Författararkiv: Elisabet

Kropp som konst

Ett innehållsrikt och som vanligt intressant nummer av tidskriften Hemslöjd låg i brevlådan förra veckan. Nr 1 2018 har Anatomi som tema. Jag fastnar särskilt för några artiklar om konstnärer som använder kroppen som tema i sin konst.

På omslaget ses ett broderi av Juana Gómez. Hon trycker digitala bilder, självporträtt,  på tyg och kompletterar med broderi.

Sandra Magnusson och Shanell Papp använder sig båda av virkning när de gestaltar människokroppen. Sandra Magnusson har virkat livets början, fostret i magen, och Shanell Papp visar det som till slut blir kvar, skelettet.

På Eskilstuna Konstmuseum pågår just nu, t o m 2018-03-15, en fin utställning med samma tema. Under rubriken Invändighet visar Maria Skärlund, Eskilstuna Konstförenings stipendiat 2018, kroppen och dess flöden i form av keramiska objekt, från foster till skelett. Gör ett besök om du är i närheten! Noterat i min kalender: Maria Skärlund berättar om sin utställning och sitt konstnärskap söndag 25 februari kl 14.00 på Konstmuseet. Se mer HÄR.

 

 

Maria Skärlund 8

 

Broderar

Det här blir en kudde så småningom. Jag utgår från en skiss, gör applikationer och sedan syr jag på fri hand. Ibland ritar jag lite löst med skräddarkrita eller sätter knappnålar som hjälp för att dela upp en linje eller yta. Väljer former, färger och stygn för att försöka få en fin helhet.

HÄR finns skissen och en bild av tyget med applikationer, innan jag började fylla på med stygn.

Får du lust till eget broderi? HÄR i min butik finns tyg och garn.

 

Påfyllning av energi

Veckan som gått gav mig rejäla doser med inspiration och energi.

I tre dagar var jag en av många slöjdare i montern hos Sörmlands Museum och hemslöjdskonsulenterna i Sörmlands och Stockholms län. Vi var en pytteliten, men mycket uppskattad, del i konventet Folk och Kultur som pågick här i Eskilstuna 7 – 10 februari 2018. Det blev många fina möten med intresserade besökare. Jag var dålig på att dokumentera med kameran, men Maria Gustafsson deltog en av dagarna med sina spännande stickningar och HÄR på hennes blogg finns bilder.

ministrar

bagstories 1

I veckan har jag fått användning för en hög med fickor från herrskjortor. I en workshop på Facebook, titta HÄR, syr vi japaninspirerade påsar under ledning av India Flint och jag tyckte att fickorna passade fint till uppgiften. Resten av skjortorna har jag vävt mattor av. I FB-gruppen bagstories möts människor från många länder och delar generöst med sig. När jag väl är klar med den här första påsen så finns det andra varianter som jag vill prova att sy.

Och så kom det två fina böcker i brevlådan. Mer japansk inspiration finns i boken Saori. Self-innovation through free weaving av Misao Jo och Kenzo Jo. Boken är en introduktion till Saori, en filosofi utvecklad av japanskan Misao Jo kring ett frigörande sätt att väva. Läs mer HÄR hos Sakura Weaving, svensk representant för konceptet. Folklig grannlåt av Birgitta Farhang och Ingrid Herrdin handlar om tryckta bomullssjalar som använts och används till folkdräkten, framförallt i Dalarna, ofta med anknytningar till andra delar av världen.

En bra vecka med nya möten och lite nya tankar!

böcker

 

Herrtröja

Det är skönt ibland att göra något som inte kräver så mycket tankeverksamhet, att bara låta händerna hålla på. Några varv framför TV:n har jag stickat emellanåt och snart är tröjan klar. En halv ärm och en krage återstår och så det tråkiga jobbet, monteringen. Garnet är ett norskt ullgarn, inköpt hos Nystvindan, en av garnaffärerna som finns på gångavstånd.

Tvinna som Ötzi

Inom området på klippavsatsen där bärmesen upphittades, fanns också talrika snören och rep. Med dessa snören var bland annat trädelarna till bärmesen fastsurrade med varandra. Alla snörena är gjorda av två strängar  av gräs som tvinnats ihop i S-form. Det längsta fragmentet mäter femtiosju centimeter.

Bild och text är ur boken Mannen i isen av Konrad Spindler. Det handlar förstås om stenåldersmannen som fått namnet Ötzi och som hittades infryst i isen i Alperna på gränsen mellan Österrike och Italien.

Jag lärde mig tekniken att tvinna sådana rep när jag var på kurs för India Flint i Skottland för några år sedan, inte med gräs utan med remsor av återbrukat tyg. Människans kanske viktigaste uppfinning, säger India. Vill du prova?  Jag visar hur det går till på Slöjdtorget på konventet Folk och Kultur som äger rum 7 – 10 februari 2018 i Eskilstuna. Onsdag 7 februari och fredag 9 februari finns jag där, i Stiga Sports Arena. (Torsdag 8 februari är jag också där, men då visar jag yllebroderi.) Kolla HÄR! Det finns mycket mer att ta del av på Slöjdtorget, som är en liten del av konventets späckade späckat program. Fri entré till utställningshallen!

Mina rep, de jag gjort hittills i alla fall, är tvinnade med Z-snodd istället för S-snodd som Ötzis. Nu har jag provat att tvinna åt andra hållet och det går lika bra. Jag har inte testat att tvinna gräs, men jag har tvinnat använda kaffefilter,

remsor av gamla lakan

och blad av daglilja.

 

Lite nytt i butiken

Jag har sytt några nåldynor och lagt ut dem HÄR, i butiken på bloggen.

Vill du hellre sy själv, nåldyna eller kanske något annat? Då kan det passa med mindre bitar av kläde. En bit svart kläde ca 25 x 25 cm plus fem bitar på minst 10 x 10 cm i olika färger kostar 45 kr. Titta i butiken! Behöver du fyllning till nåldynor? Mina är fyllda med kardad ull, finns också i butiken. Fyllning lagom till en nåldyna på ca 11 x 11 cm kostar 10 kr.

Förberedelser

I en vägtunnel under järnvägen ett par kvarter från mig finns den här målningen (detalj) sedan några veckor tillbaka, och en till på andra sidan vägen. (Målat har Jani Pihlainen, Oscar Zens och David Nazerian gjort.) Målningarna finns där med anledning av konventet Folk och Kultur som äger rum på Stiga Sports Arena här i Eskilstuna nästa vecka, 7 – 10 februari 2018. Så här beskrivs konventet på hemsidan: Folk och Kultur är en ny arena för det breda kultursamtalet i olika former, inom alla politikområden. Det är en mötesplats för offentlig och privat sektor, för media, föreningar, akademin och medborgarna – med en scen för konstnärliga upplevelser. 2018 är valår och vårt syfte är att sätta kulturpolitiken på agendan. Läs mer HÄR.

Sörmlands Museum och länets hemslöjdskonsulenter kommer att ha en monter i utställningshallen, dit det f ö är fri entré, med butik, slöjdutställningar, prova-på-verksamhet, slöjdare i arbete mm. Där ska jag vara med på ett litet hörn. Torsdag 8 februari visar jag yllebroderi.

Så nu funderar jag på vad jag ska brodera. En kudde ska jag nog sätta igång med och bottentyget ska nog vara blått istället för svart som jag brukar ha.

En idé är att återanvända cirkelformerna som jag sydde på en kjol, titta HÄR,  för några år sedan och anpassa dem till en kudde. Jag testar proportioner med hjälp av papper.

Eller ska jag sy en ny variant av en kudde, titta HÄR? Jag lägger ut andra pappersbitar för att se hur ytan kan disponeras.

Det här kanske blir en bra början? Kom och se fortsättningen! En del färdiga broderier tar jag med också.

 

Bagstories

Bagstories,  ett häfte av India Flint kom hit idag från förlaget Blurb. Häftet handlar om att konstruera tsunobukuro, en typ av japanska påsar. Jag har sytt några tidigare, t ex den här.

Det går förstås att hitta beskrivningar på nätet.  Men visst är det trevligare med papper! Boken finns HÄR. Med frakten blir det en del pengar att betala, men det finns en bonus. Den som köper häftet ges samtidigt tillträde till en grupp på FB som heter just Bagstories. Där startar en workshop under India Flints ledning den 1 februari. Den som vill vara med måste skynda sig. Imorgon 2018-01-31 vid midnatt australiensk tid stängs FB-gruppen för nya medlemmar. Jag beställde boken och fick en orderbekräftelse som jag mejlade till India Flint som bevis på att boken var inköpt.

Vårsalongen på Liljevalchs

Therese Isabell  Olssons trasvävar tillhör mina favoriter på 2018 års upplaga av Vårsalongen på Liljevalchs i Stockholm.

Fascinerad blev jag av Stefan Bennedahls 365 yogafigurer, inte bara av det färdiga verket, utan också av arbetsdisciplinen. Varje morgon i ett år har han gjort ett yogapass och sedan fortsatt dagen med en lerfigur.

Bea Szenfelds varelser i papper i form av liggande barn griper mig också.

Den här trion sätter fart på fantasin. Vart är de på väg, Olof Astrup Hälleqvists djur, bärande på en båt?

Min absoluta favorit,  Eva Larssons sju rakubrända keramikskulpturer, lyckades jag inte fotografera på ett bra sätt där de stod i en glasmonter. Det finns en bild HÄR, där samtliga utställare presenteras, men där visas bara en av de sju skulpturerna. Gör en utflykt till Liljavalchs och se själv! Utställningen pågår t o m 25 mars.

En sak till. Kolla taket i stora rummet  till höger.

En till dubbelväv

Den senaste väven är nerklippt, halsdukar i dubbelväv i orange, cerise och vitt. Som vanligt är det en kort varp till två halsdukar och de är inte riktigt lika. Varje halsduk är unik! På bilden syns fram- och baksida på den ena av halsdukarna, rutor på den ena sidan och ränder på den andra.

Mellan halsdukarna väver jag in spröt, åtta stycken blir lagom,  för att få varp till fransarna. Nu ska jag klippa isär halsdukarna, dreja fransar, laga några hoppor, tvätta och pressa. Sedan är det klart!

Det här är min åttonde halsduksväv i dubbelväv. Ju mer jag håller på desto fler möjligheter ser jag, andra färger, andra partindelningar, andra färgeffekter. Men det blir inte mer just nu. Vävstolen ska få vila ett tag och jag ska göra lite annat.

HÄR finns alla dubbelvävarna och information om material och annat.

Annika Ekdahl på Waldemarsudde

Så kom jag iväg till slut till Waldemarsudde och Annika Ekdahls praktfulla vävar. Föreningen Uppland-Sörmlands Vävare hade bokat en visning. Det gav betydligt mer än om jag sett utställningen på egen hand.

Annika Ekdahls stora bilder är vävda i gobelängteknik. Allt garn färgar hon själv i ateljén i Blekinge. Förlagorna till vävnaderna gör hon som collage i datorn. Hon har ingen mönsterskiss i naturlig storlek, utan arbetar utifrån bilden på skärmen. Oftast utnyttjas hela vävstolens bredd, 3 meter. Under arbetets gång syns bara ca 30 centimeter av väven. Först när väven klipps ner efter ca 1 1/2 års arbete ser hon helheten.

Betraktaren möts av en myllrande mix av figurer, föremål och natur. Vi bjuds på privata berättelser ur Annika Ekdahls eget liv och ur hennes fantasi blandat med berättelser från förr och med referenser till konsthistorien. Fester, enhörningar och hjortar är återkommande motiv.  Som åskådare är det omöjligt att ta in och begripa allt, men det är härligt att göra ett försök.

Mannen som får sällskap av en kanin vid bordsänden är en liten, liten detalj i en stor väv.

I Barockfesten, storlek ca 3 x 3 meter, är en prinsesstårta centrum på festbordet. Framför väven, på golvet, anas en röllakansmatta, Post festum, som visar resterna från festen. Mattan är inte vävd av Annika Ekdahl själv, utan av vävare på Vävaregården i Eringsboda. Nedan syns ännu ett sällskap kring ett dukat bord.

Utställningen pågår ytterligare några veckor och slutar 2018-02-11. Läs mer HÄR. Annika Ekdahls hemsida finns HÄR.

Jag har visat bilder av hennes verk tidigare på bloggen, HÄR från Värmlands museum i Karlstad och HÄR från Meken i Smedjebacken.

Halsdukar i ovana färger

Väven som jag skrev om i förra veckan, titta HÄR, är snart klar. Som vanligt satte jag upp en kort varp, lagom till två halsdukar. Nu hänger halsdukarna på tork efter handtvätt i lite schampo. Bara ångpressning återstår, sen är de färdiga.

Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Jag var lite osäker på färgkombinationen. Vitt och rosa är inte färger jag brukar använda. Men jag är ändå nöjd med resultatet och det blir nog ytterligare en halsduksväv i orange, rosa och vitt. Jag ligger i sängen och skissar på rutor och ränder.

 

Snart klart

För ett par veckor sedan pusslade jag med småbitar av växtfärgat ylletyg, titta HÄR. Till slut kunde jag bestämma mig. Det blir en kudde, översta bilden, och en väska. Just nu ligger arbetet och vilar i väntan på att jag ska ta fram symaskinen och sy klart.

Tygbitarna har jag sytt ihop med skarvsöm (titta HÄR). Den som är uppmärksam ser att den blivande väskan har fått en extra effekt genom att sys med två remsor i skarvsömmen. Det är inte mitt eget påhitt. Idén har jag lånat från en kjolsäck som jag såg för några år sedan i samlingarna hos Örebro läns museum. HÄR finns kjolsäcken på bild i DigitaltMuseum. Titta noga, det ligger till och med tre remsor i några av sömmarna. Det finns mycket att inspireras av i museisamlingar, IRL ibland och alltid på DigitaltMuseum.

 

Färgat, varpat och pådraget

Färgat garn, varpat en halsduksväv och dragit på varpen har jag gjort. Och så har jag börjat väva. Men blir det bra? Orange känner jag mig bekväm med, och gräsgrönt. Mellanmörk cerise är OK i rätt sammanhang, men ljusrosa? Och så vitt? Färgerna har jag inte valt själv, utan det är färger som ska användas i en tävling utlyst av Fårfesten i Kil, läs mer HÄR. Sockor, vantar, mössa eller halsduk kan man bidra med. Givetvis ska produkterna vara tillverkade av ull och de ska innehålla någon eller alla färgerna. Jag tog alla färger och det var nog dumt. Men jag ville utmana mig själv med den här färgkombinationen som känns lite främmande för mig. Jag borde ha gjort det annorlunda. Framförallt skulle jag ha tagit mindre vitt. Nu får jag försöka gilla läget, kanske vänja mig och fortsätta med glatt humör.

Aviga prickar

Mönstret på vantarna Aviga prickar som jag stickade i julas, titta HÄR, kan nog kallas gammal skåpmat. Det är resultat av en stickuppgift på en kurs som jag gick på Linköpings Universitet för så där 20 år sedan. Hur uppgiften var formulerad minns jag inte, men mitt eget mål var att göra ett enkelt, diskret ytmönster i två färger. Det blev en hel serie med prover innan jag kom fram till det här mönstret med räta och aviga maskor. De allra flesta proverna är stickade i svart och naturbrunt. En riktigt snygg färgkombination som jag tyvärr inte lyckades fotografera på ett bra sätt nu i januari, inte i det nästan obefintliga dagsljuset och inte heller i elljus eller med blixt.

Mönsterrapporten består av fyra maskor och fyra varv. Beskrivning för rundstickning finns i vantbeskrivningen, se länken ovan.  Så här stickas mönstret fram och tillbaka, varv 1 och 3 från rätsidan, varv 2 och 4 från avigsidan:

Varv 1: 2 räta m färg 1, 2 räta m färg 2
Varv 2: 2 räta m färg 2, 2 aviga m färg 1
Varv 3: 2 räta m färg 2, 2 räta m färg 1
Varv 4: 2 aviga m färg 1, 2 räta m färg 2

De röda proverna är stickade i Vålberggarn från Wålstedts Textilverkstad och dubbelt ullgarn 6/2. På det vänstra provet är de aviga prickarna stickade med ullgarn 6/2 och på det högra bildar Vålberggarnet prickar.

Proverna i två gröna kulörer och lite rött stickade jag med ullgarn 6/2. Jag gillar flärparna, men de passade inte nu till mina vantar. Kanske kommer de till användning i ett annat sammanhang.

#delavantar

De här vantarna ska jag skicka till Hemslöjden i Landskrona. De blir en liten del i projektet #delavantar. Alla kan vara med och sticka vantar, göra en beskrivning och sedan dela med sig. Den som vill kan sedan låna ut de färdiga vantarna till ett par utställningar. Först visas vantarna hos Hemslöjden i Landskrona 20 jan – 3 mars 2018 och sedan på Norrbottens Museum i Luleå 10 mars – 30 april 2018. HÄR finns mer information och massor av väldigt fina vantar.

Någon minns kanske att jag skrev om #delavantar i höstas, titta HÄR. Jag började på ett par vantar, men efter att ha stickat en bit tyckte jag att garnet var för tjockt och kompakt. Hårt och obekvämt kändes det på stickorna. De halvfärdiga vantarna blev liggande ett tag tills jag bestämde mig för att repa upp och börja om igen med andra tankar.

Istället blev det de här vantarna. Jag hade några egna kriterier att utgå från när jag bestämde hur vantarna skulle göras. Vantarna skulle vara varma. Garnet skulle tas ur mitt eget lager. Stickningen skulle gå relativt snabbt, ett par dagar under julhelgen borde räcka. Framförallt skulle vantarna kräva ett minimum av koncentration och vara så lätta att sticka att jag samtidigt utan problem kunde prata, lyssna eller titta på film.

Vantarna fick namnet Aviga prickar och så här gjorde jag:

Aviga prickar

Ullgarn 6/2 (100 gram = 300 meter) färg 1 (blågrått) ca 50 gram, färg 2 (grått) ca 30 gram, färg 3 (turkos) några meter
Strumpstickor nr 2 (till resåren) och nr 2 ½

Lägg upp 60 maskor med två färger, färg 1, som bildar maskan, och färg 3.
Fördela maskorna på 4 strumpstickor nr 2.
Sticka resår 2 aviga 2 räta med färg 1 i 6 cm.
Byt till stickor nr 2 ½ och sticka två varv med färg 3, första varvet räta m, andra varvet aviga m.
Sticka två varv räta m med färg 1. Nu börjar mönsterstickningen.

Mönsterrapporten består av fyra maskor och fyra varv
Varv 1: 2 räta m färg 1, 2 räta m färg 2
Varv 2: 2 räta m färg 1, 2 aviga m färg 2
Varv 3: 2 räta m färg 2, 2 räta m färg 1
Varv 4: 2 aviga m färg 2, 2 räta m färg 1
Sticka mönster i 5 cm.

Förbered för tumme
Höger vante: Sticka 3 m på sticka nr 1. Sticka följande 12 m med en lös tråd i avvikande färg Sätt tillbaka maskorna på stickan och sticka mönster över den avvikande tråden.
Vänster vante: Gör markeringen för tummen på de 12 första maskorna på sticka nr 2.

Fortsätt sticka mönster i 10 cm.

Minska sedan enligt följande. Minskningmaskorna stickas med färg 1.
Sticka 1: sticka 2 m tillsammans i bakre maskbågen, sticka resterande maskor på stickan.
Sticka 2: sticka tills två m återstår, sticka 2 m tillsammans.
Sticka 3: stickas lika som sticka 1.
Sticka 4: stickas lika som sticka 2.
Dra en tråd genom de sista 6 maskorna.

Tummen
Plocka upp 12 m på var sida om tumhålet, pilla bort extratråden och fördela maskorna på fyra stickor = 24 m. Plocka upp två maskor på var sida om tumhålet på första varvet = 28 maskor. Sticka mönster i 5 cm. Minska sedan på samma sätt som för handen.

Avsluta med att fästa alla trådar och blöt vantarna försiktigt i ljummet vatten. Lägg på tork, t ex på en frottéhandduk.

 

Pusslar med tygbitar

Det här ska bli en väska eller kanske en kudde. Jag pusslar, placerar tygbitar intill varandra, tar bort och lägger till, provar nya alternativ.  Jag gillar det här, att göra något av ett begränsat material, material som det bara finns lite av. Nu är det remsor och småbitar av ylletyg färgade med rost, växter och lite köksavfall. Men det kan också vara att trolla fram nya maträtter av rester, att komponera trasmattor av begagnade textilier eller att väva något av restgarner och reafynd. Så, hur får jag ihop det här på bästa sätt? Snart får jag bestämma mig.

Ett gammalt täcke i rosengång


I en säng i en museibyggnad nära mig ligger det här gamla täcket, vävt i bunden rosengång.  Försiktigt petade jag en aning för att kunna se lite mer. Vill jag se ännu mer är det nog bäst att prata med någon ur personalen.

Täcket är vävt i två längder och har en längsgående söm. Det är slitet och trasigt.

Det är stor variation på bårderna och så vitt jag kunde se så återkommer inget mönster.

rosengångstäcke 2

rosengångstäcke 3

rosengångstäcke 4

Bunden rosengång har en tydlig baksida med flotteringar.

 

God Jul!


Närketomtarna dansar på en väv från Värmland, Helena Bengtssons mönster Skogsstjärna från Klässbols Linneväveri. Tomtarna inköptes för länge sedan på Örebro Läns Hemslöjd. Hemslöjdsaffären har försvunnit, men tomtarna tillverkas fortfarande, nu för butiken på Örebro Läns Museum, titta HÄR.

En lugn och fin jul önskar jag er alla!

Handlar helst begagnat

Vi pratade om att baka pepparkakor men kunde inte hitta kakmåtten. De verkar ha försvunnit i flytten för ett år sedan. Dags för shopping!

Om jag behöver köpa något börjar jag ofta med att gå ett par minuter västerut till Öppna Hjärtat Second hand. Där hade jag tur och hittade fina figurer som ser ut som dem jag minns från min barndom. Nu ligger pepparkaksdegen i kylen och snart ska den kavlas.

Om jag fortsätter promenera västerut förbi Öppna Hjärtat kommer jag efter ca 40 minuter till återbruksgallerian ReTuna. Där fyndade jag en superfin vår- och höstjacka häromdagen.

Jackan är av märket Sand och sydd i ett riktigt fint tyg av ull/cashmir. En ny jacka från Sand kostar ungefär 15 gånger mer än vad jag betalade för min obetydligt begagnade.


Här är en film om ReTuna. Filmen har just nu delats ca 100.000 gånger på Facebook och har mer än 5 miljoner visningar. Titta HÄR också!

 

Mer tuskaft – halsduk

Halsduk tuskaft 1
Här är ännu en gammal tuskaftsväv, apropå Tina Ignells nya bok, titta HÄR. Kvalitén är mycket behaglig och jag gillar färgen. Jag hade tur att den blev osåld och därmed hamnade i min egen ägo.

Jag har varpat med tre trådar, en tjock och två tunna. Solvningen är rakt genomgående på fyra skaft, en tjock och två tunna i varsitt solv. Det tjocka garnet är skedat med en tråd i rör, det tunna med två trådar i rör.

Båda garnerna är udda sorter som jag köpte någonstans för länge sedan. Tyvärr är de slut i mitt förråd, så om jag vill väva något liknande blir det med andra garner. Det tjocka garnet är ett bourettesilke i grovlek ungefär som ullgarn 6/3. Det tunna är ett långfibrigt, riktigt tunt entrådigt ullgarn, uppskattningsvis ungefär hälften så tjockt som redgarn 20/2, dvs ca 20.000 meter per kilo. Det tunna garnet fick också bli inslag. Jag satte upp en varp till 5 halsdukar med ofärgat garn och styckfärgade de färdiga halsdukarna.

 

Med begränsningar som motor

På söndag 2017-12-17 är sista chansen att se Åsa Pärsons utställning på Fiberspace Gallery (titta HÄR) i Stockholm. Då finns hon i galleriet och berättar om sina vävar.

Åsa Pärson har undersökt möjligheterna att kombinera varp och inslag genom ett antal begränsningar. På väggen sitter 154 vävprover, mått ca 15 x 17 cm, i grundteknikerna tuskaft, panama, kypert och satin. Förutom de fyra vävteknikerna har hon valt att enbart använda garner ur sitt eget förråd. Hon har valt en återhållen färgskala och hon har maximerat antalet skaft till 10. Inom de givna ramarna ser det ut som om hon drivits av målmedvetenhet,  reflektion och intuition.

Resultatet är vackert presenterat, tillfälligt i utställningen och permanent i en bok, Fabricate, Composition and texture. (Som jag inte köpte, varför?)

Åsa Pärson 10

 

Min ”nya” kappa

Tittar jag på utsidan av min kappa från Myrorna så ser den helt ny ut. Vid ficköppningar och ärmslut brukar slitaget synas först, men där syns inga spår av kappans tidigare ägare. Inuti, däremot, var fodret trasigt på flera ställen.


Jag köpte en liten bit nytt fodertyg i någorlunda passande färg, letade lämplig tråd bland mina spolar med sysilke och täckte revorna med lappar.

Kappan är av märket Larella. Jag läser HÄR att Larella var ett av varumärkena hos Upsala Kappfabrik. Fabriken la ner 1970 och jag gissar att min kappa är ungefär från den tiden, sent 1960-tal.

Så här ser kappan ut, mycket välsydd i fint ylletyg och med bekväm passform. För 150 kr, plus 10 kronor för fodertyget, fick jag en kappa i en kvalité som inte går att hitta i de vanliga butikernas utbud numera.

I HV:s galleri

Alldeles nyligen hade Moa Wallman sin första separatutställning Nimbus över Sbg. Jag hade tänkt åka till Sundbyberg och se den, men det blev tyvärr aldrig av. Nu fick jag i alla fall se två av vävarna från utställningen. De finns i galleriet hos HV, Handarbetets Vänner i Stockholm. Med imponerande skicklighet har Moa Wallman färgat garn (naturlig färgning) och vävt dessa skimrande mattor, avsedda för golv eller vägg.

Utställningen på HV har namnet Emerging Talents 2.0. Nio kvinnor som nyligen avslutat sina studier deltar med ett eller två verk var; Moa Wallman (HV Skola), Ia Centerhall (HV Skola), Miriam Parkman (HV Skola), Siri Petterson (HV Skola), Astrid Sjöborg (HV Skola), Linette Nilsson (Konstfack), Elin Stampe (Konstfack), Berith Stennabb (HDK Steneby) och Johanna Svallingson (HDK Steneby).

Utställningen pågår t o m 2018-01-13. Värt ett besök, men kolla för säkerhets skull öppettiderna. Det kan hända att det är stängt kring jul och nyår.

Ia Centervall Natt som blänker.

Miriam Parkman, Rocio y los colores fuertes/Teotitlán, detalj.

Berith Stennabb, ANOMICHOLISTIC 10, detalj.

Johanna Svallingson, Alla vi.

Det blev inte stygn varje dag 2017


Det blir inte stygn varje dag 2017 för min del. I mitten av november kände jag mig nöjd med mitt bidrag till FB-utmaningen Stygn varje dag 2017. Det får räcka så här. Visst, jag hade kunnat ”kill my darling” och t ex gjort något radikalt som att klippa tyget i bitar och foga ihop igen. Eller jag kunde fortsätta att sy flera varv med korsstygn runt alltihop. Men jag slutar här.

Den första januari började helt utan plan med några gubbar i sytråd längst upp till vänster. Fortsättningen skedde intuitivt och jag bestämde från dag till dag hur stygnen skulle sys. Roligt har det varit! Nu återstår att få dit en liten signatur någonstans. Sedan behöver det skrynkliga tygstycket spännas upp. Och så ska jag fundera ut hur broderiet ska monteras. Jag visar det färdiga resultatet så småningom.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några andra av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

På schäslongen


Det händer då och då att jag träffar människor som har på sig en sjal som jag har vävt. Det är uppmuntrande att den som har köpt eller kanske fått sjalen i present använder den. Mer sällan händer det att jag får se hur en kudde som jag broderat passar in i sitt nya hem. Därför var det extra kul att se de här kuddarna vilande på en schäslong i ett sparsmakat och omsorgsfullt inrett hus.

Fläckborttagning

En tidigare mycket använd västklänning/tunika i en tunn och behaglig ulltrikå har blivit liggande oanvänd i garderoben i flera år. Anledningen är en iögonenfallande fläck, ca 2 x 2 cm, i midjehöjd på höger sida, mellan mitt fram och sidsömmen. Troligen har jag spillt matolja och jag har försökt på alla tänkbara sätt att få bort fläcken. Nu har det lyckats! Jag har helt enkelt täckt fläcken med en cirkel av ylletyg. Tanken var först att cirkeln skulle bli centrum i ett blommande broderi. Men jag stoppar här, i alla fall tillfälligt, med en enda prick.

Gardin i tuskaft


För många år sedan vävde jag ganska många meter av den här gardinväven. Vävtekniken är tuskaft och jag blev påmind om väven när jag läste Tina Ingnells nya bok som handlar just om tuskaft, titta HÄR.

Det mesta av gardinväven såldes och jag har bara en längd kvar. Den fanns att se på Vävar i vitt och färg, Örebrovävarnas utställning på Örebro läns museum i september 2016. Då fick jag en del frågor om vävsedel. Nu kommer sent omsider en beskrivning.

Varp: Bomullsgarn 16/2, oblekt
Inslag: Lingarn 16, halvblekt.
Sked: 50/10, 1 tråd i solv
Rapporten består av 48 trådar (= 4,8 cm i skeden) som varpas till önskad bredd, lägg till 24 trådar på slutet. Skedas 24 trådar med 3 trådar i rör, 16 trådar med 2 trådar i rör, 8 trådar med 1 tråd i rör. Avsluta med 24 trådar, 3 trådar i rör.

 

Tuskaft


Tuskaft
är namnet på Tina Ignells nya bok. Boken handlar givetvis helt och hållet om tuskaft, den enklaste vävtekniken, ”under en och över en”. Enkelt, javisst, men ändå är möjligheterna till variation i vävstolen nästan oändliga.

Boken är full med förslag och idéer på hur tuskaft kan användas till intressanta vävar. Många olika material, invävda vecktrådar, färgeffekter, tomrör, infärgning i form av ikat och shibori, olika typer av efterbehandlingar – det är bara ett litet urval av bokens innehåll. De olika vävnadsförslagen visas på helsida i naturlig storlek och mina fingertoppar längtar efter att få känna på tygerna i verkligheten. Jag får förstås också längtan efter nya vävar i vävstolen. Mitt senaste fyndköp, ett ljuvligt mjukt garn i merinoull, skulle egentligen bli en stickad tröja. Men garnet passar kanske bättre till halsdukar i någon tuskaftsvariant? Jag bläddrar i boken och funderar lite till.

Pristagare

Utställningen OMSLÖJD – När samlat möter nytt pågår just nu på Örebro läns museum, ett samarbete mellan Örebro läns slöjdförening och museets personal, bl a hemslöjdskonsulent Lina Jatko, titta HÄR.

I lördags var det prisutdelning. Slöjdföreningen hade med hjälp av en jury valt att premiera bidrag från tre av utställningens deltagare. Anneli Linder fick pris för sin klänning med blocktryck. Erik Torstensson prisades för sina tovade penningkattor, inspirerade av en börs i museets samlingar tillverkad av ett kattskinn. Jag har ingen bild på Eriks bidrag, men utställningen pågår t o m 2018-01-28, så än finns det gott om tid att se katterna med egna ögon. Och jag fick pris för mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jätteroligt att få uppskattning!

Växtfärgning i november

Ikväll förbereder jag det sista inför en workshop imorgon, Färga papper och textil med växter och skrot. I morse var jag ute i regn och kyla för att titta efter växter. Att det skulle finnas torra eklöv på marken som komplement till lökskalen, det visste jag. Men att det dessutom fanns hallonblad, lupin och blad från nyponbuske hade jag inte förväntat mig så här i mitten av november. Fingrarna stelnade snabbt i höstrusket, men jag hoppas ändå att jag fick ihop så att det räcker till morgondagens kursdeltagare.

Nyfärgat

Häromdagen stod färggrytan på plattan i några timmar. Lagret av broderigarner behövde påfyllning med gult och orange.  Det är så roligt att färga, att väga upp och blanda färgpulver, hålla koll på temperaturen och omvandla vitt till soliga kulörer. Nästa gång det är dags blir det rosa nyanser. HÄR i min lilla butik finns garn till den som vill brodera.

Eva Hild utforskar tomrummet

 

Eva Hilds stora skulpturer i stengodslera, och några i hållbarare aluminium, visas just nu på Eskilstuna Konstmuseum. Skulpturerna i vitt eller svart buktar mjukt ut och in. Formerna är rena, men absolut inte enkla. Ljus, skuggor, djup och genomsiktlighet gör att intrycken förändras beroende från vilket håll verken betraktas. Jag fastnar för konstnärens ord ur utställningstexten: ”Hur kan ett tomrum gestaltas? Och det handlar inte om tomhet, om något som är uttömt, utan om rum. Tomrummet har en volym.” Spännande tankar.

Men hur sjutton gör hon när hon skapar dessa intrikata former i lera? Kanske får jag veta mer 2017-11-24 när Eva Hild håller en föreläsning om utställningen och om sitt konstnärskap. Kl 12.30 på Konstmuseet noterar jag i min kalender.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En  vägg i den stora utställningssalen upptas av skisser, lika intressanta som de färdiga verken.
Utställningen pågår till 2018-01-07.

 

Dag 304 – stygn varje dag 2017

Jag har samma frågor som för en månad sedan:  Kanske är det färdigt så här? Eller ska jag fortsätta? Hur, i så fall?  Det handlar om mitt broderi i FB-utmaningen Stygn varje dag 2017. I oktober har jag fortsatt med kanten runt och så har det blivit lite utfyllnad här och där.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några andra av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

Garn

Knudegarn i Lönstrup hade inte öppet när jag promenerade genom den lilla charmiga orten i förra veckan. Jag får vänta ett tag med att se, klämma och lukta på de lokala garnerna, tills nästa besök på Jylland. Nu kan jag titta HÄR, på butikens hemsida.

Hos Garnudsalg i Ålborg var det i alla fall öppet, som varje fredag, och vi var många som trängdes bland garnhyllorna. Andra dagar är det bara försäljning på nätet, titta HÄR. Om jag köpte något? Jag blev verkligen nyfiken på deras ”upcycled wool” och ”recycled cotton”, men där och då kunde jag inte se vad jag skulle använda garnet till. Så det fick bli ullgarn i fina färger till halsduksvävar. Inför nästa besök får jag vara lite bättre förberedd.

Nästa väv

Nu har jag varpat till min nästa väv. Det är svart, det är smalt och det är början till en ny väska. Så här såg min nuvarande väska ut när den var ny, i april 2014. Titta HÄR också.

Efter att ha använts så gott som varje dag i mer än tre år börjar den se lite trälig ut. Färgen på det växtfärgade ylletyget har bleknat en del, det svarta tyget är slitet, fodret är smutsigt och det hänger lösa trådar från det brickvävda bandet. Men blixtlåset har hållit bra. Det kan jag sprätta bort och använda igen. Hur min nya väska ska se ut har jag inte bestämt. Kanske blir det ett växtfärgat tyg igen, eller kanske något broderi. Vad jag vet är i alla fall att jag behöver ett brickvävt band till axelrem. Och det är på gång!

Mer från vävstolen

Nu har jag varit flitig! Tre halsduks-/sjalvävar i ullgarn har det blivit på knappt två veckor. Mest tid har gått åt till att räkna, väga och tänka för att få garnerna (rester, reafynd, växtfärgat från 1980-talet och annat ur förrådet) att räcka till så fina vävar som möjligt. HÄR visade jag garner i bruna respektive gula kulörer. Varparna är korta, lagom till två halsdukar à ca 190 cm. För att vara lite rationell har jag använt samma trampuppknytning till alla tre vävarna. Och så har jag inte brytt mig om att lossa eller lyfta bort solvkäpparna vid pådragningen, bara dragit isär solven och låtit varpen gå emellan. Jag har vävt i kypert med 7 trådar/cm i varpen i en 35-rörssked.

Till den bruna väven har jag varpat med sju trådar i olika tjocklek, från ett tunt entrådigt till ett ganska tjockt melerat handspunnet, inköpt någonstans för länge sedan.  Jag varpade tills det garn som fanns minst av tog slut och fick en vävbredd som bara avvek någon centimeter från mina beräkningar.  Inslaget i båda halsdukarna är ullgarn 6/1, mörkbrunt i den ena och ljusare brunt i den andra.

Varpen i de blå halsdukarna är ullgarn 12/2, färgat med syrafärg. Det fanns några små restnystan och även lite större mängder som var avsedda till ett projekt som aldrig blev av. Jag beräknade en ungefärlig varpordning men sedan var det garnmängden som bestämde den slutgiltiga bredden på ränderna. Här är det som blev kvar.

Kyperten vänder med skarp anslutning.

De gula halsdukarna var de som krävde mest tankearbete och räknande. Jag höll på länge och plockade fram och tillbaka med växtfärgade garner i olika gula toner, la till och tog bort igen. Till slut varpade jag med fyra trådar och lät restgarn från en stickad väst (titta HÄR) och en växtfärgad tråd, som det fanns ett helt hekto av, vara med i hela varpbredden. Jag kombinerade på olika sätt med smånystan av växtfärgat och lite annat garn. Garnmängden fick bestämma bredden på ränderna.

De gula halsdukarna är nerklippta nu. Fransarna ska drejas och det tar nästan lika lång tid som att väva. Sedan ska halsdukarna tvättas. Efter det ångpressar jag nog, som jag har gjort med de bruna och med de blå, eller också ruggar jag lite lätt med en borste.

Jag haft roligt och jag är nöjd med resultaten. Och garnlagret har minskat med ca 1,4 kilo.

 

Nytt från vävstolen

En del av garnet som jag köpte på Vävmässan i Växjö (titta HÄR) har omvandlats till halsdukar. Två uppsättningar har jag vävt, två korta varpar à vardera två halsdukar. Garnet är Supersoft från Magasin Duett, varptätheten är 7 tr/cm, tekniken liksidig kypert.

I de lila halsdukarna har jag samma garn i inslaget som i varpen. Den ena halsduken har randigt inslag i ena änden och resten består av en enda färg. Den andra halsduken är rutig i samma färger som varpen

En av de bruna halsdukarna är helt rutig och inslaget består av en annan garnkvalité, ett entrådigt garn som jag råkade ha i samma färger som varpgarnet. Den andra bruna halsduken har varpgarnet som inslag med rutor bara i ena änden.

Det är fler halsduksvävar på gång och garnlagret krymper en aning. Snart visar jag mer!

Livet, konsten och saker att sticka

Bandymålvakten Sven ”Sleven” Säfvenberg vaktar kassen iklädd sin stickade kofta. Utan den kunde han inte göra sin plikt i målet. Från början var det en tröja, utan knäppning. Efter många bandysäsonger var tröjan för liten. Den klipptes upp, utökades med påstickade kanter och blev en kofta.

Berättelsen om Sleven och hans kofta finns att läsa i Celia B Dackenbergs nya bok Kulturkoftor. Livet, konsten och saker att sticka. Den som vill ha en egen bandykofta följer bara beskrivningen i boken.

I boken finns också den gripande historien om nordpolsfararen Andrés dagböcker, inlindade i en tröja för att förhoppningsvis klara polarklimatet och bevaras till eftervärlden. Stickbeskrivning finns förstås till en nordpolsfarartröja. Det går också att sticka sig en väckarkofta, efter ett foto på ”väckaren” Mary Smith, som vid förra sekelskiftet iklädd kofta gick runt tidigt på morgonen och väckte londonborna med ärtrör för att de skulle hinna till jobbet. Eller kanske skulle det passa bättre med en elegant blå- och vitrandig fransk sjödamströja i Coco Chanels anda? Jag känner mig mest sugen på att sticka sagomannens målartröja, en sådan tröja som Ivar Arosenius har på sig på ett foto från 1906.


Celia B Dackenberg har återigen skapat en underbar bok, en bok att älska och att återvända till. Hon har hittat stickning i överraskande och fantasieggande sammanhang och har fyllt boken med intressanta och genomarbetade berättelser om kända och okända människor. Den nya boken får göra sällskap i bokhyllan med ett par av hennes tidigare böcker, Sagornas stickbok, som jag skrev om HÄR, och Sparat, titta HÄR.

Woo-Bock Lee på kort besök i Torshälla

Varken kamera eller telefon fick jag med mig när jag cyklade till Torshälla idag för att se en utställning med en av mina favoriter, Woo-Bock Lee. Så tyvärr blir det inga bilder från hennes utställning på Kvarnen. Som tur var låg det i alla fall några tjugor i en ficka och jag kunde köpa en fin liten bok med foton på hennes verk. Ett mycket kort besök gör konstnären i Torshälla, endast två dagar pågår utställningen och imorgon 2017-10-15 är sista dagen.

Woo-Bock Lees material är återanvänt papper från gamla skolböcker från Sydkorea, mullbärspapper som är flera hundra år gammalt. Hon tvinnar snoddar av pappret och flätar in snoddarna i metallnät, eller limmar pappret till nonfigurativa bilder. Jag gillar det lågmälda i hennes bilder och är mycket förtjust i materialet. Så här skrev jag när hon ställde ut på Galleri Nord i Örebro år 2014:  ”Verken utstrålar harmoni och lugn, men tittar man nära ser man många  intressanta detaljer med små papperslappar i olika färg och olika mönstring. Fragmenten av skrivtecken förmedlar hemliga budskap.”

HÄR finns blogginlägget från utställningen i Örebro. Bilden nedan är därifrån.
Se mer HÄR på Woo-Book Lees hemsida. Det går också att följa henne på Facebook.

 

 

Dubbelväv och färgeffekt

Jag upptäckte att jag har glömt att visa närbilder på mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt som t o m 2018-01-28 finns i utställningen OMSLÖJD på Örebro läns museum, titta HÄR.

Min inspiration är gamla tygprover som tidigare tillhörde Örebro läns slöjdförening och som nu ingår i museets samlingar. Det mittersta mönstret i färgeffekt på bilden ovan är samma som på ett av de gamla tygerna. Det ursprungliga tyget är vävt i bomull i blått och vitt. Jag valde att använda ullgarn i svart och vitt. Den blå färgen, som jag färgat med syrafärg, kommer istället igen i de enfärgade rutorna. Färgeffekten är solvad med två trådar svart och en tråd vitt garn. Som synes går det att variera mönstret på många sätt genom att ändra inslagsordningen. Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är som sagt dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Till nästa halsduk valde jag ett av mönstren i den första halsduken, nu med inslagsordningen två svarta och en vit, dvs samma som i solvningen.

Ytterligare en halsduk har jag på utställningen, den visade jag HÄR när den fortfarande var kvar i vävstolen.

Tänker, väger och räknar

Det här är det roligaste med vävningen, att tänka, väga och räkna. Kan det bli nåt av de här garnerna?  Härvor och nystan dyker upp när jag letar igenom garnlådorna. Det finns kilovis med reafynd, rester från andra projekt, växtfärgat från 1980-talet och bortglömda fina inköp som har blivit liggande i åratal. Jag tänker på sjalar och fortsätter att väga och räkna.

Välkommen in i trasmattans värld!

Finbollar, fulbollar och knasbollar kan man läsa om i Monica Halléns nya bok I trasmattas värld från a-ö, det vill säga Monicas sätt att kategorisera olika sorters mattrasor. Hon visar hur allt går att använda, det fula, det fina och det knasiga, till mattor i genomtänkt formgivning där varje sorts trasa kommer till sin rätt.

Att kalla boken för en vävbok är lite begränsande. Här finns visserligen vävsedlar till vackra trasmattor i olika tekniker, men också historik, fina bilder och en mängd praktiska vävtips. Erfarenhet, kunskap och fakta presenteras i bokstavsordning på ett mycket inspirerande sätt.  Allt genomsyras av Monicas genuina kärlek till mattrasor och trasmattor. På varje boksida upplever jag glädjen i att ta till vara och jag känner mig verkligen välkommen in i trasmattans värld.

Allt går att använda! Av små trasrester kan man väva fina fransar.

Och så här fint går det att göra av de ännu mindre tygbitarna, resterna som brukar hamna i papperskorgen.

En enda liten invändning har jag, särskrivningen av ordet trasmattans på omslaget.

Viking Couture i Enköping

Under namnet Viking Couture presenteras just nu på Enköpings Museum ett intressant samarbete med Annika Larsson och Desirée Köster som initiativtagare, en blandning av arkeologi, couture och skickligt hantverk.

Annika Larsson, med lång erfarenhet som textilhantverkare och industriformgivare, disputerade häromåret i arkeologi med inriktning mot vikingatid och tidig medeltid. I sina studier av textilfynd ur vikingatida gravar kunde hon konstatera att de begravda kvinnorna, redo för färden mot nästa liv, var iklädda högkvalitativa lyxprodukter från fjärran länder. Desirée Köster är verksam i London och skapar måttbeställda cutouresydda kläder. Utställningen är ett resultat av deras gemensamma intresse för slöjdhantverk och ett samarbete med skickliga slöjdare.

Desirée Köster (sömnad), Annika Larsson (textiltryck), Inger Ohlsson (stickning) Lena Köster (spinning, tovning, vävning) och Anna-Karin Jobs Arnberg (broderi) har skapat kreationer med material och hantverkskunnande av högsta kvalité. Inspirationen kommer från de vikingatida gravfynden, men utförandet har anpassats till nutid. ”Dåtid och nutid möts över kulturella gränser och stora geografiska områden” enligt utställningstexten.

Under hösten genomförs en serie workshop på Enköpings Museum med anknytning till utställningen. Programmet finns HÄR .

Utställningen pågår t o m 2018-02-04.

 

 

Dag 273 – stygn varje dag 2017

Under september har det blivit stygn i 26 av 30 dagar på mitt broderi i FB-utmaningen Stygn varje dag 2017. En dag glömde jag helt enkelt bort att brodera. Sedan låg broderiet kvar hemma när jag var i Växjö på vävmässan. Hur ska jag fortsätta? Kanske är det färdigt så här? Men just nu fortsätter jag i alla fall med ytterligare ett varv svarta korsstygn runt bilden.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några andra av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

Väv 2017 i Växjö – del 4, shopping

Magasin Duett

Det går väl inte att åka tomhänt hem från en vävmässa! Jag hade redan innan tänkt att jag skulle köpa ullgarn till sjalar. Magasin Duett hade koner med Supersoft till aningen nedsatt pris. Jag plockade ihop ett urval av de färger som fanns och nu funderar jag på hur jag använder garnet på bästa sätt. Om jag tar detta till varp så kan det nog passa med garn ur förrådet till inslag.

Finska Anna Vasko med företaget Aurinkokehrä hade fantastiskt vackra garner. Ullen kommer från små finska fårgårdar, garnet spinns i Finland och Anna färgar med växter.

Jag kunde inte låta bli att handla. Det blev en härva av ett tunt entrådigt garn, naturligt gråbrunt som fått en svag blå ton av indigo. Det kan nog passa som inslag i en sjal. Eller också blir det ett sånt där garn som jag bara tar fram emellanåt och njuter av.

Handspunnet lingarn

Det här kunde jag inte heller motstå, nystan med handspunnet lingarn hos Östergötlands Hemslöjd. Fyra av dem fick följa med mig hem.

M Hallén 4.jpg

Monica Halléns nya bok I trasmattans värld finns också i min ägo nu. Mer om den HÄR.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Väv 2017 i Växjö – del 3, diverse

Som sagt, det var Vävmässa i Växjö förra veckan, den 21 – 23 sept 2017. Förutom själva mässan var det utställningar och aktiviteter runt om i stan och här är en blandning av lite allt möjligt. På Utvandrarnas Hus finns utställningen Småland Väver ända till 2018-01-28, titta HÄR. Där kan man bl a se många äldre vävar i smålandsväv, solvad upphämta, inlånade från hembygdsgårdar och privatpersoner.

BRAK 3

På Växjös fina stadsbibliotek visade brodöser i Täcklebo Broderiakademi broderier med vävanknytning, bland annat solv och spolar.

På biblioteket fanns också inspirerande förslag på vävning utan vävstol för barn och unga (och även för oss andra), t ex charmiga collage med flygande mattor och små vävda figurer.

Och på Smålands Museum såg jag en ståtlig kista förstärkt med metallband flätade i tuskaft. Men den hade nog inget med Vävmässan att göra…

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Kista