Kategoriarkiv: Växtfärgning

Märkstramalj

Om ett par veckor, 2020-09-05, är det dags för Hemslöjdens Dag. Här i Sörmland planeras inga fysiska möten mellan människor den dagen, men Hemslöjdsföreningen Sörmland gör en digital satsning på broderier med märkstramalj, titta HÄR. Resultatet kommer att visas på föreningens sida på Facebook. Hela hemslöjdsrörelsen har märkningar och monogram som tema just nu och på Instagram, #hurmärkerdu, går det att se olika typer av märkningar, nya och gamla, från hela landet.

Märkstramalj används till trådbundna broderier, ofta monogram, på tyger där trådarna inte går att räkna. Stramaljen nålas eller tråcklas fast på tyget där stygnen ska placeras och när stygnen är klara pillas stramaljen bort. Det händer att jag syr korsstygn på det sättet, men jag har aldrig tidigare använt just märkstramalj. Jag brukar istället ta små restbitar av olika lite glesa linnetyger, sånt som råkar finnas i skåpen. Nu delar hemslöjdsföreningen ut bitar till den som vill ha och jag passade på att prova.

Jag gjorde en skiss, plockade fram moulinégarn och bitar av växt- och rostfärgade tyger. Korsstygnen sydde jag först med tre trådar moulinégarn eftersom jag ville att stygnen skulle täcka ytan helt.

Det blev lite för kompakt så jag gjorde ett nytt försök med två trådar och då blev det bättre.

Kanske får mina bokstäver bli början till broderade bilder. Kanske sys tygbitarna ihop med andra tyger till påsar på något sätt. Eller kanske blir tygerna bara liggande i ett skåp. Kul att sy var det i alla fall.

Växtfärgning och tvistsöm

Igår eftermiddag (2020-08-06) gjorde vi en utflykt till Vårfruberga klosterruin. Där pågick en i Coronatider förkortad version av Klostrets Dag, arrangerad av Föreningen Vårfruberga Kloster. Vårfruberga ligger vid Mälaren, med drygt 3 mil till Eskilstuna och ett par mil till Strängnäs. På platsen fanns ett nunnekloster från ca 1280 till strax efter reformationen, dvs under ca 250 år.

I år låg fokus på Fogdöbonaden, ett broderi från slutet av 1400-talet som tidigare fanns i Fogdö kyrka, några kilometer från Vårfruberga. Numera finns bonaden på Historiska Museet i Stockholm (inventarienummer SHM 23128:16). Broderiet är med största sannolikhet utfört av nunnor på klostret. Föreningen Vårfruberga Kloster har låtit göra en fotografisk avbildning av broderiet i skala 1:1 och den visades upp igår. Inbjudna föreläsare var Maria Neijman och Amica Sundström med det gemensamma företaget Historical Textiles. Amica är också anställd på Historiska Museet. På bilden syns Amica och ena halvan av den fotograferade bonaden. På marken ligger bilder med uppförstorade detaljer.

Broderiet är i huvudsak utfört i tvistsöm, en yttäckande teknik. Vanligtvis används stygnen i geometriska mönster och inte som här i figurer.

Stygnen är sydda med ullgarn i många färger på ett linnetyg vävt i panama. Små glimtar av tyget går att se där ullgarnet har försvunnit. Garnet är förstås växtfärgat och Maria Neijman berättade om hur det gick till. Färgarna, som var yrkesmän, använde på medeltiden ett fåtal färgämnen. Rödfärgarna använde krapp och kermes, blåfärgarna använde vejde och till gult användes vau. Med olika färgstyrka, överfärgningar, färgning på ull i olika färg och med olika tillsatser skapades en bred färgskala.

Jag vill förstås gärna se originalet, särskilt baksidan! Färgerna är troligen bättre bevarade på baksidan och det skulle också vara intressant att se hur stygnen ligger där.

Länkar för den som vill veta mer:
Fogdöbonaden, titta HÄR  och HÄR
Vårfruberga kloster, titta  HÄR
Tvistsöm, titta HÄR
Historical Textiles, titta HÄR

Vårfruberga är värt en utflykt även när det inte pågår ett evenemang. De här bilderna tog jag tidigare i somras, en dag med regnet hängande i luften och med oss som enda besökare.  Det finns ett fint bad och Strängnäs domkyrka anas långt bort genom diset.

 

Tradition och förnyelse

Indigo, ikat och lingarn. Det var första mötet med vävning för dem som började år 1 i höstas på vävutbildningen på Sätergläntan. Ribban sätts högt.

Det går att studera vävning tre år på skolan. Studenterna får gedigna, grundläggande kunskaper som bygger på traditionella metoder, material och uttryck. Kunskaperna leder sedan vidare till nya vävar och till projekt som uppmuntrar experiment. Jag, som inte har vävt så mycket de senaste åren, får ny vävlust och energi av ett besök i vävsalarna.

Titta och njut – slöjd och konsthantverk på film

Ramon Perssons fantastiska näverburk fotograferade jag på en utställning hos Konsthantverkarna i Örebro hösten 2014.

Ramon är en av tretton skickliga slöjdare, konsthantverkare och konstnärer som presenteras i korta, intressanta filmer på SVT Play. Bland de tretton finns också t ex Erik Torstensson och Johanna Törnqvist. HÄR är filmerna. Titta och njut!

Erik Torstensson visade bl a djur av växtfärgat siden hösten 2012 (åren går fort!), också hos Konsthantverkarna i Örebro.

(HÄR finns fler bilder från Ramons utställning och HÄR från Eriks utställning.)

Johanna Törnqvists klänning av tomma medicinförpackningar bars av Carina Marklund på catwalken på ReTuna återbruksgalleria i Eskilstuna i april i år, 2019. (Här finns fler bilder på Johannas verk från en utställning i Torshälla i april i år.)

Kläder bortom mode och trender

Just nu, 5 – 8 december 2019, pågår en liten minifestival med utställning, workshops och andra aktiviteter hos Fiberspace på Katarina Bangata i Stockholm. Easy piece visar upp sig, ett koncept för kreativa och hållbara kläder, bortom trender och mode. Med ett enkelt basmönster skapas plagg som kan anpassas efter storlek, efter egen smak, efter sykunskaper och efter tillgång på material. Jag lyckades visst nästan bara fotografera kläder sydda av återbrukade, växtfärgade tyger, men det finns förstås annat också. Läs mer HÄR!

Idag när jag var där pågick en workshop i naturlig färgning med Petra Holmberg, slow creations. Imorgon blir det bl a sömnad. Det är bara att komma! Ingen föranmälan och ingen avgift.

Lökskal, järnskrot och lite valnöt

Det fanns lite urkokta valnötsskal (det yttre mjuka skalet) kvar efter en kursdag med växtfärgning. Färgen från skalen var så gott som slut, men jag ville ändå använda färgbadet en gång till innan jag hällde ut resterna och innan alla tillbehör och redskap åkte tillbaka ner i förrådet.

I tygpaketen stoppade jag lökskal, gula och röda, och lite järnskrot. Runt paketen virade jag silketråd. Skalen av röd lök gav ovanligt fina gröna nyanser. Valnötsskalen kanske har haft påverkan trots att det inte syntes så mycket färg i badet. Tygbitarna är inte så stora, ca 25 x 35 cm. Kanske blir de till ännu en japaninspirerad påse. Kanske får de bli underlag till broderi. Eller också blir de till något helt annat.

När trådarna är upptrasslade har jag fint silke att brodera med.

Från när och fjärran

Igår (2019-10-27)  tog jag tåg och pendel till Älvsjö och tillbringade ett par timmar med att strosa runt på Syfestivalen. Söndagen är en bra dag att åka dit för den som inte gillar allt för mycket trängsel.

Det fanns som vanligt mycket att se och kanske köpa. Jag tittade extra noga på några saker som kom från när och från fjärran, Made in Sörmland och Made in Japan.

Garnerna på de här båda bilderna är Made in Sörmland hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Garnföretagen Manduzana (en grön och en blå härva fick följa med mig hem) och 60 Garner Nord har använt ull från utvalda fårraser och låtit spinna specialkomponerat garn. Visst är det fint att den möjligheten finns!

På mässan fanns också långväga utställare från Japan som visade och sålde textilier Made in Japan. Jag kunde inte motstå att köpa några bitar kimonosiden med mönster i shibori av företaget Kinu no ie.

Prat om vävning och färgning blev det hos japanska Magnetic Pole Handweaver. Konstnären (möjligen var de fler i företaget, kanhända uppfattade jag inte all information) väver tyger i siden och står själv för hela processen. Hon bereder silket från kokong till garn, färgar garnet med växter och väver.

Det gråbruna varpgarnet i de här tygerna är färgat med bark från något träd. Inslagsgarnet är färgat med, uppifrån och ner, kronblad från gardenia (om jag fattade rätt), koschenill och ytterskal av kastanj. Vävtekniken är ju gåsöga och inspirationen kommer från Sverige. En väninna, eller kanske medarbetare, till väverskan har gått vävutbildning på Sätergläntan. Det blev ett intressant och roligt samtal. Jag kunde bidra med information om halsduken jag hade på mig, dubbelväv och färgeffekt. Som vanligt och i alla tider, kunskap, idéer och mönster vandrar gränslöst människor emellan.

En till påse

Nu har jag sytt ännu en japaninspirerad påse. Den här gången använde jag växtfärgat tyg, bitar  av ett slitet lakan färgade med lite metallskrot och med växter plockade på skräpmark i stan. När gamla underlakan är tunnslitna på mitten så brukar kortändarna fortfarande vara i bra skick att återanvända. Men för att ändå vara säker på att tyget ska hålla om jag bär något tungt så fodrade jag påsen med ett tyg ur gömmorna, inköpt för ett par decennier sedan till något numera bortglömt projekt. Jag sydde så att påsen är vändbar.

HÄR är förra påsen som jag sydde för ett tag sedan av tyg färgat på en shiborikurs.

Distanskurs, being (t)here


Imorgon är det nymåne igen, 3 juni 2019, och då kommer ännu ett avsnitt av den nätbaserade   kursen being (t)here som ges av India Flint i hennes koncept the school of nomad arts. Kursen handlar, i alla fall för mig, om att försöka vara närvarande, att vara här och nu. Jag tar allt i min egen takt och har många kursmoment kvar att utforska. En del sparar jag till senare, annat kanske jag aldrig kommer att göra. Det här har jag gjort i april – maj: plockat växter några minuter hemifrån, vikt böcker av papper, färgat böckerna i buntar, fått tyg och tråd på köpet och bundit ihop de små böckerna till en större bok.

På bloggen går det att följa en del av mina kursprojekt under kategorin Här och nu, titta HÄR. Den som vill se mer kan titta på Instagram, #beingthere2019.

Hittade en härva

Trots att jag gick igenom mina lager och rensade rejält när vi flyttade för ett par år sedan dyker det ändå upp överraskningar i gömmorna ibland. Nu hittade jag en ullgarnshärva, växtfärgad med omknytningar. Jag försöker minnas när och hur den här ikatfärgningen gjordes och kommer fram till att garnet är färgat med björklöv och att färgningen troligen skedde på sommaren  år 2001. Garnet är ett kamgarn som jag tyckte om att väva av, men som tyvärr inte finns längre, Nokam 12/2. Omknytningarna är gjorda med s k moppgarn, hårt lindat i flera varv. Vad ska hända med garnet? Jag behåller nog härvan så här, delvis uppknuten, som ett exempel att visa när jag har färgningskurs. Men det är också möjligt att garnet så småningom hamnar som en effekt i ikat i en lämplig väv.

Färgning i Katrineholm

Spännande paket innehållande papper, tyger, växter och skrot öppnades efter att ha kokat i färgbaden igår. En aning oroligt kändes det att boka in en workshop med växtfärgning så tidigt på året, den 4 maj.  Men den varma våren har ju satt fart på växtligheten (även om det var isande kallt just igår) och det finns redan gott om växter att plocka. De ivriga, intresserade och engagerade deltagarna gav mig en stor påfyllning med lust och energi. Lite annat ska göras den närmsta veckan, men sen ska jag sätta fart på mina grytor här hemma.

Ett stort tack till Konststudieklubben, som bjöd in mig till Katrineholm!

 

Förberedelser

Idag plockar jag ihop kursmaterial och packar bilen. Imorgon (2019-05-04) åker jag till Katrineholm och har workshop, Färga papper och tyg med växter och skrot. Plattor, grytor, hinkar och en massa annat ska med. Jag måste tänka till ordentligt så att jag inte glömmer något. Workshopen är fulltecknad, men det är möjligt att det blir fler tillfällen. I så fall kommer information här på bloggen, på Facebook och på Instagram.

Mina senaste fynd som sakletare hamnar bland alla övriga rostiga saker och ger effekt i färgbaden. Det mesta har jag hittat på gatan, t ex de tunna pinnarna som har lossnat från sopmaskinerna.

De använda, torkade tepåsarna ska förstås med.

Vi ska ju färga både papper och tyg och jag har skurit till akvarellpapper i en storlek som passar att stoppa ner i grytorna.

Silkegarnerna är perfekta att binda runt paket som ska färgas. Garnet färgas ”på köpet” och blir fint att använda till broderi.

Färgat med avfall

För den som är intresserad av växtfärgning och råkar befinna sig i Stockholm de närmsta dagarna kan ett besök hos Fiberspace på Katarina Bangata rekommenderas. Där visar Sanna Bodén och Emma Dahlqvist sitt samarbete RÅW Projects. Produktutveckling och naturlig färgning integreras när de undersöker möjligheterna att använda avfall från lokala restauranger och butiker till att färga textilier. Avfallet blir en resurs istället för sopor. Många fina färgningsprover finns att betrakta och hela plagg färgade med bl a lökskal och rosor. Förhoppningsvis stannar inte detta vid ett projekt. Det skulle vara intressant om det leder vidare, kanske till en lokal, småskalig hantverksproduktion.

Utställningen kan ses t o m 2019-04-13. HÄR finns Fiberspace.

Här och nu

För några år sedan gick jag två kurser i Skottland med India Flint från Australien som lärare. Första kursen handlade om att färga tyg med växter, titta HÄR, och resten av veckan färgade vi framförallt papper, titta HÄR. Nu går jag på kurs för India Flint igen, men den här gången stannar jag hemma. Kursen, som heter being (t)here och ingår i hennes koncept the school of nomad arts, är nämligen nätbaserad. En gång i månaden, vid nymåne, läggs nya uppgifter ut på en kurssida. Första tillfället var i mars och om ett par dagar är månen ny igen och vi får ta del av mer. Deltagarna är spridda över hela världen. Vi kommunicerar och visar vad vi gör på kurssidan och på sociala medier. På Instagram finns en del att se för alla, #beingthere2019. Här på bloggen går det att följa en del av mina kursprojekt under kategorin Här och nu, titta HÄR.

Det hela handlar om att vara närvarande, att vara här och nu. En av uppgifterna i mars, eller snarare ett av förslagen, var att samla växter på marken och färga en ”bundle”, ett paket. I mars finns inte mycket växter att hitta här uppe i norr, men jag gick en promenad för ett par veckor sedan och plockade det jag fann. Den rostiga kedjan var ett bra fynd! Växter och kedja lindade jag in i en remsa från ett slitet gammalt lakan, knöt ihop och kokade i en timme. Jag försöker låtsas att jag aldrig gjort detta tidigare. Annars, tänker jag, är det nog lätt att falla in i gamla vanor och bara göra repriser av sånt som jag gjort tidigare.

 

Framsida, insida, baksida

Det är minsann inte varje dag det ges möjlighet att detaljstudera en sådan här sak, ett skånskt yllebroderi, som inte befinner sig innanför en glasmonter. Eva Berg hade med sig den slitna kudden till workshopen i yllebroderi på Hemslöjdskryssningen häromdagen (titta HÄR). Kudden, eller jynnet på skånska, ägs av Hemslöjden i Skåne och är märkt 1826 och AAD (som t ex kan tydas Anna Anders Dotter). Både framsida, insida och baksida fick vi se på nära håll. Vi kunde också se rester av tygtofsar i kuddens hörn och fick möjlighet att titta nära på stygnen.

På kuddens insida, broderiets baksida, går trådarna kors och tvärs. Garnet som har legat dolt för ljus och slitage är både färgstarkare och tjockare än på framsidan. Alla garner är förstås växtfärgade, de syntetiska färgerna kom senare på 1800-talet.

Kuddens baksida består av ett handvävt tyg i inslagsrips, också kallat tvist. Kanske är det en äldre textil som fått ny användning.

I hörntofsarna anas bl a tryckta kattuner, köpetyger i bomull.

Här är några detaljbilder på broderierna.

 

Vilken kreativitet!

 

Vilken kreativitet, vilken entusiasm, vilken grupp! Jag pratar om workshopen i färgning i lördags (2019-01-12) med distanskursen i textilt återbruk på Eskilstuna Folkhögskola (titta HÄR). Jag hade fullt sjå att hänga med i det höga tempot och glömde bort att fotografera. Så då var det ändå ganska bra att en av deltagarna, Karin, glömde kvar sina färgade tygbitar. I lugn och ro kunde jag ta några bilder. Visst blev det fint!

Tvätt och strykning återstår, liksom att göra hemuppgiften till nästa träff i februari. Uppgiften är förstås att sy något av de färgade tygbitarna.

Idag blir det färgning

Är allt på plats? Jag har väl inte glömt någonting? Idag, 2019-01-12, står det färgning på schemat för deltagarna i Eskilstuna Folkhögskolas distanskurs i textilt återbruk i lokalerna på ReTuna. Lökskal, ekollon, utrensade växter från blomsteraffären i ReTuna återbruksgalleria, begagnade textilier, järnskrot, inspirerande litteratur och lite annat är framdukat. Snart sätter vi fart på grytorna!

Hackat eller malet?

Hacka, mala eller använda hela? Med eller utan skal? Rosta i ugnen? Plocka färska, gröna tidigt på hösten eller vänta till efter vintern när de blivit bruna och börjat förmultna? Blötlägga i flera veckor? Koka i flera timmar med eller utan rostigt skrot? Buden var många när jag letade information om färgning av textil med ekollon.

Till slut bestämde jag mig. Ekollonen, med skal, delades i mindre bitar. Det var inte helt lätt. Skalet var halt och innanmätet segt. Varken hammare eller mixer rådde på dem. Men så provade jag att klippa med sax. Det tog tid, men det fungerade. Bitarna la jag i en glasburk, hällde på kokande vatten och lät stå i några dagar. Sedan kokade jag upp alltihop i en gryta med lite järnskrot. I badet la jag ner ett par bitar linnetyg i form av paket innehållande lökskal och metallskrot. Färgbadet gav en fin grå-beige färg med svag dragning åt rosa. Det blir fler försök!

 

Semester i Danmark

I sänkan där framme mellan husen döljer sig byn Lönstrup. Där, som i nästan varenda liten by i Danmark, finns en garnaffär. Här i byn heter garnaffären Knudegarn och det speciella med just den här butiken är att de har ett alldeles eget garn, spunnet av ull från får som betat i omgivningarna.

När vi vandrade genom byn en tidig förmiddag i förra veckan (slutet av september 2018) var jag inställd på att butiken skulle vara stängd. Lönstrup är en semesterort och när vi är där utanför turistsäsongen brukar de flesta affärerna och alla konsthantverkarna bara ha öppet under veckosluten. Men till min förvåning var garnaffären öppen på tisdagsmorgonen. Utan pengar och därmed utan möjlighet att köpa fick jag nöja mig med att klappa på de fina växtfärgade garnerna. Hoppas att det orangefärgade garnet finns att få även nästa gång jag har vägarna förbi, bättre förberedd.

HÄR är Knudegarns hemsida och HÄR finns information om konsthantverkare i och omkring Lönstrup, på Jyllands nordvästkust.

 

Färgat med safflor

I lördags, 2018-09-15, hade jag nöjet att prova att färga med växten safflor = färgtistel = benibana, Carthamus tinctorius. Aoki Maasaki instruerade i en workshop på Östasiatiska museet i Stockholm. De torkade kronbladen från växten innehåller både ett gult och ett rött färgämne, som utvinns på helt olika sätt. Vi var ute efter den röda färgen. I Aoki Maasakis färgeri i Kyoto tar färgningsprocessen många timmar. Vi gjorde en förenklad variant på ungefär en timme. Det var intressant att ta del av ett förfarande som är helt annorlunda än den växtfärgning jag är van vid.

Kronbladen, i en nätpåse, läggs i kallt vatten som gjorts basiskt. Påsen med växtdelarna masseras med händerna i vattnet och badet blir orange.

 

Växtdelarna tas upp och badet görs pH-neutralt. Nu är det dags att lägga ner textilierna, av silke eller cellulosafibrer. Masserandet fortsätter ett tag och avslutas med att badet görs surt. Nu är tyget orange.

Det gula färgämnet kräver värme för att fästa på fibern så när tyget sköljs i kallt vatten rinner det gula färgämnet bort och det röda blir kvar. Mina tygbitar förvandlades från orange till rosa.

Läs om safflor t ex HÄR.
Aoki Maasakis blogg finns HÄR (på japanska).

Färgar tyg i burkar

Rallarros, johannesört, lupin, färgkulla, älggräs, måror och andra fina färgväxter ser jag utefter vägarna när jag cyklar. Men jag har inte stannat och plockat. Istället, när jag fick lust att färga häromdagen, gick jag ett par minuter hemifrån och tog lite renfana, som växte på en bortglömd jordplätt intill järnvägen mitt i stan.

Nu står tre burkar i värmen på balkongen. I burkarna finns knyten av linnetyg. Förutom renfana innehåller knytena lite järnskrot, skal av gul och röd lök, några nypor koschenill (från en vän) och en aning torkad färgkulla (från en vän). Runt en del knyten har jag lindat järntråd (från en vän) och runt andra knyten är det gummisnoddar. Burkarna får stå där ytterligare några dagar innan jag öppnar och tar upp tygerna. Alla tyger brukar bli fina, även om resultatet ofta inte alls blir som jag föreställt mig.

Jovisst, jag är medveten om att linne egentligen inte bör ligga i vatten i flera dagar och att fibrerna bryts ner av rost. Men allt behöver inte hålla för evigt.

 

Vill se mer!

Frövifors Pappersbruksmuseum har ett arkiv med tusentals handlingar och föremål som berättar om tillvaron i Frövifors, på bruket och i brukssamhället. Där finns också dokument som ger en inblick i livet på de herrgårdar och gods där ägarna till bruken i trakten bodde. I en av årets sommarutställningar visas ett urval av arkivets innehåll. Ett litet urval sägs det, men ändå så mycket att det går att tillbringa en god stund med att titta på, diskutera, spekulera kring och fantisera om det som visas.

Det kliar i mina fingrar efter att få bläddra i de vackra löningsböckerna från Hinsebergs herrgård i mitten av 1800-talet. En av böckerna ligger uppslagen i glasmontern och där finns uppgifter om Hedda Ekströms avlöning under några år. År 1845 fick hon för ett års arbete 25 riksdaler, 2 par kängor värda 5 riksdaler, 2 par skor för 4 riksdaler samt 2 riksdaler för städsel 1846. Kanske något sorts förskott?

Längre ner på samma sida finns Heddas betalning något år senare. Då har lönen höjts till 30 riksdaler. Förutom kängor och skor får hon även ull och klänningstyg. Jag blir så nyfiken. Spinner hon ullen själv? Syr hon sin klänning? Hur länge är hon anställd på Hinseberg? Vad har hon för arbetsuppgifter på gården?

I samma monter ligger också en anteckningsbok med fint marmorerat omslag (som jag tyvärr inte lyckades fotografera genom glas och med ljusreflexer). Enligt utställningstexten innehåller den recept och andra anteckningar från Hinsebergs herrgård, möjligen från 1700-talet. Undrar vad som döljer sig i boken. Tänk om jag fick titta lite! Kanske finns det fler växtfärgningsrecept, som det här på ett löst blad från samma herrgård, ”Nankinsfärg på Bomul och linne” med grankottar i kopparkittel.

Ur arkivet är en av tre sevärda sommarutställningar på Frövifors Pappersbruksmuseum i år. De övriga är Extrakt, papperskonst av Cecilia Levy, och Build/Bind, slututställning från bokbindarutbildningen på Leksands Folkhögskola. Utställningarna pågår t o m 2018-08-31, läs mer HÄR.

Utflykt till Färgargården

Häromdagen åkte vi till Färgargården, vackert belägen i utkanten av Norrköping. En samling byggnader har flyttats från olika håll och byggts upp invid Motala ström. Det lilla färgeriet kommer från Dala Floda. Det finns en stamp också, som behöver lite underhåll, och flera andra byggnader som tillsammans bildar en trevlig miljö vid vattnet.

De stora färgkaren är inbyggda runt murstocken och eldas underifrån med ved.

Nu var det betbad med alun i ett av karen och färgbad med gul bresilja i ett annat. Ett ylletyg färgades genom att vevas runt i badet på en härvel. Det såg ut att bli en jämn och fin infärgning.

Förutom att sköta vedhuggning, eldning, färgbad och alla andra sysslor runt omkring så hinner personalen också svara på frågor och förklara processen för vetgiriga besökare.

Färgargården tillhör Norrköpings Stadsmuseum. Till Stadsmuseet, och till grannen Arbetets Museum, kommer man på 10 minuter längs en fin promenadväg utefter vattnet. HÄR finns mer information.