Packar bilen och åker till Västerås


Tråg och korgar är fyllda med kuddar, halsdukar, materialsatser och lite annat. Snart ska allt ner till bilen och åka till Västerås. Jag deltar i julmarknaden på K2 den 3 – 4 december 2022. K2 står för Karlsgatan 2 och är den gemensamma platser för Västmanlands läns museum och Västerås Konstmuseum. Det ska bli kul! Inga julsaker har jag med mig, men det finns säkert hos några av de andra ca 40 deltagarna.

HÄR finns information.

Mer rosengång

Sex kuddar i rosengång blev det av min korta varp, plus några mindre bitar som kanske kan bli något annat.

Jag blev aldrig riktigt sams med varp och inslag och hittade ingen naturlig och bekväm rytm i vävningen. Det var lite knöligt att montera kuddarna också. Så jag är inte helt nöjd. Men det är fantastiskt att se de obegränsade möjligheterna med bara tre skaft!

Jag lägger kuddarna på golvet och trampar försiktigt för att sprida ut fyllningen i innerkuddarna.

HÄR finns blogginlägg som innehåller olika sorters rosengång samlade.

.

.

.

.

Det ena leder till det andra


En kudde i bunden treskaftad rosengång är monterad. Det kommer snart fler! HÄR visade jag när väven var i vävstolen.

När maken såg kudden sa han: ”Det där påminner om något jag sett tidigare”. Efter en stund hade han letat fram LP:n Från den svenska vildmarken med Marie Selander från 1973. Och visst går det att se likheter mellan bårderna i Anne Lidéns skivomslag och i rosengångsväven.

Den här skivan kom fram samtidigt, Sånger om kvinnor från 1971. Omslaget är ritat av Gittan Jönsson.


Femtio år senare avbildar Gittan Jönsson den rosa kvinnan igen, nu tillsammans med bla Greta Thunberg och Frida Kahlo. Målningen med samma namn som skivan, Sånger om kvinnor, är en av många i Gittan Jönssons utställning We are all astronauts on a spaceship called Earth som visas i stora hallen på Eskilstuna Konstmuseum t o m 2023-02-19. Titta HÄR.

Så förflöt en stund i morse, från rosengång till feministisk konst.

I vävstolen


I vintras vävde jag en serie halsdukar av restgarner. Många såldes när de var i Linköping ett par månader, i butiken hos Hemslöjden i Östergötland, så nu har jag anledning att väva fler. HÄR finns restgarnsvävarna samlade.

Jag började som jag brukar, med att plocka fram garner som skulle kunna passa att användas tillsammans. I mitten ligger två blåmelerade härvor Vålbergsgarn från Wålstedts Ullspinneri. De brukar komma fram när jag planerar vävar, men också den här gången fick de åka tillbaka till förrådet. Kanske nästa gång…

Sedan gjorde jag något som jag egentligen inte borde. Jag besökte stans två garnaffärer och fyllde på med nya garner. Restgarnslagret har minskat så pass att det börjar bli svårt att göra bra kombinationer. Men det är ändå så mycket restgarner i den här väven att jag med (ganska) gott samvete kan kalla den för restgarnsvävning.


Så här såg det ut i vävstolen.

Och här är de färdiga halsdukarna. Jag sätter upp korta varpar, bara till två halsdukar. Inslaget i de två är olika, så varje halsduk är unik. De här följer med till julmarknaden i Västerås den 3 – 4 december 2022, titta HÄR.

Föreläsning om Malin Selander


Snabbt blev det fullbokat när Örebro läns museum la ut föreläsningen om Malin Selander. Föreläsningen ingick i en serie under hösten 2022, Tusentals ting, föremålskväll på museet och hölls häromkvällen, 2022-11-16. Lina Jatko, hemslöjdskonsulent i Örebro län, och Elisabeth Isaksson, vävlärare på Handarbetets Vänner i Stockholm, föreläste.

Översta bilden är ett exempel på Malin Selanders förmåga att använda traditionella tekniker på sitt eget sätt. En elegant, enkel, figurformad vit klänning med lite guldstänk har fått en färgstark och oväntad avslutning i noppväv.

Örebro läns museum har en stor samling föremål som har tillhört Malin Selander (1922 – 2013). Hon skänkte sina kläder av tyger hon själv vävt till museet och efter hennes död fyllde släktingarna på med mer mer saker. De insåg att skisser, anteckningar, provvävar, dokumentation från alla utbildningar och kurser hon hållit och mycket mer passade bättre på museet än bortglömt i något förråd. Det tackar vi för! Det finns ett gediget underlag för den som känner sig manad att skriva en bok om vävlegenden. Eller kanske ett kandidat- eller magisterarbete i textilvetenskap?

HÄR finns tidigare blogginlägg om Malin Selander.

Lina Jatko har gått igenom en del av materialet. Hon berättade om Malins Selanders liv bland garner och vävar och visade bilder t ex på randningsskisser.


Elisabeth Isaksson hade analyserat några av alla vävnaderna och visade bindningarna. Hon gav exempel på hur Malin Selander på ett fantasifullt och okonventionellt sätt utforskade tekniken hålkrus och lekte med solvningsvarianter, trampordningar, trampuppknytningar, färger och material. Här är några föremål som plockats fram ur samlingarna.


En jacka med trasor som inslag och med hålkrus i ärmarna.


Ett tyg troligen avsett till en blus/jacka.


(I det HÄR blogginlägget finns exempel på mer traditionellt hålkrus, kanske avsett till överkast.)

Föreläsningen var som sagt fullbokad. Kanske kommer det en repris lite senare. I så fall, boka snabbt om du vill fylla på med vävinspiration och vill veta mer om en fantastik vävare, lärare, formgivare, författare.

Yllebroderi


Den lilla materialsatsen till yllebroderi är tillbaka!

För 90 kronor + porto får du en bit kläde (ylletyg), 25 x 25 cm, med uppritad blomma, redgarn att brodera med, nio färger och tio trådar av varje färg, samt en nål i lagom storlek. Titta HÄR i butiken på bloggen.

Materialsatserna tar jag med till julmarknaden på K2 i Västerås 3 – 4 december 2022. K2 står för Karlsgatan 2 och är den gemensamma byggnaden för Västmanlands läns museum och Västerås Konstmuseum. Titta HÄR. Vi kanske ses?

Ett par dagar i Stockholm – Konsthantverkarna

Ett ställe som jag oftast besöker när jag är i Stockholm (förutom Almgrens Sidenväveri, titta HÄR) är Konsthantverkarna vid Södermalmstorg. Torget är nu en stor inhägnad byggarbetsplats som ingår i det nya området kring Slussen, men snart, om några år, finns där en park.

I Konsthantverkarnas galleridel visas just nu, t o m 2022-11-19, en utställning med Eva Davidssons fantastiska verk i shiboriteknik. Hon använder ullfilt, industrispill, i rutor som hon mönstrar med reservage och syr ihop till stora stycken. Den som själv har testat att färga tyg med reservage inser snabbt att Eva Davidsson behärskar tekniken suveränt.

Här syns en ruta i mitten av bilden. Sextio rutor är färgade på samma sätt och hopfogade till en helhet. Vilket precisionsarbete! De små variationerna gör helheten ännu mer intressant att betrakta.

Den som är i Stockholm på torsdag i nästa vecka, 2022-11-17, kan lyssna till Eva Davidsson när hon berättar om sin teknik och om sin utställning. Boka plats hos Konsthantverkarna, titta HÄR. Jag kan tyvärr inte delta men plockar fram hennes lilla bok om shibori som kom för några år sedan.

HÄR finns ett blogginlägg om Eva Davidssons utställning hos Konsthantverkarna 2015. Jag var imponerad då och är ännu mer imponerad nu när hon har utvecklat sina färgningsmetoder.

Läs om shibori till exempel HÄR.

Ett par dagar i Stockholm – Almgrens


Ett par dagar i Stockholm gav mig behövlig energi och nya intryck. Det tar bara en timme dit med tåget och det är enkelt att åka över dagen, men den här gången blev det övernattning.

K. A. Almgrens Sidenväveri är ett av mina favoritställen som jag sällan missar när jag är i huvudstaden. Sidenväveriet är ett levande museum med bevarad utrustning som fortfarande används. HÄR finns information. Bland de gamla maskinerna visas intressanta tillfälliga utställningar. Ännu ett par dagar, t o m 2022-11-12, ställer fem medlemmar i gruppen FAS, Fiber Art Sweden, ut. Läs om FAS HÄR.

Emilia Elfvik broderar tredimensionella objekt på tyll med många och långa stygn.

.


Varpen blir inslag och inslaget blir varp. Hur gör hon, Heli Tuori Luutonen, för att väva sina hängande former? Ett mysterium.

.


Vi är nog många som kan känna igen oss i Tomas Robefelts samlande. Det kan se ut som kaos, men allt är ordentligt sorterat i lådor, askar och burkar, allt tas om hand och allt kanske kommer till användning någon gång.


Ebba Anderssons stickmaskin matar fram rad efter rad som en printer. Maskorna försvinner i det luddiga garnet och gör mig först konfunderad över vad jag egentligen ser.

Som överdimensionerade vingar hänger Grethe Wittrocks stora tygsjok i taket. Ljuset från fönstren silar igenom och förbinder ute och inne.

Slöjdloppis på lördag!

På lördag 2022-11-05 arrangerar Hemslöjdsföreningen Sörmland slöjdloppis på ReTuna Återbruksgalleria i Eskilstuna. Jag har bokat bord och plockar fram diverse saker som ligger oanvända i förrådet och som förhoppningsvis kan vara till glädje för någon annan. Flera kilo vävgarner på hela rullar, 250 gram, vill jag gärna bli av med, mest olika typer av lingarner. De kostar 25 kronor per rulle, en bråkdel av priset på nytt garn. Smårullarna med lingarn kostar en femma eller tia beroende på hur mycket som finns kvar.

.

Böcker, broderigarner, knappar, sysilke, textilfärg, akvarellpapper, grytor till växtfärgning tar jag också med mig.

Det blir spännande att se vad de övriga femton personerna som bokat bord dukar fram. Risken finns väl att jag hittar intressanta saker som jag inte visste att jag saknade.

Ta med egen kasse om du vill handla. Det går att använda kontanter, men jag kommer att ha begränsat med växel. Swish går bra!

Hoppas vi ses.

Tid: Lördag 2022-11-05 kl 10.00 – 15.00, gallerian har öppet till 16.00.
Plats: ReTuna Återbruksgalleria, Folkestaleden 7, Eskilstuna. HÄR finns information.

Tänk om slottet funnits kvar

Tänk om Eskilstuna slott inte brunnit, då hade vi kanske kunnat se Jören Vävares textilier med guld och silver. Den här skylten sitter vid det gamla industrispåret, nu upprivet och ersatt med en gång- och cykelbana.

Slottet låg i närheten. Det uppfördes efter 1585 som en tillbyggnad av ett tidigare kloster. Så gott som ingenting återstår av slottet, men på Eskilstuna stadsmuseum finns en liten utställning och där har jag tagit bilderna. Läs om slottet HÄR.

Den här bilden är från en karta daterad 1641. Nästa bild visar en del av en karta från 1645.

.

.

.

Mer rosengång

Det rör sig mycket om rosengång i mitt huvud just nu.

Häromdagen åt jag frukost framför TV:n och hamnade mitt i filmen Utvandrarna, Jan Troells version från 1971. Vilhelm Mobergs böcker har jag läst flera gånger och filmen har jag också sett några gånger, så storyn kan jag. Nu såg jag bara täcket i rosengång som dyker upp i bild då och då.

Mer rosengång! Häromdagen visade någon i en vävgrupp på Facebook boken Textilt bildverk från 1925 av Emelie von Walterstorff.

Den fina boken finns även i min bokhylla, inköpt för bortåt 20 år sedan. Då var den svår att få tag på och jag betalade 1.200 kr enligt säljarens notering i boken. Just nu, 2022-10-29, finns ett antal till salu både på antikvariat.net och på bokbörsen.se med priser från ca 500 kr.

Emelie von Walterstorff, 1871 – 1948, anställdes vid Nordiska Museet 1903 som tecknare och var från 1914 föreståndare för museets samling av allmogetextil. Läs mer HÄR. I boken Textilt bildverk visas knappt 250 textilier ur museets samlingar med foto och en kort text. Forskning och annat har gjort att vissa uppgifter inte stämmer riktigt med dagens sätt att karaktärisera och beskriva textilier. Ett tiotal rosengångstäcken presenteras och här är ett par exempel, en fyrskaftad variant från Hälsingland och en treskaftad från Västergötland.

.

.

Det går bättre och bättre

Bunden rosengång på tre skaft. Trampordningen är hela tiden 1-2-3 och jag har full koll på hur mönsterformerna bildas när färgerna skyttlas in på de olika tramporna. Men kanterna! Där har jag fortfarande problem, även om det nu efter närmare en meter går bättre och bättre. Och inslagstätheten! Jag brukar känna i kroppen ganska snabbt hur hårt eller löst inslaget ska packas samman. Men här hittar jag ingen rytm i vävningen.

Garnet på bilden är från Wålstedts ullspinneri och är en av garnkvalitéerna som ingick i UllMa-projektet i slutet av 1990-talet. Färgskalan i projektet togs fram av Wanja Djanaieff (titta HÄR) för att efterlikna de växtfärgade kulörerna i äldre textilier. Just det här garnet är entrådigt, långfibrigt, lite halkigt, spunnet med s-snodd och har ca 6.000 meter/kg. Det passar bra i den här väven, även om jag som sagt har tekniska problem. I mitt lager finns cirka ett kilo av garnet, orört i närmare 20 år, och det känns fint att det kommer till användning.

Fortsättning följer.

HÄR finns blogginlägg om olika typer av rosengång samlade.

Bibeltolkning med nål och tråd


Vilket projekt hon har gett sig in i, Erika Cyrillus! Under fyra år har hennes arbete med att brodera Jona bok i gamla testamentet pågått. Hon fortsätter, ca 40 % av bilderna återstår. Det som hittills är klart visas i en utställning i Strängnäs domkyrka till och med 2022-11-20.

Jona i valfiskens buk har vi ju hört talas om. Men vad handlar det egentligen om? Jag dammar av mina biblar, konfirmationsbibeln i 1917 års översättning och den senaste, Bibel 2000, och läser på.

Jona bok är bibelns kortaste bok, bara ett par sidor. Erika Cyrillus har delat upp texten i 61 delar, ibland bara en halv mening. Hon är präst och i det här imponerande arbetet binder hon ihop sitt yrke och sin tro med sin hobby, broderiet. Hon gör det med kunskap, fantasi, nyfikenhet och humor. Utställningen i domkyrkan ser lite spretig ut, men det beror på att hon undersöker alla tänkbara material, stygn och uttryck i sitt skapande. Ta min första bild, till exempel. Texten nämner ett kurbitsträd och vad passar då bättre för brodösen än att sätta sig in i och hämta motiv ur crewelwork, den engelska varianten av yllebroderi.


Kungen i Nineve beordrar att alla ska bära säcktyg. Då tänker brodösen så här, och jag citerar hennes egen text:

”Om jag var vävare eller modedesigner i Nineve … och så ska alla plötsligt ha säcktygskläder… Hur gör jag dem haute couture? Här är prover på läggsömmar och andra ytsömmar som kan broderas med hampa och jutegarner. Vilket mönster skulle du välja till din fashionabla fastedräkt?”


För att illustrera hur Jona spys ut ur fisken upp på land väljer hon en förlaga från Kungs Husby kyrka, målad av en okänd mästare på 1500-talet.


Ett stillat oväder med lugna vågor visas med en applikationsteknik, sydd med symaskin, uppklippt och ihopfäst till en harmonisk yta.

Torsdag 2022-10-27 kl 18.30 finns Erika Cyrillus i domkyrkan och håller ett föredrag Att brodera ut texten – Bibeltolkning med nål och tråd. Om du kommer till kyrkan vid ett annat tillfälle så finns en fin skriftlig dokumentation av varje bild. Brodösen Erika skriver om sitt val av material, teknik, stygn och prästen Erika förklarar bibeltexten. Gör ett besök om du har möjlighet! En enda invändning har jag, belysningen kunde vara bättre.

Utflykt med Uppland-Sörmlands Vävare

Strålande vackert höstväder var det igår (2022-10-14) när 26 medlemmar i Uppland-Sörmlands Vävare gjorde en utflykt till Sparreholm och Malmköping. Det var verkligen roligt att träffa medlemmar i föreningen! Jag är ny i styrelsen och det var också väldigt trevligt att träffa flera av de andra styrelseledamöterna. Tidigare har vi bara setts som ansikten i Zoom. Uppland-Sörmlands Vävare ingår som en del i föreningen Riksvävarna, titta HÄR.

På Båvens Spinnhus i Sparreholm blev vi guidade i spinneriet av Kerstin Karlén. Jag räknade inte alla steg i processen från ull till färdigt garn, men de är många. Varje steg kräver kunskap om ullen, om maskinerna, om önskat resultat i slutänden och dessutom en uppövad intuition och fingertoppskänsla. Kerstin och hennes kollegor Åsa, Liselott och Marianne är suveräna på att göra garn! (De är suveräna på att göra mackor också med fantastiska ostar från chefen Karins gårdsmejeri. Fika går att boka i samband med studiebesök.) HÄR finns spinneriets hemsida.

.

.

.

.

Resan gick vidare till Malmköping. På Gästgivargården, en av byggnaderna hos Malmköpingsortens Hembygdsförening, hade Sonja Berlin dukat upp brickvävar. (Lokalen är för övrigt en bra kurslokal, ungefär mitt i Sörmland.)


Sonja berättade hur slumpen förde henne till en veckokurs i brickvävning på Sätergläntan på 1970-talet. Inte kunde hon ana då att brickvävningstekniken skulle bli en del av hennes liv. Strax efter att hon själv lärt sig grunderna kastades hon abrupt in i rollen som kursledare. Numera är hon en mycket anlitad lärare och jag vet att hon är en skicklig pedagog. Hon var gästlärare när jag gick på Handarbetets Vänners Skola i Stockholm.

Sonja har förstås studerat och vävt traditionella brickvävar, t ex de bälten som hör till dräkten i Telemark i Norge. Mönstret kan se komplicerat ut, men som hon sa, det är en enkel mönstring, ”inprogrammerad” i brickorna.

Framför allt har hon experimenterat, testat och hittat nya vägar. Till exempel har hon åstadkommit en vävnad i storleken ca 90 cm (bredden) x 250 cm. En så bred brickväv går förstås inte att väva med midjebälte, utan den vävs i gobelängvävstol. Och hon har lekt och undersökt utan krav och frågat sig ”Vad händer om jag gör så här?”. Hon poängterar vikten av samarbete med andra, att ta del av andras kunskaper och erfarenheter inom området och dela med sig av sitt eget.

.


Den som vill veta mer kan läsa i hennes bok Vridna trådar och tankar. Om den inte finns på biblioteket så går den att köpa direkt från Sonja, titta HÄR. Det finns ett par filmer producerade av Sörmlands Museum också. Om det inte fungerar att titta direkt på bloggen så finns filmerna på Youtube, HÄR och HÄR.

.

Det går sakta

Många timmar tog det att väva åtta centimeter bunden rosengång. Och inte var det så kul till en början heller. Jag tröttnade redan efter ett par centimeter när jag snabbt hade sett hur mönsterformerna byggs upp. Men snart blev det intressantare. Utmaningen, upptäckte jag, var inte själva mönsteruppbyggnaden, utan det var annat som krävde lite tankar och tester. I början slog jag in inslaget alldeles för hårt och får nog träna ett tag innan jag hittar rätt handlag. Jag upptäckte hur viktigt det är att inslagsgarnet är löst spolat för att få lagom sträckning i skälet. Det finns många saker att undersöka. Hur får jag t ex så fina kanter som möjligt? Och på vilka trampor lägger jag inslaget så att smala ränder inte blir vågiga? Det här kan nog bli riktigt roligt. Och vem vet, varpen på 4,5 meter som nu känns oändlig, kanske upplevs som för kort så småningom.


Mönsterformerna har jag lånat från bilder i det HÄR blogginlägget.
HÄR finns blogginlägg om olika typer av rosengång samlade.

Virkat och stickat

Ryktet säger att det var besöksrekord igår (2022-10-08) i Hallstahammars konsthall när utställningen Avig och rätt öppnade. I utställningen möts verk av den stickande multikonstnären Evy Langlee och verk av gerillavirkaren Maria Yvell. Imponerad, inspirerad och glad blev jag av utställningen. Åk dit och titta om du har möjlighet, utställningen pågår t o m 2023-01-14. Workshops och demonstrationer kommer att hållas av Kolbäcksådalens slöjdarförening, leta HÄR.

Utställningen är ett samarbete mellan Västmanlands läns hemslöjdsförbund, Hallstahammars kommun, Västmanlands läns museum och Kolbäcksådalens slöjdarförening. Hallstahammars konsthall har valt att lägga fokus på slöjd, hantverk och konsthantverk och jag ser fram emot fler intressanta utställningar. HÄR finns öppettider.

Översta bilden visar en kudde av Maria Yvell. Marias hemsida Virka dygnet runt finns HÄR. Hon driver också Virkpodden, titta HÄR, där hon samtalar med personer som alla sysslar med virkning på olika sätt. Tretton avsnitt har sänts hittills.

Här kommer fler av Marias virkningar.

.

.

You are amazing, fram- och baksida av tröja.

.

.

Pågående, besökarna är välkomna att virka efter eget huvud.

Evy Langlees mönsterstickade tröjor är fantastiska! Hur hinner hon och hur bär hon sig åt med alla färger och motiv, oftast utan mönsterrapporter? HÄR finns hennes hemsida.


I en korg låg några arbetsritningar.

.

.

.

.

.


En inte fullt så komplicerad stickning, men det fanns inte bara en klänning, utan fyra (om jag mins rätt) likadana i olika färger.

En låda med garn


I första hand använder jag garn som redan finns i mitt lager. Ibland behövs det ändå påfyllning och den här lådan kom med posten i mitten av juli, lingarn 16/3 och ullgarn 6/1. Nästan tre månader har gått sedan dess och inte förrän nu kommer det upp en varp i vävstolen.

Bunden rosengång på tre skaft ska det bli. Varpen är kort, bara 4,5 meter, och kan väl betraktas som en provväv. Teoretiska kunskaper om hur tekniken fungerar har jag, bl a genom temadagen på museet i Skara i somras, titta HÄR. Nu ska det bli roligt att se hur kunskaperna fungerar i praktiken. Jag testar och ser vad som händer.

Löss

Det röda färgämnet koschenill kommer från en typ av sköldlöss och består av torkade lushonor. Lusen kommer ursprungligen från Syd- och Mellanamerika, men odlas också sedan några hundra år i Europa, på Kanarieöarna. Bland mina växtfärgningssaker finns två olika förpackningar med koschenill. Den ena sorten har jag köpt av en kvinna som brukar besöka en odling i Mexiko. Den andra har jag fått av en person som i sin tur har fått färgämnet från Kanarieöarna. Färgkornen ser lite olika ut. De från Mexiko (till vänster i bild) är blankare och de från Kanarieöarna (till höger) är rödare och lite mindre. Jag tyckte det skulle var intressant att göra en jämförande färgningsserie.



25-gramshärvor av ullgarn 6/2 betades med alun och vinsten. Jag tänkte följa receptet i Gösta Sandbergs bok Purpur koschenill krapp. En bok om röda textiler (just nu, 2022-10-05, finns begagnade exemplar både på bokborsen.se och antikvariat.net). Sandberg säger 20 % alun och 10 % vinsten. Det visade sig att min burk med vinsten bara innehöll 9 gram, så till de två hekto jag betade blev det bara 4,5 % vinsten. Om det har inverkan på färgningsresultatet vet jag inte. Garnhärvorna knöts om med olika färg på tråden så att jag skulle ha koll på vilket färgbad de legat i.

Jag valde att färga med 10 % koschenill. Med 25 gram garn i vardera av de två färgbaden så mätte jag upp 2,5 gram löss av varje sort enligt översta bilden. Två efterbad fick jag ut.

Här är resultatet, Mexiko till vänster och Kanarieöarna till höger. Färgtonen från de olika lössen är nästintill identisk. Kulörstyrkan skiftar beroende på ljuset och ibland syns det en liten aning skillnad, men med ljuset från ett annat håll ser härvorna ut att vara lika. Andra ögon än mina har också noga granskat garnet. På första badet ser vi ingen skillnad (även om fotot visar en liten skillnad). När det gäller bad två och tre är vi överens om att de mexikanska lössen har gett en liten, liten aning mer färg. Utan proffskunskaper är det hopplöst att fota med rättvisande färgåtergivning. På min skärm ser garnet blåare ut än i verkligheten.

Slutsats: Trots att de torkade lössen ser olika ut så ger de i det närmaste exakt samma färger. Jag trodde att det skulle vara skillnad.

Tvist

Samma mönster i två olika färgställningar har jag sytt. Åttabladsstjärnan syns nog lite tydligare på det nedre broderiet. Stygnen är tvistsöm (och några korsstygn), sytt på ett linnetyg som jag har vävt just till detta. Om jag skulle väva tvisttyg igen, så skulle jag göra lite annorlunda. Nästa gång väljer jag också ett annat garn till stygnen. Eftersom jag inte visste vilket garn som skulle passa så köpte jag inget, utan testade med garn ur mitt förråd. Syftet med mitt sommarprojekt 2022 var att lära mig om tvist, om tyg, garn och stygn, och det har jag gjort. Och så har jag haft roligt under tiden! Det finns lite tyg och lite garn kvar så det blir nog fler stygn. Följ projektet HÄR.

Slöjdloppis!

Foto: Eva Svensson/Hemslöjdsföreningen Sörmland


Hemslöjdsföreningen Sörmland bjuder in till slöjdloppis, ett fantastiskt tillfälle att rensa i skåpen. Plocka fram material, redskap, verktyg och litteratur som har med slöjd att göra (men inga färdiga föremål), saker som andra kan ha glädje och nytta av. Ingen avgift, begränsat antal säljare. Alla är välkomna att boka bord!

Tid: 5 november 2022

Plats: Retuna Återbruksgalleria, Folkestaleden 5, Eskilstuna

Anmälan: hemslojdensormland@gmail.com


Jag har bokat plats och har börjat röja bland alla mina saker. Knappar, broderigarner, sysilke, textilfärg, akvarellpapper och mycket annat kommer fram ur gömmorna. Och alla vävgarner, jag kommer aldrig att hinna använda allt. Tio kilo kulört lingarn 16/1, bland annat, det kanske kan användas i någon annans vävstol. Jag lovar att det blir riktiga fyndpriser. Vad sägs till exempel om tio knappar för tio kronor?

Hoppas vi ses på Retuna, vare sig du kommer som säljare, köpare eller både och.

Istället


Idag, 2022-09-23, skulle jag egentligen sitta i bilen på väg till vävmässan i Halmstad. Men jag är lite krasslig och insåg att det tyvärr inte är läge att resa bort. I morgon skulle jag ha pratat om restgarnsvävning (titta HÄR) på Speakers Corner. Kanske kommer min presentation i PowerPoint till användning vid ett annat tillfälle. Den som undrar vad en vävmässa är kan få en liten glimt HÄR, där jag samlat blogginlägg från förra gången, Växjö 2017.

Istället för att vara i Halmstad och frossa i vävning, träffa bekanta, se utställningar, kolla nya garner och ny litteratur osv, så tittar jag i ”nya” böcker i min bokhylla. Några har jag fått och några har jag köpt.

Damast av Gertrud Ingers och John Becker kom ut 1955 och innehåller ”Handledning i damastvävning och översikt över nutida svensk och dansk tillverkning”. Aktiva damastvävare presenteras i varje län, ibland över flera sidor, ibland med bara några rader. Så här står det om trakter min närhet:
”I Örebro län väver man en del damast på hemslöjdsföreningen, bl. a. tevagnsdukar med motiv från Örebro slott och små tabletter. Vävstolen har harnesk med lockar, och fröken Anna Strömberg från Vintrosa, utbildad vid Handarbetets Vänner, väver där.”
”I Västmanland finns med säkerhet flera vävstolar kvar, men just nu ingen aktiv väverska.”
”I Sörmland slutligen väves damast för tillfället endast av fru Karin Lamberg, Råsta, Ålberga.”

En sak som jag verkligen uppskattar med begagnade böcker är de lösa lappar som tidigare ägare har stoppat in. Här hittar jag till exempel ett recept på stärkelse till lingarn.


En av de väverskor som får en lite längre presentation i boken är Emma Viberg i Undrom, Ångermanland. I boken ligger också en tidningsartikel om väverskan, odaterad från ICA-kuriren. I min bokhylla finns en liten bok om Emma Viberg, skriven av Ann Mari Karlsson 1978.

.

I somras deltog jag i en inspirerande heldag om rosengång på museet i Skara, titta HÄR. Bunden rosengång finns på min lista över kommande vävar så jag blev väldigt glad när jag nyligen fick den här boken av en vän. Boken är tryckt 1983 och är resultatet av flera inventeringar genomförda av hemslöjdskonsulenter i Jämtland och Härjedalen.


Men vad är bästa sättet för mig att komma underfund med hur mönsterformerna byggs upp? Här är ett par exempel på trampordningar ur boken. Jag tror inte att jag kommer att ha tålamod att följa de här instruktionerna. Jag lär mig nog bättre genom att titta på bilder på täckena från Skara och i boken och prova mig fram på egen hand utan de skrivna trampordningarna.

.

Handskar och vantar köpte jag på en bokloppis häromveckan. Boken, tryckt 1959, är en översättning från danskan. Garnerna som används går nog inte att hitta längre. Men det går att hämta idéer från bokens många intressanta beskrivningar på tumvantar och fingervantar. Nu kanske vi byter ut cigaretten mot mobilen.

I brevlådan


Det händer inte ofta nu för tiden att det kommer post, men igår låg det två bra saker i postlådan. Dels kom paket nummer 4 av 5 i den andra säsongen av Ullen vi ärvde, projektet som fokuserar på de svenska lantrasfåren och deras ull och som drivs av Tant Kofta och Båvens Spinnhus (se mer om projektet HÄR). Jag visar mer när jag har börjat sticka av garnet. Och dels kom Solvögat, medlemstidning för föreningen Riksvävarna. Föreningen är indelad i regioner och jag är medlem i Uppland-Sörmlands vävare. Båvens Spinnhus ligger ju i Sparreholm i Sörmland och Uppland-Sörmlands vävare har bokat in ett studiebesök hos spinneriet 2022-10-14. Det blir också en föreläsning i Malmköping där Sonja Berlin visar och berättar om sitt utforskande av brickvävningens möjligheter. HÄR finns mer information för den som vill följa med.


I Solvögat har Irene Lundell skrivit en efterlängtad artikel om Malin Selander, vävgeniet som i år skulle ha fyllt 100 år. På ett hörn fick halsduken som jag har köpt av Malin Selander vara med, vävd av henne och med vävsedel i boken Väv en väv. (HÄR finns länkar till mer information om Malin Selander.)

Tidningen är innehållsrik med bland annat intervjuer, vävsedlar, en artikel om prissättning, en artikel om Morris Åkermalm, vars väv visas på omslaget. Ergonomen Ewa Gustafson påminner oss om vikten av att sköta om kroppen och att inte sitta still i vävstolen för länge. Hon ger viktiga tips om enkel pausgympa.

Fyller ytor med tvistsöm

Åttabladsstjärnan är ett favoritmotiv och det blir nog fler varianter i tvistsöm. Vad det här lilla broderiet (ca 19 x 18 cm) ska bli vet jag inte. Jag bara testar och ser vad som händer. Det är riktigt roligt att välja färger och att sy de trådbundna stygnen.

Bottentyget har jag vävt efter uppgifter i en liten bok om ett medeltida broderi. HÄR går det att följa mitt sommarprojekt 2022, att väva tyg till tvistsöm och undersöka stygnen.

Jag hade hoppats på att få möjlighet att titta på traditionella tvistsömstextilier (tyg, material, stygn etc) i någon samling, men den tanken ger jag upp för tillfället. På ett ställe kunde jag möjligen få se några broderier som ligger under glas, men när jag försöker boka in ett besök så är det ingen som svarar på mitt mail. På ett annat ställe får jag till svar att de ”inte har kapacitet att plocka fram föremål till alla intresserade”.

Inställt

Planen var att jag imorgon, 2022-09-08, skulle prata om vävning hos Hemslöjden i Östergötland. Tyvärr är evenemanget inställt. Istället för att åka till Linköping är jag hemma med ryggskott. Då är det bra att bo mitt i stan med vårdcentral och apotek i nästa kvarter.

Halsdukarna av restgarner

Igår tog vi en tur lite söderut och jag lämnade in mina halsdukar vävda av restgarner hos Hemslöjden i Östergötland. De kommer att finnas i butiken på Storgatan i Linköping i tre veckor, kanske lite längre. På torsdag i nästa vecka, 2022-09-08, åker jag tillbaka. På eftermiddagen, kl 17.00, pratar jag om att väva med restgarner, om att väga, räkna, tänka, lägga till och välja bort, om glädjen i att göra något av det som blev kvar. Vi kanske ses?

HÄR finns blogginläggen om restgarnsvävningen samlade.