Kategoriarkiv: Kläder

Majder


I Hemslöjdens Hus i Leksand finns delar till leksandsdräkten att köpa, t ex majder = förkläden. Olika färger används vid olika tillfällen. Jag köpte inte, tittade bara på mönsterprakten i rosengång.

.

.

.

Fina utställningar i Ockelbo och Leksand

I förra veckan var vi ute på en resa några dagar och jag såg fina utställningar i Ockelbo och i Leksand. (Fler bilder, som inte visar textilier, finns på Instagram, @textilainslag.)

I Wij trädgårdar i Ockelbo ställer Annelie Krantz ut alldeles vid huvudentrén. T o m 2022-09-04 kan hennes broderier beskådas och beundras, stygn och hål på målade, återbrukade tyger med rubriken Rester; speglingar.

.


I Wij valsverk visas broderigruppen Fimbrias (hemsida finns HÄR) utställning Vår trädgård har tolv ingångar  t o m 2022-08-14. Särskilt intressant var det att se verk av Karin Lundström. Henne har jag följt länge på Instagram, @karinlunds.

.


I Hemslöjdens hus i Leksand såg jag två utställningar, vävar av medlemmar i Vävnätet Dalarna och Eva Davidsson kläder. Vävutställningen är avslutad, men Eva Davidssons utställning kan ses t o m 2022-08-13.


Det var många besökare som beundrade vävnaderna och det var lite svårt att komma åt att fotografera, men jag lyckades ändå ta en någorlunda skaplig bild på Kirsi Mannis fantastiska björkväv i saoriteknik.

.


Eva Nelsons fina trasmattor kunde jag också fånga på bild, liksom hennes läckra väskor i rosengång.


Eva Davidssons kläder har jag sett tidigare. ”Bland det bästa jag sett på länge” skrev jag i ett blogginlägg när hon ställde ut hos Konsthantverkarna i Stockholm, titta HÄR. Sju år senare är hennes mix av plagg, accessoarer, mönster, tekniker från Dalarna och Japan fortfarande bland det bästa jag har sett.

.

.

Sytt en kjol

För många år sedan köpte jag ett överkast för ett par tior på en loppis med tanken att jag skulle sy kläder av tyget. Och nu är det gjort! En kjol har det blivit än så länge och kanske kan tyget räcka till en klänning också. Överkastet bestod av två stycken, dels delen som täckte bädden och dels en rynkad volang, 45 cm bred. Jag använde volangen till kjolen och fick pussla ett bra tag innan jag fick ihop mönsterpassningen. Det blev inte perfekt, men någorlunda bra. Det tryckta mönstret är inte helt trådrakt och det gjorde saken ännu lite krångligare.

Jag är ändå nöjd med kjolen och det blir nog en enfärgad också i samma modell.

Förlänger livslängden

Makens skjorta var sliten på kragen, så där som skjortkragar ofta blir. Jag vet ju att man förr vände slitna kragar för att förlänga livslängden hos skjortor och tänkte att det nu var läge att prova. Kragen sprättades loss och en bit från ett kasserat lakan syddes fast över det slitna. Kragen vändes så att det som tidigare låg mot halsen nu ligger åt andra hållet. Efter lite pillande sydde jag fast kragen igen på maskin och skjortan håller länge till.

Mina sköna skor har slitits vid lilltårna. Jag har sytt ihop dem några gånger, men nu hade själva tyget gett sig och det räckte inte med stygn längre.

Skinn från en udda handske limmades på över hålen och skorna håller åtminstone ytterligare en säsong. (Och så fick vi ett exempel på hur svårt det kan vara med korrekt färgåtergivning på bilder. Den övre bilden är tagen inomhus i mulet väder, den undre utomhus i sol.)

När jag ändå höll på att laga så tog jag fram en T-shirt. Små hål hade uppstått när jag sprättade bort en etikett som skavde. Istället för att försöka dölja hålen sydde jag langett runt dem med tråd i annan färg.

Syr och fixar

Det är roligt och går dessutom ganska fort när sånt där som jag ska göra ”sen” verkligen blir gjort.

Den rutiga blusen/skjortan som jag sydde för flera år sedan (titta HÄR) har mest hängt oanvänd i garderoben. En sak som gjorde att den kändes obekväm var halsringningen, så kallad båtringning. Nu har jag äntligen sytt dit kilar som gör ringningen lite mindre. Plagget känns bättre och kommer nog till användning.

Mina slitna vardagsbyxor håller ett tag till efter att ha fått förstärkning i rumpan. Det är inget mästerverk, men jag är nöjd ändå.

.

Plötsligt var flera örngott helt utslitna. Men det fanns gott om underlakan och det tog inte många minuter att klippa ett lakan i bitar och sy ihop till örngott.

Fodret i min favoritkappa har jag lagat många gånger, titta HÄR. Nu var det nytt slitage som behövde åtgärdas. När jag till slut äntligen hittade fodertyget, som jag lagt på ett ”jättebra” ställe, var det fort gjort att sy på nya lappar.

Nu blev det bättre

För några år sedan köpte jag de här jeansen. De sitter bra på kroppen, men jag har knappt använt dem. Anledningarna är två. Den ena är att blått normalt inte är en färg jag skulle välja på kläder. Den andra anledningen är längden. De få gånger jag har använt dem så har jag vikt upp byxorna några varv. Det både såg klumpigt ut och kändes klumpigt.

De långbyxor jag använder och trivs i (flera par svarta) börjar se slitna och trista ut. Det första ställe att vända sig till när det behövs ”nya” kläder är ju den egna garderoben, så jeansen fick komma fram.

Jag tog helt enkelt och klippte av byxbenen. Ett stadigt bomullstyg fick bli smidig kant. När allt överflödigt tyg är borta känns jeansen mycket mer bekväma. Jag kan ha dem med full längd eller vika upp dem till kortare längd. Och jag kommer säkert att använda dem, trots att de är blå.

.

Smock, en söm och ett plagg

Den här bilden från 2014 dök upp när jag letade efter något annat i mina bildmappar. Tillsammans med vänner tillbringade jag några dagar hos konsthantverkskollegor i trakten kring Northampton. Bagaren säljer sitt bröd på en julmarknad i staden Olney. Han är klädd i en något förenklad variant av smock, ett traditionellt arbetsplagg för engelska lantarbetare.

Några år tidigare besökte jag The Museum of English Rural Life, MERL, i Reading ca 60 kilometer väster om London. Jag hade bokat en specialvisning av smocks i museets magasin. Besöket resulterade i en artikel i Täcklebo Broderiakademis medlemstidning, ett nummer med broderier på kläder som tema.

.

Museet har drygt 60 smocks i sin samling. Här är bilder på två av dem. Det som ser ut som en elegant klänning är i verkligheten avsett för en man, ett överdragsplagg för en lantarbetare. Just den här modellen är vändbar och har ingen fram- eller baksida. Båda sidorna är lika med fickan mitt i sidsömmen. Plagget är sytt av raka stycken. Den lite elastiska smocksömmen ger, förutom att den är dekorativ, en bekväm passform. Materialet i smocks är bomull eller linne, oftast vävt i kypert, ”drabbet”.

HÄR på MERLs hemsida finns information om smocks, text och bilder.
I våras kom en ny bok om smocks av Alison Toplis, The hidden history of the smock frock. Jag återkommer när min beställda bok är här. Tills dess får jag nöja mig med Alison Toplis på Instagram, @smockfrock98, där hon visar både traditionella smocks och nyare plagg med smocksöm.

.

.

.

Syträff med hemslöjdsföreningen

Häromdagen var jag på en träff för medlemmar i Hemslöjdsföreningen Sörmland. Dagens tema var att sy om begagnade herrskjortor till något annat och användbart. Först gällde det att välja bland alla skjortor som föreningens ordförande Eva Svensson plockat fram.

Och sedan gällde det att försöka tänka ut vad skjortan/skjortorna kunde omvandlas till.

Det roligaste på sådana här träffar är nog att se vad de andra gör och att ta del av alla tankar, funderingar, idéer och knep. Innan jag ens hade valt material hade någon annan kommit halvvägs med att pussla ihop tre skjortor till en klänning. Till slut valde jag skjortan på bilden, helt felfri, av hög kvalitet och lite diskret rutig i vitt, beige och gråblått.

Det blev inga omvälvande förändringar. Nederkanten klipptes rak. Kragen sprättades bort. Kragståndet fick vara kvar och jag satte dit en grön snedremsa. Ungefär så långt kom jag på träffen och sedan fortsatte jag hemma.

Vidden i livet var bra, men ärmarna var alldeles för långa. Drygt 10 centimeter togs bort. Det blev en skarv med en snedremsa och ett veck.

Knapparna byttes från vit pärlemor (knapparna använder jag till något annat) till svart. De fina etiketterna flyttades till skjortans utsida.

Så här blev det. Jag är nöjd och skjortan kommer att användas.

Vi höll till i Eskilstuna Folkhögskolas lokaler på ReTuna återbruksgalleria och skjortorna var inlämnade där. Vi fick ett snabbt besök bakom kulisserna, på platsen där allmänheten lämnar in sina begagnade varor, i det stora utrymme där produkterna sorteras till gallerians butiker samt i butikernas överfulla lager av i de flesta fall helt felfria saker. Trots att jag varit där flera gånger tidigare är det lika chockartat varje gång att se vårt extrema överflöd av saker på det här komprimerade sättet. Om du får möjlighet, gå en guidad tur. Det sätter igång många tankar, kanske inte helt bekväma. HÄR är en länk till ReTuna.

Sysugen

Biblioteket (i nästa kvarter) är ett av mina favoritställen. När jag vet vad jag vill ha så beställer jag böckerna på nätet och vanligtvis plockar bibliotekspersonalen fram böckerna inom ett par dagar. Men roligast är att gå runt lite på måfå och titta här och där i hyllorna. Så gick det till när jag hittade den här boken, Stylish Dress Book av Yoshiko Tsukiori. Mönster finns till många fina klänningar, tunikor och blusar. Jag har fastnat för en skjortklänning.

En rulle mönsterpapper fanns i ett skåp. Några tyger som skulle kunna passa har jag också tagit fram. Det blir nog det grårandiga, köpt second hand hos Axelinas Manufaktur på ReTuna återbruksgalleria.

Sörmlands museum, del två – mode

På Sörmlands museum i Nyköping visas nu i sommar fyra olika utställningar. Jag var där en dag i förra veckan och delar upp mitt besök i flera inlägg. Första inlägget handlade om stygn. Idag blir det mode med Katja of Sweden och senare, om några dagar, kommer det att handla om lera och bensin. HÄR finns inläggen samlade.

”Jag vill göra kläder för kvinnan som gör det mesta av sig själv – inte bara är utan har vilja också.”

Katja of Sweden var en av de stora inom svensk mode- och konfektionsindustri med framgångar både i Sverige och internationellt. Karin Hallberg, gift Geiger, föddes 1920 och avled 2017. Hon utbildade sig bland annat på Beckmans i Stockholm och på Parsons The New School of Design i New York. I början av 1950-talet startade hon företaget Katja of Sweden. Läs mer HÄR och HÄR. Kläderna på utställningen hos Sörmlands museum är från 1960- och 1970-talen. Utställningen är producerad av Kulturen i Lund.

”Mitt jobb har en ren social funktion: att befria kvinnan från en massa onödiga, obekväma kläder till det självklara bekväma så att man kan göra andra saker.”

Katjas kläder har ofta en enkel skärning. Textiliernas mönster skapade hon ibland själv och ibland i samarbete med då unga formgivare och konstnärer som t ex Sven Fristedt, Carl Johan De Geer och Maija Isola. Ibland använde hon vävda tyger, men framförallt var hon känd för det lättskötta trikåmaterialet 3T-jersey, där 3T står för Tvätta – Torka – Ta på.

”Själv anser jag att det nyaste, mest revolutionerande jag gjort i mitt liv har varit skodesign.”

Fler skor hade jag gärna sett på utställningen. Jag har aldrig ägt några kläder från Katja of Sweden. Men jag hade ett par skor i mina tidiga tonår, i mitten av 1960-talet. Skorna var röda med T-slejf, de hade ingen klack, de var mjuka som handskar och är nog de skönaste skor jag haft. Hur det kom sig att jag fick dem minns jag inte.

Utställningen visas på Sörmlands museum t o m 2021-09-26. HÄR finns information om utställningen och om öppettider mm.

Klädvård

Här sitter jag och virkar. Halskanten på en av mina favorittröjor har tänjt ut sig. Jag misstänkte att rätstickning i det här mjuka och fluffiga garnet skulle kunna vidga sig. Men trots att jag ändrade lite i beskrivningen för att försöka förhindra töjning, så har det ändå hänt. HÄR är tröjan när den var ny för tre år sedan.

För ett tag sedan visade Maria Gustafsson på sin blogg Marias garn hur hon virkar smygmaskor runt halsen på en stickad kofta för att få in vidden lite, titta HÄR. Jag gjorde som Maria och resultatet blev riktigt bra. Garnet i min tröja är som sagt mjukt, en behaglig blandning av ull och silke. Ett stabilare garn behövdes till smygmaskorna. Dubbelt redgarn blev perfekt.

Jag gillar verkligen den här tröjmodellen och det här garnet. En enfärgad mörkgrå har jag också stickat och även den fick en förstärkt halskant med smygmaskor innanför I-corden, eller snoddavmaskningen kanske är den svenska benämningen.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är virka-halskant-2.jpg

Långbyxorna som jag använt hela vintern behövde också en uppfräschning. Nederkanten var sliten och fransig. Jag gjorde på samma sätt som jag visade i ett blogginlägg 2015. Här kommer en repris. Det blir så bra!

byxfåll 1

Jag sprättar upp fållen, viker ut den mot rätsidan och nålar.

byxfåll 2

En maskinsöm sys ca 0,75 cm från kanten.

byxfåll 3

Fållen viks in mot avigsidan igen över den nya sömsmånen och nålas.

byxfåll 4

Byxorna fållas med en maskinsöm mitt i den förra sömmen.

byxfåll 5

Efter knappt 30 minuter är nederkanten hel igen. Spåren efter den gamla fållen syns mindre i verkligheten än på bild och kommer att synas ännu mindre efter nästa tvätt. Byxorna kan användas ytterligare några år!

byxfåll 6

Tröjan blev som ny

Inte undra på att tröjan är sliten. Den här vintern har jag använt den så gott som varje dag under kappan vid promenader och utflykter. Den bekväma och praktiska tröjan är dubbelstickad i ulltrikå hos Gotlands Strumpfabrik. Jag gillar ullplagg och jag gillar både grönt och rutigt, så den har tillhört favoriterna i garderoben ända sedan jag köpte den för så där fem år sedan. 

Nu var det dags att laga. Jag hade några alternativ, som att virka runt kanterna med redgarn, att sy langett för hand, att förstärka med maskinsöm. Men så fick jag se att det finns band i ulltrikå att köpa hos Mariedal Design, som precis som Gotlands Strumpfabrik stickar och syr kläder i ull. Jag blev nyfiken och beställde band.

 

Nu är tröjan kantad runt om. Jag sydde på bandet för hand. Det gick utmärkt, även om det nog hade gått ännu bättre om bandet varit en aning bredare än 1,5 cm. Men jag är väldigt nöjd med resultatet. Tröjan blev som ny och håller många år till.

 

HÄR finns Gotlands Strumpfabrik. Den rutiga tröja har utgått ur sortimentet.
HÄR finns Mariedal Design. Banden hittade jag inte i webshopen, men mailade och frågade efter dem.

 

Boro – Nödens konst

Hur ska jag förklara min fascination över innehållet i den här boken? Boken handlar om boro, nödens konst, de japanska lappade, lagade och återbrukade textilierna.  Berörd, betagen och begeistrad blir jag.

Textilierna i boken visar på fattigdom och knapphet. Samtidigt ger hushållandet med de knappa resurserna uttryck för en ömhet och en vördnad inför material, arv och tradition. Jag fascineras av och blir förförd av förfallets estetik. Men jag berörs också av den skam som kan följa med nöd och fattigdom.

Förutom alla fantastiska bilder med förklarande bildtexter innehåller boken ett antal artiklar som ger kunskap om och inblick i begreppet boro. Ett citat ur boken: ”Behåll alla tygbitar som är stora nog att slå in en böna”. Att kasta tygbitar, nästan oavsett hur små, var uteslutet. Allt kunde användas på nytt.


Men vet ni vad det tråkiga är? Jo, alla föremål i boken (de flesta är inlånade från Amuse Museum i Tokyo, några finns i Östasiatiska museets samlingar) befinner sig just nu i en utställning på Östasiatiska Museet i Stockholm. Och vi kan inte se dem. Museet är ju stängt pga Corona. Hoppas, hoppas att det snart blir möjligt att göra ett besök. Boken finns att köpa HÄR.

HÄR är en länk till ett blogginlägg om en utställning med japanska textilier på länsmuseet i Härnösand 2013.
HÄR skriver jag om en annan bok om japanska textilier.
Även i Sverige har textilier lagats och lappats i nöd och fattigdom, som de HÄR som finns i samlingarna hos Sörmlands museum.

Hållbart?

Ofta handlar jag begagnat, men trikå som jag har direkt mot kroppen köper jag helst nytt. Den här tröjan är märkt Our Best Basics made with organic cotton. ”Organic cotton”, ett material som ska vara lite bättre än en del andra och det låter som ett bra och hållbart val. Men tillverkningen av tröjan är ju så dålig! Jag hade bara haft den på mig en liten stund när jag kände hur halsringningen började töja ut sig och tröjan hasade ner mot axlarna.  Jag, som har kunskap och material, åtgärdar problemet genom att sy på ett band som håller in vidden i ringningen. Men vad gör den som inte kan? Slänger tröjan eftersom den känns så obekväm?

Avbockat

Tre saker är avbockade på min mentala att-göra-lista. Fodret i min kappa är lagat med en lapp. Jag hade fastnat i etiketten och dragit upp en reva i tyget. Kappfodret är lagat tidigare, titta HÄR.

Infodringen i halsen på den grå klänningen hade dragit sig på ett konstigt sätt och vek sig framåt mot utsidan. Jag provade att sy ner infodringen med en stickning på maskin, men det blev bara värre. Så jag sprättade bort den och kantade med en snedremsa ur gömmorna istället. Det blev bra!

Klänningen i linne har jag haft i mer än 20 år. Den är flitigt använd som sommarklänning och som tunika över tröja och långbyxor. Men för att göra klänningen ännu bättre behövdes en ficka. Tyget som jag valde till fickan är ganska tunt, så jag vändsydde med en bit av ett slitet lakan och band ihop tyglagren med förstygn.

Jag är nöjd! Men det finns mer på att-göra-listan. De sakerna tar jag itu med en annan dag.

Kläder bortom mode och trender

Just nu, 5 – 8 december 2019, pågår en liten minifestival med utställning, workshops och andra aktiviteter hos Fiberspace på Katarina Bangata i Stockholm. Easy piece visar upp sig, ett koncept för kreativa och hållbara kläder, bortom trender och mode. Med ett enkelt basmönster skapas plagg som kan anpassas efter storlek, efter egen smak, efter sykunskaper och efter tillgång på material. Jag lyckades visst nästan bara fotografera kläder sydda av återbrukade, växtfärgade tyger, men det finns förstås annat också. Läs mer HÄR!

Idag när jag var där pågick en workshop i naturlig färgning med Petra Holmberg, slow creations. Imorgon blir det bl a sömnad. Det är bara att komma! Ingen föranmälan och ingen avgift.

Syr och snörper

Varför slänga och köpa nytt när saker går att laga? Sömmen gick sönder i min ena sköna, rejäla sko och det blev ett stort hål. Istället för att kassera skorna letade jag bland mina lintrådar och valde en tråd som såg ut att vara bra att sy med. Sömnaden skötte maken och skon kommer att hålla ett bra tag till. Men snart är det nog dags att laga den andra skon också.

De små sockorna som jag använder i stället för att vara barfota i sommarskor slits ganska fort framme vid tårna. Då är det bara att plocka fram den gamla spolen med silke i passande färg och snörpa ihop så länge det finns lite tyg kvar att snörpa i.

Värdefullt skräp

Johanna Törnqvist driver sedan flera år projektet Precious Trash (ungefär = värdefullt skräp) där hon använder sopor och skräp för att göra nya överraskande saker. Hennes klänning sydd av chipspåsar har uppmärksammats på utställningar och i media och hennes smycken av tomma medicinförpackningar ingår i Nationalmuseums samlingar. Se mer HÄR.

Under påskaftonens konstrunda i Torshälla visades ett par av hennes plagg i en miniutställning på Ebelingmuseet. Den bruna klänningen är flätad och sydd av  en persons årskonsumtion av nylonstrumpbyxor. En annan person har förbrukat ca 20 T-shirts under tre år och av dem har Johanna virkat en klänning. (Klicka upp bilden i större format, så syns Fredrik Sederholms foton i bakgrunden lite bättre.)

På lördag 2019-04-27 ger Johanna Törnqvist en föreläsning på ReTuna Återbruksgalleria i Eskilstuna. Då är det Hållbarhetsfestival på temat hållbart mode i gallerian med workshops, modevisningar, föreläsningar, panelsamtal mm, titta HÄR.

Kvarlåtenskap

Igår (2019-01-19) tog jag bussen till Nyköping för att gå på en visning i magasinen i nybyggda Sörmlands Museum. Hemslöjdskonsulent Karin Edlund guidade oss bland textilierna i en timme, alldeles för kort tid. Det finns mycket att se och begrunda.

Som välbehövlig kontrast och viktigt komplement till det som vanligtvis har samlats in och sparats i museer, det vackra och penningmässigt värdefulla, fanns kvarlåtenskapen från Cecilia Karlsson.

År 1983 lämnades ett par lådor in på museet, innehållande lite papper, några smycken och kläder. Lådorna hade stått på en loge sedan 1960 och ingen visste vart ägaren, Cecilia Karlsson, tagit vägen. En kort tid hade hon varit anställd som hushållerska hos en gammal dam på gården. När den gamla damen dog försvann Cecilia, men hennes ägodelar blev kvar. Cecilia och hennes man, som avled 1953, hade fört ett kringflackande liv. De gifte sig 1921 och några år senare tog de ett banklån och köpte ett litet torp utanför Malmköping. När de inte kunde betala amorteringarna fick de lämna gården. Under sin tid som gifta, drygt 30 år, flyttade de ca 20 gånger och arbetade på olika gårdar i trakten kring Stockholm. Läs mer HÄR hos Sörmlands museum. Där finns också bilder på föremålen i Cecilias lådor.

En del av de bevarade kläderna är i fint skick, men det finns också arbetskläder som är lagade och lappade gång på gång, t ex makens rock. Det är rörande och lite tragiskt att se. Och det är inte så väldigt länge sedan. Paret Karlsson gifte sig ungefär samtidigt som mina mor- respektive farföräldrar.

Klänningen har också många lagningar, men hänger delvis i trasor. 

Makens strumpor består nästan enbart av lagningar.

 

Knäppt?

Kanske är det lite knäppt att laga en knapp. Plasten i knappen, som lossnat från en kofta, har små sprickor och det var risk att ”bron” skulle gå sönder. Det bruna märket är från ett försök att smälta ihop plasten. Det lyckades inte riktigt så det blev en klick lim också.

Och varför var det så viktigt att behålla knappen? Koftan, som knappen satt på, är en ofta använd favorit i garderoben, inköpt second hand för några år sedan. Jag gissar att koftan är från 1960-talet och den var nära nog i nyskick när jag köpte den. Ullen i garnet kommer att åldras värdigare och hålla betydligt längre än plasten i knapparna. Men jag vill förstås ha originalknapparna kvar så länge som möjligt.

Nu håller skorna ytterligare några mil

Det här är mina allra skönaste skor. De är inköpta på rea för mer än 15 år sedan och jag har gått flera hundra mil i dem, på korta promenader och långa promenader, i skogen, i stora och mindre städer, längs stränderna på Jylland.

De började rasa samman inifrån. Så här såg det ut vid hälarna.

Men nu ser det ut så här med hjälp av rester från en slaktad skinnsoffa och lite lim. Nu kan jag fortsätta gå i många mil till.

Textila spår i Målhammar

Utflykten häromdagen, som tog mig norr om Mälaren, hade två mål. Dels var jag hos Lata Pigan, titta HÄR, och dels i Målhammar. I Målhammar såg jag utställningen Textila spår, tyger och kläder från 1900-talet, fram till 1970-talet. Utställningen är producerad av Lata Pigan och Teda Art Project.

Textilierna som visas kommer från en tid då hållbarhet var självklart. Mönster, material, former och tillverkning; allt är gjort för att hålla ett bra tag, både när det gäller estetik och slitstyrka. Tanken var inte att textilierna skulle bytas ut mot nya, snabbtillverkade produkter efter bara några månader.

Det finns så mycket snyggt på utställningen. Fint exponerat är det också. Viola Gråsten, Bohusstickning, Marimekko, Lisbet Jobs, Ripsa, Astrid Sampe och många fler är representerade. Jag njuter!  Ett besök rekommenderas för alla som är intresserade av mode, formgivning och/eller textil.

Utställningen är öppen fredag – söndag kl 12.00 – 16.00 t o m 2018-09-02. Under utställningsperioden ges en rad föreläsningar och workshops på kvällstid, föranmälan krävs. Information finns HÄR hos Teda Art Project på Facebook.

Utflykt till Vela

Idag har jag varit i Vela, strax utanför Enköping. Där, runt hörnet, har Lata Pigan två lador fulla med saker, exklusiv vintage blandat med lite mer vanlig second hand.  ”En dröm!” förstod jag att några ivriga holländska besökare utropade med lyckliga leenden.

Ett helt rum är fullt med tyger, både välkända tyger av kända formgivare och annat fint passande en mindre börs. Mitt enda inköp blev ett par småblommiga tygbitar för en tjuga, men jag ångrar att jag inte köpte det rödbruna tyger med blommor och ränder också.

Och så finns det kläder, mest begagnat men även obegagnat.

Och massor med porslin. Och mängder med andra saker, pryttlar och grejer överallt. Lata Pigan har öppet under sommaren, nu i augusti torsdag – söndag 11 – 17. Se till att ha gott om tid! HÄR finns Lata Pigan på Facebook, på Instagram @latapigan.

Köpt ”ny” klänning

Kikade in på KFUM:s second hand och tyckte det var lite dyrt (skojar!) med 25 kronor för en fräsch klänning från Masai. Som tur var så hade de rea med 30 % rabatt. 18 kronor för en riktigt fin klänning – ett bättre köp går väl knappt att göra!

En blus av två herrskjortor

Ännu en gång har jag använt mig av sömnadsmönstret The factory dress från Merchant & Mills. (HÄR finns en klänning och länk till en annan klänning.) Nu gjorde jag lite ändringar i mönstret och sydde en blus av två rutiga herrskjortor. För att få lite kontrast till alla rutor tog jag ett småprickigt tyg till några detaljer, till infodring i halsen, baksida av kragen och uppvik på ärmarna. Jättekul att pussla med tygbitarna och jag är nöjd med processen och med resultatet. Men kommer jag att använda blusen? Kanske inte så mycket. Blått och rött passar inte ihop med just någonting annat i min garderob. Kanske dags att skaffa ett par blå jeans?

Det behövdes en förstärkning i halssprundet och då passade den här etiketten bra.