Kategoriarkiv: Kläder

OMSLÖJD – När samlat möter nytt

Utställningen  OMSLÖJD – När samlat möter nytt öppnade på Örebro Läns Museum i Örebro idag.

Utställningen är resultat av ett projekt som startade under 2016. En arbetsgrupp bestående av representanter från Örebro läns slöjdförening och personal från museet valde ut ett antal slöjdföremål från museets samlingar. Slöjdare, konsthantverkare, formgivare och andra intresserade bjöds sedan in till inspirationsträffar med tanken att nya föremål skulle skapas med utgångspunkt från de gamla. Ett 20-tal personer visar nu nya föremål tillsammans med föremålen från museet. Läs mer HÄR. Utställningen pågår t o m 2018-01-28.

Översta bilden visar en detalj av en jacka som Anneli Linder har vävt av bortskurna stadkanter, spill från textilindustrin som annars skulle slängas. En för Närke typisk rya ur museets samlingar är hennes inspirationskälla.

Anneli fastnade också för en gammal tryckstock för textiltryck. Hon skar en egen och tryckte tyg till en klänning.

Anne-Marie Yazid har sytt en korsett av material ut sitt förråd av tyger. Hennes utgångspunkt var en gammal väl använd korsett som mest består av lappar och lagningar.

Christina Olofsson stickade täcket inspirerat av ett lapptäcke ur museets samlingar.

Här hänger mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jag har tittat på små handvävda tygprover, en del i färgeffekt,  insamlade för ungefär 100 år sedan, uppklistrade på papper med uppgifter om vem som har vävt eller ägt tyget och var i länet personen var bosatt. Eva Eriksson fastnade för en stor burk flätad i näver och flätade sedan skålar i keramik.

Morgonrock av en gardin

morogonrock-2

Nu har jag sytt mig en morgonrock. Först valde jag bland några tyger ur mitt tygförråd, titta HÄR,  men efter lite funderande tog jag ett annat tyg. Det randiga linnetyget i vitt och svart har fram till häromdagen varit gardin i vardagsrummet. Jag gillade verkligen gardinerna, men de kommer inte att passa i nya bostaden, som har lite högre takhöjd och en annan typ av fönster. Ett av tygerna ur tyglagret fick bli en färgglad kant på morgonrocken. En liten kort bandstump passade till skärphällor. Fickan sydde jag av ett broderi från ett kvinnokooperativ i Zimbabwe.

morgonrock-1

Sy själv

kimono-bok

Min gamla sköna morgonrock börjar bli sliten och känns rätt sjaskig. Dags att köpa ny, tyckte jag och åkte till stan. Men shopping gör mig numera uttråkad ganska så snabbt. Redan efter ett par affärer med grå morgonrockar i fleece och vita i frotté hade jag tröttnat och åkte hem igen.

I bokhyllan letade jag upp en gammal bok av Kerstin Lokrantz, Enkla kläder som man kan sy själv, och redan på omslaget fann jag vad jag sökte. Från tygskåpet valde jag ut några tyger, som kanske kan användas till en morgonrock.  Jag vet att en del av tygerna i skåpet är tvättade, men vilka? För säkerhets skull sköljde jag upp de utvalda tygerna och märkte dem med en bit maskeringstejp, så att jag vet till nästa gång. Nu ska jag fundera lite innan jag börjar klippa och sy.

PS. Några dagar senare: Så HÄR blev det.

tyger

En svart kjol

svart-kjol-1

Första stället att titta när jag känner behov av ”nya” kläder är i den egna garderoben. Och där hittar jag en bortglömd svart kjol i valkad ull, ofta använd för så där 15 år sedan. Längden känns inte så klädsam, så det kanske räcker att jag klipper av den en bit. Eller ska jag göra något mer? Brodera lite kanske? Eller brodera mycket? Virka någonting? Jag samlar idéer.

Miriam Parkman från Handarbetets Vänner har sytt och broderat kjolen på bilden,  Folk på Facebook. Kjolen kunde ses på en av alla utställningar som jag missade i somras, Mode i sju akter på Kulturhuset i Stockholm. Utställningen visade kläder av nuvarande och före detta studerande från Beckmans, Handarbetets Vänner och Konstfack, tre utbildningar inom textil och mode. Bilden har jag fått låna av Maria med bloggen Marias Meningsbyggnad, titta HÄR.

miriam-parkman

Här är mer broderiinspiration från Handarbetets Vänner. Jag sydde det som skulle bli en kudde för en massa år sedan när jag gick på skolan. Dumt nog så tänkte jag inte på att anpassa kuddens storlek efter de färdiga innerkuddar som finns att köpa, så broderiet är fortfarande omonterat. Formerna har jag lånat från en helt crazy gammal dyna i yllebroderi som finns i skolans samlingar. Nu kanske de här motiven kan komma till användning igen, som stygn på den svarta kjolen. (Klicka på bilderna så blir de större.)

Och så finns ju de virkade kjolflätorna från Nås. Bilden är ur boken Folklig virkning av Ulla Berglund Brasch, titta HÄR.

Så, ska jag nöja mig med en avkortad svart kjol, eller blir det stygn, maskor och färger? Vi får se vad som händer.

virkbok-3

 

Vardagsproblem

säkerhetsnål

Det störde mig att BH-banden gled fram på axeln när jag skulle vara lite finklädd i svart linnetopp. Nu sitter en  säkerhetsnål på insidan vid axelsömmen. BH-bandet träs genom nålen och syns inte. Jag tyckte jag var fiffig när jag kom på detta, men så här kanske alla gör?

Dags att laga långbyxorna igen

lappa 1

Telefonen, som jag brukar ha i fickan, har skavt hål på byxorna. Det är mina väl använda favoritbyxor, samma par som jag lagat tidigare, titta HÄR.

Jag hittade en lapp på nära håll, inuti byxorna vid linningen.

lappa 2

Jag klippte bort etiketten och sydde fast den över hålet med svart tråd och sashikoliknande stygn. Oftast har jag en kjol, tunika eller klänning ovanpå långbyxorna så det här kanske är enda gången jag visar lagningen.

Nu håller byxorna ett tag till.  Men det kanske ändå börjar bli dags att köpa nya.

lappa 3

Öppet hus på HV – vävda tyger till kläder

Emmi Avergren 1

Ännu mer från öppet hus på Handarbetets Vänner, HV, på Djurgården i Stockholm i förra veckan, nu spännande handvävda tyger till kläder. Mycket fint och intressant finns att se på  elevutställningen som pågår t o m 2016-03-26.

Emmi Avergren 2

Emmi Avergren har vävt sitt tyg av tylltrasor, bubbelplast, presentsnöre och paljetter och sytt en jacka.

Mariana Silva Varela 1

Mariana Silva Varela 2

Mariana Silva Varela konstruerar sin egen folkdräkt. Väskan är resultatet av ett lektionspass med yllebroderi med tema fåglar. Tyget till kjolen har hon vävt av silke och bomull och jag ser lite ikatfärgning.

Miriam Parkman 1

Miriam Parkman har färgat lingarn till varp och inslag, vävt sitt tyg och sedan fått hjälp med sömnaden av sina plagg av Amanda Sharp. På öppet hus på HV för två år sedan fastnade jag också för ett tyg som Miriam hade vävt, titta HÄR.

HÄR och HÄR finns mer att se från årets öppet hus.

Miriam Parkman 2

”Att väva är livet”

MS 2

”Att väva är livet” – så sa Malin Selander (1922 – 2013). Och hennes liv handlade till stor del om vävning. Hon var vävlärare i Örebro län i ca 40 år, i stort sett hela sitt yrkesverksamma liv. Hon var en mästare på att använda färger, material och vävtekniker på ett innovativt och ofta överraskande sätt. Hon var författare till flera vävböcker, som en av mina absoluta favoriter Väv en väv från 1986. (Jag har skrivit om boken mm tidigare, titta HÄR.) Och så var hon skapare av kläder i handvävda tyger i en helt egen och tidlös stil. Om detta berättade Christel Storm från Örebro Läns Museum vid en välbesökt och mycket inspirerande föreläsning i Lindesberg igår 2016-02-18.

Örebro Läns Museum visade en omfattande utställning med Malin Selanders vävar 2008 och museet erhöll senare hennes handvävda klädsamling. ”Jag är inte hemvävd” är ett annat citat. Hon avskydde ordet ”hemvävd”. ”Handvävd” skulle det vara.

”Inga saxar i mina tyger” sa hon också. Ofta skapades kläderna direkt i vävstolen på finurliga sätt som gjorde att inga saxar behövdes. Men ibland lämnades tyget till skräddare. Hon ansåg att den som är skicklig på att väva inte kan sy och att den som är skicklig på sömnad inte kan väva. Båda hantverken kräver så mycket träning och erfarenhet att ingen kan bli bra på båda.

Christel Storm hade med sig några plagg ur museet samling. Sjalen på översta bilden, vävd i Malin Selanders favoritfärger blått och lila, är ett exempel på hur hon friskt blandade olika material. Museet har ca 100 sjalar. 77 av dem skulle ingå i ytterligare en vävbok, var det tänkt, med titeln 77 sköna sjalar, men tyvärr blev det inget med det projektet.

MS 3

Detalj av en jacka i orange, rosa, lila med öglor runt halsringningen.

MS 1

Ärm på en topp, vävd i ett stycke och konstruerad så att saxen inte behövs, med inplockat munkabälte.

Läs mer HÄR.  Ett reportage i Nerikes Allehanda från ett tidigare tillfälle när Christel Storm föreläste om Malin Selander.

Min fina varma kjol

dominostickad kjol 2

Kjolen i dominostickning blev färdig för ett bra tag sedan och kom flitigt till användning när temperaturen låg kring – 20 ºC några veckor i januari. Jag är så nöjd med kjolen, rolig att sticka och skön att ha på sig. Titta HÄR också.

Bara en till…

dominostickad kjol

Ruta läggs till ruta. Det är svårt att sluta. Bara en till, bara en till. Jag skulle kunna sitta uppe hela nätterna.

Jag stickar en kjol till mig själv, en kort kjol att ha över långbyxor, en kjol som värmer nu när det är kallt ute. Beskrivningen i dominostickning har jag hittat HÄR hos Drops, men jag har ändrat lite. Garnerna är ullgarner ur mitt lager. Små nystan av restgarner går bra att använda, t ex det rödbruna som är färgat med stenlav för länge sedan. Svart, grått och brunt finns det lite mer av, så de färgerna får återkomma i hela kjolen. Kanske en tröja också i den här tekniken?

Nu kommer luddorna fram

Luddor

När temperaturen går ner mot – 15 °C, då är det dags att snöra på sig luddorna. De är så fina, mina kängor, och de är nätta, lätta och framför allt varma. Om jag minns rätt så är de formgivna av Barbro Grytnäs. Jag vet i alla fall att de inköptes 1991, när jag var i Hälsingland i samband med att Vävmässan hölls i Hudiksvall. De har hållit länge!

Framtidens mode enligt Liljevalchs

Liljevalchs 10

Jag såg Utopian Bodies – Fashion looks forward  på Liljevalchs i Stockholm, en utställning om framtidens mode, och känner mig kluven inför upplevelsen.

Det är snyggt, kul och inspirerande. Och det är mycket, jag har svårt att ta in så här stora utställningar. Scenografierna är omväxlande och fantasifulla, kläderna likaså. De elva rummen har varsitt tema och många av modevärldens stjärnor finns representerade, som Alexander McQueen, Gucci, Versace, Kenzo, Dior, Prada osv. Det är intressant, lustfyllt och fantasieggande. Men det handlar mest om exklusiv lyx, om plagg framställda i enstaka exemplar och om kläder som konst. Så är detta verkligen mode för framtiden? Mode och framtid för vem? När vi tittar framåt borde väl fokus ligga på produktionsprocesser med minsta möjliga påverkan på miljön, på drägliga arbetsförhållanden inom textilindustrin, på återbruk och DIY. En liten, liten aning av detta finns i utställningen, men är svårt att se i skenet från stjärnorna. Och inte finns det någon katalog. Det som erbjuds är ett gratis A4-papper, som mest består av en upprabbling av namn. Alternativet är en påkostad bok, som kanhända innehåller de resonemang som jag efterlyser, men den kostar nästan 500 kr. 

Åk till Liljevalchs, njut, begrunda och bedöm själv! Och se till att ha gott om tid. Utställningen pågår t o m 2016-02-07.

Här kommer några få axplock bland allt som visas.

Liljevalchs 1

I ett rum är alla kläder vita och väggarna täckta med konstgjorda rosor och porslinstallrikar. Snyggt!

Liljevalchs 3

I rummet med temat Minnen visas bl a Magnus Ugglas skinnjacka och en stickad klänning som tillhört Stina Ekblad. Och Conchita Wursts lösögonfransar.

liljevalchs 8

Liljevalchs 9

Inte lika gullig som barnklänningen är hatten av uppstoppade råttor skapad av Iris Schieferstein.

Liljevalchs 7

Det finns ändå lite återbruk och DIY, som kläderna tillverkade av barn från Fukushima tillsammans med Ryohei Kawanishi.

Liljevalchs 4

Liljevalchs 5

Häftigt stickat av Sandra Backlund.

Liljevalchs 2

 

Lappat

lapp

Jag var lite klantig. Med en vass kniv skar jag till bitar av frigolit. Hela tiden tänkte jag, som inte är van att hantera vassa verktyg, på att jag måste vara försiktig med kniven och att den skulle arbeta ovanför bordsskivan. Men plötsligt satt kniven i låret. Med lite assistans stoppades blodflödet och jacket kunde pressas ihop med hjälp av plåster. Såret läkte snabbt. Det enda som syns nu är en liten ljusbrun strimma på låret och lagningen på byxbenet.

Bland det bästa jag sett

Eva Davidsson 3

Eva Davidssons utställning hos Konsthantverkarna i Stockholm är det bästa jag har sett på länge. Hon visar kläder och hennes inspirationskälla är folkdräkter från Dalarna och traditionella dräkter från Japan. Framför allt har hon intresserarat sig för shibori, en färgningsteknik som är sällsynt i svensk textiltradition, men förekommer t ex i halsdukar till mansdräkten från några socknar i Dalarna (titta HÄR). I Japan, däremot, är tekniken utvecklad till fulländning.

Eva Davidsson kan de textila teknikerna, hon förstår de textila materialen och behärskar verkligen shiborin. Hennes sätt att plocka inslag från traditionen och omvandla dem till nya uttryck är suveränt. För ett par år sedan visade hon en dräkt på en samlingsutställning på Almgrens Sidenväveri, titta HÄR. Då blev jag helt begeistrad av hantverksskickligheten och sättet att använda traditionen. Nu blir jag ännu lyckligare!

Utställningen slutar om ett par dagar, 2015-10-28. Hoppas verkligen att Eva Davidssons kläder visas i fler sammanhang så att de som missat utställningen i Stockholm får möjlighet att njuta av hennes kunskap och skicklighet.

Eva Davidsson 2

Eva Davidsson 1

Eva Davidsson 6

Eva Davidsson 4

Eva Davidsson 5

Eva Davidsson 7

Eva Davidsson 8

Trasigt blir helt

byxfåll 1

Plötsligt såg mina svarta favoritlångbyxor ut så här nertill.

Jag sprättade upp fållen och vek ut den mot rätsidan.

byxfåll 2

Sedan sydde jag en maskinsöm ca 0,75 cm från kanten …

byxfåll 3

… och vek in fållen mot avigsidan igen över den nya sömsmånen och nålade.

byxfåll 4

Så fållade jag byxorna genom att sy en maskinsöm mitt i den förra sömmen.

byxfåll 5

Efter knappt 30 minuter är nederkanten hel igen. Spåren efter den gamla fållen syns mindre i verkligheten än på bild och kommer att synas ännu mindre efter nästa tvätt. Byxorna kan användas ytterligare några år!

byxfåll 6

Omsytt och skarvat

Klänning a

I garderoben fanns en kjol, sydd på den tiden då mitt midjemått var ca 10 cm mindre än idag. Kjolen fanns kvar eftersom jag gillar tyget, ett bomullstyg med varannan tråd svart och varannan vit i varpen och med vitt inslag. Skötersketyg kallas det, i alla fall i kombinationen blått och vitt.

Nu sprättade jag isär kjolen och fick två rektangulära tygbitar. Sedan letade jag lite i tygskåpet och valde bland några ikattyger.

klänning b

Efter lite pusslande fick jag ihop ännu en tunika efter samma mönster som den HÄR och den HÄR. Kanske lite slarvigt sydd. Men numera tycker jag att det är bättre att göra något som inte är perfekt än att göra ingenting alls, i alla fall när det är till mig själv.

klänning c

Nysytt

Tunika

Tygbiten har jag ruvat på i säkert 25 år. Den har fått komma fram ur skåpet då och då, men först nu satte jag saxen i tyget. Det blev en tunika/sommarklänning, sydd efter samma mönster som den HÄR. Gamla trikåtröjor i fina färger, men som tappat formen lite, passar bra att ha under. Nu kan de användas ett bra tag till. Jag är nöjd!

Omsytt

klänning 2

Mitt kreativa jag är ganska nöjt, medan den där petiga människan som också finns inuti mig tycker att jag har varit alldeles för slarvig. En kort klänning/arbetsrock till mig själv blev det av en bortglömd skjorta från tiden då maken behövde storlek XXL. Ett bra sätt att prova ett sömnadsmönster som  jag var lite osäker på. Fickorna kommer från andra gamla skjortor, numera klippta till mattrasor. Jag skulle förstås ha tagit ett före-foto också, men jag var så ivrig att komma igång att jag glömde det.

Mönstret köpte jag på Etsy, av Sonya Philip i San Fransisco. Det är ingen skillnad på fram- och bakstycke, så för att få bättre passform fick jag ändra lite på ärmhålen. Kanhända blir det någon mer klänning/tunika nu när jag vet att mönstret passar ganska bra. Lite tveksam är jag till det andra mönstret jag köpte, en klänning med långa ärmar, men också med fram- och bakstycke lika. Sonya Philip har sytt upp 200 klänningar och tunikor, som hon visar HÄR på sidan 100 Acts of Sewing. Många roliga idéer!

 

Glimtar från Thielska

Veronica Nygren 6

Så kom jag iväg till slut och såg Veronica Nygrens (1940 – 2006) textila verk på Thielska Galleriet i Stockholm innan utställningen slutar 2015-05-31. Jag är glad att jag hann dit! Här är några glimtar från utställningen.

Överst den pigga Simmerskan från 1962. Sedan kommer tre detaljer från Skogsbrand, 1964. ”Applikation och broderi” säger utställningstexten, men visst är väl tyget handvävt också.

Veronica Nygren 5

Veronica Nygren 4

Veronica Nygren 3

Nästa bild visar en detalj av LinMorgon. Den är vävt 1995 på HV:s (Handarbetets Vänners) ateljé och HÄR på deras hemsida finns en bild av hela verket.

Veronica Nygren 2

Haren om hösten från 1982 är också vävd på HV. Det var fint att se några av vävnaderna hänga bland Thielskas permanenta konstsamling. Fint var det också att de skickliga väverskorna från HV var namngivna.

Veronica Nygren 1

År 1966 startade Veronica Nygren tillsammans med Helena Henschen och Kristina Torsson klädföretaget Mah-Jong som ett alternativ till den etablerade modeindustrin. Företaget fanns i ca 10 år. I utställningen på Thielska presenteras Mah-Jong med några inlånade plagg och en vägg med bilder. Kristina Torsson fortsätter att tillverka kläder i samma anda i Vamlingbolaget. Läs om Mah-Jong HÄR på Vamlingbolagets hemsida. På bilden till höger finns ”min” gamla klänning som jag visade HÄR för ett år sedan.

Veronica Nygren

Korsstygnsfågel

röd fågel

Om du ser någon med en röd fågel i korsstygn på axeln, då kan det vara mig du ser. Fågeln sitter på en skjorta sydd efter Burdamönster 7203. Egentligen var det klänningen i samma mönster som jag var intresserad av, men jag sydde skjortan först för att känna efter hur modellen sitter på kroppen. Jag är inte så där jätteförtjust i passformen med ärm och liv i ett stycke. Jag får väl använda skjortan ett tag och fundera lite på om det ska bli en klänning också.

7203[1]

 

Stickar på danska

gul väst 2

Att följa en stickbeskrivning på danska är inte så svårt. Det går snart att lista ut att vr = vrang = avig, att p = pind = substantivet sticka, alltså pinnen som maskorna sitter på, men det betyder också varv, att vr-sidepind = varv från avigsidan och så vidare.

Nu blir det en klurig väst, Pisa, från Design.club.dk. Jag stickar resår, ökar och minskar, ökar och minskar och det bildas ribbor som går härs och tvärs. Den grå lilla västen, Sanne, från samma designer som jag stickade förra året, titta HÄR, har jag verkligen trivts i och använt riktigt mycket. Så mycket gillar jag den att jag stickade en till i samma modell, men i cerise garn. Men nu blir det gult.

gul väst 1

Jordens ändliga resurser

artipelag

Häromdagen åkte jag till Artipelag strax utanför Gustavsberg tillsammans med Bodil från Danmark och såg utställningen Earth Matters. Ett 40-tal konstnärer och formgivare från olika delar av världen är inbjudna av curatorerna Lidewij Edelkoort & Philip Fimmano att delta i utställningen. Deltagarna arbetar alla med insikten att jorden inte längre klarar vårt sätt att överkonsumera de ändliga resurserna. En av de utvalda är India Flint, konstnär och växtfärgare från Australien med en genomtänkt miljöfilosofi.

Bodil och jag träffades för ett par år sedan när vi gick en kurs för India Flint hos Big Cat Textiles i Newburgh, Skottland (titta HÄR). Nu åkte Bodil upp till Stockholm speciellt för att se utställningen på Artipelag.

Sju klänningar av India Flint finns i utställningen och runt dessa verk tillbringade Bodil och jag en stor del av tiden. Hela och delar av återanvända kläder är färgade med växter på Indias karaktäristiska sätt och sedan sammanfogade i nya djärva konstellationer. De gamla plaggen får nya funktioner. En skjortärm blir till exempel en ficka, en undertröja en del av en kjol.

Utställningen på går t o m 2015-05-03. Den innehåller så mycket mer än India Flints verk och är definitivt intressant och sevärd. Och tankeväckande.

if 1

if 2

if 3

if 4

if 5

if 6

if 7

Torkväder

Tvätt

En fördel med att bo på landet är att tvätten kan torkas utomhus. Och en fördel med att jobba hemifrån är att det går att passa på att köra tvättmaskinen när det är torkväder, som idag.

(Pappersklippet köpte jag på julmarknaden i Olney i England.)

Stoppat

stoppning 2

I maj 2013 bestämde jag mig för ett köpstopp, inga kläder skulle köpas under det närmaste året. När året gått inhandlades två plagg, ett par långbyxor och en T-shirt. Men sedan dess har jag inte köpt just någonting alls, lite underkläder bara och några hekto garn till en kofta och till två västar. Jag har helt enkelt varken behov eller lust att shoppa. Här finns gott om tyger, garner och gamla kläder att göra nytt av om jag skulle vilja.

En trist gammal brungrön slipover tog jag med till en workshop med broderi på kläder som Karin Holmberg höll på Länsmuseet i Örebro förra året. Jag började sy rader med stygn mitt fram på slipovern, men sedan blev den liggande. I förra veckan letade jag fram den igen och tänkte fortsätta fylla på med  fler ränder. Men någon liten rackare hade gnagt små hål här och där, så istället gjorde jag några inte helt osynliga stoppningar. Kanske petar jag bort de ursprungliga raderna med stygn mitt fram. Nu känns de som en onödig dekor.

stoppning 1

Istället för Stockholm

ikatjacka

Idag hade jag tänkt skriva om några utställningar som jag sett i Stockholm, men istället visar jag en gammal jacka och berättar om utställningar jag inte sett.

Jag skulle ta bussen från Arboga till huvudstaden i fredags, bekvämt, snabbt och prisvärt. Men när jag kört ungefär halvvägs de tre milen till Arboga var vägen avstängd på grund av översvämning. Trafiken hänvisades till en omväg och jag insåg att jag inte skulle hinna i tid till bussen. Så jag vände och åkte hem igen.

Det innebär tyvärr att jag missade Anu Tuominens utställning på Galleri Mårtenson & Persson och Barbro Lomakka på Almgrens, båda slutade igår. Veronica Nygren på Thielska håller på till 31 maj och Louise Bourgeois finns på Moderna till 17 maj, så de utställningarna kan jag se vid ett annat tillfälle. Och Earth Matters på Artipelag, där bl a India Flint är representerad, hinner jag också se innan den stänger 3 maj.

Plötsligt hade jag en oplanerad dag hemma. Jag stökade undan en del bokföring och började sedan rota i klädkammaren. Jackan på bilden har hängt där länge och klarat sig från att bli lämnad till Myrorna. Den ingick i något projekt inom hemslöjdsrörelsen i mitten av 1980-talet. Jag köpte garn, vävsedel och sömnadsbeskrivning, vävde tyget och sydde jackan. Jag gillar verkligen tyget med flamfärgat garn. Kan det ha varit Ann-Mari Nilsson som stod för formgivningen? På uppdrag av hemslöjdsbutiken i Skövde? Någon som minns?

Nu är jackan isärsprättad, tygbitarna tvättade och pressade. Det ska nog bli en kjol. Men risken är kanske att detta slutar som de flesta av mina sömnadplaner –  det blir inte ens en tummetott.

ikatjacka 2

Avklippt

Svart kjol 1

En vadlång svart kjol av bra kvalité har hängt oanvänd i garderoben i några år. Resolut tog jag saxen och klippte av den till mitt-på-låret-längd.  Ungefär så gjorde jag förra året med en annan kjol, titta HÄR, och den har blivit en riktig favorit över långbyxor. På den svarta kjolen blev det en broderad blomma. Den bortklippta nedre delen av kjolen räcker nog till ytterligare en kort kjol, kanske i kombination med någon annan liten tygbit ur gömmorna.

Svart kjol 2

En kofta till Edith

Edith 2

Lilla Edith, nyast i släkten, måste givetvis ha en kofta! Hon har redan fått ärva en som jag stickade till hennes farbror för bortåt 35 år sedan, men hon får en egen också. Garnet är ett mjukt ullgarn från Östergötlands Ullspinneri och de fina röda knapparna kommer från en loppis. Knapparna ska få en tvätt med lite diskmedel innan jag syr i några av dem.

Beskrivningen har jag lånat ur boken Sparat. Små stickade kläder från vår barndom. av Celia B Dackenberg, en underbar bok som jag har skrivit om tidigare, titta HÄR.

Stickbok

Lappa och laga

Harris 1

Långt in i garderoben hängde makens gamla kavaj, nästan bortglömd, av bästa kvalitet i handvävt ylletyg, Harris Tweed från Yttre Hebriderna. I  nummer 2 2012 av tidskriften Hemslöjd finns en artikel om Harris Tweed, eller läs mer HÄR.

Tyvärr hade malen varit framme och gjort några otrevliga hål på ena ärmen.

Harris 2

Jag letade fram två rullar sysilke i passande färger och en bit svart sidenchiffong. Sen sprättade jag upp ärmsömmen en bit  för att komma åt att sy. En liten bit dubbel chiffong tråcklades fast under hålet som förstärkning. Med sysilket syddes små förstygn, ljusgrå tråd i de ljusgrå ränderna i tyget och mörkblått i de blåsvarta ränderna i både varp- och inslagsriktning.

Harris 3

Det blev bra! Silket smälte in i ullfibrerna och lagningarna går nästan inte att upptäcka. Hålen är borta och kavajen kommer till användning igen.

Harris 4

Flätsöm från Leksand

Leksand 3

I hemslöjdsbutiken i Leksand kan man beundra (och köpa) delar till Leksandsdräkten, både nytillverkat och second hand. Många plagg och tillbehör är prydda med sirlig flätsöm, som de här två begagnade livstyckena.

Leksand 4

Flätsömmen finns också på nysydda kjolsäckar …

Leksand 5

…och på de ståtliga ”blåtröjorna”, männens eleganta långrockar.

Leksand 6

Leksand 7

Varför valde jag grått?

grå väst

I ett år hade jag inköpsstopp för kläder. Ett par långbyxor köptes i maj 2013 och sedan var det stopp. En enda gång bröt jag mot min regel och köpte garn till en kofta, titta HÄR. Men nu är det fritt fram att fylla på i garderoben! Ett par mer eller mindre nödvändiga inköp har jag gjort, annars har jag faktiskt inte haft den minsta lust att shoppa. Jag blir uttråkad bara av att titta i skyltfönster.

dtl125

Lite mer garn blev det i alla fall när vi var i Danmark, till en liten väst den här gången. Det är ett tunt och trevligt ullgarn, ca 5.000 m/kg och med ganska långa, mjuka fibrer. Beskrivning och garn är från Design.club.dk.
Bilden på den färdiga västen har jag lånat HÄR på deras hemsida. Garnet fanns i massor med fina färger, men jag kunde inte bestämma mig, så det blev till slut grått garn. Västen kommer att bli riktigt söt, men nu ångrar jag mitt val och känner mig färglös. Varför tog jag inte turkos, orange eller lime? Eller rent utav cerise?

 

 

Klänningen

Mah-jong 1

Det var den här klänningen jag letade efter i klädkammaren häromdagen. Den var en favorit under många år. Nu hängde den långt in i klädkammaren, skrynklig och garnerad med spindelväv. Jag hade den på mig för exakt 40 år sedan just idag, 2014-05-10. Då gifte vi oss, min man och jag, i Rådhuset i Eskilstuna, helt utan krusiduller och bestyr.  Vi är fortfarande gifta!

Mah-jong 2. .

I klädkammaren

Galge 3

Jag letade efter en klänning i klädkammaren och hittade gamla galgar. Den från Sjöbergs på Tomtebogatan 15 i Stockholm hamnade nog hos mig när gick på gymnasiet i Eskilstuna och delade lägenhet med en kompis med anknytning just till Tomtebogatan. På galgen från NK Flickkonfektion hängde för länge sedan en rosaprickig klänning som min faster köpte till mig. Jag var kanske i 6-årsåldern när jag fick klänningen, min första, och under många år den enda, som inte var hemsydd.

Titta vilken fin böj det är på galgen från Danielssons Kappaffär i Eskilstuna. Och vilket arbete det ligger bakom galgen från Kapp Ahl, skiktlimmat böjträ.

Galge 1

Galge 2

Stickning som ger nya idéer

grå tröja 1

”Det här vill jag göra något mer av”, tänkte jag när jag stickade koftan från Geilsk, titta HÄR. Koftan är stickad på ett mycket finurligt sätt, i ett enda stycke utan sömmar. Jag letade bland mina garner, gjorde en mycket enkel skiss, funderade, mätte på kroppen och på gamla tröjor och stickade en provlapp.

Nu har jag kommit så långt så att jag har en väst eller tunika. Tanken från början var att det skulle bli en tröja, men kanske stannar jag här. Modellen är så himla fiffigt konstruerad. Man stickar en kant runt ärmhålet. Där kan man sluta, eller så plockar man upp maskor innanför kanten och stickar ärmen uppifrån med förkortade varv. Med hjälp av förkortade varv får man också en svängig vidd i plagget. Tunikan får vila några dagar och så provar jag igen framför spegeln och försöker fatta ett beslut.

Fler idéer dyker upp – det HÄR svarta garnet skulle nog kunna bli en användbar väst.

grå tröja 2

grå tröja 3

Undantag

Stickat

Jag stickar en tröja till mig själv och den kommer med all säkerhet att bli klar! När vi skulle åka bort över julen kände jag behov av ett handarbete som inte krävde så mycket tankemöda, något där det bara var att följa givna instruktioner. Valet föll på koftan Paneldebat från danska företaget Geilsk. Den stickas i ett stycke utan sömmar. Man stickar remsor, plockar upp nya maskor, stickar ihop delar. Komplicerat verkar det när man läser beskrivningen, men det är lätt och jätteroligt. HÄR på företagets hemsidan kan man se den färdiga koftan.

Garninköpet är ett undantag. Jag har nämligen gjort en överenskommelse med mig själv om att inte köpa kläder på minst ett år. Senaste inköpet var i maj, ett par långbyxor. Vill jag ha något ”nytt” får jag sy om eller piffa upp något som redan finns, använda mig av mitt tyg- och garnlager, eller köpa second hand. Men om jag köper begagnat (vilket jag inte har gjort ännu), så måste minst lika många plagg lämnas. Än så länge har jag inte haft den minsta längtan efter att shoppa, förrän nu då, när garnet inhandlades.

Crossover

DSCF8907

Hos Almgrens Sidenväveri i Stockholm pågår t o m 2013-12-20 en utställning med shibori av medlemmar i Svenska Shiborisällskapet. (Shibori är ett japanskt samlingsnamn för olika tekniker, där mönster bildas genom att man reserverar, döljer, områden på en textil innan man färgar, så att de förblir ofärgade, läs t ex HÄR).

Framförallt fastnade jag för Eva Davidssons crossover-variant av en folkdräkt, japanska färgningstekniker kombinerade med en traditionell svensk folkdräkt. (Visst är det en dräkt från Rättvik som varit förebild?) Det är så skickligt gjort och så vansinnigt snyggt!

DSCF8894

Men det här inte helt nytt! Långt tillbaka i tiden  använde männen i en del socknar i Dalarna, bl a Rättvik, smala halsdukar, ”rosylle”,  med en enkel typ av shiborimönster, eller ”knytbatik” skulle vi kanske säga.  Bilden har jag lånat HÄR från Skansens klädkammare. Där finns en beskrivning på rosylle-halsduken för den som vill väva och färga själv.

art_rosylle_et

Förberedd för kyla

kjol 2

En kjol i kokt ull hörde till det jag fick med mig hem när vår broderigrupp i Örebro besökte Bra Begagnat i början av året. Titta HÄR.  Kjolen var för lång och för trång. Jag sprättade bort linning, foder och blixtlås. Klippte av kjolen både nertill och upptill, sydde på ett band i midjan och satte tillbaka blixtlåset. Och så broderade jag cirklar i kedjestygn och läggsöm med svart ullgarn. Nu håller jag mig varm om baken när kylan kommer.

kjol 1

Skicklighet i konstruktion och hantverk

LÖ4

Igår åkte jag ut till Örebro Universitet för att se en utställning med kläder av Linda Öhrn-McDaniel i konsthallen på Musikhögskolan.

Linda, ursprungligen från Örebro, är professor vid Kent State University, Ohio där hon undervisar i modedesign med fokus på mönsterkonstruktion, drapering, sömnad och maskinstickning. Spännande, intressant och inspirerande är det att se hennes enorma skicklighet i konstruktion och textila hantverk. Intresset för återbruk syns i en del av plaggen, liksom hennes utforskande av maskor. Till klänningen på den översta bilden har hon använt tygrester i siden från tidigare projekt och klippt snedremsor som sytts fast på ett bottentyg.

LÖ1

Klänningen är sydd i remsor av begagnade herrskjortor. Remsorna är hopflätade som stickade maskor.

LÖ2

Jackan är också sydd i remsor. I passpoaler mellan remsorna ligger snoddar som dras upp och bildar maskor.

Imorgon, torsdag 21 april, föreläser Linda Öhrn-McDaniel i Musikhögskolans konsertsal. Utställningen pågår tom 2013-04-17.

Nu

Livet är nu

Broderiet är klart på klänningen jag visade HÄRLife begins at the end of your comfort zone står det runt fållen. Jag lade till några ord, LIVET ÄR NU, skrivna uppochner som en påminnelse till mig själv. Visst har jag en massa roliga saker att se fram emot längre fram i år och visst kan jag längta efter våren. Men livet är faktiskt just NU idag.

Laga, lappa och hålla värmen

Idag när det är -22 C ute passar ett citat ur senaste numret av tidningen Hemslöjd: ”Två energisparprylar som det sällan talas om är filttofflorna och ullkoftan, trots att de är billigast av allt vi kan köpa för att spara kilowatt”.

Min gråmönstrade tröjan värmer gott nu, när det är svårt att få upp värmen inomhus. Lite sliten vid sidsömmarna var den redan när jag fyndade den begagnad för en 50-lapp. Nu har den fått förstärkning i sidorna av en randig kasserad tröja, som jag har valkat ihop lite i tvättmaskinen. Kanske ska det vara stygn i de svarta ränderna också? Med rött garn? Eller blir det snyggare med vitt?

Armbågarna börjar också bli tunnslitna. Man kan ju sy på lappar, men ett annat sätt är att sprätta bort ärmarna och låta dem byta plats. Då kommer det slitna inåt armvecket och ärmarna håller ett tag till.

HÄR och HÄR finns fler lappade tröjor.

Jag gillar grönt!

Jag gillar grönt! Jag väljer alltid grönt om jag inte tänker mig för ordentligt. När jag blev medveten om att grönt är den färg som först dyker upp i min hjärna, så försökte jag under en period att bara välja andra färger. Men snart struntade jag i att kämpa emot. Så här kan det se ut när min tvätt hänger på tork. Bara grönt, från gulgrönt till blågrönt.

I somras hittade jag det här tyget på en loppis, ett stort överkast av blommigt grönt 60-talstyg i bomull för ett par tior. Det skulle passa bra till kjol, klänning, tunika. Men när jag någon gång försöker mig på att sy kläder blir jag aldrig nöjd, utan ger upp och lämnar plagget halvfärdigt. Så jag får se, kanske fortsätter jag  bara att ta fram tyget och titta på det emellanåt.

Återbruk hos Lisa D i Hackesche Höfe, Berlin

Nära S-bahnstationen Hackescher Markt i centrala Berlin ligger Hackesche Höfe, åtta sammanbundna innergårdar med affärer och restauranger. Ett omfattande renoveringsarbete  har gjort området, byggt kring förra sekelskiftet, till ett trivsamt kvarter både för turister och lokalbefolkning.

På gård nr 5 har klädskaparen Lisa D sin syateljé med butik. Hennes klädkollektioner innehåller personliga och tidlösa plagg, ofta med intressanta och annorlunda skärningar. Läs mer HÄR.

Lisa D finns även på gård nr 4, under namnet ”Bis es mir vom leibe fällt”. Det betyder någonting i stil med ”Tills det faller av min kropp”. Här står återigen tidlösheten i centrum, tillsammans med återbruk och ta till vara. I syateljén på gård 4 kan man få enklare ändrings- och lagningsarbeten utförda. Enstaka, unika plagg sys också upp av överblivna tyger från Lisa D:s ordinarie kollektioner. Men ateljén sysslar även med återbruk, re-make, pimpning, eller vilket uttryck man nu väljer. Man kan lämna in sina gamla utslitna älsklingskläder och av de bästa bitarna, t ex av ett par klänningar, kan man få ett nytt personligt plagg uppsytt. I den lilla butiken som hör till ateljén finns ett begränsat utbud av pimpade kläder. När jag var där för en vecka sedan fanns det bland annat begagnade vita skjortor med handtryckta motiv och stickade plagg dekorerade med mönster i nåltovning. HÄR finns en hemsida under uppbyggnad.

Bilderna, som jag har jag fått från Lisa D, visar en skjorta med tryck och två klänningar sydda av ett par byxor.

Till ”fillehaugen”?

Är det dags att förpassa min tröja till ”fillehaugen” (soptippen, lumphögen)?

Tröjan är stickad på maskin av Gun-Britt Croft-Griggs och jag köpte den för ca 10 år sedan. Den blev omedelbart en favorit. Efter flera års användning  började kanterna se nötta ut. De fick en virkad förstärkning. Snart var ärmarna tunnslitna vid armbågarna. Virkade lappar syddes på. Sedan var det ärmsömmarna som fransade sig, vilket avhjälptes med stickade remsor. Då började jag bli oförsiktig och spillde färgbad när jag färgade ullgarn. Tröjan fick turkosa stänk på magen. I det stadiet började det kännas som om tröjan var ett hemmaplagg.  Förra vintern hade jag den på mig när jag vävde. Det var dumt, det resulterade i slitage på magen. Hålen är nu dolda av mormorsrutor.

Men visst kan väl tröjan hänga med ett tag till!? Jag kan väl i alla fall använda den i trädgården, när snön har smält och man kan börja gräva?