Författararkiv: Elisabet

Tuskaft


Tuskaft
är namnet på Tina Ignells nya bok. Boken handlar givetvis helt och hållet om tuskaft, den enklaste vävtekniken, ”under en och över en”. Enkelt, javisst, men ändå är möjligheterna till variation i vävstolen nästan oändliga.

Boken är full med förslag och idéer på hur tuskaft kan användas till intressanta vävar. Många olika material, invävda vecktrådar, färgeffekter, tomrör, infärgning i form av ikat och shibori, olika typer av efterbehandlingar – det är bara ett litet urval av bokens innehåll. De olika vävnadsförslagen visas på helsida i naturlig storlek och mina fingertoppar längtar efter att få känna på tygerna i verkligheten. Jag får förstås också längtan efter nya vävar i vävstolen. Mitt senaste fyndköp, ett ljuvligt mjukt garn i merinoull, skulle egentligen bli en stickad tröja. Men garnet passar kanske bättre till halsdukar i någon tuskaftsvariant? Jag bläddrar i boken och funderar lite till.

Pristagare

Utställningen OMSLÖJD – När samlat möter nytt pågår just nu på Örebro läns museum, ett samarbete mellan Örebro läns slöjdförening och museets personal, bl a hemslöjdskonsulent Lina Jatko, titta HÄR.

I lördags var det prisutdelning. Slöjdföreningen hade med hjälp av en jury valt att premiera bidrag från tre av utställningens deltagare. Anneli Linder fick pris för sin klänning med blocktryck. Erik Torstensson prisades för sina tovade penningkattor, inspirerade av en börs i museets samlingar tillverkad av ett kattskinn. Jag har ingen bild på Eriks bidrag, men utställningen pågår t o m 2018-01-28, så än finns det gott om tid att se katterna med egna ögon. Och jag fick pris för mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jätteroligt att få uppskattning!

Växtfärgning i november

Ikväll förbereder jag det sista inför en workshop imorgon, Färga papper och textil med växter och skrot. I morse var jag ute i regn och kyla för att titta efter växter. Att det skulle finnas torra eklöv på marken som komplement till lökskalen, det visste jag. Men att det dessutom fanns hallonblad, lupin och blad från nyponbuske hade jag inte förväntat mig så här i mitten av november. Fingrarna stelnade snabbt i höstrusket, men jag hoppas ändå att jag fick ihop så att det räcker till morgondagens kursdeltagare.

Nyfärgat

Häromdagen stod färggrytan på plattan i några timmar. Lagret av broderigarner behövde påfyllning med gult och orange.  Det är så roligt att färga, att väga upp och blanda färgpulver, hålla koll på temperaturen och omvandla vitt till soliga kulörer. Nästa gång det är dags blir det rosa nyanser. HÄR i min lilla butik finns garn till den som vill brodera.

Eva Hild utforskar tomrummet

 

Eva Hilds stora skulpturer i stengodslera, och några i hållbarare aluminium, visas just nu på Eskilstuna Konstmuseum. Skulpturerna i vitt eller svart buktar mjukt ut och in. Formerna är rena, men absolut inte enkla. Ljus, skuggor, djup och genomsiktlighet gör att intrycken förändras beroende från vilket håll verken betraktas. Jag fastnar för konstnärens ord ur utställningstexten: ”Hur kan ett tomrum gestaltas? Och det handlar inte om tomhet, om något som är uttömt, utan om rum. Tomrummet har en volym.” Spännande tankar.

Men hur sjutton gör hon när hon skapar dessa intrikata former i lera? Kanske får jag veta mer 2017-11-24 när Eva Hild håller en föreläsning om utställningen och om sitt konstnärskap. Kl 12.30 på Konstmuseet noterar jag i min kalender.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En  vägg i den stora utställningssalen upptas av skisser, lika intressanta som de färdiga verken.
Utställningen pågår till 2018-01-07.

 

Dag 304 – stygn varje dag 2017

Jag har samma frågor som för en månad sedan:  Kanske är det färdigt så här? Eller ska jag fortsätta? Hur, i så fall?  Det handlar om mitt broderi i FB-utmaningen Stygn varje dag 2017. I oktober har jag fortsatt med kanten runt och så har det blivit lite utfyllnad här och där.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några andra av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

Garn

Knudegarn i Lönstrup hade inte öppet när jag promenerade genom den lilla charmiga orten i förra veckan. Jag får vänta ett tag med att se, klämma och lukta på de lokala garnerna, tills nästa besök på Jylland. Nu kan jag titta HÄR, på butikens hemsida.

Hos Garnudsalg i Ålborg var det i alla fall öppet, som varje fredag, och vi var många som trängdes bland garnhyllorna. Andra dagar är det bara försäljning på nätet, titta HÄR. Om jag köpte något? Jag blev verkligen nyfiken på deras ”upcycled wool” och ”recycled cotton”, men där och då kunde jag inte se vad jag skulle använda garnet till. Så det fick bli ullgarn i fina färger till halsduksvävar. Inför nästa besök får jag vara lite bättre förberedd.

Nästa väv

Nu har jag varpat till min nästa väv. Det är svart, det är smalt och det är början till en ny väska. Så här såg min nuvarande väska ut när den var ny, i april 2014. Titta HÄR också.

Efter att ha använts så gott som varje dag i mer än tre år börjar den se lite trälig ut. Färgen på det växtfärgade ylletyget har bleknat en del, det svarta tyget är slitet, fodret är smutsigt och det hänger lösa trådar från det brickvävda bandet. Men blixtlåset har hållit bra. Det kan jag sprätta bort och använda igen. Hur min nya väska ska se ut har jag inte bestämt. Kanske blir det ett växtfärgat tyg igen, eller kanske något broderi. Vad jag vet är i alla fall att jag behöver ett brickvävt band till axelrem. Och det är på gång!

Mer från vävstolen

Nu har jag varit flitig! Tre halsduks-/sjalvävar i ullgarn har det blivit på knappt två veckor. Mest tid har gått åt till att räkna, väga och tänka för att få garnerna (rester, reafynd, växtfärgat från 1980-talet och annat ur förrådet) att räcka till så fina vävar som möjligt. HÄR visade jag garner i bruna respektive gula kulörer. Varparna är korta, lagom till två halsdukar à ca 190 cm. För att vara lite rationell har jag använt samma trampuppknytning till alla tre vävarna. Och så har jag inte brytt mig om att lossa eller lyfta bort solvkäpparna vid pådragningen, bara dragit isär solven och låtit varpen gå emellan. Jag har vävt i kypert med 7 trådar/cm i varpen i en 35-rörssked.

Till den bruna väven har jag varpat med sju trådar i olika tjocklek, från ett tunt entrådigt till ett ganska tjockt melerat handspunnet, inköpt någonstans för länge sedan.  Jag varpade tills det garn som fanns minst av tog slut och fick en vävbredd som bara avvek någon centimeter från mina beräkningar.  Inslaget i båda halsdukarna är ullgarn 6/1, mörkbrunt i den ena och ljusare brunt i den andra.

Varpen i de blå halsdukarna är ullgarn 12/2, färgat med syrafärg. Det fanns några små restnystan och även lite större mängder som var avsedda till ett projekt som aldrig blev av. Jag beräknade en ungefärlig varpordning men sedan var det garnmängden som bestämde den slutgiltiga bredden på ränderna. Här är det som blev kvar.

Kyperten vänder med skarp anslutning.

De gula halsdukarna var de som krävde mest tankearbete och räknande. Jag höll på länge och plockade fram och tillbaka med växtfärgade garner i olika gula toner, la till och tog bort igen. Till slut varpade jag med fyra trådar och lät restgarn från en stickad väst (titta HÄR) och en växtfärgad tråd, som det fanns ett helt hekto av, vara med i hela varpbredden. Jag kombinerade på olika sätt med smånystan av växtfärgat och lite annat garn. Garnmängden fick bestämma bredden på ränderna.

De gula halsdukarna är nerklippta nu. Fransarna ska drejas och det tar nästan lika lång tid som att väva. Sedan ska halsdukarna tvättas. Efter det ångpressar jag nog, som jag har gjort med de bruna och med de blå, eller också ruggar jag lite lätt med en borste.

Jag haft roligt och jag är nöjd med resultaten. Och garnlagret har minskat med ca 1,4 kilo.

 

Nytt från vävstolen

En del av garnet som jag köpte på Vävmässan i Växjö (titta HÄR) har omvandlats till halsdukar. Två uppsättningar har jag vävt, två korta varpar à vardera två halsdukar. Garnet är Supersoft från Magasin Duett, varptätheten är 7 tr/cm, tekniken liksidig kypert.

I de lila halsdukarna har jag samma garn i inslaget som i varpen. Den ena halsduken har randigt inslag i ena änden och resten består av en enda färg. Den andra halsduken är rutig i samma färger som varpen

En av de bruna halsdukarna är helt rutig och inslaget består av en annan garnkvalité, ett entrådigt garn som jag råkade ha i samma färger som varpgarnet. Den andra bruna halsduken har varpgarnet som inslag med rutor bara i ena änden.

Det är fler halsduksvävar på gång och garnlagret krymper en aning. Snart visar jag mer!

Livet, konsten och saker att sticka

Bandymålvakten Sven ”Sleven” Säfvenberg vaktar kassen iklädd sin stickade kofta. Utan den kunde han inte göra sin plikt i målet. Från början var det en tröja, utan knäppning. Efter många bandysäsonger var tröjan för liten. Den klipptes upp, utökades med påstickade kanter och blev en kofta.

Berättelsen om Sleven och hans kofta finns att läsa i Celia B Dackenbergs nya bok Kulturkoftor. Livet, konsten och saker att sticka. Den som vill ha en egen bandykofta följer bara beskrivningen i boken.

I boken finns också den gripande historien om nordpolsfararen Andrés dagböcker, inlindade i en tröja för att förhoppningsvis klara polarklimatet och bevaras till eftervärlden. Stickbeskrivning finns förstås till en nordpolsfarartröja. Det går också att sticka sig en väckarkofta, efter ett foto på ”väckaren” Mary Smith, som vid förra sekelskiftet iklädd kofta gick runt tidigt på morgonen och väckte londonborna med ärtrör för att de skulle hinna till jobbet. Eller kanske skulle det passa bättre med en elegant blå- och vitrandig fransk sjödamströja i Coco Chanels anda? Jag känner mig mest sugen på att sticka sagomannens målartröja, en sådan tröja som Ivar Arosenius har på sig på ett foto från 1906.


Celia B Dackenberg har återigen skapat en underbar bok, en bok att älska och att återvända till. Hon har hittat stickning i överraskande och fantasieggande sammanhang och har fyllt boken med intressanta och genomarbetade berättelser om kända och okända människor. Den nya boken får göra sällskap i bokhyllan med ett par av hennes tidigare böcker, Sagornas stickbok, som jag skrev om HÄR, och Sparat, titta HÄR.

Woo-Bock Lee på kort besök i Torshälla

Varken kamera eller telefon fick jag med mig när jag cyklade till Torshälla idag för att se en utställning med en av mina favoriter, Woo-Bock Lee. Så tyvärr blir det inga bilder från hennes utställning på Kvarnen. Som tur var låg det i alla fall några tjugor i en ficka och jag kunde köpa en fin liten bok med foton på hennes verk. Ett mycket kort besök gör konstnären i Torshälla, endast två dagar pågår utställningen och imorgon 2017-10-15 är sista dagen.

Woo-Bock Lees material är återanvänt papper från gamla skolböcker från Sydkorea, mullbärspapper som är flera hundra år gammalt. Hon tvinnar snoddar av pappret och flätar in snoddarna i metallnät, eller limmar pappret till nonfigurativa bilder. Jag gillar det lågmälda i hennes bilder och är mycket förtjust i materialet. Så här skrev jag när hon ställde ut på Galleri Nord i Örebro år 2014:  ”Verken utstrålar harmoni och lugn, men tittar man nära ser man många  intressanta detaljer med små papperslappar i olika färg och olika mönstring. Fragmenten av skrivtecken förmedlar hemliga budskap.”

HÄR finns blogginlägget från utställningen i Örebro. Bilden nedan är därifrån.
Se mer HÄR på Woo-Book Lees hemsida. Det går också att följa henne på Facebook.

 

 

Dubbelväv och färgeffekt

Jag upptäckte att jag har glömt att visa närbilder på mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt som t o m 2018-01-28 finns i utställningen OMSLÖJD på Örebro läns museum, titta HÄR.

Min inspiration är gamla tygprover som tidigare tillhörde Örebro läns slöjdförening och som nu ingår i museets samlingar. Det mittersta mönstret i färgeffekt på bilden ovan är samma som på ett av de gamla tygerna. Det ursprungliga tyget är vävt i bomull i blått och vitt. Jag valde att använda ullgarn i svart och vitt. Den blå färgen, som jag färgat med syrafärg, kommer istället igen i de enfärgade rutorna. Färgeffekten är solvad med två trådar svart och en tråd vitt garn. Som synes går det att variera mönstret på många sätt genom att ändra inslagsordningen. Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är som sagt dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Till nästa halsduk valde jag ett av mönstren i den första halsduken, nu med inslagsordningen två svarta och en vit, dvs samma som i solvningen.

Ytterligare en halsduk har jag på utställningen, den visade jag HÄR när den fortfarande var kvar i vävstolen.

Tänker, väger och räknar

Det här är det roligaste med vävningen, att tänka, väga och räkna. Kan det bli nåt av de här garnerna?  Härvor och nystan dyker upp när jag letar igenom garnlådorna. Det finns kilovis med reafynd, rester från andra projekt, växtfärgat från 1980-talet och bortglömda fina inköp som har blivit liggande i åratal. Jag tänker på sjalar och fortsätter att väga och räkna.

Välkommen in i trasmattans värld!

Finbollar, fulbollar och knasbollar kan man läsa om i Monica Halléns nya bok I trasmattas värld från a-ö, det vill säga Monicas sätt att kategorisera olika sorters mattrasor. Hon visar hur allt går att använda, det fula, det fina och det knasiga, till mattor i genomtänkt formgivning där varje sorts trasa kommer till sin rätt.

Att kalla boken för en vävbok är lite begränsande. Här finns visserligen vävsedlar till vackra trasmattor i olika tekniker, men också historik, fina bilder och en mängd praktiska vävtips. Erfarenhet, kunskap och fakta presenteras i bokstavsordning på ett mycket inspirerande sätt.  Allt genomsyras av Monicas genuina kärlek till mattrasor och trasmattor. På varje boksida upplever jag glädjen i att ta till vara och jag känner mig verkligen välkommen in i trasmattans värld.

Allt går att använda! Av små trasrester kan man väva fina fransar.

Och så här fint går det att göra av de ännu mindre tygbitarna, resterna som brukar hamna i papperskorgen.

En enda liten invändning har jag, särskrivningen av ordet trasmattans på omslaget.

Viking Couture i Enköping

Under namnet Viking Couture presenteras just nu på Enköpings Museum ett intressant samarbete med Annika Larsson och Desirée Köster som initiativtagare, en blandning av arkeologi, couture och skickligt hantverk.

Annika Larsson, med lång erfarenhet som textilhantverkare och industriformgivare, disputerade häromåret i arkeologi med inriktning mot vikingatid och tidig medeltid. I sina studier av textilfynd ur vikingatida gravar kunde hon konstatera att de begravda kvinnorna, redo för färden mot nästa liv, var iklädda högkvalitativa lyxprodukter från fjärran länder. Desirée Köster är verksam i London och skapar måttbeställda cutouresydda kläder. Utställningen är ett resultat av deras gemensamma intresse för slöjdhantverk och ett samarbete med skickliga slöjdare.

Desirée Köster (sömnad), Annika Larsson (textiltryck), Inger Ohlsson (stickning) Lena Köster (spinning, tovning, vävning) och Anna-Karin Jobs Arnberg (broderi) har skapat kreationer med material och hantverkskunnande av högsta kvalité. Inspirationen kommer från de vikingatida gravfynden, men utförandet har anpassats till nutid. ”Dåtid och nutid möts över kulturella gränser och stora geografiska områden” enligt utställningstexten.

Under hösten genomförs en serie workshop på Enköpings Museum med anknytning till utställningen. Programmet finns HÄR .

Utställningen pågår t o m 2018-02-04.

 

 

Dag 273 – stygn varje dag 2017

Under september har det blivit stygn i 26 av 30 dagar på mitt broderi i FB-utmaningen Stygn varje dag 2017. En dag glömde jag helt enkelt bort att brodera. Sedan låg broderiet kvar hemma när jag var i Växjö på vävmässan. Hur ska jag fortsätta? Kanske är det färdigt så här? Men just nu fortsätter jag i alla fall med ytterligare ett varv svarta korsstygn runt bilden.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några andra av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

Väv 2017 i Växjö – del 4, shopping

Magasin Duett

Det går väl inte att åka tomhänt hem från en vävmässa! Jag hade redan innan tänkt att jag skulle köpa ullgarn till sjalar. Magasin Duett hade koner med Supersoft till aningen nedsatt pris. Jag plockade ihop ett urval av de färger som fanns och nu funderar jag på hur jag använder garnet på bästa sätt. Om jag tar detta till varp så kan det nog passa med garn ur förrådet till inslag.

Finska Anna Vasko med företaget Aurinkokehrä hade fantastiskt vackra garner. Ullen kommer från små finska fårgårdar, garnet spinns i Finland och Anna färgar med växter.

Jag kunde inte låta bli att handla. Det blev en härva av ett tunt entrådigt garn, naturligt gråbrunt som fått en svag blå ton av indigo. Det kan nog passa som inslag i en sjal. Eller också blir det ett sånt där garn som jag bara tar fram emellanåt och njuter av.

Handspunnet lingarn

Det här kunde jag inte heller motstå, nystan med handspunnet lingarn hos Östergötlands Hemslöjd. Fyra av dem fick följa med mig hem.

M Hallén 4.jpg

Monica Halléns nya bok I trasmattans värld finns också i min ägo nu. Mer om den HÄR.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Väv 2017 i Växjö – del 3, diverse

Som sagt, det var Vävmässa i Växjö förra veckan, den 21 – 23 sept 2017. Förutom själva mässan var det utställningar och aktiviteter runt om i stan och här är en blandning av lite allt möjligt. På Utvandrarnas Hus finns utställningen Småland Väver ända till 2018-01-28, titta HÄR. Där kan man bl a se många äldre vävar i smålandsväv, solvad upphämta, inlånade från hembygdsgårdar och privatpersoner.

BRAK 3

På Växjös fina stadsbibliotek visade brodöser i Täcklebo Broderiakademi broderier med vävanknytning, bland annat solv och spolar.

På biblioteket fanns också inspirerande förslag på vävning utan vävstol för barn och unga (och även för oss andra), t ex charmiga collage med flygande mattor och små vävda figurer.

Och på Smålands Museum såg jag en ståtlig kista förstärkt med metallband flätade i tuskaft. Men den hade nog inget med Vävmässan att göra…

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Kista

Väv 2017 i Växjö – del 2, lösa trådar

Nu kommer del 2 av mina sorterade intryck från Växjö förra veckan. Temat den här gången är ”lösa trådar”, vävnader i olika tekniker där trådarna ligger i flera lager, upphöjda, i svängar eller lite fritt hit och dit.

Överst syns detaljer av två vävar av Matilda Dominique från hennes undersökande arbete av mångskaftad våffelväv. Jag missade hennes utställning på Konsthantverkarna i Stockholm nyligen, så det var roligt att se våffelvävarna på mässan.

Elvira Jönsson

Elvira Jönsson från HDK Steneby har vävt med löstvinnat bomullsgarn, mohair och belysning.

Marilyn Piirsalu manipulerar och flyttar på varptrådar med hjälp av en speciell sorts vävsked som hon själv har forskat fram. Hon fanns representerad både på mässan och på Växjö Konsthall, där utställningen Trådvandringar/Threadways pågår t o m 2017-10-29, titta HÄR.

I konsthallen visar Marilyn Piirsalu en installation i samarbete med Kadi Pajupuu.

Där finns också verk av bland andra Rita Parniczky

och Maria Ray Johansson.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Väv 2017 i Växjö – del 1, trasvävar

En 328 meter lång trasmatta sträckte sig längs Storgatan i Växjö under några dagar i slutet av förra veckan. Långa mattlängder hade vävts i vävstugor runt om i trakten och fogats ihop. Samordnare var hemslöjdskonsulent Monica Modig Rauden.

Anledningen till detta var Vävmässan, ett evenemang som arrangeras vart tredje år av Svenska Vävrådet (titta HÄR) och i år, 2017, var det alltså Växjös tur att stå för värdskapet.  Jag tillbringade en intensiv dag på mässan och ytterligare några timmar på utställningar på stan. Fötterna blev trötta och huvudet fyllt. Jag sorterar bilder och intryck och delar upp dem i flera inlägg på bloggen. Nu, i del 1, blir det trasvävar.

Siw Andersson

Matta med inplock i varpriktningen, vävd av Siw Andersson. Kan ses i utställningen Småland väver på Utvandrarnas hus ända till 2018-01-28. Titta HÄR.

Även trasryan vävd av Inga-Britt Hjärtberg kan ses på utställningen Småland Väver.

Klara Albertssons trasrya fanns i HDK Stenebys monter på mässan och är hennes examensarbete från programmet Textil, Kropp, Rum. Se mer av Klara HÄR.

Monica Hallén fanns också på mässan. Hon presenterade sin nya bok I trasmattans värld, mer om boken kommer senare. Och så hade hon förstås med sig sina fina trasvävar.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

OMSLÖJD – När samlat möter nytt

Utställningen  OMSLÖJD – När samlat möter nytt öppnade på Örebro Läns Museum i Örebro idag.

Utställningen är resultat av ett projekt som startade under 2016. En arbetsgrupp bestående av representanter från Örebro läns slöjdförening och personal från museet valde ut ett antal slöjdföremål från museets samlingar. Slöjdare, konsthantverkare, formgivare och andra intresserade bjöds sedan in till inspirationsträffar med tanken att nya föremål skulle skapas med utgångspunkt från de gamla. Ett 20-tal personer visar nu nya föremål tillsammans med föremålen från museet. Läs mer HÄR. Utställningen pågår t o m 2018-01-28.

Översta bilden visar en detalj av en jacka som Anneli Linder har vävt av bortskurna stadkanter, spill från textilindustrin som annars skulle slängas. En för Närke typisk rya ur museets samlingar är hennes inspirationskälla.

 

Anneli fastnade också för en gammal tryckstock för textiltryck. Hon skar en egen och tryckte tyg till en klänning.

Anne-Marie Yazid har sytt en korsett av material ur sitt förråd av tyger. Hennes utgångspunkt var en gammal väl använd korsett som mest består av lappar och lagningar.

Christina Olofsson stickade täcket inspirerat av ett lapptäcke ur museets samlingar.

Här hänger mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jag har tittat på små handvävda tygprover, en del i färgeffekt,  insamlade för ungefär 100 år sedan, uppklistrade på papper med uppgifter om vem som har vävt eller ägt tyget och var i länet personen var bosatt. Eva Eriksson fastnade för en stor burk flätad i näver och flätade sedan skålar i keramik.

Stine van Wynsberghes textila bilder

Idag blev det några timmar i Örebro och besök på två utställningar som hade vernissage. Den andra utställningen, på Örebro Läns Museum, får ett eget inlägg.

På Konsthantverkarna i Örebro ställer Stine van Wynsberghe ut figurer i papier maché och bilder i tygcollage med texter i fritt maskinbroderi.  Texterna vrider om lite i sinnet. Överst: Var aktiv och låt inte svårmodet få fäste! Tyck inte synd om dig själv!

Utställningen håller på t o m 2017-10-18. Mer information finns HÄR.

Herregud vad jag är hopplös! Jag är bara helt misslyckad.

Man kommer alltid att frukta den man har attackerat.

 

Stickar vantar

Vid alldeles rätt tidpunkt fick jag vetskap om projektet #delavantar, initierat av hemslöjdskonsulenterna i Skåne. Det gav mig en extra kick att komma igång med vantstickning. Kanske skickar jag in vantarna till Hemslöjden i Skåne och deltar i utställningar i Landskrona och Luleå. Titta HÄR och sök på #delavantar på Facebook och Instagram.

Jag började med att plocka fram mina rester av växtfärgat garn från början av 1980-talet. Valet föll på att använda det tretrådiga garnet på bilden. Det räcker till många vantpar!

Efter flera upprepningar och omstarter är jag nog nöjd nu med maskantal, kant och tjockleken på stickorna. Jag har delat upp garn i två ungefär lika stora högar och stickar vantarna parallellt för att få dem lika. Det blir ränder och med de allra minsta nystanen stickar jag randen tills garnet tar slut. Det är så kul att testa färger mot varandra och försöka få till något som jag kan vara nöjd med. Kanske byter jag ut någon färg när jag kommit lite längre. Gult istället för rosa?

Jag blev lite irriterad på mig själv när en del garner saknade information om vad jag färgat med. Men titta, längst in i det gröna nystanet fanns etiketten som talade om att garnet var färgat den 24 juni 1980, betat med alun, färgat med asplöv och efterbehandlat med järnvitriol.

Utställningar

Maya Kessler

Idag åkte jag till Stenhuset i Surahammar och såg utställningen Den stora färgen där medlemmar i Svenska Shiborisällskapet visar textilier färgade med indigo. Mycket fint att se! Utställningen pågår t o m 2017-10-15. Öppettider mm finns HÄR.

Överst detalj av väv i papper och siden av Maya Kessler.

Leyun Wang

Skira japanska tyger färgade av Leyun Wang.

Linnéa Blomgren

Linnéa Blomgren har färgat, veckat och värmefixerat nylontyg.

Jag är glad att jag kom iväg och såg den här utställningen. Och jag hoppas att jag hinner uppleva åtminstone några av alla olika utställningar och annat som verkar intressant och som äger rum på lagom avstånd i höst. Rapporter kommer på bloggen i så fall!

Almgrens Sidenväveri, Stockholm, Carol Cassidy, pågår t o m 2/10. Titta HÄR.
Konsthantverkarna i Stockholm, ”Light weight”, pågår t o m 4/10. Se mer HÄR.
Örebro läns museum, Örebro, Omslöjd, 23/9 – 28/1 2018. Titta HÄR.
Konsthantverkarna i Örebro, Stine van Wynsberghe, 23/9 – 18/10. Mer information HÄR.
Fiberspace Gallery, Stockholm, ”Do you Nuno?”, 23/9 – 14/10. HÄR finns mer information.
Enköpings Konstmuseum, ”Viking Couture”, 30/9 – 3/2 2018. Titta HÄR.
HV Galleri, Stockholm. Där ställer Josefin Gäfvert ut (oktober – november), liksom ”Emerging Talents” (november – december) och Svenska Shiborisällskapet (december – januari). PÅ HV:s hemsida finns inga exakta datum. Det kanske kommer, så titta HÄR emellanåt.
Rademachersmedjorna Eskilstuna, 30/10, ”Textile as a political tool”, föreläsning av den indiske textilkonstnären, vävaren och läraren Vasudevan Vadakkiniyedath. Mer information HÄR.

 

 

Gamla vantar

Titta vilket omslagspapper, massor med vantar! Jag fick en present inslagen i det här fina pappret för ett tag sedan. Det fick mig att tänka på gamla vantar som jag har sparat och som jag stickade för länge sedan, kanske var det redan på 1970-talet.

De här tunnslitna vantarna har jag visat tidigare, titta HÄR. Mönstret tog jag ut från en bild i Anna-Maja Nyléns bok Hemslöjd.

Ungefär samtidigt stickade jag de här vantarna till min man i samma beige och gröna garn.

Glad och förvånad blev jag när de här vantarna dök upp när vi flyttade. Ett år fick hela släkten sådana här i julklapp, men med lite olika mönster och i olika färgkombinationer. Jag tror att jag köpte mönster och garn till det första vantparet från tidningen VI och sedan fortsatte jag att sticka många vantar med de garner jag hade hemma.

PS. Det fina pappret är ritat av Tilde Tryck i Arvika.

HÄR och NU och undantag

 

HÄR och NU, så tänker jag både när jag färgar med växter hemma och när jag har kurs. Det betyder att växterna i första hand tas i närheten av hemmet respektive kurslokalen och att jag använder det som finns att plocka just precis när det är dags att färga.

Nästa färgningskurs blir i slutet av oktober. Finns det överhuvudtaget några lämpliga växter att hämta i naturen så sent på hösten? Eklöv borde i alla fall finnas att ta på marken. Men den här gången får jag nog göra undantag från HÄR och NU och tänka lite annorlunda än vanligt. För att vara på den säkra sidan har jag plockat björklöv och blad av renfana, som ligger på tork på golvet. Och i livsmedelsaffärernas lökbingar går det alltid bra att förse sig med de användbara lökskalen.

Kursen, som är en fortbildningsdag för slöjdlärare, äger rum i Eskilstuna 2017-10-31 och arrangeras av hemslöjdskonsulenterna, Sörmlands Museum. HÄR finns mer information.

Ännu en dubbelväv

Det här är min sjätte halsduksväv i dubbelväv. Som tidigare har jag bara satt upp en kort varp till två halsdukar. Kvalitén, dvs kombinationen av material, täthet och vävteknik, är samma som förut. Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är som sagt dubbelväv och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager. Det roliga och intressanta är att se om mönstret blir som jag har tänkt. Sedan, efter en liten stund, blir vävningen är bara ett koncentrerat samarbete mellan hjärna och kropp. Tidigare vävar i samma teknik går att se HÄR.

Blomkudde klar

 


Kudden med blommor, som jag började sy för några veckor sedan, är klar och har fått flärpar i hörnen.

För att undvika att hörnen står ut som strutar brukar jag snedda lite när jag syr. Det lärde jag mig när jag gick på HV, Handarbetets Vänner, och jag tycker att det blir  finare på det viset. Bilderna visar kuddens baksida innan montering. HÄR är ett tidigare inlägg från när jag började brodera på kudden.

 

Dag 243 – stygn varje dag 2017

Dags för en ny månadsrapport om mitt broderi i FB-utmaningen Stygn varje dag 2017.  Varje dag i augusti har jag lagt till nya stygn på min bild. Men med lite mindre engagemang än tidigare, måste jag erkänna. En ram, några andra raka rader med svarta korsstygn och ett par kvadrater nertill till höger har det blivit. Kanske börjar bilden bli färdig?

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några andra av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

 

Äntligen är jag på gång!


Äntligen är jag på gång i vävstolen! Senaste väven klippte jag ner i början av december förra året. Sedan dess har jag flyttat och nu står den bredare vävstolen, min favorit, i förrådet. I lägenheten har jag min smalare Öxabäck med kontramarsch och fritt hängande lattor. Det är minst 15 år sedan jag vävde på den och det tog en stund innan vi listat ut hur alla snören skulle dras. Och inte kom jag ihåg var jag brukar sätta vändpinnen när jag varpar en kort varp till 2 sjalar, fast jag har gjort det minst 100 gånger tidigare. Men nu har jag i alla fall varpat, dragit på och fått ordning på alla snören.  Som sagt, jag är på gång igen!

Hösttecken

Än känns inte kvällarna så mörka och jag förväntar mig många varma, sköna sensommardagar. Men det finns en del hösttecken. Semestrarna är slut, morgon och tidig kväll stannar en karavan av bilar utanför förskolorna på andra sidan gatan för att lämna och hämta barn. Vid lunchtid strömmar uteätarna ut från kontoren. På eftermiddagarna släntrar skolbarn med ryggsäckar hemåt i flockar. Studenterna på Mälardalens Högskola syns på stan igen.

Och så börjar det bli dags att planera in olika aktiviteter i almanackan, som till exempel workshopen RANDA EN TRASMATTA som jag har i Katrineholm om en månad, 2017-09-27. Kontakta hemslöjdskonsulent Karin Edlund om du är intresserad!

 

Längtar till vävstolen

Utan varp har vävstolen stått uppsatt i lägenhetens största rum sedan vi flyttade i december förra året. Men nu, efter åtta månader, är det äntligen något på gång. Jag har färgat (blåare i verkligheten) och nystat garn, varpan är upptagen ur källarförrådet och jag räknar som bäst på varpordningen. Snart väver jag igen. Jag längtar!

Extra vävlängtan fick jag när senaste numret av tidskriften Hemslöjd, nr 4 2017, låg i postfacket häromdagen.  Läs till exempel om Morteza Golestani som har byggt sin vävstol av spillvirke och knyter ”äkta mattor” av trasor, om Anna Olsson som åskådliggör erfarenheterna från sitt arbete på häktet i Göteborg i vävda bilder, om Oussman Sarr som sätter upp sin vävstol i närmsta park och tänker i siffror, om Marie Ekstedt Bjersing som systematiskt undersöker äldre tiders vävutrustning och vävredskap, t ex hur olika typer av solv påverkar vävresultatet. Så mycket omväxlande, intressant och inspirerande läsning i välskrivna artiklar!

 

Prognosen säger sol!

Enligt väderprognoserna ser det ut att bli uppehåll och en del sol i mellersta Sörmland på lördag. Hoppas verkligen att prognosen håller. Om det inte regnar alltför mycket så kommer jag att vara med på ullfestivalen vid Båvens Spinnhus i Sparreholm, titta HÄR.

Nu förbereder jag inför lördagen genom att göra i ordning fler materialsatser till yllebroderi och så färgar jag broderigarner i lila nyanser.

Hoppas vi ses i Sparreholm! Den som inte kan komma dit, men är sugen på yllebroderi kan titta HÄR i min lilla butik, fraktfritt hela augusti.

Ett besök i Värmland

Värmland 8

Igår, lördag 2017-08-19, hade jag en färgningskurs på ett fantastiskt fint ställe. Ändamålsenliga kurslokaler, utsökt lunch, smarrigt fika, svårfotograferade höns, får som höll sig undan när jag kom med kameran, fina vyer och engagerade, kreativa kursdeltagare. Allt detta fanns i Värmland, mellan Kil och Arvika, hemma på gården hos Marianne Andersson, en av grundarna till Fårfesten i Kil. Hemslöjdskonsulent Carina Olsson fanns med också, som arrangör och fixare.

Nu blir det kurs igen

Jag gör iordning materialsatser till deltagarna i morgondagens kurs i att färga papper och textil med växter och skrot (2017-08-19). Eller det kanske snarare ska kallas workshop. Ämnet är omfattande och under en dag hinns det bara med smakprov på alla möjligheter som finns. Den här gången bär det iväg till Värmland och kursen/workshopen arrangeras i samarbete med hemslöjdskonsulent Carina Olsson.

Nästa kurstillfälle blir i form av en utbildningsdag för textillärare 2017-10-30 i Eskilstuna, då i samarbete med hemslöjdskonsulenterna här i Sörmland. Mer information kommer snart HÄR, under rubriken På gång 2017.

Pallar

Till Eskilstuna Stadsmuseum har jag bara ett par minuters promenad och jag går in där emellanåt. Jag betraktar maskiner, redskap och annan utrustning som belyser stadens historia och svensk industrihistoria. Men häromdagen tittade jag förbi svarvar, fräsar, skruvstäd och såg något som jag inte lagt märke till tidigare, nämligen alla gamla slitna trebenta pallar som verkstadsarbetarna en gång i tiden satt på när de jobbade.

Låt orden flöda!

Designmadde, Madelene Edlund, är bra på att dela med sig av kreativitetsövningar. I förra veckan skrev hon ett blogginlägg om flödesskrivning. Läs HÄR på hennes blogg, det är bättre än att jag ska referera hennes text.

I bokhandeln köpte jag en penna med riktigt tunn svart spets. Ett av pappersarken med färgstänk från växtfärgningsbad (titta HÄR) vek jag till en bok.

Varje dag i en vecka har jag satt äggklockan på 10 minuter och så har jag fattat pennan och skrivit. Ostrukturerat, ocensurerat och osorterat har tankarna flödat ner på pappret, ibland enstaka ord och ibland hela meningar. Hjärnan arbetar fortare än handen och det händer att tanken försvinner innan pennan når pappret. Det är riktigt roligt och intressant att bli mer medveten om allt som snurrar runt i huvudet. Prova!

Öppnat en liten burk

Små tygbitar lindade kring lite skrot och växtrester från en workshop hamnade i en burk med vatten och växter för några veckor sedan. Titta HÄR.

Nu har rullarna fått komma upp igen.

Resultatet blev ungefär som förväntat, lite mönster, men mest gråbrunaktigt. Nu sköljer jag tyget och sedan väntar jag några dagar innan jag tvättar och stryker. Tygbitarna är riktigt små, bara smala remsor, men det går säkert att pussla ihop dem till något.

Open ART 2017, del 2

Om det inte hade varit så fruktansvärt varmt inne i den stora plastkuben hade jag gärna stått kvar riktigt länge och betraktat väggarna med alla inristade figurer och låtit fantasin dra iväg mig. Konstnären kallar sig SAM3, verket heter Underair och ingår i Open ART 2017. Kuben, som står utanför Gamla Teatern i Örebro, kan ses t o m 2017-09-10.

Läs mer om konstnären och verket HÄR.

Open ART 2017, del 1

Vi åkte till Örebro för att uppleva sjätte upplagan av Open ART. Det var lätt att konstatera att en halv dag är alldeles för kort tid, men här är i alla fall några smakprov av det vi hann se.

Open ART 2017 pågår t o m 2017-09-10, titta HÄR, så än finns det tid att planera in en utflykt. Klicka gärna in på länkarna och läs mer om konstnärerna och deras verk.

På Järntorget finns Kadashi Kawamatas Share Chair Arena, byggt av stolar skänkta av örebroarna. Titta HÄR.

Utanför slottet står Stalagmites av Marisa Merlin. Titta HÄR.

I gallerian Oscar C går det att krypa in i en gyllene grotta, Inside the breath av SOB. Titta HÄR.


Bara två textila verk hann jag upptäcka, båda av Chiharu Shiota. På Örebro Läns Museum finns Diary , tre rum inknutna i röda rep. Uppe i skyn på Köpmangatan seglar hennes båtar, Sailing in the sky, också knutna med de röda repen.
Titta HÄR.

Dag 212 – stygn varje dag 2017

Varje dag i juli har jag sytt på mitt broderi i FB-utmaningen Stygn varje dag 2017.  Jag har fortsatt med svarta korsstygn nere till höger och det blir nog ännu fler stygn där. Just nu får broderiet en ram med svarta korsstygn. Under tiden som ramen sys funderar jag på hur jag ska gå vidare.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några andra av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

 

Lathet och/eller erfarenhet

På Facebook dyker det då och då upp broderiövningar, t ex i gruppen Mysteriebroderi och Broderiutmaningar. Det har hänt att jag har hoppat på tåget, men sen har det dykt upp andra saker som gjort att jag har hoppat av. För några veckor sedan blev jag i alla fall sugen på att vara med igen.

Vi fick ett ord i veckan att associera kring. Antingen var det lathet eller erfarenhet (eller båda) som gjorde att mitt broderi blev i miniformat. Mitt val blev att brodera på en två centimeter bred tygremsa, som passar att lindas runt en tom gammal trådrulle.  Jag sydde ett enda ord, det första jag kom att tänka på, och valde en passande färg på garnet. En fördel, förutom att det gick snabbt att klara av uppgifterna, är ju att det färdiga broderiet inte tar upp så mycket plats i skåpen.

Första ordet var BRODERI. Mitt ord blev VILA, sytt med ljusgrönt garn.

Andra ordet var NU. Just när jag såg ordet började det lukta mat från köket. Först tänkte jag skriva makaronipudding, men sen besinnade jag mig och bestämde att mina ord fick innehålla max sex bokstäver. Då blev veckans ord MATOS. Färgen blev orange.

Tredje ordet var VANLIG. Min omedelbara association var RAR, dvs motsatsen till vanlig som används t ex om ovanliga växter. Jag frågade sedan en person i min närhet vad han tänkte på när han hörde ordet ”vanlig”. Det låter kanske lite konstigt, sa han, men jag tänker på RAR. Så mitt ord denna vecka blev ORAR, broderat med grå tråd.


Fjärde ordet var SOMMARDAG. Mitt ord blev SOL och färgen blev blå.


Femte och sista ordet var LUGN. Lugn finner jag i skogen och mitt ord blev förstås SKOG. Färgen blev återigen grön.

Så nu har jag en smal tygremsa med orden VILA  MATOS  ORAR  SOL  SKOG. Kanske en utgångspunkt för något annat?

Tema med variation

Den här kudden, som jag broderade för några år sedan, har jag visat tidigare. Idén har jag använt flera gånger. HÄR är en annan variant och HÄR har blommorna satts i vas. Nu är det dags igen, mest för att jag ska komma igång med nya broderier. Jag kunde sätta mig och skissa med papper och färg, men istället får tankarna vandra tillsammans med nålen.

Jag har sytt blommornas stjälkar och applicerat mittcirklarna. Nu fyller jag cirklarna med stygn. I den första blomman blir det bottensöm.

Först syr jag långa stygn åt ena hållet, sedan långa stygn vinkelrätt mot de första.

Där trådarna möts syr jag ett korsstygn. Och så blev det en fransk knut i varje ruta.

Fortsättning följer.

Japansk inspiration

I vintras blev jag tillfrågad om jag ville vara med på Fiber och färg, årets sommarutställning på Frövifors Pappersbruksmuseum. Mitt val blev att använda material som redan fanns i skåpen; tygbitar och trådar färgade på olika sätt med skrot, med växter från omgivningen, med hushållsrester och med indigo. Jag sneglade lite mot Japan (museet har en permanent utställning av japanska förpackningar) och sydde egna varianter av kassar och påsar, tsuno bukuro och azuma bukuro. Googla! Repen tvinnade jag för hand av remsor från ett utslitet lakan.

Utställningen pågår t o m 2017-08-31, se mer HÄR.

 

Hopkok

Nu blev det äntligen min tur att färga. Istället för att cykla iväg och plocka nya växter gjorde jag ett hopkok av resterna från workshopen jag hade på Frövifors Pappersbruksmuseum i lördags, 2017-07-15, Färga papper och textil med växter och skrot. Inte en enda bild har jag från workshopen. Jag hade fullt upp med att hålla koll på grytorna, att instruera och att hänga med i svängarna när de kreativa deltagarna kom igång på egen hand.

Mina egna små buntar består av begagnat bomullstyg, en blandning av alla möjliga växter och lite järnskrot. Tre av buntarna ligger i en glasburk och dem tar jag upp om några veckor. Andra buntar fick koka i färgbad i grytan. Här är en del av resultatet.

 

 

 

Lite snett


Lite snett och vint blev det. Sugrören är egentligen för tjocka för att användas till en oro, eller himmeli, och det var svårt att få formerna jämna. Jag får se det som träning inför kommande byggen. Den här gången har jag bara gjort oktaeder, i tre olika storlekar. Senare kanske det blir andra former och då rullar jag nog papper till rör i lagom längd och med lagom diameter.

HÄR skrev jag om Eija Koskis bok Himmeli, som kom förra året.

Dags för yllebroderi

Här finns lite planer på yllebroderi, men jag vill ha fler nyanser grönt ylletyg till applikationer innan jag börjar.

Så det är bara att sätta fart på färggrytan. Med gult och blått färgpulver, syrafärg från Färgkraft, blandar jag några gröna kulörer och färgar små bitar vitt ylletyg, Polar från Harry Hedgren. I färgbaden hamnar också härvor av ullgarn.

Det är kanske fler än jag som har lust att brodera? Tygbitarna behåller jag själv, men en del av garnet hamnar i min lilla butik. Titta HÄR eller klicka på BUTIK i menyn. I sommar bjuder jag på fraktkostnaden.