Varierad form

En skicklig, undersökande lek med former visar Katarina Brieditis i sin utställning hos Handarbetets Vänner i Stockholm.

Skulpturen, flätad av ripsband, har tredimensionella former som återkommer i en stickad topp.

.

En process börjar med en blus konstruerad av små randiga tyglappar…

… som omvandlas till en stickad tröja…

… och blir åter en blus, enfärgad och något förenklad.

.

Ett flätverk i filt fortsätter som framstycke till en stickad slipover.

Utställningen pågår t o m 2022-09-10, öppet onsdag-fredag 12-16, lördag 11-16. Lustfylld inspiration att bli glad av!

Lapparna är hopsydda

Någon annan påbörjade ett lapptäcke för många år sedan och jag gav mig själv den roliga uppgiften att fortsätta arbetet. Jag har planerat mönstret och sytt ihop alla lappar för hand. HÄR går det att följa mitt arbete och mina tankar från början för ett par veckor sedan.

Lapparna har någon tråcklat fast på kartongbitar. Kartongen ska jag ta bort så småningom, men än så länge ser baksidan ut så här. Storleken är ca 70 x 85 cm.

En kant ska sys på och det är lite som ska fixas. En del lappar har sytts på kartongen med minimal sömsmån. Det här, t ex, behöver åtgärdas.

Och så ska överflödigt tyg klippas bort innan jag syr på ett foder.

Uppladdning

Snart kommer det äntligen upp en varp till ryor i min vävstol. Imorgon hämtar jag varpgarnet hos närmsta ombud för PostNord. Tills dess laddar jag upp och roar jag mig genom att titta på bilder på ryor.

Av en vän har jag fått låna en liten skatt, två kataloger från 1967 med materialsatser till ryamattor från Borgs i Lund. Vi som var med på 1960-talet minns ryahysterin. Alla knöt ryamattor. Ryorna syddes, knöts, på ett speciellt bottentyg. 

Ryorna i katalogerna är så snygga! Formerna och färgerna måste ha upplevts som väldigt nya och moderna då, för mer än 50 år sedan. Och designen håller fortfarande. Marknaden för materialsatser tycks ha varit internationell eftersom måtten på mattorna är angivna både i centimeter och inch och texterna står på svenska, engelska och tyska. Av de namngivna formgivarna känner jag bara igen en, Ulla Schumacher-Percy. Här är hennes ryamatta ”Mars”.

Jaana Pesonen har formgett den här färgstarka mattan, ”Måkläppen”.

Den som inte ville, inte hade tid eller inte hade råd att knyta en matta kunde göra sig en kudde.

Ryor från 1960-talet kan tyckas gamla, men jag gottar mig i ännu äldre ryor också. Ryorna låg ju inte på golvet från början. De var täcken som värmde  i bädden, i båten eller t ex i släden och de vävdes i vävstol.

Den här skulle jag gärna titta närmare på. Att ryan är vävd i två våder med längsgående söm är tydligt, liksom att nocken i den gul-vita ramen består av garn. Men visst ser det ut som om resten av nockorna skulle kunna vara både garn och trasor. Bilden har jag lånat från Ålands Kulturhistoriska Museums hemsida. Museet har 86 ryor i sin samling. Den äldsta ryan i samlingen är daterad till 1788 och den yngsta till 1951. Ungefär 60 stycken finns på foto, titta HÄR. Bildkvalitén varierar, men som det står på hemsidan ”en bild berättar mer än ingen bild”. Ryan på bilden har ingen exakt datering, bara att den är från 1800-talet. Tänk om det skulle gå att ordna ett studiebesök bland ryorna i Mariehamn när det känns tryggt att resa igen!

Ålands Kulturhistoriska Museum visar ofta textilier ur samlingarna på Instagram, @alandsmuseum. Det var där jag hittade till ryorna.

Kunskapsutbyte över Atlanten

Den här kormattan av Birgitta Hagnell-Lindén finns i en kyrka inte långt härifrån, St Pauli i stadsdelen Skiftinge här i Eskilstuna. I våras visade jag en annan kormatta av samma formgivare i Fors kyrka i Eskilstuna, titta HÄR. Blogginlägget väckte intresse hos Anne Whidden, en amerikanska med stor kunskap om svenska mattor och svenska formgivare. Hon sökte mer information om Birgitta Hagnell-Lindén och skrev ett inlägg på sin blogg The Swedish rug blog, titta HÄR. Där fick jag vetskap om mattan i St Pauli. Jag kan verkligen rekommendera Anne Whiddens blogg.  De senaste inläggen handlar om efterforskningar kring en matta av Edna Martin, beställd av Dag Hammarskjöld när han var FN:s generalsekreterare.

Jag tog en promenad till Skiftinge för att titta på mattan. Lite snopen blev jag när platsen framför altaret, där mattan borde ligga, var tom. Prästen berättade att mattan nyligen blivit renoverad och tvättad och nu låg i ett förråd. En vänlig vaktmästare avbröt arbetet han höll på med, tog fram mattan och rullade ut den på ett golv. Han sa att mattan hade varit extremt smutsig innan rengöringen. Hela mattan var i det närmaste gråaktig. Nu lyser färgerna igen.

Vid renoveringen kantades mattans kortsidor med ett band, som nu delvis döljer märkningen. Jag ser att det står BHL för Birgitta Hagnell-Lindén. Därefter står det HD för väverskan, eller medhjälparen, samma signatur som på mattan i Fors kyrka. Årtalet är jag lite osäker på. Det kan stå 1991. Men den andra nian kan också vara en sliten åtta, dvs 1981.

Jag fick också syn på en annan matta också, en röllakansmatta av Ingegerd Silow, som anas på första bilden. Läs om henne HÄR.

Boken om Wanja

Än så länge har jag bläddrat fram och tillbaka, tittat på bilder och ögnat lite i Kerstin Wickmans texter i Boken om Wanja. Boken, med underrubrik Ett färgstarkt designliv, handlar förstås om Wanja Djanaieff. Under årens lopp har hon, enligt bokens kapitelrubriker, varit mönsterformgivare, designchef, egenföretagare, igångsättare, pedagog, utställningsmakare, scenograf, fårskinnspoet. Hon har också ingått i många olika grupperingar och samarbetsprojekt. Med andra ord, hennes verksamhetsfält inom textil och närliggande områden har varit enormt brett.

Jag känner inte Wanja Djanaieff, har bara mött henne som föreläsare på en kurs jag gick på Högskolan i Gävle. Men jag känner igen väldigt mycket i boken. ”Oj, var hon involverad i det här också” tänker jag när jag bläddrar. Här är några av de minnen som kommer upp när jag tittar i boken. 

Hennes tryckta tyger från 1960-talet för mig tillbaka till min tonårstid. Tyget till höger i bild, ”Blommor all over” för Alingsås Bomullsväveri 1967, känns bekant. Kanske hade jag en klänning i just detta tyg.

Jag minns de svenska OS-deltagarnas uniformer till olympiska spelen 1972 och 1974. Kollektionen skapades av NK Designgrupp där Wanja var en i gruppen. Hon ritade det numera klassiska mönstret med de gula kronorna på blå botten.

De nya uniformerna till SJ kommer jag också ihåg. De formgavs av Svenska Design Byrån. Förutom Wanja Djanaieff  ingick Kerstin Boulogner, Boel Matzner och Aino Östergren i gruppen. Kvinnorna i SJ:s personal fick egna uniformer och slapp att försöka få in sina kroppar i kläder anpassade till män.

I mitten av 1980-talet skapade Brita Wassdahl och Wanja Djanaieff en klädkollektion av vadmal, ull och linne till hemslöjdsrörelsens butiker, ”Nya kläder på gammal tradition”. Det fanns material och beskrivningar till stickade och sydda plagg och en del färdiga produkter. Jag jobbade på Hemslöjden i Örebro då under ett par år och vi var lite involverade i projektet. Jag gjorde några av stickbeskrivningarna med utgångspunkt från Brita Wassdahls skisser och maskinstickade prover, t ex till fingervanten på bilden. Den cerisefärgade sjalen, som ligger under boken på mina foton ingick i projektet.

Min provkarta från Holma Helsingland AB visar resultatet av ännu ett utvecklingsprojekt av Wanja Djanaieff, vävgarner av lin avsedda till mattor eller andra textilier. Många mattor har jag vävt med de här garnerna.

Nu ska jag strax lägga mig till rätta på soffan på balkongen och fördjupa mig i  Kerstin Wickmans texter. Snart ska jag också boka in ett besök i Marabouparkens konsthall i Sundbyberg där utställningen Wanja Djanaieff och hennes tjugotvå älsklingsfärger pågår t o m 2020-12-20. HÄR finns information öppettider, bokning mm.

På tapeten

Tapeter är temat på årets intressanta sommarutställning på Frövifors Pappersbruksmuseum. Tapeternas historia, tapettillverkning, tapetformgivning – det mesta som har med tapeter att göra presenteras. Det finns mycket att studera för den som är intresserad av formgivning, heminredning och stilhistoria eller är nyfiken i största allmänhet på allt möjligt. Här är några exempel på vad jag fastnade speciellt för.

Den rutiga tapeten är en rekonstruktion, ett återskapande, efter ett tapetfragment från 1840-talet. Tapeten satt i förmaket hos professorn och riksdagsmannen Johan Henrik Thomander, en på sin tid modemedveten kändis i Lund.

Likheterna är stora mellan att göra något nytt av ett tapetfragment och att återskapa äldre textilier. Hur såg föremålet ut när det var nytt? Hur har åldrande, blekning och smuts påverkat material och färger? Är det dagens utseende som ska efterliknas, eller det förmodade ursprungliga utseendet? Hur såg hela mönsterrapporten ut? Hur rekonstrueras de delar av mönstret som fattas? Vilka material och tillverkningsmetoder väljs i idag?

Rekonstruktionerna är gjorda av företagen Handtryckta Tapeter i Stockholm och Lim & Handtryck i Mölndal.

Utställningen visar förstås också helt nya tapeter. Fyra nutida tapetformgivare presenteras. Här är en monter med Hanna Wernings skisser och inspirationsmaterial och en detalj av ett av hennes tapetmönster.

Utställningen På tapeten på Frövifors Pappersbruksmuseum pågår t o m 2020-08-29. HÄR finns vägbeskrivning, information om öppettider och om allt som finns att se i museets permanenta utställningar.

Livets träd

Det är inte ofta som jag lockas till spontaninköp, men när jag fick se keramikljusstaken som butiken Ecoflor på Retuna Återbruksgalleria visade på Instagram, då visste jag att den skulle bli min. Och här är den!

För så där 10 – 15 år sedan samlade jag bilder på olika ljusstakar som för tankarna till Livets Träd (googla!). Bilderna använde jag som inspiration till ett broderi. Broderiet är kvar (omonterat). Bildsamlingen hittar jag inte, men jag har bläddrat fram några av bilderna i böcker i bokhyllan.

Här är broderiet. (Jag har visat det tidigare, titta HÄR.)

Och här är några av mina inspirationsbilder.

Tillverkad av Aurelio och Francisco Flores, Mexico, ur boken The Extraordinary in the Ordinary.

Traditionell ljusstake från Dalarna, ur boken Snickrat snidat målat.

Traditionell ljusstake från Blekinge, ur boken Julträd och julkrus.

Böckerna ser ut så här.

 

Marimekko x 50 x 2

I min bokhylla finns en ask innehållande 100 kort med mönster från Marimekko, 2 kort av varje motiv, således 50 olika mönster att beskåda och beundra. En del mönster känner jag igen, särskilt de äldre, medan andra är nya för mig. Jag kan sitta länge och bläddra bland korten. Alla är lika vackra och intressanta. Vilka fantastiska formgivare som har anlitats av Marimekko! På askens framsida finns ”Räsymatto” av Maija Louekari 2009.

Här är fem kort som jag tagit slumpmässigt ur bunten, ovan ”Vatruska”, formgivet av Aino-Maija Metsola 2012.

Översta raden: ”Purnukka”, Erja Hirvi 2008. ”Hedelmäpeli”, Erja Hirvi 2009.
Nedersta raden: ”Ryijy”, Maija Louekari 2011. ”Siirtolapuutarha”, Maija Louekari 2009.

Märta Måås-Fjetterström på Stockholms slott

För 100 år sedan, 1919, startade Märta Måås-Fjetterström, MMF, (1873 – 1941) en vävateljé i Båstad. Ateljén finns fortfarande kvar, läs mer HÄR. Snart fick celebriteter som kung Gustav V och kronprinsen som sedan blev Gustav VI upp ögonen för de unika mattorna som vävdes i ateljén och kungafamiljen blev trogna kunder. Det är anledningen till att 100-årsjubileet firas med en praktfull utställning just på Stockholms slott. Se den om du har möjlighet, pågår t o m 2020-04-19.

De ca 60 vävnader för golv och vägg som ställs ut är dels kungafamiljens privata, dels inlånade från privatpersoner och institutioner. Bara att organisera inlånen måste ha krävt en enorm arbetsinsats.

De traditionella skånska allmogevävarna, där åttabladsstjärnan ofta ingår, var en av MMF:s inspirationskällor. Hon lärde känna de skånska textilierna som chef för Hemslöjden i Malmö. Hennes formspråk uppfattades emellertid som allt för modernt och hon höll sig inte inom de traditionella ramarna, enligt föreningens styrelse. Det resulterade i att hon fick sparken 1911. Under några år var hon sedan chef för Lilli Zickermans vävskola i Vittsjö. År 1919 valde hon att starta sitt eget företag och tog med sig några skickliga väverskor till den nya ateljén i Båstad.

Mattorna från Båstad visades på stora utställningar runt om i världen och intryck från alla resor lämnade spår i MMF:s formgivning. Väven nedan, formgiven 1927, är inspirerad av husen i italienska Perugia. Observera åttabladsstjärnorna!

Mattan i bakgrunden, ”Korgmattan”, med sin strama form är från 1936 och ställdes ut tillsammans med möbler av Carl Malmsten på världsutställningen i New York 1939.

Den här mattan, ”Blåplump” visades också på världsutställningen i New York. Den vävdes senare upp bl a till Svenska Institutet i Rom.

Jag fastnar särskilt ryorna, som trasryan, ”Pärlhönset”, från 1925 till höger på bilden. Glesryan (”plattrya” enlig utställningstexten, ett begrepp jag aldrig sett tidigare) på nästa bild med långa avstånd mellan nockraderna  från 1922 intresserar mig också. Kanske är det dags för mig att väva rya igen. På mattorna i bakgrunden syns några exempel på den ständigt återkommande åttabladsstjärnan.

 

Kan det bli nå’t?

En kudde i yllebroderi är på gång. Bottentyget blir ljusblått med applikationer i vitt och gult. Stygnen blir vita, gula och svarta. Lite rött lägger jag nog till också, garn och tyg som jag färgat med krapp.

Det här tryckta tyget har varit min utgångspunkt, men tanken är inte att brodera exakt likadana blommor som på tyget. (Uppgift om formgivare saknas.)

Jag har jag skissat på ett papper i samma storlek som den blivande kudden, 35 x 50 cm.

Nu är jag på nästa steg. Tyget är tillklippt i rätt format och jag har tråcklat upp det färdiga måttet. Även mittlinjerna är markerade för att jag lättare se hur ytan bäst disponeras. Blomformer har klippts i papper och placerats på tyget ungefär som på skissen. Pappersbitarna har jag flyttat en aning hit och dit och sedan lagt till ytterligare några blommor. Jag funderar en stund till innan jag börjar sy och klippa ut applikationer. Det tryckta tyget får åka tillbaka in i ett skåp och broderiet får leva sitt eget liv nu. Jag visar igen när jag kommit längre. Och då hoppas jag på lite dagsljus så att bilderna blir bättre.

Titta och njut – slöjd och konsthantverk på film

Ramon Perssons fantastiska näverburk fotograferade jag på en utställning hos Konsthantverkarna i Örebro hösten 2014.

Ramon är en av tretton skickliga slöjdare, konsthantverkare och konstnärer som presenteras i korta, intressanta filmer på SVT Play. Bland de tretton finns också t ex Erik Torstensson och Johanna Törnqvist. HÄR är filmerna. Titta och njut!

Erik Torstensson visade bl a djur av växtfärgat siden hösten 2012 (åren går fort!), också hos Konsthantverkarna i Örebro.

(HÄR finns fler bilder från Ramons utställning och HÄR från Eriks utställning.)

Johanna Törnqvists klänning av tomma medicinförpackningar bars av Carina Marklund på catwalken på ReTuna återbruksgalleria i Eskilstuna i april i år, 2019. (Här finns fler bilder på Johannas verk från en utställning i Torshälla i april i år.)

Nyskapande och tradition – Karin Bergöö Larssons textilier granskas i uppsats

I senaste numret av Solvögat, medlemstidning för föreningen Riksvävarna, finns en intressant artikel om en magisteruppsats från Uppsala universitet. I ämnet textilvetenskap har Eva Sundström studerat Karin Larssons textilier. Karin Larsson (1859 – 1928), född Bergöö, är förstås hustrun till Carl Larsson och textilierna är tillverkade till deras hem i Sundborn. Inredningen var ett gemensamt projekt för makarna Larsson. Hemmet blev tidigt mycket uppmärksammat för sin personliga stil, nyskapande men samtidigt med en grund i traditionen, och var ett utflyktsmål redan när familjen bodde där. Jag laddade ner uppsatsen, den finns att hämta som pdf  HÄR. Det är intressant läsning!

Eva Sundström sätter in Karin Larssons textilkonst i sitt historiska sammanhang. Hon undersöker hur Karins textilier kan förstås i termer av nyskapande respektive traditionsbevarande och hur det nyskapande kan identifieras och beskrivas. Karins influenser och inspirationskällor kategoriseras i fem grupper; allmoge, jugend, modernism och utomeuropeiskt samt en blandning av dessa. De textilier som besökarna ser i Sundborn är repliker. Eva Sundström har fått tillgång till originalen. Ca 150 vävda och broderade textilier har studerats och 20 stycken, 12 broderier och 8 vävnader, har valts ut för närmare analys av material, teknik, formspråk etc. Analyserna visar bl a hur Karin Larsson med kunskap och fantasi broderar traditionella stygn på eget sätt, blandar uttryck och hittar på eget.

I somras visades en utställning med Karin Larssons textilier på Ebelingmuseet i Torshälla. HÄR är ett blogginlägg därifrån. Bilderna nedan är från utställningen och visar kopior av ett par av de 20 textilier som analyserats av Eva Sundström.

(Föreningen Riksvävarna som ger ut tidskriften Solvögat finns HÄR)

 

Klippa och klistra

För mig är trasmattor = återbruk. Textilt material att väva av finns i nästan obegränsade mängder, kläder och hemtextilier som man slitit ut själv och sådant som går att hitta till en billig slant i begagnatbutikerna. Men av varje sort finns det vanligtvis inte så mycket. Det gäller att tänka lite, att väga, räkna och planera för att få ihop en snygg matta av de begränsade mängderna klippta trasor.

Det tränade deltagarna på i gårdagens (2019-10-02) workshop ”Randa en trasmatta” när jag besökte medlemmarna i vävstugan Häverö Vävare. Som vanligt är det så roligt att se hur resultatet av tankemödan kan bli så olika, trots att deltagarna får exakt samma förutsättningar.

Det blir ett nytt tillfälle snart att träna på randningar, i Stockholm 2019-11-20. Mer information finns HÄR.

• 

• 

• 

Eva Hild utforskar tomrummet

 

Eva Hilds stora skulpturer i stengodslera, och några i hållbarare aluminium, visas just nu på Eskilstuna Konstmuseum. Skulpturerna i vitt eller svart buktar mjukt ut och in. Formerna är rena, men absolut inte enkla. Ljus, skuggor, djup och genomsiktlighet gör att intrycken förändras beroende från vilket håll verken betraktas. Jag fastnar för konstnärens ord ur utställningstexten: ”Hur kan ett tomrum gestaltas? Och det handlar inte om tomhet, om något som är uttömt, utan om rum. Tomrummet har en volym.” Spännande tankar.

Men hur sjutton gör hon när hon skapar dessa intrikata former i lera? Kanske får jag veta mer 2017-11-24 när Eva Hild håller en föreläsning om utställningen och om sitt konstnärskap. Kl 12.30 på Konstmuseet noterar jag i min kalender.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En  vägg i den stora utställningssalen upptas av skisser, lika intressanta som de färdiga verken.
Utställningen pågår till 2018-01-07.

 

Pallar

Till Eskilstuna Stadsmuseum har jag bara ett par minuters promenad och jag går in där emellanåt. Jag betraktar maskiner, redskap och annan utrustning som belyser stadens historia och svensk industrihistoria. Men häromdagen tittade jag förbi svarvar, fräsar, skruvstäd och såg något som jag inte lagt märke till tidigare, nämligen alla gamla slitna trebenta pallar som verkstadsarbetarna en gång i tiden satt på när de jobbade.

Mönster

Fina schablonmålade dekorer till väggar och annat gör Anna Berg från Julita. De här mönstren visade hon igår 2017- 05-13 på en liten byggnadsvårdsmarknad här i stan.

 

Anna gör mönster efter eget huvud, enligt kunders önskemål eller med tydlig inspiration från äldre förlagor. Mönstret nedan har hon ritat av från Julita Gård där det förekommer i olika färgställningar.

Läs mer HÄR på hennes hemsida.

Strukturer, linjer och färger

Detta bildspel kräver JavaScript.

Raku som formspråk är namnet på en kurs på Eskilstuna Folkhögskola. Deltagare i kursen visar t o m 2017-04-21 resultat av sitt arbete i skolans galleri. Om keramik kan jag bara litegrann. Men jag vet i alla fall ungefär vad raku är, titta HÄR. Genom att studera strukturer, linjer och färger får jag lite behövlig input.

Kladdar och leker

Jag hittade små spiralblock för 10 kr styck i en affär och köpte en hel hög. Blocken är bara ca 11 x 11 cm och pappret i de ca 80 sidorna är ganska tunt, ungefär som kopieringspapper. Snart har jag fyllt ett helt block med kravlös lek med färger och former. Jag har kladdat på olika sätt, med olika sorts färger och med olika redskap. Just nu börjar jag med att blunda och drar sedan några streck, raka eller svängda, med en svart, vattenfast tuschpenna över pappret.

Sen öppnar jag ögonen, tittar på resultatet och lägger till ytterligare streck och svarta trekanter.

Jag gör fler streck och ibland lite prickar.

När jag är nöjd är det dags att färglägga. Jag använder akvarellpennor, doppar spetsen i en liten gnutta vatten och målar.

Så här kan det bli. Men nu är jag nog färdig med streck, prickar och trekanter. Dags att gå vidare.

Inspiration från Hirtshals

Rostiga rör i hamnen i Hirtshals. Under några lata och lediga mellandagar passar jag på att gå igenom en del av alla tusentals bilder i datorn. Många raderas, men de här sparar jag.

 

Trasmattsränder

Närmare 50 olika förslag till trasmattsrandningar blev resultatet igår, när jag hade en workshop ”Att randa en trasmatta” med kreativa deltagare från Örebrovävarna, en regional grupp i Riksföreningen för handvävning.

Alla skisserna hade exakt samma teoretiska utgångspunkt, mattrasor i fyra olika färger, alla i en begränsad mängd. Så är det ju när man väver trasmattor av återbrukade textilier. Det finns bara en viss mängd material och det vill man använda på allra bästa sätt. Då kan det vara bra att hitta metoder att testa lite olika alternativ i form av skisser innan arbetet i vävstolen sätter fart.

Det är kul att dela med sig och inspirera! Titta HÄR också.

Tre nya trasmattor

Tre trasmattor är fållade och klara. De hamnar i butiken hos Konsthantverkarna i Örebro nästa gång jag åker ”inåt”. Jag drog på en kort varp, lagom till tre mattor à knappt 2 meter. Nu för tiden har jag bara en vävstol uppsatt och jag vill att varpen ska ta slut snabbt så det går att börja med något nytt. Nu blir det linvarp!

Att randa en matta

Idag, 2015-07-26, var det Trasmattans dag i Rånnesta, lite utanför Örebro. Jag höll i en workshop ”Att randa en matta”.  Med exakt samma utgångsmaterial gjorde de fjorton deltagarna sammanlagt bortåt 50 olika förslag till trasmattsrandningar!

Jag går på kurs

Den här veckan går jag på kurs på Eskilstuna Folkhögskola. Vax, papper och roliga stygn heter kursen och AnnMargret Johansson Pettersson guidar oss kunnigt på nya vägar. Vi har limmat, vaxat, broderat för hand, sytt fria stygn på maskin, veckat, skrynklat, tryckt mönster. Nu är det bara två dagar kvar på en mycket rolig vecka och jag hoppas att jag hinner sy ihop alla mina lösa tyg- och pappersbitar med mina ännu lösare tanketrådar till någon sorts helhet.

Här är fragment från mina och kurskamraters pågående arbeten.

Att randa en trasmatta – workshop

För mig är trasmattor = återbruk. Med stor tillfredsställelse tar jag hand om utslitna textilier och ger dem nytt liv. Men hur långt kan jag väva med ett nystan mattrasor? Hur använder jag de begränsade mängderna med trasor på bästa sätt? I samband med Trasmattans dag den 26 juli 2015 , strax utanför Örebro, har jag en workshop där vi skissar och diskuterar olika sätt att randa en trasmatta.

Tid                        26 juli 2015, kl 13.00 – 14.30
Plats                     Rånnesta, vid sjön Tysslingen, en bit väster om Örebro  www.tysslingen.nu
Kostnad               150 kr (inkl moms)
Anmälan              Senast 10 juli, mejla till textilainslag(at)tele2.se, uppge namn, adress, telefon
Ta med                Papperssax, linjal, blyertspenna, limstift. Övrigt material ingår i avgiften.

Tygtryck och broderi, kurs i Nyköping

Kom med på ett textilt äventyr! Det finns några platser kvar på kursen i tygtryck och broderi som jag ska ha i Nyköping 2 -3 augusti 2014.

Med enkla metoder, som inte kräver någon avancerad utrustning och som man kan jobba vidare med hemma på egen hand, provar vi olika sätt att trycka och måla på tyg med textilfärg. Sedan får stygnen ta oss med på äventyr när vi använder tyget tillsammans med nål och tråd och formar en berättelse. Kursen passar både för den som har broderat tidigare och för den som är nybörjare.  Arrangör är hemslöjdskonsulenterna i Sörmland (Sörmlands Museum), läs mer HÄR.