Kategoriarkiv: Växtfärgning

Kuddar i rosengång

Sex kuddar blev det av väven i motsatstrampad rosengång, titta HÄR. Rosengång är kul att väva! Fyra av kuddarna har inslag av ett melerat garn från Wålstedts. En av de fyra har ett vitt garn på motsatstrampan. I de tre övriga använde jag ett grönt garn från en upprepad tröja, titta HÄR.

Ett växtfärgat ullgarn från runt 1980 fick sällskap av vitt och grått ullgarn.

Bollfrans tillsammans med vitt och grått garn är det i sista kudden. Det finns saker i utförandet som kunde vara bättre. Erfarenheterna tar jag med mig om jag skulle använda bollfrans som inslag någon mer gång.

Några av kuddarna ska jag behålla och några är till salu. Kontakta mig vid intresse, elisabet.textilainslag@telia.com.

Motsatstrampad rosengång

Rosengång med motsatstrampning är på gång i vävstolen. Kuddar ska det bli. Varpen är mattvarp 12/6. Hellre hade jag nog haft lin i varpen, men eftersom min ambition är att i möjligaste mån använda garn ur mitt lager så blev det mattvarp. Det vita inslaget är ett ullgarn, Brage, som jag köpte för att färga och använda till broderi. Men jag tyckte att garnet var för tjockt att sy med och det förblev ofärgat och oanvänt. Det rosa-orange-gröna specialspunna garnet från Wålstedts, titta HÄR, räcker till tre kuddar.

Det finns varp till ytterligare ett par kuddar. Men vilket material ska jag välja? Och hur ska jag trampa? Ska jag använda några av garnerna som finns kvar från växtfärgningshysterin för 40 år sedan, runt 1980?

Eller är det kanske nu som några meter bollfrans ska komma till användning?

Ett litet färgbad

När jag plockade rönnbär för att trä på tråd (titta HÄR) kom det plötsligt ett rejält regn. Det blev bråttom, jag plockade slarvigt och fick med mig en del rönnlöv hem.

Av rönnlöven blev det ett litet färgbad. I skåpen finns material kvar sedan jag hade workshops i färgning och nu tog jag fram ett par tillklippta bitar linnetyg, utan någon form av betning. Linnet fick koka tillsammans med rönnlöven. Resultatet blev som förväntat, en ljust gul färg på det obehandlade tyget. Jag fortsatte med att strö lökskal över tygbitarna, lindade in lite järnskrot och knöt ihop rullarna med silketråd.

Rullarna fick ett uppkok i rönnbadet och efter någon timme i värmen fick de svalna i grytan innan jag tog upp dem.

Nu har jag ytterligare två tygbitar med diffusa mönster, perfekta som underlag till broderi. Silketråden använder jag förstås att sy med. Linnebitarna kan också bli någon sorts lappverk tillsammans med andra färgade tyger i mitt lager.

Broderi i förvandling

Ett av broderierna från förra inlägget, titta HÄR, har fått påbörja en förvandling. Det jag gillade minst fick bli försökskanin. Broderiet låg ett tag i ett hett bad tillsammans med torkade, begagnade tepåsar.

Så här ser det ut nu. Tyget är beige och några av de turkosa garnerna har ändrat färg till dunkelt grönt. (Ser ni trampfelet?)

Kanske ska jag vända på tyget och låta baksidan bli framsida? Fortsättning följer så småningom.

Här är originalet igen, innan omvandlingen startade.

Mer skåprensning

I källarförrådet finns det alltför mycket saker, garner, tyger och färdiga produkter. De här kuddarna, till exempel, de skulle göra sig bättre i någons soffa än nerpackade i ett förråd. Materialet är ylletyg som jag färgat med växter och skrot. De växtfärgade bitarna är hopsydda med skarvsöm och kombinerade med svart tyg i samma kvalitet.  Storleken är 40 x 40 cm. Tidigare pris 975 kr, nu kostar de 475 kr inklusive frakt, spårbart med PostNord.  Mejla mig om du är intresserad, elisabet.textilainslag@telia.com.

SÅLD!

 

 

Märkstramalj

Om ett par veckor, 2020-09-05, är det dags för Hemslöjdens Dag. Här i Sörmland planeras inga fysiska möten mellan människor den dagen, men Hemslöjdsföreningen Sörmland gör en digital satsning på broderier med märkstramalj, titta HÄR. Resultatet kommer att visas på föreningens sida på Facebook. Hela hemslöjdsrörelsen har märkningar och monogram som tema just nu och på Instagram, #hurmärkerdu, går det att se olika typer av märkningar, nya och gamla, från hela landet.

Märkstramalj används till trådbundna broderier, ofta monogram, på tyger där trådarna inte går att räkna. Stramaljen nålas eller tråcklas fast på tyget där stygnen ska placeras och när stygnen är klara pillas stramaljen bort. Det händer att jag syr korsstygn på det sättet, men jag har aldrig tidigare använt just märkstramalj. Jag brukar istället ta små restbitar av olika lite glesa linnetyger, sånt som råkar finnas i skåpen. Nu delar hemslöjdsföreningen ut bitar till den som vill ha och jag passade på att prova.

Jag gjorde en skiss, plockade fram moulinégarn och bitar av växt- och rostfärgade tyger. Korsstygnen sydde jag först med tre trådar moulinégarn eftersom jag ville att stygnen skulle täcka ytan helt.

Det blev lite för kompakt så jag gjorde ett nytt försök med två trådar och då blev det bättre.

Kanske får mina bokstäver bli början till broderade bilder. Kanske sys tygbitarna ihop med andra tyger till påsar på något sätt. Eller kanske blir tygerna bara liggande i ett skåp. Kul att sy var det i alla fall.

Växtfärgning och tvistsöm

Igår eftermiddag (2020-08-06) gjorde vi en utflykt till Vårfruberga klosterruin. Där pågick en i Coronatider förkortad version av Klostrets Dag, arrangerad av Föreningen Vårfruberga Kloster. Vårfruberga ligger vid Mälaren, med drygt 3 mil till Eskilstuna och ett par mil till Strängnäs. På platsen fanns ett nunnekloster från ca 1280 till strax efter reformationen, dvs under ca 250 år.

I år låg fokus på Fogdöbonaden, ett broderi från slutet av 1400-talet som tidigare fanns i Fogdö kyrka, några kilometer från Vårfruberga. Numera finns bonaden på Historiska Museet i Stockholm (inventarienummer SHM 23128:16). Broderiet är med största sannolikhet utfört av nunnor på klostret. Föreningen Vårfruberga Kloster har låtit göra en fotografisk avbildning av broderiet i skala 1:1 och den visades upp igår. Inbjudna föreläsare var Maria Neijman och Amica Sundström med det gemensamma företaget Historical Textiles. Amica är också anställd på Historiska Museet. På bilden syns Amica och ena halvan av den fotograferade bonaden. På marken ligger bilder med uppförstorade detaljer.

Broderiet är i huvudsak utfört i tvistsöm, en yttäckande teknik. Vanligtvis används stygnen i geometriska mönster och inte som här i figurer.

Stygnen är sydda med ullgarn i många färger på ett linnetyg vävt i panama. Små glimtar av tyget går att se där ullgarnet har försvunnit. Garnet är förstås växtfärgat och Maria Neijman berättade om hur det gick till. Färgarna, som var yrkesmän, använde på medeltiden ett fåtal färgämnen. Rödfärgarna använde krapp och kermes, blåfärgarna använde vejde och till gult användes vau. Med olika färgstyrka, överfärgningar, färgning på ull i olika färg och med olika tillsatser skapades en bred färgskala.

Jag vill förstås gärna se originalet, särskilt baksidan! Färgerna är troligen bättre bevarade på baksidan och det skulle också vara intressant att se hur stygnen ligger där.

Länkar för den som vill veta mer:
Fogdöbonaden, titta HÄR  och HÄR
Vårfruberga kloster, titta  HÄR
Tvistsöm, titta HÄR
Historical Textiles, titta HÄR

Vårfruberga är värt en utflykt även när det inte pågår ett evenemang. De här bilderna tog jag tidigare i somras, en dag med regnet hängande i luften och med oss som enda besökare.  Det finns ett fint bad och Strängnäs domkyrka anas långt bort genom diset.

 

Tradition och förnyelse

Indigo, ikat och lingarn. Det var första mötet med vävning för dem som började år 1 i höstas på vävutbildningen på Sätergläntan. Ribban sätts högt.

Det går att studera vävning tre år på skolan. Studenterna får gedigna, grundläggande kunskaper som bygger på traditionella metoder, material och uttryck. Kunskaperna leder sedan vidare till nya vävar och till projekt som uppmuntrar experiment. Jag, som inte har vävt så mycket de senaste åren, får ny vävlust och energi av ett besök i vävsalarna.

Titta och njut – slöjd och konsthantverk på film

Ramon Perssons fantastiska näverburk fotograferade jag på en utställning hos Konsthantverkarna i Örebro hösten 2014.

Ramon är en av tretton skickliga slöjdare, konsthantverkare och konstnärer som presenteras i korta, intressanta filmer på SVT Play. Bland de tretton finns också t ex Erik Torstensson och Johanna Törnqvist. HÄR är filmerna. Titta och njut!

Erik Torstensson visade bl a djur av växtfärgat siden hösten 2012 (åren går fort!), också hos Konsthantverkarna i Örebro.

(HÄR finns fler bilder från Ramons utställning och HÄR från Eriks utställning.)

Johanna Törnqvists klänning av tomma medicinförpackningar bars av Carina Marklund på catwalken på ReTuna återbruksgalleria i Eskilstuna i april i år, 2019. (Här finns fler bilder på Johannas verk från en utställning i Torshälla i april i år.)

Kläder bortom mode och trender

Just nu, 5 – 8 december 2019, pågår en liten minifestival med utställning, workshops och andra aktiviteter hos Fiberspace på Katarina Bangata i Stockholm. Easy piece visar upp sig, ett koncept för kreativa och hållbara kläder, bortom trender och mode. Med ett enkelt basmönster skapas plagg som kan anpassas efter storlek, efter egen smak, efter sykunskaper och efter tillgång på material. Jag lyckades visst nästan bara fotografera kläder sydda av återbrukade, växtfärgade tyger, men det finns förstås annat också. Läs mer HÄR!

Idag när jag var där pågick en workshop i naturlig färgning med Petra Holmberg, slow creations. Imorgon blir det bl a sömnad. Det är bara att komma! Ingen föranmälan och ingen avgift.

Lökskal, järnskrot och lite valnöt

Det fanns lite urkokta valnötsskal (det yttre mjuka skalet) kvar efter en kursdag med växtfärgning. Färgen från skalen var så gott som slut, men jag ville ändå använda färgbadet en gång till innan jag hällde ut resterna och innan alla tillbehör och redskap åkte tillbaka ner i förrådet.

I tygpaketen stoppade jag lökskal, gula och röda, och lite järnskrot. Runt paketen virade jag silketråd. Skalen av röd lök gav ovanligt fina gröna nyanser. Valnötsskalen kanske har haft påverkan trots att det inte syntes så mycket färg i badet. Tygbitarna är inte så stora, ca 25 x 35 cm. Kanske blir de till ännu en japaninspirerad påse. Kanske får de bli underlag till broderi. Eller också blir de till något helt annat.

När trådarna är upptrasslade har jag fint silke att brodera med.

Från när och fjärran

Igår (2019-10-27)  tog jag tåg och pendel till Älvsjö och tillbringade ett par timmar med att strosa runt på Syfestivalen. Söndagen är en bra dag att åka dit för den som inte gillar allt för mycket trängsel.

Det fanns som vanligt mycket att se och kanske köpa. Jag tittade extra noga på några saker som kom från när och från fjärran, Made in Sörmland och Made in Japan.

Garnerna på de här båda bilderna är Made in Sörmland hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Garnföretagen Manduzana (en grön och en blå härva fick följa med mig hem) och 60 Garner Nord har använt ull från utvalda fårraser och låtit spinna specialkomponerat garn. Visst är det fint att den möjligheten finns!

På mässan fanns också långväga utställare från Japan som visade och sålde textilier Made in Japan. Jag kunde inte motstå att köpa några bitar kimonosiden med mönster i shibori av företaget Kinu no ie.

Prat om vävning och färgning blev det hos japanska Magnetic Pole Handweaver. Konstnären (möjligen var de fler i företaget, kanhända uppfattade jag inte all information) väver tyger i siden och står själv för hela processen. Hon bereder silket från kokong till garn, färgar garnet med växter och väver.

Det gråbruna varpgarnet i de här tygerna är färgat med bark från något träd. Inslagsgarnet är färgat med, uppifrån och ner, kronblad från gardenia (om jag fattade rätt), koschenill och ytterskal av kastanj. Vävtekniken är ju gåsöga och inspirationen kommer från Sverige. En väninna, eller kanske medarbetare, till väverskan har gått vävutbildning på Sätergläntan. Det blev ett intressant och roligt samtal. Jag kunde bidra med information om halsduken jag hade på mig, dubbelväv och färgeffekt. Som vanligt och i alla tider, kunskap, idéer och mönster vandrar gränslöst människor emellan.

En till påse

Nu har jag sytt ännu en japaninspirerad påse. Den här gången använde jag växtfärgat tyg, bitar  av ett slitet lakan färgade med lite metallskrot och med växter plockade på skräpmark i stan. När gamla underlakan är tunnslitna på mitten så brukar kortändarna fortfarande vara i bra skick att återanvända. Men för att ändå vara säker på att tyget ska hålla om jag bär något tungt så fodrade jag påsen med ett tyg ur gömmorna, inköpt för ett par decennier sedan till något numera bortglömt projekt. Jag sydde så att påsen är vändbar.

HÄR är förra påsen som jag sydde för ett tag sedan av tyg färgat på en shiborikurs.

Distanskurs, being (t)here


Imorgon är det nymåne igen, 3 juni 2019, och då kommer ännu ett avsnitt av den nätbaserade   kursen being (t)here som ges av India Flint i hennes koncept the school of nomad arts. Kursen handlar, i alla fall för mig, om att försöka vara närvarande, att vara här och nu. Jag tar allt i min egen takt och har många kursmoment kvar att utforska. En del sparar jag till senare, annat kanske jag aldrig kommer att göra. Det här har jag gjort i april – maj: plockat växter några minuter hemifrån, vikt böcker av papper, färgat böckerna i buntar, fått tyg och tråd på köpet och bundit ihop de små böckerna till en större bok.

På bloggen går det att följa en del av mina kursprojekt under kategorin Här och nu, titta HÄR. Den som vill se mer kan titta på Instagram, #beingthere2019.

Hittade en härva

Trots att jag gick igenom mina lager och rensade rejält när vi flyttade för ett par år sedan dyker det ändå upp överraskningar i gömmorna ibland. Nu hittade jag en ullgarnshärva, växtfärgad med omknytningar. Jag försöker minnas när och hur den här ikatfärgningen gjordes och kommer fram till att garnet är färgat med björklöv och att färgningen troligen skedde på sommaren  år 2001. Garnet är ett kamgarn som jag tyckte om att väva av, men som tyvärr inte finns längre, Nokam 12/2. Omknytningarna är gjorda med s k moppgarn, hårt lindat i flera varv. Vad ska hända med garnet? Jag behåller nog härvan så här, delvis uppknuten, som ett exempel att visa när jag har färgningskurs. Men det är också möjligt att garnet så småningom hamnar som en effekt i ikat i en lämplig väv.

Färgning i Katrineholm

Spännande paket innehållande papper, tyger, växter och skrot öppnades efter att ha kokat i färgbaden igår. En aning oroligt kändes det att boka in en workshop med växtfärgning så tidigt på året, den 4 maj.  Men den varma våren har ju satt fart på växtligheten (även om det var isande kallt just igår) och det finns redan gott om växter att plocka. De ivriga, intresserade och engagerade deltagarna gav mig en stor påfyllning med lust och energi. Lite annat ska göras den närmsta veckan, men sen ska jag sätta fart på mina grytor här hemma.

Ett stort tack till Konststudieklubben, som bjöd in mig till Katrineholm!

 

Förberedelser

Idag plockar jag ihop kursmaterial och packar bilen. Imorgon (2019-05-04) åker jag till Katrineholm och har workshop, Färga papper och tyg med växter och skrot. Plattor, grytor, hinkar och en massa annat ska med. Jag måste tänka till ordentligt så att jag inte glömmer något. Workshopen är fulltecknad, men det är möjligt att det blir fler tillfällen. I så fall kommer information här på bloggen, på Facebook och på Instagram.

Mina senaste fynd som sakletare hamnar bland alla övriga rostiga saker och ger effekt i färgbaden. Det mesta har jag hittat på gatan, t ex de tunna pinnarna som har lossnat från sopmaskinerna.

De använda, torkade tepåsarna ska förstås med.

Vi ska ju färga både papper och tyg och jag har skurit till akvarellpapper i en storlek som passar att stoppa ner i grytorna.

Silkegarnerna är perfekta att binda runt paket som ska färgas. Garnet färgas ”på köpet” och blir fint att använda till broderi.

Färgat med avfall

För den som är intresserad av växtfärgning och råkar befinna sig i Stockholm de närmsta dagarna kan ett besök hos Fiberspace på Katarina Bangata rekommenderas. Där visar Sanna Bodén och Emma Dahlqvist sitt samarbete RÅW Projects. Produktutveckling och naturlig färgning integreras när de undersöker möjligheterna att använda avfall från lokala restauranger och butiker till att färga textilier. Avfallet blir en resurs istället för sopor. Många fina färgningsprover finns att betrakta och hela plagg färgade med bl a lökskal och rosor. Förhoppningsvis stannar inte detta vid ett projekt. Det skulle vara intressant om det leder vidare, kanske till en lokal, småskalig hantverksproduktion.

Utställningen kan ses t o m 2019-04-13. HÄR finns Fiberspace.

Här och nu

För några år sedan gick jag två kurser i Skottland med India Flint från Australien som lärare. Första kursen handlade om att färga tyg med växter, titta HÄR, och resten av veckan färgade vi framförallt papper, titta HÄR. Nu går jag på kurs för India Flint igen, men den här gången stannar jag hemma. Kursen, som heter being (t)here och ingår i hennes koncept the school of nomad arts, är nämligen nätbaserad. En gång i månaden, vid nymåne, läggs nya uppgifter ut på en kurssida. Första tillfället var i mars och om ett par dagar är månen ny igen och vi får ta del av mer. Deltagarna är spridda över hela världen. Vi kommunicerar och visar vad vi gör på kurssidan och på sociala medier. På Instagram finns en del att se för alla, #beingthere2019. Här på bloggen går det att följa en del av mina kursprojekt under kategorin Här och nu, titta HÄR.

Det hela handlar om att vara närvarande, att vara här och nu. En av uppgifterna i mars, eller snarare ett av förslagen, var att samla växter på marken och färga en ”bundle”, ett paket. I mars finns inte mycket växter att hitta här uppe i norr, men jag gick en promenad för ett par veckor sedan och plockade det jag fann. Den rostiga kedjan var ett bra fynd! Växter och kedja lindade jag in i en remsa från ett slitet gammalt lakan, knöt ihop och kokade i en timme. Jag försöker låtsas att jag aldrig gjort detta tidigare. Annars, tänker jag, är det nog lätt att falla in i gamla vanor och bara göra repriser av sånt som jag gjort tidigare.

 

Framsida, insida, baksida

Det är minsann inte varje dag det ges möjlighet att detaljstudera en sådan här sak, ett skånskt yllebroderi, som inte befinner sig innanför en glasmonter. Eva Berg hade med sig den slitna kudden till workshopen i yllebroderi på Hemslöjdskryssningen häromdagen (titta HÄR). Kudden, eller jynnet på skånska, ägs av Hemslöjden i Skåne och är märkt 1826 och AAD (som t ex kan tydas Anna Anders Dotter). Både framsida, insida och baksida fick vi se på nära håll. Vi kunde också se rester av tygtofsar i kuddens hörn och fick möjlighet att titta nära på stygnen.

På kuddens insida, broderiets baksida, går trådarna kors och tvärs. Garnet som har legat dolt för ljus och slitage är både färgstarkare och tjockare än på framsidan. Alla garner är förstås växtfärgade, de syntetiska färgerna kom senare på 1800-talet.

Kuddens baksida består av ett handvävt tyg i inslagsrips, också kallat tvist. Kanske är det en äldre textil som fått ny användning.

I hörntofsarna anas bl a tryckta kattuner, köpetyger i bomull.

Här är några detaljbilder på broderierna.

 

Vilken kreativitet!

 

Vilken kreativitet, vilken entusiasm, vilken grupp! Jag pratar om workshopen i färgning i lördags (2019-01-12) med distanskursen i textilt återbruk på Eskilstuna Folkhögskola (titta HÄR). Jag hade fullt sjå att hänga med i det höga tempot och glömde bort att fotografera. Så då var det ändå ganska bra att en av deltagarna, Karin, glömde kvar sina färgade tygbitar. I lugn och ro kunde jag ta några bilder. Visst blev det fint!

Tvätt och strykning återstår, liksom att göra hemuppgiften till nästa träff i februari. Uppgiften är förstås att sy något av de färgade tygbitarna.

Idag blir det färgning

Är allt på plats? Jag har väl inte glömt någonting? Idag, 2019-01-12, står det färgning på schemat för deltagarna i Eskilstuna Folkhögskolas distanskurs i textilt återbruk i lokalerna på ReTuna. Lökskal, ekollon, utrensade växter från blomsteraffären i ReTuna återbruksgalleria, begagnade textilier, järnskrot, inspirerande litteratur och lite annat är framdukat. Snart sätter vi fart på grytorna!

Hackat eller malet?

Hacka, mala eller använda hela? Med eller utan skal? Rosta i ugnen? Plocka färska, gröna tidigt på hösten eller vänta till efter vintern när de blivit bruna och börjat förmultna? Blötlägga i flera veckor? Koka i flera timmar med eller utan rostigt skrot? Buden var många när jag letade information om färgning av textil med ekollon.

Till slut bestämde jag mig. Ekollonen, med skal, delades i mindre bitar. Det var inte helt lätt. Skalet var halt och innanmätet segt. Varken hammare eller mixer rådde på dem. Men så provade jag att klippa med sax. Det tog tid, men det fungerade. Bitarna la jag i en glasburk, hällde på kokande vatten och lät stå i några dagar. Sedan kokade jag upp alltihop i en gryta med lite järnskrot. I badet la jag ner ett par bitar linnetyg i form av paket innehållande lökskal och metallskrot. Färgbadet gav en fin grå-beige färg med svag dragning åt rosa. Det blir fler försök!

 

Semester i Danmark

I sänkan där framme mellan husen döljer sig byn Lönstrup. Där, som i nästan varenda liten by i Danmark, finns en garnaffär. Här i byn heter garnaffären Knudegarn och det speciella med just den här butiken är att de har ett alldeles eget garn, spunnet av ull från får som betat i omgivningarna.

När vi vandrade genom byn en tidig förmiddag i förra veckan (slutet av september 2018) var jag inställd på att butiken skulle vara stängd. Lönstrup är en semesterort och när vi är där utanför turistsäsongen brukar de flesta affärerna och alla konsthantverkarna bara ha öppet under veckosluten. Men till min förvåning var garnaffären öppen på tisdagsmorgonen. Utan pengar och därmed utan möjlighet att köpa fick jag nöja mig med att klappa på de fina växtfärgade garnerna. Hoppas att det orangefärgade garnet finns att få även nästa gång jag har vägarna förbi, bättre förberedd.

HÄR är Knudegarns hemsida och HÄR finns information om konsthantverkare i och omkring Lönstrup, på Jyllands nordvästkust.