Lagat

För några år sedan, 2019, ägnade jag sommaren åt att sticka sockor. Sockorna används inomhus nästan året om. Då blir de förstås slitna och behöver lagas. När jag stickade testade jag olika sätt att konstruera sockor och nu gör jag likadant med lagningarna, provar och ser vad jag gillar bäst. HÄR finns blogginlägg med sockor samlade, stickningar och lagningar.

Den vänstra randiga sockan har en stickad lapp med upplockade maskor. Lagningen är gjord med samma garn som stickningen, men garnet i sockan har blivit tunnare och mer uttänjt så det var svårt att få lagningen snygg. Det hade förstås sett bättre ut om lappen sytts fast med maskstygn. Ingen favortilagning, men nu har jag provat och kanske gör jag om försöket vid ett annat tillfälle. Den högra sockan har en traditionell stoppning, stygn sydda i tuskaft.

På den här sockan har jag sytt förstygn lite hur som helst över det slitna området under hälen. Snabbt, enkelt och effektivt.

För ett tag sedan gjorde jag som förr, vände den slitna kragen på en av makens skjortor, titta HÄR. Nu var det dags för nästa skjorta att få förlängt liv.

Finns det verkligen folk som lagar sina trosor? Ja, jag till exempel. Jag har svårt att hitta bekväma trosor som tål många tvättar, så jag kostar gärna på några stygn för att få mina bästa att hålla ett tag till.

.

”Det fixar jag sen” har jag tänkt länge om den lösa hängaren i parkasen. Häromdagen blev den äntligen fastsydd. Då kom jag att tänka på när jag gick en terminskurs, heltid, i sömnad, mönsterkonstruktion och knyppling för länge sedan. Det hände att ”fröknarna” inspekterade våra ytterplagg och kontrollerade att hängare och knappar var ordentligt isydda. När jag tänkte lite till kom jag fram till att det just nu i dagarna, juni 2023, är 50 år sedan kursavslut. Åren går.

Visning i museets magasin

I onsdags (2023-05-31) deltog jag i en fullbokad visning i magasinet hos Sörmlands Museum i Nyköping. Karin Edlund var ciceron och pratade om och visade delar till högtidsdräkten från Vingåker och Österåker, ett av ett fåtal områden i Sverige med en bevarad äldre dräkttradition. Karin satte in dräktskicket i sitt sociala, ekonomiska och historiska sammanhang.

Förklädet på första bilden är prytt med broderier och påsydda band. Broderiet, silketråd på rask, utfördes av skräddare och det finns lika många varianter som det finns bevarade förkläden. Det finns också förkläden utan broderi, bara prydda med band.

.

Här är ett par varianter på skoning av kjolfållar. Från ett tidigare besök i magasinet finns en bild av ytterligare ett exempel, titta HÄR.

.

I en utdragen låda ligger en långtröja av vadmal med ett rödmönstrat tyg på insidan. I magasinet gäller ”se men inte röra”, men visst vore det roligt att ta fram luppen och titta nära på tyget. Flotteringar av ullgarn på en tuskaftsbotten ser det ut som.

.

Karin pillar försiktigt ut innehållet i de små behållarna som ska hänga från bältet. I den gula sidenpåsen finns en silversked och i det avlånga läderfodralet finns kniv och gaffel. Längst ner i bild syns ett nålhus.

.

Till kvinnodräkten hör ett brett bälte i rött skinn med silkebroderier. Till männens högtidsdräkt finns ett knäbälte i samma utförande. Nytillverkade finns i museibutiken, liksom träskålar med dekor inspirerad av broderiet.

Jag plockar fram lite läsning ur min bokhylla, Anna-Maja Nyléns bok Folkligt dräktskick i västra Vingåker och Österåker utgiven av Nordiska Museet 1947 och nummer 5 1984 av tidningen Hemslöjden där det finns en artikel om en rekonstruktion av en päls från Vingåker. Nyléns bok finns just nu i olika utgåvor både hos antikvariat.net och bokborsen.se, priser från 40 kr (dåligt skick) upp till 500 kr.

.

Läsning på balkongen

Tidskriften Hemslöjd låg i brevlådan häromdagen. Samma dag tipsade biblioteket i nästa kvarter på sitt Instagram om boken Mönster, årsbok 2023 från Kulturen i Lund (HÄR finns information om Kulturen.) Boken beställde jag på bibliotekets hemsida och kunde hämta den efter ett par timmar. Så nu kan jag sätta mig i skuggan på balkongen och läsa och ha det bra.

Det är sällan jag saknar någon av alla ägodelar som jag gjort mig av med under årens lopp. Men det händer att jag ångrar att det första tyget som klädde soffan Klippan från IKEA hamnade i soporna. Här är tyget på bild i en artikel om Sven Fristedt, skriven av Anna Lindqvist i boken Mönster.

En annan betydelse av begreppet mönster handlar om klädsömnad. Om hemsömnad 1945-80 handlar Gunilla Törnvalls artikel. ”Med hjälp av enklare mönster och avancerade symaskiner förväntades de flesta kvinnor kunnna sy kläder själva.”

Kronprinsessan Louises strumpor från en text av Karin Hindfelt och Åsa Tornborg visar två olika exempel på mönster, dels ett stickmönster att följa och dels mönstret på strumporna enligt definitionen ”… det handlar om upprepning, symmetri, regelbundenhet, återkomst och imitation”. Citatet kommer från bokens inledande artikel där Johan Hofvedahl för ett intressant teoretiskt resonemang kring begreppet mönster.

Nu kan jag njuta av låneboken några veckor och sedan får jag avgöra om jag ska köpa mig ett eget exemplar.

.

Blått är huvudtemat i senaste numret av Hemslöjd, nr 3 2023. Bland mycket annat berättar Johan Åberg om sin fascination av indigo och Eva Davidsson om att mönstra med shiboro. (HÄR finns ett inlägg om Eva Davidssons utställning i höstas.) Nästa nummer av tidningen, som kommer i mitten av augusti har temat Mönster. Intressant!

Monica Hallén arbetar med sin nästa bok, som kommer att handla om återbruk i Sverige och Japan i form av trasvävar. Det ser jag fram emot.

Trasvävar handlar det också om vid Sergels torg i Stockholm. Vega Määttä-Siltberg fick uppdraget att väva tolv mattor som ska placeras som sittunderlag i den stora trappan när det är evenemang på torget.

En annons för en utställning som finns på min önskelista inför sommaren ser jag också i tidningen. Medlemmar i Svensk Form Örebro och i Örebro läns slöjdförening ställer ut tillsammans i konsthallen på biblioteket i Nora med temat Mitt i mellan. Förra året visade de utställningen Våra rötter i Kumla, titta HÄR. Helt säkert blir det en tripp västerut i sommar.

Korsstygn och läggsöm

För några veckor sedan (titta HÄR) visade jag en arbetsritning till ett korsstygnsbroderi som jag fått av en vän till en vän. Det verkar som om många har sytt det stora broderiet och det kom flera tips om att broderiet finns i hem och i kyrkor. I den svenska arbetsbeskrivningen kallas broderiet ”Skapelsen” och det passar ju i en kyrka. Det danska originalet heter ”Vægtæppe HH 22091”.

En vän berättade att broderiet finns i foajén i Mikaeliikyrkan i Västerås, inte långt från parkeringshuset Oxen där vi tittade på konst häromdagen (titta HÄR). Så det blev förstås även ett besök i kyrkan.

.

Korsstyngsbroderiet har sin förlaga i en vävnad i tekniken beiderwand från gränsområdet mellan Sønderjylland i Danmark och Schleswig-Holstein Tyskland. I en kommentar på bloggen fick jag information om ett väveri i Meldorf i Schleswig-Holstein där man väver beiderwand. HÄR finns en intressant broschyr på tyska.

I Mikaeliikyrkan tittade jag förstås också på textilierna i kyrkorummet. Altarbrunet fångade mitt intresse. (Altarbrun = en smal textil som hänger framför altaret. Ordet brun har samma ursprung som bryn i skogsbryn och ögonbryn)

Det kraftfulla broderiet är utfört i läggsöm med applicerade band. Mina bilder har lite för dålig kvalitet för att jag ska kunna se exakt hur varp och inslag löper i bottentyget, men jag är ganska säker på att det är handvävt.

.

En låda med garn

Nog har jag en hel del garn här hemma, men nu behövde jag fylla på lagret med broderigarner i min butik på bloggen, titta HÄR. En låda med redgarn 20/2 levererades häromdagen och jag är igång och färgar.

Samtidigt beställde jag några olika kvalitéer av svart ullgarn till ett vävprojekt som rör sig i mitt huvud. I höstas visade jag den här bilden på en klänning i det lilla textilmuseet i hembygdsgården i Malmköping. HÄR finns inlägget.

Utifrån bilden har jag analyserat väven. Planen är en halsduksväv i olika svarta och gråa garner.

Troligen blir det svarta redgarnet varp och de fina, exklusiva garnerna från Båvens Spinnhus inslag tillsammans med andra grå och svarta garner. Fortsättning följer, men det kan dröja ett tag innan jag har vridit och vänt på garnhärvor och tankar.

Utflykt till ett parkeringshus

En av alla utställningar jag har missat på senaste tiden är Lisa Juntunen Roos hos Fiberspace Gallery i Stockholm. Men det gör inte så mycket, för istället blev det en utflykt till ett parkeringshus i Västerås. Lisa Juntunen Roos fick nämligen uppdraget att utsmycka det nybyggda parkeringshuset Oxen i stadsdelen Oxbacken, som invigdes nu under våren 2023. Elva verk med titeln Ne Jotka Tulivat Me Jotka Jäimme / Dom Som Kom Vi Som Blev pryder väggarna i trapphusen.

Bilderna har en tydlig koppling till Västerås, men konstnären har samtidigt en personlig relation till både motiv och teknik. Hennes mamma kom som arbetskraftsinvandrare till Västerås från Finland på 1970-talet. Företagen i Västerås (och andra industristäder) behövde arbetskraft efter kriget och det kom mängder med arbetare från Finland, Italien och andra länder under flera decennier. Bilderna i parkeringshuset bygger på foton och minnen från konstnärens egen familj och från andra grupper av invandrade arbetare i Västerås.

Verken är flätade av kaffepaket, samma teknik som man kan se i väskor och som har sin bakgrund i näverarbeten. Lisa Juntunen Roos lärde sig tekniken av släktningar i Finland.

I den HÄR intressanta filmen berättar hon om motiven, tekniken, materialet, processen och platsen.

Nästa gång du är i Västerås, ta en promenad till Oxbacken, en knapp kilometer från centrum, västerut på Stora gatan. Eller, förstås, ställ bilen i parkeringshuset Oxen.

Förberedelser

Pappersblommor, glänsande ägg i olika storlekar och vassgirlanger kommer fram ur händerna på ett gäng som träffas i hembygdsgården i Malmköping en kväll i veckan under ett par vårmånader. Mitt bidrag är litet, bara ett par gånger har det passat för mig att vara med. Men jag har offrat mig för hembygden och ätit godis med glittrande omslag till äggen.

.

.

.

.

.

I onsdags kunde det konstateras att allt var klart för i år och nu blir det ledigt fram till midsommarveckan. De flera hundra pappersblommorna och nästan lika många glittrande ägg ska nämligen tillsammans med vilda blommor och annat fint pryda midsommarstången i Malmköping. Några dagar innan midsommar kläs stora kransar med löv av olika slag och på midsommaraftonens morgon sätts allt ihop. HÄR finns ett inlägg från förra året, 2022, när många händer hjälptes åt att få allt på plats.

År 2000 var det premiär i Malmköping för den nygamla versionen av midsommarstång, som bygger på äldre bilder och nerteckningar från Sörmland. Nyligen hamnade boken Den glömda konsten, Folkkonst i Östergötland utgiven av Östergötlands museum år 2018 i min bokhylla. Där finns en artikel av Tommy Kuusela med titeln Blomster och midsommarstång i Östergötland. Här är två exempel av många på liknande traditioner på andra sidan landskapsgränsen. (ULMA = Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala.)

.

Bättre begagnat

En handvävd textil märkt med E som i Elisabet – den måste väl vara avsedd till mig! Självklart fick väven följa med hem.

Det handspunna (?) lingarnet i inslaget är ojämnt i tjocklek och i färg. Varpen är tvåtrådig, men garnet är slitet och luddigt och jag kan inte riktigt avgöra om det är lin eller bomull. Skulle gissa på bomull. Varptätheten är i alla fall ca 16 trådar/cm och tekniken är liksidig kypert. Inslagstätheten varierar beroende på det ojämna garnet. På det ena stället mäter jag 9 inslag/cm, på ett annat ställe 15 inslag/cm. Två våder, ca 65 cm breda, är ihopsydda med fällsöm på maskin. Kortsidorna är fållade på maskin. Jag tänkte att det är ett lakan, men blir tveksam. Längden är ca 2,8 meter, för långt för en bädd, och det finns inget tydligt slitage som på ett lakan. Kan det vara en duk? Men skulle någon väva en duk med det här grova garnet som inslag?

Lakanet (?) hittade jag på Möbelmagasinet i Katrineholm. Där fanns miljoner andra saker som jag inte köpte.

Det blev varken trasmattor, mattpiskare, mangelbrädor eller vävskedar.

Burkar köpte jag inte heller. Men visst skulle det gå att ha textilrelaterade saker i de här trots texten.

.

Möbelmagasinet finns i det gamla godsmagasinet intill järnvägen nära torget, en av de äldsta byggnaderna i Katrineholm. Den stora byggnaden uppfördes någon gång under de sista decennierna av 1800-talet och är ett påtagligt minne från tiden när järnvägen kom till stan och Katrineholm utvecklades till en industristad. Kerstin Ekman har skildrat detta i romansviten Kvinnorna och staden (Häxringarna, Springkällan, Änglahuset, En stad av ljus, kanske dags att läsa om böckerna).

I andra änden av byggnaden finns Konstmagasinet, ett litet galleri som drivs av KIKK, Konstnärer i Katrineholms kommun, titta HÄR. Just nu (t o m 2023-05-24) visar galleriet verk av en konstnär som nog skulle kunna hitta mängder av material i Möbelmagasinet. Tor Cederman återbrukar textilier och diverse annat på ett uppfriskande sätt. Det slitna och ratade får nytt liv, som rostiga kakformar, bestick, julgranskulor, glitter, virkade små dukar, spetsar, strumpbyxor.

.

.

.

.

.

Handvävda tyger och annat fint

Igår, 2023-05-13, tog vi tåget till Norrköping, snabbare, enklare och betydligt mer bekvämt än att ta bilen. Anledningen var bl a att jag ville besöka dräktfestivalen vid gamla Brunnshotellet i Himmelstalund.

Nu när jag tittar igenom mina bilder upptäcker jag att jag inte fotograferade en enda av de vackra dräkter som bars av besökarna. Jag var så upptagen av alla fina handvävda tyger och alla dräkttillbehör som fanns att titta på och att köpa. Hemslöjden i Östergötland hade dukat upp både nytillverkat material och begagnade dräktdelar.

.

.

Jag har ingen dräkt och tänker inte skaffa någon, men jag blev ändå lite frestad att köpa en begagnad kjol. Det fanns flera olika för bara några hundralappar, en del ganska slitna, men med lite hjälp på en kurs i dräktsömnad så skulle det säkert gå att få någon av dem fin och användbar. Men innan jag ger mig på en kjol ska min halvfärdiga särk från kursen i Nyköping tidigare i våras bli klar (titta HÄR).

Ett par tygbitar köpte jag i alla fall, handvävda rester från dräktsömnad. Det vänstra tyget har linvarp och inslag av bomullsgarn, oliksidig kypert med ca 17 trådar/cm i varpen och ca 28 inslag/cm. Det högra är vävt i oliksidig korskypert. Varpen, ca 21 trådar/cm, består av mörkblått bomullsgarn och inslaget, ca 15 inslag/cm, är ett entrådigt ullgarn. Det högra tyget används till dräkten från Gryt. Kanske till livstycket? Till vilken dräkt det vänstra tyget hör vet jag inte. Någon annan som vet? Jag borde förstås har frågat damen som sålde tygerna.

Flera workshops hölls under dagen. Just när jag var där hade Kerstin Nordlinder Arlid samlat en grupp under rubriken Designa din egen folkdräkt, en lek med vackert mönstrade papper och pappersdockor. Om det blir något mer tillfälle så kommer jag!

Det är väldigt fint utefter Motala ström i Norrköping och vi fick en härlig promenad i försommarvärmen tillbaka in till stan från Himmelstalund.

Stickcafé hos Båvens Spinnhus

Igår eftermiddag, 2023-05-11, blev det en utflykt till Sparreholm när Båvens Spinnhus bjöd in till stickcafé. Lotta Blom, mer känd som Tant Kofta, var på besök och berättade om samarbetet med Båvens Spinnhus i Ullen vi ärvde (titta HÄR) och Vi spinner vidare, projekten som sätter fokus på ull från de svenska fåren. Hon berättade också om att sticka och valka och om Den runda filten. Stickbeskrivning till den runda filten finns på Tant Koftas hemsida. Frivillig betalning skickas till Plan Internationell Sverige, en organisation som arbetar för barns, särskilt flickors, rättigheter runt om i världen. Se mer HÄR.

På ett stickcafé finns det förstås kaffebröd, både till dagens besökare och till gänget Härket från Hilleby som gästat spinneriet under våren. (Titta HÄR på Instagram, @furabruk.)

.

.

Stickcafét var en del i firandet av spinneriets 10-årsjubileum. Det blir fler evenemang under sommaren och hösten, titta HÄR på hemsidan för mer information.

Lapp på lapp

Så var det dags igen. Morgonrocken behöver lagas. Det är trasigt lite varstans och när jag lagar på ett ställe, så ser jag slitage och hål på nästa ställe. Det är hål i kanterna, på insidan bak vid halsringningen, vid fickan, vid tidigare lagningar. Men än ger jag inte upp. Jag fortsätter så länge det känns roligare att lappa än att sy en ny morgonrock. HÄR går det att följa morgonrocken, som jag sydde av en randig linnegardin hösten 2016.

Upptill på bakstycket sydde jag på ett band och lapparna som jag satt på tidigare förstärktes med stygn.

Fickan sprättades bort en bit och en lapp syddes fast på tyget som gått sönder.

En del av lagningarna har jag sytt för hand. Men eftersom symaskinen var framme för ett annat ändamål, så det blev en del maskinsömnad också.

Nytt och gammalt på balkongen

Det är hög tid att göra iordning på balkongen. Soliga dagar utan blåst är det redan sommarvärme i söderläget och det har redan nu i början av maj blivit många fikastunder i soffan.

Nya kuddar till soffan sydde jag häromdagen av tyger ur mitt förråd. Det högra tyget är från numera nerlagda 10-gruppen, Casablanca av Gunila Axén. Jag har sytt i samma modell som örngott, med ficka. Innerkuddarna är billiga sovkuddar. Storleken på överdragen har samma längd som till en sovkudde, 60 cm, men bredden är lite smalare, drygt 40 cm, för en rundare och bulligare form på kudden.

En annan lite äldre kudde har de senaste åren legat ute på balkongen under sommarhalvåret och inne i vardagsrummet resten av tiden. Nu behövde den lite omsorg. Jag sprättade isär, tvättade och lagade.

.

Kudden, maskinstickad i ullgarn, har hängt med i många år. Jag köpte den när Stickupp (titta HÄR) ställde ut hos Konsthantverkarna i Örebro, någon gång i mitten av 1990-talet. Jag gillar den fortfarande. Bra material och rolig formgivning håller länge!

Ett par gamla fåtöljer

De nätta och bekväma fåtöljerna som vi köpte på IKEA för ca 30 år sedan börjar bli slitna. (Köpet gjordes nog 1992 med pengar som blev över när en bilsemester till Frankrike blev mycket billigare än förväntat.) Det skulle säkert gå att lappa med skinn från en kasserad soffa som finns i mitt materialförråd. Men nu fick det bli en enkel och snabb lösning. Jag sydde överdrag av grön vadmal ur förrådet. Det blev helt OK. Och det blir nog ännu bättre den dag jag får lust att brodera på tyget.

Eva, äpplet, ormen och mycket mer

En vän till en vän rensade i sina gömmor och en arbetsbeskrivning till ett broderi hamnade hos mig. Bilden är en omarbetning av en väv i tekniken beiderwand till ett korsstygnsbroderi med ullgarn på linnetyg. Den broderade bilden blir stor, ca 89 x 131 cm + frans i nederkanten, och mönsterritningen är uppdelad på fyra ark i storlek ungefär som A2. Hon som hade arbetsbeskrivningen i gömmorna har också ett färdigt broderi, sytt av hennes mamma.

Bilden myllrar av figurer, som också återfinns t ex på skånska flamskvävar och yllebroderier. Jag har ingen tanke på att sätta igång med ett jättebroderi. Men kanske lånar jag idéer och detaljer bland hjortar, enhörningar, påfåglar, pelikaner, livsträd, åttabladsstjärnor, hjärtan och från berättelsen om Eva som plockas ut ur Adams kropp av Gud och lockas av ormen att äta äpplet.

.

.

Motivet är ”Tegnet efter gammelt beiderwand-tæppe fra Sønderjylland”. Jag googlar, både på text och på bild, för att försöka hitta mer information. Sønderjylland, dvs södra delarna av Jylland, gränsar mot den tyska delstaten Schleswig-Holstein. Gränsen mellan Tyskland och Danmark har flyttats fram och tillbaka under århundradena, så mina sökningar inkluderar även södra sidan av den nuvarande gränsen. Google är ofta bra, men inte alltid. Mängden sökresultat är enorm. Det mesta är irrelevant för mig och jag hittar inte den ursprungliga vävnaden. Jag ser i alla fall att det fortfarande går att köpa materialsatsen till broderiet.

Istället för Google vänder jag mig till bokhyllan och plockar fram Hemmets handarbetslexikon Band 2: Bati-Bret och där hittar jag exakt det jag behöver veta just nu, både en kort historik och en beskrivning av vävtekniken. Jag återkommer om/när jag hittar mer information.

(Det innehållsrika och mycket användbara Hemmets handarbetslexikon gavs ut uppdelat på 20 tunna böcker av Fogtdals förlag runt 1990. Enstaka böcker finns ofta till bra pris på antikvariat och loppisar och just nu, 2023-04-29, finns det några hela uppsättningar både på Antikvariat.net och på Bokborsen.se, priser från 1.200 kr. )

.

Återbesök

Semester på Jylland innebär oftast en tur till Kousted, en liten by en bit utanför Randers. Som barn tillbringade maken några veckor där varje sommar hos sin mormor och morfar. De hade ett litet lantbruk med ett par kor, en get, en gris. Vi letar upp gravstenen på kyrkogården och går in i den lilla kyrkan från 1100-talet och tittar på textilierna.

 Altartavla och antependium är tillverkade i lappteknik med tyger av siden. Arbetet är utfört av 14 kvinnor i församlingen under ledning av textilkonstnären Anne Marie Harrison. Den här gången var det gröna antependiet framme. HÄR finns ett blogginlägg från ett tidigare besök med det röda antependiet på bild och med en länk till en annan blogg med mer information om textilierna i Kousted kyrka.

.

.

Stickning, wienerbröd och korgflätning

Vi har tillbringat en härlig aprilvecka i Danmark, vid Skallerup Klit, ett favoritställe vid Vesterhavet på Jyllands nordvästra kust. Riktigt varmt och skönt var det på den hyrda lägenhetens uteplats, perfekt för fika och stickning. Fikat bestod förstås inte bara av kaffe. I Danmark blir det också wienerbröd av olika sorter. (På danska heter det morgenkage, inte wienerbröd.)

Så mycket hantverk hann jag inte se, vi var mest ute och vandrade (bilder finns på mitt konto på Instagram, titta HÄR). Men de hantverksmässigt tillverkade stolarna och borden på uteplatsen tittade jag förstås på. Anonyma händer har flätat på en metallstomme.

.

.

.

Andra flätningar såg jag hos Galleri Visby i Lønstrup, av korgmakare som inte är anonyma. Katja Kreiner och Ane Lyngsgaard är personerna bakom korgarna flätade av pil, grenar och lite annat.

.

.

.

Runt hörnet

Broderiet This is were my future is (1998) av Steinum Helgadottir finns alldeles runt hörnet, i nästa kvarter. Det är placerat i en byggnad där budskapet passar bra, nämligen på Mälardalens Universitet i Eskilstuna.

Studentmeny? Carl Johan De Geer är personen bakom den lilla målningen.

I en annan ände av byggnaden hänger Margareta Halleks textila applikation Röd fest (1968). Alldeles intill finns en bildväv av Kerstin Bergman. Jag lyckades inte ta något bra foto av den. Men byggnaden är ju öppen så det är bara att gå in och leta upp konsten, utplacerad av Statens Konstråd, och titta på arkitekturen.

.

Det kommer mera

Mitt broderi, som hade legat ofärdigt länge, såg ut så här när jag visade det för ett par veckor sedan. Jag var lite tveksam inför fortsättningen, men nu har det blivit fler stygn. Bottensömmarna i hörnen är färdiga och det finns en blomma i en cirkel i mitten.

Stygnen i kronbladen har nog inget namn. Jag syr med dubbelt redgarn. Nålen sticks ner mellan de två trådarna så att de ligger parallellt och inte snor sig.

Planen är att jag ska fylla på med fåglar och bladslingor. Det kommer mera, förr eller senare.

Lästips i påsk (och långt därefter)

Strax innan pandemin bröt ut för drygt 3 år sedan var jag och en kollega i magasinet hos Sörmlands museum och tittade på de tre ryor som finns där. HÄR finns ett blogginlägg. Inlägget lästes av Robbie LaFleur, som ger ut det digitala textilmagasinet Norwegian Textile Letter. Robbie frågade om hon fick publicera blogginlägget där och det fick hon gärna. Hon har översatt tillsammans med ett par vänner. HÄR är artikeln i Norwegian Textile Letter nr 1, 2023, som kom häromdagen.

Norwegian Textile Letter innehåller artiklar om textilier, historiska såväl som nutida, med anknytning till Norge och övriga nordiska länder. HÄR är hela nr 1/2023, rubriker till höger på sidan. Under rubriken Past issues högst upp på sidan finns tidigare utgåvor med massor av intressant läsning. Det går att prenumerera (utan kostnad) och få nästa nummer, som kommer i höst, direkt via mejl.

I senaste numret finns bland annat artiklar om Carol James och Liilian Saksi som båda använder tekniken språngning i sina verk. Bilden från Sörmlands museum visade jag häromdagen, ett par språngade strumpeband till mansdräkten från Vingåker. I artiklarna om Carol James och Liilian Saksi ges spännande inblickar i teknikens möjligheter, både i rekonstruktioner av gamla föremål och som nutida uttrycksmedel.

En annan artikel om en komplicerad rekonstruktion av dubbelväv i varptyngd vävstol fångar också mitt intresse. Jag vill lära mig mer och gå på kurs, både i språngning och i vävning i varptyngd vävstol.

Just nu får jag glädja mig åt att fortsätta läsa artiklar i Norweigan Textile Letter, en fantastisk skatt av textil kunskap, läsning som räcker länge.

En ”ny” kjol och gamla favoriter

Ofta tittar jag in i Stadsmissionens secondhandbutik några minuter hemifrån. Sällan hittar jag något jag behöver, men nyligen gjorde jag ett perfekt köp, 50 kr för en jeanskjol.

Bland kläderna i garderoben finns gamla favoriter som tyvärr mest hänger där. Det har inte funnits något passande att kombinera dem med. Jeanskjolen var det som behövdes för att favoriterna ska komma till användning.

Äldst bland favoriterna är den här västen/tunikan, design Barbro Grytnäs, som kan spåras ända bak till 1991. Den köptes på Stenegård utanför Järvsö på en bussutflykt i samband med Vävmässan i Hudiksvall.

.

När den smårutiga blusen köptes minns jag inte, men det måste vara minst 15 år sedan. Ser ni den blå fläcken? Jag hade blusen ihop med jeanskjolen för ett par dagar sedan och råkade spilla blåbärssylt. Nu är blusen tvättad och fläcken är något mindre och blekare än på bilden.

Fläcken döljer jag med en brosch tillverkad av min vän Gunilla för cirka 25 år sedan. Hon använde gummi från innerslangar till traktordäck, gamla knappar och slagmetall av mässing.

Den här blusen är nästan ny med mina mått, bara fem år. Men materialet är äldre. Den är sydd av de bästa bitarna av två begagnade herrskjortor. Modellen är en lite omarbetad variant av klänningsmönstret The factory dress från Merchant & Mills. HÄR finns ett blogginlägg från 2018. Redan när jag sydde var jag medveten om att det kanske inte fanns något i garderoben som passade till blusen. Men nu finns det!

På kurs i Nyköping

Helgen (1 – 2 april 2023) har jag tillbringat i Nyköping. Jag har gått på kurs i folklig linnesömnad på Sörmlands museum med Kerstin Nordlinder Arlid som lärare. Vi har sytt prover, påbörjat egna plagg, studerat Kerstins linnekläder och kollat på dräkter och annat i museibutiken. Jag har lärt mig mycket, fått idéer och träffat inspirerande människor.

Det krävs lite mer träning för att få till rynkorna på provet på första bilden på ett perfekt sätt.

Jag ska sy mig en hängselsärk, har jag tänkt, och fick hjälp att räkna ut måtten.

Materialet är ett slitet handvävt linnelakan och jag har börjat sy ihop kildelarna med en variant av falsk fällsöm. Det är rogivande att sy stygn efter stygn för hand med lintråd. Jag har ingen brådska, det får ta sin tid.

.

En fin sprundförstärkning på ett av Kerstins plagg och en broderad krage, tillhörande en dräkt från Blekinge.

I Sörmlands museums butik finns material till dräkterna från Vingåker och Österåker. Jag tänker inte skaffa mig någon dräkt, men det är roligt att titta på material, tekniker och detaljer.

.

.

Kanske blir det fler stygn

Den 29 mars är det idag och det snöar, snöar och fortsätter att snöa. Det blir ingen promenad och inte heller åker jag iväg till ett evenemang ikväll, inställt pga dåligt väglag.

Istället tittar jag igenom saker som ligger i korgar på mitt arbetsbord. Ett hörn på en blivande kudde i yllebroderi skymtas. Jag la broderiet åt sidan för nästan ett år sedan eftersom jag inte var nöjd. Varför, hörnet ser ju ganska bra ut? När jag vecklar ut tyget minns jag att jag tyckte att det rosa-vita hörnet bröt för mycket med resten, för vitt och för grällt. Jag borde nog fortsätta att sy och försöka balansera upp färgerna.

Ett annat broderi som har legat och vilat länge är det här. Jag letar bland gamla blogginlägg och ser att jag började sy 2015, titta HÄR. Redan då var jag tveksam. Trädet sydde jag klart ett par år senare och förra året la jag till den horisontella linjen. Jag tråcklade upp en cirkel också. Nu fortsätter jag nog med cirkeln och ser vad som händer.

Sjalar från Handarbetets Vänners skola

Om jag var i Stockholm idag (2023-03-25) så skulle jag ta mig till 4:e våningen på Åhléns vid Sergels torg. Där, hos MUJI, ställer studerande från på Handarbetets Vänners skola ut handvävda halsdukar och sjalar. På eftermiddagen idag berättar de om sina vävar.

Jag såg de fina vävarna häromdagen och många frågor dök upp i mitt huvud om material, bindningar, färgning, efterarbete. Det hade varit kul att få veta mer om alla möjligheter utställarna ställdes inför i sitt arbete och hur de motiverar sina val. Det är en utställning i min smak, liten, men ändå mycket att ta in och fundera över. Utställningen pågår t o m 2023-03-26.

.

.

.

.

.

.

Jag brukar undvika att visa bilder på konst och konsthantverk om jag inte kan berätta vem som är upphovsperson. Här hittade jag inga uppgifter om vem som vävt vad, men här är namnen på alla utställare: Fredrika Paulsrud, Carin Enhager, Nickis Fischer Kask, Freja Hallin, Jessika Höglund, Eva Lalander, Annika Lind, Ebba Lundahl, Linnea Norberg, Kristina Påhlman Himmelsjö, Haruko Tokumoto, Myrna af Wetterstedt.

Restgarnsvävning

Ett par sista ändringar gör jag i min presentation innan jag lägger över den på en USB-sticka. Stickan och halsdukarna på bilden tar jag med på tåget till Stockholm imorgon, 2023-03-23. Då ska jag berätta om mina halsdukar vävda av restgarner på föreningen Uppland-Sörmlands Vävares årsmöte. Jag ska prata om hur jag väger, räknar, tänker, lägger till och väljer bort när jag försöker använda alla mina rester på bästa sätt.

Det blir många siffror i presentationen. Jag hör lite mummel i min närhet. En person tvivlar på att någon verkligen kan vara intresserad av alla mina beräkningar. Men visst är det fler än jag som vill använda material som redan finns istället för att köpa nytt. Då är det bra att hitta ett sätt att räkna och att tänka ut hur t ex ett litet nystan med bara 10 gram tunt ullgarn kan kombineras med andra garner på ett fint sätt i en halsduksväv. Nöjd och glad blir jag när jag lyckas använda resterna så att det bara återstår någon meter garn.

Kvinnor och fåglar

Tröst och styrka från fåglarna, det får kvinnorna i AnnMargret Johansson Petterssons bilder. Vi kan alla hamna i situationer i livet när trösten och styrkan behövs mer än vanligt. AnnMargret har tecknat stygnen fritt med symaskinen.

Fåglarna och kvinnorna återkommer i hennes måleri.

Bilderna och den stora ”stålkvinnan” i laserskuren metall kan ses t o m 2023-03-22 i en utställning på Mälarsjukhuset i Eskilstuna, arrangerad av Mälarsjukhusets Konstförening.