Liten sover

Liten sover Guds änglar vaka.
Vems gud? Finns gud? I så fall, var?

Liten får vila i en mjuk kokong.

.

(Hölje av Erik Torstensson, växtfärgat siden, från en utställning hos Konsthantverkarna i Örebro 2012.)

Nålbrev

Ibland händer det att jag gör något av alla mina växtfärgade tygbitar. Nu har jag sytt nålbrev. Mest tid går nog åt att bestämma vilka tyger jag ska använda och hur de ska kombineras. Sen är det bara att sy!

Yttertyget är linne och de växtfärgade tygerna inuti består av de bästa bitarna av slitna lakan. Den svarta tygbiten är ylle. Storleken på de uppvikta nålbreven är ca 9 x 14 cm. I ena fickan ligger lite sytråd och dessutom finns ett par knappnålar, en synål och en säkerhetsnål, ett litet räddningskit om något behöver lagas akut.

HÄR visade jag hur det såg ut förra gången jag sydde nålbrev.

Packat inför morgondagen

Imorgon (2023-10-12) ska jag åka till Frövifors Pappersbruksmuseum och prata om hur jag brukar göra när jag färgar med växter. Eftersom vi är på ett pappersbruksmuseum blir det främst prat om att färga papper. Tiden är för kort för att jag ska hinna färga, men jag visar hela arbetsgången ända fram tills det är dags att hälla vatten i färggrytan och sätta den på spisplattan. Den som har möjlighet att komma får se vad som finns i påsen och i grytan. HÄR finns bilder från en färgning för några veckor sedan.

De växter jag tänker använda är dels nerblåsta löv och blad från träd och buskar i en park i närheten och dels smultronblad och annat från balkonglådorna.

Platsen är som sagt Frövifors Pappersbruksmuseum, några mil norr om Örebro. Mitt prat ingår i museets serie med torsdagscaféer. Kl 10.00 är det fika och kl 10.30 – 11.30 en aktivitet med en inbjuden gäst. HÄR finns höstens program.

Färgar papper och lite tyg med växter och skrot

”Så bra att jag inte färgar längre” har jag tänkt i några år när jag har sett rostigt skrot på marken. Skrotet har fått ligga kvar. Men nu är färggrytorna igång emellanåt. Skrotet hamnar i fickan och följer med hem. De rostiga föremålen ger avtryck när jag färgar papper och tyg med växter och köksavfall. Mitt sätt att färga är lite slumpmässigt. Jag gillar att inte riktigt ha koll på resultatet. Ibland blir det överraskande bra, ibland inte riktigt lika bra. Det finns så många andra sammanhang i livet när kontroll behövs och när kontrollbehovet ibland tar över i onödan.

Om ett par veckor, 2023-10-12, berättar jag om färgning på torsdagscafét hos Frövifors Pappersbruksmuseum i Frövi, några mil norr om Örebro. Jag fokuserar på färgning av papper eftersom vi är på ett pappersbruksmuseum. Varje torsdagsförmiddag under hösten kan man fika på museet och lyssna till någon inbjuden gäst. HÄR finns programmet.

Här är de två senaste skrotfynden.

.

Så här kan det se ut när jag förbereder färgningen. Järnskrot, akvarellpapper och några blad från naturen är vad som behövs. Pappret buntas med växter och skrot. Bunten hålls sedan ihop t ex med en bit tyg och stoppas sedan ner i ett färgbad. Här är det skal av gul lök i badet tillsammans med bladen som blev över. En liten tygbit ihoprullad med växter och skrot ligger också i grytan.

Efter ungefär en timme i sjudande bad tas buntarna upp och får kallna innan de öppnas. Det mörka tyget är ylle och det ljusa är linne. Ylle, animalisk fiber = protein, tar åt sig färg mycket bättre linne, vegetabilisk fiber = cellulosa.

Pappret ligger på tork. Färgen ljusnar betydligt när pappret torkar och avtryck av bladen blir oftast tydligare.

Planer finns för tygbitarna från de senaste färgningarna. Jag visar när/om planerna genomförs.

Inom synhåll

När jag tittar ut genom fönstret anar jag taket på den här lilla stugan från slutet av 1700-talet. Den står på sin ursprungliga plats i kulturområdet Rademachersmedjorna här i Eskilstuna. I huset har företaget Naturkraft verkstad och butik. Sedan ett par dagar finns mina växtfärgade papper, kort med kuvert, i butiken. Jag kommer också att vara i butiken någon dag då och då.

Företaget Naturkraft drivs av Mikael Andersson och arrangerar bland annat naturvandringar och överlevnadskurser för privatpersoner, föreningar, företag och organisationer. I den lilla verkstaden tillverkar Mikael produkter för friluftsliv. Han täljer knivskaft och syr ryggsäckar och andra typer av väskor, ofta av återbruksmaterial eller överskott från armén. Täljkurser arrangeras regelbundet i lokalen. Se mer HÄR på Naturkrafts hemsida och HÄR på Instagram.

Ett par färgbad

Häromdagen fick jag lust att färga papper och tog en cykeltur och plockade några olika sorters blad. Jag varvar akvarellpapper, A6, med blad och lite järnskrot. Pinnarna på bilden är trottoarfynd, pinnar som lossnar från borstarna på sopmaskinerna som sopar på stan.

Den här gången valde jag att linda ylletyg runt pappersbuntarna och knyta ihop med silketråd. Jag gjorde två färgbad, ett med skal av gul lök och ett med skal av röd lök. Buntarna fick sjuda i färgbaden i så där en timme. Målet var inte exakta avtryck av bladen, utan jag ville ha mer abstrakta, slumpmässiga mönster.

Pappersarken får mönster från bladen, från järnskrotet och från färgbaden som rinner in i paketen. Här ligger en del av arken på tork. Färgen blir lite ljusare när pappret har torkat. De bästa bilderna monterar jag på dubbla kort, med kuvert. Kanske dyker korten upp någonstans, att tittas på eller kanske köpas. I så fall berättar jag när och var.

.

Ylletyget som ligger runt pappret får förstås också färg liksom tråden, som hamnar bland broderigarnerna.

När jag ändå hade färgbaden igång stoppade jag i några tygknyten, de bästa delarna av ett slitet lakan, inlindade med växter och lite skrot.

Det är så roligt att färga! Men nu är jag nog klar för den här gången. Eller också fortsätter jag…

Löss

Det röda färgämnet koschenill kommer från en typ av sköldlöss och består av torkade lushonor. Lusen kommer ursprungligen från Syd- och Mellanamerika, men odlas också sedan några hundra år i Europa, på Kanarieöarna. Bland mina växtfärgningssaker finns två olika förpackningar med koschenill. Den ena sorten har jag köpt av en kvinna som brukar besöka en odling i Mexiko. Den andra har jag fått av en person som i sin tur har fått färgämnet från Kanarieöarna. Färgkornen ser lite olika ut. De från Mexiko (till vänster i bild) är blankare och de från Kanarieöarna (till höger) är rödare och lite mindre. Jag tyckte det skulle var intressant att göra en jämförande färgningsserie.

25-gramshärvor av ullgarn 6/2 betades med alun och vinsten. Jag tänkte följa receptet i Gösta Sandbergs bok Purpur koschenill krapp. En bok om röda textiler (just nu, 2022-10-05, finns begagnade exemplar både på bokborsen.se och antikvariat.net). Sandberg säger 20 % alun och 10 % vinsten. Det visade sig att min burk med vinsten bara innehöll 9 gram, så till de två hekto jag betade blev det bara 4,5 % vinsten. Om det har inverkan på färgningsresultatet vet jag inte. Garnhärvorna knöts om med olika färg på tråden så att jag skulle ha koll på vilket färgbad de legat i.

Jag valde att färga med 10 % koschenill. Med 25 gram garn i vardera av de två färgbaden så mätte jag upp 2,5 gram löss av varje sort enligt översta bilden. Två efterbad fick jag ut.

Här är resultatet, Mexiko till vänster och Kanarieöarna till höger. Färgtonen från de olika lössen är nästintill identisk. Kulörstyrkan skiftar beroende på ljuset och ibland syns det en liten aning skillnad, men med ljuset från ett annat håll ser härvorna ut att vara lika. Andra ögon än mina har också noga granskat garnet. På första badet ser vi ingen skillnad (även om fotot visar en liten skillnad). När det gäller bad två och tre är vi överens om att de mexikanska lössen har gett en liten, liten aning mer färg. Utan proffskunskaper är det hopplöst att fota med rättvisande färgåtergivning. På min skärm ser garnet blåare ut än i verkligheten.

Slutsats: Trots att de torkade lössen ser olika ut så ger de i det närmaste exakt samma färger. Jag trodde att det skulle vara skillnad.

Tvistsöm

Det känns fint att sy tvistsöm på tyget som jag har vävt speciellt till detta. (Mitt sommarprojekt med vävning och broderi finns samlat HÄR.) De röda och rosa (efterbad) garnerna har jag färgat med koschenill. Det gula är färgat med syrafärg. Men hur sys tvistsöm egentligen? Det har inte varit lätt att hitta information.

Min inspiration till att väva mitt eget tyg till tvistsöm var en skrift om den medeltida Fogdöbonaden, titta HÄR. Där finns bara en lite svårbegriplig teckning av tvistsöm sydd på diagonalen som inte visar hur bonaden är sydd.

”Brodera tvistsöm” säger en rubrik på framsidan av tidskriften Hemslöjden nr 1986/4. I artikeln i tidningen ges en kort historik. Under rubriken ”Brodera med Hemslöjden” finns förslag på en liten ruta som kan sys med tvistsöm, men broderiet på bild är sytt med korsstygn. Hur stygnen sys i tvistsöm visas inte. I texten står: ”Tvistsöm består av ett korsstygn med ett kort och ett långt stygn. Alla enstaka stygn är vanliga liksidiga korsstygn. De allra flesta som syr tvist, syr från vänster till höger och den s k bottningen gör man i regel i vågräta rader.” Obegripligt för en nybörjare.

Jag hittar inte mycket på svenska när jag googlar. I en blogg finns en bra illustration av hur en rad med stygn sys. Men när det gäller hur broderiet ska fortsätta står det bara ”nästa rad sys spegelvänt”. På Youtube finns ett par filmer, Slöjdlektion 30 och 31, som ska visa tvistsöm. Men det som visas är inte tvistsöm utan flätsöm.

På engelska finns två benämningar på tekniken, long armed cross stitch och long legged cross stitch. Jag googlar och hittar både tvistsöm och flätsöm. Det finns instruktiva teckningar och foton som ger mig, som kan skilja på tvistsöm och flätsöm, en del bra information.

Eftersom jag inte hittar några instruktioner som säger ”så här sys tvistsöm” så beslutar jag mig för att prova olika alternativ och gör en kladdig mönsterskiss. Bokstäverna betyder färg och siffrorna olika sätt att sy, med stygnen tagna uppifrån respektive nerifrån, med alla rader från vänster och med rader där stygnen går fram och tillbaka. De olika sätten att sy ger helt olika strukturer.

För att lära mig mer beställer jag en liten materialsats från hemslöjden i Landskrona. Där finns ännu ett alternativ till hur stygnen läggs och jag kompletterar min skiss. Det ska bli intressant att känna skillnaden mellan att brodera på materialsatsens lite stela stramalj och på mitt mjukare handvävda linnetyg. Garnet från hemslöjden skiljer sig också från det mer hårdtvinnade som jag valde ur mitt förråd.

Tyg och stygn

Väven i lingarn är nerklippt, tvättad och struken och nu finns det en bit tyg att sy tvistsöm på. Följ mitt sommarprojekt 2022 HÄR.

Tre olika ullgarner ur mitt förråd har jag testat till tvistsömmen. Det svarta garnet, Möbelåtta, hade jag hoppats mest på, eftersom jag har det i flera färger och dessutom vitt att färga. Men garnet är för tunt och täcker inte tyget.

Det naturvita garnet från Wålstedts är bra. Bara vitt finns i förrådet, ungefär ett hekto, så en del av garnet ska färgas. En fjärdedel får förbli vitt, en fjärdedel färgar jag gult med syrafärg och resten hamnar i ett koschenillbad.

Det gröna garnet fungerar också. Det är lösare spunnet och tvinnat är det vita, men det går att lägga på mer snodd när jag syr. Båvens Spinnhus har spunnit till företaget Manduzana, som har färgat. Grönt och turkos har jag.

En del av det vita garnet betas just nu med alun och vinsten, tillsammans med annat garn till ett kommande vävprojekt. Jag har vägt upp koschenill, som ska finfördelas och läggas i blöt tills imorgon. Då hamnar lössen i ett färgbad och färgar det vita garnet rött och rosa.

Bonaden från Fogdö

I min hand håller jag en liten skrift om Fogdöbonaden, en textil från slutet av 1400-talet. Numera finns bonaden på Historiska Museet i Stockholm (inventarienummer SHM 23128:16). Den hittades i Fogdö kyrka i Sörmland, en dryg mil nordväst om Strängnäs, men kommer troligen ursprungligen från Vårfruberga Kloster i närheten.

Bonaden skildrar påskens händelser med Jesu lidande, död och uppståndelse. Berättelsen är utförd med tvistsöm i ullgarn på linnebotten. Storleken på de bevarade bitarna är ca 7,9 x 0,9 meter. I den lilla skriften går Mia Åkestam igenom bildernas motiv. Amica Sundström skriver främst om stygnen och materialen. Hennes fokus är på Fogdöbonaden, men hon berör också andra medeltida tvistsömsbroderier i Historiska Museet. Maria Neijmans text handlar om bonadens färger och om medeltida växtfärgning.

Skriften är utgiven av Föreningen Vårfruberga Kloster. Föreningen har också låtit göra en fotografisk avbildning av bonaden i skala 1:1. För ett par år sedan arrangerades en temadag om bonaden vid Vårfruberga klosterruin. Bilden nedan är därifrån och visar Amica Sundström med ena halvan av den fotograferade bonaden. HÄR finns ett blogginlägg från temadagen.

Jag köpte mitt exemplar av skriften i Strängnäs domkyrka.

Slöjd – utflykt till Nyköping

Igår (2022-06-04) åkte jag på slöjdspaning till Sörmlands museum i Nyköping. Planen utanför museet var fylld av slöjdaktiviteter för att fira Södermanlands Hembygdsförbunds årsmöte. Här är några smakprov.

Ur en gigantisk aspstock skulle världens största smörkniv tas fram. Många huggare turades om med yxorna. Undrar om de hann klart. Mycket arbete återstod när jag åkte hem.

Hemslöjdsföreningen Sörmland demonstrerade växtfärgning och färgade ullgarn med björklöv, skal av gul lök och krapp.

Solen brände och det här gänget hade turen att få en skuggig plats när de visade tvåändsstickning.

.

Det är alltid lika fascinerande att se skickliga slöjdare i arbete, som korgmakarna Mona Malmqvist Sjöstedt och Anders Moberg. (Titta HÄR också.)

Det bjöds på musik och dans också. Och dräkter.

Halsdukar av restgarner – väv nummer nio

Den nionde väven med halsdukar av restgarner är klar och garnlagret har minskat med 4,6 kilo. Planen var att sätta upp tio restgarnsvävar. Det finns material kvar så det räcker till ännu fler, men nu åker garnerna ner i förrådet igen. Det här har varit riktigt roligt och jag fortsätter nog med fler halsdukar av restgarner senare. Men nu står andra vävprojekt i kö.

I halsduksväv nummer nio finns bl a ett turkos garn som jag färgade med färg från Färgkraft för mer än 30 år sedan. Omknytningar på härvan, ikat eller flamfärgning, gör att små partier har behållit den vita färgen. En mössa stickade jag av garnet, men den är borta sedan länge. I varpen har jag blandat in orange och turkosa garner i en ull/silkeblandning, rester från en tröja, titta HÄR. Ett krappfärgat ullgarn inköpt i Tallinn finns också i varpen. Till inslag har jag bl a använt garner som jag färgade 1980 med krapp respektive indigo.

Halsdukarna av restgarner finns samlade HÄR.

Kuddar i rosengång

Sex kuddar blev det av väven i motsatstrampad rosengång, titta HÄR. Rosengång är kul att väva! Fyra av kuddarna har inslag av ett melerat garn från Wålstedts. En av de fyra har ett vitt garn på motsatstrampan. I de tre övriga använde jag ett grönt garn från en upprepad tröja, titta HÄR.

Ett växtfärgat ullgarn från runt 1980 fick sällskap av vitt och grått ullgarn.

Bollfrans tillsammans med vitt och grått garn är det i sista kudden. Det finns saker i utförandet som kunde vara bättre. Erfarenheterna tar jag med mig om jag skulle använda bollfrans som inslag någon mer gång.

Några av kuddarna ska jag behålla och några är till salu. Kontakta mig vid intresse, elisabet.textilainslag@telia.com.

Motsatstrampad rosengång

Rosengång med motsatstrampning är på gång i vävstolen. Kuddar ska det bli. Varpen är mattvarp 12/6. Hellre hade jag nog haft lin i varpen, men eftersom min ambition är att i möjligaste mån använda garn ur mitt lager så blev det mattvarp. Det vita inslaget är ett ullgarn, Brage, som jag köpte för att färga och använda till broderi. Men jag tyckte att garnet var för tjockt att sy med och det förblev ofärgat och oanvänt. Det rosa-orange-gröna specialspunna garnet från Wålstedts, titta HÄR, räcker till tre kuddar.

Det finns varp till ytterligare ett par kuddar. Men vilket material ska jag välja? Och hur ska jag trampa? Ska jag använda några av garnerna som finns kvar från växtfärgningshysterin för 40 år sedan, runt 1980?

Eller är det kanske nu som några meter bollfrans ska komma till användning?

Ett litet färgbad

När jag plockade rönnbär för att trä på tråd (titta HÄR) kom det plötsligt ett rejält regn. Det blev bråttom, jag plockade slarvigt och fick med mig en del rönnlöv hem.

Av rönnlöven blev det ett litet färgbad. I skåpen finns material kvar sedan jag hade workshops i färgning och nu tog jag fram ett par tillklippta bitar linnetyg, utan någon form av betning. Linnet fick koka tillsammans med rönnlöven. Resultatet blev som förväntat, en ljust gul färg på det obehandlade tyget. Jag fortsatte med att strö lökskal över tygbitarna, lindade in lite järnskrot och knöt ihop rullarna med silketråd.

Rullarna fick ett uppkok i rönnbadet och efter någon timme i värmen fick de svalna i grytan innan jag tog upp dem.

Nu har jag ytterligare två tygbitar med diffusa mönster, perfekta som underlag till broderi. Silketråden använder jag förstås att sy med. Linnebitarna kan också bli någon sorts lappverk tillsammans med andra färgade tyger i mitt lager.

Broderi i förvandling

Ett av broderierna från förra inlägget, titta HÄR, har fått påbörja en förvandling. Det jag gillade minst fick bli försökskanin. Broderiet låg ett tag i ett hett bad tillsammans med torkade, begagnade tepåsar.

Så här ser det ut nu. Tyget är beige och några av de turkosa garnerna har ändrat färg till dunkelt grönt. (Ser ni trampfelet?)

Kanske ska jag vända på tyget och låta baksidan bli framsida? Fortsättning följer så småningom.

Här är originalet igen, innan omvandlingen startade.

Mer skåprensning

I källarförrådet finns det alltför mycket saker, garner, tyger och färdiga produkter. De här kuddarna, till exempel, de skulle göra sig bättre i någons soffa än nerpackade i ett förråd. Materialet är ylletyg som jag färgat med växter och skrot. De växtfärgade bitarna är hopsydda med skarvsöm och kombinerade med svart tyg i samma kvalitet.  Storleken är 40 x 40 cm. Tidigare pris 975 kr, nu kostar de 475 kr inklusive frakt, spårbart med PostNord.  Mejla mig om du är intresserad, elisabet.textilainslag@telia.com.

SÅLD!

 

 

Märkstramalj

Om ett par veckor, 2020-09-05, är det dags för Hemslöjdens Dag. Här i Sörmland planeras inga fysiska möten mellan människor den dagen, men Hemslöjdsföreningen Sörmland gör en digital satsning på broderier med märkstramalj, titta HÄR. Resultatet kommer att visas på föreningens sida på Facebook. Hela hemslöjdsrörelsen har märkningar och monogram som tema just nu och på Instagram, #hurmärkerdu, går det att se olika typer av märkningar, nya och gamla, från hela landet.

Märkstramalj används till trådbundna broderier, ofta monogram, på tyger där trådarna inte går att räkna. Stramaljen nålas eller tråcklas fast på tyget där stygnen ska placeras och när stygnen är klara pillas stramaljen bort. Det händer att jag syr korsstygn på det sättet, men jag har aldrig tidigare använt just märkstramalj. Jag brukar istället ta små restbitar av olika lite glesa linnetyger, sånt som råkar finnas i skåpen. Nu delar hemslöjdsföreningen ut bitar till den som vill ha och jag passade på att prova.

Jag gjorde en skiss, plockade fram moulinégarn och bitar av växt- och rostfärgade tyger. Korsstygnen sydde jag först med tre trådar moulinégarn eftersom jag ville att stygnen skulle täcka ytan helt.

Det blev lite för kompakt så jag gjorde ett nytt försök med två trådar och då blev det bättre.

Kanske får mina bokstäver bli början till broderade bilder. Kanske sys tygbitarna ihop med andra tyger till påsar på något sätt. Eller kanske blir tygerna bara liggande i ett skåp. Kul att sy var det i alla fall.

Växtfärgning och tvistsöm

Igår eftermiddag (2020-08-06) gjorde vi en utflykt till Vårfruberga klosterruin. Där pågick en i Coronatider förkortad version av Klostrets Dag, arrangerad av Föreningen Vårfruberga Kloster. Vårfruberga ligger vid Mälaren, med drygt 3 mil till Eskilstuna och ett par mil till Strängnäs. På platsen fanns ett nunnekloster från ca 1280 till strax efter reformationen, dvs under ca 250 år.

I år låg fokus på Fogdöbonaden, ett broderi från slutet av 1400-talet som tidigare fanns i Fogdö kyrka, några kilometer från Vårfruberga. Numera finns bonaden på Historiska Museet i Stockholm (inventarienummer SHM 23128:16). Broderiet är med största sannolikhet utfört av nunnor på klostret. Föreningen Vårfruberga Kloster har låtit göra en fotografisk avbildning av broderiet i skala 1:1 och den visades upp igår. Inbjudna föreläsare var Maria Neijman och Amica Sundström med det gemensamma företaget Historical Textiles. Amica är också anställd på Historiska Museet. På bilden syns Amica och ena halvan av den fotograferade bonaden. På marken ligger bilder med uppförstorade detaljer.

Broderiet är i huvudsak utfört i tvistsöm, en yttäckande teknik. Vanligtvis används stygnen i geometriska mönster och inte som här i figurer.

Stygnen är sydda med ullgarn i många färger på ett linnetyg vävt i panama. Små glimtar av tyget går att se där ullgarnet har försvunnit. Garnet är förstås växtfärgat och Maria Neijman berättade om hur det gick till. Färgarna, som var yrkesmän, använde på medeltiden ett fåtal färgämnen. Rödfärgarna använde krapp och kermes, blåfärgarna använde vejde och till gult användes vau. Med olika färgstyrka, överfärgningar, färgning på ull i olika färg och med olika tillsatser skapades en bred färgskala.

Jag vill förstås gärna se originalet, särskilt baksidan! Färgerna är troligen bättre bevarade på baksidan och det skulle också vara intressant att se hur stygnen ligger där.

Länkar för den som vill veta mer:
Fogdöbonaden, titta HÄR  och HÄR
Vårfruberga kloster, titta  HÄR
Tvistsöm, titta HÄR
Historical Textiles, titta HÄR

Vårfruberga är värt en utflykt även när det inte pågår ett evenemang. De här bilderna tog jag tidigare i somras, en dag med regnet hängande i luften och med oss som enda besökare.  Det finns ett fint bad och Strängnäs domkyrka anas långt bort genom diset.

 

Tradition och förnyelse

Indigo, ikat och lingarn. Det var första mötet med vävning för dem som började år 1 i höstas på vävutbildningen på Sätergläntan. Ribban sätts högt.

Det går att studera vävning tre år på skolan. Studenterna får gedigna, grundläggande kunskaper som bygger på traditionella metoder, material och uttryck. Kunskaperna leder sedan vidare till nya vävar och till projekt som uppmuntrar experiment. Jag, som inte har vävt så mycket de senaste åren, får ny vävlust och energi av ett besök i vävsalarna.

Titta och njut – slöjd och konsthantverk på film

Ramon Perssons fantastiska näverburk fotograferade jag på en utställning hos Konsthantverkarna i Örebro hösten 2014.

Ramon är en av tretton skickliga slöjdare, konsthantverkare och konstnärer som presenteras i korta, intressanta filmer på SVT Play. Bland de tretton finns också t ex Erik Torstensson och Johanna Törnqvist. HÄR är filmerna. Titta och njut!

Erik Torstensson visade bl a djur av växtfärgat siden hösten 2012 (åren går fort!), också hos Konsthantverkarna i Örebro.

(HÄR finns fler bilder från Ramons utställning och HÄR från Eriks utställning.)

Johanna Törnqvists klänning av tomma medicinförpackningar bars av Carina Marklund på catwalken på ReTuna återbruksgalleria i Eskilstuna i april i år, 2019. (Här finns fler bilder på Johannas verk från en utställning i Torshälla i april i år.)

Kläder bortom mode och trender

Just nu, 5 – 8 december 2019, pågår en liten minifestival med utställning, workshops och andra aktiviteter hos Fiberspace på Katarina Bangata i Stockholm. Easy piece visar upp sig, ett koncept för kreativa och hållbara kläder, bortom trender och mode. Med ett enkelt basmönster skapas plagg som kan anpassas efter storlek, efter egen smak, efter sykunskaper och efter tillgång på material. Jag lyckades visst nästan bara fotografera kläder sydda av återbrukade, växtfärgade tyger, men det finns förstås annat också. Läs mer HÄR!

Idag när jag var där pågick en workshop i naturlig färgning med Petra Holmberg, slow creations. Imorgon blir det bl a sömnad. Det är bara att komma! Ingen föranmälan och ingen avgift.

Lökskal, järnskrot och lite valnöt

Det fanns lite urkokta valnötsskal (det yttre mjuka skalet) kvar efter en kursdag med växtfärgning. Färgen från skalen var så gott som slut, men jag ville ändå använda färgbadet en gång till innan jag hällde ut resterna och innan alla tillbehör och redskap åkte tillbaka ner i förrådet.

I tygpaketen stoppade jag lökskal, gula och röda, och lite järnskrot. Runt paketen virade jag silketråd. Skalen av röd lök gav ovanligt fina gröna nyanser. Valnötsskalen kanske har haft påverkan trots att det inte syntes så mycket färg i badet. Tygbitarna är inte så stora, ca 25 x 35 cm. Kanske blir de till ännu en japaninspirerad påse. Kanske får de bli underlag till broderi. Eller också blir de till något helt annat.

När trådarna är upptrasslade har jag fint silke att brodera med.

Från när och fjärran

Igår (2019-10-27)  tog jag tåg och pendel till Älvsjö och tillbringade ett par timmar med att strosa runt på Syfestivalen. Söndagen är en bra dag att åka dit för den som inte gillar allt för mycket trängsel.

Det fanns som vanligt mycket att se och kanske köpa. Jag tittade extra noga på några saker som kom från när och från fjärran, Made in Sörmland och Made in Japan.

Garnerna på de här båda bilderna är Made in Sörmland hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Garnföretagen Manduzana (en grön och en blå härva fick följa med mig hem) och 60 Garner Nord har använt ull från utvalda fårraser och låtit spinna specialkomponerat garn. Visst är det fint att den möjligheten finns!

På mässan fanns också långväga utställare från Japan som visade och sålde textilier Made in Japan. Jag kunde inte motstå att köpa några bitar kimonosiden med mönster i shibori av företaget Kinu no ie.

Prat om vävning och färgning blev det hos japanska Magnetic Pole Handweaver. Konstnären (möjligen var de fler i företaget, kanhända uppfattade jag inte all information) väver tyger i siden och står själv för hela processen. Hon bereder silket från kokong till garn, färgar garnet med växter och väver.

Det gråbruna varpgarnet i de här tygerna är färgat med bark från något träd. Inslagsgarnet är färgat med, uppifrån och ner, kronblad från gardenia (om jag fattade rätt), koschenill och ytterskal av kastanj. Vävtekniken är ju gåsöga och inspirationen kommer från Sverige. En väninna, eller kanske medarbetare, till väverskan har gått vävutbildning på Sätergläntan. Det blev ett intressant och roligt samtal. Jag kunde bidra med information om halsduken jag hade på mig, dubbelväv och färgeffekt. Som vanligt och i alla tider, kunskap, idéer och mönster vandrar gränslöst människor emellan.

En till påse

Nu har jag sytt ännu en japaninspirerad påse. Den här gången använde jag växtfärgat tyg, bitar  av ett slitet lakan färgade med lite metallskrot och med växter plockade på skräpmark i stan. När gamla underlakan är tunnslitna på mitten så brukar kortändarna fortfarande vara i bra skick att återanvända. Men för att ändå vara säker på att tyget ska hålla om jag bär något tungt så fodrade jag påsen med ett tyg ur gömmorna, inköpt för ett par decennier sedan till något numera bortglömt projekt. Jag sydde så att påsen är vändbar.

HÄR är förra påsen som jag sydde för ett tag sedan av tyg färgat på en shiborikurs.