Författararkiv: Elisabet

Japansk inspiration

I vintras blev jag tillfrågad om jag ville vara med på Fiber och färg, årets sommarutställning på Frövifors Pappersbruksmuseum. Mitt val blev att använda material som redan fanns i skåpen; tygbitar och trådar färgade på olika sätt med skrot, med växter från omgivningen, med hushållsrester och med indigo. Jag sneglade lite mot Japan (museet har en permanent utställning av japanska förpackningar) och sydde egna varianter av kassar och påsar, tsuno bukuro och azuma bukuro. Googla! Repen tvinnade jag för hand av remsor från ett utslitet lakan.

Utställningen pågår t o m 2017-08-31, se mer HÄR.

 

Hopkok

Nu blev det äntligen min tur att färga. Istället för att cykla iväg och plocka nya växter gjorde jag ett hopkok av resterna från workshopen jag hade på Frövifors Pappersbruksmuseum i lördags, 2017-07-15, Färga papper och textil med växter och skrot. Inte en enda bild har jag från workshopen. Jag hade fullt upp med att hålla koll på grytorna, att instruera och att hänga med i svängarna när de kreativa deltagarna kom igång på egen hand.

Mina egna små buntar består av begagnat bomullstyg, en blandning av alla möjliga växter och lite järnskrot. Tre av buntarna ligger i en glasburk och dem tar jag upp om några veckor. Andra buntar fick koka i färgbad i grytan. Här är en del av resultatet.

 

 

 

Lite snett


Lite snett och vint blev det. Sugrören är egentligen för tjocka för att användas till en oro, eller himmeli, och det var svårt att få formerna jämna. Jag får se det som träning inför kommande byggen. Den här gången har jag bara gjort oktaeder, i tre olika storlekar. Senare kanske det blir andra former och då rullar jag nog papper till rör i lagom längd och med lagom diameter.

HÄR skrev jag om Eija Koskis bok Himmeli, som kom förra året.

Dags för yllebroderi

Här finns lite planer på yllebroderi, men jag vill ha fler nyanser grönt ylletyg till applikationer innan jag börjar.

Så det är bara att sätta fart på färggrytan. Med gult och blått färgpulver, syrafärg från Färgkraft, blandar jag några gröna kulörer och färgar små bitar vitt ylletyg, Polar från Harry Hedgren. I färgbaden hamnar också härvor av ullgarn.

Det är kanske fler än jag som har lust att brodera? Tygbitarna behåller jag själv, men en del av garnet hamnar i min lilla butik. Titta HÄR eller klicka på BUTIK i menyn. I sommar bjuder jag på fraktkostnaden.

På golvet

Jag turistar på hemorten och gick på en visning bland gamla byggnader. Där fanns fantastiska målade tapeter, målningar i taken, porträtt, byggnadsdetaljer och annat sevärt. Men jag gick mest och tittade på golven med alla trasmattor. Mattan på de första bilderna har tätare trådar i vissa partier, i rött och lite turkos. Observera den kortare trasan, som ligger mitt i ränderna och som inte går från stad till stad.

Många meter fanns det av den här mattan. Mattan låg i en fyrkant runt en matsalsmöbel som stod på en stor matta signerad MMF,  Märta Måås-Fjetterström. Jag tyckte att jag kände igen varprandningen. Och mycket riktigt, efter lite bläddrande i bokhyllan hittar jag mattan i boken Trasmattor och andra mattor av Märta Brodén och Gertrud Ingers, ”Rutig matta från Gävleborgs läns hemslöjdsförening”, sjunde upplagan från 1966. Tillgången på trasor har fått styra till en del, men inslagsordningen liknar mattan i boken.

vävbok.jpg

Den här lilla mattan är vävd av en mängd olika trasor, bara en aning av varje sort. Bårderna med blått inplockat mönster gör att det ändå inte blir plottrigt.

Under stolen med handvävt möbeltyg ligger ännu en matta vävd av små mängder av varje sorts trasa, bara blå tyger. Kanske rester från tidigare mattvävar med bredare blå ränder?

Av många olika trasor har väverskan lyckats pussla ihop en någorlunda regelbunden randning.

Här går det att ana en rapporterad randning. Men det har inte funnits så mycket av varje tyg, så mönstret spårar ur.

Till sist en riktigt stor trasmatta, drygt 1,5 meter bred och cirka fem meter lång, med tonade nyanser. Formgivningen gör att jag gissar att den är vävd några decennier senare än de flesta av de andra mattorna.

Värme, vänskap och fläckiga papper

Fina känslor av värme och vänskap fick jag med mig hem från kursen jag hade på Eskilstuna Folkhögskola förra veckan, ”Färga papper och textil med växter och skrot”. Och så fick jag med mig några fläckiga akvarellpapper. A3-pappren låg som skydd på bänkytor där vi la redskap, ställde hinkar och råkade skvätta färgbad. På ett eller annat sätt kommer nog fläckarna till användning. Jag går igång på sånt här, på rester och på slumpen.

fläckigt papper 4fläckigt papper 3fläckigt papper 2fläckigt papper 1

 

Dag 182 – stygn varje dag 2017

Halva året har gått och jag har sytt Stygn varje dag 2017, eller i alla fall nästa varje dag. Jag missade ett par dagar i mars och häromdagen hade jag huvudet fullt av annat och glömde bort att brodera. Kanske blir jag tvungen att minska ner på antalet stygn per dag om tygbiten ska räcka året ut.

Jag fortsätter med svarta korsstygn. Det svarta mönstret till vänster består av mellanrummen mellan traditionella 8-bladsstjärnor med några överhoppade stygn här och där. Nu håller jag på nere till höger och har tagit bort ännu mer stygn. En tråd om dagen syr jag, oftast strax innan jag ska sova, ett avkopplande och fridfullt sätt att avsluta dagen.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några andra av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

Snart blir det färg

Vitt är väl också en färg, men snart får papper, tyg och trådar andra färger. På måndag 2017-06-26 börjar kursen Färga papper och textil med växter och skrot på Eskilstuna Folkhögskola. En hel vecka ska vi hålla på och färga. Nu försöker jag tänka igenom allt så att jag inte har missat något i planeringen.

Förut, när jag bodde långt ute på landet, hade jag ett överflöd av växter att färga med alldeles utanför dörren. Nu när jag är stadsbo får jag tänka lite annorlunda. I morgon cyklar jag iväg en bit ut i naturen och letar växter som vi kan använda i färgbaden. Men det går faktiskt att hitta lämpliga växter mitt i stan också, så en del kommer vi att plocka alldeles i närheten av skolan.

En tröja till mig själv

Den var rolig att sticka, tröjan till mig själv som jag gjorde utan beskrivning. Ja, nästan utan i alla fall. Jag kikade i ett par beskrivningar för att få tips om hur jag kunde göra förkortade varv på bakstycket. Vändningarna vid bysten, strax under oket, är jag nöjd med. Intagningarna med några varvs mellanrum i midjehöjd gjorde också att passformen blev fin. Men några saker kan bli bättre en annan gång. Minskningarna på oket kunde vara snyggare och i armhålan, där ärm och liv möts, borde jag har gjort på ett annat sätt. Men i det stora hela är jag nöjd.

Jag fick idéer till ännu en tröja, en tröja med lite mer färg. Och det finns en del garn i förrådet…

HÄR är ett tidigare inlägg om den här stickningen.

Ögonen dras mot textilierna

Häromdagen var jag på en snabb visit i Stockholm. Jag hade ärenden att uträtta och hamnade bland antikaffärerna på Upplandsgatan. Fint porslin, fina möbler och pryttlar fanns det gott om, men det var textilierna som fångade min blick. Bolstervarstyget på kudden har några år på nacken.

Här skulle jag gissa på 1940-tal eller kanske 1950-tal.

1950-tal?

Den broderade spegelramen var lite svår att fota i trängseln bland alla grejer. Kanske är den från 1960-talet. Eller är det någon som vet?

Behöver jag mer tyg? Nej. Men några tygbitar var svåra att motstå och fick följa med hem.

Schablonmålning

I senaste numret av tidskriften Hemslöjd, nr 3 2017, finns en artikel om Nadia Safdar som målar dekorationer på händer med henna.

Det påminde mig om de här schablonerna för hennamålning som jag köpte för några kronor på en bymarknad i Marocko för en del år sedan. Mönstret är stansat i eltejp. Schablonerna på bilden ovan är avsedda för handryggen och fingrarna. De långa remsorna ska användas på smalbenen, fyra varianter, en remsa för varje ben.

Jag har testat schablonerna till växtfärgning och fäst tejpremsorna på papper. Försiktigt duttade jag rostvatten genom hålen innan jag stoppade arken tillsammans med växter i ett färgningsbad.

 

Tredje gången gillt

grå tröja a

En tröja till mig själv ska det här bli. Jag hittade en beskrivning på en rätstickad kofta, som såg fin och användbar ut. I den lokala garnaffären fick jag hjälp att välja ett garn i ull/alpacka med en tjocklek som passade till beskrivningen. Men när jag hade stickat två halva ärmar gillade jag inte resultatet. Rätstickningen blev alldeles för tjock, slätstickning skulle det nog vara. Upprepning och omstart. Jag valde att sticka slätstickning med samma stickor som tidigare, nr 4,5. Men det blev alldeles för kompakt. Tredje gången gillt blir det mycket bättre, slätstickning med stickor nr 5. Nu stickar jag efter eget huvud, utan beskrivning, och får ett helt annat plagg än jag tänkte från början. Så kan det gå.

Händer på torget

I lätt duggregn förbereds just nu WKIPD/WCIPD World Knit (crochet) In Public Day, eller på svenska Världsstickdagen, som infaller på lördag 2017-06-11. Stolar, bänkar, bord och lyktstolpar på Fristadstorget här i Eskilstuna pryds med virkat och stickat från händiga händer i Fröets hantverksgrupp, Skaparaporna och en lokalgrupp av Täcklebo Broderiakademi. Det blir fint! Väderprognosen säger att det är risk för regn på lördag, men jag hoppas på skapligt väder så att vi blir många som träffas på torget med stickor, virknålar och garn.

 

Samlar kursmaterial

rost

Blandade känslor får jag när jag hittar två använda engångsgrillar på badstranden. Vad är det för människor som inte plockar upp sitt skräp? Men samtidigt, de tunna gallren är perfekta till att göra mönster med när man färgar papper och textil med växter. Jag tar förstås hem dem och lägger bland mitt samlade järnskrot.

Lökskal och begagnade tepåsar är också bra att ha till färgning. Jag samlar i burkar och skålar.

Vita begagnade tyger samlar jag också på. Just de här tygerna har jag fått från materiallagret på Eskilstuna Folkhögskolas återbruksutbildningar på ReTuna. Tygerna  är avsedda till kursdeltagarna på en färgningskurs på folkhögskolan om några veckor.

vita tyger 1

Kursen på Eskilstuna Folkhögskola är fulltecknad, men för den som vill ge sig hän en dag i spännande miljö bland grytor, växter och skrot finns det platser kvar på ett par workshops på Frövifors Pappersbruksmuseum. Den 15 juli blir det  ”Färga papper och tyg med växter och skrot” och den 29 juli ”Snoddar, snören och färg”. HÄR finns mer information.

färga

 

Dag 154 – stygn varje dag 2017

Det har gått 154 dagar av år 2017 och jag har sytt alla dagar, utom ett par, i FB-utmaningen Stygn varje dag 2017. Jag syr med en tråd per dag, men med lite kortare trådar än jag skulle ta i vanliga fall

Nu blir det bara svarta korsstygn. Korsstygn sys ju vanligen efter uppritat mönster och det brukar inte locka mig. Men nu bestämmer jag själv hur stygnen ska sys! Jag syr mellanrummen mellan traditionella 8-bladsstjärnor, men hoppar över lite stygn här och där. Längst upp på bilden syns en tydlig stjärna. Det känns som om det här är något jag kan tänka mig att fortsätta med i ett annat sammanhang.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

Carl Johan De Geer på Eskilstuna Konstmuseum

Detta bildspel kräver JavaScript.

Carl Johan De Geers utställning Ledtrådar visas över sommaren på Eskilstuna Konstmuseum, t o m 2017-08-20.

Vid första besöket koncentrerade jag mig på de tryckta tygerna. Häromdagen tittade jag på några av hans filmer. Nästa gång kanske det blir skisserna som får det mesta av min uppmärksamhet. Eller installationerna. Eller fler filmer. Utställningen är en spännande upptäcktsfärd i De Geers liv och konstnärskap och det är mycket att ta in när femtio år av arbetsglädje och dystopi redovisas. Varför blir det som det blir? Ledtrådarna finns i berättelser om släkt och vänner, i skisser, målningar, foton, filmer, texter, installationer.

Fiber och Färg

Erik Torstenssons växtfärgade sidentyger fladdrar skira i vinddraget på Frövifors Pappersbruksmuseum. Erik är en av åtta medverkande i utställningen Fiber och Färg som hade vernissage idag 2017-05-27. Övriga utställare är Kajsa Forsberg, Kathie Pettersson, Camilla C Hickman, Lena Hellström, Mia Olsson, Lisa Brunnegård och jag.

Gör en utflykt i sommar till Frövi, ca 3 mil nordost om Örebro, och se mer fint och intressant än det lilla jag visar här. Öppettider, vägbeskrivning mm finns HÄR . Titta på utbudet av workshops också på museets hemsida! Utställningen pågår t o m 2017-08-31,

Mia Olsson använder bland annat sisalfibrer till sina textila verk. Hon färgar fibrerna och fogar ihop dem. Här har hon veckat fiberarket och format till en tredimensionell textil skulptur.

Kathie Pettersson gör sitt eget papper. De blå pappersarken har hon gjort av fiber från mullbärsträd och färgat med pigment. Arken är hopknutna med garn som hon har lagt in i pappret vid tillverkningen. Till bilden i bakgrunden har hon använt abacafibrer, lin och krita.

Camilla C Hickmans rumsavdelare är vävda i slingerväv. Hon har vävt av ett blandgarn silke/merino och färgat med indigo.

 

Skynda, skynda!

fågel

Det finns några platser kvar på kursen i yllebroderi, som jag ska ha i Gnesta 17 – 18 juni. Till och med måndag i nästa vecka, 2017-05-29, går det bra att anmäla sig till Karin Edlund, hemslöjdskonsulent i Sörmland, titta HÄR.

Med utgångspunkt från stygn, former, färger och motiv i traditionellt
yllebroderi skapar vi något eget, i traditionens spår eller helt nytt och innovativt. Rita ditt eget mönster eller använd något av mina. Skissen för vi över till tyget med hjälp av OH-plast och textilfärg. Den som vill kan prova på skarvsöm, ett bra sätt att foga samman mindre broderade bitar till kuddar, väskor eller något annat. Jag visar olika sätt att dekorera och förstärka hörn och kanter på t ex kuddar med tofsar och fransar. Kursen passar både för nybörjaren och för den som har broderat en del tidigare. Material ingår i kursavgiften, men ta gärna med eget om du har. Det kommer också att finnas lite garn och tyg att köpa.

blågröna garner 2

 

Bussutflykt – del 4

Sista stoppet på bussresan i torsdags 2017-05-18 var hos Hälsinge Linneväveri i Näsviken. Bakom den blå dörren döljer sig ett litet familjeägt väveri, med lin- och vävkunskaper i flera släktled, med ett 10-tal gamla industrivävstolar. Vi fick en kort men innehållsrik föreläsning om verksamheten och kunde sedan titta oss omkring lite på egen hand.  Två personer sköter det hela. En person ansvarar för vävningen och vävstolarna, från att tänka ut och stansa mönstren i hålkortsremsorna till att klippa ner de ibland flera hundra meter långa vävarna. Den andra personen synar, fållar och administrerar. Det var intressant att se och höra att det finns en så småskalig och flexibel textilindustri. Trots att de allra flesta deltagarna på resan väver själva, så shoppades det en del. Även jag hade ett par dukar med mig hem.

Läs mer HÄR.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

 

Bussutflykt – del 3

Här kommer mer från resan till Hälsingland i torsdags 2017-05-18. I Holma Helsinglands lokaler finns Vävföreningen Freja. De hade så många vävstolar att jag tappade räkningen. Tiden var knapp, bussen skulle vidare och jag hann inte titta så mycket.

I en vävstol fick jag syn på en väv som såg bekant ut. Vävsedeln låg på vävpallen. Och mycket riktigt, när jag kom hem letade jag upp väven i Maria Collins bok Våra Hemvävnader från 1925, fässingväv från Övre Hälsinglands hemslöjdsförening i Hudiksvall.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

Bussutflykt – del 2

Holma 1

Nästa stopp på bussresan i torsdags, 2017-05-18, var hos Holma Helsingland i Forsa. Där pågick en liten mässa med försäljning av garner, böcker och vävtillbehör. Jag hade nog förväntat mig lite mer innehåll.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men jag var nöjd ändå. Gamla fabriksmiljöer är fascinerande och jag gick en sväng med kameran. En gång i tiden sysselsatte linspinneriet hos Holma Helsingland hundratals arbetare, enligt uppgift ca 700 personer på 1930-talet. År 1972 flyttades större delen av verksamheten utomlands och nu står en stor del av de enorma fabrikslokalerna tomma. Men Holma Helsingland finns fortfarande som varumärke för vävgarner av hög kvalitet och färgning av garnet sker i lokalerna i Forsa. Jag hade gärna knallat runt ytterligare en stund, tittat mig omkring och pratat mer med ”gubbarna” som jobbade med garnerna. Men bussen skulle vidare.

För några år sedan tolkade brodösen/konstnären Ulrika Mars arbetet i spinneriet med stygn, med utgångspunkt från gamla foton och med arbeterskornas livsvillkor i centrum. HÄR finns en artikel från Dala Demokraten.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

Bussutflykt – del 1

Många timmar på bussen blev det igår 2017-05-18. Vävföreningen Skytteln i Arboga hade lockat 50 textilintresserade passagerare med på resan till Hälsingland och Vävdagarna i Forsa.

Första stopp var Forsa Folkhögskola. I en fint hängd utställning visade de 22 eleverna på skolans olika vävutbildningar sina väl genomtänkta och väl genomförda vävnader. Det var roligt att prata med väverskorna som gärna och engagerat berättade om sina vävar. Dessutom presenterade alla elever sig själva och sina tankar kring vävningen i en överskådlig katalog.

Överst linväv med tryckt motiv av Ulrika Juhlin. Trycket är inspirerat av en schablonmålad tapet i en gård i Bjuråker.

De färgglada handdukarna i dräll är vävda av Elin Tornseglare .

Piret Kaaman-Lepisk har stiliserat den traditionella åttabladsstjärnan, gjort om den till ett mönster i kuvikas och vävt handdukar

Anna Ström har vävt barnfiltar och kantat med ett fint tyg.

Eleverna på distansutbildningen fick som uppgift att analysera äldre textilier och sedan göra något nytt av kunskaperna.

Christine Boyd-Larsson utforskade ett gammalt förkläde och vävde sedan ett tyg med ränder hämtade från förklädet. Tyget blev en blus.

Flera elever hade utgått från analysen av ett gammalt slarvtjällstäcke och gjort nytt efter eget huvud.

Ilse Ellström har vävt med linstränggarn på linvarp och plockat in slarvor av ylletyg.

Elena Semenova vävde in lintrasor i linvarp till sin matta och gjorde inplock med bomulls- och ylletyger.

HÄR finns alla fyra inläggen om bussresan till Hälsingland.

Broderier på mina väggar

På mina väggar finns några broderier med stygn sydda av andra än mig.

Tavlan överst sydde Greta, en syster till min farmor. Greta dog 1929, bara 23 år gammal. Broderiet fanns hos hennes man och sedan hos min faster, som tyckte att det skulle passa hos mig. Det är jag glad för!

Växterna på fönsterbrädan har jag sett så länge jag kan minnas. Min mamma broderade innan jag föddes. troligen på 1940-talet. Jag har ett minne av att det fanns en likadan tavla hos min moster. Kanske hade systrarna köpt varsin materialsats, eller ritat av mönstret från någon tidning.

Britta Lincoln är en av mina idoler när det gäller textil konst. Det lilla rosa broderiet köpte jag för några år sedan på en utställning i Örebro.

Lena Lundgren är konstnären bakom det här verket. Lena är både keramiker och brodös och kombinerar gärna lera och textil. Just här har hon inte använt stygn, men det är i alla fall tyg och tråd.

Till sist en indisk kvinna på väg från brunnen. Broderiet kommer från Mahila, ett projekt startat av Elsa Agelii för att förbättra levnadsvillkoren för kvinnor och flickor i en by i nordvästra Indien.

Länkar:
Britta Lincoln, HÄR finns en film och HÄR är en text.
Lena Lundgren, HÄR är Lenas hemsida.
Mahilas hemsida finns HÄR.

 

Mönster

Fina schablonmålade dekorer till väggar och annat gör Anna Berg från Julita. De här mönstren visade hon igår 2017- 05-13 på en liten byggnadsvårdsmarknad här i stan.

 

Anna gör mönster efter eget huvud, enligt kunders önskemål eller med tydlig inspiration från äldre förlagor. Mönstret nedan har hon ritat av från Julita Gård där det förekommer i olika färgställningar.

Läs mer HÄR på hennes hemsida.

På gång

frövifors 4

För ett tag sedan öppnade jag en låda med tygbitar, färgade med växter och skrot på olika sätt, titta HÄR. Nu har använt en del av tygerna. Först sydde jag stora kassar av de största tygbitarna, sedan mindre påsar av mindre tygbitar och sedan ännu mindre påsar av ännu mindre tygbitar. Nu skarvar jag ihop de minsta tygresterna till nålbrev, ungefär samma modell som dem jag sydde i höstas, titta HÄR. För att göra nålbreven lite stadigare ”armerar” jag med bitar av ett kasserat, slitet örngott. En gammal snusnäsduk blir foder.

En del av det jag sytt kommer att finnas på sommarutställningen Fiber och Färg på Frövifors Pappersbruksmuseum i sommar, vernissage 2017-05-27. Mer information finns HÄR.

frövifors 2

Stickar till Hilma

Hilma, en ny liten människa i släkten, skulle få en egen tröja, tänkte jag. Men det visade sig att hon växte snabbare än jag stickade, så jag repade upp den halvfärdiga lilla koftan i storlek 3 – 6 månader. Nu blir det istället en väst/tunika av garnet, i en något större storlek. Tröjor till små barn finns det dessutom redan gott om hemma hos Hilma. Dels finns koftan som hennes storasyster Edith fick för ett par år sedan, titta HÄR. Och dels finns det en hel hög med tröjor som jag stickade till barnens pappa och hans bröder för så där 30 – 35 år sedan, till exempel den här. Roligt att tröjorna finns kvar och kan användas av ännu en generation!

 

Lätt som en plätt

Egentligen tycker jag att stolarna är finast utan dynor. Men det är skönare att sitta på textil än direkt på sitsen. I mitt tyglager fanns ett vadmalsliknande tyg, ett valkat ylletyg, som jag köpt för att brodera på. Kvalitén på tyget är emellertid inte den bästa, så det känns lite onödigt att lägga tid och tråd på att pryda tyget. Men till att sitta på duger det bra.

Jag måttade in storleken på dynorna med en mall av tidningspapper, klippte två cirklar till varje dyna, nålade ihop tygerna i kanten och sydde några varv på symaskin med svart sytråd. Gjort i en handvävning och lätt som en plätt. Nu sitter vi lite mjukare.

 

Dag 120 – stygn varje dag 2017

Av årets hittills avverkade 120 dagar har jag sytt i 118 dagar i utmaningen Stygn varje dag 2017 på Facebook. Tidigare har jag sagt att jag syr planlöst och det stämmer till en del. Jag har gjort många medvetna val, t ex att enbart använda svarta och röda trådar. Sedan mitten av februari har jag bara använt korsstygn. Den röda tråden har tagit slut, så nu blir det svart. De svarta strecken och kvadraterna ser kanske lite konstiga ut, men den som tittar lite noggrannare ser att jag syr mellanrummen från de röda 8-bladsstjärnorna.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

Blåfärgning

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tyger veks, klämdes ihop, vreds, virades runt rep och färgades i färdigblandat indigobad i går på Eskilstuna Konstmuseum. Hemslöjdskonsulent Karin Edlund hade engagerat Douglas Luhanko och Kerstin Neumüller från Unionville (titta HÄR) i Stockholm för att hålla en workshop. Efter en liten föreläsning om indigo satte vi igång att mönstra tyger i mer eller mindre komplicerade varianter av shibori (HÄR finns fler blogginlägg om shibori och ikat). En riktigt bra dag!

Kerstin och Douglas har nyss kommit ut med boken Indigo: Odla, färga, skapa. Mer om boken en annan dag.

Handvävd daldräll

Framför mig har jag en stor handvävd daldrällsduk. Nej, jag har inte vävt själv, duken har jag köpt. Hundra kronor betalade jag i en andrahandsaffär. Oemotståndligt.

Duken är vävd i två delar med längsgående söm. En skicklig väverska/vävare har lyckats få en närmast perfekt mönsterpassning i de två våderna. Varp och tuskaftsinslag är av bomullsgarn och mönsterinslaget består av ullgarn. Varptätheten är ca 24 trådar per centimeter. En liten fläck hittar jag, men den står jag ut med. Jag är mycket nöjd med mitt köp!

Studio Supersju – framtidens vävgrupp

Studio Supersju –  vilket kaxigt namn! I gruppen ingår sju kvinnor som de senaste åren har studerat textil på Textilhögskolan i Borås, Handarbetes Vänner och Konstfack. Sedan i höstas har de gemensam ateljé vid Årsta Torg i Stockholm. ”Framtidens vävgrupp”  kallar de sig för på hemsidan/bloggen och säger att de ser styrkan i att samarbeta i stället för att konkurrera. De vill tillsammans ta upp kampen för handvävningen och med avstamp i traditionen ta väven in i en ny tid. Det låter bra och hoppfullt! I gruppen ingår Siri Pettersson, Miriam Parkman, Josefin Gäfvert, Mirjam Hemström, Ia Centerhall, Arianna Funk och Vega Määttä Siltberg. Flera av medlemmarna har redan premierats med stipendier och andra utmärkelser. Läs mer om gruppen och medlemmarna HÄR.

Under några dagar visar de sina vävar i en pop-up butik på Fiberspace Gallery i Stockholm. Jag var där igår och gillar vad jag såg. Sista chansen att se gruppens textilier den här gången är redan imorgon 2017-04-23, men med största sannolikhet blir det fler tillfällen framöver.

Här är ett litet urval från igår. Överst en daldräll av Josefin Gäfvert, nedan detalj av samma väv.

Mer av Josefin Gäfvert, båda sidor av en dubbelväv.

Siri Pettersson har färgat ikat och vävt halsduken.

Siri Pettersson 1

Hon har också vävt mattor i tät trasrya.

Vega Määttä Siltberg har vävt längderna med vass som inslag.

Och till sist Miriam Parkmans trasväv med texten VI SKA FORTSÄTTA VÄVA!

Yllebroderi – nyfärgat garn och kurs

Flera nyanser av cerise, rött, orange, blått, grönt och turkos färgade jag i förra veckan för att kunna fylla på lagret med garner till yllebroderi. Snart färgar jag igen ett par dagar och då blir det gula och lila kulörer och några fler nyanser av grönt. HÄR i min lilla butik finns mer information om garnet.

Den 17 – 18 juni kommer jag att ha en kurs i yllebroderi i Gnesta, ett samarbete med hemslöjdskonsulenterna/Sörmlands Museum. Kursen passar både för nybörjaren och för den som har erfarenhet av broderi. Stygn, former, färger och motiv i traditionellt yllebroderi får bli utgångspunkt till att skapa något eget, i traditionens spår eller helt nytt och innovativt. Anmälan görs till Sörmlands Museum, titta HÄR, men jag svarar gärna på eventuella frågor om kursinnehåll och liknande.

Strukturer, linjer och färger

Detta bildspel kräver JavaScript.

Raku som formspråk är namnet på en kurs på Eskilstuna Folkhögskola. Deltagare i kursen visar t o m 2017-04-21 resultat av sitt arbete i skolans galleri. Om keramik kan jag bara litegrann. Men jag vet i alla fall ungefär vad raku är, titta HÄR. Genom att studera strukturer, linjer och färger får jag lite behövlig input.

Påskpynt

Påskriset på gågatan och andra ställen här i stan är pyntat med rosetter av band i ekologisk bomull i år. Eskilstuna kommun hittade ingen leverantör som kunde garantera att påskfjädrarna inte kommer från levande djur och att inga djur har lidit skada vid framställandet av pyntet. Och då blev det så här fint!

Jag är inte så bra på att pynta hemma, men till påsk brukar jag i alla fall ta fram ett par små söta virkade hönor inköpta för länge sedan i en by i bergen på Kreta. Dem hade jag tänkt visa nu, men det verkar som om hönsen har försvunnit i flytten. (Annat som fortfarande är borta efter 4 månader är skoborstar och skokräm samt alla mina raka stickor.) Så istället för hönor blir det samma kycklingar som jag visade förra påsken. HÄR finns en beskrivning om någon vill göra egna.

 

 

Kurser i sommar – färga med växter och skrot

I sommar kommer jag att ha flera kurser i att färga papper och textil med växter, skrot och lite köksavfall.

Första tillfället blir veckan efter midsommar, en hel vecka 26 – 30 juni, på Eskilstuna Folkhögskola i området Munktellstaden i centrala Eskilstuna. Det blir premiär för mig att ha kurs där och det ska bli spännande. Jag har gått ett par sommarkurser och vet att det är ett trivsamt ställe. Kursen är fulltecknad, men det kanske går att skriva upp sig som reserv. Eller varför inte gå en annan kurs på skolan. Titta HÄR.

Sedan blir det två kurser, eller snarare workshops, på en av mina favoritplatser, Frövifors Pappersbruksmuseum några mil nordost om Örebro. Sommarens utställning på museet har rubriken Fiber och Färg och då passar det ju bra att färga. Den 15 juli blir det färgning av papper och textil med växter och skrot. Den 29 juli är inriktningen lite annan. Vi börjar med att göra snoddar och snören med fingrarna som enda redskap. Snoddarna och snörena använder vi sedan när vi färgar tygbitar med växter och skrot. Passar för vuxna och barn från 10 år. Mer information finns HÄR på bloggen.

Den 19 augusti är det dags igen, den här gången utanför Kil i Värmland. Workshopen sker i samarbete med hemslöjdskonsulent Carina Olsson, scrolla längst ner på den HÄR sidan.

Det blir troligen en fortbildningsdag för lärare också i höst i samarbete med hemslöjdskonsulenterna i Sörmland. Mer information kommer!

Vill du se bilder från tidigare kurser, från mina egna färgningar och från andras färgningar – klicka HÄR eller på kategori Växtfärgning i högerkanten.

färgade tyger

Väskor vackra som smycken

Jag kunde inte låta bli att köpa den här boken, Sy väskor vackra som smycken av Helena Bengtsson. I boken finns beskrivningar på ett 15-tal nya, personliga väskor med inspiration från traditionella kjolsäckar eller kjolväskor till folk- och bygdedräkter.

Det jag gillar mest i boken är Helena Bengtssons förhållningssätt. Hon uppmanar oss att ta det material som vi råkar ha tillgång till och sedan använda hennes förlagor som utgångspunkt. Till hjälp finns information om lämpliga redskap och beskrivningar av stygn och sömnadsdetaljer.

Jag behöver snart göra en ny väska som ersättning till den HÄR, som börjar bli sliten. Med hjälp av beskrivningarna i boken ska jag nog ge mig på att använda lite skinn från en slaktad soffa.

Mer väskinspiration finns HÄR på Digitalt Museum, sök på ”kjolsäck” eller ”kjolväska”. Och titta HÄR på väskan som Madde gjort med boken som inspiration.

Dag 90 – stygn varje dag 2017

Idag är årets 91:a dag och jag fortsätter med utmaningen Stygn varje dag 2017. Bilderna visar hur broderiet ser ut efter 90 dagars stygnande. Dagens stygn syr jag ikväll. Två dagar har jag missat att sy, när jag deltog i Fårfesten i Kil och var alldeles för trött på kvällarna. Jag tänker inte så mycket, utan bestämmer från dag till dag vad som ska hända på tyget. Just nu syr jag 8-bladsstjärnor i korsstygn. Linnet är egentligen för tätt för att jag ska se att sy över räknade trådar. Längst upp till vänster bland stjärnorna tappade jag bort mig lite och stygnen fick flyta iväg.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

Sprättar upp och gör om

Lite trevlig och avkopplande handsömnad var allt som var kvar att göra. Trodde jag. Det visade sig emellertid att jag hade snurrat till det helt och hållet och vänt tygerna åt fel håll. Så himla klantigt. Bara att sprätta upp och göra om. Lugn och tålamod. Det blir nog bra till slut, men ett par timmar senare än beräknat.

Återbruksslöjd

Handvävda, kasserade gamla cottolinlöpare brukar det finnas gott om i secondhandbutiker. Ofta kostar de bara några tior. Just de här fanns hos Eskilstuna Folkhögskola, i lokalerna där kurserna i Recycle Design – återbruk håller till. Skolan har längre och kortare kurser i ämnet (titta HÄR) och så finns onsdagsträffarna, dit vem som helst kan komma och återbruksslöjda utan kostnad.

På träffen i onsdags var temat just ”bordslöpare”. Vi hade fri tillgång till löpare, symaskiner, sytråd, band, dragkedjor och annat som vi kunde hitta i skolans stora lager. Med öppna sinnen granskades löparna och vi valde bland intressanta färgkombinationer och fina randningar. Snabbt omvandlades löpare till personliga kassar, väskor, förkläden och annat användbart. Så mycket bättre och roligare att använda sånt som redan finns än att köpa nytt! Nästa onsdag 2017-03-29 är temat ”sashiko”. Det blir kul att se vad Eva Svensson, lärare på folkhögskolan och den som håller i onsdagsträffarna, dukar fram.

De flesta av Eskilstuna Folkhögskolas utbildningar finns inne i stan i gamla industrilokaler på Munktellområdet. Men återbrukskurserna ligger lämpligt nog i ReTuna , en galleria några kilometer från centrum med butiker som bara säljer återbrukade varor, renoverade, ombyggda eller i befintligt skick. Läs mer om ReTuna HÄR och HÄR.

 

Det här med daldräll…

Daldräll har jag bara vävt ett par gånger i hela mitt liv. Att utforska tekniken har aldrig intresserat mig och det beror nog på mitt första, misslyckade, försök.

Det är 45 år sedan jag gick en terminskurs i vävning och vävde duken i daldrällsmönstret ”Kattfot i slinga”. Vävsedlarna från utbildningen har försvunnit för länge sedan, men det ser ut som om varpen kan vara bomullsgarn 30/2, oblekt. Varptätheten är ca 22 trådar per cm. Inslaget både i tuskaften och i mönstret är oblekt lingarn, gissningsvis nr 24.  Kanterna är i det närmaste perfekta och jag kan bara se något enda litet vävfel. Bra gjort av en nybörjare, om jag får säga det själv.

Men det är en betydelsefull sak som gjorde att duken ändå kändes som ett stort misslyckande. Vår lärare var ofta sjuk och vi fick klara oss bäst vi kunde på egen hand. Ingen talade om att vävlängden ska mätas med varpen avspänd. Så när duken var nerklippt och hade vilat lite visade det sig att den inte var kvadratisk. Fållad (för hand med stygn så små att jag inte ser dem längre) är duken 98 cm bred och 91 cm lång. Duken är aldrig använd, den har legat undangömd i ett skåp i alla år. Nu är det nog dags att försöka glömma att det är en misslyckad duk och istället se den som en fin tygbit som kan användas till något annat.

Om någon vill väva ”Kattfot i slinga” (”Snail trail” kallas mönstret på engelska) så finns en vävsedel bl a i boken Daldräll av Anna Thomasson och Elisabeth Andersson.

Hellre laga än köpa nytt

 

Redskapen ska ju helst bara fungera, utan krångel. På min gamla nystvinda, som snurrat tusentals varv, hade flera pinnar gått av. Jag tejpade ihop dem provisoriskt med maskeringstejp. Det höll inte så länge och jag muttrade någonting om att köpa ny. Men så fick jag lite hjälp och nu är pinnarna lagade. Nystvindan snurrar vidare.

 

Hur ska jag börja?

Dags att sätta igång med ett nytt projekt. Jag tänker använda en del av mina växtfärgade tyger. Det finns ungefär en halv flyttlåda med tygbitar, färgade på olika sätt med rost, indigo och diverse växter. Men hur ska jag börja? Vad ska jag välja? Har jag tänkt rätt? Blir det bra?  Det är nog bäst att bara sätta igång, se vad som händer och kanske, vid behov, ändra färdriktning. Kanske blir det något som jag kan visa lite längre fram.

Inspirationsträffar

I veckan som kommer ska jag träffa en grupp kvinnor ett par timmar och förhoppningsvis inspirera dem till att brodera mera, ett samarbete med Hemslöjdskonsulenterna i Sörmland. Jag gör iordning materialsatser till yllebroderi genom att trycka upp mönster på ylletyg och sortera garner i flätor. Materialsatserna blir en utgångspunkt för att undersöka stygn och former.

På Fåresten fick jag många frågor om hur jag för över mönster till ylletyg. Jag har visat det tidigare på bloggen, titta HÄR.

 

Ränder från Gotland på Fårfesten

Ränder får jag aldrig för mycket av! Här är några randningar från Gotland som jag såg på Fårfesten i Kil, bara några exempel av en hel mängd prover, vävda som tre långa längder.

Ränderna är rekonstruktioner av gamla bolstervar, enligt information på Fårfesten vävda till en lantbruksutställning i Visby 1957. Längderna är inmärkta med GLH 1265, GLH 1266 och GLH 1267 och jag hittar dem på Digitalt museum, titta HÄR.  Där står det att de vävdes på 1940-talet. Vare sig ränderna vävdes på 1940-talet eller 1950-talet så var det en glädje att se alla varianterna.

      

 

Fårfesten i Kil

farfest-1

Nu är jag hemma igen efter intensiva och roliga dagar på Fårfesten i Kil. Så här tomt i Sannerudsskolan var det bara på torsdagskvällen när utställarna packade upp och innan de mer än 9.000 besökarna vällde in under tre dagar. I bakgrunden till höger anas Karin, Kate och Marianne, tre av de många entusiasterna i Fåreningen Fårfest i Kil som lägger ner så mycket arbete och omtanke på att skapa en fantastisk fest för alla som kommer till Kil.

Precis som förra året (titta HÄR) hann jag inte se så mycket mer än det som fanns alldeles intill mig. Hos Louise Ström, Språngmurs AB, gick det att prova att väva band i brickvävning och förstås beundra alla fina band som Louise vävt. Ulla-Britt Sätter, Hantverkstorpet, hade dukat upp med prover på många garntekniker och visade olika varianter av nålbindning, krokning och virkning. Hos Jeanette Rångeby, JAR Form, fanns material för att prova på skarvsöm.

Om knappt ett år, i mars 2018, är det dags igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Förberedelser

3-mm-2

Nu är det snart dags igen, dags för en av årets höjdpunkter – Fårfesten i Kil!
Årets fest 2017 pågår 3 – 5 mars, se mer HÄR.

Här hemma är förberedelserna i full gång. Jag packar bilen med garn till yllebroderi (ca 80 kulörer), tyg till yllebroderi och små materialsatser, vävda sjalar och lite annat. Och så planerar jag för kursen jag ska ha i flerfärgsvirkning på söndag 5 mars.

Hoppas vi ses!

3-mm

nystan-2

Snart ska jag väva igen

tom-vavstol

Så här ska det ju inte se ut. Ingen varp finns i vävstolen. Istället är den förvaringsplats för korgar. Jag är så sugen på att sätta igång och väva, men det har varit en massa annat att göra på sistone. Men snart så är det dags att tänka vävning igen.

vavmagasinet-2

Vävlängtan blev inte direkt mindre när senaste numret av Vävmagasinet, nr 1/2017, med ull som tema, kom i brevlådan häromdagen. Min vävlust ökar av allt läsvärt och sevärt i tidningen, till exempel ryan som Åsa Viksten Strömbom har vävt med inspiration från Roslagens båtryor.

vavmagasinet

Det var också roligt att bli påmind om den intressanta halsduken som Hemslöjden i Östergötland tog fram till Kulturhuvudstadsåret 1998 i samarbete med Nygårds Anna.

vavmagasinet-1

 

Äggmacka och benmuddar

torshalla-2

Igår, när jag stod och väntade på bussen på Östra Torget i Torshälla, passade jag på att titta mig omkring lite på torget. Anledningen till utflykten var att just igår, 2017-02-24, startade Torshällas jubileumsfirande. Orten fick stadsrättigheter år 1317, när Birger Magnusson var kung. Tänk er, för 700 år sedan!

Flitiga fingrar har prytt torget med stickad och virkad garngraffiti. En parksoffa har fått mjuk och skön klädsel. I soffan finns en kudde att luta sig mot och förtäring i form pilsner och äggmacka.

torshalla-3

Allan Ebelings staty Vattenbärerskan har fått lite värme runt vristerna.

torshalla-5

torshalla-4

Och träden har blivit dekorerade med blommor.

torshalla-1

Virkad mönstermagi

m-gullberg-1
Virkad mönstermagi
är namnet på Maria Gullbergs nya bok  som kom i förra veckan. Jag fick ett recensionsexemplar från Hemslöjdens Förlag.

Maria Gullbergs utforskade virktekniken redan i sitt examensarbete på Konstfack i slutet av 1980-talet, en teknik som det rynkades på näsan åt både i akademiska kretsar och i hemslöjdsvärlden. Jag såg hennes examensarbete på någon utställning på Liljevalchs och minns att jag blev både överraskad, glad och imponerad.

I nya boken har hon gett sig på att utveckla mormorsrutan. Här finns närmare 20 varianter av fantasifulla rutor, både brokiga och strama av olika svårighetsgrad. Det finns tips på hur rutorna kan bli till en sjal, en kudde, väska eller pläd.

Boken heter ju Virkad mönstermagi och det känns verkligen som magi när rutor sätts ihop och helt nya mönsterformer bildas, som här i Rutan Rut och 50-tal.

m-gullberg-4

m-gullberg-3

Beskrivningarna är utförda som diagram med symboler för de olika typerna av maskor. I början av boken finns instruktioner om vad tecknen betyder och hur maskorna utförs. Vid första anblicken ser det ganska knepigt ut, men när jag nyfiket testade så var det inte alls besvärligt att förstå. Jag valde att virka rutan Fröken Blom som har beteckningen ”medelsvår”. Det var riktigt roligt och gick bra. Jag kunde dock inte hitta någon förklaring till hur ”reliefmaska” skulle virkas, utan fick gissa lite. När jag har virkat ytterligare en ruta kan jag också följa beskrivningen på hur rutorna kan virkas ihop efterhand. Då slipper jag sitta där med en stor hög som ska monteras på slutet. Och så funderar jag på hur uttrycket blir i just denna ruta med en annan färgskala. Jag borde nog prova med mina rester av växtfärgat garn i milda kulörer. Det kan bli en söt liten kudde!

m-gullberg-2