Kycklingar i repris

De här små kycklingarna, fyra centimeter höga + kam, har jag visat tidigare. Någon kanske är sugen på lite påskpyssel, så här kommer de igen.

För den som har lite kläde eller liknande i gömmorna är det bara att följa beskrivningen och sätta igång. För den som inte har material hemma har jag plockat ihop materialsatser som innehåller tyg till fyra kycklingar, två klargula, en senapsgul och en svart, pärlor till ögon och ull till stoppning. Nål och tråd ingår inte. Priset är 40 kr + porto. Maila beställningen till elisabet.textilainslag@telia.com. Erbjudandet gäller t o m söndag 2020-04-05, om materialsatserna inte har tagit slut innan dess.

Uppdatering 2020-04-03: Materialsatserna är slut!

Stickat och valkat

Två nålrullar, nålbrev, har jag stickat och valkat efter Tant Koftas beskrivning. Hon startade en gemensamhetsstickning (en KAL, knit-a-long) för ett par veckor sedan. Instruktioner finns på Facebook och på Instagram, sök tantkofta. På Instagram finns det också massor med fina nålrullar att se, #koftansnålrulle.

Materialet fanns i min korg med restgarner i tjocklek ungefär som 6/2, dvs ca 3.000 m/kg. Det turkosa kommer från Rauma Ullvarufabrikk, det gula från Kampes Ullspinneri och det röda från Östergötlands Ullspinneri. Jag valkade ihop stickningen genom att lägga de stickade bitarna i varmt såpvatten och sedan rulla och massera dem mellan handflatorna. HÄR visar jag hur den turkosa nålrullen såg ut i ett tidigare skede.

Kanske kan jag få lite ordning bland alla mina synålar genom att sticka fler nålrullar och sortera upp nålarna. Den turkosa nålrullen innehåller chenillenålar med spets nr 22. I den röda finns också chenillenålar med spets, men av lite varierande storlek.

Distanskurs på distans

Jag hade sett fram emot att åka till Sätergläntan några dagar och träffa lärare och kurskamrater på distanskursen Analys och rekonstruktion väv. Men som så mycket annat just nu så är träffen inställd. Istället möts vi digitalt i Google Classroom med föreläsningar och redovisningar. Vi började igår (2020-03-27) och fortsätter ett par dagar till framför våra skärmar. Gårdagen fungerade väldigt bra. Men vi saknar nog alla det taktila, att känna varandras provvävar med händerna, och att titta noga på trådar och bindningar.

HÄR finns alla blogginlägg om kursen.

Matta och Maria

Som en akvarellmålning ligger den på golvet i Fors kyrka här i Eskilstuna, kormattan av Birgitta Hagnell-Lindén (1932 – 2018). Läs om konstnären HÄR. (Min favoritduk, formgiven av Birgitta Hagnell-Lindén för hemslöjden i Örebro har jag visat tidigare, titta HÄR.)

Fors kyrka, fint belägen vid Eskilstunaån, har stått på platsen i bortåt tusen år. Tidigare fanns där en träkyrka. Sitt nuvarande utseende fick kyrkan efter renoveringar och tillbyggnader på 1600-talet.

Idag den 25 mars på Vårfrudagen eller Marie Bebådelsedag passar det extra bra att visa en medeltida skulptur från kyrkan. Maria sitter hos sin mamma Anna med Jesus i knät.  Den här typen av avbildning med tre generationer kallas ”Anna själv tredje”, titta HÄR. Undrar vad mamma Anna sa när flickan kom hem och berättade att hon var gravid.

Tillbaka till mattan. Den är lite sliten och det är inte så konstigt. Många fötter har trampat på den sedan tillkomsten 1989.

Signaturen tolkar jag som BH-L x HD. Att BH-L står för Birgitta Hagnell-Lindén är tveklöst. Och HD står nog för Birgittas medhjälpare i vävstolen. Någon som vet vem HD är/var?

 

Stickar på balkongen

Vårsolen lyser och jag sitter på balkongen och stickar. Det ska bli en nålrulle, ett stickat nålbrev. Det är Tant Kofta som bjuder på en KAL nu under några dagar. KAL = knit-a-long = sticka tillsammans. Att sticka tillsammans på avstånd passar ju extra bra nu, när vi ska försöka undvika sociala kontakter. Lotta, Tant Kofta, kommer med ett nytt moment i stickningen med ett par dagars mellanrum. Nästa uppgift blir att valka nålrullen. Instruktionerna finns både på Facebook och på Instagram, sök efter Tant Kofta. På Instagram går det också att dela med sig av sin stickning och se hur andras nålrullar växer fram, #koftansnålrulle. 

Glesare varp

Vävningen av prover fortsätter till distanskursen Analys och rekonstruktion väv som jag går på Sätergläntan (följ mina inlägg om kursen HÄR). Jag tittar på en liten tygbit från skolans samlingar och försöker komma så nära som möjligt. Den lilla tygbiten har sex trådar per centimeter i ena riktningen. Nu har jag testat med två trådar i rör i en 30-rörssked. Jag har klippt ner provet och det var som jag misstänkte. Väven drar ihop sig en hel del på bredden, cirka 10 %, och är alltså tätare än ursprungstyget. Jag drar ut varptrådarna ur skeden och skedar om i en 55-rörssked med en tråd i rör. Förhoppningsvis blir det bra.

Nästa kurstillfälle skulle ha skett om drygt en vecka. Men det blir ingen resa till Sätergläntan. Istället träffas vi digitalt.

För den som inte väver: I vävskeden fördelas varptrådarna på bredden. En 30-rörssked, skrivs 30/10, har trettio springor per 10 centimeter. Om jag trär en tråd i varje springa får jag alltså tre trådar per centimeter, trär jag två trådar i varje springa blir det sex trådar per centimeter och tre trådar per springa blir nio trådar per centimeter. Vilket trådtäthet och vilken sked som är lämplig beror t ex på garnets tjocklek och på vävbindningen.

Väver prover

Jag förskedar en provväv. I distanskursen som jag går på Sätergläntan, Analys och rekonstruktion väv (titta HÄR), har jag tittat noga på en liten tygbit. Jag väver prover för att hitta ett sätt att väva ett nytt tyg som liknar den lilla tygbiten så mycket som möjligt. Det kommer mer så småningom.

Vävskeden på bilden, tillverkad av Gunnar Anderssons Vävskedsverkstad, följde nog med en gammal sned vävstol som jag köpte 1973. Vävskedsverkstaden startade 1926. Redan året efter fick de en silvermedalj för sina produkter och ett år senare en guldmedalj. Telefonnumret gäller fortfarande. Den som ringer kommer till GAV Glimåkra AB på Vävskedsvägen i Oxberg, titta HÄR.

När varpen är i vävstolen kan jag solva och knyta upp tramporna på flera olika sätt och ändå få exakt samma utseende på tyget. Jag ritar och ändrar och försöker hitta en variant med en solvordning som är lätt att följa och en trampordning som känns bekväm både för fötterna och för minnet.

Nålar

Det finns en del i mina gömmor. Nu letade jag efter ryanålar, grova nålar utan spets för att sy ryastygn med på ett speciellt bottentyg, inköpt eller vävt hemma i vävstolen. De fanns i den här asken.

När jag sökte efter ryanålarna hittade jag den här nålen också, utan spets och med två ögon. Den kan jag nog använda som hjälpmedel när jag ska trä ett band eller en resår genom en kanal. Men varför finns det två ögon?

De här redskapen hittade jag också i ett skåp. De ser ut som extremt tunna virknålar. Men vad har de använts till? Till riktigt tunna virkade spetsar, till att sy tambursöm eller något helt annat? Jag vet inte. Redskapet till vänster har en skruv i botten som vidgar och sluter en öppning i andra änden så att det går att stoppa in krokar av olika tjocklek. Nästa har en fast krok. De tre till höger har krokar som går att ta loss och stoppa in i skaftet. Längst till höger är kroken instoppad i sitt fodral, dvs skaftet.

Åländska ryor

Om några dagar ska jag prata om ryor (inte mattor, utan vävda ryor för bädden) hos en förening och förbereder mig genom att leta och sortera bland alla mina foton. Den här bilden dyker upp, tagen för ett par år sedan på Ålands museum i Mariehamn. Jag minns hur glad jag blev när jag fick se att museet har en rya. Dubbelnockad är den, dvs den har ryaknutar på båda sidor, och värmde nog skönt i släden. Ovanlig och exklusiv, tänkte jag. Men när jag plockar fram boken som jag köpte på museet ser jag att det finns många bevarade dubbelnockade ryor på Åland. Det finns många äldre ryor överhuvudtaget, drygt 70 presenteras i boken. En del finns i samlingarna hos Ålands museum, andra hos privatpersoner. ”Ärvts inom släkten” står det ofta. Boken hamnade oläst i bokhyllan när vi kom från semesterresan. Men nu ska jag läsa, bla om slottsryor i Kastelholm på 1500-talet, om båtsmansryor, om mönsterformer och om ”rysätterskor”, kvinnor som gick runt i gårdarna och vävde ryor.

Den åländska ryan är utgiven av Ålands Marthadistrikts hemslöjdssektion.

Hållbart?

Ofta handlar jag begagnat, men trikå som jag har direkt mot kroppen köper jag helst nytt. Den här tröjan är märkt Our Best Basics made with organic cotton. ”Organic cotton”, ett material som ska vara lite bättre än en del andra och det låter som ett bra och hållbart val. Men tillverkningen av tröjan är ju så dålig! Jag hade bara haft den på mig en liten stund när jag kände hur halsringningen började töja ut sig och tröjan hasade ner mot axlarna.  Jag, som har kunskap och material, åtgärdar problemet genom att sy på ett band som håller in vidden i ringningen. Men vad gör den som inte kan? Slänger tröjan eftersom den känns så obekväm?

Ryor på Sörmlands Museum

I Sörmlands museums samlingar finns tre gamla ryor. Rya, då tänker vi kanske matta, men de här ryorna har aldrig använts på golvet, utan som täcken. För drygt 15 år sedan tittade jag på ryorna tillsammans med dåvarande hemslöjdskonsulenten Lille-Mor Boman. För några dagar sedan var det dags igen. En vävande kollega, Åsa Viksten Strömbom, och jag fick möjlighet att studera ryorna tillsammans med hemslöjdskonsulent Maria Neijman. En konservator fanns hela tiden med i bakgrunden och såg till att de slitna och ömtåliga textilierna hanterades på ett bra sätt. Vi tillbringade ett par intressanta timmar med de gamla ryorna. Om och hur vi går vidare efter det här besöket har vi inte bestämt, men något händer säkert.

Här kommer lite kortfattade noteringar om de tre ryorna.

Ryan på den översta bilden har med största sannolikhet använts i båt ute på Östersjön vid övernattning i samband med fiske. Den är hopsydd av tre våder, med bredden ca 83, 83 respektive 61 cm. Bottenväven är vävd i liksidig kypert och nockorna (=”tofsarna”) är inlagda i botten på ett sätt som gör att de inte syns på slätsidan. Där nockorna är slitna syns hur de är fördelade oregelbundet över ytan. Inventarienummer SLM 9210, titta HÄR.

Nästa rya är vävd i två våder i inslagsrips med ett ganska regelbundet mönster i brunt, vitt och gult mellan nockraderna. Nockorna är till stor del utslitna. Inventarienummer 3203, titta HÄR.

Den tredje ryan är vävd i bunden rosengång i många färger. Bindningen är oliksidig och rosengångens rätsida ligger på ryans slätsida. Det finns ingen rapport i rosengångsbårderna. Mönstret på de två våderna stämmer så när som på en bård i ena kanten. Nocken bildar rutmönster i gult och vitt. Inventarienummer 3204, titta HÄR.

 

Erbjudanden i butiken

Passa på att fylla på ditt lager av broderigarner! Just nu, t o m 2020-03-15, lägger jag till 3 extra flätor vid beställning av ullgarn till broderi. I vanliga fall kostar 12 garnflätor 100 kr. Nu blir det 15 flätor för 100 kr. Porto tillkommer. Titta HÄR i butiken på bloggen.

Det finns också buntar med mindre bitar av kläde (ylletyg), 6 tygbitar för 50 kr.

Tradition och förnyelse

Indigo, ikat och lingarn. Det var första mötet med vävning för dem som började år 1 i höstas på vävutbildningen på Sätergläntan. Ribban sätts högt.

Det går att studera vävning tre år på skolan. Studenterna får gedigna, grundläggande kunskaper som bygger på traditionella metoder, material och uttryck. Kunskaperna leder sedan vidare till nya vävar och till projekt som uppmuntrar experiment. Jag, som inte har vävt så mycket de senaste åren, får ny vävlust och energi av ett besök i vävsalarna.

Analys och rekonstruktion av väv

Känna, titta, reflektera, dokumentera, analysera, lyssna, lära. Det har jag gjort i fyra intensiva dagar som deltagare i kursen Analys och rekonstruktion väv. Kursen ges som distansutbildning på Sätergläntan med Marie Ekstedt Bjersing som fenomenal lärare. Nästa träff är i slutet av mars och då ska vi redovisa provvävar till de individuella projekt som vi har valt att jobba med. Jag längtar efter att sätta igång!

Ännu en blommande kudde

Det nya året (2020) har börjat med mycket yllebroderi för min del. Nu är ännu en kudde klar. Det här motivet har jag använt med lite variation flera gånger tidigare, titta HÄR. Om jag är sugen på att brodera, men inte riktigt har lust att hitta på något helt nytt, då kan det bli så här. Emellanåt säljs en kudde och det ger mig anledning att sy en till.

Garnet har jag färgat och det mesta är samma sorts garn som finns HÄR i min butik på bloggen. Till stjälkar, knutar och bottensöm har jag tagit ett tjockare garn. Ylletyget som jag använder till botten och till applikationer heter ”Polar” och det köper jag hos Harry Hedgren, titta HÄR. Vitt ”Polar” passar utmärkt att färga och ibland stoppar jag ner en tygbit i grytan när jag färgar garn.

Färg, form och teknik

Först såg jag färgerna och formerna i utställningen med Mia Tingvalls vävda bilder och jag gillade det jag såg. (Tyvärr gör mina bilder inte rättvisa åt färgerna som är mycket klarare i verkligheten.) Sedan tittade jag närmare och såg de varierande ytstrukturerna. Då tyckte jag ännu mer om hennes vävar. Hon kan vävning och hon är säker på vad hon gör.

Jag gissar att varpen är solvad rakt genomgående på åtta skaft. Drälltekniken utnyttjar hon här och där i bilderna som ränder med omväxlande varp- och inslagseffekt. Övriga ytor är inplockade i tuskaft och i olika kypertvarianter. I vissa bilder ligger varpen lodrätt och i andra vågrätt. Ibland syns den mångfärgade varpen och ger extra effekter och ibland döljs varpen av inslaget. Så skickligt och finurligt använder hon sig av vävningens möjligheter.

Mia Tingvalls vävar visas på Konstfrämjandet i Eskilstuna t o m 2020-02-20. Titta HÄR för öppettider och annan information. HÄR finns Mia Tingvalls hemsida.

I bokhyllan

”Allt finns på nätet”. Jo, så är det. Men visst kan det vara roligare med böcker, som till exempel den här lilla innehållsrika boken, inköpt på ett antikvariat för många år sedan. En riktig pärla är den, Montera handarbetet av Grete Krøncke, ICA bokförlag 1980. Baksidestexten berättar om innehållet. Köp, om du råkar få syn på den någonstans!

Framdukat

Imorgon är det dags! Årets upplaga av Vinterspår startar, kulturhelgen med evenemang runt om i Lindesbergs kommun. Mina handfärgade ullgarner till broderi är framdukade på Frövifors Pappersbruksmuseum. Det finns ungefär lika många kulörer på garnet som utställare på pappersbruksmuseet, ett 40-tal. Broderade kuddar, handvävda sjalar, materialsatser till yllebroderi och lite annat textilt har jag också dukat upp.

Vinterspår pågår 1 – 2 februari 2020, öppettider kl 10.00 – 16-00. HÄR är programmet. Jag finns på pkt 97. Hoppas vi ses!

En kudde är klar

För ett par veckor sedan visade jag början till en broderad kudde, titta HÄR. Nu är kudden klar och så här blev den. Jag ville att intrycket skulle bli lite spretigt och lite skirt. Ett tillägg av ytterligare en färg, krapprött, fanns det tankar om, men det valde jag bort. Jag provade med att sy dit ett par blad, men dem valde jag också bort. Stygnen jag har använt är stjälkstygn, ett mellanting mellan stjälkstygn och plattsöm, franska knutar, efterstygn, ett mellanting mellan kedjestygn och Y-stygn samt några enstaka stygn i plattsöm. Det här var ett roligt broderi och det blir nog en eller ett par varianter i andra färger. Men vilken färg på bottentyget? Jag har svart, vitt och ockra.

Märta Måås-Fjetterström på Stockholms slott

För 100 år sedan, 1919, startade Märta Måås-Fjetterström, MMF, (1873 – 1941) en vävateljé i Båstad. Ateljén finns fortfarande kvar, läs mer HÄR. Snart fick celebriteter som kung Gustav V och kronprinsen som sedan blev Gustav VI upp ögonen för de unika mattorna som vävdes i ateljén och kungafamiljen blev trogna kunder. Det är anledningen till att 100-årsjubileet firas med en praktfull utställning just på Stockholms slott. Se den om du har möjlighet, pågår t o m 2020-04-19.

De ca 60 vävnader för golv och vägg som ställs ut är dels kungafamiljens privata, dels inlånade från privatpersoner och institutioner. Bara att organisera inlånen måste ha krävt en enorm arbetsinsats.

De traditionella skånska allmogevävarna, där åttabladsstjärnan ofta ingår, var en av MMF:s inspirationskällor. Hon lärde känna de skånska textilierna som chef för Hemslöjden i Malmö. Hennes formspråk uppfattades emellertid som allt för modernt och hon höll sig inte inom de traditionella ramarna, enligt föreningens styrelse. Det resulterade i att hon fick sparken 1911. Under några år var hon sedan chef för Lilli Zickermans vävskola i Vittsjö. År 1919 valde hon att starta sitt eget företag och tog med sig några skickliga väverskor till den nya ateljén i Båstad.

Mattorna från Båstad visades på stora utställningar runt om i världen och intryck från alla resor lämnade spår i MMF:s formgivning. Väven nedan, formgiven 1927, är inspirerad av husen i italienska Perugia. Observera åttabladsstjärnorna!

Mattan i bakgrunden, ”Korgmattan”, med sin strama form är från 1936 och ställdes ut tillsammans med möbler av Carl Malmsten på världsutställningen i New York 1939.

Den här mattan, ”Blåplump” visades också på världsutställningen i New York. Den vävdes senare upp bl a till Svenska Institutet i Rom.

Jag fastnar särskilt ryorna, som trasryan, ”Pärlhönset”, från 1925 till höger på bilden. Glesryan (”plattrya” enlig utställningstexten, ett begrepp jag aldrig sett tidigare) på nästa bild med långa avstånd mellan nockraderna  från 1922 intresserar mig också. Kanske är det dags för mig att väva rya igen. På mattorna i bakgrunden syns några exempel på den ständigt återkommande åttabladsstjärnan.

 

Idag blir det färgning

Idag kommer färggrytan att stå på plattan hela dagen. Lagret av ullgarner till broderi i min butik på bloggen ska kompletteras med fler kulörer. Jag behöver också fylla på med broderigarn att ta med till Vinterspår 1 -2 februari 2020, en helg fylld med kultur runt om i Lindesbergs kommun, mina gamla hemtrakter. HÄR finns information om allt som händer. Ni hittar mig på punkt 97 i programmet, på Frövifors Pappersbruksmuseum tillsammans med ett 40-tal konstnärer, konsthantverkare, slöjdare, musiker, fotografer, författare.  Hoppas vi ses där!I färggrytan finns just nu ett hekto garn och 0,5 gram (0,5 %) ceriserött färgpulver från Färgkraft. Sedan fortsätter jag i samma bad med 2 % ceriserött.

Därefter blir det nog några blandningar mot det rödgula hållet innan jag byter till rent vatten i grytan och färgar gult och grönt. Min färgningsteknik är en blandning mellan precision och på-en-höft. Till första färgningarna i badet brukar jag mäta och väga noga, men sedan kan det gå mer på känsla. Flera hekto garn ligger i blöt i väntan på att få färg.

Bra att ha vid färgning är till exempel en våg, min är analog, bullformar att väga upp färgpulver i och kryddmått att mäta upp flytande tillsatser i, t ex ättika.

Kan det bli nå’t?

En kudde i yllebroderi är på gång. Bottentyget blir ljusblått med applikationer i vitt och gult. Stygnen blir vita, gula och svarta. Lite rött lägger jag nog till också, garn och tyg som jag färgat med krapp.

Det här tryckta tyget har varit min utgångspunkt, men tanken är inte att brodera exakt likadana blommor som på tyget. (Uppgift om formgivare saknas.)

Jag har jag skissat på ett papper i samma storlek som den blivande kudden, 35 x 50 cm.

Nu är jag på nästa steg. Tyget är tillklippt i rätt format och jag har tråcklat upp det färdiga måttet. Även mittlinjerna är markerade för att jag lättare se hur ytan bäst disponeras. Blomformer har klippts i papper och placerats på tyget ungefär som på skissen. Pappersbitarna har jag flyttat en aning hit och dit och sedan lagt till ytterligare några blommor. Jag funderar en stund till innan jag börjar sy och klippa ut applikationer. Det tryckta tyget får åka tillbaka in i ett skåp och broderiet får leva sitt eget liv nu. Jag visar igen när jag kommit längre. Och då hoppas jag på lite dagsljus så att bilderna blir bättre.

Repar upp

Det här ska bli en kofta till mig själv. Den här gången var jag ordentlig och började med att sticka  en provlapp (titta HÄR) för att kontrollera min stickfasthet. I koftans randiga ok höll jag tätheten perfekt. Men vad hände sen? Jo, livet stickades en liten, liten aningen hårdare, dock acceptabelt. Men sen, ärmarna! Där tappade jag bort mig. Samtidigt som jag sträcktittade på diverse serier på SVT Play blev stickningen hårdare, hårdare och hårdare. Ärmarna måste repas upp och göras om. Annars kommer jag aldrig att använda koftan. Enda fördelen är att garnet räcker länge.

Lata dagar med broderi

Under lata dagar utan förpliktelser i jul- och nyårshelgerna har jag tagit fram och fortsatt på ett påbörjat yllebroderi. Trots att det har legat orört i ett halvår har jag aldrig betraktat broderiet som ett UFO (unfinished object), utan som ett WIP (work in progress). Roligt och fridfullt är det att lägga stygnen och fundera ut fortsättningen.

HÄR såg broderiet ut förra gången det var framme.