Påfyllning i butiken på bloggen

Ett par dagar har jag ägnat åt att färga mer broderigarn, redgarn ca 10.000 m/kg. Nu är garnet flätat och finns i min butik.

När jag letade efter något helt annat i mina skåp hittade jag en bortglömd påse med garnflätor. Garnet, som jag färgat, är ett ullgarn som heter Brage och är ett tjockare garn än redgarnet, ca 3.400 m/kg. Jag tagit undan lite garn till mina egna broderier och resten lägger jag ut i butiken. Flätorna innehåller 24 trådar, ca 60 cm långa, och finns i fyra färger, två gröna och två röda nyanser. Sex flätor i blandade färger kostar 50 kr + porto.  

Information om beställning, betalning med mera finns HÄR i butiken på bloggen.

 

Smått på stickorna

Släkten har utökats med en liten Maj och jag stickar en kofta. Beskrivning finns i ett häfte av Lene Holme Samsøe. Där hittade jag också små figurer och kunde inte låta bli att sticka tre stycken, varsin till Maj och hennes systrar. Systrarna har förstås också fått varsitt stickat plagg när de var bäbisar, titta HÄR.

På tapeten

Tapeter är temat på årets intressanta sommarutställning på Frövifors Pappersbruksmuseum. Tapeternas historia, tapettillverkning, tapetformgivning – det mesta som har med tapeter att göra presenteras. Det finns mycket att studera för den som är intresserad av formgivning, heminredning och stilhistoria eller är nyfiken i största allmänhet på allt möjligt. Här är några exempel på vad jag fastnade speciellt för.

Den rutiga tapeten är en rekonstruktion, ett återskapande, efter ett tapetfragment från 1840-talet. Tapeten satt i förmaket hos professorn och riksdagsmannen Johan Henrik Thomander, en på sin tid modemedveten kändis i Lund.

Likheterna är stora mellan att göra något nytt av ett tapetfragment och att återskapa äldre textilier. Hur såg föremålet ut när det var nytt? Hur har åldrande, blekning och smuts påverkat material och färger? Är det dagens utseende som ska efterliknas, eller det förmodade ursprungliga utseendet? Hur såg hela mönsterrapporten ut? Hur rekonstrueras de delar av mönstret som fattas? Vilka material och tillverkningsmetoder väljs i idag?

Rekonstruktionerna är gjorda av företagen Handtryckta Tapeter i Stockholm och Lim & Handtryck i Mölndal.

Utställningen visar förstås också helt nya tapeter. Fyra nutida tapetformgivare presenteras. Här är en monter med Hanna Wernings skisser och inspirationsmaterial och en detalj av ett av hennes tapetmönster.

Utställningen På tapeten på Frövifors Pappersbruksmuseum pågår t o m 2020-08-29. HÄR finns vägbeskrivning, information om öppettider och om allt som finns att se i museets permanenta utställningar.

Lappar och lagar

Morgonrocken som jag sydde för några år sedan (titta HÄR) börjar bli sliten. Dags att laga! Ett blommigt band sys på i halsringningen i nacken. Det rutiga tyget är från en tidigare lagning.

Framtill, i midjehöjd på höger framstycke, där knytskärpet dras åt, börjar tyget bli skört. Jag letar fram någorlunda tunna tyger i mina gömmor, tunna men täta. Om lapparna är för kraftiga är det ju risk att tyget spricker runt lagningen. Det blir en rosablommig lapp på framsidan och ett svartblommigt tyg på insidan. Det behövs fler förstärkningar, men nu är de värsta skadorna åtgärdade.

Makens skjorta behöver också lagas. Tyget börjar bli skört och spricker.

Det får bli snabblagning med symaskinen. Bitar av ett tunnslitet lakan nålas fast på baksidan och sen kör jag zigzag runt om och raksöm över sprickan i tyget.

Det blir kanske inte så snyggt, men skjortan duger ett tag till, hemma och i skogen.

 

Textilt på Örebro Konsthall

Den som missade tillfället att se Pasi Välimaas svarta trasrya på Röhsska Museet i Göteborg i våras kan bege sig till Örebro i sommar. Hans bruna rya ”Skog” (1999), vävd av handfärgade sidenremsor, är ett av de verk som visas i utställningen TEXTILT på Örebro Konsthall.

Textilierna i utställningen finns i konstsamlingen hos Örebro kommun och är inköpta under de senaste 60 åren. Undantaget är jackan av Malin Selander, som är inlånad från en privatperson. Malin Selander, legendarisk vävlärare i Örebro, inspiratör och vävboksförfattare, bodde 60 år i centrala Örebro, i den byggnad vid slottet där konsthallen finns. Bakom jackan skymtar på bilden en vävnad av Viveka Nygren och till höger hänger ett broderi av Emma Jönsson.

Här är tre detaljer från ett par broderier (2011) av Emma Jönsson.

”Jag tittar på dassmattan” är namnet på Margita Dahlströms charmiga vardagsbild från 1971.

Fler konstnärer är representerade på utställningen, gör en utflykt till Örebro och se mer! Samtidigt kanske det passar att planera in ett besök på Siggebohyttans Bergsmansgård (titta HÄR) och/eller Frövifors Pappersbruksmuseum (titta HÄR). Utställningen på Örebro Konsthall pågår t o m 2020-08-30. Mer information finns HÄR.

Ett svar, men flera frågor kvarstår

Maja, som har butiken Axelinas Manufaktur på Retuna Återbruksgalleria här i Eskilstuna, skickade ett foto till mig häromdagen och frågade om det kunde vara en skedkrok på bilden. Jag blev nyfiken, tog cykeln, trampade ut till Retuna i sommarvärmen och köpte redskapet.

Föremålet är tillverkat av ben och har en ristad dekor ifylld med ett mörkt pulver. Tekniken kallas kolrosing.  Visst skulle det kunna vara en skedkrok, men den är lite för bred i ”ryggen” vid kroken, ca 2,5 mm. I en grov sked skulle det kunna fungera. Jag kände mig osäker och visade den eventuella skedkroken i gruppen Vävspolen på Facebook. Snabbt kom det svar från många som har en likadan i sina gömmor, hittad i pappas redskapsbod i Blekinge, fanns bland mormors sybehör, köpt på en loppis i Nora, i Hälsingland, i Borås, troligen från en antikaffär i Norr- eller Västerbotten på 1960-talet. Det fanns alltså många likadana med samma ristade mönster, spridda över hela landet. 

Men är det en skedkrok? Ja, sa en del, det är en skedkrok. Andra sa att den nog skulle användas till smygmaskvirkning. Men när fler kommentarer droppade in så kom vi allt närmare svaret. Redskapet har inte alls med  textil att göra. Det är en apelsinskalare! Det skurna mönstret är förstås apelsiner. (Titta gärna HÄR på Marie Ekstedt Bjersings inlägg på Instagram.)

Många frågor kvarstår. Föremålet verkar vara hantverksmässigt tillverkat i stora volymer. Var har det tillverkats? Vem har tillverkat och när? Varför just apelsinskalare? Hur har produkten hittat vägen till kunden?

Är det någon som vet mer?

 

En tredje variant

SMHI varnar för extremt varmt väder de närmsta dagarna. Då passar det att sitta i skuggan och brodera, helst med ett arbete som inte kräver så väldigt mycket tankeverksamhet. Jag letade fram ett grönt ylletyg och bestämde mig för att brodera en kudde, en tredje variant av ett blommönster som jag använt tidigare. Den förra kudden hade gult bottentyg, titta HÄR. Innan dess broderade jag en på blå botten, den finns HÄR.

En innerkudde hittade jag i en låda i förrådet. Innerkudden är ganska liten, 30 x 40 cm, så jag får göra om mönstret lite. Rosa, svart och vitt bestämde jag mig för till applikationer och stygn. Färgerna ger ett ganska kallt och hårt intryck och jag försöker mjuka upp det hela lite med ett gulgrönt garn.

Garnet jag syr med är efsingar från halsduksvävar.

Nu sitter jag i skuggan på balkongen, syr stygn efter stygn och funderar på nästa projekt. Jag gillar det här gröna tyget. Det finns en bit kvar så det använder jag nog igen. Blomformerna får återkomma  och även färgerna. Formatet blir nog kvadratiskt och blommorna får hamna i en vas som omväxling. Men först ska det här broderiet bli klart och när jag väl är där kan det hända att planerna inför nästa broderi har ändrats.

 

Livets träd

Det är inte ofta som jag lockas till spontaninköp, men när jag fick se keramikljusstaken som butiken Ecoflor på Retuna Återbruksgalleria visade på Instagram, då visste jag att den skulle bli min. Och här är den!

För så där 10 – 15 år sedan samlade jag bilder på olika ljusstakar som för tankarna till Livets Träd (googla!). Bilderna använde jag som inspiration till ett broderi. Broderiet är kvar (omonterat). Bildsamlingen hittar jag inte, men jag har bläddrat fram några av bilderna i böcker i bokhyllan.

Här är broderiet. (Jag har visat det tidigare, titta HÄR.)

Och här är några av mina inspirationsbilder.

Tillverkad av Aurelio och Francisco Flores, Mexico, ur boken The Extraordinary in the Ordinary.

Traditionell ljusstake från Dalarna, ur boken Snickrat snidat målat.

Traditionell ljusstake från Blekinge, ur boken Julträd och julkrus.

Böckerna ser ut så här.

 

På Ebelingmuseet i Torshälla

Knivar, gafflar, matskedar, kaffeskedar. Besticken är det som berör mig mest i Moa Israelsson utställning på Ebelingmuseet i Torshälla. Närmare hundra stycken sitter där på väggen.  Är de uppfiskade ur dyn av framtida varelser när vår civilisation har gått under? Eller är de kanske insjöväxter, som bara råkar likna bestick? 

Sked = föda = trygghet, men inte skulle jag vilja ta de här skedarna i munnen.

Moa Israelsson använder sig av textil i sina verk, men detta är inte en textilutställningen. Textil är här helt enkelt ett material bland många andra som nyttjas för att uppnå önskat resultat,  som i de här objekten. De får mig att tänka på ömsade ormskinn.

Och sedan har vi de stora pupporna, eller sovsäckarna, som hänger från taket. Mjuka och goa ser de ut, men lite trasiga och smutsiga. Har någon jättelik varelse i förvandling nyss krupit ut? Eller är det en varm och skön plats att krypa in i och ha det tryggt och fint?

Trygghet, osäkerhet, hot och förändring. Med många tankar lämnar jag Ebelingsmuseet.

Utställningen pågår t o m 2020-08-23, öppettider mm finns HÄR.

På väg till Skövde

Mitt bidrag till broderiprojektet Djur och odjur är på väg med posten till Skövde och hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland. Läs mer om projektet HÄR i ett tidigare inlägg.

Figuren har jag lånat från ett tyg som jag köpte i Indien för drygt 20 år sedan. Jag började med att sy på applikationer.

Där stod jag inför ett vägval, antingen frossa i guld och glitter eller hålla det hela lite stramare. Lite feg var jag och valde bort bling-bling. Svarta stygn fick det bli, i form av stjälkstygn, läggsöm, knutar, bottensöm och kedjestygn.

Många möjligheter på tre skaft

Jag fick tips om en bok om vävning på tre skaft, Weaving on 3 shafts av Erica de Ruiter. Genast beställde jag boken från Nederländerna, titta HÄR. Texten är både på nederländska och på engelska. Omslaget visar bara en liten del av alla möjligheter. Vissa saker i boken intresserar mig inte alls just nu, men kanske i ett annat skede, medan annat omedelbart sätter fart på vävlusten.

Jag läser den engelska texten och konstaterar att det finns risk för begreppsförvirring. Bindningar som i boken bland annat går under namnen Swedish lace, huck, honeycomb och distortion skulle vi nog sortera in under rubriken droppdräll på svenska, ett begrepp som inte finns i engelskan.

Det här är intressant! Titta på bilden nedan. Vävnaden har mycket stora likheter med smålandsdräll som finns i samlingarna hos Jönköpings läns hemslöjdsförening, titta HÄR i ett blogginlägg om boken Smålandsdräll, och med de prover som jag har vävt efter äldre mönster (titta HÄR och HÄR). Rutmönstret med fyra olika strukturer, droppdräll ibland i kombination med kypert, är inte direkt komplicerat att väva, men inte heller något som man plötsligt kommer på av en slump.

Nu har vi alltså smålandsdräll (tre skaft) från samlingarna hos Jönköpings läns hemslöjdsförening. Vävsedel med samma bindning, betecknad Smålandskrus från Jönköpings läns hemslöjdsförening, finns i boken Våra hemvävnader av Maria Collin, 1924. En handskriven vävsedel med ett liknande mönster (tre skaft) finns avbildad i boken Smålandsdräll och benämns Ribbingebäcksduken, vilket antyder att den kan ha anknytning till Uppland. I Wilhemina Bergmans Den lilla Väfboken från 1901 finns två varianter, ”dräll med 3 trampor och 3 skaft”.  I den norska boken Haandbok i vævning från 1914 finns ytterligare en variant (fyra skaft). Och så den här i den holländska boken (tre skaft), enligt uppgift ett traditionellt mönster från norra Tyskland. Jag räknar till sex olika vävnader, lika men ändå olika.  Jag vill veta mer!

Djur och odjur

Nu i coronatider pågår en hel massa slöjdutmaningar och hantverksprojekt på distans på Facebook och andra ställen. Jag nappade när hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland drog igång ett broderiprojekt, Djur och odjur. De säger att de hade hoppats på 100 deltagare, men att de varit nöjda med 10. Intresset översteg vida deras förväntningar. Hör och häpna, drygt 800 brev, innehållande en bit vitt kläde i A5-format och broderitrådar, har de skickat iväg med posten. Broderierna ska skickas tillbaka senast 2020-07-01. De ska monteras ihop till en enhet och sedan visas på flera ställen i Västra Götaland.

Anmälningstiden gick ut för ett bra tag sedan, men det går att se tolkningar av djurtemat i en offentlig grupp på Facebook, Djur och odjur –  broderiutmaning i karantänslöjd (titta HÄR). Konsulenterna skickar ut ett veckobrev via mejl med broderitips, intervjuer med brodöser mm. Brevet går även att läsa i gruppen på Facebook och där ger de också annan stygninspiration. På Instagram går det att följa deltagare på #djurochodjur.

Min plan är att äntligen använda mig av en figur (djur?) på ett tyg som jag köpte i Indien för länge sedan. Indien, då tänker jag på starka färger, glitter och guld. Figuren har jag förstorat en aning och jag har tagit fram färgglada tyger till applikationer. Hur det blir med guld och glitter vet jag inte ännu. Bling-bling är nog en alltför stor utmaning för mig.

Motiv från det handritade tyget har jag lånat tidigare, titta HÄR.

Provväv, del 2

Idag blir det vävning igen, kanske behövs en nördvarning.

I den här gamla norska vävboken från 1914 finns en vävsedel som har stor likhet med väven som jag visade häromdagen, titta HÄR.

Jag ville jämföra de två vävnaderna och beräknade varpen så att jag någorlunda enkelt skulle kunna ändra från variant ett till variant två, men jag fick solva om. Den första varianten, som jag visade häromdagen, har tre skaft och tre trampor och den norska vävnaden kräver fyra skaft och fyra trampor. Det innebär att jag nu fick två trådar som går i tuskaft både i varp och inslag till skillnad mot den förra väven som bara hade en tuskaftstråd. Det i sin tur medför att den här väven blir stabilare, breder ut sig mer och inte drar ihop sig lika mycket som den förra. Det skiljer ca 1,5 cm i bredd, skedbredd 39 cm, efter nerklippning men före tvätt.

Jag trampade enligt vävsedeln i den norska boken men hade problem med att få till snygga partiövergångar. Precis som i den treskaftade väven blev de slätare partierna buckliga eftersom invävningen är mindre där.

När jag tittade noga på fotot i boken såg jag att mönstret på bilden inte stämmer helt med trampordningen enligt vävsedeln.

Jag provade andra sätt att trampa och så här blev det till slut. Jag fick ett resultat som mycket bättre utnyttjar möjligheterna i vävtekniken. Invävningen är lika över hela ytan, tyget känns smidigt och har ett fint fall. Det blev riktigt snyggt!

 

Provväv, del 1

I boken Smålandsdräll, titta HÄR, finns en gammal handskriven vävsedel avbildad. Den visar en textil som är nära släkt med det som kallas just smålandsdräll, vävd på tre skaft och med tre trampor där droppdräll kombineras med kypert. Den handskrivna vävsedeln är benämnd Ribbingebäcks-duken, vilken skulle kunna tyda på att den kommer från Uppland.

Jag ritade upp bindningen för att bättre förstå hur hur trådarna går. (Jag har inget vävprogram utan ritade i Excel, ett sätt som räcker bra för mig.) Även om jag förstår vad jag ser så kan jag ändå inte riktigt visualisera vad som verkligen händer när varp och inslag möts. Så jag satte upp en provväv. Jag tog samma garn och samma täthet som i en tidigare uppsättning, titta HÄR, oblekt bomullsgarn 12/2 i varp och inslag och 14 trådar per centimeter i varpen. Rapporterna minskade jag ner för att få plats för fler i den relativt smala varpen, 39 cm i skeden.

Samma varp solvade jag sedan om på fyra skaft. Det berättar jag mer om en annan dag. (Uppdatering: titta HÄR.) De här provvävarna är en fortsättning på det jag gjorde på distanskursen Analys och rekonstruktion, väv på Sätergläntan nu i vår (2020). Titta HÄR.

Så här ser duken från Ribbingebäck ut när jag följer vävsedeln (med ett par korrigeringar vid partibyten). Tyget blir lite bubbligt. Inslagspartierna med droppar drar ihop väven mer än det slätare partiet. Rutan med treskaftad kypert dras ihop minst.

3 skaft 1

Sedan fortsatte jag att leka i varpen och testade bland annat att lägga till färg. Här kommer några exempel på droppdräll med färgeffekt. Närbilderna är fotograferade genom lupp, 10 x 10 mm.

Det surrar en del i mitt huvud. Hur blir det om jag väver i tunt ullgarn, i tjockt ullgarn, med blandade tjocklekar på garner, i lingarn, i färger med mindre kontrast, med glesare varp, med fler eller färre trådar i dropparna? Och så vidare… Det känns som om jag bara är början av något.

 

 

Klipp, klipp

Dagen börjar med några klipp.

Igår kväll satt jag och vävde med full koncentration på arbetet och märkte inte att dagsljuset sakta försvann och att kvällsmörkret kom smygande. Plötsligt fick jag se mörka stråk i de senast vävda centimeterna. Inslagsgarnet var missfärgat och på garnrullen såg det ut som om det kommit in damm i processen när garnet tvinnades. (Det är ingen idé att försöka klaga hos leverantören. Garnet köptes för så där 25 år sedan.) Det var dags att sluta dagens arbete.

I morse repade jag upp de smutsiga inslagen. Inslagstrådarna klipper jag av på flera ställen, försiktigt så att jag inte råkar klippa av någon varptråd. Med en trubbig nål petar jag sedan bort inslagen.

Nu är det bara att fortsätta väva med inslagsgarn från en annan rulle.

 

 

Gul kudde

Så var ännu en broderad kudde klar. Det blev gult bottentyg den här gången. Blommorna är likadana som på en tidigare kudde med blå botten, titta HÄR. Meningen var att jag skulle samla på mig några blommiga broderier inför en workshop med blomtema i mitten av juni. Workshopen är förstås inställd. Kanske blir det något i höst i stället.

Upp från skräpkorgen

Något stack upp ur skräpkorgen och plötsligt såg jag något annat än skräp i de bortslängda framknytningarna från de senaste vävarna. Jag såg material som kanske passar att använda i ett kommande projekt. Fortsättning följer, förr eller senare.

Inspiration!

Två nya häften från Hemslöjdens Förlag låg i brevlådan häromdagen. Så mycket fin inspiration!

Carina Olsson är verkligen mästerlig på det hon gör. Efter hennes förra häfte, Bottensömmar, spreds intresset för bottensömmar som en löpeld bland alla som broderar. I det nya häftet, Brodera retro, har hon utgått från sina favoriter bland porslin och textilier från 1950- och 1960-talen och omsatt mönstren i broderi. Carina använder valkade ylletyger, som är behagliga att brodera på och som passar utmärkt till applikationer och skarvsöm, och syr med diverse olika sorters trådar.

Det finns utförliga beskrivningar till hennes modeller. Men häftet är också en inspirationskälla för den som vill använda sina egna koppar, tyger och annat fint som förlaga till ett eget broderi. Så kommer jag att göra.

Häftet Ändra av Katarins Evans och Katarina Brieditis är en fortsättning på deras två häften som kom för ett par år sedan, Stoppa och Lappa. Den här gången tittar de igenom garderoben och ser vad som kan sys om och ändras istället för att kasseras. Herrskjortor blir blusar, byxor och klänningar. Jeans förvandlas till kjolar. Stickade tröjor fräschas upp med broderier. Skor förses stickade kanter.

Jag får både lust och dåligt samvete. En hel hög med herrskjortor har jag som jag har tänkt ska ”bli nå’t”. För att inte tala om kassen full med ylletröjor som jag också har planer för, men som bara ligger och tar plats. Nu är det nog dags att ta tag i detta, när diverse evenemang, workshops och annat är inställda eller framflyttade.

Vila efter en givande dag

Idag (2020-05-09) har vi redovisat våra projekt i distanskursen på Sätergläntan, Analys och rekonstruktion, väv. Redovisningarna skedde digitalt, som det mesta just nu. Det blev en  intensiv och intressant dag med nya kunskaper och insikter.

Glimtar av arbetena har visats då och då på sociala medier. Nu fick vi se mer och ta del av varandras tankar, beslut, problem med lösningar, vävtekniska upptäckter, entusiasm, resultat och funderingar kring fortsättning. En medeltida mantel från Leksand, ett medeltida tyg från Lödöse museum, skånska drättar i dukagång från Kulturen i Lund och ett västgötskt gubbatäcke från museet i Skara har mina kurskamrater haft som sina utgångspunkter. Jag utgick från ett prov i droppdräll från en vävprovssamling hos Sätergläntan. Sedan satte Coronan stopp för möjligheten att titta efter fler droppdrällar i samlingar på museer och andra platser. Istället letade jag droppdrällar i den litteratur som finns tillgänglig här hemma. En del av mitt arbete går att se på bloggen, HÄR i kategorin ”analys och rekonstruktion väv”.

Imorgon är sista kursdagen, med föreläsningar. Men planen är att vi ska träffas på Sätergläntan i höst  och äntligen få se varandras kursprojekt i verkligheten, känna på vävnaderna och betrakta alla trådar på nära håll.

Strax ska jag börja städa upp efter mitt kursarbete, plocka undan böcker, ta hand om provvävar, lägga saker på sin rätta plats, rensa bland bilder och dokument i datorn. Men först  sätter jag mig på balkongen en stund, vilar och gör just ingenting. Tankarna får flyga fritt samtidigt som händerna knyter ihop efsingarna från den HÄR linneväven och nystar trådarna till en boll. Garnresterna kanske blir inslag i en ny väv så småningom.

 

Japansk påse

För ett tag sedan visade jag en provväv i lin, titta HÄR. Jag hade satt upp varp så att det räckte att väva några meter och när jag tvättat en provbit och såg att blev bra så var det bara att trampa och skyttla.

När jag tvättat och strukit tyglängden sydde jag en påse av japansk modell, en tsuno bukuro. Jag har sytt flera sådana tidigare, titta HÄR. Tyget räcker till ytterligare ett par påsar. Påsarna är så bra! De rymmer mycket, de kan användas till förvaring och till att bära saker i. Och när de är tomma tar de nästan ingen plats alls.

 

Det går som en dans!

Det går som en dans att väva handduksväven som jag visade HÄR häromdagen. Höger fot trampar taktfast på höger trampa och den vänstra foten dansar fram mellan de andra två tramporna. Jag började med att väva prov med två olika garner som inslag, bomullsgarn 12/2, samma som i varpen, och lintow 10. Proverna tvättades. Båda garnerna gav bra, men lite olika, resultat. Jag behöver ju faktiskt inte välja det ena eller andra inslagsgarnet. Varpen är kort och räcker till 5 handdukar. Det blir två handdukar med bomullsgarn som inslag och tre med lintow. Lintowgarnet är stelare och håller ut bredden så att jag inte behöver använda spännare. 

Här är det tvättade provet med bomullsgarn som inslag, först den sida som har varit uppåt i vävstolen och sedan den sida som varit neråt.

Jag har fått några frågor om boken/häftet som jag lånat bindningen från. Om jag minns rätt så har jag köpt den någonstans vid Tysklands kust mot Östersjön, t ex Stralsund, eller möjligen i Berlin. Det finns inget ISBN-nummer.

 

Handduk från Tyskland

Nu i vår (2020) går jag en distanskurs på Sätergläntan, Analys och rekonstruktion väv. Men hur gör jag under virusepidemin när vi ska hålla oss hemma och undvika sociala kontakter i möjligaste mån? Jag kan ju inte åka iväg och studera textilier i någon museisamling eller liknande. Istället tittar jag igenom min bokhylla för att se om det finns något intressant att undersöka och som kompletterar det jag gjort tidigare på kursen. Jag fastnade bland annat för den här handduksväven i ett häfte med titeln Traditionelle Webmuster, Ausgewählte Beispiele aus dem historischen Vorpommern, utgiven i Rostock 1988. Tre skaft och tre trampor är allt som behövs för det här mönstret.

Jag har ritat upp bindningen, anpassat lite och bestämt mig för vilket garn jag ska använda. Den ursprungliga vävnaden har lin i varp och inslag, men jag valde bomullsgarn 12/2 som varp.

När jag hade varpat tyckte jag att varpen såg extremt tjock ut. Hade jag verkligen räknat rätt på trådantal? Eller hade det slagit slint när jag räknade antal varv på varpan?

För att vara på den säkra sidan vägde jag varpen. Den vägde 0,435 kg. I teorin, när jag räknar med varplängd, antal trådar och garnets meterantal/kg, så skiljer det bara 15 gram. Alltså har jag både tänkt rätt och gjort rätt!

Det gäller att vara alert när jag solvar. Det räcker med att jag börjar nynna med i någon gammal låt av the Rolling Stones, som hörs från ett annat rum, för att jag ska tappa bort mig. Rapportens trådantal, 42, räknar jag in vid skälspröten och sedan plockar jag fram de solv som behövs. Och så kollar jag några extra gånger att allt är rätt.

 

Nu är alla trådar solvade. Ett par moment återstår innan det är dags att väva. Då ska jag testa med två olika inslag, bomullsgarn 12/2, dvs samma garn som i varpen, och towgarn 10. Proverna ska tvättas och sen kan jag avgöra vilket garn jag ska fortsätta med.

Påfyllning i vävhyllan

En och annan vävbok, mer eller mindre ny, slinker in i bokhyllan. Här är de två senaste.

I boken Smålandsdräll (2018) presenteras ett riktigt spännande och mycket väl genomfört projekt. I samlingarna hos Jönköpings läns Hemslöjdsförening finns en bunt med prover på möbeltyger i en teknik kallad Smålandskrus eller Smålandsdräll, vävd på bara tre skaft. Hemslöjdskonsulent Eva Landén hade länge tänkt att det skulle vara intressant att göra något med proverna. Föreningen Handvävare i Jönköpings län nappade på idén och åstadkom en mängd vävnader i olika kvalitéer och olika material, alla med inspiration från de gamla provbitarna. Projektet visades i en utställning och resulterade också i den här fina boken.

Formgivningen av boken är stram och konsekvent. Varje vävnad presenteras på ett uppslag med tydlig uppgift om upphovspersonen. Spiralbindningen gör att boken är lätt att ha intill vävstolen för den som vill följa en beskrivning.

Vävmönstret kan sägas vara en kombination av droppdräll och treskaftad kypert. Ursprunget är oklart, men det finns vävsedlar i äldre vävböcker, t ex i Den lilla Väfboken av Wilhelmina Bergman från tiden runt sekelskiftet 1900 och i Maria Collins bok Våra hemvävnader från 1924. I projektet inför den nya boken hade man också tillgång till ett liknande mönster från en handskriven vävsedel, avbildad i boken.

Min andra nykomling i bokhyllan är inte så ny. Haandbok i Vævning utgiven av Den Norske Husflidsforeningen är tryckt 1914, tredje upplagan. Första upplagan kom 1909. Det finns många intressanta saker att se i boken, t ex den här väven, som påminner mycket om den handskrivna vävsedeln som nämns ovan. Den handskrivna är på tre skaft , men den här är på fyra skaft. Jag ska rita upp bindningarna för att se om de är lika, eller vad som eventuellt skiljer dem åt.

Allt är inte stängt

Allt är inte stängt nu under virusets härjningar. Eskilstuna Konstmuseum, till exempel, har öppet. Viss programverksamhet har ställts in och annat har man ändrat för att följa myndigheternas rekommendationer.

Jag var där häromdagen och såg utställningen i stora salen med verk av Lotta Hannerz. Konstnären lurar ögat med trompe-l’oeil-effekter, hon får mig att fundera över sammanhang mellan verken och hon får mig att försöka hitta berättelser. En sevärd och fantasieggande utställning.

HÄR finns en recension av utställningen i Svenska Dagbladet.
HÄR finns öppettider och annan information.
HÄR på museets sida på Facebook finns bland annat några roliga inlägg i Digitala Konstverkstan, en ersättning för de inställda barn- och familjeträffarna i museets verkstad.

Nu blir det linvävning

På senare år har jag bara vävt med ullgarn, halsdukar och sjalar, och det är länge sedan det var en linvarp i vävstolen. Men nu var det dags. Jag ville testa en bindning som jag tidigare provat i ullgarn, ett mycket tjockare garn än det lingarn, oblekt 16/1, som jag valde nu.  Jag var osäker på hur tät varpen borde vara och ifall mönstret överhuvudtaget skulle komma till sin rätt i det stelare lingarnet. Så jag vävde ca 20 cm mönster som prov och klippte ner. Provbiten delade jag i två lika stora delar i varpriktningen. Den högra biten är tvättad och  mönstret framträder som jag hoppades. Trådtätheten i varp och inslag är OK. Möjligen kunde varpen vara en aning tätare. Men jag har ingen sked som passar så det får vara så här.

Nu fortsätter jag på samma sätt i några meter med full koncentration på trampordningen.