Sytt till symaskinen

Fodralet, huven eller vad det kallas, som följde med min symaskin vid köpet för bortåt 20 år sedan, bestod av ett tunt nylonaktigt tyg med en laminering av någon sorts plast på insidan. Nu höll det på att lösas upp i sköra flagor. Dags att sy!

Jag klippte upp fodralet i sömmarna, mätte delarna och gjorde en kladdig skiss.

I tygskåpet fanns restbitar av lite kraftigare tyg från gardinsömnad och annat.

Så här blev det! Känner mig nöjd efter en arbetsinsats på ett par timmar.

Ett par dagar i Västerås

Helgen som gick, 14 – 15 april 2018, hade Täcklebo Broderiakademi sitt årsmöte med konferens i Västerås. Lokalgruppen i stan var arrangörer. Det blev ett par fina dagar med föreläsningar (som gav mig lite behövlig input), utställningar, ett årsmöte med viktiga diskussioner samt trevliga samtal med broderande vänner.

Varje år utlyser föreningen en tävling. Medlemmar kan skicka in ett broderi på ett bestämt tema, i år ”Spänning”, och så röstar årsmötesdeltagarna. Min röst la jag på Eva Kitoks bidrag med pojken som just fått napp. Första priset, en synål av guld, gick till Barbro Mohlin, har tyvärr ingen bild av hennes broderi. Priset för näst flest röster är en silvernål och den fick Eva Kitok!

I Täcklebo Broderiakademi, eller BRAK som namnet förkortas ibland, finns ca 50 lokala grupper, titta HÄR. Grupperna bestämmer själva hur de vill arbeta. Det kan till exempel handla om gemensamma broderiteman, utställningar av de egna verken, kurser för gruppmedlemmarna eller att ”bara” träffas för att brodera och utbyta erfarenheter. Det går också att göra som jag gör. Jag broderar hemma för mig själv, men jag vet att det finns en hel massa brodöser i närheten som jag kan ha kontakt med om och när jag vill. Skulle jag vilja vara med i en grupp igen så finns det flera att välja mellan på inte alltför långt avstånd.

Under konferensen fanns det tid att ta en tur på stan och då passade det bra med ett besök på Galleri Kaz, där medlemmar i lokalgruppen i Västerås visar broderier t o m 2018-05-06, titta HÄR.

Livsträd av Lillemor Högberg.

Damen i lila av Lotta Mattsson-Gudmundson, helhet och detalj.

 

Nu är väskan min

 

När saker har funnits riktigt länge utan att någon vill köpa, inte ens på rea, då brukar sakerna övergå i min ägo. Den här väskan, till exempel, är fortfarande inte såld efter bortåt 15 år. Så nu ger jag upp och tar den själv.

Broderiet  är inspirerat av broderade, lite skeva blommor i hörnen på en kudde från Bara härad i Skåne, daterad 1820, nu i Nordiska Museet. (Utan att lyckas letar jag efter kudden på Digitalt Museum. Men den finns på bild i Gertrud Grenander Nybergs bok Lanthemmens prydnadssömmar, sid 117.) Det är nog bara jag som kan se likheten, men jag vet i alla fall var blommorna är ”lånade”.

Fransen består av rester från några av alla de slitna och kasserade kläder som jag har klippt mattrasor av. Den maskinknypplade spetsen har skånskt mönster. Axelremmen har jag vävt med brickor.

Det tog ett tag

Redan för ett halvår sedan konstaterade jag att min gamla väska behövde bytas ut, titta HÄR. För tre månader sedan sa jag ”Snart klart”, titta HÄR. Men först häromdagen tog jag fram symaskinen och sydde ihop väskan.

Nu ångrar jag mig lite. Väskan ser ju ut ungefär som den gamla. Den unika växtfärgade tygbiten kunde ha använts till något annat. Jag borde ha tänkt nytt. Det får nog bli ytterligare en väska att byta med.

Favoriter i bokhyllan – stickning

De börjar bli gamla nu, de här böckerna, men känns ändå aktuella. Vibeke Linds Sticka efter gamla nordiska mönster kom redan 1981. Britt-Marie Christofferssons Svenska tröjor, nya modeller efter gamla mönster är från 1988. Fina böcker att inspireras av och jag känner mig berikad av att ha dem här hemma i bokhyllan. Båda böckerna går just nu att hitta begagnade på bokbörsen.se och antikvariat.net till varierande priser.

Vibeke Lind är danska och det märks på hennes val av utgångsmaterial. Boken innehåller stickhistorik, bilder på äldre stickade föremål, praktiska tips, exempel på t ex spets- och flerfärgsmönster. Det finns stickbeskrivningar till koftor och tröjor, schalar och halsdukar, mössor, vantar och strumpor. De flesta beskrivningarna är inte exakta, utan idéer inspirerade av äldre förlagor som kan anpassas efter individuella behov. Tröjan som kvinnan har på sig har jag suktat efter sedan boken kom ut. Men om jag skulle sticka något liknande så blev det en omarbetning i ett tunnare garn.

V Lind 2

Britt-Marie Christoffersson visar drygt 20 äldre tröjor från olika delar av Sverige. De flesta ingår i museisamlingar. Med de gamla tröjorna som utgångspunkt har hon gjort egna tolkningar och presenterar nya tröjor och koftor med avstamp i traditionen. Det finns fullständiga stickbeskrivningar så det är bara att sätta igång och sticka. Eller så får museiföremålen bli inspiration till något nytt och eget.


B-M Christoffersson 2

 

Utställning: Bildvävar

Alldeles runt hörnet pågår just nu en sevärd utställning med ett 20-tal intressanta bildvävar. Christina Lerwall heter konstnären som har spunnit garnet, färgat med växter och vävt. Den översta bilden, utställningens äldsta, är från 1972. Jämför uttryck och utförande med nästa bild (något beskuren) som är vävd och broderad ca 30 år senare.

Detalj:

Ett par porträtt:

Och ett par hästar:

Hennes verk visas tillsammans med sonen Douglas Lerwalls skulpturer och sonhustrun Karin Lerwalls målningar. Platsen är Form & Färgverkstaden, Rademachersmedjorna, Eskilstuna. Utställningen pågår t o m 2018-04-06, öppet varje dag kl 12 – 17. Gå dit om du är i närheten!

Rosetter i riset

I år, som förra året, består påskpyntet på sta’n av björkris dekorerat med rosetter.

Och så sågs den snyggaste påskhatten när clowner roade de nästan 300 förskolebarn som gick i påskparaden till Fristadstorget i onsdags.

 

Vad finns det i påsen?

Nu är min japaninspirerade påse klar, påsen jag sytt i workshopen med namnet bagstories under ledning av India Flint i en grupp på Facebook. Titta HÄR i tidigare inlägg. Mitt material är fickor från herrskjortor, rester från mattrasklippning. Fodret består av de bästa bitarna av ett utslitet lakan. Den som följder instruktionerna helt och hållet på FB får en väska med handtag. Jag gillar de traditionella japanska påsarna som är knutna och gjorde så här istället.

Och vad finns i påsen?

Jo, mina garner till yllebroderi. Det var dags att byta ut den överfyllda, men praktiska, plastpåsen till något finare.

Före

Efter

Ryor – hittar gamla bilder

Jag letade efter några gamla bilder i datorn, men hittade inte dem jag sökte. Istället dök de här bilderna från 2009 upp, ett par ryor som jag vävde på uppdrag av Nämnden för Hemslöjdsfrågor, en myndighet under Tillväxtverket. Ryorna vävdes för att hänga på väggen i ett par samtals-/konferensrum.

Förebilden är en s k glesrya från 1700-talet från Örebro län, numera i Nordiska Museet. 1700-talsryan hade jag förmånen att jobba med i ett projekt för så där 20 år sedan. HÄR och HÄR finns mer information i tidigare blogginlägg.

Två ryor vävde jag till Nämnden för Hemslöjdsfrågor, mått 65 x 170 cm. Botteninslaget är ett entrådigt ullgarn, 6/1, från Wålsedts. Nockgarnet är till största delen också från Wålstedts, men jag har blandat i andra garner för att få ett lite spretigare intryck. Den som tittar noga ser kanske att det är olika riktning på tvinningen i garnerna, Wålstetds garn har Z-tvinning, de andra garnerna är S-tvinnade.

Undrar var ryorna finns nu. Nämnden för Hemslöjdsfrågor har bytt lokaler. Följde ryorna med i flytten, hänger de kvar på ursprunglig plats eller finns de någon annanstans?

Min första väv

Min första väv – gästhanddukar. Jag och ett par nya kamrater tittade i skolans garnförråd, valde garn, kom överens om en randning, räknade, varpade, fick upp varpen i vävstolen, balanserade skaften, knöt upp tramporna, fixade lite annat och sedan vävde vi tuskaft, panama, korskypert och kypert. Och sedan band. Detta hände inte i år, inte ens detta sekel. Det var 1972, en termin vävning på heltid. Handduken i kypert har försvunnit, men de andra används fortfarande.

 

Stickar till mig själv

Av ett miljömärkt garn, Wool silk från danska Hjertegarn, stickar jag en tunn och lätt tröja till mig själv. Det här ska bli bakstycke. De stora rutorna på framstycket blir turkosa. Till sidstyckena använder jag orange. Tröjan stickas i ett enda stycke. Bara axelsömmarna ska sys ihop. En rolig stickning i ett trevligt garn.

Bilden på den färdiga tröjan, i andra färger, har jag lånat från Kinna Textils hemsida. Beskrivningen finns att ladda ner HÄR.

 

Favoriter i bokhyllan – vävning

 

Det här är två av mina favoriter bland vävböckerna i bokhyllan.

The structure of weaving av Ann Sutton kom redan 1982, men känns väldigt modern.

Författaren går igenom en rad bindningar på ett ovanligt lättsamt sätt.  Det finns inga vävsedlar, men många inspirerande bilder av fantasifulla vävar i spännande material och i fina färger. Några enstaka exempel är vävda av författaren, andra vävnader är inlånade och det framgår tydligt vem som är upphovsperson. Bilden ovan visar ett par tuskaftsvävar.

Så här går det att variera kypert på 8 skaft.

Konstruktion av olika typer av dubbelväv gås igenom och många intressanta exempel visas.

Den andra boken, Ideas in weaving av Ann Sutton och Diane Sheehan, är från 1989.  Här är vävarna mer komplicerade. Det behövs ofta specialutrustning och det mesta är sånt som jag är mer intresserad av att titta på än att väva själv.

Solfjädervävsked har ju blivit populär här på senare år, men fanns redan för 30 år sedan.

Här är ett annat exempel på en väv som kräver lite mer än en vanlig vävstol.

Men författarna visar också att det går att väva intressanta saker utan komplicerad utrustning.

Jag köpte böckerna när de var tämligen nya. Det går fortfarande att hitta dem på nätet t ex genom att googla på ISBN-numren.

Ann Sutton. The structure of weaving. Photo by David Cripps. ISBN 0-934026-38-6
Ann Sutton and Diane Sheehan. Ideas in weaving. Photo by David Cripps. ISBN 0-934026-42-4

Specialgarn

Flera hekto specialinfärgat och specialspunnet garn från Wålstedts Textilverkstad finns i min ägo sedan en vecka. Vad ska jag hitta på med ett så vackert garn? Jag vrider, vänder, känner och tänker.

Garnet fick jag som pris i tävlingen Från Topp till Tå på Fårfesten i Kil i kategori Sjal/halsduk. Titta HÄR.

Vinnare i övriga kategorier var
Mössa/hatt: Carin Elovsson
Halvvantar/Muddar: Eva Lotta Staffas
Vantar: Johanna Wallin
Sockor: Evelina Roos

 

Materialsatser till yllebroderi

Nu har jag gjort i ordning fler materialsatser. Både fågel och blomma på svart tyg tog slut på Fårfesten i Kil. Det är förstås roligt att de små satserna är uppskattade, men lite tråkigt för dem som blev utan. Titta HÄR i butiken om du vill beställa! Fraktfritt ett par veckor, t o m 2018-03-22.

 

Gott och blandat från Fårfest i Kil

Här kommer en rad med bilder från årets Fårfest i Kil, som ägde rum 2 – 4 mars 2018. Som vanligt tusentals glada besökare, massor med intressanta utställare, fina föreläsningar, inspirerande kurser, alldeles för lite tid för mig att lämna min monter och se mig omkring samt, förstås, ett fenomenalt fint arbete av arrangörerna. Extra kul är det att träffa så många bekanta som jag mött i olika andra sammanhang under årens lopp. Om knappt ett år är det dags igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Kuddbroderi

Kuddbroderiet som jag visade HÄR för ett par veckor sedan är klart. Det blir turkosa bollar i hörnen och jag har valt tyg till baksidan. Efter att ha letat lite i skåpen bestämde jag mig för ett randigt lite kraftigare bomullstyg i färger som passar fint till broderiet.

Kudden tar jag med till Fårfesten i Kil nu i helgen, den 2 – 4 mars 2018, titta HÄR. Jag packar också ner handfärgat ullgarn till broderi, materialsatser och tygbitar till yllebroderi, halsdukar i dubbelväv och fler broderade kuddar. Jag rensar lite i förråden och säljer sjalar till nedsatt pris och så har jag samlat ihop lite udda garner till yllebroderi. Jag finns i Lammbaren, hoppas vi ses där!

Farfest-2018-1

En eftermiddag med dubbelvävar

Den ganska nystartade föreningen Svenska Vävakademin (titta HÄR) hade en offentlig träff i går (2018-02-24) på Historiska museet i Stockholm. Temat var dubbelvävar. Det blev en intressant och givande eftermiddag med tre föreläsningar inför en fullsatt sal.

Amica Sundström, 1:e antikvarie textil på Historiska museet, pratade om dubbelvävar från medeltiden. Hon hade plockat fram tre exempel ut museets samlingar. Översta bilden visar en ca 1000 år gammal s k list, som kom till museet från Marby kyrka i Jämtland. Ett vävlager består av lingarn och ett lager av ullgarn. Se mer HÄR.

Nästa bild visar fragment av en dubbelväv som är daterad till 1500-talet och kom till museet från Överenhörna kyrka i Sörmland. Vi var flera som lite förvånat studerade trådarna. Varp och inslag består av ullgarn. Varpen är tvåtrådig. Inslaget är entrådigt och väldigt ojämnt spunnet. Varför valdes inte en ”bättre” tråd till en så komplicerad väv? Se mer HÄR

Anna Sjögren går sitt tredje år på Sätergläntans vävutbildning. Hon har inriktat sig på dubbelvävar från Bohuslän, s k finsketäcken. På bilden pratar hon om mönsterformer och jämför de stiliserade figurerna på finsketäckena med de livligare motiven på den några hundra år äldre Grödingebonaden, även den en dubbelväv (titta HÄR). 

Nästa föreläsare var Josefin Gäfvert, som använder dubbelväv som konstnärligt uttryck. Det kändes befriande att ta del av hennes tankar om att balansera ordning och anarki, om att bryta upp rutnät, om att följa sin egen vilja och sin egen känsla i vävningen och om att försöka göra sig av med vävutbildningarnas regler som ligger och spökar i bakhuvudet.

Bilderna visar båda sidor av en av hennes vävar från en utställning på Fiberspace Gallery i Stockholm 2017.

 

Blomma och fågel

blomma o fågel

Nu finns materialsatserna till yllebroderi med vitt bottentyg också, förutom svart. Materialsatsen innehåller en bit kläde (ylletyg), 25 x 25 cm, med uppritat motiv, redgarn att brodera med, nio färger och tio trådar av varje färg, samt en nål i lagom storlek. Priset är bara 80 kronor. Titta HÄR i min butik. Jag tar med blommor och fåglar till Fårfesten i Kil nästa vecka, 2 – 4 mars 2018. Mer information om detta fantastiska evenemang finns HÄR.

Så här blev min fågel. Jag tror broderiet är klart nu. Eller ska jag strö ut lite blommor och blad runt fågeln? Garnet i materialsatsen räcker till många fler stygn.

fågel vit 2

Välj stygn och färger precis som du vill. Se min fågel som inspiration. Ta de stygn du tycker om, dem du redan kan eller dem du vill lära dig. HÄR finns exempel på hur fågeln kan se ut på svart tyg och HÄR finns inspirationsbilder till blomman.

Och vad ska det bli? Ja, det kanske blir en väska, en del av en kudde eller en fin ficka som förnyar ett gammalt plagg. Eller kanske är det helt enkelt ett träningspass, för att träna stygn.

Jag tränar

Jag tränar. Men inte på gymmet tvärs över gatan. Jag tränar på stygn och proportioner. Kanske blir det en kudde så småningom. Provbiten får nog bli en ficka på en tunika.

Jag passar på att svara på en fråga också. ”Hur organiserar du dina broderigarner?” Så här ser det ut. Ett trassel av ullgarner ligger inknölade i en plastpåse. Här samsas efsingar och restspolar från halsduksvävar med rester från när jag flätar 3 x 10 trådar till försäljning (titta HÄR). Det finns inget dåligt samvete och inga planer på att sortera eller organisera på annat sätt.  Jag trivs med lite oordning.

Kropp som konst

Ett innehållsrikt och som vanligt intressant nummer av tidskriften Hemslöjd låg i brevlådan förra veckan. Nr 1 2018 har Anatomi som tema. Jag fastnar särskilt för några artiklar om konstnärer som använder kroppen som tema i sin konst.

På omslaget ses ett broderi av Juana Gómez. Hon trycker digitala bilder, självporträtt,  på tyg och kompletterar med broderi.

Sandra Magnusson och Shanell Papp använder sig båda av virkning när de gestaltar människokroppen. Sandra Magnusson har virkat livets början, fostret i magen, och Shanell Papp visar det som till slut blir kvar, skelettet.

På Eskilstuna Konstmuseum pågår just nu, t o m 2018-03-15, en fin utställning med samma tema. Under rubriken Invändighet visar Maria Skärlund, Eskilstuna Konstförenings stipendiat 2018, kroppen och dess flöden i form av keramiska objekt, från foster till skelett. Gör ett besök om du är i närheten! Noterat i min kalender: Maria Skärlund berättar om sin utställning och sitt konstnärskap söndag 25 februari kl 14.00 på Konstmuseet. Se mer HÄR.

 

 

Maria Skärlund 8

 

Broderar

Det här blir en kudde så småningom. Jag utgår från en skiss, gör applikationer och sedan syr jag på fri hand. Ibland ritar jag lite löst med skräddarkrita eller sätter knappnålar som hjälp för att dela upp en linje eller yta. Väljer former, färger och stygn för att försöka få en fin helhet.

HÄR finns skissen och en bild av tyget med applikationer, innan jag började fylla på med stygn.

Får du lust till eget broderi? HÄR i min butik finns tyg och garn.

 

Påfyllning av energi

Veckan som gått gav mig rejäla doser med inspiration och energi.

I tre dagar var jag en av många slöjdare i montern hos Sörmlands Museum och hemslöjdskonsulenterna i Sörmlands och Stockholms län. Vi var en pytteliten, men mycket uppskattad, del i konventet Folk och Kultur som pågick här i Eskilstuna 7 – 10 februari 2018. Det blev många fina möten med intresserade besökare. Jag var dålig på att dokumentera med kameran, men Maria Gustafsson deltog en av dagarna med sina spännande stickningar och HÄR på hennes blogg finns bilder.

ministrar

bagstories 1

I veckan har jag fått användning för en hög med fickor från herrskjortor. I en workshop på Facebook, titta HÄR, syr vi japaninspirerade påsar under ledning av India Flint och jag tyckte att fickorna passade fint till uppgiften. Resten av skjortorna har jag vävt mattor av. I FB-gruppen bagstories möts människor från många länder och delar generöst med sig. När jag väl är klar med den här första påsen så finns det andra varianter som jag vill prova att sy.

Och så kom det två fina böcker i brevlådan. Mer japansk inspiration finns i boken Saori. Self-innovation through free weaving av Misao Jo och Kenzo Jo. Boken är en introduktion till Saori, en filosofi utvecklad av japanskan Misao Jo kring ett frigörande sätt att väva. Läs mer HÄR hos Sakura Weaving, svensk representant för konceptet. Folklig grannlåt av Birgitta Farhang och Ingrid Herrdin handlar om tryckta bomullssjalar som använts och används till folkdräkten, framförallt i Dalarna, ofta med anknytningar till andra delar av världen.

En bra vecka med nya möten och lite nya tankar!

böcker

 

Herrtröja

Det är skönt ibland att göra något som inte kräver så mycket tankeverksamhet, att bara låta händerna hålla på. Några varv framför TV:n har jag stickat emellanåt och snart är tröjan klar. En halv ärm och en krage återstår och så det tråkiga jobbet, monteringen. Garnet är ett norskt ullgarn, inköpt hos Nystvindan, en av garnaffärerna som finns på gångavstånd.

Tvinna som Ötzi

Inom området på klippavsatsen där bärmesen upphittades, fanns också talrika snören och rep. Med dessa snören var bland annat trädelarna till bärmesen fastsurrade med varandra. Alla snörena är gjorda av två strängar  av gräs som tvinnats ihop i S-form. Det längsta fragmentet mäter femtiosju centimeter.

Bild och text är ur boken Mannen i isen av Konrad Spindler. Det handlar förstås om stenåldersmannen som fått namnet Ötzi och som hittades infryst i isen i Alperna på gränsen mellan Österrike och Italien.

Jag lärde mig tekniken att tvinna sådana rep när jag var på kurs för India Flint i Skottland för några år sedan, inte med gräs utan med remsor av återbrukat tyg. Människans kanske viktigaste uppfinning, säger India. Vill du prova?  Jag visar hur det går till på Slöjdtorget på konventet Folk och Kultur som äger rum 7 – 10 februari 2018 i Eskilstuna. Onsdag 7 februari och fredag 9 februari finns jag där, i Stiga Sports Arena. (Torsdag 8 februari är jag också där, men då visar jag yllebroderi.) Kolla HÄR! Det finns mycket mer att ta del av på Slöjdtorget, som är en liten del av konventets späckade späckat program. Fri entré till utställningshallen!

Mina rep, de jag gjort hittills i alla fall, är tvinnade med Z-snodd istället för S-snodd som Ötzis. Nu har jag provat att tvinna åt andra hållet och det går lika bra. Jag har inte testat att tvinna gräs, men jag har tvinnat använda kaffefilter,

remsor av gamla lakan

och blad av daglilja.

 

Lite nytt i butiken

Jag har sytt några nåldynor och lagt ut dem HÄR, i butiken på bloggen.

Vill du hellre sy själv, nåldyna eller kanske något annat? Då kan det passa med mindre bitar av kläde. En bit svart kläde ca 25 x 25 cm plus fem bitar på minst 10 x 10 cm i olika färger kostar 45 kr. Titta i butiken! Behöver du fyllning till nåldynor? Mina är fyllda med kardad ull, finns också i butiken. Fyllning lagom till en nåldyna på ca 11 x 11 cm kostar 10 kr.

Förberedelser

I en vägtunnel under järnvägen ett par kvarter från mig finns den här målningen (detalj) sedan några veckor tillbaka, och en till på andra sidan vägen. (Målat har Jani Pihlainen, Oscar Zens och David Nazerian gjort.) Målningarna finns där med anledning av konventet Folk och Kultur som äger rum på Stiga Sports Arena här i Eskilstuna nästa vecka, 7 – 10 februari 2018. Så här beskrivs konventet på hemsidan: Folk och Kultur är en ny arena för det breda kultursamtalet i olika former, inom alla politikområden. Det är en mötesplats för offentlig och privat sektor, för media, föreningar, akademin och medborgarna – med en scen för konstnärliga upplevelser. 2018 är valår och vårt syfte är att sätta kulturpolitiken på agendan. Läs mer HÄR.

Sörmlands Museum och länets hemslöjdskonsulenter kommer att ha en monter i utställningshallen, dit det f ö är fri entré, med butik, slöjdutställningar, prova-på-verksamhet, slöjdare i arbete mm. Där ska jag vara med på ett litet hörn. Torsdag 8 februari visar jag yllebroderi.

Så nu funderar jag på vad jag ska brodera. En kudde ska jag nog sätta igång med och bottentyget ska nog vara blått istället för svart som jag brukar ha.

En idé är att återanvända cirkelformerna som jag sydde på en kjol, titta HÄR,  för några år sedan och anpassa dem till en kudde. Jag testar proportioner med hjälp av papper.

Eller ska jag sy en ny variant av en kudde, titta HÄR? Jag lägger ut andra pappersbitar för att se hur ytan kan disponeras.

Det här kanske blir en bra början? Kom och se fortsättningen! En del färdiga broderier tar jag med också.

 

Bagstories

Bagstories,  ett häfte av India Flint kom hit idag från förlaget Blurb. Häftet handlar om att konstruera tsunobukuro, en typ av japanska påsar. Jag har sytt några tidigare, t ex den här.

Det går förstås att hitta beskrivningar på nätet.  Men visst är det trevligare med papper! Boken finns HÄR. Med frakten blir det en del pengar att betala, men det finns en bonus. Den som köper häftet ges samtidigt tillträde till en grupp på FB som heter just Bagstories. Där startar en workshop under India Flints ledning den 1 februari. Den som vill vara med måste skynda sig. Imorgon 2018-01-31 vid midnatt australiensk tid stängs FB-gruppen för nya medlemmar. Jag beställde boken och fick en orderbekräftelse som jag mejlade till India Flint som bevis på att boken var inköpt.

Vårsalongen på Liljevalchs

Therese Isabell  Olssons trasvävar tillhör mina favoriter på 2018 års upplaga av Vårsalongen på Liljevalchs i Stockholm.

Fascinerad blev jag av Stefan Bennedahls 365 yogafigurer, inte bara av det färdiga verket, utan också av arbetsdisciplinen. Varje morgon i ett år har han gjort ett yogapass och sedan fortsatt dagen med en lerfigur.

Bea Szenfelds varelser i papper i form av liggande barn griper mig också.

Den här trion sätter fart på fantasin. Vart är de på väg, Olof Astrup Hälleqvists djur, bärande på en båt?

Min absoluta favorit,  Eva Larssons sju rakubrända keramikskulpturer, lyckades jag inte fotografera på ett bra sätt där de stod i en glasmonter. Det finns en bild HÄR, där samtliga utställare presenteras, men där visas bara en av de sju skulpturerna. Gör en utflykt till Liljavalchs och se själv! Utställningen pågår t o m 25 mars.

En sak till. Kolla taket i stora rummet  till höger.

En till dubbelväv

Den senaste väven är nerklippt, halsdukar i dubbelväv i orange, cerise och vitt. Som vanligt är det en kort varp till två halsdukar och de är inte riktigt lika. Varje halsduk är unik! På bilden syns fram- och baksida på den ena av halsdukarna, rutor på den ena sidan och ränder på den andra.

Mellan halsdukarna väver jag in spröt, åtta stycken blir lagom,  för att få varp till fransarna. Nu ska jag klippa isär halsdukarna, dreja fransar, laga några hoppor, tvätta och pressa. Sedan är det klart!

Det här är min åttonde halsduksväv i dubbelväv. Ju mer jag håller på desto fler möjligheter ser jag, andra färger, andra partindelningar, andra färgeffekter. Men det blir inte mer just nu. Vävstolen ska få vila ett tag och jag ska göra lite annat.

HÄR finns alla dubbelvävarna och information om material och annat.

Annika Ekdahl på Waldemarsudde

Så kom jag iväg till slut till Waldemarsudde och Annika Ekdahls praktfulla vävar. Föreningen Uppland-Sörmlands Vävare hade bokat en visning. Det gav betydligt mer än om jag sett utställningen på egen hand.

Annika Ekdahls stora bilder är vävda i gobelängteknik. Allt garn färgar hon själv i ateljén i Blekinge. Förlagorna till vävnaderna gör hon som collage i datorn. Hon har ingen mönsterskiss i naturlig storlek, utan arbetar utifrån bilden på skärmen. Oftast utnyttjas hela vävstolens bredd, 3 meter. Under arbetets gång syns bara ca 30 centimeter av väven. Först när väven klipps ner efter ca 1 1/2 års arbete ser hon helheten.

Betraktaren möts av en myllrande mix av figurer, föremål och natur. Vi bjuds på privata berättelser ur Annika Ekdahls eget liv och ur hennes fantasi blandat med berättelser från förr och med referenser till konsthistorien. Fester, enhörningar och hjortar är återkommande motiv.  Som åskådare är det omöjligt att ta in och begripa allt, men det är härligt att göra ett försök.

Mannen som får sällskap av en kanin vid bordsänden är en liten, liten detalj i en stor väv.

I Barockfesten, storlek ca 3 x 3 meter, är en prinsesstårta centrum på festbordet. Framför väven, på golvet, anas en röllakansmatta, Post festum, som visar resterna från festen. Mattan är inte vävd av Annika Ekdahl själv, utan av vävare på Vävaregården i Eringsboda. Nedan syns ännu ett sällskap kring ett dukat bord.

Utställningen pågår ytterligare några veckor och slutar 2018-02-11. Läs mer HÄR. Annika Ekdahls hemsida finns HÄR.

Jag har visat bilder av hennes verk tidigare på bloggen, HÄR från Värmlands museum i Karlstad och HÄR från Meken i Smedjebacken.

Halsdukar i ovana färger

Väven som jag skrev om i förra veckan, titta HÄR, är snart klar. Som vanligt satte jag upp en kort varp, lagom till två halsdukar. Nu hänger halsdukarna på tork efter handtvätt i lite schampo. Bara ångpressning återstår, sen är de färdiga.

Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Jag var lite osäker på färgkombinationen. Vitt och rosa är inte färger jag brukar använda. Men jag är ändå nöjd med resultatet och det blir nog ytterligare en halsduksväv i orange, rosa och vitt. Jag ligger i sängen och skissar på rutor och ränder.

 

Snart klart

För ett par veckor sedan pusslade jag med småbitar av växtfärgat ylletyg, titta HÄR. Till slut kunde jag bestämma mig. Det blir en kudde, översta bilden, och en väska. Just nu ligger arbetet och vilar i väntan på att jag ska ta fram symaskinen och sy klart.

Tygbitarna har jag sytt ihop med skarvsöm (titta HÄR). Den som är uppmärksam ser att den blivande väskan har fått en extra effekt genom att sys med två remsor i skarvsömmen. Det är inte mitt eget påhitt. Idén har jag lånat från en kjolsäck som jag såg för några år sedan i samlingarna hos Örebro läns museum. HÄR finns kjolsäcken på bild i DigitaltMuseum. Titta noga, det ligger till och med tre remsor i några av sömmarna. Det finns mycket att inspireras av i museisamlingar, IRL ibland och alltid på DigitaltMuseum.

 

Färgat, varpat och pådraget

Färgat garn, varpat en halsduksväv och dragit på varpen har jag gjort. Och så har jag börjat väva. Men blir det bra? Orange känner jag mig bekväm med, och gräsgrönt. Mellanmörk cerise är OK i rätt sammanhang, men ljusrosa? Och så vitt? Färgerna har jag inte valt själv, utan det är färger som ska användas i en tävling utlyst av Fårfesten i Kil, läs mer HÄR. Sockor, vantar, mössa eller halsduk kan man bidra med. Givetvis ska produkterna vara tillverkade av ull och de ska innehålla någon eller alla färgerna. Jag tog alla färger och det var nog dumt. Men jag ville utmana mig själv med den här färgkombinationen som känns lite främmande för mig. Jag borde ha gjort det annorlunda. Framförallt skulle jag ha tagit mindre vitt. Nu får jag försöka gilla läget, kanske vänja mig och fortsätta med glatt humör.

Aviga prickar

Mönstret på vantarna Aviga prickar som jag stickade i julas, titta HÄR, kan nog kallas gammal skåpmat. Det är resultat av en stickuppgift på en kurs som jag gick på Linköpings Universitet för så där 20 år sedan. Hur uppgiften var formulerad minns jag inte, men mitt eget mål var att göra ett enkelt, diskret ytmönster i två färger. Det blev en hel serie med prover innan jag kom fram till det här mönstret med räta och aviga maskor. De allra flesta proverna är stickade i svart och naturbrunt. En riktigt snygg färgkombination som jag tyvärr inte lyckades fotografera på ett bra sätt nu i januari, inte i det nästan obefintliga dagsljuset och inte heller i elljus eller med blixt.

Mönsterrapporten består av fyra maskor och fyra varv. Beskrivning för rundstickning finns i vantbeskrivningen, se länken ovan.  Så här stickas mönstret fram och tillbaka, varv 1 och 3 från rätsidan, varv 2 och 4 från avigsidan:

Varv 1: 2 räta m färg 1, 2 räta m färg 2
Varv 2: 2 räta m färg 2, 2 aviga m färg 1
Varv 3: 2 räta m färg 2, 2 räta m färg 1
Varv 4: 2 aviga m färg 1, 2 räta m färg 2

De röda proverna är stickade i Vålberggarn från Wålstedts Textilverkstad och dubbelt ullgarn 6/2. På det vänstra provet är de aviga prickarna stickade med ullgarn 6/2 och på det högra bildar Vålberggarnet prickar.

Proverna i två gröna kulörer och lite rött stickade jag med ullgarn 6/2. Jag gillar flärparna, men de passade inte nu till mina vantar. Kanske kommer de till användning i ett annat sammanhang.

#delavantar

De här vantarna ska jag skicka till Hemslöjden i Landskrona. De blir en liten del i projektet #delavantar. Alla kan vara med och sticka vantar, göra en beskrivning och sedan dela med sig. Den som vill kan sedan låna ut de färdiga vantarna till ett par utställningar. Först visas vantarna hos Hemslöjden i Landskrona 20 jan – 3 mars 2018 och sedan på Norrbottens Museum i Luleå 10 mars – 30 april 2018. HÄR finns mer information och massor av väldigt fina vantar.

Någon minns kanske att jag skrev om #delavantar i höstas, titta HÄR. Jag började på ett par vantar, men efter att ha stickat en bit tyckte jag att garnet var för tjockt och kompakt. Hårt och obekvämt kändes det på stickorna. De halvfärdiga vantarna blev liggande ett tag tills jag bestämde mig för att repa upp och börja om igen med andra tankar.

Istället blev det de här vantarna. Jag hade några egna kriterier att utgå från när jag bestämde hur vantarna skulle göras. Vantarna skulle vara varma. Garnet skulle tas ur mitt eget lager. Stickningen skulle gå relativt snabbt, ett par dagar under julhelgen borde räcka. Framförallt skulle vantarna kräva ett minimum av koncentration och vara så lätta att sticka att jag samtidigt utan problem kunde prata, lyssna eller titta på film.

Vantarna fick namnet Aviga prickar och så här gjorde jag:

Aviga prickar

Ullgarn 6/2 (100 gram = 300 meter) färg 1 (blågrått) ca 50 gram, färg 2 (grått) ca 30 gram, färg 3 (turkos) några meter
Strumpstickor nr 2 (till resåren) och nr 2 ½

Lägg upp 60 maskor med två färger, färg 1, som bildar maskan, och färg 3.
Fördela maskorna på 4 strumpstickor nr 2.
Sticka resår 2 aviga 2 räta med färg 1 i 6 cm.
Byt till stickor nr 2 ½ och sticka två varv med färg 3, första varvet räta m, andra varvet aviga m.
Sticka två varv räta m med färg 1. Nu börjar mönsterstickningen.

Mönsterrapporten består av fyra maskor och fyra varv
Varv 1: 2 räta m färg 1, 2 räta m färg 2
Varv 2: 2 räta m färg 1, 2 aviga m färg 2
Varv 3: 2 räta m färg 2, 2 räta m färg 1
Varv 4: 2 aviga m färg 2, 2 räta m färg 1
Sticka mönster i 5 cm.

Förbered för tumme
Höger vante: Sticka 3 m på sticka nr 1. Sticka följande 12 m med en lös tråd i avvikande färg Sätt tillbaka maskorna på stickan och sticka mönster över den avvikande tråden.
Vänster vante: Gör markeringen för tummen på de 12 första maskorna på sticka nr 2.

Fortsätt sticka mönster i 10 cm.

Minska sedan enligt följande. Minskningmaskorna stickas med färg 1.
Sticka 1: sticka 2 m tillsammans i bakre maskbågen, sticka resterande maskor på stickan.
Sticka 2: sticka tills två m återstår, sticka 2 m tillsammans.
Sticka 3: stickas lika som sticka 1.
Sticka 4: stickas lika som sticka 2.
Dra en tråd genom de sista 6 maskorna.

Tummen
Plocka upp 12 m på var sida om tumhålet, pilla bort extratråden och fördela maskorna på fyra stickor = 24 m. Plocka upp två maskor på var sida om tumhålet på första varvet = 28 maskor. Sticka mönster i 5 cm. Minska sedan på samma sätt som för handen.

Avsluta med att fästa alla trådar och blöt vantarna försiktigt i ljummet vatten. Lägg på tork, t ex på en frottéhandduk.

 

Pusslar med tygbitar

Det här ska bli en väska eller kanske en kudde. Jag pusslar, placerar tygbitar intill varandra, tar bort och lägger till, provar nya alternativ.  Jag gillar det här, att göra något av ett begränsat material, material som det bara finns lite av. Nu är det remsor och småbitar av ylletyg färgade med rost, växter och lite köksavfall. Men det kan också vara att trolla fram nya maträtter av rester, att komponera trasmattor av begagnade textilier eller att väva något av restgarner och reafynd. Så, hur får jag ihop det här på bästa sätt? Snart får jag bestämma mig.

Ett gammalt täcke i rosengång


I en säng i en museibyggnad nära mig ligger det här gamla täcket, vävt i bunden rosengång.  Försiktigt petade jag en aning för att kunna se lite mer. Vill jag se ännu mer är det nog bäst att prata med någon ur personalen.

Täcket är vävt i två längder och har en längsgående söm. Det är slitet och trasigt.

Det är stor variation på bårderna och så vitt jag kunde se så återkommer inget mönster.

rosengångstäcke 2

rosengångstäcke 3

rosengångstäcke 4

Bunden rosengång har en tydlig baksida med flotteringar.

 

God Jul!


Närketomtarna dansar på en väv från Värmland, Helena Bengtssons mönster Skogsstjärna från Klässbols Linneväveri. Tomtarna inköptes för länge sedan på Örebro Läns Hemslöjd. Hemslöjdsaffären har försvunnit, men tomtarna tillverkas fortfarande, nu för butiken på Örebro Läns Museum, titta HÄR.

En lugn och fin jul önskar jag er alla!

Handlar helst begagnat

Vi pratade om att baka pepparkakor men kunde inte hitta kakmåtten. De verkar ha försvunnit i flytten för ett år sedan. Dags för shopping!

Om jag behöver köpa något börjar jag ofta med att gå ett par minuter västerut till Öppna Hjärtat Second hand. Där hade jag tur och hittade fina figurer som ser ut som dem jag minns från min barndom. Nu ligger pepparkaksdegen i kylen och snart ska den kavlas.

Om jag fortsätter promenera västerut förbi Öppna Hjärtat kommer jag efter ca 40 minuter till återbruksgallerian ReTuna. Där fyndade jag en superfin vår- och höstjacka häromdagen.

Jackan är av märket Sand och sydd i ett riktigt fint tyg av ull/cashmir. En ny jacka från Sand kostar ungefär 15 gånger mer än vad jag betalade för min obetydligt begagnade.


Här är en film om ReTuna. Filmen har just nu delats ca 100.000 gånger på Facebook och har mer än 5 miljoner visningar. Titta HÄR också!

 

Mer tuskaft – halsduk

Halsduk tuskaft 1
Här är ännu en gammal tuskaftsväv, apropå Tina Ignells nya bok, titta HÄR. Kvalitén är mycket behaglig och jag gillar färgen. Jag hade tur att den blev osåld och därmed hamnade i min egen ägo.

Jag har varpat med tre trådar, en tjock och två tunna. Solvningen är rakt genomgående på fyra skaft, en tjock och två tunna i varsitt solv. Det tjocka garnet är skedat med en tråd i rör, det tunna med två trådar i rör.

Båda garnerna är udda sorter som jag köpte någonstans för länge sedan. Tyvärr är de slut i mitt förråd, så om jag vill väva något liknande blir det med andra garner. Det tjocka garnet är ett bourettesilke i grovlek ungefär som ullgarn 6/3. Det tunna är ett långfibrigt, riktigt tunt entrådigt ullgarn, uppskattningsvis ungefär hälften så tjockt som redgarn 20/2, dvs ca 20.000 meter per kilo. Det tunna garnet fick också bli inslag. Jag satte upp en varp till 5 halsdukar med ofärgat garn och styckfärgade de färdiga halsdukarna.

 

Med begränsningar som motor

På söndag 2017-12-17 är sista chansen att se Åsa Pärsons utställning på Fiberspace Gallery (titta HÄR) i Stockholm. Då finns hon i galleriet och berättar om sina vävar.

Åsa Pärson har undersökt möjligheterna att kombinera varp och inslag genom ett antal begränsningar. På väggen sitter 154 vävprover, mått ca 15 x 17 cm, i grundteknikerna tuskaft, panama, kypert och satin. Förutom de fyra vävteknikerna har hon valt att enbart använda garner ur sitt eget förråd. Hon har valt en återhållen färgskala och hon har maximerat antalet skaft till 10. Inom de givna ramarna ser det ut som om hon drivits av målmedvetenhet,  reflektion och intuition.

Resultatet är vackert presenterat, tillfälligt i utställningen och permanent i en bok, Fabricate, Composition and texture. (Som jag inte köpte, varför?)

Åsa Pärson 10

 

Min ”nya” kappa

Tittar jag på utsidan av min kappa från Myrorna så ser den helt ny ut. Vid ficköppningar och ärmslut brukar slitaget synas först, men där syns inga spår av kappans tidigare ägare. Inuti, däremot, var fodret trasigt på flera ställen.


Jag köpte en liten bit nytt fodertyg i någorlunda passande färg, letade lämplig tråd bland mina spolar med sysilke och täckte revorna med lappar.

Kappan är av märket Larella. Jag läser HÄR att Larella var ett av varumärkena hos Upsala Kappfabrik. Fabriken la ner 1970 och jag gissar att min kappa är ungefär från den tiden, sent 1960-tal.

Så här ser kappan ut, mycket välsydd i fint ylletyg och med bekväm passform. För 150 kr, plus 10 kronor för fodertyget, fick jag en kappa i en kvalité som inte går att hitta i de vanliga butikernas utbud numera.

I HV:s galleri

Alldeles nyligen hade Moa Wallman sin första separatutställning Nimbus över Sbg. Jag hade tänkt åka till Sundbyberg och se den, men det blev tyvärr aldrig av. Nu fick jag i alla fall se två av vävarna från utställningen. De finns i galleriet hos HV, Handarbetets Vänner i Stockholm. Med imponerande skicklighet har Moa Wallman färgat garn (naturlig färgning) och vävt dessa skimrande mattor, avsedda för golv eller vägg.

Utställningen på HV har namnet Emerging Talents 2.0. Nio kvinnor som nyligen avslutat sina studier deltar med ett eller två verk var; Moa Wallman (HV Skola), Ia Centerhall (HV Skola), Miriam Parkman (HV Skola), Siri Petterson (HV Skola), Astrid Sjöborg (HV Skola), Linette Nilsson (Konstfack), Elin Stampe (Konstfack), Berith Stennabb (HDK Steneby) och Johanna Svallingson (HDK Steneby).

Utställningen pågår t o m 2018-01-13. Värt ett besök, men kolla för säkerhets skull öppettiderna. Det kan hända att det är stängt kring jul och nyår.

Ia Centervall Natt som blänker.

Miriam Parkman, Rocio y los colores fuertes/Teotitlán, detalj.

Berith Stennabb, ANOMICHOLISTIC 10, detalj.

Johanna Svallingson, Alla vi.

Det blev inte stygn varje dag 2017


Det blir inte stygn varje dag 2017 för min del. I mitten av november kände jag mig nöjd med mitt bidrag till FB-utmaningen Stygn varje dag 2017. Det får räcka så här. Visst, jag hade kunnat ”kill my darling” och t ex gjort något radikalt som att klippa tyget i bitar och foga ihop igen. Eller jag kunde fortsätta att sy flera varv med korsstygn runt alltihop. Men jag slutar här.

Den första januari började helt utan plan med några gubbar i sytråd längst upp till vänster. Fortsättningen skedde intuitivt och jag bestämde från dag till dag hur stygnen skulle sys. Roligt har det varit! Nu återstår att få dit en liten signatur någonstans. Sedan behöver det skrynkliga tygstycket spännas upp. Och så ska jag fundera ut hur broderiet ska monteras. Jag visar det färdiga resultatet så småningom.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några andra av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

På schäslongen


Det händer då och då att jag träffar människor som har på sig en sjal som jag har vävt. Det är uppmuntrande att den som har köpt eller kanske fått sjalen i present använder den. Mer sällan händer det att jag får se hur en kudde som jag broderat passar in i sitt nya hem. Därför var det extra kul att se de här kuddarna vilande på en schäslong i ett sparsmakat och omsorgsfullt inrett hus.

Fläckborttagning

En tidigare mycket använd västklänning/tunika i en tunn och behaglig ulltrikå har blivit liggande oanvänd i garderoben i flera år. Anledningen är en iögonenfallande fläck, ca 2 x 2 cm, i midjehöjd på höger sida, mellan mitt fram och sidsömmen. Troligen har jag spillt matolja och jag har försökt på alla tänkbara sätt att få bort fläcken. Nu har det lyckats! Jag har helt enkelt täckt fläcken med en cirkel av ylletyg. Tanken var först att cirkeln skulle bli centrum i ett blommande broderi. Men jag stoppar här, i alla fall tillfälligt, med en enda prick.

Gardin i tuskaft


För många år sedan vävde jag ganska många meter av den här gardinväven. Vävtekniken är tuskaft och jag blev påmind om väven när jag läste Tina Ingnells nya bok som handlar just om tuskaft, titta HÄR.

Det mesta av gardinväven såldes och jag har bara en längd kvar. Den fanns att se på Vävar i vitt och färg, Örebrovävarnas utställning på Örebro läns museum i september 2016. Då fick jag en del frågor om vävsedel. Nu kommer sent omsider en beskrivning.

Varp: Bomullsgarn 16/2, oblekt
Inslag: Lingarn 16, halvblekt.
Sked: 50/10, 1 tråd i solv
Rapporten består av 48 trådar (= 4,8 cm i skeden) som varpas till önskad bredd, lägg till 24 trådar på slutet. Skedas 24 trådar med 3 trådar i rör, 16 trådar med 2 trådar i rör, 8 trådar med 1 tråd i rör. Avsluta med 24 trådar, 3 trådar i rör.

 

Tuskaft


Tuskaft
är namnet på Tina Ignells nya bok. Boken handlar givetvis helt och hållet om tuskaft, den enklaste vävtekniken, ”under en och över en”. Enkelt, javisst, men ändå är möjligheterna till variation i vävstolen nästan oändliga.

Boken är full med förslag och idéer på hur tuskaft kan användas till intressanta vävar. Många olika material, invävda vecktrådar, färgeffekter, tomrör, infärgning i form av ikat och shibori, olika typer av efterbehandlingar – det är bara ett litet urval av bokens innehåll. De olika vävnadsförslagen visas på helsida i naturlig storlek och mina fingertoppar längtar efter att få känna på tygerna i verkligheten. Jag får förstås också längtan efter nya vävar i vävstolen. Mitt senaste fyndköp, ett ljuvligt mjukt garn i merinoull, skulle egentligen bli en stickad tröja. Men garnet passar kanske bättre till halsdukar i någon tuskaftsvariant? Jag bläddrar i boken och funderar lite till.