Författararkiv: Elisabet

Tvist

Samma mönster i två olika färgställningar har jag sytt. Åttabladsstjärnan syns nog lite tydligare på det nedre broderiet. Stygnen är tvistsöm (och några korsstygn), sytt på ett linnetyg som jag har vävt just till detta. Om jag skulle väva tvisttyg igen, så skulle jag göra lite annorlunda. Nästa gång väljer jag också ett annat garn till stygnen. Eftersom jag inte visste vilket garn som skulle passa så köpte jag inget, utan testade med garn ur mitt förråd. Syftet med mitt sommarprojekt 2022 var att lära mig om tvist, om tyg, garn och stygn, och det har jag gjort. Och så har jag haft roligt under tiden! Det finns lite tyg och lite garn kvar så det blir nog fler stygn. Följ projektet HÄR.

Slöjdloppis!

Foto: Eva Svensson/Hemslöjdsföreningen Sörmland


Hemslöjdsföreningen Sörmland bjuder in till slöjdloppis, ett fantastiskt tillfälle att rensa i skåpen. Plocka fram material, redskap, verktyg och litteratur som har med slöjd att göra (men inga färdiga föremål), saker som andra kan ha glädje och nytta av. Ingen avgift, begränsat antal säljare. Alla är välkomna att boka bord!

Tid: 5 november 2022

Plats: Retuna Återbruksgalleria, Folkestaleden 5, Eskilstuna

Anmälan: hemslojdensormland@gmail.com


Jag har bokat plats och har börjat röja bland alla mina saker. Knappar, broderigarner, sysilke, textilfärg, akvarellpapper och mycket annat kommer fram ur gömmorna. Och alla vävgarner, jag kommer aldrig att hinna använda allt. Tio kilo kulört lingarn 16/1, bland annat, det kanske kan användas i någon annans vävstol. Jag lovar att det blir riktiga fyndpriser. Vad sägs till exempel om tio knappar för tio kronor?

Hoppas vi ses på Retuna, vare sig du kommer som säljare, köpare eller både och.

Istället


Idag, 2022-09-23, skulle jag egentligen sitta i bilen på väg till vävmässan i Halmstad. Men jag är lite krasslig och insåg att det tyvärr inte är läge att resa bort. I morgon skulle jag ha pratat om restgarnsvävning (titta HÄR) på Speakers Corner. Kanske kommer min presentation i PowerPoint till användning vid ett annat tillfälle. Den som undrar vad en vävmässa är kan få en liten glimt HÄR, där jag samlat blogginlägg från förra gången, Växjö 2017.

Istället för att vara i Halmstad och frossa i vävning, träffa bekanta, se utställningar, kolla nya garner och ny litteratur osv, så tittar jag i ”nya” böcker i min bokhylla. Några har jag fått och några har jag köpt.

Damast av Gertrud Ingers och John Becker kom ut 1955 och innehåller ”Handledning i damastvävning och översikt över nutida svensk och dansk tillverkning”. Aktiva damastvävare presenteras i varje län, ibland över flera sidor, ibland med bara några rader. Så här står det om trakter min närhet:
”I Örebro län väver man en del damast på hemslöjdsföreningen, bl. a. tevagnsdukar med motiv från Örebro slott och små tabletter. Vävstolen har harnesk med lockar, och fröken Anna Strömberg från Vintrosa, utbildad vid Handarbetets Vänner, väver där.”
”I Västmanland finns med säkerhet flera vävstolar kvar, men just nu ingen aktiv väverska.”
”I Sörmland slutligen väves damast för tillfället endast av fru Karin Lamberg, Råsta, Ålberga.”

En sak som jag verkligen uppskattar med begagnade böcker är de lösa lappar som tidigare ägare har stoppat in. Här hittar jag till exempel ett recept på stärkelse till lingarn.


En av de väverskor som får en lite längre presentation i boken är Emma Viberg i Undrom, Ångermanland. I boken ligger också en tidningsartikel om väverskan, odaterad från ICA-kuriren. I min bokhylla finns en liten bok om Emma Viberg, skriven av Ann Mari Karlsson 1978.

.

I somras deltog jag i en inspirerande heldag om rosengång på museet i Skara, titta HÄR. Bunden rosengång finns på min lista över kommande vävar så jag blev väldigt glad när jag nyligen fick den här boken av en vän. Boken är tryckt 1983 och är resultatet av flera inventeringar genomförda av hemslöjdskonsulenter i Jämtland och Härjedalen.


Men vad är bästa sättet för mig att komma underfund med hur mönsterformerna byggs upp? Här är ett par exempel på trampordningar ur boken. Jag tror inte att jag kommer att ha tålamod att följa de här instruktionerna. Jag lär mig nog bättre genom att titta på bilder på täckena från Skara och i boken och prova mig fram på egen hand utan de skrivna trampordningarna.

.

Handskar och vantar köpte jag på en bokloppis häromveckan. Boken, tryckt 1959, är en översättning från danskan. Garnerna som används går nog inte att hitta längre. Men det går att hämta idéer från bokens många intressanta beskrivningar på tumvantar och fingervantar. Nu kanske vi byter ut cigaretten mot mobilen.

I brevlådan


Det händer inte ofta nu för tiden att det kommer post, men igår låg det två bra saker i postlådan. Dels kom paket nummer 4 av 5 i den andra säsongen av Ullen vi ärvde, projektet som fokuserar på de svenska lantrasfåren och deras ull och som drivs av Tant Kofta och Båvens Spinnhus (se mer om projektet HÄR). Jag visar mer när jag har börjat sticka av garnet. Och dels kom Solvögat, medlemstidning för föreningen Riksvävarna. Föreningen är indelad i regioner och jag är medlem i Uppland-Sörmlands vävare. Båvens Spinnhus ligger ju i Sparreholm i Sörmland och Uppland-Sörmlands vävare har bokat in ett studiebesök hos spinneriet 2022-10-14. Det blir också en föreläsning i Malmköping där Sonja Berlin visar och berättar om sitt utforskande av brickvävningens möjligheter. HÄR finns mer information för den som vill följa med.


I Solvögat har Irene Lundell skrivit en efterlängtad artikel om Malin Selander, vävgeniet som i år skulle ha fyllt 100 år. På ett hörn fick halsduken som jag har köpt av Malin Selander vara med, vävd av henne och med vävsedel i boken Väv en väv. (HÄR finns länkar till mer information om Malin Selander.)

Tidningen är innehållsrik med bland annat intervjuer, vävsedlar, en artikel om prissättning, en artikel om Morris Åkermalm, vars väv visas på omslaget. Ergonomen Ewa Gustafson påminner oss om vikten av att sköta om kroppen och att inte sitta still i vävstolen för länge. Hon ger viktiga tips om enkel pausgympa.

Fyller ytor med tvistsöm

Åttabladsstjärnan är ett favoritmotiv och det blir nog fler varianter i tvistsöm. Vad det här lilla broderiet (ca 19 x 18 cm) ska bli vet jag inte. Jag bara testar och ser vad som händer. Det är riktigt roligt att välja färger och att sy de trådbundna stygnen.

Bottentyget har jag vävt efter uppgifter i en liten bok om ett medeltida broderi. HÄR går det att följa mitt sommarprojekt 2022, att väva tyg till tvistsöm och undersöka stygnen.

Jag hade hoppats på att få möjlighet att titta på traditionella tvistsömstextilier (tyg, material, stygn etc) i någon samling, men den tanken ger jag upp för tillfället. På ett ställe kunde jag möjligen få se några broderier som ligger under glas, men när jag försöker boka in ett besök så är det ingen som svarar på mitt mail. På ett annat ställe får jag till svar att de ”inte har kapacitet att plocka fram föremål till alla intresserade”.

Inställt

Planen var att jag imorgon, 2022-09-08, skulle prata om vävning hos Hemslöjden i Östergötland. Tyvärr är evenemanget inställt. Istället för att åka till Linköping är jag hemma med ryggskott. Då är det bra att bo mitt i stan med vårdcentral och apotek i nästa kvarter.

Halsdukarna av restgarner

Igår tog vi en tur lite söderut och jag lämnade in mina halsdukar vävda av restgarner hos Hemslöjden i Östergötland. De kommer att finnas i butiken på Storgatan i Linköping i tre veckor, kanske lite längre. På torsdag i nästa vecka, 2022-09-08, åker jag tillbaka. På eftermiddagen, kl 17.00, pratar jag om att väva med restgarner, om att väga, räkna, tänka, lägga till och välja bort, om glädjen i att göra något av det som blev kvar. Vi kanske ses?

HÄR finns blogginläggen om restgarnsvävningen samlade.

Sommaren övergår i höst


Mitt arbetsbord har blivit överfullt i sommar av halvfärdiga broderier, halvfärdiga idéer, halvlästa böcker, allt möjligt som ska sorteras. Det är dags att röja och förbereda inför för hösten.


Böcker ska klämmas in i bokhyllan och allt material i projektet Ullen vi ärvde ska sättas in i pärmar.

Nästa steg är att börja rensa i skåpen i arbetsrummet. Där finns så mycket material som jag aldrig kommer att använda, saker som någon annan kan ha glädje och nytta av. Jag samlar ihop sakerna inför en loppis med slöjdmaterial och slöjdredskap som arrangeras senare i höst på ReTuna Återbruksgalleria här i Eskilstuna. Mer information kommer när planerna har klarnat.

Men det händer mycket innan dess. Kommer ni ihåg mitt projekt från i vintras, när jag vävde halsdukar av restgarner? HÄR finns halsdukarna samlade. I nästa vecka åker jag till Linköping med halsdukarna. De kommer att finnas i butiken hos Hemslöjden i Östergötland under några veckor. Jag kommer också att finnas där någon dag och prata om restgarnsvävningen. Snart är alla detaljer klara och jag berättar mer.

.

.


Om halsdukarna vävda av restgarner ska jag prata i Halmstad också, på VÄV2022, den stora vävmässan som äger rum 22 – 24 september. Det blir en kort presentation av mitt projekt på Speakers corner på lördagen den 24 september, ingen föranmälan, ingen avgift. Jag återkommer med klockslag. Temat för mässan är hållbarhet och görandet och då passar det utmärkt att prata om att göra av material som redan finns. Läs om mässan HÄR.

Vävprat planeras också hos Studieförbundet Vuxenskolan i Eskilstuna den 14 september. Kom dit och visa och berätta! Ingen avgift, men föranmälan krävs, titta HÄR.


Hos Studieförbundet Vuxenskolan i Eskilstuna blir det även en kurs i yllebroderi lördag 17 september. Temat är fåglar. Anmälan görs HÄR.

Om jag hade läst beskrivningen…


Om jag hade läst beskrivningen så hade sjalen varit klar nu. Jag fortsatte sticka den gula kanten en bra bit efter att jag tagit bilden, på samma sätt som jag brukar sticka I-cord. Men kanten stramar. Jag råkade titta i stickbeskrivningen och där finns ett par meningar som jag borde ha läst innan jag började och som säger hur jag gör för att få en smidigare kant. Repa upp och börja om!

Sjalen stickas med garn spunnet hos Båvens Spinnhus av ull från Åsenfår och ingår i projektet Ullen vi ärvde, som drivs av Tant Kofta och Båvens Spinnhus. HÄR finns mina inlägg om Ullen vi ärvde samlade.

Snart kommer leverans nummer nio i serien. Garn från två av de tidigare paketen, spunnet av ull från Helsingefår respektive Gestrikefår, ligger fortfarande kvar i härvor och jag funderar på vad garnet ska bli.


Garnet från Helsingefår blir nog någon sorts väska, enligt Tant Koftas förslag.


Till Gestrikegarnet finns en beskrivning på tofflor. Men av tofflor finns inget behov. Jag avvaktar lite.

Mer tvistsöm


Mitt sommarprojekt 2022, att väva tyg till tvistsöm och att undersöka stygnen, fortsätter mellan cykelturer och andra utflykter. HÄR finns blogginläggen samlade.

Den lilla materialsatsen i tvistsöm som jag köpte från hemslöjden i Landskrona är klar. Allt som behövs för att sy en nåldyna finns med, men jag ska använda broderiet till en väska istället. Jag gillade att sy åttabladsstjärnan! Det finns ingen exakt beskrivning av hur stygnen ska läggas, så jag fick fatta egna beslut och fick nya insikter.

På mitt handvävda tvisttyg har jag testat att sy med Raumas prydevevgarn 2-tr. Garnet passar perfekt och det går att få tag på mer om jag vill. Till provet jag sydde tidigare användes gammalt garn ur mitt förråd, som också passar utmärkt, men som inte tillverkas längre. Tack till Eva, som var vänlig och skickade några garndockor till mig.

I senaste numret av tidskriften Scandinavian Retro, nr 4/2022, finns en artikel om Kerstin Mauritzson. För ca 60 år sedan var hon anställd som formgivare hos Malmöhus läns hemslöjd och fick i uppdrag att ta fram nya handarbeten i tvistsöm. Först var hon inte förtjust i tanken, men hon ändrade sig (som tur var). Ullgarnet, som användes i de traditionella tvistsömsbroderierna, byttes ut mot lingarn. Hon avlägsnade sig från traditionens former och ritade helt nya mönster i moderna färger.

I tidningsartikeln finns tips på flera handarbetsböcker från 1960-talet som innehåller tvistsöm. Jag köpte en av dem, Roliga handarbeten utgiven av Malmöhus läns hemslöjd 1967. Här finns många av Kerstin Mauritzsons tvistsömsbroderier avbildade. Fullständiga arbetsbeskrivningar finns till några av dem, men inte till alla. En av författarna, Gertrud Ingers, var chef vid dåvarande hemslöjden i Malmö och boken kan delvis ses som en produktkatalog över butikens sortiment av materialsatser till handarbeten.


Broderiet nere till höger är formgivet av Viola Westerberg, övriga av Kerstin Mauritzson. Visst håller form och färg än idag!

Varierad form

En skicklig, undersökande lek med former visar Katarina Brieditis i sin utställning hos Handarbetets Vänner i Stockholm.

Skulpturen, flätad av ripsband, har tredimensionella former som återkommer i en stickad topp.

.


En process börjar med en blus konstruerad av små randiga tyglappar…


… som omvandlas till en stickad tröja…


… och blir åter en blus, enfärgad och något förenklad.

.


Ett flätverk i filt fortsätter som framstycke till en stickad slipover.

Utställningen pågår t o m 2022-09-10, öppet onsdag-fredag 12-16, lördag 11-16. Lustfylld inspiration att bli glad av!

Majder


I Hemslöjdens Hus i Leksand finns delar till leksandsdräkten att köpa, t ex majder = förkläden. Olika färger används vid olika tillfällen. Jag köpte inte, tittade bara på mönsterprakten i rosengång.

.

.

.

Fina utställningar i Ockelbo och Leksand

I förra veckan var vi ute på en resa några dagar och jag såg fina utställningar i Ockelbo och i Leksand. (Fler bilder, som inte visar textilier, finns på Instagram, @textilainslag.)

I Wij trädgårdar i Ockelbo ställer Annelie Krantz ut alldeles vid huvudentrén. T o m 2022-09-04 kan hennes broderier beskådas och beundras, stygn och hål på målade, återbrukade tyger med rubriken Rester; speglingar.

.


I Wij valsverk visas broderigruppen Fimbrias (hemsida finns HÄR) utställning Vår trädgård har tolv ingångar  t o m 2022-08-14. Särskilt intressant var det att se verk av Karin Lundström. Henne har jag följt länge på Instagram, @karinlunds.

.


I Hemslöjdens hus i Leksand såg jag två utställningar, vävar av medlemmar i Vävnätet Dalarna och Eva Davidsson kläder. Vävutställningen är avslutad, men Eva Davidssons utställning kan ses t o m 2022-08-13.


Det var många besökare som beundrade vävnaderna och det var lite svårt att komma åt att fotografera, men jag lyckades ändå ta en någorlunda skaplig bild på Kirsi Mannis fantastiska björkväv i saoriteknik.

.


Eva Nelsons fina trasmattor kunde jag också fånga på bild, liksom hennes läckra väskor i rosengång.


Eva Davidssons kläder har jag sett tidigare. ”Bland det bästa jag sett på länge” skrev jag i ett blogginlägg när hon ställde ut hos Konsthantverkarna i Stockholm, titta HÄR. Sju år senare är hennes mix av plagg, accessoarer, mönster, tekniker från Dalarna och Japan fortfarande bland det bästa jag har sett.

.

.

Tvistsömsprovet är klart


Mitt prov i tvistsöm är klart. Jag har testat att sy på många olika sätt, stygnen uppifrån och ner respektive nerifrån och upp, alla rader från samma håll, raderna från olika håll med vändningarna på ett par olika sätt. Jag letade i litteratur och på nätet efter information innan jag satte igång att sy, utan att egentligen hitta det jag sökte. Det fanns ibland tvärsäkra och ibland luddiga påståenden om hur stygnen skulle läggas, om fel och om rätt. Men så fick jag ett boktips i en kommentar till mitt förra inlägg om tvistsömmen, Tvistsöm av Gertrud Ingers och Ernst Fischer. Jag köpte ett exemplar på Bokbörsen för en billig penning. I den lilla boken hittade jag allt jag letat efter.

Boken ger en historik över svensk tvistsöm, framför allt från Skåne. Det äldsta av de avbildade broderierna är daterat 1684 och de yngsta är från mitten av 1800-talet. Tekniken har främst använts till kuddar och dynor, men också till täcken. De vanligaste mönsterformerna presenteras, t ex granatäpple, valknut, akantusblad, mönster som finns i många sammanhang och på många ställen i världen.

I boken finns tydliga teckningar på hur stygnen kan sys. Det finns inga fel eller rätt, säger bokens författare.
”Vad beträffar stygnens riktning så föreligger inga regler. Mer eller mindre skickliga brodöser sydde väl som de hade lust eller som de blivit lärda. Arbetet blir tämligen stereotypt om alla stygn sys i samma riktning.”
”Ifråga om vända eller icke vända arbetet när man syr tvistsömsraderna, så ger det helt olika effekt.”
Visst känns det befriande! Nu längtar jag efter att få komma in i något museimagasin och se med egna ögon hur stygnen ligger.

I litteratur och på nätet finns ibland uppgift om att ordet tvistsöm kommer från engelskans twist, vrida, och skulle syfta på stygnens utformning. Det låter lite långsökt med tanke på att tekniken på engelska kallas long armed cross stitch och long legged cross stitch. Jag har lärt mig någon gång att tvist är benämningen på bottentyget. I boken uppges att de första uppgifterna om ordet tvist finns från 1500-talet, t ex i en bouppteckning, ”Sengetäken sytt med korse söm på Tuist”. Jag spekulerar: Kan tuist har med tuskaft att göra?

Jag har ju vävt mitt tyg efter uppgifter i ett häfte om den medeltida bonaden från Fogdö, som har 12 trådar/cm i varpen och 10 -11 trådar/cm i inslaget. Enligt boken Tvistsöm ligger tätheten i de gamla skånska tvistvävarna på ca 12 – 13 trådar/cm. Mitt tyg är en liten aning glesare. Jag valde en 55-rörssked med två trådar i rör och det tvättade tyget har ca 11,5 trådar/cm i varpriktningen. Jag har slarvat lite med inslagen. Tyget är för hårt slaget i början och för löst mot slutet. Jag har lingarn 12/1 i varpen och lintow 10/1 som inslag. Ullgarnerna jag valde till stygnen passar bra till tygets täthet. Om jag sätter upp ytterligare en väv så testar jag med två trådar i rör i en 60-rörsked och försöker vara mer uppmärksam på inslagstätheten.

Mitt sommarprojekt 2022, att väva tvist och sy tvist, går att följa HÄR.

30 juli, världsbroderidagen


Det finns dagar för att fira det mesta och de flesta kan nog hitta en dag tillägnad sitt specialintresse. I måndags var det trä nålen-dagen och idag den 30 juli är det världsbroderidagen. Jag firar genom att erbjuda fri frakt på broderimaterialet som finns i min butik på bloggen, titta HÄR.

Erbjudandet gäller vid beställning senast 2022-08-15.

Trä nålen-dagen


Den 25 juli, idag, firas trä nålen-dagen. Jag passar på att visa bilder från Takao Momiyamas utställning Lagningar på Vandalorum i Värnamo. Många gånger har han trätt nålen när han har sytt samman fragment av gamla nötta japanska textilier.

.

.

.

.

Takao Momiyanas sashiko och boro visas tillsammans med den inspirerande, berörande och vackra utställningen Boro – Nödens konst. Den såg jag förra året på Östasiatiska museet i Stockholm. HÄR finns ett blogginlägg.

2022-08-14 är sista dagen för Lagningar och Boro – Nödens konst.
HÄR är Takao Momiyanas hemsida och HÄR finns han på Instagram.
HÄR finns öppettider och annan information om Vandalorum. Åk dit om du har möjlighet!

Tvistsöm


Det känns fint att sy tvistsöm på tyget som jag har vävt speciellt till detta. (Mitt sommarprojekt med vävning och broderi finns samlat HÄR.) De röda och rosa (efterbad) garnerna har jag färgat med koschenill. Det gula är färgat med syrafärg. Men hur sys tvistsöm egentligen? Det har inte varit lätt att hitta information.

Min inspiration till att väva mitt eget tyg till tvistsöm var en skrift om den medeltida Fogdöbonaden, titta HÄR. Där finns bara en lite svårbegriplig teckning av tvistsöm sydd på diagonalen som inte visar hur bonaden är sydd.

”Brodera tvistsöm” säger en rubrik på framsidan av tidskriften Hemslöjden nr 1986/4. I artikeln i tidningen ges en kort historik. Under rubriken ”Brodera med Hemslöjden” finns förslag på en liten ruta som kan sys med tvistsöm, men broderiet på bild är sytt med korsstygn. Hur stygnen sys i tvistsöm visas inte. I texten står: ”Tvistsöm består av ett korsstygn med ett kort och ett långt stygn. Alla enstaka stygn är vanliga liksidiga korsstygn. De allra flesta som syr tvist, syr från vänster till höger och den s k bottningen gör man i regel i vågräta rader.” Obegripligt för en nybörjare.

Jag hittar inte mycket på svenska när jag googlar. I en blogg finns en bra illustration av hur en rad med stygn sys. Men när det gäller hur broderiet ska fortsätta står det bara ”nästa rad sys spegelvänt”. På Youtube finns ett par filmer, Slöjdlektion 30 och 31, som ska visa tvistsöm. Men det som visas är inte tvistsöm utan flätsöm.

På engelska finns två benämningar på tekniken, long armed cross stitch och long legged cross stitch. Jag googlar och hittar både tvistsöm och flätsöm. Det finns instruktiva teckningar och foton som ger mig, som kan skilja på tvistsöm och flätsöm, en del bra information.


Eftersom jag inte hittar några instruktioner som säger ”så här sys tvistsöm” så beslutar jag mig för att prova olika alternativ och gör en kladdig mönsterskiss. Bokstäverna betyder färg och siffrorna olika sätt att sy, med stygnen tagna uppifrån respektive nerifrån, med alla rader från vänster och med rader där stygnen går fram och tillbaka. De olika sätten att sy ger helt olika strukturer.


För att lära mig mer beställer jag en liten materialsats från hemslöjden i Landskrona. Där finns ännu ett alternativ till hur stygnen läggs och jag kompletterar min skiss. Det ska bli intressant att känna skillnaden mellan att brodera på materialsatsens lite stela stramalj och på mitt mjukare handvävda linnetyg. Garnet från hemslöjden skiljer sig också från det mer hårdtvinnade som jag valde ur mitt förråd.

Rötter


På väg söderut gjorde vi en avstickare till Kumla för att se en samlingsutställning i konsthallen i biblioteket. Medlemmar i Örebro Läns Slöjdförening och Svensk Form Örebro visar konst, konsthantverk, slöjd i olika material och olika tekniker i sina mer eller mindre bokstavliga tolkningar av det gemensamma temat Våra rötter. Utställningen pågår t o m 2022-08-01. Här är verk av fyra av de knappt femtio utställarna.

Så glad jag blev att se Ingrid Thorins rya! I utställningstexten berättar Ingrid att ryamattor med inspiration från gamla sängryor från Hardemo i Närke har funnits i hennes närhet hela livet. Hennes mamma vävde en matta innan hon gifte sig 1933 och en av hennes systrar vävde en annan variant 1955. Ingrid håller traditionen levande och vävde sin rya i Fjugesta vävstuga 2020, i 1950-talets mönster. Mattan och traditionen har lämnats vidare till hennes son.

Ryorna var från början i en mjukare kvalitet och avsedda för bädden. De arbetades om till mattor och under en period fanns material och arbetsbeskrivningar att köpa hos hemslöjden i Örebro. HÄR finns en annan tolkning av samma rya som var förebild för mattorna i Ingrids liv. Traditioner lever vidare på olika sätt och går ibland sina egna vägar.

.


Nål och tråd sitter kvar i arbetet som någon i Charlotta Kjerrströms släkt la ifrån sig för länge sedan. Charlotta spekulerar och funderar. Kanske var det hennes farfars mor, på en gård utanför Askersund, som i mitten av 1800-talet lämnade hålsömmen för att göra något annat. ”Odlade man linet själv, eller köpte man det? Hur hade man tid? Sydde man i förväg, till en brudkista, eller en äldre generation till barnen?”


Människor som du och jag kallar Charlotte Wiktorsdotter sin samling ateljéfoton, någons rötter som numera går att hitta på loppis. Hela 144 bilder har hon hängt upp och skriver: ”Det är lätt och få känslan att dessa människor var lika samlade och kontrollerade till vardags som på bild, men var de verkligen det? Kanske har de mer likheter med oss som lever idag drygt hundra år senare än vi kan tro? Låt oss lyssna till vad de har att säga!”

.


Anders Ejdeholts grenar hopsatta med buntband ser märkliga ut där de hänger i taket, men skapelsen är personlig och berörande. Grenar som rötter. Jag citerar återigen utställningstext.
”Rötterna till mitt eget skapande kommer till stor del från min pappa Ragnar. Han var totalt oängslig för hur han uppfattades av andra och min barndom var full av djur som han skapat av avsågade delar av trädgårdens fruktträd. Pappa lever inte längre men jag har sparat dessa avskalade små grenbitar. Vad han tänkt använda dem till är högst oklart men för mig utgör de hopbuntat en stafettpinne och en tydlig del av mina rötter.”

Sommarprojektet 2022


Mitt sommarprojekt i år är ju att testa att sy tvistsöm på ett tyg som jag själv har vävt. HÄR finns blogginläggen om projektet samlade. Jag solvade varpen så att det också gick att väva annat än panama till tvistsömmen. Varpen, lingarn 12, kunde ha varit längre, men jag fick i alla fall några tygbitar som kanske kan komma till användning.

Kyperten på första bilden har lintow 10 som inslag och i tuskaften på nästa bild är det samma garn i inslaget som i varpen.


Mest gillar jag kyperten med handspunnet inslag.


Jag köpte tre vackra nystan handspunnet lingarn för ganska många år sedan på en vävmässa. För den som spinner kanske det inte är så märkvärdigt med handspunnet garn, men för mig har de här nystanen varit värdefulla, trots att de definitivt inte har någon hög kvalitet. Garnet är ojämnt, både i tjocklek och färg. Två nystan finns kvar. Kanske får de bli inslag i en likande väv som den jag nyss klippt ner. Jag har funderat lite på varför garnet är nystat. Nyligen fick jag lära mig att det är för att jämna ut garnet, för att få bort ”knorvar” som uppstått vid spinningen.

Rosengång och korgar


Det händer att jag inte kan stå emot habegäret, som igår (2022-07-09) när jag kom till The Retro Brothers i Malmköping strax innan de skulle stänga för dagen. Eller kanske stängde de för säsongen. Deras butik har bara öppet ibland, när de får lust. Nästa gång blir kanske någon dag i höst, säger de på sociala medier.

Tre korgar fick jag med mig hem och ett mycket sliten väv.


Ser ni vad det är? Jo, ett halvt täcke i motsatstrampad rosengång, också kallat lös rosengång. Vävteknik, mönster och färger säger mig att täcket kan vara från Dalarna. Jag ska laga det en aning för att förhindra att det går sönder ännu mer.

.

.


En av korgarna är en löbkorg, tillverkad av halm. Titta HÄR.


De två andra är s k Hedaredskorgar. De är inte i bästa skick, men jag kunde ändå inte motstå dem. Hedared ligger i närheten av Borås och var känt för korgtillverkning.

.


Här är en film om korgmakare Gustav Persson från Hedared. (Om det inte fungerar att se filmen direkt i bloggen så finns den HÄR.)

Tyg och stygn


Väven i lingarn är nerklippt, tvättad och struken och nu finns det en bit tyg att sy tvistsöm på. Följ mitt sommarprojekt 2022 HÄR.

Tre olika ullgarner ur mitt förråd har jag testat till tvistsömmen. Det svarta garnet, Möbelåtta, hade jag hoppats mest på, eftersom jag har det i flera färger och dessutom vitt att färga. Men garnet är för tunt och täcker inte tyget.

Det naturvita garnet från Wålstedts är bra. Bara vitt finns i förrådet, ungefär ett hekto, så en del av garnet ska färgas. En fjärdedel får förbli vitt, en fjärdedel färgar jag gult med syrafärg och resten hamnar i ett koschenillbad.


Det gröna garnet fungerar också. Det är lösare spunnet och tvinnat är det vita, men det går att lägga på mer snodd när jag syr. Båvens Spinnhus har spunnit till företaget Manduzana, som har färgat. Grönt och turkos har jag.


En del av det vita garnet betas just nu med alun och vinsten, tillsammans med annat garn till ett kommande vävprojekt. Jag har vägt upp koschenill, som ska finfördelas och läggas i blöt tills imorgon. Då hamnar lössen i ett färgbad och färgar det vita garnet rött och rosa.

En hel dag med rosengång


I onsdags (2022-06-29) tillbringade jag en härlig och inspirerande dag på Västergötlands museum i Skara tillsammans med andra väventusiaster. Rosengång var dagens tema och ordet ”nördar” nämndes några gångar. Tre föreläsningar stod på programmet och dessutom ett besök i museets magasin, där gamla rosengångsvävar plockats fram. Evenemanget var ett samarbete mellan museet och hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland.

Lotta Lundqvist föreläste om hur hon fastnat i rosengången efter en kurs i vävanalys på Sätergläntan. Som kursarbete valde hon att analysera ett av de många täckena i rosengång som finns på museet i Skara och göra en rekonstruktion. Hon berättade om alla sina val, till exempel att hon i ett tidigt läge var missnöjd med sin provväv, men hur hon genom att bara byta ut en brun färg mot en annan brun nyans fick alla färger att lysa och kännas rätt. Lottas täcke fanns utställt för oss tillsammans med det ursprungliga täcket. Tänk om någon hittar Lottas täcke om hundrafemtio år. Tänk om någon då gör en ny rekonstruktion med det material och den teknik som finns tillgängliga och följer spåren efter Lottas händer och tankar, precis som Lotta har följt personen som vävde det gamla täcket någon gång på 1800-talet.


Trots att täcket är solvat på bara tre skaft och i princip bara trampas 1,2,3 så är möjligheterna att mönstra oändliga. Lotta har fortsatt utforska tekniken och lekt med olika varianter i en provväv. Kunskap och erfarenheter från provvävning och från det första täcket har hon tagit med sig till ytterligare två täcken, nu med egna mönster, ett i gråskala och ett i ljusa färger. Imponerande! Titta gärna HÄR på filmen där Lotta berättar om sitt arbete.

.

Miku Maria Gustavson pratade i sin föreläsning bland annat om glädjen med att göra och glädjen med att dela med sig av görandet, t ex som idag när vi kunde träffas i verkligheten, i sociala medier, på YouTube eller genom att göra ett fanzine (googla!).

Mari Ekstedt Bjersings föreläsning gav oss en ingående vävteknisk fördjupning i de vävvarianter som sorteras in i begreppet rosengång. Vi fick bland annat beskrivet för oss hur lös respektive bunden rosengång förhåller sig till kypert. Vi fick se olika sätt att solva och Marie förklarade för- och nackdelar med få respektive många skaft.

Speciellt för oss hade museets personal plockat fram material ur samlingarna från en inventering av rosengångstäcken som gjordes i Västergötland på 1930-talet. Beskrivningar av vävnaderna är kompletterade med akvarellskisser, garnprover, uppgifter om ägare.


Vi gjorde också ett besök i museets magasin där personalen hade tagit fram ett urval av rosengångsvävar ur samlingarna. Här är några smakprov.

.

.

.

.

.

.

.

.

Glad midsommar!

Glad midsommar önskar jag er alla med några bilder från förmiddagens arbete med den fantastiska midsommarstången vid hembygdsgården i Malmköping. Jag kunde inte stanna kvar och se det färdiga resultatet, men stången finns där i ungefär en månad, så jag hinner nog tillbaka.

År 2000 var det premiär för midsommarstången fylld med grannlåt och en ny tradition skapades. Utsmyckningen bygger på äldre traditioner, bla en stång som Nils Månsson Mandelgren ritade av vid Nykvarns bruk år 1870. I boken Sörmlandsbygden 2001, Sörmlands hembygdsförbunds årsbok, finns en artikel av Lille-Mor Boman, dåvarande hemslöjdskonsulent i Sörmland, med historik och en beskrivning av arbetet med den första nygamla stången.

.

.

.

.

Mitt sommarprojekt

Tvistsöm har jag bara sytt en enda gång, på en kurs för 50 år sedan. När jag läste den lilla skriften om Fogdöbonaden (titta HÄR), som är broderad med tvistsöm, fick jag lust att testa. Men var hittar jag ett tyg att sy på och vilket garn ska jag välja till stygnen?

Bottentyget i bonaden är vävt i panama, en tuskaftsvariant med dubbla trådar i varp och inslag. En äldre benämning på tekniken är tvist och därifrån kommer namnet på stygnen. Bonadens medeltida bottentyg är förstås handvävt och består enligt skriften av halvblekt lingarn, motsvarande lingarn 12/1 i varpen och lingarn 10/1 som inslag. I mitt garnförråd finns både lingarn 12/1 och lintow 10/1. Så jag väver ett eget tyg!

Min första tanke är att sätta upp en smal och kort väv, bara så att jag har lite tyg att brodera på. Men sedan kommer senaste numret av tidskriften Vävmagasinet (nr 2/2022). Marie Ekstedt Bjersing beskriver sin arbetsprocess när hon väver ett linnetyg med gamla metoder och gamla redskap. Hennes utgångspunkt är en sliten särk i samlingarna hos Sätergläntan. Som varp väljer Marie lingarn 12/1, samma som jag ska ha i min väv.

Med inspiration från Maries väv bestämmer jag mig för att sätta upp en lite bredare och längre varp, som räcker till mer än ett bit tyg att brodera på. Jag solvar till spetskypert och väljer skarp anslutning för att solvningen ska passa till panama. Mitt tyg kommer nog att bli helt annorlunda än Maries. Men det är ju så här det brukar gå till. Någon, i det här fallet Marie, gör sin tolkning av ett gammalt tyg. Någon annan, jag, läser hennes berättelse och går vidare därifrån på sitt sätt.

Sex trampor knyter jag upp och har tuskaft på de två tramporna i mitten för att öka möjligheterna. Om jag skulle få lust att väva tuskaft så blir det en extra effekt med dubbla varptrådar där kypertsolvningen vänder riktning. Jag trampar med vänster fot på de tre vänstra tramporna och med höger fot på de tre högra tramporna. Tvist: 1,1, 6, 6. Kypert: 1,2,6,5.

En meter panama har jag vävt. Det räcker nog för mina broderiövningar. Nu ska jag bestämma fortsättningen. Jag har en del handspunna lingarner, oblekta, som jag köpt här och där. Ska jag använda dem till kyperten? Eller kanske till tuskaft? Eller ska jag spara dem till en oblekt varp? Ska jag väva ett tyg med en bestämd användning? Eller ska jag testa alla möjliga inslag och trampningar och se vad som händer?

När väven är nerklippt och tvättad kommer nästa fråga. Vilket garn ska jag använda till tvistsömmen? Jag har några olika ullgarner i förrådet som skulle kunna passa. De flesta är vita och behöver färgas. Ska jag gå på det medeltida, som i Fogdöbonaden, och färga med växter? Eller ska jag göra det lite enklare för mig och använda syrafärg?

Vilka beslut jag än tar så har jag ett roligt och kravlöst projekt framför mig i sommar.

Sytt en kjol

För många år sedan köpte jag ett överkast för ett par tior på en loppis med tanken att jag skulle sy kläder av tyget. Och nu är det gjort! En kjol har det blivit än så länge och kanske kan tyget räcka till en klänning också. Överkastet bestod av två stycken, dels delen som täckte bädden och dels en rynkad volang, 45 cm bred. Jag använde volangen till kjolen och fick pussla ett bra tag innan jag fick ihop mönsterpassningen. Det blev inte perfekt, men någorlunda bra. Det tryckta mönstret är inte helt trådrakt och det gjorde saken ännu lite krångligare.

Jag är ändå nöjd med kjolen och det blir nog en enfärgad också i samma modell.