Ännu en blommande kudde

Det nya året (2020) har börjat med mycket yllebroderi för min del. Nu är ännu en kudde klar. Det här motivet har jag använt med lite variation flera gånger tidigare, titta HÄR. Om jag är sugen på att brodera, men inte riktigt har lust att hitta på något helt nytt, då kan det bli så här. Emellanåt säljs en kudde och det ger mig anledning att sy en till.

Garnet har jag färgat och det mesta är samma sorts garn som finns HÄR i min butik på bloggen. Till stjälkar, knutar och bottensöm har jag tagit ett tjockare garn. Ylletyget som jag använder till botten och till applikationer heter ”Polar” och det köper jag hos Harry Hedgren, titta HÄR. Vitt ”Polar” passar utmärkt att färga och ibland stoppar jag ner en tygbit i grytan när jag färgar garn.

Färg, form och teknik

Först såg jag färgerna och formerna i utställningen med Mia Tingvalls vävda bilder och jag gillade det jag såg. (Tyvärr gör mina bilder inte rättvisa åt färgerna som är mycket klarare i verkligheten.) Sedan tittade jag närmare och såg de varierande ytstrukturerna. Då tyckte jag ännu mer om hennes vävar. Hon kan vävning och hon är säker på vad hon gör.

Jag gissar att varpen är solvad rakt genomgående på åtta skaft. Drälltekniken utnyttjar hon här och där i bilderna som ränder med omväxlande varp- och inslagseffekt. Övriga ytor är inplockade i tuskaft och i olika kypertvarianter. I vissa bilder ligger varpen lodrätt och i andra vågrätt. Ibland syns den mångfärgade varpen och ger extra effekter och ibland döljs varpen av inslaget. Så skickligt och finurligt använder hon sig av vävningens möjligheter.

Mia Tingvalls vävar visas på Konstfrämjandet i Eskilstuna t o m 2020-02-20. Titta HÄR för öppettider och annan information. HÄR finns Mia Tingvalls hemsida.

I bokhyllan

”Allt finns på nätet”. Jo, så är det. Men visst kan det vara roligare med böcker, som till exempel den här lilla innehållsrika boken, inköpt på ett antikvariat för många år sedan. En riktig pärla är den, Montera handarbetet av Grete Krøncke, ICA bokförlag 1980. Baksidestexten berättar om innehållet. Köp, om du råkar få syn på den någonstans!

Framdukat

Imorgon är det dags! Årets upplaga av Vinterspår startar, kulturhelgen med evenemang runt om i Lindesbergs kommun. Mina handfärgade ullgarner till broderi är framdukade på Frövifors Pappersbruksmuseum. Det finns ungefär lika många kulörer på garnet som utställare på pappersbruksmuseet, ett 40-tal. Broderade kuddar, handvävda sjalar, materialsatser till yllebroderi och lite annat textilt har jag också dukat upp.

Vinterspår pågår 1 – 2 februari 2020, öppettider kl 10.00 – 16-00. HÄR är programmet. Jag finns på pkt 97. Hoppas vi ses!

En kudde är klar

För ett par veckor sedan visade jag början till en broderad kudde, titta HÄR. Nu är kudden klar och så här blev den. Jag ville att intrycket skulle bli lite spretigt och lite skirt. Ett tillägg av ytterligare en färg, krapprött, fanns det tankar om, men det valde jag bort. Jag provade med att sy dit ett par blad, men dem valde jag också bort. Stygnen jag har använt är stjälkstygn, ett mellanting mellan stjälkstygn och plattsöm, franska knutar, efterstygn, ett mellanting mellan kedjestygn och Y-stygn samt några enstaka stygn i plattsöm. Det här var ett roligt broderi och det blir nog en eller ett par varianter i andra färger. Men vilken färg på bottentyget? Jag har svart, vitt och ockra.

Märta Måås-Fjetterström på Stockholms slott

För 100 år sedan, 1919, startade Märta Måås-Fjetterström, MMF, (1873 – 1941) en vävateljé i Båstad. Ateljén finns fortfarande kvar, läs mer HÄR. Snart fick celebriteter som kung Gustav V och kronprinsen som sedan blev Gustav VI upp ögonen för de unika mattorna som vävdes i ateljén och kungafamiljen blev trogna kunder. Det är anledningen till att 100-årsjubileet firas med en praktfull utställning just på Stockholms slott. Se den om du har möjlighet, pågår t o m 2020-04-19.

De ca 60 vävnader för golv och vägg som ställs ut är dels kungafamiljens privata, dels inlånade från privatpersoner och institutioner. Bara att organisera inlånen måste ha krävt en enorm arbetsinsats.

De traditionella skånska allmogevävarna, där åttabladsstjärnan ofta ingår, var en av MMF:s inspirationskällor. Hon lärde känna de skånska textilierna som chef för Hemslöjden i Malmö. Hennes formspråk uppfattades emellertid som allt för modernt och hon höll sig inte inom de traditionella ramarna, enligt föreningens styrelse. Det resulterade i att hon fick sparken 1911. Under några år var hon sedan chef för Lilli Zickermans vävskola i Vittsjö. År 1919 valde hon att starta sitt eget företag och tog med sig några skickliga väverskor till den nya ateljén i Båstad.

Mattorna från Båstad visades på stora utställningar runt om i världen och intryck från alla resor lämnade spår i MMF:s formgivning. Väven nedan, formgiven 1927, är inspirerad av husen i italienska Perugia. Observera åttabladsstjärnorna!

Mattan i bakgrunden, ”Korgmattan”, med sin strama form är från 1936 och ställdes ut tillsammans med möbler av Carl Malmsten på världsutställningen i New York 1939.

Den här mattan, ”Blåplump” visades också på världsutställningen i New York. Den vävdes senare upp bl a till Svenska Institutet i Rom.

Jag fastnar särskilt ryorna, som trasryan, ”Pärlhönset”, från 1925 till höger på bilden. Glesryan (”plattrya” enlig utställningstexten, ett begrepp jag aldrig sett tidigare) på nästa bild med långa avstånd mellan nockraderna  från 1922 intresserar mig också. Kanske är det dags för mig att väva rya igen. På mattorna i bakgrunden syns några exempel på den ständigt återkommande åttabladsstjärnan.

 

Idag blir det färgning

Idag kommer färggrytan att stå på plattan hela dagen. Lagret av ullgarner till broderi i min butik på bloggen ska kompletteras med fler kulörer. Jag behöver också fylla på med broderigarn att ta med till Vinterspår 1 -2 februari 2020, en helg fylld med kultur runt om i Lindesbergs kommun, mina gamla hemtrakter. HÄR finns information om allt som händer. Ni hittar mig på punkt 97 i programmet, på Frövifors Pappersbruksmuseum tillsammans med ett 40-tal konstnärer, konsthantverkare, slöjdare, musiker, fotografer, författare.  Hoppas vi ses där!I färggrytan finns just nu ett hekto garn och 0,5 gram (0,5 %) ceriserött färgpulver från Färgkraft. Sedan fortsätter jag i samma bad med 2 % ceriserött.

Därefter blir det nog några blandningar mot det rödgula hållet innan jag byter till rent vatten i grytan och färgar gult och grönt. Min färgningsteknik är en blandning mellan precision och på-en-höft. Till första färgningarna i badet brukar jag mäta och väga noga, men sedan kan det gå mer på känsla. Flera hekto garn ligger i blöt i väntan på att få färg.

Bra att ha vid färgning är till exempel en våg, min är analog, bullformar att väga upp färgpulver i och kryddmått att mäta upp flytande tillsatser i, t ex ättika.

Kan det bli nå’t?

En kudde i yllebroderi är på gång. Bottentyget blir ljusblått med applikationer i vitt och gult. Stygnen blir vita, gula och svarta. Lite rött lägger jag nog till också, garn och tyg som jag färgat med krapp.

Det här tryckta tyget har varit min utgångspunkt, men tanken är inte att brodera exakt likadana blommor som på tyget. (Uppgift om formgivare saknas.)

Jag har jag skissat på ett papper i samma storlek som den blivande kudden, 35 x 50 cm.

Nu är jag på nästa steg. Tyget är tillklippt i rätt format och jag har tråcklat upp det färdiga måttet. Även mittlinjerna är markerade för att jag lättare se hur ytan bäst disponeras. Blomformer har klippts i papper och placerats på tyget ungefär som på skissen. Pappersbitarna har jag flyttat en aning hit och dit och sedan lagt till ytterligare några blommor. Jag funderar en stund till innan jag börjar sy och klippa ut applikationer. Det tryckta tyget får åka tillbaka in i ett skåp och broderiet får leva sitt eget liv nu. Jag visar igen när jag kommit längre. Och då hoppas jag på lite dagsljus så att bilderna blir bättre.

Repar upp

Det här ska bli en kofta till mig själv. Den här gången var jag ordentlig och började med att sticka  en provlapp (titta HÄR) för att kontrollera min stickfasthet. I koftans randiga ok höll jag tätheten perfekt. Men vad hände sen? Jo, livet stickades en liten, liten aningen hårdare, dock acceptabelt. Men sen, ärmarna! Där tappade jag bort mig. Samtidigt som jag sträcktittade på diverse serier på SVT Play blev stickningen hårdare, hårdare och hårdare. Ärmarna måste repas upp och göras om. Annars kommer jag aldrig att använda koftan. Enda fördelen är att garnet räcker länge.

Lata dagar med broderi

Under lata dagar utan förpliktelser i jul- och nyårshelgerna har jag tagit fram och fortsatt på ett påbörjat yllebroderi. Trots att det har legat orört i ett halvår har jag aldrig betraktat broderiet som ett UFO (unfinished object), utan som ett WIP (work in progress). Roligt och fridfullt är det att lägga stygnen och fundera ut fortsättningen.

HÄR såg broderiet ut förra gången det var framme.

 

Avbockat

Tre saker är avbockade på min mentala att-göra-lista. Fodret i min kappa är lagat med en lapp. Jag hade fastnat i etiketten och dragit upp en reva i tyget. Kappfodret är lagat tidigare, titta HÄR.

Infodringen i halsen på den grå klänningen hade dragit sig på ett konstigt sätt och vek sig framåt mot utsidan. Jag provade att sy ner infodringen med en stickning på maskin, men det blev bara värre. Så jag sprättade bort den och kantade med en snedremsa ur gömmorna istället. Det blev bra!

Klänningen i linne har jag haft i mer än 20 år. Den är flitigt använd som sommarklänning och som tunika över tröja och långbyxor. Men för att göra klänningen ännu bättre behövdes en ficka. Tyget som jag valde till fickan är ganska tunt, så jag vändsydde med en bit av ett slitet lakan och band ihop tyglagren med förstygn.

Jag är nöjd! Men det finns mer på att-göra-listan. De sakerna tar jag itu med en annan dag.

Titta och njut – slöjd och konsthantverk på film

Ramon Perssons fantastiska näverburk fotograferade jag på en utställning hos Konsthantverkarna i Örebro hösten 2014.

Ramon är en av tretton skickliga slöjdare, konsthantverkare och konstnärer som presenteras i korta, intressanta filmer på SVT Play. Bland de tretton finns också t ex Erik Torstensson och Johanna Törnqvist. HÄR är filmerna. Titta och njut!

Erik Torstensson visade bl a djur av växtfärgat siden hösten 2012 (åren går fort!), också hos Konsthantverkarna i Örebro.

(HÄR finns fler bilder från Ramons utställning och HÄR från Eriks utställning.)

Johanna Törnqvists klänning av tomma medicinförpackningar bars av Carina Marklund på catwalken på ReTuna återbruksgalleria i Eskilstuna i april i år, 2019. (Här finns fler bilder på Johannas verk från en utställning i Torshälla i april i år.)

Lätt fixat!

Är det fler än jag som irriterar sig på att påslakanen är kortare än täckena? Jag offrade ett underlakan, som delades i fyra bitar på längden, alldeles lagom stora bitar till att förlänga fyra påslakan. Påslakanen klipptes upp vid huvudänden och skarvades med bitarna från underlakanet. Efter någon timme vid symaskinen var problemet fixat.

Det blev riktigt bra!

 

24/12 -19

Hilmer 24/12 -19 är ingraverat i den här guldringen. Det är inte idag 2019-12-24 som avses, utan julafton 1919-12-24, för 100 år sedan, när min blivande farmor Karin förlovade sig med min blivande farfar Hilmer. Fotot på Hilmer och Karin är taget något år senare, när förlovningen övergick i äktenskap. Visst är de fina! Förutom förlovningsringen har jag också ärvt mina krokiga lillfingrar efter farmor.

Nyskapande och tradition – Karin Bergöö Larssons textilier granskas i uppsats

I senaste numret av Solvögat, medlemstidning för föreningen Riksvävarna, finns en intressant artikel om en magisteruppsats från Uppsala universitet. I ämnet textilvetenskap har Eva Sundström studerat Karin Larssons textilier. Karin Larsson (1859 – 1928), född Bergöö, är förstås hustrun till Carl Larsson och textilierna är tillverkade till deras hem i Sundborn. Inredningen var ett gemensamt projekt för makarna Larsson. Hemmet blev tidigt mycket uppmärksammat för sin personliga stil, nyskapande men samtidigt med en grund i traditionen, och var ett utflyktsmål redan när familjen bodde där. Jag laddade ner uppsatsen, den finns att hämta som pdf  HÄR. Det är intressant läsning!

Eva Sundström sätter in Karin Larssons textilkonst i sitt historiska sammanhang. Hon undersöker hur Karins textilier kan förstås i termer av nyskapande respektive traditionsbevarande och hur det nyskapande kan identifieras och beskrivas. Karins influenser och inspirationskällor kategoriseras i fem grupper; allmoge, jugend, modernism och utomeuropeiskt samt en blandning av dessa. De textilier som besökarna ser i Sundborn är repliker. Eva Sundström har fått tillgång till originalen. Ca 150 vävda och broderade textilier har studerats och 20 stycken, 12 broderier och 8 vävnader, har valts ut för närmare analys av material, teknik, formspråk etc. Analyserna visar bl a hur Karin Larsson med kunskap och fantasi broderar traditionella stygn på eget sätt, blandar uttryck och hittar på eget.

I somras visades en utställning med Karin Larssons textilier på Ebelingmuseet i Torshälla. HÄR är ett blogginlägg därifrån. Bilderna nedan är från utställningen och visar kopior av ett par av de 20 textilier som analyserats av Eva Sundström.

(Föreningen Riksvävarna som ger ut tidskriften Solvögat finns HÄR)

 

Julslöjd

Igår, 2019-12-14, satt jag på bussen i drygt 3 1/2 timme. Resan tog mig tur och retur Eskilstuna – Nyköping, snett genom Sörmland från den ena änden till den andra. Med en bok att läsa är det ganska behagligt att låta sig forslas.

Anledningen till resan var ett besök på Sörmlands Museum och en dag med textil julslöjd arrangerad av hemslöjdskonsulent Maria Neijman. I textilverkstaden hade Maria laddat upp med idéer och gott om material. Tiden rusar iväg när det är trevligt och timmarna gick verkligen alldeles för fort.

Sörmlands Museum öppnade i ny byggnad för drygt ett år sedan, i november 2018, och jag har varit där 5 – 6 gånger på visningar och på slöjdaktiviteter. Kärnan i byggnaden är de öppna magasinen med visningar med olika teman ett par gånger om dagen. Det finns utställningsrum med tillfälliga utställningar också, men det kan vara svårt att som besökare orientera sig och uppfatta vad som finns att se. Byggnadens planlösning känns väldigt stängd och inte alls välkomnande.  Det stora mysteriet för mig, som tidigare bodde i annat län och inte är insatt i den långa politiska process som föregick bygget, är varför man valde att lägga museet i en utkant av länet. Varför inte i mitten, tillgängligt för många fler? Min uppfattning är också att Nyköping har favoriserats på olika sätt på bekostnad av resten av länet under det här första året. Jag ska inte gnälla mer nu, det kommer förhoppningsvis att bli bättre. Gör gärna ett besök! HÄR finns museets hemsida.

Skåprensning

Uppdatering: Alla reavaror är slut!

I en bortglömd låda i mitt varulager i förrådet hittade jag en hög med växtfärgade sidensjalar. Jag behöver rensa lite i lagret så här kommer ett supererbjudande. Halsdukarna har tidigare kostat 500 kr för de mindre och 750 kr för de större. Nu säljer jag ut dem för 100 kr respektive 150 kr. Storleken på de mindre är ca 35 x 125 cm och på de större 45 x 170 cm. De säljs osorterade, dvs det går inte att välja vilken man vill ha. Porto tillkommer. Erbjudandet gäller i en vecka, t o m 2019-12-17.

Är du intresserad? Skicka beställning via mail (inte som en kommentarer på bloggen) till elisabet.textilainslag@telia.com, uppge namn, adress, telefonnummer. Jag mailar en faktura och skickar beställningen när betalningen, Swish eller bankgiro, syns på mitt konto.

Jag hittade också några grytlappar virkade av cottolingarn. Tidigare pris 95 kr styck, nu 30 kr + porto. Det är svårt med färgåtergivning på bilder nu när det knappt finns dagsljus. Färgerna är lite dovare i verkligheten.

Det finns också några buntar med bitar av kläde, som passar utmärkt till yllebroderi. Tyget kan t ex bli små föremål som nåldynor och armband eller användas till applikationer på större broderier. Varje bunt kostar 50 kr plus porto och innehåller fem tygbitar i olika färger och lite olika storlekar. Den understa, största biten är ca 12 x 25 cm.

I butiken på bloggen har jag lagt in nålbrev, titta HÄR. Men där är det inte rea!

Kläder bortom mode och trender

Just nu, 5 – 8 december 2019, pågår en liten minifestival med utställning, workshops och andra aktiviteter hos Fiberspace på Katarina Bangata i Stockholm. Easy piece visar upp sig, ett koncept för kreativa och hållbara kläder, bortom trender och mode. Med ett enkelt basmönster skapas plagg som kan anpassas efter storlek, efter egen smak, efter sykunskaper och efter tillgång på material. Jag lyckades visst nästan bara fotografera kläder sydda av återbrukade, växtfärgade tyger, men det finns förstås annat också. Läs mer HÄR!

Idag när jag var där pågick en workshop i naturlig färgning med Petra Holmberg, slow creations. Imorgon blir det bl a sömnad. Det är bara att komma! Ingen föranmälan och ingen avgift.

Förbereder stickning

Egentligen skulle jag vilja ha en sådan där kofta som är så fin på andra, stickad i ett stycke uppifrån och ner med mönstrat ok i många färger. Men jag är nästan säker på att det skulle kännas alldeles för brokigt, så på mitt ok blir det nog fega ränder istället. Den här gången förbereder jag stickningen ordentligt och gör ett prov för att kontrollera masktätheten. En färdig beskrivning får bli utgångspunkt, men jag gör en del förändringar. Ränderna funderar jag lite på, men det blir nog de här färgerna. Fyra färger fanns redan hemma, ytterligare två köptes hos en garnaffär på gångavstånd.

Äntligen!

Äntligen har jag gjort en sak som jag tänkt på länge, nämligen sytt påsar att ta med till affären och fylla med frukt och grönsaker i lösvikt.  Jag har testat påsarna med apelsiner och lök. Innehållet syns bra och påsarna verkar hålla. Nu hoppas jag att kassapersonalen också tycker att de fungerar.

Materialet, som räckte till fyra påsar, är en liten bit nylongardin för 10 kr hos Röda Korset och ett par meter snodd ur eget förråd. Varje påse väger 18 gram och det betyder att jag får betala 36 öre extra om frukten kostar 20 kr/kg. Det står jag ut med!

Försöker vara rationell

Här har det varit produktion av nålbrev enligt löpandebandprincipen. Det roligaste är att kombinera tygbitar. Tygerna kommer från många håll. Några är inköpta för så länge sedan att det känns som om jag alltid haft dem i skåpen. Ett tyg är köpt på Afroart, ett annat i London. Och så är det gardiner och en liten duk från secondhandbutiker.

Nålbreven tar jag med till julmarknaden på Västmanlands läns museum i Västerås 8 – 9 december, titta HÄR. Synål, säkerhetsnål, ett par knappnålar och några meter svart och vit sytråd ingår.

Mina sköna hemmabyxor

I höst har jag suttit och skavt på vävpallen i många timmar. Det är roligt att väva, men vävningen har slitit hål på baken på mina sköna hemmabyxor. Med lite långsam handsömnad är det lätt lagat. Laglapparna är de bästa bitarna av ett par slitna herrskjortor. Tråden är ett starkt, hårdtvinnat, handfärgat broderigarn inköpt i Berlin för ett antal år sedan. Byxorna har lagats ett par gånger tidigare, titta HÄR. Snart är det nog dags att förstärka med lappar och stygn även på den vänstra skinkan.

Garn ur förråden

Senaste halsduksväven är färdig och jag är nöjd. (På fotot upptäckte jag ett vävfel som var svårare att se i verkligheten. Det är nu rättat.) Halsdukarna är vävda på åtta skaft solvat rakt genomgående och med fyra trampor, en randig dräll. Garnerna kommer ur mina förråd.

Den ljusgrå varpen är ett riktigt mjukt ullgarn från en upprepad sällan använd tröja. Inslaget i den ena halsduken består av ett entrådigt garn, vackert tonat i turkos, från Wålstedts ullspinneri som funnits i min ägo i minst 20 år. I den andra halsduken hade jag tänkt ta ett reafyndat grå-rosa-vitt garn i en ljuvlig blandning av ull och silke. Så här såg planen ut:

När jag tittade närmare på färgtoningarna i det ljusa garnet och jämförde med vävbredden kunde jag konstatera att resultatet skulle bli tvärrandigt. Så ville jag inte att det skulle se ut. Garnet passar kanske bättre som effekt i en varp.

Istället valde jag ett gulgrönt garn ur korgen med växtfärgade garner. Enligt den suddiga blyertstexten på etiketten färgade jag med hundloka för 37 år sedan, 1982-06-07.

Nu har jag plockat undan alla vävtillbehör och vävstolen kommer att stå utan varp ett tag. Men jag är riktigt sugen på att fortsätta väva halsdukar av udda garner ur förrådet.

Med influenser utifrån

Häromdagen var jag vid Kulturcentrum Hölö Kyrkskola lite söder om Södertälje och höll i en textil inspirationsdag med influenser från Korea och Japan. Deltagarna hade rotat lite i sina textilgömmor och letat fram lämpliga tygbitar och mer eller mindre trassliga trådar. Små rester kan förvandlas till storverk!

Tygbit fästes vid tygbit med långsamma, dekorativa stygn inspirerade av koreansk bojagi (titta HÄR). Några sydde efter en i förväg uttänkt plan, andra litade till sin intuition och bestämde sig under arbetets gång.

Vi gick igenom hur en japansk påse i modellen tsuno bukuro (HÄR finns en av mina påsar) är konstruerad och min tanke var att de ihopsydda lapparna så småningom skulle fogas ihop till just en sådan påse. Riktigt så långt hann ingen men jag tror nog att en och annan påse kommer att bli färdig.

Boken om bojagi av Sara Cook är utgiven i år 2019. India Flints instruktiva lilla häfte om tsuno bukuro finns tyvärr inte att få tag på längre.