Vävning i höst

Tre korta halsduksvävar har jag åstadkommit i höst, alla i dubbelväv med färgeffekt. Snart finns halsdukarna i butiken hos Hemslöjden i Linköping.

Väven på första bilden är den senaste.  Stålgrått, olivgrönt och orange garn har jag färgat och kompletterat med svart och naturvitt. Den förskedade varpen visade jag  HÄR.

Den här uppsättningen i olivgrönt, stålgrått, svart och naturvitt finns i ett tidigare inlägg, titta HÄR .

En variant i orange, svart och vitt har det också blivit.

Nu funderar jag på kommande vävar. Det blir nog sjalar i varptaqueté, en gammal favorit.

 

Mer från museets magasin

Som jag berättade häromdagen, titta HÄR, hade Susanne Cassé, Västmanlands läns museum, och Susann Leval, länshemslöjdskonsulent, letat fram väl valda godbitar ur museets magasin till en liten utställning i samband med föreningen Rikstäckets årsmöte i Västerås i förra veckan (oktober 2018). Jag visar några av textilierna och den som vill se mer kan titta HÄR i en mapp på Digitalt Museum. Varje föremål innehåller material, former, stygn och detaljer som sätter igång min fantasi och jag är tacksam över att jag fick beundra dem en stund på nära håll.

Det vackra täcket på första bilden är sytt av sidenlappar. Tygerna i hörnen ser ut att vara omonterade broderier till bindmössor. Övriga lappar i kantbården har kviltat mönster i form av blommor. Och titta på det fina sidenbandet!

Nästa täcke är också i siden och syddes till ett bröllop på 1830-talet. Mittstycket med broderier ser ut att vara återanvänt. Jag tycker nog att den randiga baksidan är minst lika intressant som framsidan, med kviltningens lite vingliga stygn.

Så ett traditionellt täcke med smala remsor i blockhusmönster. Jag tolkar uppgifterna i katalogen som att täcket kan vara från slutet av 1800-talet.

Och till slut en kjolsäck i skarvsöm.

 

 

Titta på stygnen!

Titta vilka intressanta stygn! Mina bilder har inte bästa kvalitet, men jag vill ändå visa broderierna på det här gamla täcket från Västmanlands läns museum. Täcket är hopsytt av lappar i siden i olika storlekar och olika format. På detta hoplappade tyg har någon sedan gått loss och fyllt ytor med en mängd olika stygn. Visst blir man sugen på att testa!

Täcket visades i Västerås under några dagar i samband med föreningen Rikstäckets årsmöte nu i mitten av oktober 2018. Susanne Cassé, föremålsantikvarie på museet och Susann Leval, länshemslöjdskonsulent, Västmanlands läns hemslöjdsförbund, hade plockat ihop ett läckert urval föremål ur museets samlingar till en liten utställning. De historiska föremålen blev ett inspirerande komplement till de nutida material, redskap och färdiga kviltar som övriga utställare visade. Titta HÄR i ett blogginlägg och HÄR på Digitalt Museum.

Bilden på hela täcket har jag laddat ner från Digitalt Museum, titta HÄR. Här syns hur de lite märkliga broderade mönsterformerna är uppbyggda och hur stickningen/kviltningen är utformad.

För information om fotograf kontakta Västmanlands läns museum

 

Textil från Japan

I år är det 150 år sedan Sverige och Japan inledde diplomatiska förbindelser. Det firas bl a nu under hösten 2018 genom textilutställningar på tre gallerier i Stockholm med samlingsnamnet Influenser, ett initiativ av Svenska Vävakademin. HÄR finns mer information.

Asako Ishizaki ställer ut på HV Galleri. Hon väver i pappersgarn med metall- eller nylontråd som inslag och formar vävnaderna till tredimensionella objekt efter nerklippning. Varp och inslag fortsätter utanför väven och flätas till en livfull kontrast mot de strama rutorna.

Fiberspace Gallery visar ett samarbetsprojekt kallat Intertradition mellan Shogo Hirata, Japan, och Lisa Juntanen Roos, Sverige. Tillsammans har de formgett ett tyg med mönster i ikat, kasuri på japanska, som färgats och vävts hos Shimogawa Orinomo, ett tradtionellt väveri i Japan. Var för sig har de också blandat japanska och svenska uttryck. Shogo Hirata har använt sig av målat och flätat papper. Lisa Juntunen Roos har vävt och det ska bli spännande att se om hon fortsätter att utveckla sina idéer om möten mellan svenska och japanska textiltraditioner.

På Almgrens Sidenväveri visas vävar av Jun Tomita. Konsten att färga ikat behärskar han till fullo, men numera målar han sina varpar istället för att göra omknytningar. Den målade varpen ger en yta som är livfull på ett diskret sätt. I sitt artist talk visade han foton som han tog för ca 30 år sedan på ytor och väggar i Gamla Stan i Stockholm och som har betytt mycket för utvecklingen av hans konstnärskap. I tidskriften Vävmagasinet  nr 3 2018 finns en artikel om konstnären.

Jun Tomitas mattor är vävda av ullgarn i dubbelväv. Efter vävning stampas mattorna så att fibrerna hakar samman och ullens färger blandas en aning. Han visade bilder på hur mattorna stampas med fötterna (gummistövlar!).

 

Lustfyllt broderi

Sätt igång. Börja bara. Skippa detaljplaneringen, se vad som händer och följ med i processen. De råden återkommer gång på gång i Karin Derlands bok Brodera fritt på ylle. Som hjälp på vägen ger hon värdefulla praktiska råd om inspirationskällor, om bildkomposition och om färgval. Olika sätt att föra över mönster på tyget beskrivs och hon går igenom lämpliga material och visar användbara stygn. Karin Derlands egna broderier är överdådiga och praktfulla med applikationer, pärlor, paljetter, vackra band och med ett frosseri i olika stygn. Detaljer i broderierna förklaras i boken och beskrivs utförligt.  Men samtidigt säger hon att detta är hennes sätt att arbeta, hennes uttryck. intentionen är inte att vi ska göra precis som hon.

Jag får lust att genast titta igenom alla mina sparade inspirationsbilder och se vad som går att omvandla till yllebroderi. Kanske finns det bortglömda trådar och annat i materialskåpen som kan komma till användning. Pärlor och paljetter är inte min grej, men bollfransen som jag köpte för ett tag sen, den kan nog passa. Och det är ju bara att göra som författaren säger. Sätt igång!

Boken finns att köpa där böcker säljs, på nätet eller i den lokala bokhandeln. Eller hör med ditt bibliotek och lämna ett inköpsförslag om de inte redan har köpt den. Mitt exemplar av boken fick jag av utgivaren, Hemslöjdens förlag.

Full rulle

I halvmörkret bakom en ställning med slitna plastmattor och raggiga ryamattor i begagnatbutiken skymtade  jag något intressant, något som jag alltid spanar efter, nämligen äldre trasmattor. Den här gången var det något alldeles extra. Jag lyckades baxa ut den tunga bunten för att kunna se bättre. Det visade sig vara en tjock mattrulle direkt från vävstolen, vävd utan uppehåll av begränsade mängder blandade trasor. Troligen skulle väven klippas itu i lagom bitar. Men det blev aldrig av och nu ligger hela rullen där. Om jag köpte? Nej, rullen var för tung för att ta på cykeln. Kanske åker jag tillbaka och ser om den finns kvar.

 

 

Semester i Danmark

I sänkan där framme mellan husen döljer sig byn Lönstrup. Där, som i nästan varenda liten by i Danmark, finns en garnaffär. Här i byn heter garnaffären Knudegarn och det speciella med just den här butiken är att de har ett alldeles eget garn, spunnet av ull från får som betat i omgivningarna.

När vi vandrade genom byn en tidig förmiddag i förra veckan (slutet av september 2018) var jag inställd på att butiken skulle vara stängd. Lönstrup är en semesterort och när vi är där utanför turistsäsongen brukar de flesta affärerna och alla konsthantverkarna bara ha öppet under veckosluten. Men till min förvåning var garnaffären öppen på tisdagsmorgonen. Utan pengar och därmed utan möjlighet att köpa fick jag nöja mig med att klappa på de fina växtfärgade garnerna. Hoppas att det orangefärgade garnet finns att få även nästa gång jag har vägarna förbi, bättre förberedd.

HÄR är Knudegarns hemsida och HÄR finns information om konsthantverkare i och omkring Lönstrup, på Jyllands nordvästkust.

 

Så här blev det

Två halsdukar i dubbelväv är färdigvävda. Nu behöver de ligga och vila lite och stabiliseras efter att ullgarnet har varit hårt spänt i vävstolen. Sedan återstår att knyta fransar, laga några ”hoppor”, tvätta halsdukarna och pressa dem. Jag valde att använda det olivgröna och stålgrå garnet som jag färgade tidigare tillsammans med svart och vitt. Jag hade lite orange garn också, men det sparar jag till en annan väv.

Nu funderar jag på vilka färger jag vill ha i nästa halsduksväv. Det blir en dubbelväv igen. Så roligt att väva men så svårt att fatta beslut bland alla möjligheter som finns!

Nostalgi mot mörk bakgrund

På Almgrens Sidenväveri i Stockholm visar skickliga Susanne Henriques bildvävar nu, t o m 2018-10-06. Hela fjorton bilder finns på utställningen, i olika storlekar och med några olika teman. Det är roligt och stimulerande att se en del av Susannes skisser och inspirationsmaterial också.

Speciellt förtjust blir jag i de tvetydiga bilderna med förstorade bokmärksmotiv, söta barn med blommor eller kattungar i famnen. En mörk, lite hotfull, bakgrund kontrasterar mot det gulliga, neutraliserar det nostalgiska och tillför spänning hos bilderna. Som vanligt hos Almgrens finns en fin liten katalog och där läser jag att violerna i bakgrunden symboliserar dikter av Nelly Sachs om sorg och ångest.

HÄR finns information om Almgrens Sidenväveri.

Färgat igen

Första beslutet är fattat inför nästa halsduksväv. Jag har bestämt vilka kulörer jag ska välja till garnet. Det blev olivgrönt och stålgrått den här gången. Blått och gult färgpulver (från Färgkraft) är blandat i olika proportioner enligt ett par av mina utprovade recept.

Nu ska jag fortsätta bestämma. Jag lägger till svart och vitt, men ska jag välja lite orange också? Att det ska bli dubbelväv, det vet jag. Men hur? Möjligheterna är oändliga.

Färgat med safflor

I lördags, 2018-09-15, hade jag nöjet att prova att färga med växten safflor = färgtistel = benibana, Carthamus tinctorius. Aoki Maasaki instruerade i en workshop på Östasiatiska museet i Stockholm. De torkade kronbladen från växten innehåller både ett gult och ett rött färgämne, som utvinns på helt olika sätt. Vi var ute efter den röda färgen. I Aoki Maasakis färgeri i Kyoto tar färgningsprocessen många timmar. Vi gjorde en förenklad variant på ungefär en timme. Det var intressant att ta del av ett förfarande som är helt annorlunda än den växtfärgning jag är van vid.

Kronbladen, i en nätpåse, läggs i kallt vatten som gjorts basiskt. Påsen med växtdelarna masseras med händerna i vattnet och badet blir orange.

 

Växtdelarna tas upp och badet görs pH-neutralt. Nu är det dags att lägga ner textilierna, av silke eller cellulosafibrer. Masserandet fortsätter ett tag och avslutas med att badet görs surt. Nu är tyget orange.

Det gula färgämnet kräver värme för att fästa på fibern så när tyget sköljs i kallt vatten rinner det gula färgämnet bort och det röda blir kvar. Mina tygbitar förvandlades från orange till rosa.

Läs om safflor t ex HÄR.
Aoki Maasakis blogg finns HÄR (på japanska).

Bottensömmar

Bokhyllan är nästan full och biblioteket syns från balkongen. Men den här nya boken hamnade ändå i min ägo. Det är mer ett häfte än en bok och tar inte så mycket plats i bokhyllan. Men det får plats mycket inspiration i häftet. Den skickliga brodösen Carina Olsson frossar i olika varianter av bottensömmar. Jag vill sätta igång genast, utgå från Carinas utförliga beskrivningar och vandra vidare med mina egna stygn. Jag tror henne när hon säger att bottensöm är beroendeframkallande.

Färgat, varpat och förskedat

Mest gult färgpulver, lite rött och lite lila blandade jag i färgbadet för att få en ”bränd” eller lite ”smutsig” orange färg på ullgarnet. Färgen blev inte riktigt som jag tänkt mig till en början, men med tillsats av lite mer gult och sedan en aning lila kände jag mig nöjd. Det färgade garnet ska bli halsdukar i dubbelväv tillsammans med svart och vitt.

Varpat och förskedat har jag gjort. Vävstolen har varit tom ända sedan i januari, så nu ska det bli roligt att komma igång och väva igen.

Roligare shopping!

Personligt, unikt, oväntat, bra pris och miljösmart. Det är några av de saker som gör att jag gillar att shoppa second hand, de gånger jag behöver något ”nytt”. Axelinas Manufaktur & Diverse är ett av alla ställen här i stan där jag hittar sånt som kan behövas.

Inte för att jag direkt känner behov av ett par gröna platåskor, men visst är de snygga!

Och titta på de här pyttesmå broderade örhängena.

Axelinas Manufaktur & Diverse finns HÄR på Facebook. I verkliga livet finns butiken i ReTuna återbruksgalleria i Eskilstuna, titta HÄR.

 

Nu håller skorna ytterligare några mil

Det här är mina allra skönaste skor. De är inköpta på rea för mer än 15 år sedan och jag har gått flera hundra mil i dem, på korta promenader och långa promenader, i skogen, i stora och mindre städer, längs stränderna på Jylland.

De började rasa samman inifrån. Så här såg det ut vid hälarna.

Men nu ser det ut så här med hjälp av rester från en slaktad skinnsoffa och lite lim. Nu kan jag fortsätta gå i många mil till.

Jag lånade ett träd från Indien

Jag köpte ett tyg i Indien för länge sedan, lånade ett träd från tyget och översatte till yllebroderi. Nu har jag sytt klart och det blev en kudde. För ett par veckor sedan visade jag det indiska tyget och mitt pågående broderi HÄR. Sedan dess har jag lagt till en bladranka längst upp och några blad i sidorna.

En vecka med mycket textil

Senaste veckan har varit textilintensiv. Beställningar har skickats och jag har skrivit ihop några förslag till kurser och workshops inför eventuella samarbeten. (Hade jag inte bestämt mig för att vara pensionär?)

Men det började i fredags, 2018-08-24. Då deltog jag i ett seminarium om Lilli Zickerman hos Nämnden för hemslöjdsfrågor. Jag lyssnade på föreläsningar framförallt om hennes fotodokumentation av textilier. Om Lilli Zickerman och hennes foton skrev jag för ett tag sedan, titta HÄR. Många bekanta träffade jag och det blev en hel del prat, men tog jag några bilder? Nej, inte en enda.

I lördags var det dags för Ullfestivalen hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Lite höst kändes  i luften, men som tur var kom det inget regn. Tog jag några bilder? Ja, tre användbara foton hann det bli mellan mötena med kunder och alla andra pratglada och trevliga besökare.

Astas Ullrike var där med sina fina kläder i ulltrikå och 2stickare visade flerfärgsstickning med lyfta maskor.

I tisdags åkte jag till Stockholm och besökte ull- och lindagarna på Skansen. Evenemanget pågick lördag – tisdag med mer att se och göra under veckoslutet, men jag är ändå nöjd med intrycken från i tisdags. Så då blev det väl många bilder? Nej, inte heller på Skansen var jag särskilt flitig med kameran. Men här i alla fall några smakprov på vad som visades.

Repslagning direkt från ospunnet lin

Handspunnet ullgarn i inslaget

Knyppling med ull-/silkegarn

Klart för linnebyk med en säck björkaska som tvättmedel i botten av kärlet

Klypor (=klädnypor)

Klappbrygga

Klädd för grovarbete

En före detta textilfabrik i en före detta textilstad

En av sommarens utflykter gick till Norrköping. Staden var en av Sveriges viktigaste industristäder under industrialiseringen andra halvan av 1800-talet. Ungefär en tredjedel av landets textilproduktion kom därifrån. År 1865 fanns det 55 företag i textilbranschen och det största, Drags AB, hade drygt 400 anställda, läser jag på HÄR på Wikipedia. Nu finns bara byggnaderna kvar i en fascinerande miljö i och runt Motala Ström.

I en av de gamla textilfabrikerna, det s k strykjärnet, titta HÄR, finns numera Arbetets Museum. I trapphusen hänger textiltryck som visar vad som fram till början av 1960-talet ägde rum på respektive våningsplan. Maria Beskow-Lewis är konstnären som har formgett och tryckt.

Så nästa gång du besöker strykjärnet, ta trapporna i stället för hissen!

 

Växlande molnighet

Väderprognosen säger att det blir växlande molnighet på lördag 2018-08-25. Det blir perfekt för en utflykt till  Ullfestivalen hos Båvens Spinnhus i Sparreholm, mitt i Sörmland. Vi kanske ses? Jag finns där som utställare.

Idag gör jag fler små materialsatser till yllebroderi, titta HÄR. Sen ska jag titta igenom mitt lager av sjalar och halsdukar. Nu, sen jag bestämde mig för att bli pensionär, har jag inte längre något fast försäljningsställe, så det kan hända att jag passar på att göra en liten utförsäljning.

HÄR finns information om Båvens Spinnhus.

Lånar och lägger till

Jag gör som folk har gjort i alla tider. Jag ser något som jag gillar, något som någon annan har skapat, någon annanstans i världen. Jag lånar och så lägger jag till lite eget. Som alltid i mänsklighetens historia, mönster och former vandrar gränslöst, stannar till här och där och får ny skepnad.

Det här broderiet påbörjades när jag gick på kurs tidigare i somras, titta HÄR. Det blev liggande ett tag, men nu är det igång igen. Många mer stygn ska det bli innan broderiet monteras till en kudde.

Trädet har jag lånat från ett tyg inköpt i Indien för snart 20 år sedan. Nu får trädet en ny hemvist i form av yllebroderi. HÄR finns mer om tyget.

För något år sedan gjorde jag ett annat försök med trädet. Men det kändes inte riktigt bra och nu ligger broderiet som ett UFO. Kanhända tar jag tag i det igen.

Fint, roligt, tänkvärt och inspirerande

Fina, roliga, tänkvärda och inspirerande saker såg jag på ett par slöjd- och hantverksutställningar i Linköping igår.

På Östergötlands museum visar studenter från kandidatprogrammet Slöjd, Hantverk och Formgivning på Linköpings universitet sina examensarbeten. Lina Niklasson har stickat tröjan på första bilden. Hon säger: ”Handkraft är politik och med handkraft kan vi förändra världen”.

Linnéa E Johansson har också stickat. Hon har undersökt tekniken tvåfärgad brioche och stickat överdelar med inspiration från naturen.

Utställningen hänger t o m 2018-09-08. Se mer HÄR.

Den som vill se den innehållsrika utställningen 100 Folk i de fina lokalerna hos Hemslöjden i Östergötland får skynda sig. Utställningen avslutas nu på lördag 2018-08-18. Cirka 100 utställare visar sina personliga tolkningar av begreppet folkkonst. Jag fokuserade, som vanligt, på textilierna. Det finns många fler intressanta textilier än de få saker jag visar här. Och det finns förstås många andra material representerade. HÄR finns information.

Mikaela Bergqvist har sytt tvistsöm.

Ulla Thorsell har gjort väskan i återbrukat material.

Nina Isevall har sytt topparna i boro-teknik, detalj nedan. I bakgrunden skymtar Eva Danielssons jacka i shibori, etsbad och sashiko.

Textila spår i Målhammar

Utflykten häromdagen, som tog mig norr om Mälaren, hade två mål. Dels var jag hos Lata Pigan, titta HÄR, och dels i Målhammar. I Målhammar såg jag utställningen Textila spår, tyger och kläder från 1900-talet, fram till 1970-talet. Utställningen är producerad av Lata Pigan och Teda Art Project.

Textilierna som visas kommer från en tid då hållbarhet var självklart. Mönster, material, former och tillverkning; allt är gjort för att hålla ett bra tag, både när det gäller estetik och slitstyrka. Tanken var inte att textilierna skulle bytas ut mot nya, snabbtillverkade produkter efter bara några månader.

Det finns så mycket snyggt på utställningen. Fint exponerat är det också. Viola Gråsten, Bohusstickning, Marimekko, Lisbet Jobs, Ripsa, Astrid Sampe och många fler är representerade. Jag njuter!  Ett besök rekommenderas för alla som är intresserade av mode, formgivning och/eller textil.

Utställningen är öppen fredag – söndag kl 12.00 – 16.00 t o m 2018-09-02. Under utställningsperioden ges en rad föreläsningar och workshops på kvällstid, föranmälan krävs. Information finns HÄR hos Teda Art Project på Facebook.

Utflykt till Vela

Idag har jag varit i Vela, strax utanför Enköping. Där, runt hörnet, har Lata Pigan två lador fulla med saker, exklusiv vintage blandat med lite mer vanlig second hand.  ”En dröm!” förstod jag att några ivriga holländska besökare utropade med lyckliga leenden.

Ett helt rum är fullt med tyger, både välkända tyger av kända formgivare och annat fint passande en mindre börs. Mitt enda inköp blev ett par småblommiga tygbitar för en tjuga, men jag ångrar att jag inte köpte det rödbruna tyger med blommor och ränder också.

Och så finns det kläder, mest begagnat men även obegagnat.

Och massor med porslin. Och mängder med andra saker, pryttlar och grejer överallt. Lata Pigan har öppet under sommaren, nu i augusti torsdag – söndag 11 – 17. Se till att ha gott om tid! HÄR finns Lata Pigan på Facebook, på Instagram @latapigan.

På bibblan

 

Vilket privilegium att ha biblioteket i nästa kvarter!  Efter drygt 1 1/2 år som stadsbo känner jag mig fortfarande lika lyxigt lycklig över att nästan bo granne med Eskilstuna stadsbibliotek. Där sitter jag bekvämt och läser tidningar. Jag bläddrar i böcker och lånar hem en del. Ibland lyssnar jag på levande musik eller hör en föreläsning och ibland ser jag fina utställningar. Just nu t o m 2018-08-17 visas charmiga, fantasieggande skulpterade figurer av Stanislaw Lux. Se mer HÄR på hans hemsida.

Världsbroderidagen 30 juli

Den 30 juli firas världsbroderidagen, HÄR på Täcklebo Broderiakademis hemsida finns information. Jag tänkte tjuvstarta firandet genom att ge bort några exemplar av en mönsterritning till en märkduk från Örebro Läns Hemslöjd.

För bortåt 40 år sedan tog hemslöjdsbutiken i Örebro, numera nerlagd, fram en materialsats till en märkduk, en bearbetning av ett korsstygnsbroderi daterat 1816 från Örebro läns museum. Förgäves letar jag efter förlagan på digitalt museum. Materialsatsen såldes i mängder. Den kunde förstås köpas i butiken, men framförallt såldes den genom ICA-kuriren. Materialsatserna är slut sedan länge. Men för några år sedan fanns det en hel del mönsterritningar kvar och de såldes ut vid en rea i museets shop. Jag köpte några exemplar. Kanske, förhoppningsvis, finns en komplett materialsats och/eller en uppsydd märkduk att se i Örebro läns slöjdförenings samlingar på länsmuseet.

I en låda i mitt källarförråd är mönsterritningar inte till någon glädje, så nu ger jag  bort varsin till de fem första som mejlar sitt intresse till elisabet.textilainslag(snabela)telia.com.
UPPDATERING. Det gick snabbt, nu är de fem ritningarna slut.

 

Färgar broderigarn

Färgning på gång! Jag fyller på lagret med ullgarn till broderi, finns i min lilla butik, titta HÄR.

De här sju garnhärvorna är färgade i serie i samma bad. Jag startade med ljusblått. Till nästa härva fyllde jag på med mera blått färgpulver (syrafärg från Färgkraft). Sen hällde jag i ett par omgångar turkos och till slut en aning gult. Det betyder att det bara gick åt ca sex liter vatten för att färga sju hekto garn. Men det innebär också att jag inte kan åstadkomma exakt samma infärgningar igen. Vill jag ha koll på kulören så får jag göra en färgblandning åt gången. Mer vatten gick det förstås åt till att skölja garnet, men de sista sköljvattnen och även blötläggningsvattnet används till att vattna växterna på balkongen.

Ett par omgångar till ska färgas. Grönt, orange och lila behövs. När garnet sedan är flätat är det dags att skicka iväg några beställningar. Till Ullfestivalen hos Båvens Spinnhus i Sparreholm 2018-08-25 tar jag med mig garn, titta HÄR. Då vill vi ha uppehållsväder, men fram till dess kan det gärna komma regn varje dag.

Färgar tyg i burkar

Rallarros, johannesört, lupin, färgkulla, älggräs, måror och andra fina färgväxter ser jag utefter vägarna när jag cyklar. Men jag har inte stannat och plockat. Istället, när jag fick lust att färga häromdagen, gick jag ett par minuter hemifrån och tog lite renfana, som växte på en bortglömd jordplätt intill järnvägen mitt i stan.

Nu står tre burkar i värmen på balkongen. I burkarna finns knyten av linnetyg. Förutom renfana innehåller knytena lite järnskrot, skal av gul och röd lök, några nypor koschenill (från en vän) och en aning torkad färgkulla (från en vän). Runt en del knyten har jag lindat järntråd (från en vän) och runt andra knyten är det gummisnoddar. Burkarna får stå där ytterligare några dagar innan jag öppnar och tar upp tygerna. Alla tyger brukar bli fina, även om resultatet ofta inte alls blir som jag föreställt mig.

Jovisst, jag är medveten om att linne egentligen inte bör ligga i vatten i flera dagar och att fibrerna bryts ner av rost. Men allt behöver inte hålla för evigt.

 

Vill se mer!

Frövifors Pappersbruksmuseum har ett arkiv med tusentals handlingar och föremål som berättar om tillvaron i Frövifors, på bruket och i brukssamhället. Där finns också dokument som ger en inblick i livet på de herrgårdar och gods där ägarna till bruken i trakten bodde. I en av årets sommarutställningar visas ett urval av arkivets innehåll. Ett litet urval sägs det, men ändå så mycket att det går att tillbringa en god stund med att titta på, diskutera, spekulera kring och fantisera om det som visas.

Det kliar i mina fingrar efter att få bläddra i de vackra löningsböckerna från Hinsebergs herrgård i mitten av 1800-talet. En av böckerna ligger uppslagen i glasmontern och där finns uppgifter om Hedda Ekströms avlöning under några år. År 1845 fick hon för ett års arbete 25 riksdaler, 2 par kängor värda 5 riksdaler, 2 par skor för 4 riksdaler samt 2 riksdaler för städsel 1846. Kanske något sorts förskott?

Längre ner på samma sida finns Heddas betalning något år senare. Då har lönen höjts till 30 riksdaler. Förutom kängor och skor får hon även ull och klänningstyg. Jag blir så nyfiken. Spinner hon ullen själv? Syr hon sin klänning? Hur länge är hon anställd på Hinseberg? Vad har hon för arbetsuppgifter på gården?

I samma monter ligger också en anteckningsbok med fint marmorerat omslag (som jag tyvärr inte lyckades fotografera genom glas och med ljusreflexer). Enligt utställningstexten innehåller den recept och andra anteckningar från Hinsebergs herrgård, möjligen från 1700-talet. Undrar vad som döljer sig i boken. Tänk om jag fick titta lite! Kanske finns det fler växtfärgningsrecept, som det här på ett löst blad från samma herrgård, ”Nankinsfärg på Bomul och linne” med grankottar i kopparkittel.

Ur arkivet är en av tre sevärda sommarutställningar på Frövifors Pappersbruksmuseum i år. De övriga är Extrakt, papperskonst av Cecilia Levy, och Build/Bind, slututställning från bokbindarutbildningen på Leksands Folkhögskola. Utställningarna pågår t o m 2018-08-31, läs mer HÄR.

Behöver jag en till tröja?

Behöver jag en till tröja? Nej. Behöver jag en stickning? Ja, jag har behov av något som håller händerna sysselsatta utan att hjärnan är påkopplad hela tiden. Så nu blir det en likadan tröja som jag stickat tidigare, titta HÄR, en tröja som jag trivs väldigt bra i. Men den här gången väljer jag enfärgat.

Två kilo ut och två kilo in

I nästan 20 år hade jag de här riktigt fina garnerna i min ägo, specialkvalitéer från Wålstedts Textilverkstad. Garnet är avsett till vadmalsvävning. Varpgarnet på koner har S-snodd och inslagsgarnet på härvor har Z-snodd. Dåligt samvete har jag haft för att jag aldrig satte igång med att väva den där vadmalen som jag tänkt. Nu blir det till slut vadmal av garnet i alla fall, inte hos mig, utan på Färgargården i Norrköping. Jag är så glad att garnet kommer till användning. Och det kändes också bra att garnlagret minskade med drygt två kilo.

Emellertid, det dröjde inte många dagar innan lagret fylldes på med ungefär samma mängd garn, två kilo redgarn som ska färgas. Det ska bli fina kulörer till yllebroderi och till fler halsduksvävar i dubbelväv och färgeffekt.

Köpt ”ny” klänning

Kikade in på KFUM:s second hand och tyckte det var lite dyrt (skojar!) med 25 kronor för en fräsch klänning från Masai. Som tur var så hade de rea med 30 % rabatt. 18 kronor för en riktigt fin klänning – ett bättre köp går väl knappt att göra!

Lagat med stygn

Ulf Jansson svarvar skålar i gran. Om skålarna spricker, hamnar de då på sophögen? Nej, då lagar han dem med fina stygn. Skålarna fotade jag på utställningen Från rot till barr på Norrköpings Stadsmuseum, pågår t o m 2018-08-31, titta HÄR.

 

Jag går på kurs

Plötsligt fick jag lust att göra något extra roligt. Som tur var så fanns det plats kvar den här veckan på Carina Marklunds kurs i yllebroderi på Eskilstuna Folkhögskola, bara några minuters promenad hemifrån. I två dagar har vi hållit på nu. Vi resonerar om metoder, färger, former och stygn med Carina och med varandra. Några lägger snabbt stygn vid stygn, medan andra, dvs jag, är lite långsammare i tanke och handling. Men det är ju ingen brådska. Jag sitter där och syr tillsammans med de andra, har det bra, kopplar av och får nya impulser.

Samlar på gamla mattor

Jag samlar på gamla trasmattor. Inte så att jag köper och lägger på hög, nej, jag samlar på bilder av gamla trasmattor. Mattorna kan gärna vara tunna, långa och smala.  Speciellt gillar jag att studera väverskans randmod eller randhuvud. Monica Hallén skriver i sin bok I trasmattans värld: ”Randhuvud, randmod – hade den väverska som med små medel lyckades göra vackra randningar i spännande och oväntade kombinationer”.

I den här mattan, som jag har fotograferat på Färgargården i Norrköping, har väverskan fått ihop en fin helhet av många olika trasor i små mängder.

Utflykt till Färgargården

Häromdagen åkte vi till Färgargården, vackert belägen i utkanten av Norrköping. En samling byggnader har flyttats från olika håll och byggts upp invid Motala ström. Det lilla färgeriet kommer från Dala Floda. Det finns en stamp också, som behöver lite underhåll, och flera andra byggnader som tillsammans bildar en trevlig miljö vid vattnet.

De stora färgkaren är inbyggda runt murstocken och eldas underifrån med ved.

Nu var det betbad med alun i ett av karen och färgbad med gul bresilja i ett annat. Ett ylletyg färgades genom att vevas runt i badet på en härvel. Det såg ut att bli en jämn och fin infärgning.

Förutom att sköta vedhuggning, eldning, färgbad och alla andra sysslor runt omkring så hinner personalen också svara på frågor och förklara processen för vetgiriga besökare.

Färgargården tillhör Norrköpings Stadsmuseum. Till Stadsmuseet, och till grannen Arbetets Museum, kommer man på 10 minuter längs en fin promenadväg utefter vattnet. HÄR finns mer information.

Korsstygn

I mitt huvud finns en ungefärlig bild av vad detta ska bli. Än är det för tidigt att säga om det blir som jag tänkt. Kanske går stygnen iväg någon annanstans.

Positiva och negativa åttabladsstjärnor blir det till en början. Jag gillar mönsterformerna och har sytt dem tidigare, t ex i mitt broderi i utmaningen Stygn varje dag 2017, titta HÄR. Tyget är ett linnetyg färgat med rost. Egentligen passar det inte så bra till trådbundna stygn. Tyget är lite för fintrådigt och dessutom har det inte samma täthet i varp och inslag.

Jag syr några trådar då och då och ser vad som händer. Jag har ingen brådska.

Glad midsommar!

För en månad sedan, när vi besökte Jan Karlsgården på Åland, var midsommarstången lite sliten. Girlanderna från förra året var bruna och torra och granruskorna hade mist sina barr. Men de fina papperskronorna hade klarat vintern förvånansvärt bra.

Årets papperskronor fick jag se när en trevlig guide låste upp och släppte in mig i ett lite hemligt rum i en av stugorna på området. Det hade varit roligt att vara med och se tillverkningen också, men jag är glad att jag fick komma in i det låsta rummet.

Läs mer om midsommarfirande på Jan Karlsgården HÄR och HÄR.

 

Staffan Westerberg på Eskilstuna Konstmuseum, del 2

 

Staffan Westerbergs kreativa värld har flyttat in på Eskilstuna Konstmuseum över sommaren. Som sagt, jag har ingen relation till Staffan Westerberg och hans figurer. Lillstrumpa, Vilse och de andra har inte påverkat mitt liv. Men utställningen berör mig. Alla föremålen, figurerna, skisserna, bilderna och filmerna får mig att känna allvar och sorg, men även kreativ lust och barnslig glädje. Jag hör mig själv fnittra emellanåt. Utställningen pågår t o m 2018-09-09, mer information HÄR.

 

Staffan Westerberg på Eskilstuna Konstmuseum, del 1

Jag har ingen relation till Staffan Westerberg och hans figurer. Lillstrumpa, Vilse och de andra har inte påverkat mitt liv. När programmen sändes i TV var jag i fel ålder, hade kanske inte ens en apparat och förresten har jag nog aldrig varit en flitig TV-tittare. Ändå, jag blir betagen av utställningen som pågår i sommar på Eskilstuna Konstmuseum. Jag visar snart fler bilder. Utställningen kan ses t o m 2018-09-09, mer information HÄR.

Det mörka rummet (svårt att fota!) är fullsmockat med saker från Staffan Westerbergs kreativa liv. Men det första jag ser är trasmattorna på golvet. Den som vävt mattorna har använt sin begränsade tillgång på trasor på ett beundransvärt sätt och vävt den typ av trasmattor som jag kanske gillar allra mest. Mönstret i randningarna är inte alltid helt uppenbart. Jag får leta lite med ögonen för att hitta en rapport. Nörd?

 

Fritt broderi?

Fritt broderi – ett uttryck som jag undviker, helt enkelt för att det ofta är oklart vad som avses. En definition är att stygnen i fritt broderi inte sys över räknade trådar. Motsatsen är då trådbundet broderi där stygnen följer trådarna i tyget, så som t ex korsstygn vanligen sys.

Duken på bilden har legat ofållad sedan jag broderade den för bortåt 50 år sedan. Jag köpte en materialsats. Någon annan har tecknat mönstret, valt tyg, fört över motivet till tyget, bestämt vilket garn, vilka färger och vilka stygn som ska användas. Sedan har jag försökt följa instruktionerna så noga som möjligt.

Nu har jag tagit mig friheten att klottra med korsstygn på duken. Mönster, figurer, garn, färger, storlek på stygnen och allt annat bestämmer jag själv. Jag syr fritt, helt efter eget huvud, men räknar trådarna i tyget.

Enligt definitionen är den ursprungliga duken sydd i fritt broderi, medan mina korsstygn inte är fria. Jag känner mig dock mer fri och befriad i mitt broderi nu än jag gjorde för 50 år sedan.

Tröja till mig själv


Tröjan som jag visade HÄR är klar nu. Framsidan har stora rutor i blåturkos och baksidan har mindre rutor i fler färger. Jag ändrade lite i beskrivningen. Sidostyckena, orange, gjorde jag lite smalare och ärmarna lite längre. För att strama in vidden i halsen och nertill blev det en I-cord istället för resår.

Den lätta ull/silkeblandningen gör tröjan perfekt att ha på sig när vi åker iväg på fina cykelvägar och badar, på morgnarna innan den ovanligt varma försommarsolen börjat gassa ordentligt. Tröjan ligger på en brygga i Mälaren, knappt 15 kilometer från stan.

 

Bästa läsningen

 


Häromdagen låg de här två i brevlådan, bästa läsningen. Hemslöjd nr 3 2018 och Väv (Vävmagasinet) nr 2 2018. Så härligt att det finns människor som lägger ner så mycket arbete och engagemang på att söka intressanta utövare och infallsvinklar, på att skriva, fotografera och sammanställa och sedan låter oss ta del av allt detta. Jag får en lång njutningsfylld fikapaus i skuggan på balkongen. I Väv kan man bl a läsa om Josefin Gäfvert, Vega Määtä Siltberg och Moa Wallman, unga väverskor/textilkonstnärer som inspirerar och ger hopp om vävningens framtid och utveckling. I Hemslöjd finns en krönika om fotboll, om killar som vill sy och som önskar sig symaskiner i present. Hur hänger det ihop? Jo, de syr flaggor och banderoller för att hylla lag och spelare!

Trä + knutar

Trä och knutar kombinerar Linda Myllykoski i sina snickrade sittmöbler. Hon visar att makramé går att använda på ett annorlunda och, i alla fall för mig, nytt sätt. Så snyggt! Finns att se på sommarens utställning Nitti på Eckerö Post och Tullhus, Åland. Utställningen firar att det är 90 år sedan Ålands hemslöjdsförening, numera Ålands slöjd & konsthantverk,  bildades. Läs om utställningen HÄR.

Trasmattor på Åland

Det går inte att undvika att ögonen fastnar på textilier. I huvudbyggnaden på Jan Karlsgårdens friluftsmuseum (titta HÄR) på Åland täckte de här trasmattorna golvet i salen. Mattorna är randade på ett sätt som är typiskt för Åland. Breda fält, vävda ”en om en” med en stor variation av olika trasor, avgränsas av smalare ränder i klara färger. Ett suveränt sätt att få en helhet av ett begränsat material!