Författararkiv: Elisabet

Ett litet textilmuseum

Ett dockhuvud har fått en hemsydd kropp. Proportionerna är lite säregna, men förhoppningsvis har dockan varit älskad av sin ägare. Dockan finns i det lilla textilmuseet hos Malmköpingsortens Hembygdsförening i Malmköping.

Dockan till höger har också en kropp av tyg, kanske hemsydd den också.

Samlingen innehåller en blandning av allt möjligt och vart jag vänder mig så finns det något som fångar mitt intresse. Den här stoppade långstrumpan har slitits av ett barn, eller kanske av flera barn i en familj. Med knappen uppe till höger fästes strumpan i livstyckets strumpeband.

Skärpan är lite dålig på den här bilden, men jag kan inte låta bli att visa den. Den lilla väskan är gjord av äpplekärnor!

Museet har flera plagg från Ripsa, byn i Sörmland där Ebba von Eckermann drev sitt modeföretag med exklusiva handvävda tyger. Den här enkla vita klänningen är helt annorlunda än de storrutiga vida kjolarna som jag tänker på när jag hör talas om Ripsa. Min nästnästa väv kanske blir en egen variant av den här bindningen. När företaget var som störst, under det tidiga 60-talet, stod det för 10 % av Sveriges textilexport enligt den HÄR texten på Wikipedia. Titta längst ner på sidan, där finns en länk till en film från 1964.

Jag är uppvuxen i Malmköping och gillar förstås föremål som väcker minnen. Hos Hagmans fanns barn-, dam- och herrkläder och jag minns en gulbrun kappa med guldknappar som jag hade i yngre tonåren. Nu har Sonja Berlin sin textilateljé på samma adress, Landsvägsgatan 31, men i en annan port.

Om jag minns rätt så sålde Palmqvists framför allt herrkläder.

Den här gamla blekta skylten från C.F. Hellströms Manufaktur och Modeaffär var nog undanlagd i ett uthus redan när jag var barn. Men Hellströms fanns och där köptes tyg, sömnadsmönster, garn, sybehör, veckotidningar, omslagspapperpapper till skolböckerna, underkläder med mera. I samma lokal i hörnet vid torget kan man numera köpa kläder hos Systrarna Carlsson.

En till rutig dubbelväv

Halsdukarna i rutig dubbelväv som jag visade HÄR i förra veckan blev bra efter tvätt. Så nu har jag en ny varp i vävstolen med samma garn, men med en annan rutning. En kort varp till två halsdukar blir det även denna gång.

Jag får ofta frågan om jag kan dela med mig av en vävsedel till halsdukarna i dubbelväv. Det finns tyvärr inga ordentliga vävsedlar, bara kladdiga anteckningar, mer eller mindre obegripliga för någon annan än mig. Men jag berättar gärna hur jag gör och hoppas det kan vara till hjälp. Roligast är ju, tycker jag, att förstå en vävteknik och sedan göra egna påhitt.

Bindningen är rutig dubbel väv på 8 skaft och 8 trampor. Jag har vävt många sådana halsdukar bland annat med redgarn 20/2 i varp och inslag. Garnet färgar jag och kan få exakt de kulörer jag önskar. Till de här två senaste vävarna använder jag garn från en vän, ett garn som har ungefär samma grovlek som redgarnet, men som ändå är helt annorlunda. Det finns fyra färger, vitt, blått, grönt och ljusblått, och jag får anpassa mönstret efter mängden garn i respektive färg.

Så här såg det ut den här gången när jag började rita ner tankarna på papper.

Uträkningar av garnåtgång, antalet trådar i partierna med mera gör jag ibland med hjälp av räknare och ibland med penna på närmsta papperslapp. Jag föredrar papper och penna, då tänker jag bättre än när elektroniken gör jobbet. De här noteringarna brukar sedan hamna i papperskorgen. Om det är många färgbyten och andra komplikationer skriver jag ner en detaljerad varpordning enligt konstens alla regler, men ibland räcker det med en lite slarvigare variant.

Solvning, uppknytning och trampning till rutig dubbelväv finns i många böcker, t ex i Väv tyger till kläder av Ann-Mari Nilsson. Arianna Funk och Miriam Parkman har en sjal i rutig dubbelväv i boken Att väva. Det är samma garn som jag ofta använder, redgarn 20/2. De har valt 20 trådar/cm i varpen, dvs 10 trådar i varje lager. Till mitt handlag och min smak passar 14 trådar/cm i varpen med just det garnet, 4 trådar i rör i en 35-rörssked. I min första uppsättning dubbelväv med redgarn 20/2 hade jag tänkt mig fram till att 16 trådar/cm skulle vara lämpligt, men tyckte att det blev för tätt. Så, våga prova och se vad som passar just dig bäst.

HÄR finns blogginlägg med dubbelvävar samlade.

En hektisk eftermiddag

Sex minuter snabb promenad och en timme på tåget, sen är jag i Stockholm. Häromdagen blev det en tur. Anledningen till att jag åkte just den dagen, 2023-01-26, var att föreningen Uppland-Sörmlands Vävare hade bokat ett studiebesök hos Almgrens Sidenväveri. Så dagen slutade bland vävstolar, industri- och kvinnohistoria tillsammans med vävande vänner.

Här är ett urval av vad jag hann med innan besöket hos Almgrens, en fullspäckad eftermiddag med långa promenader och många fina intryck.

Broderi. Emma Jönssons utställning hos Saskia Neuman Gallery på Linnégatan, pågår t o m 2023-02-11.

Vävning. Ett par exempel från grupputställningen Indigo-Madder hos Fiberspace på Katarina Bangata. Till vänster en väv av Mariana Silva Varela, till höger av Siri Pettersson. Utställningen avslutas idag 2023-01-28.

Vävning. Åsa Pärsons vävar i en utställning med nya medlemmar hos Konsthantverkarna vid Södermalms torg.

Keramik. Sophia Wallgrens utställning hos Kaolin på Hornsgatan, pågår ytterligare några dagar, t o m 2023-01-01.

Stickning. En gammal tröja i halländsk binge med många lagningar i en secondhandaffär på Köpmangatan för under 100-lappen. Lite ångrar jag att jag inte köpte den.

Korgar och annat. Bingetröjan är helt ny i förhållande till de här flera tusen år gamla sakerna från pyramiderna i Egypten. Korgar, rep, linnelindade mumier av katter och falkar, ställ för rundbottnade krukor och mycket annat av vegetabiliska fibrer finns att se hos Medelhavsmuseet på Fredsgatan vid Gustav Adolfs Torg.

.

.

Rutig dubbelväv

Varpen som jag visade HÄR är uppe i vävstolen och jag har kommit en bit. Garnet (ull och angora?) är nytt för mig och är väldigt mjukt och lätt. Vävningen anpassas till garnet med lösa spolar, relativt löst spänd varp, mjukt tillslag med slagbommen, mjuka och lätta rörelser. Lite knepigt är det att hitta en behaglig rytm. Garnet från de två eller tre skyttlarna ska snos om varandra vid varje inslag för att låsa kanten och jag får vara försiktig så att kanten inte dras in.

Om jag har hittat rätt med täthet och handlag vet jag först när väven är nerklippt, har fått vila över natten och har fått en försiktig tvätt.

På gång i vår

I höstas var det meningen att jag skulle hålla ett par korta föredrag om mina halsdukar vävda av restgarner. (Blogginlägg om halsdukarna är samlade HÄR.) Ett ryggskott kom i vägen och jag fick ställa in. Men i vår blir det av. Jag ska prata om halsdukarna på föreningen Uppland-Sörmlands Vävares årsmöte i Stockholm 2023-03-23. Ett årsmöte är ju bara öppet för föreningens medlemmar, men det är lätt att bli medlem. HÄR finns föreningens hemsida med vårens program. I mån av plats är många aktiviteter öppna även för den som inte är medlem.

Förra året i maj arrangerade Studiefrämjandet en textil hantverkshelg på hembygdsgården i Sparreholm, titta HÄR. Det blir ett evenemang i år igen, den 6 – 7 maj, den här gången i Studiefrämjandets lokaler i Eskilstuna. Fem kurser finns det att välja mellan, sashiko, nåltovning, flerfärgsvirkning, bandflätning/kumihimo samt min kurs i yllebroderi med temat fåglar. HÄR finns information om kursen i yllebroderi och HÄR i Studiefrämjandets vårprogram på sidorna 10 – 11 finns information om hela helgen.

Innan föredrag om restgarnsvävning och broderikurs så är det dags för årets upplaga av Vinterspår, kulturhelgen i mina gamla hemtrakter, Lindesbergs kommun. Den 4 – 5 mars bjuds det på konst, konsthantverk, slöjd, musik, teater, dans runt om i kommunen, i hembygdsgårdar, bygdegårdar, kyrkor, församlingshem, tomma butikslokaler, vävstugor, ateljéer, industrimiljöer, i lador och uthus, hemma hos folk. Drygt 150 programpunkter finns i foldern, som är ute för korrekturläsning. Jag kommer att finnas på Frövifors Pappersbruksmuseum och tar med mig halsdukar, kuddar, material till yllebroderi och annat textilt. Jag återkommer när programmet är helt färdigt.

Äntligen varpat

Jag fick en fråga om att väva halsdukar åt en vän, av hennes eget garn. Jo, det gör jag gärna, sa jag, men jag har inte tid att väva just nu. Om hon hade vetat att det skulle dröja ett par år så hade hon kanske backat ur. Nu är jag i alla fall äntligen i gång!

Garnet är ett riktigt mjukt tvåtrådigt ullgarn. Det ligger på härvor utan etikett. Min syn och mina fingrar säger att det motsvarar ullgarn 20/2 i grovlek. Jag räknade antal trådar i en härva, mätte härvans omkrets, vägde härvan och kunde räkna ut att garnet har ca 10.000 meter per kilo, dvs samma som ullgarn 20/2. Då är det lätt att beräkna garnåtgång och att utgå från gamla ”recept” när jag bestämmer vad garnet ska bli. Jag gör nystan på nystmaskinen inför varpningen.

En kort varp till två halsdukar i dubbelväv börjar jag med. Det finns garn så att det räcker till ytterligare en väv.

Halvvantar

Ibland går det fort! Halvvantarna var klara på ett par dagar. Garnet är spunnet av ull från Fjällnäsfår och är den sista leveransen i Ullen vi ärvde, projektet där Tant Kofta och Båvens Spinnhus sätter fokus på ullen från de svenska lantrasfåren. HÄR finns mina blogginlägg om projektet samlade. HÄR på Föreningen Svenska Allmogefårs hemsida finns information om de tio fårraser som ingått i projektet.

Fjällnäsfåren har mjuk, fluffig bottenull och relativt långa, glansiga täckhår. I det här garnet finns lite mörka fibrer och stickningen blir svagt och oregelbundet gråmelerad. Fint, tycker jag. Materialet från de två säsongerna med Ullen vi ärvde, informationstexter, stickbeskrivningar, ull och resterande garn, har jag sorterat in i pärmar. Till ullproverna har jag vikt små kuvert.

Jag avvek en aning från Tant Koftas beskrivning och gjorde de båda halvvantarna lika. Då passar de på bägge händerna och håller nog längre, eftersom de slits mest mot handflatan. I beskrivningen finns förslag på lite broderi. Jag avvaktar med stygnen. Kanske blir det någon bård eller några prickar.

Förmedlare av textil kunskap



Idag skriver jag om två personer som har gett mig värdefulla kunskaper.

För ungefär 30 år sedan fick jag frågan från en församling om jag ville väva ett bårtäcke. Jag tackade ja, helt utan vetskap om vad jag gav mig in på. Som väl var så fanns det hjälp att få från Berit Lundqvist, textilkonsulent i textilateljén hos Västerås stift. Berit gav mig råd om material, storlek, vävning, montering, förvaring och allt möjligt annat som jag behövde ta ställning till.

Västerås stifts textilateljé startade i liten skala 1969. Tjugo år senare anställdes Berit Lundqvist och hon blev kvar som textilkonsulent i mer än trettio år. Hon formgav, tillverkade och vårdade textilier till stiftets församlingar. Församlingarna erbjöds också rådgivning och utbildning om sina textilier. I samband med Berits pensionering i december 2022 gav stiftet ut den här boken, Värda att vårda. Tyvärr anställs ingen ny textilkonsulent efter Berit och ateljén avvecklas.

När Gagnefs kyrka behövde nya röda textilier var det självklart för Berit att använda den för Gagnef typiska knypplade spetsen. Berit stod för formgivning, vävning, broderi och sömnad. Karin Forsmark knypplade spetsarna.

Exempel på andra mässhakar som Berit formgett, vävt, broderat och sytt till kyrkor i stiftet.

En annan kunskapsförmedlande Berit, också i Västerås, är Berit Westman. Hennes namn har dykt upp flera gånger på senare tid i mina flöden på sociala medier och det fick mig att plocka fram hennes häften ur bokhyllan. Jag tror att jag har alla som hon har skrivit, ett par utgivna i samarbete med Västmanlands läns hemslöjdsförening. Några finns även i en lite mer påkostad upplaga med framsida i färg.

Här är häftena som finns hos mig, Nålbindning 12 varianter, Stickning i Norden, Tvåändsstickning, Smygmaskvirkning, Frivoliteter, Tumvantar, Flerfärgsvirkning, Vantar, Virka med ullgarn. Finns det fler? De som är uppvuxna med datorer kan nog inte begripa vilket arbete det var att göra en skrift innan ordbehandlingsprogram, digitala bilder och möjlighet t ex till print on demand.

Berit Westman var gästlärare när jag gick på Handarbetets Vänners skola för ca 20 år sedan. Då handlade det om smygmaskvirkning och flerfärgsvirkning. Lite tidigare gick jag andra kurser för henne, troligen i regi av hemslöjdskonsulenten i Västmanland, i nålbindning och tvåändsstickning, två tekniker som jag skulle behöva ha lite handledning i igen.

Ny väska

Drygt fyra månader tog det innan jag bestämde mig för hur min nya väska skulle sys. Att tvistsömsbroderiet skulle vara med, det visste jag. Materialet till väskan har legat framme på mitt arbetsbord. Emellanåt har jag tittat på det, vänt och vridit, tänkt och sedan lagt det åt sidan. Härom dagen, när den gamla väskan höll på att rasa isär, blev det lite bråttom. Jag valde bort skarvsöm och annan elegant handsömnad och sydde snabbt fast broderiet med symaskin på bottentyget.

Det svarta tyget är vadmal, Polar från Harry Hedgren. Blixtlåset är ett av många likadana som jag köpte för länge sedan på en loppis. Bandet har jag vävt med brickor av garn från en annan utförsäljning. Broderiet är en materialsats från Hemslöjden i Landskrona. Som foder till väskan valde jag tyget som ligger under den färdiga väskan, inköpt på rea när Hemslöjden i Örebro lades ner i mitten av 1990-talet.

Det är min fjärde väska av samma modell. HÄR finns den förra från 2018, som nu blir ersatt. Den första finns HÄR, sydd år 2010 med ett broderi inspirerat av skuren dekor på ett mangelbräde i samlingarna hos Örebro läns museum.

Påfyllning i bokhyllan

”Det är inte bara fingertopparna som ska vara med utan hela du.” Citatet kan vara en kort sammanfattning av tre böcker som jag köpte i höstas (2022). Den som säger så är Åke Landström i en artikel i Studieförbundet Vuxenskolans tidning. Åke undervisar i träsvarvning, men uppmaningen att använda huvud, hand och hjärta, hela kroppen, gäller förstås även annan kreativitet.

Det finns många böcker om Karin Larsson, men Eva Sundströms bok är den första som fokuserar på textilierna, Karin Bergöö Larsson. Textilkonstnär mellan jugend och modernism. Många av Karin Larssons broderier och vävar har vi ju sett på maken Carls målningar. De ingår som en viktig och integrerad del i inredningen av hemmet som skapades i Sundborn. Eva Sundström har fått möjlighet att analysera originaltextilierna, alltså inte de i många fall förenklade ”kopior” som numera finns att se i familjen Larssons hem. Karin Larssons textilier är fantasirika, egensinniga och nyskapande med influenser från traditionen, från tidens strömningar mellan jugend och modernism och med impulser från omvärlden.

Boken är en utvidgning av Eva Sundströms magisteruppsats i textilvetenskap från 2019, Konstnär, estet, nyskapare. En kvantitativ och kvalitativ analys av Karin Bergöö Larssons broderier och vävnader på Carl Larssongården i Sundborn.
Uppsatsen finns HÄR och HÄR finns ett inlägg på min blogg.

Boken Väfskolan i Borås 1866-2009 är indelad i tre delar. Första delen ger en historik över utbildningen i handvävning som fanns i Borås och berättar hur utbildningen startade år 1866 och avslutades efter 143 år.

Andra delen presenterar porträtt av nio tidigare studenter. De berättar om vad utbildningen har betytt för deras yrkesliv som konstnärer, formgivare, handvävare, lärare och forskare. Många fler studerande än de här nio personerna, och givetvis deras lärare, har haft stor betydelse för handvävningen i Sverige. Några av dem medverkar som skribenter i boken.

I den tredje delen kan vi läsa om den omfattande forskning och utveckling inom handvävningen som bedrevs vid skolan. Bland annat beskrivs rekonstruktionen av Drottning Margaretas (1353 – 1412) gyllene kjortel, ett projekt där personliga, internationella kontakter gjorde att det gick att få silketråd från Japan och guldtråd från Lyon.

Bokens redaktörer har båda ett förflutet på skolan. Kazuyo Nomura var student på 1980-talet och deltog i flera av de stora rekonstruktionsprojekten. Åsa Haggren undervisade på Väfskolan och är numera universitetsadjunkt på Textilhögskolan.

Mitt tredje nyförvärv är en liten skrift av Liv Midbøe, Hantverk som språk med underrubriken En essä om görandets mening. Liv Midbøe skriver tänkvärt om tyst kunskap, om kroppen, språket, samhällsbygget, om att ta hand om sig egen skit, om evigheten. Boken tar jag fram om igen och läser lite här och där.

Eva Sundströms bok finns att köpa där böcker säljs. De övriga två har jag beställt direkt från författarna.

Broderi – adventsutmaning

Det är dags att montera broderiet i adventsutmaningen från Bettina Andersen, Brodøsens Værksted, i Köpenhamn, titta HÄR.

Enligt de sista instruktionerna, som kom 4:e advent, ska det bli en påse med blixtlås. Men mitt blixtlås, som ingick i leveransen från Köpenhamn, passar inte riktigt. Det skulle behöva vara ett par centimeter kortare. Kanske har jag gjort något misstag tidigare i processen eller också är det något annat som inte stämmer. Jag ska se om jag hittar ett kortare blixtlås. Om inte, så syr jag en annan sorts påse.

Lagat litet hål

Makens favoritskjorta hade fått ett pyttelitet hål (som jag glömde fotografera) och hålet skulle lagas. Små laglappar finns det gott om. En liten krympburk är full med bortsprättade etiketter från textilier som klippts till mattrasor, återbrukats på annat sätt eller kasserats.

.

Sytråd finns det också, många fler rullar än dem på bilden.

Maken valde lapp och så här blev det, en cool lagning på framstycket.
HÄR finns en tidigare lagning av skjortan.

Dala Päls och Fjällnäs

I förra veckan kom sista leveransen i Ullen vi ärvde, projektet där Tant Kofta och Båvens Spinnhus sätter fokus på ullen från de svenska lantrasfåren. HÄR finns blogginläggen om projektet samlade. Den här gången har garnet spunnits av ull från fårrasen Fjällnäs.

Men innan jag sätter igång och stickar av fjällnäsgarnet ska jag sticka halvvantar av garnet från den förra leveransen, Dala Päls. Att garnet skulle färgas har jag tänkt länge och häromdagen blev det av. Olivgrönt valde jag och blandade ett gult och ett blått färgpulver enligt beprövat recept. Kulören blev aningen mörkare än förväntat. Det kan bero på flera saker. Kanske tar den här ullen upp färgen på annat sätt än redgarnet som jag brukar färga. Kanske mätte jag aningen fel och fick med några färgkorn mer än de 0,14 gram som behövdes av den blå färgen. Men det blev fint och de gröna halvvantarna blir mer användbara än om jag låtit garnet vara vitt.

Ska jag färga fjällnäsgarnet också? Jag funderar lite.

Strumpstoppning

År 2019 bestod mitt sommarprojekt av strumpstickning. Det blev fem par sockor med olika konstruktion. Ett sjätte par kom till lite senare. HÄR finns blogginlägg om strumpstickningarna.

Sockorna är perfekta att ha inomhus under vinterhalvåret. Nu är sockorna inne på sin fjärde vinter och några par börjar bli slitna. Det är dags att laga. Nästan varje liten garnstump gick åt till ränder på sockorna så det enda garn som finns kvar att laga med är rester från det sista paret.

Snyggast blir det att sy maskstygn. Men det tog ungefär tre gånger så lång tid som att sy en stoppning i tuskaft.

En hel dag om ull

Petter Hellsing samtalar med oss i publiken om sin utställning Handen andas med världen på Ebelingmuseet i Torshälla. Genom materialet ull (som delvis kommer från grannens fårbesättning) söker Petter Hellsing sammanhang, människan – handen – närmiljön – världen. Ödmjuk, förutsättningslös och undersökande är hans inställning till materialet. Han spinner, väver och bygger egna redskap, som den höga vävstolen byggd på plats i utställningen.

Samtalet var avslutning på en hel dag om ull på Ebelingmuseet i söndags, 2022-12-11. Dagen fylldes med föreläsningar bland annat om de problem, utmaningar och initiativ som finns för att ta tillvara den svenska ullen, om att spinna ull industriellt i liten skala, om att väva med ull hantverksmässigt respektive i samarbete med textilindustrin och om professionella och ideella krafter som värnar handens arbete. En innehållsrik dag som nog skapade en del nya kontakter.

Petter Hellsings utställning pågår t o m 2023-01-15. HÄR finns information om öppettider mm. Det återstår flera programpunkter. På lördag eftermiddag, 2022-12-17, kl 12.00 – 16.00 kan man karda och spinna tillsammans med Petter Hellsing. Ingen avgift, men anmälan krävs, titta HÄR. Kerstin Neumüller håller en kurs i att tälja bandgrindar och väva band 7 – 8 januari 2023. HÄR finns information. Anmälningstiden har gått ut, men kanhända finns det platser kvar.

.

.

.

På gångavstånd

Jag är så glad att ha gångavstånd till ett av mina favoritställen, Eskilstuna Konstmuseum. Idag tar jag med er dit och visar textilier från basutställningen. Då och då byts konsten ut så vid ett senare tillfälle kanske inte just de här verken finns framme. Den första bilden visar en stor väv av Wiveca Claeson-Lindberg med inplockat mönster på en tunn tuskaftsbotten. Den är ett exempel på ett verk som har fått komma fram ur magasinen på senare tid. Jag hittar inte så mycket information om konstnären, men HÄR är en kort text.


Hannah Ryggen har vävt den här lilla bilden och om henne finns desto mer att läsa, HÄR till exempel.


Moa Israelssons verk ingick i en utställning på Ebelingmuseet i Torshälla för ett par år sedan, år 2020. HÄR finns ett blogginlägg.


Åsa Schagerströms broderi köptes in av museet från en separatutställning på Ebelingmuseet (som är en del av Eskilstuna Konstmuseum) förra året, 2021. HÄR skrev jag om hennes utställning.

Ayedin Ronaghis matta tillfördes museets samlingar efter hans separatutställning i stora utställningshallen förra året, en berörande upplevelse som jag skrev om HÄR.

Två textila bilder av Ida-Lovisa Rudolfsson är utställda. Hennes konst visades förra året i en annan fin konsthall inte så långt härifrån, i Katrineholm. HÄR finns ett blogginlägg.

På Eskilstuna Konstmuseum finns flera lokaler för tillfälliga utställningar. I den största salen pågår just nu, t o m 2023-02-19, Gittan Jönssons utställning We are all astronauts on a spaceship called Earth. Igår lyssnade jag när hon gav glimtar ur sitt liv och sitt skapande i en intressant föreläsning. HÄR är hennes hemsida.

Många länkar blev det idag och det kommer ytterligare några från utställningar på Eskilstuna Konstmuseum. HÄR är museets webbplats.
HÄR är ett blogginlägg från Carl Johan de Geers utställning 2017.
HÄR skriver jag om Eva Hilds utställning 2017.
HÄR är bilder från Staffan Westerberg utställning 2018.
HÄR är ett blogginlägg med en väv av Lena Cronqvist.


För många stygn


Många stygn har jag sytt, kanske rent av för många. Stygnen ingår i en adventsutmaning hos Bettina Andersen, Brodøsens Værksted, i Köpenhamn. Innan första advent kom ett brev innehållande fyra påsar. Varje söndag i advent öppnar jag en numrerad påse med material och får instruktioner via mejl. Vad det hela ska bli vet jag inte förrän fjärde advent.

Instruktionerna är inte exakta när det gäller vilka stygn som ska användas, utan det går att göra egna val. Och jag har nog valt att sy alldeles för många stygn. I en privat grupp på Facebook kan vi visa vårt arbete och få feedback både från andra deltagare och från Bettina Andersen. Andra visar betydligt färre stygn och Bettina säger att ”nu räcker det nog, det kommer en ny uppgift på söndag”. Då får jag göra så gott jag kan.

Jag deltog även förra året, 2021. Titta HÄR.
HÄR finns Bettina Andersens hemsida.

Packar bilen och åker till Västerås


Tråg och korgar är fyllda med kuddar, halsdukar, materialsatser och lite annat. Snart ska allt ner till bilen och åka till Västerås. Jag deltar i julmarknaden på K2 den 3 – 4 december 2022. K2 står för Karlsgatan 2 och är den gemensamma platser för Västmanlands läns museum och Västerås Konstmuseum. Det ska bli kul! Inga julsaker har jag med mig, men det finns säkert hos några av de andra ca 40 deltagarna.

HÄR finns information.

Mer rosengång

Sex kuddar i rosengång blev det av min korta varp, plus några mindre bitar som kanske kan bli något annat.

Jag blev aldrig riktigt sams med varp och inslag och hittade ingen naturlig och bekväm rytm i vävningen. Det var lite knöligt att montera kuddarna också. Så jag är inte helt nöjd. Men det är fantastiskt att se de obegränsade möjligheterna med bara tre skaft!

Jag lägger kuddarna på golvet och trampar försiktigt för att sprida ut fyllningen i innerkuddarna.

HÄR finns blogginlägg som innehåller olika sorters rosengång samlade.

.

.

.

.

Det ena leder till det andra


En kudde i bunden treskaftad rosengång är monterad. Det kommer snart fler! HÄR visade jag när väven var i vävstolen.

När maken såg kudden sa han: ”Det där påminner om något jag sett tidigare”. Efter en stund hade han letat fram LP:n Från den svenska vildmarken med Marie Selander från 1973. Och visst går det att se likheter mellan bårderna i Anne Lidéns skivomslag och i rosengångsväven.

Den här skivan kom fram samtidigt, Sånger om kvinnor från 1971. Omslaget är ritat av Gittan Jönsson.


Femtio år senare avbildar Gittan Jönsson den rosa kvinnan igen, nu tillsammans med bla Greta Thunberg och Frida Kahlo. Målningen med samma namn som skivan, Sånger om kvinnor, är en av många i Gittan Jönssons utställning We are all astronauts on a spaceship called Earth som visas i stora hallen på Eskilstuna Konstmuseum t o m 2023-02-19. Titta HÄR.

Så förflöt en stund i morse, från rosengång till feministisk konst.

I vävstolen


I vintras vävde jag en serie halsdukar av restgarner. Många såldes när de var i Linköping ett par månader, i butiken hos Hemslöjden i Östergötland, så nu har jag anledning att väva fler. HÄR finns restgarnsvävarna samlade.

Jag började som jag brukar, med att plocka fram garner som skulle kunna passa att användas tillsammans. I mitten ligger två blåmelerade härvor Vålbergsgarn från Wålstedts Ullspinneri. De brukar komma fram när jag planerar vävar, men också den här gången fick de åka tillbaka till förrådet. Kanske nästa gång…

Sedan gjorde jag något som jag egentligen inte borde. Jag besökte stans två garnaffärer och fyllde på med nya garner. Restgarnslagret har minskat så pass att det börjar bli svårt att göra bra kombinationer. Men det är ändå så mycket restgarner i den här väven att jag med (ganska) gott samvete kan kalla den för restgarnsvävning.


Så här såg det ut i vävstolen.

Och här är de färdiga halsdukarna. Jag sätter upp korta varpar, bara till två halsdukar. Inslaget i de två är olika, så varje halsduk är unik. De här följer med till julmarknaden i Västerås den 3 – 4 december 2022, titta HÄR.

Föreläsning om Malin Selander


Snabbt blev det fullbokat när Örebro läns museum la ut föreläsningen om Malin Selander. Föreläsningen ingick i en serie under hösten 2022, Tusentals ting, föremålskväll på museet och hölls häromkvällen, 2022-11-16. Lina Jatko, hemslöjdskonsulent i Örebro län, och Elisabeth Isaksson, vävlärare på Handarbetets Vänner i Stockholm, föreläste.

Översta bilden är ett exempel på Malin Selanders förmåga att använda traditionella tekniker på sitt eget sätt. En elegant, enkel, figurformad vit klänning med lite guldstänk har fått en färgstark och oväntad avslutning i noppväv.

Örebro läns museum har en stor samling föremål som har tillhört Malin Selander (1922 – 2013). Hon skänkte sina kläder av tyger hon själv vävt till museet och efter hennes död fyllde släktingarna på med mer mer saker. De insåg att skisser, anteckningar, provvävar, dokumentation från alla utbildningar och kurser hon hållit och mycket mer passade bättre på museet än bortglömt i något förråd. Det tackar vi för! Det finns ett gediget underlag för den som känner sig manad att skriva en bok om vävlegenden. Eller kanske ett kandidat- eller magisterarbete i textilvetenskap?

HÄR finns tidigare blogginlägg om Malin Selander.

Lina Jatko har gått igenom en del av materialet. Hon berättade om Malins Selanders liv bland garner och vävar och visade bilder t ex på randningsskisser.


Elisabeth Isaksson hade analyserat några av alla vävnaderna och visade bindningarna. Hon gav exempel på hur Malin Selander på ett fantasifullt och okonventionellt sätt utforskade tekniken hålkrus och lekte med solvningsvarianter, trampordningar, trampuppknytningar, färger och material. Här är några föremål som plockats fram ur samlingarna.


En jacka med trasor som inslag och med hålkrus i ärmarna.


Ett tyg troligen avsett till en blus/jacka.


(I det HÄR blogginlägget finns exempel på mer traditionellt hålkrus, kanske avsett till överkast.)

Föreläsningen var som sagt fullbokad. Kanske kommer det en repris lite senare. I så fall, boka snabbt om du vill fylla på med vävinspiration och vill veta mer om en fantastik vävare, lärare, formgivare, författare.

Yllebroderi


Den lilla materialsatsen till yllebroderi är tillbaka!

För 90 kronor + porto får du en bit kläde (ylletyg), 25 x 25 cm, med uppritad blomma, redgarn att brodera med, nio färger och tio trådar av varje färg, samt en nål i lagom storlek. Titta HÄR i butiken på bloggen.

Materialsatserna tar jag med till julmarknaden på K2 i Västerås 3 – 4 december 2022. K2 står för Karlsgatan 2 och är den gemensamma byggnaden för Västmanlands läns museum och Västerås Konstmuseum. Titta HÄR. Vi kanske ses?

Ett par dagar i Stockholm – Konsthantverkarna

Ett ställe som jag oftast besöker när jag är i Stockholm (förutom Almgrens Sidenväveri, titta HÄR) är Konsthantverkarna vid Södermalmstorg. Torget är nu en stor inhägnad byggarbetsplats som ingår i det nya området kring Slussen, men snart, om några år, finns där en park.

I Konsthantverkarnas galleridel visas just nu, t o m 2022-11-19, en utställning med Eva Davidssons fantastiska verk i shiboriteknik. Hon använder ullfilt, industrispill, i rutor som hon mönstrar med reservage och syr ihop till stora stycken. Den som själv har testat att färga tyg med reservage inser snabbt att Eva Davidsson behärskar tekniken suveränt.

Här syns en ruta i mitten av bilden. Sextio rutor är färgade på samma sätt och hopfogade till en helhet. Vilket precisionsarbete! De små variationerna gör helheten ännu mer intressant att betrakta.

Den som är i Stockholm på torsdag i nästa vecka, 2022-11-17, kan lyssna till Eva Davidsson när hon berättar om sin teknik och om sin utställning. Boka plats hos Konsthantverkarna, titta HÄR. Jag kan tyvärr inte delta men plockar fram hennes lilla bok om shibori som kom för några år sedan.

HÄR finns ett blogginlägg om Eva Davidssons utställning hos Konsthantverkarna 2015. Jag var imponerad då och är ännu mer imponerad nu när hon har utvecklat sina färgningsmetoder.

Läs om shibori till exempel HÄR.

Ett par dagar i Stockholm – Almgrens


Ett par dagar i Stockholm gav mig behövlig energi och nya intryck. Det tar bara en timme dit med tåget och det är enkelt att åka över dagen, men den här gången blev det övernattning.

K. A. Almgrens Sidenväveri är ett av mina favoritställen som jag sällan missar när jag är i huvudstaden. Sidenväveriet är ett levande museum med bevarad utrustning som fortfarande används. HÄR finns information. Bland de gamla maskinerna visas intressanta tillfälliga utställningar. Ännu ett par dagar, t o m 2022-11-12, ställer fem medlemmar i gruppen FAS, Fiber Art Sweden, ut. Läs om FAS HÄR.

Emilia Elfvik broderar tredimensionella objekt på tyll med många och långa stygn.

.


Varpen blir inslag och inslaget blir varp. Hur gör hon, Heli Tuori Luutonen, för att väva sina hängande former? Ett mysterium.

.


Vi är nog många som kan känna igen oss i Tomas Robefelts samlande. Det kan se ut som kaos, men allt är ordentligt sorterat i lådor, askar och burkar, allt tas om hand och allt kanske kommer till användning någon gång.


Ebba Anderssons stickmaskin matar fram rad efter rad som en printer. Maskorna försvinner i det luddiga garnet och gör mig först konfunderad över vad jag egentligen ser.

Som överdimensionerade vingar hänger Grethe Wittrocks stora tygsjok i taket. Ljuset från fönstren silar igenom och förbinder ute och inne.