Författararkiv: Elisabet

Staffan Westerberg på Eskilstuna Konstmuseum, del 2

 

Staffan Westerbergs kreativa värld har flyttat in på Eskilstuna Konstmuseum över sommaren. Som sagt, jag har ingen relation till Staffan Westerberg och hans figurer. Lillstrumpa, Vilse och de andra har inte påverkat mitt liv. Men utställningen berör mig. Alla föremålen, figurerna, skisserna, bilderna och filmerna får mig att känna allvar och sorg, men även kreativ lust och barnslig glädje. Jag hör mig själv fnittra emellanåt. Utställningen pågår t o m 2018-09-09, mer information HÄR.

 

Staffan Westerberg på Eskilstuna Konstmuseum, del 1

Jag har ingen relation till Staffan Westerberg och hans figurer. Lillstrumpa, Vilse och de andra har inte påverkat mitt liv. När programmen sändes i TV var jag i fel ålder, hade kanske inte ens en apparat och förresten har jag nog aldrig varit en flitig TV-tittare. Ändå, jag blir betagen av utställningen som pågår i sommar på Eskilstuna Konstmuseum. Jag visar snart fler bilder. Utställningen kan ses t o m 2018-09-09, mer information HÄR.

Det mörka rummet (svårt att fota!) är fullsmockat med saker från Staffan Westerbergs kreativa liv. Men det första jag ser är trasmattorna på golvet. Den som vävt mattorna har använt sin begränsade tillgång på trasor på ett beundransvärt sätt och vävt den typ av trasmattor som jag kanske gillar allra mest. Mönstret i randningarna är inte alltid helt uppenbart. Jag får leta lite med ögonen för att hitta en rapport. Nörd?

 

Fritt broderi?

Fritt broderi – ett uttryck som jag undviker, helt enkelt för att det ofta är oklart vad som avses. En definition är att stygnen i fritt broderi inte sys över räknade trådar. Motsatsen är då trådbundet broderi där stygnen följer trådarna i tyget, så som t ex korsstygn vanligen sys.

Duken på bilden har legat ofållad sedan jag broderade den för bortåt 50 år sedan. Jag köpte en materialsats. Någon annan har tecknat mönstret, valt tyg, fört över motivet till tyget, bestämt vilket garn, vilka färger och vilka stygn som ska användas. Sedan har jag försökt följa instruktionerna så noga som möjligt.

Nu har jag tagit mig friheten att klottra med korsstygn på duken. Mönster, figurer, garn, färger, storlek på stygnen och allt annat bestämmer jag själv. Jag syr fritt, helt efter eget huvud, men räknar trådarna i tyget.

Enligt definitionen är den ursprungliga duken sydd i fritt broderi, medan mina korsstygn inte är fria. Jag känner mig dock mer fri och befriad i mitt broderi nu än jag gjorde för 50 år sedan.

Tröja till mig själv


Tröjan som jag visade HÄR är klar nu. Framsidan har stora rutor i blåturkos och baksidan har mindre rutor i fler färger. Jag ändrade lite i beskrivningen. Sidostyckena, orange, gjorde jag lite smalare och ärmarna lite längre. För att strama in vidden i halsen och nertill blev det en I-cord istället för resår.

Den lätta ull/silkeblandningen gör tröjan perfekt att ha på sig när vi åker iväg på fina cykelvägar och badar, på morgnarna innan den ovanligt varma försommarsolen börjat gassa ordentligt. Tröjan ligger på en brygga i Mälaren, knappt 15 kilometer från stan.

 

Bästa läsningen

 


Häromdagen låg de här två i brevlådan, bästa läsningen. Hemslöjd nr 3 2018 och Väv (Vävmagasinet) nr 2 2018. Så härligt att det finns människor som lägger ner så mycket arbete och engagemang på att söka intressanta utövare och infallsvinklar, på att skriva, fotografera och sammanställa och sedan låter oss ta del av allt detta. Jag får en lång njutningsfylld fikapaus i skuggan på balkongen. I Väv kan man bl a läsa om Josefin Gäfvert, Vega Määtä Siltberg och Moa Wallman, unga väverskor/textilkonstnärer som inspirerar och ger hopp om vävningens framtid och utveckling. I Hemslöjd finns en krönika om fotboll, om killar som vill sy och som önskar sig symaskiner i present. Hur hänger det ihop? Jo, de syr flaggor och banderoller för att hylla lag och spelare!

Trä + knutar

Trä och knutar kombinerar Linda Myllykoski i sina snickrade sittmöbler. Hon visar att makramé går att använda på ett annorlunda och, i alla fall för mig, nytt sätt. Så snyggt! Finns att se på sommarens utställning Nitti på Eckerö Post och Tullhus, Åland. Utställningen firar att det är 90 år sedan Ålands hemslöjdsförening, numera Ålands slöjd & konsthantverk,  bildades. Läs om utställningen HÄR.

Trasmattor på Åland

Det går inte att undvika att ögonen fastnar på textilier. I huvudbyggnaden på Jan Karlsgårdens friluftsmuseum (titta HÄR) på Åland täckte de här trasmattorna golvet i salen. Mattorna är randade på ett sätt som är typiskt för Åland. Breda fält, vävda ”en om en” med en stor variation av olika trasor, avgränsas av smalare ränder i klara färger. Ett suveränt sätt att få en helhet av ett begränsat material!

 

En blus av två herrskjortor

Ännu en gång har jag använt mig av sömnadsmönstret The factory dress från Merchant & Mills. (HÄR finns en klänning och länk till en annan klänning.) Nu gjorde jag lite ändringar i mönstret och sydde en blus av två rutiga herrskjortor. För att få lite kontrast till alla rutor tog jag ett småprickigt tyg till några detaljer, till infodring i halsen, baksida av kragen och uppvik på ärmarna. Jättekul att pussla med tygbitarna och jag är nöjd med processen och med resultatet. Men kommer jag att använda blusen? Kanske inte så mycket. Blått och rött passar inte ihop med just någonting annat i min garderob. Kanske dags att skaffa ett par blå jeans?

Det behövdes en förstärkning i halssprundet och då passade den här etiketten bra.

Klänning igen

 

Det här är min andra klänning efter mönstret The factory dress från Merchant & Mills. HÄR visade jag den första klänningen. Kanske blir det ytterligare en, men då ändrar jag lite på konstruktionen av sidsömmarnas fickor. Kjoldelen skulle nog få ett bättre fall om fickorna satt fast i midjesömmen. Roligt att sy var det i alla fall och jag är nöjd med resultatet.

En blus planerar jag också att sy med utgångspunkt från det här mönstret. Två herrskjortor ligger isärsprättade på arbetsbordet.  Jag vrider och vänder på tygbitarna och funderar på hur de bäst kommer till användning. Om jag lägger till lite annat tyg, räcker bitarna till två blusar då? Ska jag behålla knäppningen? Fickorna – hur använder jag dem? Det här gillar jag – utmaningen i att göra så mycket och så bra som möjligt av ett begränsat material.

Zickermans foton

Ni har väl sett att Lilli Zickermans foton läggs ut i Hemslöjdens samlingar på Digitalt museum? Titta HÄR. Och vet ni att fotona finns IRL på Konstfacks bibliotek i Stockholm? Det är bara att gå ner en trappa, försiktigt ta fram de sköra mapparna och njuta av alla fotograferade textilier. Jag ska unna mig en heldag där vid lämpligt tillfälle.

Lilli Zickerman var en av hemslöjdsrörelsens pionjärer. För snart 120 år sedan, 1899, tog hon initiativet till Föreningen för Svensk Hemslöjd, som fortfarande finns och har butik på Norrlandsgatan i Stockholm, titta HÄR. Hennes stora insats för vårt kulturarv är de resor hon gjorde runt om i landet med kamera i packningen. Under några decennier i början på 1900-talet fotograferade hon cirka 24.000 föremål. Fotona finns i flera upplagor. Hos Nordiska Museet finns alla bilder, men de är inte så lättåtkomliga. Ute i landet finns också foton. Örebro läns museum, t ex, har de foton hon tog i samband med ett par stora utställningar i Örebro 1911 och 1928. Och så alla mapparna på Konstfacks bibliotek! Vilken skatt!

Lästips:
Lilli Zickerman bästa. Tidskriften Hemslöjden 1999. Katarina Ågren (red).
Den feminina textilen. Nordiska Museets Förlag 2005. Birgitta Svensson och Louise Waldén (red).

Klänning klar, en till på gång

Klänningen är klar, titta HÄR. Jag valde det smårutiga tyget. Det blommiga kändes för oroligt till just den här modellen. Dessutom var jag lite feg. Blommiga kläder ingår vanligtvis inte i min garderob.

Klänningen känns bra, en ledig modell som fungerar både med och utan tröja under. Kul att sy var den också. Mönstret The factory dress från Merchant & Mills var lätt att följa. (Eftersom jag har fått frågan från flera håll: Mönstret har jag köpt hos Tygverket på St Paulsgatan i Stockholm. Finns även i deras webshop och säkert hos andra återförsäljare också.)

Jag kommer att sy en till klänning i samma modell och nu ska jag välja tyg igen. Den här gången har jag tittat igenom mitt tygskåp och tagit fram två tyger. Det vänstra tyget, med trollsländor, är kinesiskt, inköpt i Köpenhamn för länge sedan. Det blommönstrade (!) har funnits hos mig i ca 20 år. På ett rutigt tyg har man stämplat vax som reservage och sedan färgat tyget blått.  I min ungdom kallades sådana rutiga tyger (utan överfärgning) för madrasrutor. Stämmer bra, för tyget har jag köpt i en textilverkstad i utkanten av Madras, numera heter staden Chennai, i Indien. Det lutar faktiskt åt det blommiga.

PS. Följ mig gärna på Instagram, där heter jag textilainslag. Förutom en del bilder från bloggen lägger jag ut annat som inte har textil anknytning.

Upprepat, oavslutat, ofulländat

En handstickad bild, delvis upprepade stickningar, lösa trådar. Installationen ”Syersken i Trastevere” av Kari Steihaug kan ses på Fiberspace Gallery i Stockholm ännu en vecka, t o m 2018-05-05. HÄR finns info om öppettider mm.

Kari Steihaug har länge sysslat med det ofulländade, det oavslutade. På Fiberspace köpte jag hennes bok ARKIV: De ufullendte från 2011, ISBN 978-82-92863-18-3. Boken visar ofärdiga stickprojekt, som skickades till henne efter ett upprop. Korta och ibland lite längre berättelser ger bakgrund till de oavslutade projekten. Då, 2011, hade hon fotograferat och dokumenterat mer än 150 ofärdiga stickningar. Hon fortsätter samla och ser det som en hyllning till det ofulländade. Hon skriver: ”Arkiv: De ufullendte handler om poesien i det uperfekte og om det å gi oppmerksomhet til noe mislykket og tapt. Det er et dokumentariskt prosjekt, og samtidigt kan det leses som et uttryck for de mange sider av livet som blir annerledes enn vi planlegger.”

Några exempel ur boken:

Sytt till symaskinen

Fodralet, huven eller vad det kallas, som följde med min symaskin vid köpet för bortåt 20 år sedan, bestod av ett tunt nylonaktigt tyg med en laminering av någon sorts plast på insidan. Nu höll det på att lösas upp i sköra flagor. Dags att sy!

Jag klippte upp fodralet i sömmarna, mätte delarna och gjorde en kladdig skiss.

I tygskåpet fanns restbitar av lite kraftigare tyg från gardinsömnad och annat.

Så här blev det! Känner mig nöjd efter en arbetsinsats på ett par timmar.

Ett par dagar i Västerås

Helgen som gick, 14 – 15 april 2018, hade Täcklebo Broderiakademi sitt årsmöte med konferens i Västerås. Lokalgruppen i stan var arrangörer. Det blev ett par fina dagar med föreläsningar (som gav mig lite behövlig input), utställningar, ett årsmöte med viktiga diskussioner samt trevliga samtal med broderande vänner.

Varje år utlyser föreningen en tävling. Medlemmar kan skicka in ett broderi på ett bestämt tema, i år ”Spänning”, och så röstar årsmötesdeltagarna. Min röst la jag på Eva Kitoks bidrag med pojken som just fått napp. Första priset, en synål av guld, gick till Barbro Mohlin, har tyvärr ingen bild av hennes broderi. Priset för näst flest röster är en silvernål och den fick Eva Kitok!

I Täcklebo Broderiakademi, eller BRAK som namnet förkortas ibland, finns ca 50 lokala grupper, titta HÄR. Grupperna bestämmer själva hur de vill arbeta. Det kan till exempel handla om gemensamma broderiteman, utställningar av de egna verken, kurser för gruppmedlemmarna eller att ”bara” träffas för att brodera och utbyta erfarenheter. Det går också att göra som jag gör. Jag broderar hemma för mig själv, men jag vet att det finns en hel massa brodöser i närheten som jag kan ha kontakt med om och när jag vill. Skulle jag vilja vara med i en grupp igen så finns det flera att välja mellan på inte alltför långt avstånd.

Under konferensen fanns det tid att ta en tur på stan och då passade det bra med ett besök på Galleri Kaz, där medlemmar i lokalgruppen i Västerås visar broderier t o m 2018-05-06, titta HÄR.

Livsträd av Lillemor Högberg.

Damen i lila av Lotta Mattsson-Gudmundson, helhet och detalj.

 

Nu är väskan min

 

När saker har funnits riktigt länge utan att någon vill köpa, inte ens på rea, då brukar sakerna övergå i min ägo. Den här väskan, till exempel, är fortfarande inte såld efter bortåt 15 år. Så nu ger jag upp och tar den själv.

Broderiet  är inspirerat av broderade, lite skeva blommor i hörnen på en kudde från Bara härad i Skåne, daterad 1820, nu i Nordiska Museet. (Utan att lyckas letar jag efter kudden på Digitalt Museum. Men den finns på bild i Gertrud Grenander Nybergs bok Lanthemmens prydnadssömmar, sid 117.) Det är nog bara jag som kan se likheten, men jag vet i alla fall var blommorna är ”lånade”.

Fransen består av rester från några av alla de slitna och kasserade kläder som jag har klippt mattrasor av. Den maskinknypplade spetsen har skånskt mönster. Axelremmen har jag vävt med brickor.

Det tog ett tag

Redan för ett halvår sedan konstaterade jag att min gamla väska behövde bytas ut, titta HÄR. För tre månader sedan sa jag ”Snart klart”, titta HÄR. Men först häromdagen tog jag fram symaskinen och sydde ihop väskan.

Nu ångrar jag mig lite. Väskan ser ju ut ungefär som den gamla. Den unika växtfärgade tygbiten kunde ha använts till något annat. Jag borde ha tänkt nytt. Det får nog bli ytterligare en väska att byta med.

Favoriter i bokhyllan – stickning

De börjar bli gamla nu, de här böckerna, men känns ändå aktuella. Vibeke Linds Sticka efter gamla nordiska mönster kom redan 1981. Britt-Marie Christofferssons Svenska tröjor, nya modeller efter gamla mönster är från 1988. Fina böcker att inspireras av och jag känner mig berikad av att ha dem här hemma i bokhyllan. Båda böckerna går just nu att hitta begagnade på bokbörsen.se och antikvariat.net till varierande priser.

Vibeke Lind är danska och det märks på hennes val av utgångsmaterial. Boken innehåller stickhistorik, bilder på äldre stickade föremål, praktiska tips, exempel på t ex spets- och flerfärgsmönster. Det finns stickbeskrivningar till koftor och tröjor, schalar och halsdukar, mössor, vantar och strumpor. De flesta beskrivningarna är inte exakta, utan idéer inspirerade av äldre förlagor som kan anpassas efter individuella behov. Tröjan som kvinnan har på sig har jag suktat efter sedan boken kom ut. Men om jag skulle sticka något liknande så blev det en omarbetning i ett tunnare garn.

V Lind 2

Britt-Marie Christoffersson visar drygt 20 äldre tröjor från olika delar av Sverige. De flesta ingår i museisamlingar. Med de gamla tröjorna som utgångspunkt har hon gjort egna tolkningar och presenterar nya tröjor och koftor med avstamp i traditionen. Det finns fullständiga stickbeskrivningar så det är bara att sätta igång och sticka. Eller så får museiföremålen bli inspiration till något nytt och eget.


B-M Christoffersson 2

 

Utställning: Bildvävar

Alldeles runt hörnet pågår just nu en sevärd utställning med ett 20-tal intressanta bildvävar. Christina Lerwall heter konstnären som har spunnit garnet, färgat med växter och vävt. Den översta bilden, utställningens äldsta, är från 1972. Jämför uttryck och utförande med nästa bild (något beskuren) som är vävd och broderad ca 30 år senare.

Detalj:

Ett par porträtt:

Och ett par hästar:

Hennes verk visas tillsammans med sonen Douglas Lerwalls skulpturer och sonhustrun Karin Lerwalls målningar. Platsen är Form & Färgverkstaden, Rademachersmedjorna, Eskilstuna. Utställningen pågår t o m 2018-04-06, öppet varje dag kl 12 – 17. Gå dit om du är i närheten!

Rosetter i riset

I år, som förra året, består påskpyntet på sta’n av björkris dekorerat med rosetter.

Och så sågs den snyggaste påskhatten när clowner roade de nästan 300 förskolebarn som gick i påskparaden till Fristadstorget i onsdags.

 

Vad finns det i påsen?

Nu är min japaninspirerade påse klar, påsen jag sytt i workshopen med namnet bagstories under ledning av India Flint i en grupp på Facebook. Titta HÄR i tidigare inlägg. Mitt material är fickor från herrskjortor, rester från mattrasklippning. Fodret består av de bästa bitarna av ett utslitet lakan. Den som följder instruktionerna helt och hållet på FB får en väska med handtag. Jag gillar de traditionella japanska påsarna som är knutna och gjorde så här istället.

Och vad finns i påsen?

Jo, mina garner till yllebroderi. Det var dags att byta ut den överfyllda, men praktiska, plastpåsen till något finare.

Före

Efter

Ryor – hittar gamla bilder

Jag letade efter några gamla bilder i datorn, men hittade inte dem jag sökte. Istället dök de här bilderna från 2009 upp, ett par ryor som jag vävde på uppdrag av Nämnden för Hemslöjdsfrågor, en myndighet under Tillväxtverket. Ryorna vävdes för att hänga på väggen i ett par samtals-/konferensrum.

Förebilden är en s k glesrya från 1700-talet från Örebro län, numera i Nordiska Museet. 1700-talsryan hade jag förmånen att jobba med i ett projekt för så där 20 år sedan. HÄR och HÄR finns mer information i tidigare blogginlägg.

Två ryor vävde jag till Nämnden för Hemslöjdsfrågor, mått 65 x 170 cm. Botteninslaget är ett entrådigt ullgarn, 6/1, från Wålsedts. Nockgarnet är till största delen också från Wålstedts, men jag har blandat i andra garner för att få ett lite spretigare intryck. Den som tittar noga ser kanske att det är olika riktning på tvinningen i garnerna, Wålstetds garn har Z-tvinning, de andra garnerna är S-tvinnade.

Undrar var ryorna finns nu. Nämnden för Hemslöjdsfrågor har bytt lokaler. Följde ryorna med i flytten, hänger de kvar på ursprunglig plats eller finns de någon annanstans?

Min första väv

Min första väv – gästhanddukar. Jag och ett par nya kamrater tittade i skolans garnförråd, valde garn, kom överens om en randning, räknade, varpade, fick upp varpen i vävstolen, balanserade skaften, knöt upp tramporna, fixade lite annat och sedan vävde vi tuskaft, panama, korskypert och kypert. Och sedan band. Detta hände inte i år, inte ens detta sekel. Det var 1972, en termin vävning på heltid. Handduken i kypert har försvunnit, men de andra används fortfarande.

 

Stickar till mig själv

Av ett miljömärkt garn, Wool silk från danska Hjertegarn, stickar jag en tunn och lätt tröja till mig själv. Det här ska bli bakstycke. De stora rutorna på framstycket blir turkosa. Till sidstyckena använder jag orange. Tröjan stickas i ett enda stycke. Bara axelsömmarna ska sys ihop. En rolig stickning i ett trevligt garn.

Bilden på den färdiga tröjan, i andra färger, har jag lånat från Kinna Textils hemsida. Beskrivningen finns att ladda ner HÄR.

 

Favoriter i bokhyllan – vävning

 

Det här är två av mina favoriter bland vävböckerna i bokhyllan.

The structure of weaving av Ann Sutton kom redan 1982, men känns väldigt modern.

Författaren går igenom en rad bindningar på ett ovanligt lättsamt sätt.  Det finns inga vävsedlar, men många inspirerande bilder av fantasifulla vävar i spännande material och i fina färger. Några enstaka exempel är vävda av författaren, andra vävnader är inlånade och det framgår tydligt vem som är upphovsperson. Bilden ovan visar ett par tuskaftsvävar.

Så här går det att variera kypert på 8 skaft.

Konstruktion av olika typer av dubbelväv gås igenom och många intressanta exempel visas.

Den andra boken, Ideas in weaving av Ann Sutton och Diane Sheehan, är från 1989.  Här är vävarna mer komplicerade. Det behövs ofta specialutrustning och det mesta är sånt som jag är mer intresserad av att titta på än att väva själv.

Solfjädervävsked har ju blivit populär här på senare år, men fanns redan för 30 år sedan.

Här är ett annat exempel på en väv som kräver lite mer än en vanlig vävstol.

Men författarna visar också att det går att väva intressanta saker utan komplicerad utrustning.

Jag köpte böckerna när de var tämligen nya. Det går fortfarande att hitta dem på nätet t ex genom att googla på ISBN-numren.

Ann Sutton. The structure of weaving. Photo by David Cripps. ISBN 0-934026-38-6
Ann Sutton and Diane Sheehan. Ideas in weaving. Photo by David Cripps. ISBN 0-934026-42-4

Specialgarn

Flera hekto specialinfärgat och specialspunnet garn från Wålstedts Textilverkstad finns i min ägo sedan en vecka. Vad ska jag hitta på med ett så vackert garn? Jag vrider, vänder, känner och tänker.

Garnet fick jag som pris i tävlingen Från Topp till Tå på Fårfesten i Kil i kategori Sjal/halsduk. Titta HÄR.

Vinnare i övriga kategorier var
Mössa/hatt: Carin Elovsson
Halvvantar/Muddar: Eva Lotta Staffas
Vantar: Johanna Wallin
Sockor: Evelina Roos

 

Materialsatser till yllebroderi

Nu har jag gjort i ordning fler materialsatser. Både fågel och blomma på svart tyg tog slut på Fårfesten i Kil. Det är förstås roligt att de små satserna är uppskattade, men lite tråkigt för dem som blev utan. Titta HÄR i butiken om du vill beställa! Fraktfritt ett par veckor, t o m 2018-03-22.

 

Gott och blandat från Fårfest i Kil

Här kommer en rad med bilder från årets Fårfest i Kil, som ägde rum 2 – 4 mars 2018. Som vanligt tusentals glada besökare, massor med intressanta utställare, fina föreläsningar, inspirerande kurser, alldeles för lite tid för mig att lämna min monter och se mig omkring samt, förstås, ett fenomenalt fint arbete av arrangörerna. Extra kul är det att träffa så många bekanta som jag mött i olika andra sammanhang under årens lopp. Om knappt ett år är det dags igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Kuddbroderi

Kuddbroderiet som jag visade HÄR för ett par veckor sedan är klart. Det blir turkosa bollar i hörnen och jag har valt tyg till baksidan. Efter att ha letat lite i skåpen bestämde jag mig för ett randigt lite kraftigare bomullstyg i färger som passar fint till broderiet.

Kudden tar jag med till Fårfesten i Kil nu i helgen, den 2 – 4 mars 2018, titta HÄR. Jag packar också ner handfärgat ullgarn till broderi, materialsatser och tygbitar till yllebroderi, halsdukar i dubbelväv och fler broderade kuddar. Jag rensar lite i förråden och säljer sjalar till nedsatt pris och så har jag samlat ihop lite udda garner till yllebroderi. Jag finns i Lammbaren, hoppas vi ses där!

Farfest-2018-1

En eftermiddag med dubbelvävar

Den ganska nystartade föreningen Svenska Vävakademin (titta HÄR) hade en offentlig träff i går (2018-02-24) på Historiska museet i Stockholm. Temat var dubbelvävar. Det blev en intressant och givande eftermiddag med tre föreläsningar inför en fullsatt sal.

Amica Sundström, 1:e antikvarie textil på Historiska museet, pratade om dubbelvävar från medeltiden. Hon hade plockat fram tre exempel ut museets samlingar. Översta bilden visar en ca 1000 år gammal s k list, som kom till museet från Marby kyrka i Jämtland. Ett vävlager består av lingarn och ett lager av ullgarn. Se mer HÄR.

Nästa bild visar fragment av en dubbelväv som är daterad till 1500-talet och kom till museet från Överenhörna kyrka i Sörmland. Vi var flera som lite förvånat studerade trådarna. Varp och inslag består av ullgarn. Varpen är tvåtrådig. Inslaget är entrådigt och väldigt ojämnt spunnet. Varför valdes inte en ”bättre” tråd till en så komplicerad väv? Se mer HÄR

Anna Sjögren går sitt tredje år på Sätergläntans vävutbildning. Hon har inriktat sig på dubbelvävar från Bohuslän, s k finsketäcken. På bilden pratar hon om mönsterformer och jämför de stiliserade figurerna på finsketäckena med de livligare motiven på den några hundra år äldre Grödingebonaden, även den en dubbelväv (titta HÄR). 

Nästa föreläsare var Josefin Gäfvert, som använder dubbelväv som konstnärligt uttryck. Det kändes befriande att ta del av hennes tankar om att balansera ordning och anarki, om att bryta upp rutnät, om att följa sin egen vilja och sin egen känsla i vävningen och om att försöka göra sig av med vävutbildningarnas regler som ligger och spökar i bakhuvudet.

Bilderna visar båda sidor av en av hennes vävar från en utställning på Fiberspace Gallery i Stockholm 2017.

 

Blomma och fågel

blomma o fågel

Nu finns materialsatserna till yllebroderi med vitt bottentyg också, förutom svart. Materialsatsen innehåller en bit kläde (ylletyg), 25 x 25 cm, med uppritat motiv, redgarn att brodera med, nio färger och tio trådar av varje färg, samt en nål i lagom storlek. Priset är bara 80 kronor. Titta HÄR i min butik. Jag tar med blommor och fåglar till Fårfesten i Kil nästa vecka, 2 – 4 mars 2018. Mer information om detta fantastiska evenemang finns HÄR.

Så här blev min fågel. Jag tror broderiet är klart nu. Eller ska jag strö ut lite blommor och blad runt fågeln? Garnet i materialsatsen räcker till många fler stygn.

fågel vit 2

Välj stygn och färger precis som du vill. Se min fågel som inspiration. Ta de stygn du tycker om, dem du redan kan eller dem du vill lära dig. HÄR finns exempel på hur fågeln kan se ut på svart tyg och HÄR finns inspirationsbilder till blomman.

Och vad ska det bli? Ja, det kanske blir en väska, en del av en kudde eller en fin ficka som förnyar ett gammalt plagg. Eller kanske är det helt enkelt ett träningspass, för att träna stygn.

Jag tränar

Jag tränar. Men inte på gymmet tvärs över gatan. Jag tränar på stygn och proportioner. Kanske blir det en kudde så småningom. Provbiten får nog bli en ficka på en tunika.

Jag passar på att svara på en fråga också. ”Hur organiserar du dina broderigarner?” Så här ser det ut. Ett trassel av ullgarner ligger inknölade i en plastpåse. Här samsas efsingar och restspolar från halsduksvävar med rester från när jag flätar 3 x 10 trådar till försäljning (titta HÄR). Det finns inget dåligt samvete och inga planer på att sortera eller organisera på annat sätt.  Jag trivs med lite oordning.

Kropp som konst

Ett innehållsrikt och som vanligt intressant nummer av tidskriften Hemslöjd låg i brevlådan förra veckan. Nr 1 2018 har Anatomi som tema. Jag fastnar särskilt för några artiklar om konstnärer som använder kroppen som tema i sin konst.

På omslaget ses ett broderi av Juana Gómez. Hon trycker digitala bilder, självporträtt,  på tyg och kompletterar med broderi.

Sandra Magnusson och Shanell Papp använder sig båda av virkning när de gestaltar människokroppen. Sandra Magnusson har virkat livets början, fostret i magen, och Shanell Papp visar det som till slut blir kvar, skelettet.

På Eskilstuna Konstmuseum pågår just nu, t o m 2018-03-15, en fin utställning med samma tema. Under rubriken Invändighet visar Maria Skärlund, Eskilstuna Konstförenings stipendiat 2018, kroppen och dess flöden i form av keramiska objekt, från foster till skelett. Gör ett besök om du är i närheten! Noterat i min kalender: Maria Skärlund berättar om sin utställning och sitt konstnärskap söndag 25 februari kl 14.00 på Konstmuseet. Se mer HÄR.

 

 

Maria Skärlund 8

 

Broderar

Det här blir en kudde så småningom. Jag utgår från en skiss, gör applikationer och sedan syr jag på fri hand. Ibland ritar jag lite löst med skräddarkrita eller sätter knappnålar som hjälp för att dela upp en linje eller yta. Väljer former, färger och stygn för att försöka få en fin helhet.

HÄR finns skissen och en bild av tyget med applikationer, innan jag började fylla på med stygn.

Får du lust till eget broderi? HÄR i min butik finns tyg och garn.

 

Påfyllning av energi

Veckan som gått gav mig rejäla doser med inspiration och energi.

I tre dagar var jag en av många slöjdare i montern hos Sörmlands Museum och hemslöjdskonsulenterna i Sörmlands och Stockholms län. Vi var en pytteliten, men mycket uppskattad, del i konventet Folk och Kultur som pågick här i Eskilstuna 7 – 10 februari 2018. Det blev många fina möten med intresserade besökare. Jag var dålig på att dokumentera med kameran, men Maria Gustafsson deltog en av dagarna med sina spännande stickningar och HÄR på hennes blogg finns bilder.

ministrar

bagstories 1

I veckan har jag fått användning för en hög med fickor från herrskjortor. I en workshop på Facebook, titta HÄR, syr vi japaninspirerade påsar under ledning av India Flint och jag tyckte att fickorna passade fint till uppgiften. Resten av skjortorna har jag vävt mattor av. I FB-gruppen bagstories möts människor från många länder och delar generöst med sig. När jag väl är klar med den här första påsen så finns det andra varianter som jag vill prova att sy.

Och så kom det två fina böcker i brevlådan. Mer japansk inspiration finns i boken Saori. Self-innovation through free weaving av Misao Jo och Kenzo Jo. Boken är en introduktion till Saori, en filosofi utvecklad av japanskan Misao Jo kring ett frigörande sätt att väva. Läs mer HÄR hos Sakura Weaving, svensk representant för konceptet. Folklig grannlåt av Birgitta Farhang och Ingrid Herrdin handlar om tryckta bomullssjalar som använts och används till folkdräkten, framförallt i Dalarna, ofta med anknytningar till andra delar av världen.

En bra vecka med nya möten och lite nya tankar!

böcker

 

Herrtröja

Det är skönt ibland att göra något som inte kräver så mycket tankeverksamhet, att bara låta händerna hålla på. Några varv framför TV:n har jag stickat emellanåt och snart är tröjan klar. En halv ärm och en krage återstår och så det tråkiga jobbet, monteringen. Garnet är ett norskt ullgarn, inköpt hos Nystvindan, en av garnaffärerna som finns på gångavstånd.

Tvinna som Ötzi

Inom området på klippavsatsen där bärmesen upphittades, fanns också talrika snören och rep. Med dessa snören var bland annat trädelarna till bärmesen fastsurrade med varandra. Alla snörena är gjorda av två strängar  av gräs som tvinnats ihop i S-form. Det längsta fragmentet mäter femtiosju centimeter.

Bild och text är ur boken Mannen i isen av Konrad Spindler. Det handlar förstås om stenåldersmannen som fått namnet Ötzi och som hittades infryst i isen i Alperna på gränsen mellan Österrike och Italien.

Jag lärde mig tekniken att tvinna sådana rep när jag var på kurs för India Flint i Skottland för några år sedan, inte med gräs utan med remsor av återbrukat tyg. Människans kanske viktigaste uppfinning, säger India. Vill du prova?  Jag visar hur det går till på Slöjdtorget på konventet Folk och Kultur som äger rum 7 – 10 februari 2018 i Eskilstuna. Onsdag 7 februari och fredag 9 februari finns jag där, i Stiga Sports Arena. (Torsdag 8 februari är jag också där, men då visar jag yllebroderi.) Kolla HÄR! Det finns mycket mer att ta del av på Slöjdtorget, som är en liten del av konventets späckade späckat program. Fri entré till utställningshallen!

Mina rep, de jag gjort hittills i alla fall, är tvinnade med Z-snodd istället för S-snodd som Ötzis. Nu har jag provat att tvinna åt andra hållet och det går lika bra. Jag har inte testat att tvinna gräs, men jag har tvinnat använda kaffefilter,

remsor av gamla lakan

och blad av daglilja.

 

Lite nytt i butiken

Jag har sytt några nåldynor och lagt ut dem HÄR, i butiken på bloggen.

Vill du hellre sy själv, nåldyna eller kanske något annat? Då kan det passa med mindre bitar av kläde. En bit svart kläde ca 25 x 25 cm plus fem bitar på minst 10 x 10 cm i olika färger kostar 45 kr. Titta i butiken! Behöver du fyllning till nåldynor? Mina är fyllda med kardad ull, finns också i butiken. Fyllning lagom till en nåldyna på ca 11 x 11 cm kostar 10 kr.

Förberedelser

I en vägtunnel under järnvägen ett par kvarter från mig finns den här målningen (detalj) sedan några veckor tillbaka, och en till på andra sidan vägen. (Målat har Jani Pihlainen, Oscar Zens och David Nazerian gjort.) Målningarna finns där med anledning av konventet Folk och Kultur som äger rum på Stiga Sports Arena här i Eskilstuna nästa vecka, 7 – 10 februari 2018. Så här beskrivs konventet på hemsidan: Folk och Kultur är en ny arena för det breda kultursamtalet i olika former, inom alla politikområden. Det är en mötesplats för offentlig och privat sektor, för media, föreningar, akademin och medborgarna – med en scen för konstnärliga upplevelser. 2018 är valår och vårt syfte är att sätta kulturpolitiken på agendan. Läs mer HÄR.

Sörmlands Museum och länets hemslöjdskonsulenter kommer att ha en monter i utställningshallen, dit det f ö är fri entré, med butik, slöjdutställningar, prova-på-verksamhet, slöjdare i arbete mm. Där ska jag vara med på ett litet hörn. Torsdag 8 februari visar jag yllebroderi.

Så nu funderar jag på vad jag ska brodera. En kudde ska jag nog sätta igång med och bottentyget ska nog vara blått istället för svart som jag brukar ha.

En idé är att återanvända cirkelformerna som jag sydde på en kjol, titta HÄR,  för några år sedan och anpassa dem till en kudde. Jag testar proportioner med hjälp av papper.

Eller ska jag sy en ny variant av en kudde, titta HÄR? Jag lägger ut andra pappersbitar för att se hur ytan kan disponeras.

Det här kanske blir en bra början? Kom och se fortsättningen! En del färdiga broderier tar jag med också.

 

Bagstories

Bagstories,  ett häfte av India Flint kom hit idag från förlaget Blurb. Häftet handlar om att konstruera tsunobukuro, en typ av japanska påsar. Jag har sytt några tidigare, t ex den här.

Det går förstås att hitta beskrivningar på nätet.  Men visst är det trevligare med papper! Boken finns HÄR. Med frakten blir det en del pengar att betala, men det finns en bonus. Den som köper häftet ges samtidigt tillträde till en grupp på FB som heter just Bagstories. Där startar en workshop under India Flints ledning den 1 februari. Den som vill vara med måste skynda sig. Imorgon 2018-01-31 vid midnatt australiensk tid stängs FB-gruppen för nya medlemmar. Jag beställde boken och fick en orderbekräftelse som jag mejlade till India Flint som bevis på att boken var inköpt.

Vårsalongen på Liljevalchs

Therese Isabell  Olssons trasvävar tillhör mina favoriter på 2018 års upplaga av Vårsalongen på Liljevalchs i Stockholm.

Fascinerad blev jag av Stefan Bennedahls 365 yogafigurer, inte bara av det färdiga verket, utan också av arbetsdisciplinen. Varje morgon i ett år har han gjort ett yogapass och sedan fortsatt dagen med en lerfigur.

Bea Szenfelds varelser i papper i form av liggande barn griper mig också.

Den här trion sätter fart på fantasin. Vart är de på väg, Olof Astrup Hälleqvists djur, bärande på en båt?

Min absoluta favorit,  Eva Larssons sju rakubrända keramikskulpturer, lyckades jag inte fotografera på ett bra sätt där de stod i en glasmonter. Det finns en bild HÄR, där samtliga utställare presenteras, men där visas bara en av de sju skulpturerna. Gör en utflykt till Liljavalchs och se själv! Utställningen pågår t o m 25 mars.

En sak till. Kolla taket i stora rummet  till höger.

En till dubbelväv

Den senaste väven är nerklippt, halsdukar i dubbelväv i orange, cerise och vitt. Som vanligt är det en kort varp till två halsdukar och de är inte riktigt lika. Varje halsduk är unik! På bilden syns fram- och baksida på den ena av halsdukarna, rutor på den ena sidan och ränder på den andra.

Mellan halsdukarna väver jag in spröt, åtta stycken blir lagom,  för att få varp till fransarna. Nu ska jag klippa isär halsdukarna, dreja fransar, laga några hoppor, tvätta och pressa. Sedan är det klart!

Det här är min åttonde halsduksväv i dubbelväv. Ju mer jag håller på desto fler möjligheter ser jag, andra färger, andra partindelningar, andra färgeffekter. Men det blir inte mer just nu. Vävstolen ska få vila ett tag och jag ska göra lite annat.

HÄR finns alla dubbelvävarna och information om material och annat.

Annika Ekdahl på Waldemarsudde

Så kom jag iväg till slut till Waldemarsudde och Annika Ekdahls praktfulla vävar. Föreningen Uppland-Sörmlands Vävare hade bokat en visning. Det gav betydligt mer än om jag sett utställningen på egen hand.

Annika Ekdahls stora bilder är vävda i gobelängteknik. Allt garn färgar hon själv i ateljén i Blekinge. Förlagorna till vävnaderna gör hon som collage i datorn. Hon har ingen mönsterskiss i naturlig storlek, utan arbetar utifrån bilden på skärmen. Oftast utnyttjas hela vävstolens bredd, 3 meter. Under arbetets gång syns bara ca 30 centimeter av väven. Först när väven klipps ner efter ca 1 1/2 års arbete ser hon helheten.

Betraktaren möts av en myllrande mix av figurer, föremål och natur. Vi bjuds på privata berättelser ur Annika Ekdahls eget liv och ur hennes fantasi blandat med berättelser från förr och med referenser till konsthistorien. Fester, enhörningar och hjortar är återkommande motiv.  Som åskådare är det omöjligt att ta in och begripa allt, men det är härligt att göra ett försök.

Mannen som får sällskap av en kanin vid bordsänden är en liten, liten detalj i en stor väv.

I Barockfesten, storlek ca 3 x 3 meter, är en prinsesstårta centrum på festbordet. Framför väven, på golvet, anas en röllakansmatta, Post festum, som visar resterna från festen. Mattan är inte vävd av Annika Ekdahl själv, utan av vävare på Vävaregården i Eringsboda. Nedan syns ännu ett sällskap kring ett dukat bord.

Utställningen pågår ytterligare några veckor och slutar 2018-02-11. Läs mer HÄR. Annika Ekdahls hemsida finns HÄR.

Jag har visat bilder av hennes verk tidigare på bloggen, HÄR från Värmlands museum i Karlstad och HÄR från Meken i Smedjebacken.

Halsdukar i ovana färger

Väven som jag skrev om i förra veckan, titta HÄR, är snart klar. Som vanligt satte jag upp en kort varp, lagom till två halsdukar. Nu hänger halsdukarna på tork efter handtvätt i lite schampo. Bara ångpressning återstår, sen är de färdiga.

Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Jag var lite osäker på färgkombinationen. Vitt och rosa är inte färger jag brukar använda. Men jag är ändå nöjd med resultatet och det blir nog ytterligare en halsduksväv i orange, rosa och vitt. Jag ligger i sängen och skissar på rutor och ränder.

 

Snart klart

För ett par veckor sedan pusslade jag med småbitar av växtfärgat ylletyg, titta HÄR. Till slut kunde jag bestämma mig. Det blir en kudde, översta bilden, och en väska. Just nu ligger arbetet och vilar i väntan på att jag ska ta fram symaskinen och sy klart.

Tygbitarna har jag sytt ihop med skarvsöm (titta HÄR). Den som är uppmärksam ser att den blivande väskan har fått en extra effekt genom att sys med två remsor i skarvsömmen. Det är inte mitt eget påhitt. Idén har jag lånat från en kjolsäck som jag såg för några år sedan i samlingarna hos Örebro läns museum. HÄR finns kjolsäcken på bild i DigitaltMuseum. Titta noga, det ligger till och med tre remsor i några av sömmarna. Det finns mycket att inspireras av i museisamlingar, IRL ibland och alltid på DigitaltMuseum.

 

Färgat, varpat och pådraget

Färgat garn, varpat en halsduksväv och dragit på varpen har jag gjort. Och så har jag börjat väva. Men blir det bra? Orange känner jag mig bekväm med, och gräsgrönt. Mellanmörk cerise är OK i rätt sammanhang, men ljusrosa? Och så vitt? Färgerna har jag inte valt själv, utan det är färger som ska användas i en tävling utlyst av Fårfesten i Kil, läs mer HÄR. Sockor, vantar, mössa eller halsduk kan man bidra med. Givetvis ska produkterna vara tillverkade av ull och de ska innehålla någon eller alla färgerna. Jag tog alla färger och det var nog dumt. Men jag ville utmana mig själv med den här färgkombinationen som känns lite främmande för mig. Jag borde ha gjort det annorlunda. Framförallt skulle jag ha tagit mindre vitt. Nu får jag försöka gilla läget, kanske vänja mig och fortsätta med glatt humör.