Författararkiv: Elisabet

Knäppt?

Kanske är det lite knäppt att laga en knapp. Plasten i knappen, som lossnat från en kofta, har små sprickor och det var risk att ”bron” skulle gå sönder. Det bruna märket är från ett försök att smälta ihop plasten. Det lyckades inte riktigt så det blev en klick lim också.

Och varför var det så viktigt att behålla knappen? Koftan, som knappen satt på, är en ofta använd favorit i garderoben, inköpt second hand för några år sedan. Jag gissar att koftan är från 1960-talet och den var nära nog i nyskick när jag köpte den. Ullen i garnet kommer att åldras värdigare och hålla betydligt längre än plasten i knapparna. Men jag vill förstås ha originalknapparna kvar så länge som möjligt.

Tre sjalvävar

En blå, en grön och en lila sjalväv i varptaqueté har det blivit i höst. Varparna är korta, endast till två sjalar. De trampas olika och varje sjal blir unik. Den blå väven och den gröna är jag riktigt nöjd med.

Men den lila väven…  När jag plockade med garnerna och testade olika färgkombinationer så tänkte jag till slut: ”Nej, nu ska jag inte vara så feg! Det här får bli färgstarkt”. I efterhand tycker jag nog att jag kunde ha varit lite mer återhållsam och valt bort svart och orange.

Inte nog med det. När jag tvättat sjalarna och kvarvarande spinnolja i det industrifärgade garnet var borta så uppdagades en färgskiftning i garnet. Det ser ut som om två olika garnpartier blandats i samma nystan. De lila sjalarna hamnar i fyndlådan när jag deltar i Vinterspår i Lindesberg, ett kulturevenemang i mina gamla hemtrakter 2 – 3 februari 2019.

HÄR finns fler inlägg om sjalar i varptaqueté.

Hackat eller malet?

Hacka, mala eller använda hela? Med eller utan skal? Rosta i ugnen? Plocka färska, gröna tidigt på hösten eller vänta till efter vintern när de blivit bruna och börjat förmultna? Blötlägga i flera veckor? Koka i flera timmar med eller utan rostigt skrot? Buden var många när jag letade information om färgning av textil med ekollon.

Till slut bestämde jag mig. Ekollonen, med skal, delades i mindre bitar. Det var inte helt lätt. Skalet var halt och innanmätet segt. Varken hammare eller mixer rådde på dem. Men så provade jag att klippa med sax. Det tog tid, men det fungerade. Bitarna la jag i en glasburk, hällde på kokande vatten och lät stå i några dagar. Sedan kokade jag upp alltihop i en gryta med lite järnskrot. I badet la jag ner ett par bitar linnetyg i form av paket innehållande lökskal och metallskrot. Färgbadet gav en fin grå-beige färg med svag dragning åt rosa. Det blir fler försök!

 

Kollektivbroderi

Nästan 100 personer satte spår på kollektivbroderiet i textilverkstaden när nybyggda Sörmlands museum invigdes i helgen, 24 – 25 november 2018. Många besökare återupplivade gamla kunskaper från textilslöjden, vana brodöser täckte ytor med raffinerad flätsöm och små barn höll nål och tråd i handen för allra första gången. En del nöjde sig med några enstaka stygn, andra satt länge i lugn och ro innan de gick vidare till andra aktiviteter i verkstäderna eller till museets utställningsytor. Tillsammans med hemslöjdskonsulenterna Anny Liivamäe och Karin Edlund fanns jag där och hjälpte vid behov till med stygnen.

Många sydde, men broderi är ju en långsam sysselsättning och det mesta av tyget är fortfarande utan stygn. Anny och Karin kommer att plocka fram den stora linneduken vid många olika tillfällen framöver, så det finns fler chanser att fylla på med stygn.

Ett 30-tal mönster utvalda från broderier i museets samlingar är utspridda och upptryckta på duken.

Den vågformade bården finns på en broderad plånbok i siden från tiden runt sekelskiftet 1700 – 1800. Titta HÄR.

Pojken med de röda skorna är hämtad från en utstansad broderimall i papper från tiden ca 1913 – 1916. Titta HÄR.

Minst fyra personer har bidragit med stygn på hunden. Motivet kommer från en märkduk. Titta HÄR.

HÄR går det att leta efter egna inspirationskällor i Sörmlands museums samlingar och HÄR finns museets hemsida.

Promenadskor

Dagens fynd i begagnatbutiken är ett par promenadskor för 60 kr, i nyskick och i rätt storlek. Min gissning att de var från 1970-talet visade sig vara riktig. I den ena skon fanns en sida ur Dagens Nyheter från 7 oktober 1978. I 40 år har skorna stått oanvända i någons garderob. När skorna var nya, och jag var ung, hade jag nog betraktat dem som tantskor. Men nu känns de perfekta.

Stripweave på Etnografiska Museet

Under en månad nu i höst (2018) sitter Marcia Harvey Isaksson på Etnografiska Museet i Stockholm och väver stripweave, smala remsor som sys ihop till större tygstycken. Vävstolen av afrikansk modell har hon byggt av rundstav och rep med hjälp av Ousman Sarr, vävare från Senegal, numera bosatt i Sverige. Marcia väver tuskaft, kompletterat med mönstersolv. Det återstår två tillfällen att se vävningen, prata med Marcia och kanske prova att väva, onsdag 21 november och söndag 25 november.

Projektet ingår i ett residensprogram initierat av Slöjd Stockholm. HÄR finns lite mer information.

Skuret, tryckt och sytt

Just nu visas en mindre, men lagom stor, utställning med verk av Fredrik Lindqvist i galleriet hos Eskilstuna Folkhögskola. Han har varit gästlärare en vecka på skolans konstutbildning och delar med sig av sitt konstnärskap även till allmänheten genom en offentlig föreläsning och en utställning.

Fredrik Lindqvist tillhör mina favoritkonstnärer och jag har skrivit om hans konst tidigare, titta HÄR. Jag är fascinerad av hans mix av tekniker. Hans bildvärld är spännande. Det är mycket att upptäcka och ofta finns det något oroande eller lite obehagligt i bilden. Sånt gillar jag, som har svårt för det gulliga.

Den översta bilden är en detalj av en stor bild, ca 2 x 2,2 meter, bestående av 16 sammanfogade delar. Fredrik Lindqvist använder sig av en kombination av grafik och sömnad. Tekniken är långsam, de största bilderna tar 2 – 3 månader att färdigställa. Motiven skärs ut i tryckblock av trä och trycks sedan med grafikfärg på enfärgade eller mönstrade tyger, oftast i formatet 50 x 55 cm. Mönsterformer klipps ut och appliceras med stygn och tygstyckena sys sedan samman. Vid upphängning spikas de stora bilderna direkt i väggen, ett sätt som passar det lite råa uttrycket.

Här är en detalj av en mindre bild, monterad på kilram. Tråden är tunnare och stygnen mindre än i de stora bilderna.

Vill du se mer än detaljer? Utställningen visas t o m 2018-12-13 på Eskilstuna Folkhögskola, öppet vardagar under skol- och kontorstid.

 

Lappat och lagat

 

Som sagts tidigare, jag köper sällan nya kläder. Jag använder det jag redan har, lappar, lagar och köper secondhand. Så Kerstin Neumüllers nya bok Lappat & lagat från Natur & Kultur är helt i min smak. Här finns beskrivningar på snabba lagningar och långsamma, enkla och komplicerade, synliga och nästan osynliga, sydda på maskin och sydda för hand. Boken är fylld med knep och idéer som passar alla kunskapsnivåer.

Och varför en bok när ”allt finns på nätet”? Jo, helt enkelt för att jag gillar böcker, särskilt böcker formgivna och tillverkade med stil och finess. Det här är en sån bok.

PS. HÄR finns också lagningar, mina och andras.

Förberett för broderi

Snart kommer de till ReTuna Återbruksgalleria, deltagarna i Eskilstuna Folkhögskolas distanskurs i textilt återbruk. Idag, 2018-11-10, står det broderi på schemat och jag har plockat fram material och förberett dagens uppgifter. Garnerna, tygerna och tillbehören är överblivna, ratade eller utsorterade och inlämnade till återbruksgallerian eller skänkta till skolan på annat sätt. Nu kommer en del av materialet till användning i händerna på kreativa kursdeltagare.

HÄR finns information om Eskilstuna Folkhögskola och HÄR om ReTuna.

Blå rumpa

Rumpa är i det här fallet = varpfläta. Det här blir den tredje sjalväven på kort tid, rutor i varptaqueté. Nu är det mest blått i olika nyanser tillsammans med lite grönt och lite blålila. Få se om jag fortsätter med ännu en uppsättning. Efter tre vävar finns det ganska gott om restgarner. Resterna är nog roligast, utmaningen att kombinera begränsade mängder material till något fint, ungefär som att väva trasmattor.

Solvat och skedat

Jag fortsätter att väva sjalar i varptaqueté. Den här gången är det mest lila färger i varpen. Det är många arbetsmoment som ska klaras av innan det äntligen är dags att väva.

När jag solvar räknar jag in solven i lagom stora grupper, anpassade till ränderna i varpen. Då upptäcker jag (oftast) tidigt om någon tråd hamnar på fel skaft. Den som är uppmärksam ser att tramporna är uppknutna. Förra väven var också en sjalväv i varptaqueté med samma antal skaft och trampor och samma trampuppknytning. Alla snören fick vara kvar. När den nya varpen drogs på särade jag bara på solven och varpen passerade i mitten.

När trådarna har pillats genom solven ska de träs i skeden. Den här gången la jag skeden på vävstolens tvärsidor. Om skeden hade varit några centimeter längre hade den snällt legat kvar. Nu knöt jag fast den med en stump mattvarpsrester i varje sida.

Snart kan jag börja väva och får äntligen se om jag blir nöjd med mina val av färger!

Färgar garn

Regniga och grå höstdagar passar det bra att vara inomhus och färga garn. Att få önskad färg på garnet i färgbadet är inga problem. Desto svårare är det att få rätt färg på garnet med kameran när det knappt finns dagsljus. Här är i alla fall lila garn i mitten, lila + blått till vänster och lila + rött till höger. Garnet kommer jag att blanda med andra kulörer till två uppsättningar i vävstolen. Det blir sjalar i varptaqueté, en varp med mest blå toner och en varp åt det lila hållet. Garnet är ullgarn 6/1 och jag har använt syrafärg från Färgkraft.

Mitt lilla färgeri har jag nog visat tidigare. Jag färgar bara små mängder och det är perfekt att hålla till på badrummet, på bänken ovanför tvättmaskin och torktumlare.

Mer vävning

Drygt 40 uppsättningar med sjalar i varptaqueté har jag vävt under årens lopp. Och nu blir det fler! Några lådor med garn fick komma upp från förrådet och jag kunde konstatera att jag inte behöver köpa mer. Garnet räcker till många sjalar. Om det blir svårt att pussla ihop kulörer så finns det flera kilo ofärgat garn i passande kvaliteter att stoppa ner i färgbad. Jag blandar ullgarn 6/1 med tvåtrådiga ullgarner med ungefär samma löplängd, dvs ca 6.000 m/kg. Jag sätter upp korta varpar till bara två sjalar. De mönstras lite olika i trampningen, så varje sjal blir unik.

Till den första varpen plockade jag ihop mest gröna garner, kompletterat med lite grått, turkos och brunt. Det roligaste med de här sjalvävarna är att välja bland alla färger. Först när jag börjar väva och ser hur färgerna samverkar vet jag om mina val är de rätta.

HÄR finns mer om mina sjalar i varptaqueté (varpmönstrad tuskaft). Om någon vill väva själv så finns det en vävsedel som jag gjorde till tidskriften Vävmagasinet för några år sedan, nr 4 2015.

Vävning i höst

Tre korta halsduksvävar har jag åstadkommit i höst, alla i dubbelväv med färgeffekt. Snart finns halsdukarna i butiken hos Hemslöjden i Linköping.

Väven på första bilden är den senaste.  Stålgrått, olivgrönt och orange garn har jag färgat och kompletterat med svart och naturvitt. Den förskedade varpen visade jag  HÄR.

Den här uppsättningen i olivgrönt, stålgrått, svart och naturvitt finns i ett tidigare inlägg, titta HÄR .

En variant i orange, svart och vitt har det också blivit.

Nu funderar jag på kommande vävar. Det blir nog sjalar i varptaqueté, en gammal favorit.

 

Mer från museets magasin

Som jag berättade häromdagen, titta HÄR, hade Susanne Cassé, Västmanlands läns museum, och Susann Leval, länshemslöjdskonsulent, letat fram väl valda godbitar ur museets magasin till en liten utställning i samband med föreningen Rikstäckets årsmöte i Västerås i förra veckan (oktober 2018). Jag visar några av textilierna och den som vill se mer kan titta HÄR i en mapp på Digitalt Museum. Varje föremål innehåller material, former, stygn och detaljer som sätter igång min fantasi och jag är tacksam över att jag fick beundra dem en stund på nära håll.

Det vackra täcket på första bilden är sytt av sidenlappar. Tygerna i hörnen ser ut att vara omonterade broderier till bindmössor. Övriga lappar i kantbården har kviltat mönster i form av blommor. Och titta på det fina sidenbandet!

Nästa täcke är också i siden och syddes till ett bröllop på 1830-talet. Mittstycket med broderier ser ut att vara återanvänt. Jag tycker nog att den randiga baksidan är minst lika intressant som framsidan, med kviltningens lite vingliga stygn.

Så ett traditionellt täcke med smala remsor i blockhusmönster. Jag tolkar uppgifterna i katalogen som att täcket kan vara från slutet av 1800-talet.

Och till slut en kjolsäck i skarvsöm.

 

 

Titta på stygnen!

Titta vilka intressanta stygn! Mina bilder har inte bästa kvalitet, men jag vill ändå visa broderierna på det här gamla täcket från Västmanlands läns museum. Täcket är hopsytt av lappar i siden i olika storlekar och olika format. På detta hoplappade tyg har någon sedan gått loss och fyllt ytor med en mängd olika stygn. Visst blir man sugen på att testa!

Täcket visades i Västerås under några dagar i samband med föreningen Rikstäckets årsmöte nu i mitten av oktober 2018. Susanne Cassé, föremålsantikvarie på museet och Susann Leval, länshemslöjdskonsulent, Västmanlands läns hemslöjdsförbund, hade plockat ihop ett läckert urval föremål ur museets samlingar till en liten utställning. De historiska föremålen blev ett inspirerande komplement till de nutida material, redskap och färdiga kviltar som övriga utställare visade. Titta HÄR i ett blogginlägg och HÄR på Digitalt Museum.

Bilden på hela täcket har jag laddat ner från Digitalt Museum, titta HÄR. Här syns hur de lite märkliga broderade mönsterformerna är uppbyggda och hur stickningen/kviltningen är utformad.

För information om fotograf kontakta Västmanlands läns museum

 

Textil från Japan

I år är det 150 år sedan Sverige och Japan inledde diplomatiska förbindelser. Det firas bl a nu under hösten 2018 genom textilutställningar på tre gallerier i Stockholm med samlingsnamnet Influenser, ett initiativ av Svenska Vävakademin. HÄR finns mer information.

Asako Ishizaki ställer ut på HV Galleri. Hon väver i pappersgarn med metall- eller nylontråd som inslag och formar vävnaderna till tredimensionella objekt efter nerklippning. Varp och inslag fortsätter utanför väven och flätas till en livfull kontrast mot de strama rutorna.

Fiberspace Gallery visar ett samarbetsprojekt kallat Intertradition mellan Shogo Hirata, Japan, och Lisa Juntanen Roos, Sverige. Tillsammans har de formgett ett tyg med mönster i ikat, kasuri på japanska, som färgats och vävts hos Shimogawa Orinomo, ett tradtionellt väveri i Japan. Var för sig har de också blandat japanska och svenska uttryck. Shogo Hirata har använt sig av målat och flätat papper. Lisa Juntunen Roos har vävt och det ska bli spännande att se om hon fortsätter att utveckla sina idéer om möten mellan svenska och japanska textiltraditioner.

På Almgrens Sidenväveri visas vävar av Jun Tomita. Konsten att färga ikat behärskar han till fullo, men numera målar han sina varpar istället för att göra omknytningar. Den målade varpen ger en yta som är livfull på ett diskret sätt. I sitt artist talk visade han foton som han tog för ca 30 år sedan på ytor och väggar i Gamla Stan i Stockholm och som har betytt mycket för utvecklingen av hans konstnärskap. I tidskriften Vävmagasinet  nr 3 2018 finns en artikel om konstnären.

Jun Tomitas mattor är vävda av ullgarn i dubbelväv. Efter vävning stampas mattorna så att fibrerna hakar samman och ullens färger blandas en aning. Han visade bilder på hur mattorna stampas med fötterna (gummistövlar!).

 

Lustfyllt broderi

Sätt igång. Börja bara. Skippa detaljplaneringen, se vad som händer och följ med i processen. De råden återkommer gång på gång i Karin Derlands bok Brodera fritt på ylle. Som hjälp på vägen ger hon värdefulla praktiska råd om inspirationskällor, om bildkomposition och om färgval. Olika sätt att föra över mönster på tyget beskrivs och hon går igenom lämpliga material och visar användbara stygn. Karin Derlands egna broderier är överdådiga och praktfulla med applikationer, pärlor, paljetter, vackra band och med ett frosseri i olika stygn. Detaljer i broderierna förklaras i boken och beskrivs utförligt.  Men samtidigt säger hon att detta är hennes sätt att arbeta, hennes uttryck. intentionen är inte att vi ska göra precis som hon.

Jag får lust att genast titta igenom alla mina sparade inspirationsbilder och se vad som går att omvandla till yllebroderi. Kanske finns det bortglömda trådar och annat i materialskåpen som kan komma till användning. Pärlor och paljetter är inte min grej, men bollfransen som jag köpte för ett tag sen, den kan nog passa. Och det är ju bara att göra som författaren säger. Sätt igång!

Boken finns att köpa där böcker säljs, på nätet eller i den lokala bokhandeln. Eller hör med ditt bibliotek och lämna ett inköpsförslag om de inte redan har köpt den. Mitt exemplar av boken fick jag av utgivaren, Hemslöjdens förlag.

Full rulle

I halvmörkret bakom en ställning med slitna plastmattor och raggiga ryamattor i begagnatbutiken skymtade  jag något intressant, något som jag alltid spanar efter, nämligen äldre trasmattor. Den här gången var det något alldeles extra. Jag lyckades baxa ut den tunga bunten för att kunna se bättre. Det visade sig vara en tjock mattrulle direkt från vävstolen, vävd utan uppehåll av begränsade mängder blandade trasor. Troligen skulle väven klippas itu i lagom bitar. Men det blev aldrig av och nu ligger hela rullen där. Om jag köpte? Nej, rullen var för tung för att ta på cykeln. Kanske åker jag tillbaka och ser om den finns kvar.

 

 

Semester i Danmark

I sänkan där framme mellan husen döljer sig byn Lönstrup. Där, som i nästan varenda liten by i Danmark, finns en garnaffär. Här i byn heter garnaffären Knudegarn och det speciella med just den här butiken är att de har ett alldeles eget garn, spunnet av ull från får som betat i omgivningarna.

När vi vandrade genom byn en tidig förmiddag i förra veckan (slutet av september 2018) var jag inställd på att butiken skulle vara stängd. Lönstrup är en semesterort och när vi är där utanför turistsäsongen brukar de flesta affärerna och alla konsthantverkarna bara ha öppet under veckosluten. Men till min förvåning var garnaffären öppen på tisdagsmorgonen. Utan pengar och därmed utan möjlighet att köpa fick jag nöja mig med att klappa på de fina växtfärgade garnerna. Hoppas att det orangefärgade garnet finns att få även nästa gång jag har vägarna förbi, bättre förberedd.

HÄR är Knudegarns hemsida och HÄR finns information om konsthantverkare i och omkring Lönstrup, på Jyllands nordvästkust.

 

Så här blev det

Två halsdukar i dubbelväv är färdigvävda. Nu behöver de ligga och vila lite och stabiliseras efter att ullgarnet har varit hårt spänt i vävstolen. Sedan återstår att knyta fransar, laga några ”hoppor”, tvätta halsdukarna och pressa dem. Jag valde att använda det olivgröna och stålgrå garnet som jag färgade tidigare tillsammans med svart och vitt. Jag hade lite orange garn också, men det sparar jag till en annan väv.

Nu funderar jag på vilka färger jag vill ha i nästa halsduksväv. Det blir en dubbelväv igen. Så roligt att väva men så svårt att fatta beslut bland alla möjligheter som finns!

Nostalgi mot mörk bakgrund

På Almgrens Sidenväveri i Stockholm visar skickliga Susanne Henriques bildvävar nu, t o m 2018-10-06. Hela fjorton bilder finns på utställningen, i olika storlekar och med några olika teman. Det är roligt och stimulerande att se en del av Susannes skisser och inspirationsmaterial också.

Speciellt förtjust blir jag i de tvetydiga bilderna med förstorade bokmärksmotiv, söta barn med blommor eller kattungar i famnen. En mörk, lite hotfull, bakgrund kontrasterar mot det gulliga, neutraliserar det nostalgiska och tillför spänning hos bilderna. Som vanligt hos Almgrens finns en fin liten katalog och där läser jag att violerna i bakgrunden symboliserar dikter av Nelly Sachs om sorg och ångest.

HÄR finns information om Almgrens Sidenväveri.

Färgat igen

Första beslutet är fattat inför nästa halsduksväv. Jag har bestämt vilka kulörer jag ska välja till garnet. Det blev olivgrönt och stålgrått den här gången. Blått och gult färgpulver (från Färgkraft) är blandat i olika proportioner enligt ett par av mina utprovade recept.

Nu ska jag fortsätta bestämma. Jag lägger till svart och vitt, men ska jag välja lite orange också? Att det ska bli dubbelväv, det vet jag. Men hur? Möjligheterna är oändliga.

Färgat med safflor

I lördags, 2018-09-15, hade jag nöjet att prova att färga med växten safflor = färgtistel = benibana, Carthamus tinctorius. Aoki Maasaki instruerade i en workshop på Östasiatiska museet i Stockholm. De torkade kronbladen från växten innehåller både ett gult och ett rött färgämne, som utvinns på helt olika sätt. Vi var ute efter den röda färgen. I Aoki Maasakis färgeri i Kyoto tar färgningsprocessen många timmar. Vi gjorde en förenklad variant på ungefär en timme. Det var intressant att ta del av ett förfarande som är helt annorlunda än den växtfärgning jag är van vid.

Kronbladen, i en nätpåse, läggs i kallt vatten som gjorts basiskt. Påsen med växtdelarna masseras med händerna i vattnet och badet blir orange.

 

Växtdelarna tas upp och badet görs pH-neutralt. Nu är det dags att lägga ner textilierna, av silke eller cellulosafibrer. Masserandet fortsätter ett tag och avslutas med att badet görs surt. Nu är tyget orange.

Det gula färgämnet kräver värme för att fästa på fibern så när tyget sköljs i kallt vatten rinner det gula färgämnet bort och det röda blir kvar. Mina tygbitar förvandlades från orange till rosa.

Läs om safflor t ex HÄR.
Aoki Maasakis blogg finns HÄR (på japanska).

Bottensömmar

Bokhyllan är nästan full och biblioteket syns från balkongen. Men den här nya boken hamnade ändå i min ägo. Det är mer ett häfte än en bok och tar inte så mycket plats i bokhyllan. Men det får plats mycket inspiration i häftet. Den skickliga brodösen Carina Olsson frossar i olika varianter av bottensömmar. Jag vill sätta igång genast, utgå från Carinas utförliga beskrivningar och vandra vidare med mina egna stygn. Jag tror henne när hon säger att bottensöm är beroendeframkallande.

Färgat, varpat och förskedat

Mest gult färgpulver, lite rött och lite lila blandade jag i färgbadet för att få en ”bränd” eller lite ”smutsig” orange färg på ullgarnet. Färgen blev inte riktigt som jag tänkt mig till en början, men med tillsats av lite mer gult och sedan en aning lila kände jag mig nöjd. Det färgade garnet ska bli halsdukar i dubbelväv tillsammans med svart och vitt.

Varpat och förskedat har jag gjort. Vävstolen har varit tom ända sedan i januari, så nu ska det bli roligt att komma igång och väva igen.

Roligare shopping!

Personligt, unikt, oväntat, bra pris och miljösmart. Det är några av de saker som gör att jag gillar att shoppa second hand, de gånger jag behöver något ”nytt”. Axelinas Manufaktur & Diverse är ett av alla ställen här i stan där jag hittar sånt som kan behövas.

Inte för att jag direkt känner behov av ett par gröna platåskor, men visst är de snygga!

Och titta på de här pyttesmå broderade örhängena.

Axelinas Manufaktur & Diverse finns HÄR på Facebook. I verkliga livet finns butiken i ReTuna återbruksgalleria i Eskilstuna, titta HÄR.

 

Nu håller skorna ytterligare några mil

Det här är mina allra skönaste skor. De är inköpta på rea för mer än 15 år sedan och jag har gått flera hundra mil i dem, på korta promenader och långa promenader, i skogen, i stora och mindre städer, längs stränderna på Jylland.

De började rasa samman inifrån. Så här såg det ut vid hälarna.

Men nu ser det ut så här med hjälp av rester från en slaktad skinnsoffa och lite lim. Nu kan jag fortsätta gå i många mil till.

Jag lånade ett träd från Indien

Jag köpte ett tyg i Indien för länge sedan, lånade ett träd från tyget och översatte till yllebroderi. Nu har jag sytt klart och det blev en kudde. För ett par veckor sedan visade jag det indiska tyget och mitt pågående broderi HÄR. Sedan dess har jag lagt till en bladranka längst upp och några blad i sidorna.

En vecka med mycket textil

Senaste veckan har varit textilintensiv. Beställningar har skickats och jag har skrivit ihop några förslag till kurser och workshops inför eventuella samarbeten. (Hade jag inte bestämt mig för att vara pensionär?)

Men det började i fredags, 2018-08-24. Då deltog jag i ett seminarium om Lilli Zickerman hos Nämnden för hemslöjdsfrågor. Jag lyssnade på föreläsningar framförallt om hennes fotodokumentation av textilier. Om Lilli Zickerman och hennes foton skrev jag för ett tag sedan, titta HÄR. Många bekanta träffade jag och det blev en hel del prat, men tog jag några bilder? Nej, inte en enda.

I lördags var det dags för Ullfestivalen hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Lite höst kändes  i luften, men som tur var kom det inget regn. Tog jag några bilder? Ja, tre användbara foton hann det bli mellan mötena med kunder och alla andra pratglada och trevliga besökare.

Astas Ullrike var där med sina fina kläder i ulltrikå och 2stickare visade flerfärgsstickning med lyfta maskor.

I tisdags åkte jag till Stockholm och besökte ull- och lindagarna på Skansen. Evenemanget pågick lördag – tisdag med mer att se och göra under veckoslutet, men jag är ändå nöjd med intrycken från i tisdags. Så då blev det väl många bilder? Nej, inte heller på Skansen var jag särskilt flitig med kameran. Men här i alla fall några smakprov på vad som visades.

Repslagning direkt från ospunnet lin

Handspunnet ullgarn i inslaget

Knyppling med ull-/silkegarn

Klart för linnebyk med en säck björkaska som tvättmedel i botten av kärlet

Klypor (=klädnypor)

Klappbrygga

Klädd för grovarbete

En före detta textilfabrik i en före detta textilstad

En av sommarens utflykter gick till Norrköping. Staden var en av Sveriges viktigaste industristäder under industrialiseringen andra halvan av 1800-talet. Ungefär en tredjedel av landets textilproduktion kom därifrån. År 1865 fanns det 55 företag i textilbranschen och det största, Drags AB, hade drygt 400 anställda, läser jag på HÄR på Wikipedia. Nu finns bara byggnaderna kvar i en fascinerande miljö i och runt Motala Ström.

I en av de gamla textilfabrikerna, det s k strykjärnet, titta HÄR, finns numera Arbetets Museum. I trapphusen hänger textiltryck som visar vad som fram till början av 1960-talet ägde rum på respektive våningsplan. Maria Beskow-Lewis är konstnären som har formgett och tryckt.

Så nästa gång du besöker strykjärnet, ta trapporna i stället för hissen!

 

Växlande molnighet

Väderprognosen säger att det blir växlande molnighet på lördag 2018-08-25. Det blir perfekt för en utflykt till  Ullfestivalen hos Båvens Spinnhus i Sparreholm, mitt i Sörmland. Vi kanske ses? Jag finns där som utställare.

Idag gör jag fler små materialsatser till yllebroderi, titta HÄR. Sen ska jag titta igenom mitt lager av sjalar och halsdukar. Nu, sen jag bestämde mig för att bli pensionär, har jag inte längre något fast försäljningsställe, så det kan hända att jag passar på att göra en liten utförsäljning.

HÄR finns information om Båvens Spinnhus.

Lånar och lägger till

Jag gör som folk har gjort i alla tider. Jag ser något som jag gillar, något som någon annan har skapat, någon annanstans i världen. Jag lånar och så lägger jag till lite eget. Som alltid i mänsklighetens historia, mönster och former vandrar gränslöst, stannar till här och där och får ny skepnad.

Det här broderiet påbörjades när jag gick på kurs tidigare i somras, titta HÄR. Det blev liggande ett tag, men nu är det igång igen. Många mer stygn ska det bli innan broderiet monteras till en kudde.

Trädet har jag lånat från ett tyg inköpt i Indien för snart 20 år sedan. Nu får trädet en ny hemvist i form av yllebroderi. HÄR finns mer om tyget.

För något år sedan gjorde jag ett annat försök med trädet. Men det kändes inte riktigt bra och nu ligger broderiet som ett UFO. Kanhända tar jag tag i det igen.

Fint, roligt, tänkvärt och inspirerande

Fina, roliga, tänkvärda och inspirerande saker såg jag på ett par slöjd- och hantverksutställningar i Linköping igår.

På Östergötlands museum visar studenter från kandidatprogrammet Slöjd, Hantverk och Formgivning på Linköpings universitet sina examensarbeten. Lina Niklasson har stickat tröjan på första bilden. Hon säger: ”Handkraft är politik och med handkraft kan vi förändra världen”.

Linnéa E Johansson har också stickat. Hon har undersökt tekniken tvåfärgad brioche och stickat överdelar med inspiration från naturen.

Utställningen hänger t o m 2018-09-08. Se mer HÄR.

Den som vill se den innehållsrika utställningen 100 Folk i de fina lokalerna hos Hemslöjden i Östergötland får skynda sig. Utställningen avslutas nu på lördag 2018-08-18. Cirka 100 utställare visar sina personliga tolkningar av begreppet folkkonst. Jag fokuserade, som vanligt, på textilierna. Det finns många fler intressanta textilier än de få saker jag visar här. Och det finns förstås många andra material representerade. HÄR finns information.

Mikaela Bergqvist har sytt tvistsöm.

Ulla Thorsell har gjort väskan i återbrukat material.

Nina Isevall har sytt topparna i boro-teknik, detalj nedan. I bakgrunden skymtar Eva Danielssons jacka i shibori, etsbad och sashiko.

Textila spår i Målhammar

Utflykten häromdagen, som tog mig norr om Mälaren, hade två mål. Dels var jag hos Lata Pigan, titta HÄR, och dels i Målhammar. I Målhammar såg jag utställningen Textila spår, tyger och kläder från 1900-talet, fram till 1970-talet. Utställningen är producerad av Lata Pigan och Teda Art Project.

Textilierna som visas kommer från en tid då hållbarhet var självklart. Mönster, material, former och tillverkning; allt är gjort för att hålla ett bra tag, både när det gäller estetik och slitstyrka. Tanken var inte att textilierna skulle bytas ut mot nya, snabbtillverkade produkter efter bara några månader.

Det finns så mycket snyggt på utställningen. Fint exponerat är det också. Viola Gråsten, Bohusstickning, Marimekko, Lisbet Jobs, Ripsa, Astrid Sampe och många fler är representerade. Jag njuter!  Ett besök rekommenderas för alla som är intresserade av mode, formgivning och/eller textil.

Utställningen är öppen fredag – söndag kl 12.00 – 16.00 t o m 2018-09-02. Under utställningsperioden ges en rad föreläsningar och workshops på kvällstid, föranmälan krävs. Information finns HÄR hos Teda Art Project på Facebook.

Utflykt till Vela

Idag har jag varit i Vela, strax utanför Enköping. Där, runt hörnet, har Lata Pigan två lador fulla med saker, exklusiv vintage blandat med lite mer vanlig second hand.  ”En dröm!” förstod jag att några ivriga holländska besökare utropade med lyckliga leenden.

Ett helt rum är fullt med tyger, både välkända tyger av kända formgivare och annat fint passande en mindre börs. Mitt enda inköp blev ett par småblommiga tygbitar för en tjuga, men jag ångrar att jag inte köpte det rödbruna tyger med blommor och ränder också.

Och så finns det kläder, mest begagnat men även obegagnat.

Och massor med porslin. Och mängder med andra saker, pryttlar och grejer överallt. Lata Pigan har öppet under sommaren, nu i augusti torsdag – söndag 11 – 17. Se till att ha gott om tid! HÄR finns Lata Pigan på Facebook, på Instagram @latapigan.

På bibblan

 

Vilket privilegium att ha biblioteket i nästa kvarter!  Efter drygt 1 1/2 år som stadsbo känner jag mig fortfarande lika lyxigt lycklig över att nästan bo granne med Eskilstuna stadsbibliotek. Där sitter jag bekvämt och läser tidningar. Jag bläddrar i böcker och lånar hem en del. Ibland lyssnar jag på levande musik eller hör en föreläsning och ibland ser jag fina utställningar. Just nu t o m 2018-08-17 visas charmiga, fantasieggande skulpterade figurer av Stanislaw Lux. Se mer HÄR på hans hemsida.

Världsbroderidagen 30 juli

Den 30 juli firas världsbroderidagen, HÄR på Täcklebo Broderiakademis hemsida finns information. Jag tänkte tjuvstarta firandet genom att ge bort några exemplar av en mönsterritning till en märkduk från Örebro Läns Hemslöjd.

För bortåt 40 år sedan tog hemslöjdsbutiken i Örebro, numera nerlagd, fram en materialsats till en märkduk, en bearbetning av ett korsstygnsbroderi daterat 1816 från Örebro läns museum. Förgäves letar jag efter förlagan på digitalt museum. Materialsatsen såldes i mängder. Den kunde förstås köpas i butiken, men framförallt såldes den genom ICA-kuriren. Materialsatserna är slut sedan länge. Men för några år sedan fanns det en hel del mönsterritningar kvar och de såldes ut vid en rea i museets shop. Jag köpte några exemplar. Kanske, förhoppningsvis, finns en komplett materialsats och/eller en uppsydd märkduk att se i Örebro läns slöjdförenings samlingar på länsmuseet.

I en låda i mitt källarförråd är mönsterritningar inte till någon glädje, så nu ger jag  bort varsin till de fem första som mejlar sitt intresse till elisabet.textilainslag(snabela)telia.com.
UPPDATERING. Det gick snabbt, nu är de fem ritningarna slut.

 

Färgar broderigarn

Färgning på gång! Jag fyller på lagret med ullgarn till broderi, finns i min lilla butik, titta HÄR.

De här sju garnhärvorna är färgade i serie i samma bad. Jag startade med ljusblått. Till nästa härva fyllde jag på med mera blått färgpulver (syrafärg från Färgkraft). Sen hällde jag i ett par omgångar turkos och till slut en aning gult. Det betyder att det bara gick åt ca sex liter vatten för att färga sju hekto garn. Men det innebär också att jag inte kan åstadkomma exakt samma infärgningar igen. Vill jag ha koll på kulören så får jag göra en färgblandning åt gången. Mer vatten gick det förstås åt till att skölja garnet, men de sista sköljvattnen och även blötläggningsvattnet används till att vattna växterna på balkongen.

Ett par omgångar till ska färgas. Grönt, orange och lila behövs. När garnet sedan är flätat är det dags att skicka iväg några beställningar. Till Ullfestivalen hos Båvens Spinnhus i Sparreholm 2018-08-25 tar jag med mig garn, titta HÄR. Då vill vi ha uppehållsväder, men fram till dess kan det gärna komma regn varje dag.

Färgar tyg i burkar

Rallarros, johannesört, lupin, färgkulla, älggräs, måror och andra fina färgväxter ser jag utefter vägarna när jag cyklar. Men jag har inte stannat och plockat. Istället, när jag fick lust att färga häromdagen, gick jag ett par minuter hemifrån och tog lite renfana, som växte på en bortglömd jordplätt intill järnvägen mitt i stan.

Nu står tre burkar i värmen på balkongen. I burkarna finns knyten av linnetyg. Förutom renfana innehåller knytena lite järnskrot, skal av gul och röd lök, några nypor koschenill (från en vän) och en aning torkad färgkulla (från en vän). Runt en del knyten har jag lindat järntråd (från en vän) och runt andra knyten är det gummisnoddar. Burkarna får stå där ytterligare några dagar innan jag öppnar och tar upp tygerna. Alla tyger brukar bli fina, även om resultatet ofta inte alls blir som jag föreställt mig.

Jovisst, jag är medveten om att linne egentligen inte bör ligga i vatten i flera dagar och att fibrerna bryts ner av rost. Men allt behöver inte hålla för evigt.

 

Vill se mer!

Frövifors Pappersbruksmuseum har ett arkiv med tusentals handlingar och föremål som berättar om tillvaron i Frövifors, på bruket och i brukssamhället. Där finns också dokument som ger en inblick i livet på de herrgårdar och gods där ägarna till bruken i trakten bodde. I en av årets sommarutställningar visas ett urval av arkivets innehåll. Ett litet urval sägs det, men ändå så mycket att det går att tillbringa en god stund med att titta på, diskutera, spekulera kring och fantisera om det som visas.

Det kliar i mina fingrar efter att få bläddra i de vackra löningsböckerna från Hinsebergs herrgård i mitten av 1800-talet. En av böckerna ligger uppslagen i glasmontern och där finns uppgifter om Hedda Ekströms avlöning under några år. År 1845 fick hon för ett års arbete 25 riksdaler, 2 par kängor värda 5 riksdaler, 2 par skor för 4 riksdaler samt 2 riksdaler för städsel 1846. Kanske något sorts förskott?

Längre ner på samma sida finns Heddas betalning något år senare. Då har lönen höjts till 30 riksdaler. Förutom kängor och skor får hon även ull och klänningstyg. Jag blir så nyfiken. Spinner hon ullen själv? Syr hon sin klänning? Hur länge är hon anställd på Hinseberg? Vad har hon för arbetsuppgifter på gården?

I samma monter ligger också en anteckningsbok med fint marmorerat omslag (som jag tyvärr inte lyckades fotografera genom glas och med ljusreflexer). Enligt utställningstexten innehåller den recept och andra anteckningar från Hinsebergs herrgård, möjligen från 1700-talet. Undrar vad som döljer sig i boken. Tänk om jag fick titta lite! Kanske finns det fler växtfärgningsrecept, som det här på ett löst blad från samma herrgård, ”Nankinsfärg på Bomul och linne” med grankottar i kopparkittel.

Ur arkivet är en av tre sevärda sommarutställningar på Frövifors Pappersbruksmuseum i år. De övriga är Extrakt, papperskonst av Cecilia Levy, och Build/Bind, slututställning från bokbindarutbildningen på Leksands Folkhögskola. Utställningarna pågår t o m 2018-08-31, läs mer HÄR.

Behöver jag en till tröja?

Behöver jag en till tröja? Nej. Behöver jag en stickning? Ja, jag har behov av något som håller händerna sysselsatta utan att hjärnan är påkopplad hela tiden. Så nu blir det en likadan tröja som jag stickat tidigare, titta HÄR, en tröja som jag trivs väldigt bra i. Men den här gången väljer jag enfärgat.

Två kilo ut och två kilo in

I nästan 20 år hade jag de här riktigt fina garnerna i min ägo, specialkvalitéer från Wålstedts Textilverkstad. Garnet är avsett till vadmalsvävning. Varpgarnet på koner har S-snodd och inslagsgarnet på härvor har Z-snodd. Dåligt samvete har jag haft för att jag aldrig satte igång med att väva den där vadmalen som jag tänkt. Nu blir det till slut vadmal av garnet i alla fall, inte hos mig, utan på Färgargården i Norrköping. Jag är så glad att garnet kommer till användning. Och det kändes också bra att garnlagret minskade med drygt två kilo.

Emellertid, det dröjde inte många dagar innan lagret fylldes på med ungefär samma mängd garn, två kilo redgarn som ska färgas. Det ska bli fina kulörer till yllebroderi och till fler halsduksvävar i dubbelväv och färgeffekt.

Köpt ”ny” klänning

Kikade in på KFUM:s second hand och tyckte det var lite dyrt (skojar!) med 25 kronor för en fräsch klänning från Masai. Som tur var så hade de rea med 30 % rabatt. 18 kronor för en riktigt fin klänning – ett bättre köp går väl knappt att göra!

Lagat med stygn

Ulf Jansson svarvar skålar i gran. Om skålarna spricker, hamnar de då på sophögen? Nej, då lagar han dem med fina stygn. Skålarna fotade jag på utställningen Från rot till barr på Norrköpings Stadsmuseum, pågår t o m 2018-08-31, titta HÄR.