Uppspänt

kudde 2

Jag har sytt tre nya kuddar av växtfärgat ylletyg. Små tygbitar är sammanfogade med skarvsöm. För att få tygstycket jämnt och fint våtspänner jag det innan jag syr ihop med kuddens baksida. Jag använder häftstift och sätter fast kuddtyget med rätsidan uppåt på en hård träskiva, täckt med bomullstyg. Jag mäter noga så att det blir rätt storlek. Över det fasthäftade tyget lägger jag också bomullstyg och sprejar alltihop med vatten. När vattnet har torkat är tyget slätt och fint. Titta HÄR, där visar jag en annan av de tre kuddarna under arbetets gång.

Jag har inte haft tid att fotografera de tre färdiga kuddarna ännu, men när det är gjort visar jag dem här.

Svårt att fota svart

svart sålldräll

Det är svårt att fotografera svarta textilier. Lite problem hade jag med vävningen också. Jag har vävt svarta löpare i sålldräll, samma mönster som handdukarna som jag visade HÄR. Varp lingarn 12/1, inslag lingarn 8/1, båda från Växbo, 55-rörssked med 2 trådar i rör = 11 tr/cm i varpen. Med ett lite tjockare inslagsgarn hade jag nog sluppit svårigheterna med att få fina kanter. Men 8/1 var det som fanns hemma och jag behöver minska på garnlagret. Jag gillar i alla fall mönstret, smårutigt med tre olika strukturer.

Löparna tar jag med mig till Lindesberg i helgen, 6 – 7 februari, närmare bestämt till Brukskontoret i Dalkarlshyttan. Det är dags för 2016 års upplaga av Vinterspår, ett kulturevenemang i Lindesbergs kommun. HÄR finns mer information om oss som deltar i Dalkarlshyttan. HÄR är hela programmet, vi finns på punkt 58 – 65.

Två nya trasmattor

glesrips 1

Solen gav lite ljus en kort stund igår och då skyndade jag mig ut och fotade två nya trasmattor. Vävtekniken är glesrips, en variant av tuskaft. Jag har varpat med en tråd oblekt lingarn 8/3 och tre trådar svart mattvarp. De tre mattvarpstrådarna följs åt i väven, men jag har solvat dem i varsitt solv för att de ska ligga parallellt och inte sno ihop sig. Trasorna består av återanvända slitna påslakan, gardiner och skjortor. Det mesta har vi slitit ut själva, lite är köpt på Myrorna och Erikshjälpen.

Det finns varp kvar i vävstolen till ytterligare en matta. Jag klippte ner de här två eftersom jag ville ha dem klara till helgen. Då är det dags för årets stora kulturevenemang i Lindesbergs kommun, Vinterspår. Jag deltar på Brukskontoret i Dalkarlshyttan i utkanten av Lindesberg. HÄR är programmet, jag finns på punkt 60. Öppet 6 – 7 februari 2016, kl 10 – 16.

glesrips 2a

Kafferepet i Hemslöjd

Kafferep 3

Vi är i tidningen, jag och kafferepet. Jag brukar mest tycka att det är lite pinsamt att se mig själv presenteras i text och bild, men inte nu. Nu är jag bara glad. För det här är ju inte vilken tidning som helst, utan tidskriften Hemslöjd (nr 1 2016). Och fotografen Sara Mac Key har tagit en så fantastiskt fin bild. Och mitt kafferep, det är jag verkligen nöjd med.

Kafferep

 

Beslutsvånda

kudde 1

Att försöka göra något fint av begränsade resurser är bland det roligaste jag vet, men det är samtidigt så påfrestande att fatta beslut om hur det unika materialet ska användas. Det kan handla om att väva mattor av återbrukade textilier, att göra något av restgarner, eller som nu, att få till något bra av växtfärgade tygremsor. Tygerna har jag visat tidigare, de HÄR, som jag färgade i somras och de HÄR, som har hållit ihop pappersbuntar i växtfärgningsbad.

Det ska bli kuddar, har jag tänkt, ungefär som de HÄR. I flera timmar har jag vridit och vänt på tygbitar och försökt pussla ihop dem på bästa sätt. Och nu har jag äntligen bestämt mig för den första kudden. Nio små fyrkanter ska sys ihop med skarvsöm. Men är det här verkligen det bästa sättet att använda materialet? Skulle jag ha gjort på något annat sätt? Usch, vad svårt.

Rutor av rester

virkad filt

Apropå kjolen som jag visade HÄR för ett tag sedan så upptäcker jag att det finns fler rutor av restgarner i min närhet.

Den virkade filten var ett projekt som pågick under ett par år runt 1970. Jag ser rester från en tröja som min mamma stickade till min pappa, rester från en tröja som jag stickade till min syster, från en stickad klänning och från en virkad tröja till mig själv. Jag hade en virknål i väskan i ett par år och fyndade udda garnnystan här och där. Några gröna garner minns jag att jag köpte i Lübeck och virkade rutor på tåget hem.

muddar

Muddarna i näverstickning (kallas också kontstickning eller entrelac, googla!) är betydligt nyare än filten, bara ca 10 år, De är stickade av rester från en tröja. Jag använder dem ofta. Ibland får den ljusa änden sticka fram ur tröjärmen, ibland den mörka.

Helt uppenbart är det så att jag länge har gillat rutor, restgarner och en grön-gul-brun färgskala.

Finaste presenterna

presnter

En stickad sjal och ett virkat etui – det här är nog de finaste presenter jag någonsin har fått.

Jag ingår i en lite löst sammansatt grupp som en gång i veckan träffar människor från ett asylboende, möten med nyfikenhet och öppna hjärtan. Träffarna är ganska oorganiserade, men Svenska Kyrkan på orten tog initiativet och finns i bakgrunden. Vad som sker beror på vilka som dyker upp just den dagen. Vi tränar svenska, tittar i böcker, leker i snön, spelar fotboll, handarbetar. Garn, stickor och virknålar har skänkts av snälla människor och den som vill kan använda materialet. Jag har bara varit involverad i handarbetet lite i periferin, men ändå har jag fått de här fina presenterna av kvinnor som har använt sig av det skänkta materialet. Glädje och värme!

Lycka!

tygprover 3

Visst är det väl fler än jag som blir lyckliga av sånt här? Tygprover inklistrade i en gammal handskriven bok med matrecept, vävsedlar och annat. Finns hos Örebro läns museum, i samlingen från Örebro läns slöjdförening.

tygprover 2

tygprover 1

Första arbetsdagen 2016

sy ihop trasor

Idag är min första egentliga arbetsdag för i år. Jag syr ihop mattrasor, som sedan ska klippas isär, rullas till nystan och vägas. Sedan är det dags för det roligaste, att bestämma hur mattorna ska se ut. Jag har nyklippta trasor, ganska mycket enfärgat vinrött och gråsvart, smalrandigt i gråsvart-vinrött, diffust mönstrat i ljusbeige, plus en massa gamla trasor att komplettera med. Ska jag välja tuskaft, och i så fall randig varp, enfärgad varp, svart, oblekt? Eller blir det glesrips?

Jag hoppas ha några nya mattor klara till Vinterspår, ett kulturevenemang i Lindesbergs kommun 6 – 7  februari. HÄR är programmet, jag finns på punkt 60.

Bara en till…

dominostickad kjol

Ruta läggs till ruta. Det är svårt att sluta. Bara en till, bara en till. Jag skulle kunna sitta uppe hela nätterna.

Jag stickar en kjol till mig själv, en kort kjol att ha över långbyxor, en kjol som värmer nu när det är kallt ute. Beskrivningen i dominostickning har jag hittat HÄR hos Drops, men jag har ändrat lite. Garnerna är ullgarner ur mitt lager. Små nystan av restgarner går bra att använda, t ex det rödbruna som är färgat med stenlav för länge sedan. Svart, grått och brunt finns det lite mer av, så de färgerna får återkomma i hela kjolen. Kanske en tröja också i den här tekniken?

Nu kommer luddorna fram

Luddor

När temperaturen går ner mot – 15 °C, då är det dags att snöra på sig luddorna. De är så fina, mina kängor, och de är nätta, lätta och framför allt varma. Om jag minns rätt så är de formgivna av Barbro Grytnäs. Jag vet i alla fall att de inköptes 1991, när jag var i Hälsingland i samband med att Vävmässan hölls i Hudiksvall. De har hållit länge!

Dags att välja knappar

Välja knappar

Under ledigheten kring jul och nyår har jag tittat en del på TV, t ex på serier som Weissensee, Gentlemen & Gangsters och Fröken Frimans krig, och samtidigt varit flitig med virknålen. Av ullgarn har det blivit ett antal virkade påsar. Snart, när jag har valt knappar och sytt i dem, finns några av påsarna HÄR i min lilla butik på bloggen. HÄR finns några gamla påsar, men i en annan färgskala.

Nallar och dockor

Danska djur

Allt möjligt fint hittar jag när jag bläddrar bland alla mina bilder i datorn.

Överst ett par figurer från hembygdsmuseet i Saltum på Jylland och sedan en av Lena Hällzons fina nallar.

Nalle av Lena Hällzon

En docka inköpt i Indien…

Docka Indien

… och en från Sydafrika.

Docka Sydafrika

På en bro i London träffade jag den här figuren.

Glad gubbe

Och den här slitna nallen fanns i en butik med antikviteter och krimskrams här i närheten.

Älskad nalle

Inspiration från förr

Nordiska museet 2

Allmogemöbler i form av golvur, skåp, skrin, vaggor och kistor, statusföremål från förr, visas på Nordiska Museets utställning Rejält retro. Mycket folk var det när jag var där och lite svårt att fota, men här är ändå några inspirationsbilder. Alla utställda möbler kan ses HÄR  på Digitalt Museum.

Utställningen (till vänster i stora hallen) pågår ända till 2016-09-04, så det finns gott om tid att planera in ett besök. Läs mer HÄR.

Nordiska museet 1

Nordiska museet 3

Nordiska museet 4

God Jul!

Nordiska Museet 4

En riktigt GOD JUL önskar jag er alla med hjälp av Nordiska Museets imponerande julgran.

Den många meter höga granen är överdådigt pyntad med stjärnor, figurer och fantasifulla blommor. Lena Nilsson heter kreatören och hon har bl a inspirerats av museets pågående utställning Rejält Retro, titta HÄR.

Nordiska Museet 2

Nordiska Museet 3

Nordiska Museet 1

12 bilder före jul

färger

Akrylfärg, tusch, blyerts, gesso, kol, akvarellpennor, torrpastell. Inför broderikurser kommer ibland långa listor på saker som ska tas med och användas till skissövningar. Allt köps in och en tung resväska släpas med på tåget till kursorten. Men ofta används inte materialet och förpackningarna kommer hem oöppnade. Och så blir alltihop liggande till ingen nytta.

Nu antog jag en utmaning från Madde, 12 bilder före jul. Först satt jag mest och funderade på vad en bild egentligen är. Jag vet inte om jag kom så långt med tankarna, jag satte igång med färgerna istället. Mina bilder är pyttesmå, bara 12 x 12 cm, men jag får i alla fall tillfälle att leka med färger, penslar, pennor och annat. Här är några av mina 12 bilder. Det är kul att prova material och metoder så det blir nog fler försök.

Den översta bilden är den sista jag gjorde, den tolfte, och den jag gillar mest. Grundat med gesso och några pappersbitar från en dagstidning. Ockrafärgad akryl skrapade jag av från en gummiskrapa, överflödig färg från en tidigare bild. Sen har jag använt lite vit akrylfärg, svart kalligrafipenna och vit färgpenna.

Bild 7

Bild 3

Bild 6

Bild 5

Bild 2

Gallerirunda i Stockholm

P Eldin-Lindstén

Jag har inte längre till Stockholm än att jag bekvämt kan åka över dagen, oftast med späckat program. I lördags hann jag bland annat med besök på tre gallerier som visar textil.

Galleri Yamanashi i Gamla Stan var mitt första stopp. Där kan man se Pia Eldin-Lindsténs och Inger Carlssons utställning Siden, trasa, lump med tema återbruk t o m 2015-12-23. Väl värt ett besök! HÄR är Galleri Yamanashis hemsida. (Men kolla öppettiderna noga, informationen på hemsidan är lite förvirrande.)

Överst en bild på Pia Eldin-Lindsténs väv av ylletrasor i glesrips med slarvtjäll.

Del av broderiet Dancing av Inger Carlsson,

I Carlsson

Väv av Pia Eldin-Lindstén, ylletrasor i spetskypert/gåsögon. Väskan har hon sytt av återbrukade kläder och monterat med ett broderi av Inger Carlsson.

P Eldin-Lindstén o I Carlsson

Nästa anhalt blev HV, Handarbetets Vänner på Djurgården. I galleriet visas just nu en utställning som har anknytning till en ny bok av Anneli Holmberg, Händer som lyder. Hantverkarna vid Handarbetets vänner. I boken synliggörs hantverkarna, kvinnorna, på HV:s ateljé, de som med skickliga händer har omvandlat, och fortfarande omvandlar, konstnärers skisser till vävnader, broderier och textila objekt. Mer om boken en annan dag. Utställningen heter Textile studios in Europe, visas t o m 2016-01-23, och presenterar några av det fåtal högklassiga textilateljéer som fortfarande finns kvar i Europa. HÄR är HV:s hemsida.

Skisser och vävprover från Ateljé Westragothia, vitt bårtäcke till Öxabäcks kyrka av Helena Jönsson och grön mässhake till Naums kyrka av Karin Hedberg.

Ateljé Westragothia

Flossamatta från MMF, Märta Måås-Fjetterström AB.

MMF

Sedan begav jag mig till Fiberspace, textilgalleriet som öppnade i höstas på Katarina Bangata på Söder. Itajime Interpreted hette samlingsutställningen som slutade 2015-12-12. Itajime är en variant av shibori  och de fem utställarna är medlemmar i Svenska Shiborisällskapet, titta HÄR. Galleriets hemsida finns HÄR  och programmet som hittills är klart för nästa år ser onekligen intressant ut.

Det tog en stund innan jag insåg hur Eva Marbrandt har konstruerat sin takhimmel. Så enkelt och så genialt!

Eva Marmbrandt

Barbara Berther har flätat och färgat ett skydd till en gärdsmyg. Mer av henne finns HÄR.

Barbara Berther

 

Tillbaka till naturen nr 26, december 2015

Tillbaka 26 a

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013.

Solen står lågt vid lunchtid idag 2015-12-15 och naturen är frostig. Stigen upp mot skogen, där mattorna ligger, är täckt med nedfallna löv och det vissnande älggräset har lagt sig ner.  Hur jag än letar och  försiktigt petar bland de frostiga växtdelarna ser jag bara en enda liten skymt av mattorna.

Se tidigare inlägg om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.

Tillbaka 26 b

Av det som blev kvar

lila grön

Jag gillar rester, både när det gäller matlagning och vävning. Jag tycker om att använda det som blev kvar, gillar tillfredställelsen att kunna göra något gott eller fint av det som egentligen inte borde räcka till.

Så det blev förstås ett par sjalar av restgarnerna från väven i varptaqueté till Vävmagasinet, titta HÄR. Som tur var hade jag stickat tidigare av samma sorts garn som i varpen, DUO från danska Design Club DK, så det fanns lite mer att ta av. Jag varpade med en tråd DUO och en tråd rester av ullgarn 6/1. Garnmängden fick bestämma bredden på rutorna och på varpen.

Har man bara förstått hur varptaquetén fungerar är det inte svårt att göra egna sjalvävar. Och symmetriskt behöver det inte alls vara. En sjal ligger ju inte platt som en matta eller duk. Sjalen draperas och blir tredimensionell och mönster och färger blandas.

Väv sjalar i varptaqueté!

Väv nr 4 2015

Sjalarna som jag väver i varptaqueté har jag visat flera gånger på bloggen, titta HÄR. Jag säger varptaqueté, för så heter tekniken i amerikanska och danska vävböcker i min bokhylla, men på svenska borde namnet kanske vara varpmönstrad tuskaft. Många har frågat efter en vävsedel och nu finns den!

Hittills har jag bara gett lite allmän information när jag har fått frågan om vävsedel. Det är en hel del jobb, och också ett ansvar, att omvandla de privata kladdiga anteckningarna till en beskrivning som lätt ska kunna följas av andra. Dessutom väver ofta jag med diverse olika sorters garner i varp och inslag; restgarner, reafynd och annat udda. Mycket av garnet färgar jag in själv, eftersom en av kvalitéerna som jag använder bara finns i vitt.

Men nu finns det som sagt en vävsedel. Jag fick frågan om jag ville göra en beskrivning till tidskriften Vävmagasinet och det ville jag förstås. Vävsedeln finns i senaste numret, nr 4 2015.

Efter lite letande på nätet och i garnaffärer efter lämpligt varpgarn till vävsedeln valde jag till sist DUO, ett ullgarn som finns i många fina färger. Garnet kommer från danska Design Club DK och har ca 5.400 m/kg. Inslaget består av redgarn 20/2. DUO och redgarn blev en bra kombination. Återförsäljare av DUO finns HÄR. Den som inte är prenumerant på Vävmagasinet kanske kan hitta tidningen på biblioteket eller i en välsorterad tidningsaffär. Eller HÄR på Vävmagasinets hemsida.

Jag är väldigt nyfiken på om någon lockas att väva sjalarna. Berätta gärna i så fall!

Blommande indiskt träd

yllebroderi blommande träd

Nu har jag börjat på ett yllebroderi efter det indiska tyget som jag visade HÄR. Vad det ska bli? Kanske en kudde, kanske en väska eller kanske är det bara början till något helt annat. Kanske skulle jag ha förstorat motivet lite mer, kanske skulle jag ha varit mer fri i tolkningen, kanske är det för tamt och för gulligt i förhållande till originalet. Det märks nog att jag inte är helt nöjd, men jag fortsätter i alla fall så får vi se vart det leder.

Garnet är redgarn 20/2 som jag har färgat med syrafärg. HÄR finns garnet om någon blir sugen på att göra ett eget broderi.

Grå sjalar igen

grå sjalar 2

Nu är de grå sjalarna klara, de jag vävde i förra veckan av diverse garner från förrådet, och de blev bra. Jag har tvättat dem, centrifugerat lite lätt, låtit dem torka en stund och sedan borstat en aning med rotborste. Skedbredden var 50 cm, nu är de 45 cm breda, dvs en krympning med 10 %. Längden minskade lite mer, ca 15 %. HÄR berättar jag mer om väven.

Snyggt i svart?

sålldräll 4

En av handdukarna i sålldrällsvariation som jag vävde för ett tag sedan, titta HÄR, är klar. Jag har fållat den, hankat och tvättat. Efter tvätt är rutorna ca 1 cm breda och aningen högre. Övriga elva handdukar är ofållade än så länge. Knyppeltråden tog slut, den som jag syr med, så det blev ett litet uppehåll i arbetet.

Jag gillar verkligen smårutigheten och de tre olika strukturerna i väven. Jag tror att tyget skulle bli fint i svart, har svart lingarn 16/1 och 12/1 från Växbo. Men vilken funktion skulle tyget ha? Handdukar? Löpare? Gardiner? Eller ”bara” ett tyg? Eller halsdukar i ullgarn?  Jag funderar lite till.

De bästa

väv o hemslöjd

Vävmagasinet och Hemslöjd – nya nummer har kommit de senaste dagarna. I perioder har jag prenumererat på Embroidery, Handwoven, Selvedge och andra internationella textilmagasin. Efter ett tag blir tidningarna lite enahanda och jag avslutar prenumerationerna. Men Vävmagasinet och Hemslöjd tröttnar jag aldrig på. Båda har regelbundet levererats till min brevlåda i drygt 30 år och innehållet  blir bara bättre och bättre.

Byta gardiner

julgardiner

”Och vet du vad dom gör?”
”Nää?”
”Dom byter gardiner!!!”
”Vadå byter gardiner?”
”Jo, dom byter gardiner. Dom har julgardiner, påskgardiner, sommargardiner – en massa olika gardiner för olika tillfällen.”
”Nähä?”
”Jo, det är sant. Dom byter gardiner.”

Samtal (på engelska) avlyssnat häromåret mellan två engelska damer, varav den ena skaffat sig kunskaper om våra märkliga vanor genom sitt äktenskap med en svensk man.

Grå sjalar

grå sjalar 1

Många kilo finns det i mitt garnlager och det behöver minska. Jag plockade ut alla påsar och lådor med ullgarner ur förrådet. En del är restgarner från tidigare projekt, annat är impulsköp som aldrig har kommit till användning. Jag höll på ett bra tag och vägde och räknade innan jag bestämde mig för att använda en del av de grå garnerna.

Jag varpade med sex trådar, 1 tråd ullgarn 6/2, 1 tråd 2-trådigt garn inköpt i Tallinn, melerat från ljusgrått till svart, 1 tråd lite tunnare 2-trådigt garn, 1 tråd omväxlande olika små ljusgrå restnystan och 2 trådar Fabel, ett garn med inblandning av 25 % polyamid. Jag beräknade hur många meter det fanns av den minsta garnmängden och kom fram till att jag skulle kunna göra en varp som var ca 50 centimeter bred och lite drygt 5 meter lång, lagom till två sjalar. Jag varpade tills garnet som det fanns minst av tog slut och kunde konstatera att jag räknat rätt. Med 7 trådar per cm i varpen är skedbredden exakt 50 cm. Inslaget består av Fabel, ca 4 inslag per centimeter. Bindningen är liksidig kypert.

Vävningen går snabbt och det är snart dags att klippa ner. Sedan återstår att dreja fransar, tvätta och eventuellt rugga upp sjalarna lite. Blir det bra? Det hoppas jag förstås. Det ser ganska bra ut i vävstolen i alla fall. Kanske kunde jag ha valt ett tunnare inslag, men säker på resultatet är jag först när sjalarna är tvättade. Kul är det, att plocka med garnerna, bestämma sig, väva och minska en aning på lagret.

Trasmattsränder

ränder 3

Närmare 50 olika förslag till trasmattsrandningar blev resultatet igår, när jag hade en workshop ”Att randa en trasmatta” med kreativa deltagare från Örebrovävarna, en regional grupp i Riksföreningen för handvävning.

Alla skisserna hade exakt samma teoretiska utgångspunkt, mattrasor i fyra olika färger, alla i en begränsad mängd. Så är det ju när man väver trasmattor av återbrukade textilier. Det finns bara en viss mängd material och det vill man använda på allra bästa sätt. Då kan det vara bra att hitta metoder att testa lite olika alternativ i form av skisser innan arbetet i vävstolen sätter fart.

Det är kul att dela med sig och inspirera! Titta HÄR också.

ränder 2

ränder 1

Framtidens mode enligt Liljevalchs

Liljevalchs 10

Jag såg Utopian Bodies – Fashion looks forward  på Liljevalchs i Stockholm, en utställning om framtidens mode, och känner mig kluven inför upplevelsen.

Det är snyggt, kul och inspirerande. Och det är mycket, jag har svårt att ta in så här stora utställningar. Scenografierna är omväxlande och fantasifulla, kläderna likaså. De elva rummen har varsitt tema och många av modevärldens stjärnor finns representerade, som Alexander McQueen, Gucci, Versace, Kenzo, Dior, Prada osv. Det är intressant, lustfyllt och fantasieggande. Men det handlar mest om exklusiv lyx, om plagg framställda i enstaka exemplar och om kläder som konst. Så är detta verkligen mode för framtiden? Mode och framtid för vem? När vi tittar framåt borde väl fokus ligga på produktionsprocesser med minsta möjliga påverkan på miljön, på drägliga arbetsförhållanden inom textilindustrin, på återbruk och DIY. En liten, liten aning av detta finns i utställningen, men är svårt att se i skenet från stjärnorna. Och inte finns det någon katalog. Det som erbjuds är ett gratis A4-papper, som mest består av en upprabbling av namn. Alternativet är en påkostad bok, som kanhända innehåller de resonemang som jag efterlyser, men den kostar nästan 500 kr. 

Åk till Liljevalchs, njut, begrunda och bedöm själv! Och se till att ha gott om tid. Utställningen pågår t o m 2016-02-07.

Här kommer några få axplock bland allt som visas.

Liljevalchs 1

I ett rum är alla kläder vita och väggarna täckta med konstgjorda rosor och porslinstallrikar. Snyggt!

Liljevalchs 3

I rummet med temat Minnen visas bl a Magnus Ugglas skinnjacka och en stickad klänning som tillhört Stina Ekblad. Och Conchita Wursts lösögonfransar.

liljevalchs 8

Liljevalchs 9

Inte lika gullig som barnklänningen är hatten av uppstoppade råttor skapad av Iris Schieferstein.

Liljevalchs 7

Det finns ändå lite återbruk och DIY, som kläderna tillverkade av barn från Fukushima tillsammans med Ryohei Kawanishi.

Liljevalchs 4

Liljevalchs 5

Häftigt stickat av Sandra Backlund.

Liljevalchs 2

 

Tillbaka till naturen nr 25, november 2015

Tillbaka 25 a

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013.

Det har inte hänt så mycket med mattorna sedan förra rapporten för en månad sedan. De finns under växtligheten och letar jag så kan jag se dem skymta fram lite här och där.

Se tidigare inlägg om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.

Tillbaka 25 b

Tillbaka 25 d

Tillbaka 25 c

Här är stigen där mattorna ligger. Nu i november 2015 ser älggräset vid stigen ut så här …

Tillbaka 25 e

… men i november 2013, när jag la ut mattorna, var det nästan helt nervissnat.

Tillbaka 2

 

Just nu i vävstolen

sålldräll

Löpare i sålldräll, cottolin i varpen, lingarn 8 som inslag, 50-rörssked med två trådar i rör. Om jag jobbar riktigt flitigt idag och imorgon så kanske jag hinner leverera löparna till Konsthantverkarna i Örebro lagom tills det är dags för dem att skylta upp i butiken inför julen.

Shibori och tenugui

T Robefelt

Häromkvällen var jag på kurs hos Slöjd  Stockholm (hemslöjdskonsulenterna) på Stockholms läns museum i Sickla. Rubriken för kvällen var ”Tenugui. Från trasa till samlarobjekt. En kväll om shibori och tenugui med Tomas Robefelt”. Shibori är jag bekant med sedan tidigare, men tenugui var nytt för mig.

Tomas visade och berättade engagerat om egna och andras arbeten i shibori och introducerade begreppet tenugui för oss. Tenugui är en traditionell japansk handduk eller trasa i bomullstyg med måtten 35 x 90 cm, som också kan användas som halsduk, som presentomslag eller som företagsreklam. Läs mer HÄR.

Vi fick varsin tenugui i vitt bomullstyg, metervara specialbeställd från Japan, som skulle reserveras och färgas. Tomas gick igenom olika shiboritekniker och visade en mängd teknikprover. (HÄR är förresten hans hemsida.)

T Robefelts prover

Sedan var det ”bara” för oss att bestämma vad vi ville göra och sätta igång att knyta och reservera.

Shibori c

Shibori b

Shibori a

Och så ner i färgbaden, som Tomas blandade till med kypfärger.

Färgning shibori

Här är några få resultat. Jag hann inte se allt spännande som vecklades ut, gick lite tidigare för att hinna med kvällens sista tåg hemåt. Men oj, vad sugen jag blev på att fortsätta!

shibori d

shibori f

shibori e

Lappat

lapp

Jag var lite klantig. Med en vass kniv skar jag till bitar av frigolit. Hela tiden tänkte jag, som inte är van att hantera vassa verktyg, på att jag måste vara försiktig med kniven och att den skulle arbeta ovanför bordsskivan. Men plötsligt satt kniven i låret. Med lite assistans stoppades blodflödet och jacket kunde pressas ihop med hjälp av plåster. Såret läkte snabbt. Det enda som syns nu är en liten ljusbrun strimma på låret och lagningen på byxbenet.

Kyrkobesök

Canterbury 4

Det är söndag och då passar det bra med ett kyrkobesök. Det här är inte vilken kyrka som helst, utan den mäktiga katedralen i Canterbury, påbörjad på 1000-talet och klassad som världsarv av UNESCO. Förra hösten var jag där, men bilderna råkade hamna i fel mapp och jag glömde bort att visa dem.

Canterbury 1

Som vanligt var min blick inställd på textilier och långt, långt fram i koret fanns ett intressant antependium, vävt och broderat. Texten lyder The blood of thy martyrs and saints shall enrich the earth, shall create the holy places. Orden är citerade från TS Eliots versdrama Murder in the Cathedral om ärkebiskopen Thomas Becket, som mördades i katedralen år 1170. Enligt uppgift skedde mordet just här vid högaltaret. (Läs mer HÄR och HÄR)

Jag brukar vara noga med att uppge vem som är upphovsperson till de verk jag visar, men jag hittar inga uppgifter om vem som formgivit och tillverkat antependiet. Är det möjligen någon som vet? (Som vanligt går det att klicka på bilderna så de blir större, gå tillbaka med ”bakåtknappen”. )

Canterbury 2

Canterbury 3

Famnen full av färg

färgat november 2015

I början av veckan ägnade jag ett par dagar till att färga ullgarn till broderi. Nu ska härvorna klippas till trådar i lagom längd att sy med och sedan ska trådarna flätas till dockor. Garnet är redgarn 20/2 och jag färgar med syrafärg från Färgkraft. Har du lust att sätta igång med ett eget broderi så finns garnet HÄR!

Underliga figurer och främmande träd

indiskt tyg 3

Vad är det för underliga figurer som står bland träden? Ja, träden ser också ganska främmande ut. Hela tyget är lite märkligt.

indiskt tyg 2

Mönstret, som upprepas om och om igen med små variationer, ser ut att vara ritat för hand med någon sorts penna. Ungefär på mitten vänder motivet.

Vad är tyget tänkt att användas till? Materialet är ett tunt bomullstyg och måtten ca 110 x 245 cm. Är det kanske en dupatta, en sjal?

Tyget fick följa med mig hem från Indien för många år sedan. Då och då tar jag fram och tittar på det. Kanske är det dags att låta figurerna komma till liv i ett eller annat broderi.

indiskt tyg 1

Stygnklotter i Södertälje

stygnklotter 2

Förra helgen var jag i Södertälje tillsammans med ytterligare ca 100 medlemmar i Täcklebo Broderiakademi.  Föreningens två lokalgrupper i Södertälje stod som värdar för 2015 års konferens och årsmöte. Kameran glömde jag ta fram, kanske för att jag kände mig så ovanligt avslappnad och närvarande. Jag befann mig just där och just då och tog in allt som bjöds; intressanta föreläsningar, festmiddag, underhållning, utställningar, inspirerande möten med nya och gamla broderande vänner och bekanta.

En materialpåse fick vi med uppgiften att använda tyg och trådar till ett broderi med läggsöm och kedjesöm. Jag valde bland garnerna, tog brunt, orange, blått, blågrått och en aning grågrönt. Nålen fick klottra med tråden på egen hand utan att jag brydde mig särskilt mycket om hur det blev. Samtidigt som stygnen sakta lades på plats lyssnade jag på Cristina Hagander, som berättade om sitt personliga och gripande kandidatarbete på HDK, och på Cristina Åbrink, som visade sina finstämda textila bilder där hon nästan enbart använder just läggsöm och kedjestygn.

Cristina Hagander fick årets stipendium från Täcklebo Broderiakademi, titta HÄR och HÄR.
Några av Cristina Åbrinks broderier kan ses HÄR. Mer om helgen i Södertälje finns HÄR hos Madde, som inte glömde använda kameran.

stygnklotter 1

stygnklotter 3

Sålldrällsvariation

sålldräll 1

Sålldrällsvarianten som jag såg och fotograferade hos hembygdsföreningen Fellingsbro, titta HÄR, för ett par veckor sedan sitter i vävstolen nu. Det ska bli handdukar. Varp och inslag består av oblekt lingarn 16/1, varptäthet 14 tr/cm.

Det var enkelt att ta ut solv- och trampordning efter fotot. Men sedan hade jag lite för bråttom och tänkte inte efter ordentligt. Lingarnet är stumt och de olika partierna drar in väven lite olika, så kanten blev ojämn och kurvig. Jag hade helt glömt bort att jag brukar solva de yttersta trådarna i tuskaft när jag väver sålldräll. Men det mesta går att fixa. Jag klippte av de åtta yttersta trådarna i var sida och solvade om i tuskaft.

sålldräll 2

Nu blir det mycket bättre!

sålldräll 3

Lite snopen blev jag när jag  bläddrade i gamla vävböcker från bokhyllan och hittade samma sålldräll i Handdukar och duktyg av Gertrud Ingers från 1953. Det är ju inte otänkbart att den som vävde på utbildningen på Fellingsbro Folkhögskola hämtat vävsedeln där. I boken kallas väven ”sålldrällsvariation från Hårshult”. Jag tycker ändå att jag med gott samvete kan använda mönstret, eftersom jag har annat material, annan täthet, lite annan mönsteruppbyggnad. Och i boken finns det ingen stadkant i tuskaft!

Bland det bästa jag sett

Eva Davidsson 3

Eva Davidssons utställning hos Konsthantverkarna i Stockholm är det bästa jag har sett på länge. Hon visar kläder och hennes inspirationskälla är folkdräkter från Dalarna och traditionella dräkter från Japan. Framför allt har hon intresserarat sig för shibori, en färgningsteknik som är sällsynt i svensk textiltradition, men förekommer t ex i halsdukar till mansdräkten från några socknar i Dalarna (titta HÄR). I Japan, däremot, är tekniken utvecklad till fulländning.

Eva Davidsson kan de textila teknikerna, hon förstår de textila materialen och behärskar verkligen shiborin. Hennes sätt att plocka inslag från traditionen och omvandla dem till nya uttryck är suveränt. För ett par år sedan visade hon en dräkt på en samlingsutställning på Almgrens Sidenväveri, titta HÄR. Då blev jag helt begeistrad av hantverksskickligheten och sättet att använda traditionen. Nu blir jag ännu lyckligare!

Utställningen slutar om ett par dagar, 2015-10-28. Hoppas verkligen att Eva Davidssons kläder visas i fler sammanhang så att de som missat utställningen i Stockholm får möjlighet att njuta av hennes kunskap och skicklighet.

Eva Davidsson 2

Eva Davidsson 1

Eva Davidsson 6

Eva Davidsson 4

Eva Davidsson 5

Eva Davidsson 7

Eva Davidsson 8

Tillbaka till naturen nr 24, oktober 2015

Tillbaka 24 a

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013.

Nu kan den som är ovetande om mattorna gå på stigen utan att märka vad som döljer sig under gräs, nerfallna höstlöv och annan växtlighet. Jag, som vet, får böja mig ner, lyfta lite på gräs och löv och leta ordentligt för att hitta det som fortfarande är synligt bland vegetationen.

Se tidigare inlägg om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.

Tillbaka 24 d

Tillbaka 24 b

Tillbaka 24 c

Fållar trasmattor

trasmatta 6

Numera fållar jag trasmattorna som jag väver. Jag tycker att fållar är den avslutning som passar bäst till mina mattor.

Mattorna väver jag med dubbla trasor, men för att fållen ska bli smidig vävs den med enkla trasor.  Mellan själva mattan och fållen slår jag in 4 inslag mattvarp. Fållen består av ca 6 cm enkla trasor, snyggast blir det med jämnt antal inslag. Och så börjar/slutar mattan med 4 inslag mattvarp. Mattvarpsinslagen bågas rejält.

Mellan mattorna slår jag in 4 spröt för att få lite varp till fransar. Franstrådarna knyts samman två och två med råbandsknop och klipps sedan till ca 2 cm. Fållen sys med mattvarp. Jag trär stygnen  i en varptråd i sista trasinslaget, sedan i en varptråd i mattvarpsinslagen och petar samtidigt in knutar och fransar i fållen. Stygnen dras inte till alltför hårt. Fållen ser fin ut på båda sidor, mattan blir vändbar och håller i flera decennier.

HÄR finns fler sätt att avsluta en matta.

Trasmatta 7

Inspiration till nya vävar

Väv Fellingsbro 2

Så kul det är att träffa andra som kan bli lika lyckliga som jag av en liten tygbit!

Örebrovävarna, en lokal grupp av Riksföreningen för Handvävning, hade en träff i går 2015-10-14 hos Fellingsbro Hembygdsförening. Under några timmar fick vi botanisera bland de vävprover som hembygdsföreningen har övertagit från vävutbildningen som fanns en gång i tiden på Fellingsbro Folkhögskola. Andra textilier fanns också att se, som det gamla täcket på översta bilden. Det användes som förlaga till ”Fellingsbrolöparen”, en av många löpare med koppling till olika socknar i länet som såldes på Örebro Läns Hemslöjd.

Väv Fellingsbro 1

Två gamla dukar i plattväv fanns också, samma mönster men i lite olika utförande. Det här mönstret skulle jag gärna använda på mitt eget sätt.

Vävprov Fellingsbro 1

Och den här lilla tygbiten, en kypert med randig varp, den skulle kunna bli ett nytt tyg.

Vävprov Fellingsbro 4

En variation av sålldräll. Kanske till en handuksväv?

Vävprov Fellingsbro 3

Det här då? Duktyg, handdukar?

Vävprov Fellingsbro 2

Hålkrus blir så fint i tunna garner. Ca 20 – 22 trådar per cm kom vi fram till att det är i varpen.

Vävprov Fellingsbro 5

Men vad är detta? Det går nog att klura ut.

Några trevliga timmar tillsammans med små tygbitar och kunniga väverskor gav mig välbehövlig vävinspiration.

Väver trasmattor

mattskiss

Det finns så många olika sätt att göra saker på och jag har fått en del frågor om hur jag brukar göra när jag väver trasmattor. Här kommer några svar och de kanske kan intressera fler än den som frågat. Det kommer fler svar när jag har vävt lite längre och när mattorna är nerklippta.

Överst  är den ursprungliga skissen och arbetsbeskrivningen till trasmattan som jag väver nu. Blå trasor har sorterats i tre högar; mönstrat mörkblått, enfärgat mellanblått samt enfärgat och mönstrat ljusare blått. Jag använder så gott som enbart återbrukat tyg. Det allra roligaste med mattvävningen är, tycker jag, utmaningen att använda de begränsade och unika trasorna på bästa sätt. Jag har räknat ut hur långt trasorna räcker, tänkt efter hur jag bäst mixar trasorna (jag väver med två trasor) och gjort en randning. Nu när jag har kommit halvvägs har jag ändrat mig lite. Jag avviker från planen och gör mattan kortare än jag tänkte från början.

För att stadkanten ska bli fin vrids trasorna några varv när inslaget är skyttlat. Sedan håller jag fast snurret med fingrarna tills inslaget ligger på plats och det är dags att slå till med slagbommen. (Och bryter mot regeln att aldrig pilla i kanten.)

trasmatta 1

När en rand börjar och respektive slutar låter jag en av trasorna sluta några centimeter in i skälet och den andra trasan får bli lite längre.

trasmatta 2

Den längre trasan får en vridning i kanten. Sedan går den runt den yttre varptråden, in igen i samma skäl och läggs omlott med den kortare trasan.

trasmatta 3

När randen bara består av två inslag lägger jag in dubbla trasor i första skälet och låter två olika långa ändar hänga ut i ena sidan, på bilden har de hängt ut i vänster sida. I nästa inslag lägger jag in ändarna och klipper sedan trasorna som kommer från höger till lagom längd så att de hamnar omlott med de första trasorna. Nästa gång låter jag trasorna mötas på andra ställen så att väven blir jämn och fin.

trasmatta 5

 

Inmätning

Mäta 1

Nu är det mattvävning på gång här. För att vävningen ska gå utan besvär är det bra att vara noggrann i alla moment i förarbetet. Till exempel är det viktigt att varpen är centrerad i vävstolen. Det gör inget om varpen inte hamnar mitt i skeden, det går bra att mäta in den rätt i slagbommen i alla fall. Men det är så enkelt att centrera i skeden så det finns ingen anledning att inte göra det.

Så här gör jag. Eftersom min mattvarp har bredden 67 cm mäter jag 67 cm från vänstra kanten av skeden. I detta fallet med en gles sked markerar jag avståndet med en lös tråd. I en tätare sked sticker jag bara ner skedkroken.

Därefter mäter jag från markeringen åt höger och…

Mäta 3

… viker sedan den uppmätta sträckan av måttbandet på mitten.

Mäta 4

Jag lägger ner måttbandet på skeden och …

Mäta 5

… börjar skeda vid vikningen. Varpen  hamnar rätt utan att jag har behövt utföra en enda matematisk operation. Lätt som en plätt!

Mäta 6

Snurrigt

Monica Nilsson 1

Snurrar för fullt gör det på Almgrens Sidenväveri. Monica Nilsson agerar discjockey och sköter fem manipulerade skivspelare, där trådrullar snurrar runt, runt och trådarna spinns till  korviga rep. Idén fick hon när hennes konstnärskollega rensade i ateljén och tänkte slänga skivspelarna. Men Monica tyckte att de istället kunde användas till något och då blev det så här. Lite galet, och det gillar jag! Vad det ska bli till slut vet ingen, men en liten del av materialet ska användas till en sidenvävnad i samarbete med Soja Enbuske, jacquardväverska på Almgrens.

Monica Nilsson 2

Monica Nilsson är en av 45 konstnärer i FAS, Fiber Art Sweden (titta HÄR), ett nätverk för konstnärer verksamma inom textilområdet. Nu ställer sju av dem ut på Almgrens under rubriken Skrida till verket, läs mer HÄR. Den som vill se Monica Nilsson sköta skivspelarna får passa på tisdag – onsdag – torsdag kl 11 – 16. Då finns hon oftast där och snurrar. Utställningen pågår t o m 2015-11-07.

På utställningarna hos Almgrens skänker miljön i lokalerna en extra dimension till verken. Kanske särskilt mycket denna gång, då konstnärerna har använt sig av sidenväveriets rum och historia för att få fart på tankarna, för att hitta en riktning och för att sätta igång –  skrida till verket.

Intarsiabroderi, del 2

K P Gustafsson 2

Idag blir det mer intarsiabroderi, nu från nomader i Kirgizistan och inte från en konstnär i Norge (titta HÄR). Bilderna kommer från Kerstin Paradis Gustafssons bok Kirgiziskt världsarv. Jurtan och dess filtmattor. Det är filtmattorna, Schyrdakmattor, som är tillverkade i intarsiateknik och de är en del av inredningen i jurtan, tältet.

På översta bilden syns hur samma mönsterformer har klippts (eller skurits) ut i vit respektive grå filtad ull. Mönsterbitarna får byta plats så att det blir två mattor med samma motiv, men med ombytta färger. Bitarna sys ihop kant i kant från avigsidan och samtidigt sys en snodd fast över sömmen på rätsidan. I boken beskriver Kerstin tillverkningen steg för steg med korta texter och många fina bilder. Hon delar med sig av den kirgiziska kulturen och av sina ingående kunskaper om textila traditioner som sträcker sig flera tusen år bakåt i tiden.

UNESCO har certifierat den kirgiziska jurtan och dess filtmattor som världsarv.

Kan jag hoppas på ännu en bok om kirgizisk kultur? Kerstin nämner nämligen i efterordet sådant som hon inte har berättat om i den här boken, t ex ”… alla lekar för både vuxna och barn … dockor med sina speciella ansikten … musiken och musikinstrumenten … all mat och matlagning …”. En cliffhanger?

K P Gustafsson 3

K P Gustafsson 1

Intarsiabroderi, del 1

I J Rasmussen 3

Av små bitar handfärgat ylletyg bygger Inger Johanne Rasmussen upp sina stora textila bilder. Tygbitarna lägger hon kant i kant och syr ihop som intarsiabroderi. T o m 2015-11-22 visas hennes konst på Sven-Harrys Konstmuseum i Stockholm.  Jag var där häromdagen och fascinerades både av bildernas innehåll och av utförandet. Titta på filmen nedan där hon berättar om tekniken och om bildskapandet. Och se sedan utställningen om du har möjlighet!

Mer intarsiabroderi visas här om några dagar!

Överst en detalj av  Forlagt arv / Misplaced Heritage. Nedan Letter etter meningen med det hele / Looking for the meaning of it all, hela och detalj.

I J Rasmussen 1

I J Rasmussen 2