på 1100-talet, när de äldsta delarna av den lilla kyrkan byggdes, eller om det är ett senare tillägg.

I brevlådan

Nu för tiden kan det gå veckor utan att det kommer någon post i brevlådan. Men både igår och idag låg där fina saker.

Igår kom paket nummer fyra av fem från Tant Kofta i projektet Ullen vi ärvde. Den här gången har Båvens Spinnhus spunnit garn av ull från Helsingefår. Ullen från Helsingefår varierar och ser olika ut från olika individer, både när det gäller fibrer och färger. Spinneriet har blandat ull till ett tvåtrådigt, ganska mörkt gråbrunt garn som passar att valka. Tant Kofta föreslår att garnet används till att sticka och valka en börs eller väska enligt beskrivningar i hennes häfte Småvalkat, som också fanns med i paketet.

HÄR finns mina tidigare blogginlägg om projektet Ullen vi ärvde.

Idag låg nummer 3/2021 av tidskriften Väv i brevlådan. Där kan jag läsa Lina Sundbergs text om blådrättar, Amica Sundströms artikel om textil under folkvandringstiden, om Vanessa Barragão som virkar korallrev och mycket annat. Och så finns min recension av boken om Boro där, ett roligt och lite knepigt uppdrag att få ihop en text på bara tusen tecken.

Så vad gör jag idag? Läser om vävning förstås och funderar på vad jag ska göra med garnet från Tant Kofta.

Färdig!

Min sjal är färdig, stickad med garn spunnet av ull från Värmlandsfår. De här varma dagarna behövs ingen sjal, men sommaren varar inte för evigt. Sjalen och ullen ingår i projektet Ullen vi ärvde som drivs av Tant Kofta och Båvens Spinnhus, läs mer HÄR.

Kanske hade garnet räckt till ytterligare några ränder, men jag vill ha kvar små nystan så att jag kan jämföra garn från de olika ullsorterna som ingår i projektet.

En annan sak som är färdig är ett litet jobbuppdrag. Skönt att ha levererat! Så vad gör jag nu? Ska jag börja med den där rosengångsväven som jag tänkt på så länge? Eller halsdukar i dubbelväv? Eller ska jag fortsätta ett tag till med slappa dagar med utflykter, bad, cykling, besök i blåbärs- och svampskogen? Det blir nog det sistnämnda…

Inte perfekt

En maska saknades plötsligt och mönstret stämde inte. I min ungdom hade jag repat upp alltihop och börjat om från början för att allt skulle bli perfekt. Nu trixade jag lite istället, men det blev knasigt en gång till, på ett annat ställe. Efter ännu en justering stämmer maskantalet. Ingen kommer någonsin att se att det finns ett par fel i stickningen.

En lätt och luftig sjal ska det bli. Garn och beskrivning är från den senaste leveransen i Ullen vi ärvde, projektet som sätter fokus på våra svenska allmogefår och deras ull. Projektet drivs av Tant Kofta och Båvens Spinnhus tillsammans med en rad andra ullentusiaster. HÄR finns mina inlägg om projektet samlade.

Den här gången kommer ullen från rasen Värmlandsfår. Garnet är entrådigt, ganska tunt och väldigt hållbart att sticka med. Jag har inte vokabulär för att beskriva karaktären, men ”segt” är ett ord som kommer fram hos mig. Garnet känns varken hårt eller stumt trots att fibrerna ligger tätt ihop. Det finns en mjukhet som nog framträder ännu mer efter tvätt och lätt borstning. Tant Kofta har skapat sjalen så att garnet och dess egenskaper ska komma bäst till sin rätt och trots att jag sällan använder sjal väljer jag att följa beskrivningen. Det skulle vara intressant att se hur garnet uppför sig i en väv också. Men då behövs lite mer material.

Det tredje av fem

Igår låg ett efterlängtat paket i postlådan, den tredje av fem leveranser i projektet Ullen vi ärvde. Projektet, som sätter fokus på de svenska lantrasfåren och deras ull, drivs av Tant Kofta i samarbete med Båvens Spinnhus och en rad medhjälpare. HÄR finns mina tidigare blogginlägg om projektet.

Den här gången innehöll paketet entrådigt garn i tre nyanser. Garnet är spunnet av ull från Värmlandsfår, som har många olika färger och olika typer av ull. På spinneriet sorterades ullen i sju olika kulörer, vita, beige, bruna och grå nyanser. Det betyder att vi som prenumererar har fått lite olika toner i våra paket. En stickbeskrivning till en sjal anpassad till just det här garnet ingår. Alla har vi fått lite infärgat grönt garn också, tänkt till kantavslutning på sjalen.

Nu hoppas jag på bra stickväder så att jag kan sitta på balkongen och mysa med det fina garnet. Först ska härvorna nystas. Det känns nästan lite respektlöst mot det småskaligt framställda garnet att veva upp det på nystmaskinen. Jag gör nystan för hand istället och borde nog träna på att nysta på nystpinne. HÄR är en av flera instruktionsfilmer som finns på YouTube.

Det andra av fem

 

För en månad sedan (februari 2021) kom brev nummer två av fem från Tant Kofta i projektet Ullen vi ärvde, samarbetet med Båvens Spinnhus och andra ullentusiaster. HÄR finns mina tidigare blogginlägg om projektet. Den här gången är garnet spunnet av garn från Tabackstorpsfår, vårt minsta allmogefår både till storlek och antal. Rasen härstammar från gården Tabackstorp i norra Värmland och djuren som lämnat ull till det här garnpartiet lever i Mariebergsskogen i Karlstad. Ullen är mjuk och finfibrig och garnet har en helt annan karaktär än det lite vassare garnet från Klövsjöfår i det första paketet.

Nu stickade jag helt och hållet enligt beskrivningen som följde med garnet. Ett par mjuka och lyxiga pulsvärmare blev det. Den blå kanttråden ingick i paketet, liksom pärlemorknapparna från ett gammalt knapplager. Lite garn finns kvar och det borde räcka till ytterligare ett par pulsvärmare i en mindre modell.

 

 

Resterna från klövsjövanten

En liten påse har jag gjort av rester från vantarna som jag stickade för ett tag sedan. Garnet är spunnet på Båvens Spinnhus av ull från klövsjöfår och ingår i Tant Koftas projekt Ullen vi ärvde.   HÄR finns tidigare blogginlägg med mer information.

På senare tid har jag flera gånger läst att det blir olika effekt i flerfärgsstickning beroende på hur de olika färgerna tas från pekfingret. Jag testade och skillnaden märks tydligt. Längst ner på påsen höll jag det bruna garnet till vänster på vänster pekfinger och det vita till höger. Det bruna garnet dominerar över det vita. Några varv nedanför de broderade röda knutarna fick garnerna byta plats och nu framträder det vita garnet mer. Det syns tydligt att den färg som ligger till vänster vid stickningen dominerar i mönstret. Vilket som ser bäst ut är kanske en smaksak, men jag föredrar det sista alternativet. Kul att lära sig något nytt!

Ett foder döljer garnflotteringarna på insidan av påsen. Tyget fick gå upp en bit så att påsen blir lite högre. Snodden är en I-cord stickad med tre maskor. En knapp med ovanligt stora hål passade perfekt som spärr i snodden.

Vantar av klövsjöull

Första paketet från Tant Kofta i projektet Ullen vi ärvde innehöll garn av ull från klövsjöfår, spunnet på Båvens Spinnhus. Läs om projektet HÄR i ett tidigare blogginlägg.

Två stickbeskrivningar ingick i paketet, till halvvantar med dubbelt garn och till lite tunnare  tumvantar med enkelt garn. Tant Koftas förebild till de nya stickbeskrivningarna är ett par vantar  från Röros, som hon lånat av en vän. Vantarna har tillhört en prost, Bernt Christian Stöp, som var verksam i Röros kyrka 1861 – 1873. Prostens vantar finns på bild hos Tant Kofta på Facebook och på Instagram. Klövsjö, orten som gett namn till fårrasen, ligger i Jämtland. Det finns en anknytning till Röros eftersom bönderna från Klövsjö varje år reste över gränsen till Norge för att idka handel på vintermarknaden i Röros. 

Jag valde tumvantarna. På de gamla vantarna finns en instickad text, ”Pastor Støb”.  I den nya vantbeskrivningen finns texten ”Ullen vi ärvde” på den ena vanten och ett annat mönster, utan text, på den andra vanten. Jag var inte säker på om jag ville ha någon text på mina vantar, så jag stickade min första vante med mönstret utan text.

Vantarnas insida ser ut så här.

Kanske var det lathet, eller kanske var det insikten att jag nog behöver nya glasögon för att lättare kunna räkna maskor och räkna rutor i mönsterteckningen, som gjorde att jag förenklade vante nummer två. Jag använde insidans mönster, som snabbt fastnar i händer och hjärna, både till handflatan och till handryggen.

Det blev lite garn över. Om jag räknat rätt så räcker det till t ex en drygt 20 cm lång cylinder med samma maskantal och samma masktäthet som vantarna. Kanske blir det en liten påse.

På Instagram #ullenviärvde går det att se fler vantar.

Det första av fem

Strax före jul kom ett paket från Tant Kofta, det första av fem. De övriga fyra paketen kommer med några månaders mellanrum under nästa år, 2021. Paketen innehåller garn, ett litet ullprov, stickbeskrivning, text och lite annat. Och det är inte vilket garn som helst, fem av våra svenska allmogefår kommer att presenteras. De övriga fem raserna av allmogefår introduceras i en fortsättning 2022.

Ullen vi ärvde är namnet på det här lagarbetet, skapat av Tant Kofta och Båvens Spinnhus, det småskaliga spinneriet i Sparreholm, Sörmland. Dessutom är ett antal personer engagerade med provstickning, filmning, packning mm. Längst bak i kedjan finns de viktigaste, alla de fårägare som värnar om allmogefåren, de fårraser som är ursprungliga här i Norden. Fåren är anpassade till klimatet, de är oftast nätta, klarar sig på magert bete och ger både bra kött och fin ull. För mig blir det här som en distanskurs i ullkunskap, en upptäcktsresa på hemmaplan, nu när vi, trots vaccin, nog får räkna med att hålla oss lite på avstånd från varandra ännu ett bra tag.

Klövsjöfår har lämnat ull till det glansiga och vackra garnet i första leveransen. Titta vilka långa ullfibrer! Läs om klövsjöfåren HÄR.

HÄR hos Tant Kofta finns mer information om Ullen vi ärvde. På Instagram finns #ullenviärvde.