Hjärnsläpp

handduksband

12 x 4 = 36. Så tänkte jag och varpade 36 trådar istället för 48 när jag skulle brickväva band till handdukarna som jag har visat HÄR tidigare. Jag plockade fram 12 brickor, trädde varptrådarna i hålen och fick tre brickor över. Först slog det slint, 12 x 4 blev fortfarande 36 i min hjärna, men så upptäckte jag hur korkad jag varit. Bandet blev bra ändå, bara en aning smalare än planerat.

Den som vill veta mer om brickvävning kan titta HÄR.

Den blå tråden – textil på Bryggeriet i Nora

blåtråden_lu kopiera
Det här ska bli så spännande! Nästa vecka fylls hela Bryggeriet i Nora med textil. Tjugosex utställare, varav jag är en, visar textil av alla de slag: konst, konsthantverk, kläder, vävt, sytt, broderat, virkat, stickat, kviltat, tovat med mera.

Bryggeriet är en fantastisk byggnad, ett tidigare bryggeri, varsamt renoverat, där det visas utställningar sommartid. Se mer HÄR i ett tidigare blogginlägg. HÄR finns information om hantverkare, butiker, konstnärer, café, restaurang  och annat i Kvarteret Bryggeriet, det gamla industriområde där Bryggeriet finns.

Nästa lördag 2016-05-14 är det vernissage. Utställningen pågår t.o.m. lördag 2016-06-11, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17.

Levantin med upphöjda ränder

handduk 1

I vävstolen är det handdukar på gång nu. Jag har ändrat mig både vad avser bindning och färger sedan jag visade garnerna HÄR i förra veckan. Varpen är fortfarande ljusgrönt lingarn 20/2 och jag använder det turkosgröna lite kraftigare garnet, lingarn 4, som inslag. Men när jag fick upp varpen och provade olika inslag, valde jag ett ljusare lingarn 16 än jag tänkt från början.

Bindningen är levantin med upphöjda ränder, i alla fall enligt Nina v Engeströms vokabulär i  Praktisk Väfbok tillegnad den Idoga Svenska Qvinnan från 1896. (HÄR har jag skrivit om boken i ett tidigare inlägg.) Det är inte så konstigt som det låter. Solvningen är rakt genomgående på fyra skaft och tramporna är åtta. Fyra av dem är uppknutna till kypert med varpeffekt och  fyra till kypert med inslagseffekt. Jag trampar 1 – 8. På ena sidan av väven blir det upphöjda ränder av lingarn 4, som på bilden, och på andra sidan blir det upphöjda ränder av dubbelspolat ljusblått lingarn 16.

Nu vill jag bara att varpen ska ta slut. Först när handdukarna är tvättade ser jag om jag har tänkt rätt när det gäller kombinationen av garn, täthet och vävteknik.

Varp: Ljusgrönt lingarn nr 20/2, sked 45/10, 2 tr i rör => 9 tr/cm.
Inslag: 4 inslag ljusblått lingarn 16, dubbelspolat. 4 inslag turkosgrönt lingarn 4.
Bredd i skeden är 70 cm.

handduk 2

 

Gammalmodig?

spolpapper

Ibland känner jag mig lite gammalmodig. Jag vet att det går att spola upp vävgarner på sugrör. Och jag vet att det finns spolar att köpa, både av plast och av papp, i olika modeller. Men jag envisas med att återanvända papper på det gammaldags sättet.

Är det någon som känner igen pappret? I början av 1980-talet jobbade jag på kontor, när datorerna började bli vanliga och skrivarna hade traktormatning. Fakturor och andra blanketter trycktes på tryckeri och kom i långa banor, limmade på ett underlagspapper med hål i kanten. Med hjälp av hålen matades pappret genom skrivaren. Jag upptäckte snabbt att de där matarpappren, som normalt skulle hamna i papperskorgen, var perfekta till spolpapper. Under ett par år samlade jag på mig en rejäl hög. Snart är bunten slut, men då hittar jag nog något annat bra papper att återbruka.

Matkassar

Matkassar

Nu har jag gjort något jag tänkt på länge, sytt två kassar att ta med när jag handlar mat. Tyget var en duk, som låg bland textilier jag fått av någon till mattrasor. Fort och lätt gick det att sy. Jag mätte lite ungefärligt på en papperskasse och korrigerade storleken så att jag skulle få ut två kassar av duken utan några tygrester. Det blev bra!

Ett par gånger har jag glömt kassarna hemma när jag åkt och handlat mat, men nu ligger de i bilen, redo för nästa gång.

Nu har jag lust att väva

garn

Egentligen har jag köpstopp när det gäller vävgarner. Men när jag hittade härvorna med turkos lingarn nr 4 i en reakorg kunde jag bara inte låta bli. Tack vare köpet kommer lagret ändå att minska lite.

Garnerna på bilden ska bli handdukar. Om jag har räknat rätt så räcker garnet till 4 handdukar i storlek ca 70 x 150 cm. Det ljusgröna, lingarn 20/2, blir varp. Smala ränder har jag tänkt i inslaget, det turkosa varvat med dubbelt (eller enkelt?) lingarn 16. Men vilken färg ska jag välja på det tunna garnet? Blått eller grönt? Det kan jag bestämma när varpen är på plats i vävstolen. Jag tänker solva rakt genomgående på fyra skaft och knyta upp till liksidig kypert, eventuellt kombinerat med tuskaft. Jag får se vad som blir bäst.

Sällan kommer idéer ur tomma luften. Jag har fått lust att väva handdukar efter att ha sett Lisen Båtsmans alla provvävar, lämpliga just till handdukar, som hon har visat i Facebookgruppen Vävspolen.

Innan jag gör något annat ska jag avsluta ett par projekt som tar upp plats i arbetsrummet. Sedan blir det roligt att få upp en varp igen!

På tork

Garn på tork

Igår färgade jag ännu en omgång broderigarn. Den här gången var utgångspunkten turkos och sedan fick färgen dra iväg mot det gröna och mot det blå hållet.

Det är så härligt att det är vår! Garnet kan hänga på tork ute på verandan och jag slipper ha det inomhus i köket. Nu återstår jobbet att dela upp härvorna till flätor i lagom längd och lagom mängd för broderi. Sedan hamnar garnet HÄR i butiken.

Bra grejer

färggryta

Nu färgar jag broderigarner igen. Bra redskap underlättar arbetet.

Jag skaffade nya grytor för ett tag sedan och fick lite problem till att börja med. Grytorna uppför sig helt annorlunda än den gamla emaljerade gryta, som jag använt både till växtfärgning och syrafärgning ända sedan 1970-talet. Emaljen är skadad och jag köpte två rostfria grytor som ersättning. Värmen stiger mycket snabbare i de nya och plattan kan stå på lägre temperatur under färgningen. I början kom vattnet i kokning i ett kör och det är ju inte meningen. Det tog ett tag, men nu har jag lärt mig hur de nya grytorna fungerar och jag är nöjd.

Nu står båda grytorna på spisen och jag börjar med  lite olika blandningar av gult i båda. Sedan fortsätter jag med att blanda gult med blått i den ena grytan och gult med rött i den andra grytan. Fem färgningar i varje gryta blir det och lagret av broderigarner fylls på med några olika nyanser av gult, orange och grönt.

En riktigt bra termometer har jag också till färgningen.

Och så är glad för min alldeles fantastiska analoga våg. Med den kan jag väga delar av gram när jag väger upp färgpulver. Även om jag inte strikt följer ett recept så vill jag ändå ha lite kontroll på hur mycket färg jag blandar i färgbadet.

våg

Olika uttryck

Carina Marklund 2

I Stockholm igår såg jag två intressanta och sevärda textilutställningar med helt olika uttryck. Trots olikheterna finns ändå något gemensamt hos de två konstnärerna. De låter verken befinna sig fritt i rummet, utan begränsande ramar. Båda utställningarna pågår ytterligare en vecka t o m 2016-04-23.

Hos manos på Renstiernas gata är en vägg täckt med Carina Marklunds broderier. Figurerna – djur, växter och föremål – är utklippta ur kläde. På klädet har Carina använt bitar av sina egna screentryck som applikationer tillsammans med broderi på symaskin och för hand.

Mer information finns HÄR på manos hemsida. Läs mer om Carina Marklund HÄR.

Carina Marklund 1

Några minuters promenad från manos ligger textilgalleriet Fiberspace på Katarina Bangata. Där visar Deepa Panchamia  verk i papper och i textil. De fritt hängande textilierna är uppbyggda av små fyrkantiga tygbitar i siden, linne och bomull. Fyrkant efter fyrkant har sytts samman för hand till objekt som växer i alla riktningar.

HÄR hos Fibespace finns mer information och HÄR är Deepa Panchamias hemsida.

Deepa Pancamia 1

Deepa Panchamia 2

Vävt med brickor

Sonja Berlin 2
Just nu ställer Sonja Berlin ut hos Konsthantverkarna i Örebro.

Sonja väver med brickor och hon har under många år och med stor vetgirighet utforskat möjligheterna med detta flertusenåriga vävsätt. Hon behärskar brickvävningen till fulländning både avseende teknik och estetik och både när det gäller tradition och förnyelse.

Sonja Berlin 1

Vanligast är att använda brickor med fyra hål, men i armbandet har Sonja använt sexhålsbrickor. Armbandet har ett stramt och modernt mönster och det krävs mycket kunskap för att ens kunna se att det är vävt med brickor.

Det rödgröna bandet har en mer traditionell mönsteruppbyggnad och den som har provat att väva med brickor ser snabbt att det är just brickvävning. Sonja var gästlärare när jag gick på HV, Handarbetets Vänner Skola. Tack vare att jag har lärt mig grunderna i tekniken så kan jag se, men steget från att se till att väva själv är långt. Som med allt hantverk är det lärorikt att prova själv för att sedan förstå lite mer när man ser verk av någon som har full kontroll på hantverkets möjligheter.

Utställningen pågår t o m 2016-05-04.

Sonja Berlin 4

I min bokhylla

Virkbok 1

Visst är det smidigt att handla böcker på nätet och jag köper en del, både nytt och begagnat. Jag vet vad jag vill ha, letar efter bästa pris, beställer och efter några dagar ligger boken i brevlådan. Bekvämt och bra, men några spännande upplevelser blir det sällan.

Desto mer intressant kan det vara att besöka verkliga antikvariat och botanisera bland verkliga böcker, helst i hyllorna med textillitteratur. Då kan man till exempel upptäcka en sådan här liten skönhet. En virkbok från 1853! Nu finns den sedan några år här hemma hos mig i min bokhylla.

HÄR finns ett annat fint fynd.

Virkbok 2

Virkbok 3

Virkbok 4

 

Jag provar något nytt

framknytning

Nu har jag äntligen tillräckligt med trasor för att väva sista mattan i den här varpen, titta HÄR och HÄR.

När jag sätter upp en väv går det mesta på rutin. Efter så där 500 uppsättningar vet jag hur allt går till. Jag kan min vävstol och känner vanligen inget behov att göra på något annat sätt än jag brukar. Men den här gången, när jag hade klippt ner två mattor och hade varp kvar till ytterligare en, fick jag lust att testa en annan framknytning än min vanliga. På det här viset går det åt mindre varp till framknytningen och åtminstone i den här grova kvalitén gick det riktigt bra att få varpen jämnt spänd. Jag kanske provar igen i en tunnare varp.

Vävningen i glesrips går fort. Snart måste jag bestämma vad som ska bli nästa väv.

glesrips 3

Tillbaka till naturen nr 28, april 2016

Tillbaka 28 a

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013.

Det såg ut som om naturen hade tagit över helt och hållet och jag trodde att mattorna var försvunna för alltid. Men nu, när snön är borta och fjolårslöven förmultnar, så kan jag till min glädje se en liten glimt här och där av smutsiga fiber i upplösning. Efter nästan 2 ½ år är mattorna till större delen invuxna i vegetationen, men jag hoppas kunna lämna ytterligare några rapporter.

Se tidigare inlägg om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.

Tillbaka 28 e

Tillbaka 28 c

Tillbaka 28 d

Tillbaka 28 b

Utomhusjobb

Mattrasor

Äntligen har det varit tillräckligt varmt ett par dagar för att ta med lite arbete ut på verandan. Någons avlagda gardiner, inköpta på Erikshjälpen, ska, tillsammans med andra kasserade textilier, få nytt liv som matta.

För drygt två månader sedan klippte jag ner ett par trasmattor i glesrips, titta HÄR. Sedan dess har vävstolen stått orörd, trots att det finns varp kvar till ytterligare en matta. Men för att kunna väva den sista mattan behöver jag lite mer trasor. Då är det härligt att kunna ta med jobbet ut!

Nu längtar jag efter att väva något annat. Antingen blir det halsdukar eller handdukar efter glesripsmattan.

Energikick

Häromkvällen hade jag en workshop i Örebro, en medlemsaktivitet för Örebro läns slöjdförening. Det handlade om att trycka och måla på tyg med textilfärg och använda enkla metoder som inte kräver någon avancerad utrustning. Tyget kan sedan till exempel bli en fin utgångspunkt för broderi, men tid för stygn fanns inte den här kvällen.

Det var så spännande att se allt som hände! Jag fick en riktig energikick och jag hoppas att deltagarna också gick hem med nya idéer till sitt eget skapande.

Dags att laga långbyxorna igen

lappa 1

Telefonen, som jag brukar ha i fickan, har skavt hål på byxorna. Det är mina väl använda favoritbyxor, samma par som jag lagat tidigare, titta HÄR.

Jag hittade en lapp på nära håll, inuti byxorna vid linningen.

lappa 2

Jag klippte bort etiketten och sydde fast den över hålet med svart tråd och sashikoliknande stygn. Oftast har jag en kjol, tunika eller klänning ovanpå långbyxorna så det här kanske är enda gången jag visar lagningen.

Nu håller byxorna ett tag till.  Men det kanske ändå börjar bli dags att köpa nya.

lappa 3

Workshop – färga papper och tyg med växter och skrot

28c

Det börjat bli dags att planera sommarens aktiviteter. Vad sägs om att färga papper och textil med växter och skrot på ett experimentellt sätt? Vi håller till i en spännande miljö på Frövifors Pappersbruksmuseum.

Tid                        Lördag 23 juli 2016, kl 10 – 16
Plats                     Frövifors Pappersbruksmuseum, Frövi, vägbeskrivning mm  HÄR
Kostnad              750 kr (inkl moms). I priset ingår material och fika.
Ledare                 Elisabet Jansson
Anmälan             Senast 8 juli till textilainslag(at)tele2.se, uppge namn, adress, telefon

Material ingår, men ta gärna med eget papper (t ex akvarellpapper, handgjort papper) och ofärgade tygbitar av naturmaterial. Visst material finns också att köpa på plats.
Ta med 5 likadana knappar eller pärlor, en glasburk med skruvlock, anteckningsmaterial och lunch. Oömma kläder – vi kommer att vara utomhus en del!

Påskpyssel

kyckling 2

Lite påskpyssel i sista stund? Kanske några små kycklingar? Beskrivningen, som jag gjorde till någon barnverksamhet för länge sedan, hittade jag häromdagen när jag sorterade gamla papper.

Det behövs småbitar av tyg som inte rispar sig t ex kläde eller vadmal, kanske ett par pärlor, tråd att sy med, lite stoppning som ull, tygrester eller något annat. Den som vill kan förstås brodera några stygn också. Kycklingarna blir ca 5 cm höga inklusive kam.

kyckling 3

kyckling

Böcker som inte är till salu

Kantha 1

Det finns många textilböcker i min bokhylla. En del säljer jag för att bereda plats för nyheter. Men det finns också böcker som jag absolut inte vill göra mig av med, som de här två om kanthabroderi  (läs om kantha HÄR).

Bilderna i de båda böckerna är av ganska dålig kvalitet, formgivningen är inget vidare och pappret känns billigt. Men för mig är böckerna ändå värdefulla.

På en föreläsning om kantha för några år sedan visade Dorothy Tucker, engelsk expert på kanthabroderi (läs om henne HÄR), sitt exemplar av den vänstra boken. Hon sa att den var nästan omöjlig att få tag i. Men om man ändå lyckades låg priset på ca 100 GBP, dvs ca 1.100 kr. Då hade jag redan köpt min bok på ett antikvariat för 65 kr! Nu finns boken i en ny utgåva, titta HÄR.

Den högra boken köpte jag på nätet direkt från en bokhandel i Indien. Jag vet inte riktigt hur jag hittade den. Nu söker jag förgäves efter boken på nätet.

Kantha 2

The Art of Kantha Embroidery av Niaz Zaman

Kantha 3

Kantha The Traditional  Art of the Women of Bangal av Asis K Chakrabarti

Öppet hus på HV – vävda tyger till kläder

Emmi Avergren 1

Ännu mer från öppet hus på Handarbetets Vänner, HV, på Djurgården i Stockholm i förra veckan, nu spännande handvävda tyger till kläder. Mycket fint och intressant finns att se på  elevutställningen som pågår t o m 2016-03-26.

Emmi Avergren 2

Emmi Avergren har vävt sitt tyg av tylltrasor, bubbelplast, presentsnöre och paljetter och sytt en jacka.

Mariana Silva Varela 1

Mariana Silva Varela 2

Mariana Silva Varela konstruerar sin egen folkdräkt. Väskan är resultatet av ett lektionspass med yllebroderi med tema fåglar. Tyget till kjolen har hon vävt av silke och bomull och jag ser lite ikatfärgning.

Miriam Parkman 1

Miriam Parkman har färgat lingarn till varp och inslag, vävt sitt tyg och sedan fått hjälp med sömnaden av sina plagg av Amanda Sharp. På öppet hus på HV för två år sedan fastnade jag också för ett tyg som Miriam hade vävt, titta HÄR.

HÄR och HÄR finns mer att se från årets öppet hus.

Miriam Parkman 2

Öppet Hus på HV – stickning

 

Kristina Hellberg

Mer från öppet hus på Handarbetets Vänner, HV, på Djurgården i Stockholm i förra veckan, den här gången stickning. Stickerskorna har, liksom väverskorna, varit mycket aktiva i skolans färgeri. jag blir imponerad, inspirerad och glad. Öppet hus är över för denna gång men ännu finns det lite tid att se elevutställningen, den håller på t o m 2016-03-26.

Den lila västen är stickad av Kristina Hellberg. Hon har stickat en vit väst och sedan färgat det färdiga plagget och mönstrat med shibori.

Karin Faeh

Karin Faeh har stickat sin kofta på handstickningsmaskin och sedan doppat kanterna på den färdiga tröjan i ett färgbad.

Christina Pearce

Vid ett besök på Skansens Klädkammare fastnade  Christina Pearce för mönsterstickningen på traditionella tröjor från Hälsingland. Hon använde tekniken i nederkanten på en slipover. Givetvis har hon själv färgat det gröna och det röda garnet.

Se mer från öppet hus på HV HÄR och HÄR

Öppet hus på HV – rya och flossa

Malin Eliasson 2

I förra veckan var det öppet hus på Handarbetets Vänner, HV, på Djurgården i Stockholm.  Skolan och ateljén öppnade för besökare och i galleriet visades spännande textilier från skolans olika utbildningar. Öppet hus är över för denna gång men ännu finns det lite tid att se utställningen, den håller på t o m 2016-03-26. Se mer från öppet hus HÄR och HÄR.

I en av vävsalarna träffade jag Malin Eliasson. Hon har färgat olika sorters ullgarn i massor med gröna nyanser och vävt en härligt rufsig rya, inte i mattkvalité, utan en mjukare variant som används på sängen. Bottenväven i korndräll gör att ryaknutarna försvinner in i väven och blir osynliga på slätsidan.

Malin Eliasson 1

Här är en detalj av Lisa Hagströms matta i rya och flossa. Den ligger som ett smycke på golvet.

Lisa Hagström 1

Astrid Sjöberg har först vävt och sedan färgat de tre ryavävarna. Ryaknutar i olika längder och olika strukturer har plockats in med vita garner. Sedan har hon skapat nya former genom att låta textilfärgen rinna ner igenom vävarna.

Astrid Sjöberg 1

Astrid Sjöberg 2

Äntligen – Britta Marakatt Labba

B Marakatt Labba 2

Jag är så glad att jag äntligen fick se broderier av Britta Marakatt Labba i verkligheten. Det är en väsentlig skillnad mellan att se ett konstverk på riktigt och att se det avbildat i tryck eller på nätet. I sina textila bilder skildrar Britta Marakatt Labba samernas liv nu och förr.  Allt i bilderna hänger ihop på ett mycket skickligt och medvetet sätt. Bildernas format, stygnen, applikationerna, de tomma ytorna – tillsammans bildar de en berättande och genomarbetad helhet. Hon lyckas förmedla en intensiv känsla av den samiska kulturen, av naturen, vidderna, årstiderna.

Britta Marakatt Labbas bilder såg jag på Galleri Helle Knudsen på Karlavägen 1 i Stockholm. Hon ställer ut tillsammans med Tomas Colbengtson, vars bilder har samma motivkrets, det samiska kulturavet, men är utförda med screentryck på glas och metall. Utställningen pågår t o m 2016-03-23.

De två första bilderna visar detaljer ur broderiet ”Projektering”, på den sista syns mittpartiet av ”Bostadsbrist”.

Läs mer om Britta Marakatt Labba HÄR, om Tomas Colbengtson HÄR och om Galleri Helle Knudsen HÄR.

B Marakatt Labba 3

B Marakatt Labba 1

Mer från Fiberspace

Ivano Vitali 1

Det finns en anledning till att det var ett stick- och virkcafé på galleri Fiberspace just igår. Där pågår nämligen en lite ovanlig stickutställning. Till och med 2016-03-19 kan man se objekt av Ivano Vitali från Italien. Han tvinnar grova snören av återbrukat papper och stickar sedan av snörena.

Det är så häftigt att se att han har gått vidare och verkligen gjort något mer än nystan. Jag vet ju hur mycket tid det tar att göra själva snöret, även om Ivano Vitalis snören är betydligt tjockare än mitt kafferep (titta HÄR) och han har använt en lite annan teknik.

Jag hade nog förväntat mig större objekt efter att ha sett bilder på galleriets hemsida. Men resultatet är snyggt och intressant och det kraftiga och lite stela materialet gör att stickningen växer ut och blir tredimensionell. Läs mer om utställningen HÄR. På ett par av bilderna från stickcafét syns några av stickningarna, titta på bildspelet HÄR.

Ivano Vitali 4

Ivano Vitali 2

Ivano Vitali 3

Ivano Vitali 5

På stick- och virkcafé

ledigt idag

DU FÅR LEDIGT IDAG läste jag vid Slussen. Det passade bra, för ledigt var just vad jag hade och dagen tillbringades i Stockholm. Någon har skrivit budskapet genom att trycka in plastmuggar i ett gunnebostängsel. Efter att ha jäktat runt lite på förmiddagen tog jag mig till textilgalleriet Fiberspace på Katarina Bangatan, titta HÄR. Jag har skrivit om galleriet tidigare HÄR.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Te, kaffe och läckra små kakor var framdukade i galleriet till eftermiddagens stick- och virkcafé. Där satt vi och hade det lugnt och skönt och pratade om garn, om våra pågående stickningar och virkningar, om glädjen över att våren är på väg och att ljuset kommer tillbaka, om jobb och om allt möjligt annat. Ett par härligt avkopplande timmar!

Löss från Mexico

koschenill 1

Det här små kornen, storlek ca  2 mm, består av torkade, dräktiga honor av en speciell art av sköldlöss. Lössen lever på kaktusar och odlas på grund av att de innehåller det röda färgämnet koschenill. Koschenill ger röd färg till livsmedel, kosmetika och textilier. Jag ska förstås använda lössen till att färga garn.

Just de här koschenillsköldlössen kommer från Mexico och jag har fått dem från en kvinna som då och då besöker odlingen.

Läs mer HÄR och HÄR.

Små glimtar från helgens Fårfest i Kil

Detta bildspel kräver JavaScript.


En mycket intensiv och rolig helg har jag haft på 2016 års upplaga av Fårfesten i Kil. Jag var där som utställare och hann inte se så mycket mer än det som fanns alldeles i min närhet. Där fanns brodöser från Täcklebo Broderiakademi i Karlstad, slöjdande kvinnor från gruppen Yalla Värmland, prova-på-aktiviteter för alla åldrar och hemslöjdskonsulenter som pratade ull och garn.

Flera vänner och bekanta besökte Fårfesten för första gången och alla sa att de inte riktigt hade förstått hur omfattande den här festen är. I år var det ca 150 utställare som visade ull, garn, tyg och redskap för den som vill göra själv, kläder och accessoarer av ull, böcker om textilt hantverk, lammkorv och fårost och mycket mer. Och så förutsättningen för alltihop,  livs levande får. Dessutom fanns det en hel rad med kurser och föreläsningar att välja mellan. En helt fantastisk fest för alla sinnen!

HÄR finns Fårfestens hemsida. Gör en notering redan nu i kalendern inför nästa år. Vecka 9 2017, då ses vi i Kil!

Kom igång med yllebroderi!

broderisats 4

Det är en så härlig känsla att sy med ullgarn på ylletyg. För den som aldrig har provat, men som gärna vill komma igång, kan det kanske vara bra med lite hjälp. Så nu har jag gjort en liten materialsats och den passar förstås också för den som är van att brodera.

Innehåll:
En bit svart kläde, 25 x 25 cm, med ett enkelt blommönster. Blomman är ca 12 cm hög. Redgarn att sy med, tre flätor à 30 trådar. En fläta med 10 trådar vardera av tre olika röda färger, en fläta med 10 trådar av tre olika gröna färger och så en fläta med 10 trådar vitt, tio trådar gult och tio trådar blått garn.
Nål att sy med ingår också.
Materialet kostar 80 kr + frakt. Se mer HÄR i min butik.

broderisats 1

broderisats 2

Stygn väljer du efter eget huvud. Ta de stygn du tycker om, dem du redan kan eller dem du vill lära dig. I gamla, traditionella yllebroderier används ofta stjälkstygn, franska knutar, bottensöm, flätsöm och plattsöm. Titta i en bok eller sök med Google. Det finns bra instruktionsfilmer på nätet.

Och vad ska det bli? Ja, det kanske blir en väska, en kudde eller en fin ficka som förnyar ett gammalt plagg. Mitt broderi på den översta bilden får nog bli en liten väska eller kjolsäck. I så fall klipper jag bort lite svart tyg runt blomman och skarvar sedan i med färgglada bitar av ylletyg och syr ihop med skarvsöm (titta HÄR).  En halvfärdig liten väska, eller påse, har jag redan.

broderisats 3

En liknande blomma broderade jag på en kjol för något år sedan. Men den blomman är lite större och vänd åt andra hållet.

Svart kjol 2

En bra bok för mer inspiration är Brodera på ylle! från Hemslöjdens Förlag. Den finns bland annat HÄR.

Tillbaka till naturen nr 27, februari 2016

TIllbaka 27

”Hur går det med mattorna?” frågade någon häromdagen. Det var ett tag sedan jag rapporterade, men de ligger kvar på stigen, täckta av vissnade växter och ett tunt lager snö. Snart är snön borta och då kanske det går att få en skymt av dem igen.

De ligger där sedan slutet av november 2013, fem gamla trasmattor på rad i naturen. Klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger och läs mer om mattorna.

Tur och skicklighet

Gunillas matta

”Det krävs skicklighet för att ha tur.” Ungefär så sa Ingemar Stenmark en gång för länge sedan till en reporter som pratade om vilken tur han, Ingemar alltså, hade haft i ett vinnande åk nerför skidbacken.

Nu säger jag samma sak om min vän och kollega Gunilla (HÄR är hennes hemsida). För det var ju inte bara tur när hon fyndade en röllakansmatta för 350 kr på Erikshjälpen. Skicklighet och kunskap inom textil- och formområdet krävs också för att upptäcka guldklimparna bland det alldagliga. Genom mattans signatur ID kunde Gunilla konstatera att den är designad av Ingrid Dessau.  En liknande matta, men större och gul, såldes för 26.000 kr på Bukowskis för ett par år sedan.

”Att väva är livet”

MS 2

”Att väva är livet” – så sa Malin Selander (1922 – 2013). Och hennes liv handlade till stor del om vävning. Hon var vävlärare i Örebro län i ca 40 år, i stort sett hela sitt yrkesverksamma liv. Hon var en mästare på att använda färger, material och vävtekniker på ett innovativt och ofta överraskande sätt. Hon var författare till flera vävböcker, som en av mina absoluta favoriter Väv en väv från 1986. (Jag har skrivit om boken mm tidigare, titta HÄR.) Och så var hon skapare av kläder i handvävda tyger i en helt egen och tidlös stil. Om detta berättade Christel Storm från Örebro Läns Museum vid en välbesökt och mycket inspirerande föreläsning i Lindesberg igår 2016-02-18.

Örebro Läns Museum visade en omfattande utställning med Malin Selanders vävar 2008 och museet erhöll senare hennes handvävda klädsamling. ”Jag är inte hemvävd” är ett annat citat. Hon avskydde ordet ”hemvävd”. ”Handvävd” skulle det vara.

”Inga saxar i mina tyger” sa hon också. Ofta skapades kläderna direkt i vävstolen på finurliga sätt som gjorde att inga saxar behövdes. Men ibland lämnades tyget till skräddare. Hon ansåg att den som är skicklig på att väva inte kan sy och att den som är skicklig på sömnad inte kan väva. Båda hantverken kräver så mycket träning och erfarenhet att ingen kan bli bra på båda.

Christel Storm hade med sig några plagg ur museet samling. Sjalen på översta bilden, vävd i Malin Selanders favoritfärger blått och lila, är ett exempel på hur hon friskt blandade olika material. Museet har ca 100 sjalar. 77 av dem skulle ingå i ytterligare en vävbok, var det tänkt, med titeln 77 sköna sjalar, men tyvärr blev det inget med det projektet.

MS 3

Detalj av en jacka i orange, rosa, lila med öglor runt halsringningen.

MS 1

Ärm på en topp, vävd i ett stycke och konstruerad så att saxen inte behövs, med inplockat munkabälte.

Läs mer HÄR.  Ett reportage i Nerikes Allehanda från ett tidigare tillfälle när Christel Storm föreläste om Malin Selander.

Gult

1 gr färg

Nu färgar jag gult, fem olika nyanser blir det. På min eminenta våg har jag vägt upp färg till första färgbadet, ett gram färgpulver till ett hekto garn. Förra veckan stod grytorna på spisen ett par eftermiddagar och då blev det åtta blå kulörer, fyra röda och fyra mittemellan rött och blått. Efter de gula färgbaden återstår en eftermiddag/kväll med gröna färger. Garnet är avsett till yllebroderi och ska flätas till dockor. Totalt, med det som redan finns i lager, kommer jag att ha broderigarn i ungefär 50 olika färger.

Garnet tar jag med till Fårfesten i Kil i Värmland den 4 – 6 mars, titta HÄR. Den som vill brodera, men inte har möjlighet att åka till Kil, kan beställa garn HÄR i min butik. Där finns lite mer information om garnet och färgningen också.

gult färgbad

Min fina varma kjol

dominostickad kjol 2

Kjolen i dominostickning blev färdig för ett bra tag sedan och kom flitigt till användning när temperaturen låg kring – 20 ºC några veckor i januari. Jag är så nöjd med kjolen, rolig att sticka och skön att ha på sig. Titta HÄR också.

Uppspänt

kudde 2

Jag har sytt tre nya kuddar av växtfärgat ylletyg. Små tygbitar är sammanfogade med skarvsöm. För att få tygstycket jämnt och fint våtspänner jag det innan jag syr ihop med kuddens baksida. Jag använder häftstift och sätter fast kuddtyget med rätsidan uppåt på en hård träskiva, täckt med bomullstyg. Jag mäter noga så att det blir rätt storlek. Över det fasthäftade tyget lägger jag också bomullstyg och sprejar alltihop med vatten. När vattnet har torkat är tyget slätt och fint. Titta HÄR, där visar jag en annan av de tre kuddarna under arbetets gång.

Jag har inte haft tid att fotografera de tre färdiga kuddarna ännu, men när det är gjort visar jag dem här.

Svårt att fota svart

svart sålldräll

Det är svårt att fotografera svarta textilier. Lite problem hade jag med vävningen också. Jag har vävt svarta löpare i sålldräll, samma mönster som handdukarna som jag visade HÄR. Varp lingarn 12/1, inslag lingarn 8/1, båda från Växbo, 55-rörssked med 2 trådar i rör = 11 tr/cm i varpen. Med ett lite tjockare inslagsgarn hade jag nog sluppit svårigheterna med att få fina kanter. Men 8/1 var det som fanns hemma och jag behöver minska på garnlagret. Jag gillar i alla fall mönstret, smårutigt med tre olika strukturer.

Löparna tar jag med mig till Lindesberg i helgen, 6 – 7 februari, närmare bestämt till Brukskontoret i Dalkarlshyttan. Det är dags för 2016 års upplaga av Vinterspår, ett kulturevenemang i Lindesbergs kommun. HÄR finns mer information om oss som deltar i Dalkarlshyttan. HÄR är hela programmet, vi finns på punkt 58 – 65.

Två nya trasmattor

glesrips 1

Solen gav lite ljus en kort stund igår och då skyndade jag mig ut och fotade två nya trasmattor. Vävtekniken är glesrips, en variant av tuskaft. Jag har varpat med en tråd oblekt lingarn 8/3 och tre trådar svart mattvarp. De tre mattvarpstrådarna följs åt i väven, men jag har solvat dem i varsitt solv för att de ska ligga parallellt och inte sno ihop sig. Trasorna består av återanvända slitna påslakan, gardiner och skjortor. Det mesta har vi slitit ut själva, lite är köpt på Myrorna och Erikshjälpen.

Det finns varp kvar i vävstolen till ytterligare en matta. Jag klippte ner de här två eftersom jag ville ha dem klara till helgen. Då är det dags för årets stora kulturevenemang i Lindesbergs kommun, Vinterspår. Jag deltar på Brukskontoret i Dalkarlshyttan i utkanten av Lindesberg. HÄR är programmet, jag finns på punkt 60. Öppet 6 – 7 februari 2016, kl 10 – 16.

glesrips 2a

Kafferepet i Hemslöjd

Kafferep 3

Vi är i tidningen, jag och kafferepet. Jag brukar mest tycka att det är lite pinsamt att se mig själv presenteras i text och bild, men inte nu. Nu är jag bara glad. För det här är ju inte vilken tidning som helst, utan tidskriften Hemslöjd (nr 1 2016). Och fotografen Sara Mac Key har tagit en så fantastiskt fin bild. Och mitt kafferep, det är jag verkligen nöjd med.

Kafferep

 

Beslutsvånda

kudde 1

Att försöka göra något fint av begränsade resurser är bland det roligaste jag vet, men det är samtidigt så påfrestande att fatta beslut om hur det unika materialet ska användas. Det kan handla om att väva mattor av återbrukade textilier, att göra något av restgarner, eller som nu, att få till något bra av växtfärgade tygremsor. Tygerna har jag visat tidigare, de HÄR, som jag färgade i somras och de HÄR, som har hållit ihop pappersbuntar i växtfärgningsbad.

Det ska bli kuddar, har jag tänkt, ungefär som de HÄR. I flera timmar har jag vridit och vänt på tygbitar och försökt pussla ihop dem på bästa sätt. Och nu har jag äntligen bestämt mig för den första kudden. Nio små fyrkanter ska sys ihop med skarvsöm. Men är det här verkligen det bästa sättet att använda materialet? Skulle jag ha gjort på något annat sätt? Usch, vad svårt.

Rutor av rester

virkad filt

Apropå kjolen som jag visade HÄR för ett tag sedan så upptäcker jag att det finns fler rutor av restgarner i min närhet.

Den virkade filten var ett projekt som pågick under ett par år runt 1970. Jag ser rester från en tröja som min mamma stickade till min pappa, rester från en tröja som jag stickade till min syster, från en stickad klänning och från en virkad tröja till mig själv. Jag hade en virknål i väskan i ett par år och fyndade udda garnnystan här och där. Några gröna garner minns jag att jag köpte i Lübeck och virkade rutor på tåget hem.

muddar

Muddarna i näverstickning (kallas också kontstickning eller entrelac, googla!) är betydligt nyare än filten, bara ca 10 år, De är stickade av rester från en tröja. Jag använder dem ofta. Ibland får den ljusa änden sticka fram ur tröjärmen, ibland den mörka.

Helt uppenbart är det så att jag länge har gillat rutor, restgarner och en grön-gul-brun färgskala.

Finaste presenterna

presnter

En stickad sjal och ett virkat etui – det här är nog de finaste presenter jag någonsin har fått.

Jag ingår i en lite löst sammansatt grupp som en gång i veckan träffar människor från ett asylboende, möten med nyfikenhet och öppna hjärtan. Träffarna är ganska oorganiserade, men Svenska Kyrkan på orten tog initiativet och finns i bakgrunden. Vad som sker beror på vilka som dyker upp just den dagen. Vi tränar svenska, tittar i böcker, leker i snön, spelar fotboll, handarbetar. Garn, stickor och virknålar har skänkts av snälla människor och den som vill kan använda materialet. Jag har bara varit involverad i handarbetet lite i periferin, men ändå har jag fått de här fina presenterna av kvinnor som har använt sig av det skänkta materialet. Glädje och värme!

Lycka!

tygprover 3

Visst är det väl fler än jag som blir lyckliga av sånt här? Tygprover inklistrade i en gammal handskriven bok med matrecept, vävsedlar och annat. Finns hos Örebro läns museum, i samlingen från Örebro läns slöjdförening.

tygprover 2

tygprover 1

Första arbetsdagen 2016

sy ihop trasor

Idag är min första egentliga arbetsdag för i år. Jag syr ihop mattrasor, som sedan ska klippas isär, rullas till nystan och vägas. Sedan är det dags för det roligaste, att bestämma hur mattorna ska se ut. Jag har nyklippta trasor, ganska mycket enfärgat vinrött och gråsvart, smalrandigt i gråsvart-vinrött, diffust mönstrat i ljusbeige, plus en massa gamla trasor att komplettera med. Ska jag välja tuskaft, och i så fall randig varp, enfärgad varp, svart, oblekt? Eller blir det glesrips?

Jag hoppas ha några nya mattor klara till Vinterspår, ett kulturevenemang i Lindesbergs kommun 6 – 7  februari. HÄR är programmet, jag finns på punkt 60.

Bara en till…

dominostickad kjol

Ruta läggs till ruta. Det är svårt att sluta. Bara en till, bara en till. Jag skulle kunna sitta uppe hela nätterna.

Jag stickar en kjol till mig själv, en kort kjol att ha över långbyxor, en kjol som värmer nu när det är kallt ute. Beskrivningen i dominostickning har jag hittat HÄR hos Drops, men jag har ändrat lite. Garnerna är ullgarner ur mitt lager. Små nystan av restgarner går bra att använda, t ex det rödbruna som är färgat med stenlav för länge sedan. Svart, grått och brunt finns det lite mer av, så de färgerna får återkomma i hela kjolen. Kanske en tröja också i den här tekniken?

Nu kommer luddorna fram

Luddor

När temperaturen går ner mot – 15 °C, då är det dags att snöra på sig luddorna. De är så fina, mina kängor, och de är nätta, lätta och framför allt varma. Om jag minns rätt så är de formgivna av Barbro Grytnäs. Jag vet i alla fall att de inköptes 1991, när jag var i Hälsingland i samband med att Vävmässan hölls i Hudiksvall. De har hållit länge!

Dags att välja knappar

Välja knappar

Under ledigheten kring jul och nyår har jag tittat en del på TV, t ex på serier som Weissensee, Gentlemen & Gangsters och Fröken Frimans krig, och samtidigt varit flitig med virknålen. Av ullgarn har det blivit ett antal virkade påsar. Snart, när jag har valt knappar och sytt i dem, finns några av påsarna HÄR i min lilla butik på bloggen. HÄR finns några gamla påsar, men i en annan färgskala.

Nallar och dockor

Danska djur

Allt möjligt fint hittar jag när jag bläddrar bland alla mina bilder i datorn.

Överst ett par figurer från hembygdsmuseet i Saltum på Jylland och sedan en av Lena Hällzons fina nallar.

Nalle av Lena Hällzon

En docka inköpt i Indien…

Docka Indien

… och en från Sydafrika.

Docka Sydafrika

På en bro i London träffade jag den här figuren.

Glad gubbe

Och den här slitna nallen fanns i en butik med antikviteter och krimskrams här i närheten.

Älskad nalle