Kategoriarkiv: Kläder

Hållbart?

Ofta handlar jag begagnat, men trikå som jag har direkt mot kroppen köper jag helst nytt. Den här tröjan är märkt Our Best Basics made with organic cotton. ”Organic cotton”, ett material som ska vara lite bättre än en del andra och det låter som ett bra och hållbart val. Men tillverkningen av tröjan är ju så dålig! Jag hade bara haft den på mig en liten stund när jag kände hur halsringningen började töja ut sig och tröjan hasade ner mot axlarna.  Jag, som har kunskap och material, åtgärdar problemet genom att sy på ett band som håller in vidden i ringningen. Men vad gör den som inte kan? Slänger tröjan eftersom den känns så obekväm?

Avbockat

Tre saker är avbockade på min mentala att-göra-lista. Fodret i min kappa är lagat med en lapp. Jag hade fastnat i etiketten och dragit upp en reva i tyget. Kappfodret är lagat tidigare, titta HÄR.

Infodringen i halsen på den grå klänningen hade dragit sig på ett konstigt sätt och vek sig framåt mot utsidan. Jag provade att sy ner infodringen med en stickning på maskin, men det blev bara värre. Så jag sprättade bort den och kantade med en snedremsa ur gömmorna istället. Det blev bra!

Klänningen i linne har jag haft i mer än 20 år. Den är flitigt använd som sommarklänning och som tunika över tröja och långbyxor. Men för att göra klänningen ännu bättre behövdes en ficka. Tyget som jag valde till fickan är ganska tunt, så jag vändsydde med en bit av ett slitet lakan och band ihop tyglagren med förstygn.

Jag är nöjd! Men det finns mer på att-göra-listan. De sakerna tar jag itu med en annan dag.

Kläder bortom mode och trender

Just nu, 5 – 8 december 2019, pågår en liten minifestival med utställning, workshops och andra aktiviteter hos Fiberspace på Katarina Bangata i Stockholm. Easy piece visar upp sig, ett koncept för kreativa och hållbara kläder, bortom trender och mode. Med ett enkelt basmönster skapas plagg som kan anpassas efter storlek, efter egen smak, efter sykunskaper och efter tillgång på material. Jag lyckades visst nästan bara fotografera kläder sydda av återbrukade, växtfärgade tyger, men det finns förstås annat också. Läs mer HÄR!

Idag när jag var där pågick en workshop i naturlig färgning med Petra Holmberg, slow creations. Imorgon blir det bl a sömnad. Det är bara att komma! Ingen föranmälan och ingen avgift.

Syr och snörper

Varför slänga och köpa nytt när saker går att laga? Sömmen gick sönder i min ena sköna, rejäla sko och det blev ett stort hål. Istället för att kassera skorna letade jag bland mina lintrådar och valde en tråd som såg ut att vara bra att sy med. Sömnaden skötte maken och skon kommer att hålla ett bra tag till. Men snart är det nog dags att laga den andra skon också.

De små sockorna som jag använder i stället för att vara barfota i sommarskor slits ganska fort framme vid tårna. Då är det bara att plocka fram den gamla spolen med silke i passande färg och snörpa ihop så länge det finns lite tyg kvar att snörpa i.

Värdefullt skräp

Johanna Törnqvist driver sedan flera år projektet Precious Trash (ungefär = värdefullt skräp) där hon använder sopor och skräp för att göra nya överraskande saker. Hennes klänning sydd av chipspåsar har uppmärksammats på utställningar och i media och hennes smycken av tomma medicinförpackningar ingår i Nationalmuseums samlingar. Se mer HÄR.

Under påskaftonens konstrunda i Torshälla visades ett par av hennes plagg i en miniutställning på Ebelingmuseet. Den bruna klänningen är flätad och sydd av  en persons årskonsumtion av nylonstrumpbyxor. En annan person har förbrukat ca 20 T-shirts under tre år och av dem har Johanna virkat en klänning. (Klicka upp bilden i större format, så syns Fredrik Sederholms foton i bakgrunden lite bättre.)

På lördag 2019-04-27 ger Johanna Törnqvist en föreläsning på ReTuna Återbruksgalleria i Eskilstuna. Då är det Hållbarhetsfestival på temat hållbart mode i gallerian med workshops, modevisningar, föreläsningar, panelsamtal mm, titta HÄR.

Kvarlåtenskap

Igår (2019-01-19) tog jag bussen till Nyköping för att gå på en visning i magasinen i nybyggda Sörmlands Museum. Hemslöjdskonsulent Karin Edlund guidade oss bland textilierna i en timme, alldeles för kort tid. Det finns mycket att se och begrunda.

Som välbehövlig kontrast och viktigt komplement till det som vanligtvis har samlats in och sparats i museer, det vackra och penningmässigt värdefulla, fanns kvarlåtenskapen från Cecilia Karlsson.

År 1983 lämnades ett par lådor in på museet, innehållande lite papper, några smycken och kläder. Lådorna hade stått på en loge sedan 1960 och ingen visste vart ägaren, Cecilia Karlsson, tagit vägen. En kort tid hade hon varit anställd som hushållerska hos en gammal dam på gården. När den gamla damen dog försvann Cecilia, men hennes ägodelar blev kvar. Cecilia och hennes man, som avled 1953, hade fört ett kringflackande liv. De gifte sig 1921 och några år senare tog de ett banklån och köpte ett litet torp utanför Malmköping. När de inte kunde betala amorteringarna fick de lämna gården. Under sin tid som gifta, drygt 30 år, flyttade de ca 20 gånger och arbetade på olika gårdar i trakten kring Stockholm. Läs mer HÄR hos Sörmlands museum. Där finns också bilder på föremålen i Cecilias lådor.

En del av de bevarade kläderna är i fint skick, men det finns också arbetskläder som är lagade och lappade gång på gång, t ex makens rock. Det är rörande och lite tragiskt att se. Och det är inte så väldigt länge sedan. Paret Karlsson gifte sig ungefär samtidigt som mina mor- respektive farföräldrar.

Klänningen har också många lagningar, men hänger delvis i trasor. 

Makens strumpor består nästan enbart av lagningar.

 

Knäppt?

Kanske är det lite knäppt att laga en knapp. Plasten i knappen, som lossnat från en kofta, har små sprickor och det var risk att ”bron” skulle gå sönder. Det bruna märket är från ett försök att smälta ihop plasten. Det lyckades inte riktigt så det blev en klick lim också.

Och varför var det så viktigt att behålla knappen? Koftan, som knappen satt på, är en ofta använd favorit i garderoben, inköpt second hand för några år sedan. Jag gissar att koftan är från 1960-talet och den var nära nog i nyskick när jag köpte den. Ullen i garnet kommer att åldras värdigare och hålla betydligt längre än plasten i knapparna. Men jag vill förstås ha originalknapparna kvar så länge som möjligt.

Nu håller skorna ytterligare några mil

Det här är mina allra skönaste skor. De är inköpta på rea för mer än 15 år sedan och jag har gått flera hundra mil i dem, på korta promenader och långa promenader, i skogen, i stora och mindre städer, längs stränderna på Jylland.

De började rasa samman inifrån. Så här såg det ut vid hälarna.

Men nu ser det ut så här med hjälp av rester från en slaktad skinnsoffa och lite lim. Nu kan jag fortsätta gå i många mil till.

Textila spår i Målhammar

Utflykten häromdagen, som tog mig norr om Mälaren, hade två mål. Dels var jag hos Lata Pigan, titta HÄR, och dels i Målhammar. I Målhammar såg jag utställningen Textila spår, tyger och kläder från 1900-talet, fram till 1970-talet. Utställningen är producerad av Lata Pigan och Teda Art Project.

Textilierna som visas kommer från en tid då hållbarhet var självklart. Mönster, material, former och tillverkning; allt är gjort för att hålla ett bra tag, både när det gäller estetik och slitstyrka. Tanken var inte att textilierna skulle bytas ut mot nya, snabbtillverkade produkter efter bara några månader.

Det finns så mycket snyggt på utställningen. Fint exponerat är det också. Viola Gråsten, Bohusstickning, Marimekko, Lisbet Jobs, Ripsa, Astrid Sampe och många fler är representerade. Jag njuter!  Ett besök rekommenderas för alla som är intresserade av mode, formgivning och/eller textil.

Utställningen är öppen fredag – söndag kl 12.00 – 16.00 t o m 2018-09-02. Under utställningsperioden ges en rad föreläsningar och workshops på kvällstid, föranmälan krävs. Information finns HÄR hos Teda Art Project på Facebook.

Utflykt till Vela

Idag har jag varit i Vela, strax utanför Enköping. Där, runt hörnet, har Lata Pigan två lador fulla med saker, exklusiv vintage blandat med lite mer vanlig second hand.  ”En dröm!” förstod jag att några ivriga holländska besökare utropade med lyckliga leenden.

Ett helt rum är fullt med tyger, både välkända tyger av kända formgivare och annat fint passande en mindre börs. Mitt enda inköp blev ett par småblommiga tygbitar för en tjuga, men jag ångrar att jag inte köpte det rödbruna tyger med blommor och ränder också.

Och så finns det kläder, mest begagnat men även obegagnat.

Och massor med porslin. Och mängder med andra saker, pryttlar och grejer överallt. Lata Pigan har öppet under sommaren, nu i augusti torsdag – söndag 11 – 17. Se till att ha gott om tid! HÄR finns Lata Pigan på Facebook, på Instagram @latapigan.

Köpt ”ny” klänning

Kikade in på KFUM:s second hand och tyckte det var lite dyrt (skojar!) med 25 kronor för en fräsch klänning från Masai. Som tur var så hade de rea med 30 % rabatt. 18 kronor för en riktigt fin klänning – ett bättre köp går väl knappt att göra!

En blus av två herrskjortor

Ännu en gång har jag använt mig av sömnadsmönstret The factory dress från Merchant & Mills. (HÄR finns en klänning och länk till en annan klänning.) Nu gjorde jag lite ändringar i mönstret och sydde en blus av två rutiga herrskjortor. För att få lite kontrast till alla rutor tog jag ett småprickigt tyg till några detaljer, till infodring i halsen, baksida av kragen och uppvik på ärmarna. Jättekul att pussla med tygbitarna och jag är nöjd med processen och med resultatet. Men kommer jag att använda blusen? Kanske inte så mycket. Blått och rött passar inte ihop med just någonting annat i min garderob. Kanske dags att skaffa ett par blå jeans?

Det behövdes en förstärkning i halssprundet och då passade den här etiketten bra.

Klänning igen

 

Det här är min andra klänning efter mönstret The factory dress från Merchant & Mills. HÄR visade jag den första klänningen. Kanske blir det ytterligare en, men då ändrar jag lite på konstruktionen av sidsömmarnas fickor. Kjoldelen skulle nog få ett bättre fall om fickorna satt fast i midjesömmen. Roligt att sy var det i alla fall och jag är nöjd med resultatet.

En blus planerar jag också att sy med utgångspunkt från det här mönstret. Två herrskjortor ligger isärsprättade på arbetsbordet.  Jag vrider och vänder på tygbitarna och funderar på hur de bäst kommer till användning. Om jag lägger till lite annat tyg, räcker bitarna till två blusar då? Ska jag behålla knäppningen? Fickorna – hur använder jag dem? Det här gillar jag – utmaningen i att göra så mycket och så bra som möjligt av ett begränsat material.

Klänning klar, en till på gång

Klänningen är klar, titta HÄR. Jag valde det smårutiga tyget. Det blommiga kändes för oroligt till just den här modellen. Dessutom var jag lite feg. Blommiga kläder ingår vanligtvis inte i min garderob.

Klänningen känns bra, en ledig modell som fungerar både med och utan tröja under. Kul att sy var den också. Mönstret The factory dress från Merchant & Mills var lätt att följa. (Eftersom jag har fått frågan från flera håll: Mönstret har jag köpt hos Tygverket på St Paulsgatan i Stockholm. Finns även i deras webshop och säkert hos andra återförsäljare också.)

Jag kommer att sy en till klänning i samma modell och nu ska jag välja tyg igen. Den här gången har jag tittat igenom mitt tygskåp och tagit fram två tyger. Det vänstra tyget, med trollsländor, är kinesiskt, inköpt i Köpenhamn för länge sedan. Det blommönstrade (!) har funnits hos mig i ca 20 år. På ett rutigt tyg har man stämplat vax som reservage och sedan färgat tyget blått.  I min ungdom kallades sådana rutiga tyger (utan överfärgning) för madrasrutor. Stämmer bra, för tyget har jag köpt i en textilverkstad i utkanten av Madras, numera heter staden Chennai, i Indien. Det lutar faktiskt åt det blommiga.

PS. Följ mig gärna på Instagram, där heter jag textilainslag. Förutom en del bilder från bloggen lägger jag ut annat som inte har textil anknytning.

Min ”nya” kappa

Tittar jag på utsidan av min kappa från Myrorna så ser den helt ny ut. Vid ficköppningar och ärmslut brukar slitaget synas först, men där syns inga spår av kappans tidigare ägare. Inuti, däremot, var fodret trasigt på flera ställen.


Jag köpte en liten bit nytt fodertyg i någorlunda passande färg, letade lämplig tråd bland mina spolar med sysilke och täckte revorna med lappar.

Kappan är av märket Larella. Jag läser HÄR att Larella var ett av varumärkena hos Upsala Kappfabrik. Fabriken la ner 1970 och jag gissar att min kappa är ungefär från den tiden, sent 1960-tal.

Så här ser kappan ut, mycket välsydd i fint ylletyg och med bekväm passform. För 150 kr, plus 10 kronor för fodertyget, fick jag en kappa i en kvalité som inte går att hitta i de vanliga butikernas utbud numera.

Fläckborttagning

En tidigare mycket använd västklänning/tunika i en tunn och behaglig ulltrikå har blivit liggande oanvänd i garderoben i flera år. Anledningen är en iögonenfallande fläck, ca 2 x 2 cm, i midjehöjd på höger sida, mellan mitt fram och sidsömmen. Troligen har jag spillt matolja och jag har försökt på alla tänkbara sätt att få bort fläcken. Nu har det lyckats! Jag har helt enkelt täckt fläcken med en cirkel av ylletyg. Tanken var först att cirkeln skulle bli centrum i ett blommande broderi. Men jag stoppar här, i alla fall tillfälligt, med en enda prick.

OMSLÖJD – När samlat möter nytt

Utställningen  OMSLÖJD – När samlat möter nytt öppnade på Örebro Läns Museum i Örebro idag.

Utställningen är resultat av ett projekt som startade under 2016. En arbetsgrupp bestående av representanter från Örebro läns slöjdförening och personal från museet valde ut ett antal slöjdföremål från museets samlingar. Slöjdare, konsthantverkare, formgivare och andra intresserade bjöds sedan in till inspirationsträffar med tanken att nya föremål skulle skapas med utgångspunkt från de gamla. Ett 20-tal personer visar nu nya föremål tillsammans med föremålen från museet. Läs mer HÄR. Utställningen pågår t o m 2018-01-28.

Översta bilden visar en detalj av en jacka som Anneli Linder har vävt av bortskurna stadkanter, spill från textilindustrin som annars skulle slängas. En för Närke typisk rya ur museets samlingar är hennes inspirationskälla.

 

Anneli fastnade också för en gammal tryckstock för textiltryck. Hon skar en egen och tryckte tyg till en klänning.

Anne-Marie Yazid har sytt en korsett av material ur sitt förråd av tyger. Hennes utgångspunkt var en gammal väl använd korsett som mest består av lappar och lagningar.

Christina Olofsson stickade täcket inspirerat av ett lapptäcke ur museets samlingar.

Här hänger mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jag har tittat på små handvävda tygprover, en del i färgeffekt,  insamlade för ungefär 100 år sedan, uppklistrade på papper med uppgifter om vem som har vävt eller ägt tyget och var i länet personen var bosatt. Eva Eriksson fastnade för en stor burk flätad i näver och flätade sedan skålar i keramik.

Morgonrock av en gardin

morogonrock-2

Nu har jag sytt mig en morgonrock. Först valde jag bland några tyger ur mitt tygförråd, titta HÄR,  men efter lite funderande tog jag ett annat tyg. Det randiga linnetyget i vitt och svart har fram till häromdagen varit gardin i vardagsrummet. Jag gillade verkligen gardinerna, men de kommer inte att passa i nya bostaden, som har lite högre takhöjd och en annan typ av fönster. Ett av tygerna ur tyglagret fick bli en färgglad kant på morgonrocken. En liten kort bandstump passade till skärphällor. Fickan sydde jag av ett broderi från ett kvinnokooperativ i Zimbabwe.

morgonrock-1

Sy själv

kimono-bok

Min gamla sköna morgonrock börjar bli sliten och känns rätt sjaskig. Dags att köpa ny, tyckte jag och åkte till stan. Men shopping gör mig numera uttråkad ganska så snabbt. Redan efter ett par affärer med grå morgonrockar i fleece och vita i frotté hade jag tröttnat och åkte hem igen.

I bokhyllan letade jag upp en gammal bok av Kerstin Lokrantz, Enkla kläder som man kan sy själv, och redan på omslaget fann jag vad jag sökte. Från tygskåpet valde jag ut några tyger, som kanske kan användas till en morgonrock.  Jag vet att en del av tygerna i skåpet är tvättade, men vilka? För säkerhets skull sköljde jag upp de utvalda tygerna och märkte dem med en bit maskeringstejp, så att jag vet till nästa gång. Nu ska jag fundera lite innan jag börjar klippa och sy.

PS. Några dagar senare: Så HÄR blev det.

tyger

En svart kjol

svart-kjol-1

Första stället att titta när jag känner behov av ”nya” kläder är i den egna garderoben. Och där hittar jag en bortglömd svart kjol i valkad ull, ofta använd för så där 15 år sedan. Längden känns inte så klädsam, så det kanske räcker att jag klipper av den en bit. Eller ska jag göra något mer? Brodera lite kanske? Eller brodera mycket? Virka någonting? Jag samlar idéer.

Miriam Parkman från Handarbetets Vänner har sytt och broderat kjolen på bilden,  Folk på Facebook. Kjolen kunde ses på en av alla utställningar som jag missade i somras, Mode i sju akter på Kulturhuset i Stockholm. Utställningen visade kläder av nuvarande och före detta studerande från Beckmans, Handarbetets Vänner och Konstfack, tre utbildningar inom textil och mode. Bilden har jag fått låna av Maria med bloggen Marias Meningsbyggnad, titta HÄR.

miriam-parkman

Här är mer broderiinspiration från Handarbetets Vänner. Jag sydde det som skulle bli en kudde för en massa år sedan när jag gick på skolan. Dumt nog så tänkte jag inte på att anpassa kuddens storlek efter de färdiga innerkuddar som finns att köpa, så broderiet är fortfarande omonterat. Formerna har jag lånat från en helt crazy gammal dyna i yllebroderi som finns i skolans samlingar. Nu kanske de här motiven kan komma till användning igen, som stygn på den svarta kjolen. (Klicka på bilderna så blir de större.)

Och så finns ju de virkade kjolflätorna från Nås. Bilden är ur boken Folklig virkning av Ulla Berglund Brasch, titta HÄR.

Så, ska jag nöja mig med en avkortad svart kjol, eller blir det stygn, maskor och färger? Vi får se vad som händer.

virkbok-3

 

Vardagsproblem

säkerhetsnål

Det störde mig att BH-banden gled fram på axeln när jag skulle vara lite finklädd i svart linnetopp. Nu sitter en  säkerhetsnål på insidan vid axelsömmen. BH-bandet träs genom nålen och syns inte. Jag tyckte jag var fiffig när jag kom på detta, men så här kanske alla gör?

Dags att laga långbyxorna igen

lappa 1

Telefonen, som jag brukar ha i fickan, har skavt hål på byxorna. Det är mina väl använda favoritbyxor, samma par som jag lagat tidigare, titta HÄR.

Jag hittade en lapp på nära håll, inuti byxorna vid linningen.

lappa 2

Jag klippte bort etiketten och sydde fast den över hålet med svart tråd och sashikoliknande stygn. Oftast har jag en kjol, tunika eller klänning ovanpå långbyxorna så det här kanske är enda gången jag visar lagningen.

Nu håller byxorna ett tag till.  Men det kanske ändå börjar bli dags att köpa nya.

lappa 3

Öppet hus på HV – vävda tyger till kläder

Emmi Avergren 1

Ännu mer från öppet hus på Handarbetets Vänner, HV, på Djurgården i Stockholm i förra veckan, nu spännande handvävda tyger till kläder. Mycket fint och intressant finns att se på  elevutställningen som pågår t o m 2016-03-26.

Emmi Avergren 2

Emmi Avergren har vävt sitt tyg av tylltrasor, bubbelplast, presentsnöre och paljetter och sytt en jacka.

Mariana Silva Varela 1

Mariana Silva Varela 2

Mariana Silva Varela konstruerar sin egen folkdräkt. Väskan är resultatet av ett lektionspass med yllebroderi med tema fåglar. Tyget till kjolen har hon vävt av silke och bomull och jag ser lite ikatfärgning.

Miriam Parkman 1

Miriam Parkman har färgat lingarn till varp och inslag, vävt sitt tyg och sedan fått hjälp med sömnaden av sina plagg av Amanda Sharp. På öppet hus på HV för två år sedan fastnade jag också för ett tyg som Miriam hade vävt, titta HÄR.

HÄR och HÄR finns mer att se från årets öppet hus.

Miriam Parkman 2

”Att väva är livet”

MS 2

”Att väva är livet” – så sa Malin Selander (1922 – 2013). Och hennes liv handlade till stor del om vävning. Hon var vävlärare i Örebro län i ca 40 år, i stort sett hela sitt yrkesverksamma liv. Hon var en mästare på att använda färger, material och vävtekniker på ett innovativt och ofta överraskande sätt. Hon var författare till flera vävböcker, som en av mina absoluta favoriter Väv en väv från 1986. (Jag har skrivit om boken mm tidigare, titta HÄR.) Och så var hon skapare av kläder i handvävda tyger i en helt egen och tidlös stil. Om detta berättade Christel Storm från Örebro Läns Museum vid en välbesökt och mycket inspirerande föreläsning i Lindesberg igår 2016-02-18.

Örebro Läns Museum visade en omfattande utställning med Malin Selanders vävar 2008 och museet erhöll senare hennes handvävda klädsamling. ”Jag är inte hemvävd” är ett annat citat. Hon avskydde ordet ”hemvävd”. ”Handvävd” skulle det vara.

”Inga saxar i mina tyger” sa hon också. Ofta skapades kläderna direkt i vävstolen på finurliga sätt som gjorde att inga saxar behövdes. Men ibland lämnades tyget till skräddare. Hon ansåg att den som är skicklig på att väva inte kan sy och att den som är skicklig på sömnad inte kan väva. Båda hantverken kräver så mycket träning och erfarenhet att ingen kan bli bra på båda.

Christel Storm hade med sig några plagg ur museet samling. Sjalen på översta bilden, vävd i Malin Selanders favoritfärger blått och lila, är ett exempel på hur hon friskt blandade olika material. Museet har ca 100 sjalar. 77 av dem skulle ingå i ytterligare en vävbok, var det tänkt, med titeln 77 sköna sjalar, men tyvärr blev det inget med det projektet.

MS 3

Detalj av en jacka i orange, rosa, lila med öglor runt halsringningen.

MS 1

Ärm på en topp, vävd i ett stycke och konstruerad så att saxen inte behövs, med inplockat munkabälte.

Läs mer HÄR.  Ett reportage i Nerikes Allehanda från ett tidigare tillfälle när Christel Storm föreläste om Malin Selander.