Lånar och lägger till

Jag gör som folk har gjort i alla tider. Jag ser något som jag gillar, något som någon annan har skapat, någon annanstans i världen. Jag lånar och så lägger jag till lite eget. Som alltid i mänsklighetens historia, mönster och former vandrar gränslöst, stannar till här och där och får ny skepnad.

Det här broderiet påbörjades när jag gick på kurs tidigare i somras, titta HÄR. Det blev liggande ett tag, men nu är det igång igen. Många mer stygn ska det bli innan broderiet monteras till en kudde.

Trädet har jag lånat från ett tyg inköpt i Indien för snart 20 år sedan. Nu får trädet en ny hemvist i form av yllebroderi. HÄR finns mer om tyget.

För något år sedan gjorde jag ett annat försök med trädet. Men det kändes inte riktigt bra och nu ligger broderiet som ett UFO. Kanhända tar jag tag i det igen.

Fint, roligt, tänkvärt och inspirerande

Fina, roliga, tänkvärda och inspirerande saker såg jag på ett par slöjd- och hantverksutställningar i Linköping igår.

På Östergötlands museum visar studenter från kandidatprogrammet Slöjd, Hantverk och Formgivning på Linköpings universitet sina examensarbeten. Lina Niklasson har stickat tröjan på första bilden. Hon säger: ”Handkraft är politik och med handkraft kan vi förändra världen”.

Linnéa E Johansson har också stickat. Hon har undersökt tekniken tvåfärgad brioche och stickat överdelar med inspiration från naturen.

Utställningen hänger t o m 2018-09-08. Se mer HÄR.

Den som vill se den innehållsrika utställningen 100 Folk i de fina lokalerna hos Hemslöjden i Östergötland får skynda sig. Utställningen avslutas nu på lördag 2018-08-18. Cirka 100 utställare visar sina personliga tolkningar av begreppet folkkonst. Jag fokuserade, som vanligt, på textilierna. Det finns många fler intressanta textilier än de få saker jag visar här. Och det finns förstås många andra material representerade. HÄR finns information.

Mikaela Bergqvist har sytt tvistsöm.

Ulla Thorsell har gjort väskan i återbrukat material.

Nina Isevall har sytt topparna i boro-teknik, detalj nedan. I bakgrunden skymtar Eva Danielssons jacka i shibori, etsbad och sashiko.

Textila spår i Målhammar

Utflykten häromdagen, som tog mig norr om Mälaren, hade två mål. Dels var jag hos Lata Pigan, titta HÄR, och dels i Målhammar. I Målhammar såg jag utställningen Textila spår, tyger och kläder från 1900-talet, fram till 1970-talet. Utställningen är producerad av Lata Pigan och Teda Art Project.

Textilierna som visas kommer från en tid då hållbarhet var självklart. Mönster, material, former och tillverkning; allt är gjort för att hålla ett bra tag, både när det gäller estetik och slitstyrka. Tanken var inte att textilierna skulle bytas ut mot nya, snabbtillverkade produkter efter bara några månader.

Det finns så mycket snyggt på utställningen. Fint exponerat är det också. Viola Gråsten, Bohusstickning, Marimekko, Lisbet Jobs, Ripsa, Astrid Sampe och många fler är representerade. Jag njuter!  Ett besök rekommenderas för alla som är intresserade av mode, formgivning och/eller textil.

Utställningen är öppen fredag – söndag kl 12.00 – 16.00 t o m 2018-09-02. Under utställningsperioden ges en rad föreläsningar och workshops på kvällstid, föranmälan krävs. Information finns HÄR hos Teda Art Project på Facebook.

Utflykt till Vela

Idag har jag varit i Vela, strax utanför Enköping. Där, runt hörnet, har Lata Pigan två lador fulla med saker, exklusiv vintage blandat med lite mer vanlig second hand.  ”En dröm!” förstod jag att några ivriga holländska besökare utropade med lyckliga leenden.

Ett helt rum är fullt med tyger, både välkända tyger av kända formgivare och annat fint passande en mindre börs. Mitt enda inköp blev ett par småblommiga tygbitar för en tjuga, men jag ångrar att jag inte köpte det rödbruna tyger med blommor och ränder också.

Och så finns det kläder, mest begagnat men även obegagnat.

Och massor med porslin. Och mängder med andra saker, pryttlar och grejer överallt. Lata Pigan har öppet under sommaren, nu i augusti torsdag – söndag 11 – 17. Se till att ha gott om tid! HÄR finns Lata Pigan på Facebook, på Instagram @latapigan.

På bibblan

 

Vilket privilegium att ha biblioteket i nästa kvarter!  Efter drygt 1 1/2 år som stadsbo känner jag mig fortfarande lika lyxigt lycklig över att nästan bo granne med Eskilstuna stadsbibliotek. Där sitter jag bekvämt och läser tidningar. Jag bläddrar i böcker och lånar hem en del. Ibland lyssnar jag på levande musik eller hör en föreläsning och ibland ser jag fina utställningar. Just nu t o m 2018-08-17 visas charmiga, fantasieggande skulpterade figurer av Stanislaw Lux. Se mer HÄR på hans hemsida.

Världsbroderidagen 30 juli

Den 30 juli firas världsbroderidagen, HÄR på Täcklebo Broderiakademis hemsida finns information. Jag tänkte tjuvstarta firandet genom att ge bort några exemplar av en mönsterritning till en märkduk från Örebro Läns Hemslöjd.

För bortåt 40 år sedan tog hemslöjdsbutiken i Örebro, numera nerlagd, fram en materialsats till en märkduk, en bearbetning av ett korsstygnsbroderi daterat 1816 från Örebro läns museum. Förgäves letar jag efter förlagan på digitalt museum. Materialsatsen såldes i mängder. Den kunde förstås köpas i butiken, men framförallt såldes den genom ICA-kuriren. Materialsatserna är slut sedan länge. Men för några år sedan fanns det en hel del mönsterritningar kvar och de såldes ut vid en rea i museets shop. Jag köpte några exemplar. Kanske, förhoppningsvis, finns en komplett materialsats och/eller en uppsydd märkduk att se i Örebro läns slöjdförenings samlingar på länsmuseet.

I en låda i mitt källarförråd är mönsterritningar inte till någon glädje, så nu ger jag  bort varsin till de fem första som mejlar sitt intresse till elisabet.textilainslag(snabela)telia.com.
UPPDATERING. Det gick snabbt, nu är de fem ritningarna slut.

 

Färgar broderigarn

Färgning på gång! Jag fyller på lagret med ullgarn till broderi, finns i min lilla butik, titta HÄR.

De här sju garnhärvorna är färgade i serie i samma bad. Jag startade med ljusblått. Till nästa härva fyllde jag på med mera blått färgpulver (syrafärg från Färgkraft). Sen hällde jag i ett par omgångar turkos och till slut en aning gult. Det betyder att det bara gick åt ca sex liter vatten för att färga sju hekto garn. Men det innebär också att jag inte kan åstadkomma exakt samma infärgningar igen. Vill jag ha koll på kulören så får jag göra en färgblandning åt gången. Mer vatten gick det förstås åt till att skölja garnet, men de sista sköljvattnen och även blötläggningsvattnet används till att vattna växterna på balkongen.

Ett par omgångar till ska färgas. Grönt, orange och lila behövs. När garnet sedan är flätat är det dags att skicka iväg några beställningar. Till Ullfestivalen hos Båvens Spinnhus i Sparreholm 2018-08-25 tar jag med mig garn, titta HÄR. Då vill vi ha uppehållsväder, men fram till dess kan det gärna komma regn varje dag.

Färgar tyg i burkar

Rallarros, johannesört, lupin, färgkulla, älggräs, måror och andra fina färgväxter ser jag utefter vägarna när jag cyklar. Men jag har inte stannat och plockat. Istället, när jag fick lust att färga häromdagen, gick jag ett par minuter hemifrån och tog lite renfana, som växte på en bortglömd jordplätt intill järnvägen mitt i stan.

Nu står tre burkar i värmen på balkongen. I burkarna finns knyten av linnetyg. Förutom renfana innehåller knytena lite järnskrot, skal av gul och röd lök, några nypor koschenill (från en vän) och en aning torkad färgkulla (från en vän). Runt en del knyten har jag lindat järntråd (från en vän) och runt andra knyten är det gummisnoddar. Burkarna får stå där ytterligare några dagar innan jag öppnar och tar upp tygerna. Alla tyger brukar bli fina, även om resultatet ofta inte alls blir som jag föreställt mig.

Jovisst, jag är medveten om att linne egentligen inte bör ligga i vatten i flera dagar och att fibrerna bryts ner av rost. Men allt behöver inte hålla för evigt.

 

Vill se mer!

Frövifors Pappersbruksmuseum har ett arkiv med tusentals handlingar och föremål som berättar om tillvaron i Frövifors, på bruket och i brukssamhället. Där finns också dokument som ger en inblick i livet på de herrgårdar och gods där ägarna till bruken i trakten bodde. I en av årets sommarutställningar visas ett urval av arkivets innehåll. Ett litet urval sägs det, men ändå så mycket att det går att tillbringa en god stund med att titta på, diskutera, spekulera kring och fantisera om det som visas.

Det kliar i mina fingrar efter att få bläddra i de vackra löningsböckerna från Hinsebergs herrgård i mitten av 1800-talet. En av böckerna ligger uppslagen i glasmontern och där finns uppgifter om Hedda Ekströms avlöning under några år. År 1845 fick hon för ett års arbete 25 riksdaler, 2 par kängor värda 5 riksdaler, 2 par skor för 4 riksdaler samt 2 riksdaler för städsel 1846. Kanske något sorts förskott?

Längre ner på samma sida finns Heddas betalning något år senare. Då har lönen höjts till 30 riksdaler. Förutom kängor och skor får hon även ull och klänningstyg. Jag blir så nyfiken. Spinner hon ullen själv? Syr hon sin klänning? Hur länge är hon anställd på Hinseberg? Vad har hon för arbetsuppgifter på gården?

I samma monter ligger också en anteckningsbok med fint marmorerat omslag (som jag tyvärr inte lyckades fotografera genom glas och med ljusreflexer). Enligt utställningstexten innehåller den recept och andra anteckningar från Hinsebergs herrgård, möjligen från 1700-talet. Undrar vad som döljer sig i boken. Tänk om jag fick titta lite! Kanske finns det fler växtfärgningsrecept, som det här på ett löst blad från samma herrgård, ”Nankinsfärg på Bomul och linne” med grankottar i kopparkittel.

Ur arkivet är en av tre sevärda sommarutställningar på Frövifors Pappersbruksmuseum i år. De övriga är Extrakt, papperskonst av Cecilia Levy, och Build/Bind, slututställning från bokbindarutbildningen på Leksands Folkhögskola. Utställningarna pågår t o m 2018-08-31, läs mer HÄR.

Behöver jag en till tröja?

Behöver jag en till tröja? Nej. Behöver jag en stickning? Ja, jag har behov av något som håller händerna sysselsatta utan att hjärnan är påkopplad hela tiden. Så nu blir det en likadan tröja som jag stickat tidigare, titta HÄR, en tröja som jag trivs väldigt bra i. Men den här gången väljer jag enfärgat.

Två kilo ut och två kilo in

I nästan 20 år hade jag de här riktigt fina garnerna i min ägo, specialkvalitéer från Wålstedts Textilverkstad. Garnet är avsett till vadmalsvävning. Varpgarnet på koner har S-snodd och inslagsgarnet på härvor har Z-snodd. Dåligt samvete har jag haft för att jag aldrig satte igång med att väva den där vadmalen som jag tänkt. Nu blir det till slut vadmal av garnet i alla fall, inte hos mig, utan på Färgargården i Norrköping. Jag är så glad att garnet kommer till användning. Och det kändes också bra att garnlagret minskade med drygt två kilo.

Emellertid, det dröjde inte många dagar innan lagret fylldes på med ungefär samma mängd garn, två kilo redgarn som ska färgas. Det ska bli fina kulörer till yllebroderi och till fler halsduksvävar i dubbelväv och färgeffekt.

Köpt ”ny” klänning

Kikade in på KFUM:s second hand och tyckte det var lite dyrt (skojar!) med 25 kronor för en fräsch klänning från Masai. Som tur var så hade de rea med 30 % rabatt. 18 kronor för en riktigt fin klänning – ett bättre köp går väl knappt att göra!

Lagat med stygn

Ulf Jansson svarvar skålar i gran. Om skålarna spricker, hamnar de då på sophögen? Nej, då lagar han dem med fina stygn. Skålarna fotade jag på utställningen Från rot till barr på Norrköpings Stadsmuseum, pågår t o m 2018-08-31, titta HÄR.

 

Jag går på kurs

Plötsligt fick jag lust att göra något extra roligt. Som tur var så fanns det plats kvar den här veckan på Carina Marklunds kurs i yllebroderi på Eskilstuna Folkhögskola, bara några minuters promenad hemifrån. I två dagar har vi hållit på nu. Vi resonerar om metoder, färger, former och stygn med Carina och med varandra. Några lägger snabbt stygn vid stygn, medan andra, dvs jag, är lite långsammare i tanke och handling. Men det är ju ingen brådska. Jag sitter där och syr tillsammans med de andra, har det bra, kopplar av och får nya impulser.

Samlar på gamla mattor

Jag samlar på gamla trasmattor. Inte så att jag köper och lägger på hög, nej, jag samlar på bilder av gamla trasmattor. Mattorna kan gärna vara tunna, långa och smala.  Speciellt gillar jag att studera väverskans randmod eller randhuvud. Monica Hallén skriver i sin bok I trasmattans värld: ”Randhuvud, randmod – hade den väverska som med små medel lyckades göra vackra randningar i spännande och oväntade kombinationer”.

I den här mattan, som jag har fotograferat på Färgargården i Norrköping, har väverskan fått ihop en fin helhet av många olika trasor i små mängder.

Utflykt till Färgargården

Häromdagen åkte vi till Färgargården, vackert belägen i utkanten av Norrköping. En samling byggnader har flyttats från olika håll och byggts upp invid Motala ström. Det lilla färgeriet kommer från Dala Floda. Det finns en stamp också, som behöver lite underhåll, och flera andra byggnader som tillsammans bildar en trevlig miljö vid vattnet.

De stora färgkaren är inbyggda runt murstocken och eldas underifrån med ved.

Nu var det betbad med alun i ett av karen och färgbad med gul bresilja i ett annat. Ett ylletyg färgades genom att vevas runt i badet på en härvel. Det såg ut att bli en jämn och fin infärgning.

Förutom att sköta vedhuggning, eldning, färgbad och alla andra sysslor runt omkring så hinner personalen också svara på frågor och förklara processen för vetgiriga besökare.

Färgargården tillhör Norrköpings Stadsmuseum. Till Stadsmuseet, och till grannen Arbetets Museum, kommer man på 10 minuter längs en fin promenadväg utefter vattnet. HÄR finns mer information.

Korsstygn

I mitt huvud finns en ungefärlig bild av vad detta ska bli. Än är det för tidigt att säga om det blir som jag tänkt. Kanske går stygnen iväg någon annanstans.

Positiva och negativa åttabladsstjärnor blir det till en början. Jag gillar mönsterformerna och har sytt dem tidigare, t ex i mitt broderi i utmaningen Stygn varje dag 2017, titta HÄR. Tyget är ett linnetyg färgat med rost. Egentligen passar det inte så bra till trådbundna stygn. Tyget är lite för fintrådigt och dessutom har det inte samma täthet i varp och inslag.

Jag syr några trådar då och då och ser vad som händer. Jag har ingen brådska.

Glad midsommar!

För en månad sedan, när vi besökte Jan Karlsgården på Åland, var midsommarstången lite sliten. Girlanderna från förra året var bruna och torra och granruskorna hade mist sina barr. Men de fina papperskronorna hade klarat vintern förvånansvärt bra.

Årets papperskronor fick jag se när en trevlig guide låste upp och släppte in mig i ett lite hemligt rum i en av stugorna på området. Det hade varit roligt att vara med och se tillverkningen också, men jag är glad att jag fick komma in i det låsta rummet.

Läs mer om midsommarfirande på Jan Karlsgården HÄR och HÄR.

 

Staffan Westerberg på Eskilstuna Konstmuseum, del 2

 

Staffan Westerbergs kreativa värld har flyttat in på Eskilstuna Konstmuseum över sommaren. Som sagt, jag har ingen relation till Staffan Westerberg och hans figurer. Lillstrumpa, Vilse och de andra har inte påverkat mitt liv. Men utställningen berör mig. Alla föremålen, figurerna, skisserna, bilderna och filmerna får mig att känna allvar och sorg, men även kreativ lust och barnslig glädje. Jag hör mig själv fnittra emellanåt. Utställningen pågår t o m 2018-09-09, mer information HÄR.

 

Staffan Westerberg på Eskilstuna Konstmuseum, del 1

Jag har ingen relation till Staffan Westerberg och hans figurer. Lillstrumpa, Vilse och de andra har inte påverkat mitt liv. När programmen sändes i TV var jag i fel ålder, hade kanske inte ens en apparat och förresten har jag nog aldrig varit en flitig TV-tittare. Ändå, jag blir betagen av utställningen som pågår i sommar på Eskilstuna Konstmuseum. Jag visar snart fler bilder. Utställningen kan ses t o m 2018-09-09, mer information HÄR.

Det mörka rummet (svårt att fota!) är fullsmockat med saker från Staffan Westerbergs kreativa liv. Men det första jag ser är trasmattorna på golvet. Den som vävt mattorna har använt sin begränsade tillgång på trasor på ett beundransvärt sätt och vävt den typ av trasmattor som jag kanske gillar allra mest. Mönstret i randningarna är inte alltid helt uppenbart. Jag får leta lite med ögonen för att hitta en rapport. Nörd?

 

Fritt broderi?

Fritt broderi – ett uttryck som jag undviker, helt enkelt för att det ofta är oklart vad som avses. En definition är att stygnen i fritt broderi inte sys över räknade trådar. Motsatsen är då trådbundet broderi där stygnen följer trådarna i tyget, så som t ex korsstygn vanligen sys.

Duken på bilden har legat ofållad sedan jag broderade den för bortåt 50 år sedan. Jag köpte en materialsats. Någon annan har tecknat mönstret, valt tyg, fört över motivet till tyget, bestämt vilket garn, vilka färger och vilka stygn som ska användas. Sedan har jag försökt följa instruktionerna så noga som möjligt.

Nu har jag tagit mig friheten att klottra med korsstygn på duken. Mönster, figurer, garn, färger, storlek på stygnen och allt annat bestämmer jag själv. Jag syr fritt, helt efter eget huvud, men räknar trådarna i tyget.

Enligt definitionen är den ursprungliga duken sydd i fritt broderi, medan mina korsstygn inte är fria. Jag känner mig dock mer fri och befriad i mitt broderi nu än jag gjorde för 50 år sedan.

Tröja till mig själv


Tröjan som jag visade HÄR är klar nu. Framsidan har stora rutor i blåturkos och baksidan har mindre rutor i fler färger. Jag ändrade lite i beskrivningen. Sidostyckena, orange, gjorde jag lite smalare och ärmarna lite längre. För att strama in vidden i halsen och nertill blev det en I-cord istället för resår.

Den lätta ull/silkeblandningen gör tröjan perfekt att ha på sig när vi åker iväg på fina cykelvägar och badar, på morgnarna innan den ovanligt varma försommarsolen börjat gassa ordentligt. Tröjan ligger på en brygga i Mälaren, knappt 15 kilometer från stan.

 

Bästa läsningen

 


Häromdagen låg de här två i brevlådan, bästa läsningen. Hemslöjd nr 3 2018 och Väv (Vävmagasinet) nr 2 2018. Så härligt att det finns människor som lägger ner så mycket arbete och engagemang på att söka intressanta utövare och infallsvinklar, på att skriva, fotografera och sammanställa och sedan låter oss ta del av allt detta. Jag får en lång njutningsfylld fikapaus i skuggan på balkongen. I Väv kan man bl a läsa om Josefin Gäfvert, Vega Määtä Siltberg och Moa Wallman, unga väverskor/textilkonstnärer som inspirerar och ger hopp om vävningens framtid och utveckling. I Hemslöjd finns en krönika om fotboll, om killar som vill sy och som önskar sig symaskiner i present. Hur hänger det ihop? Jo, de syr flaggor och banderoller för att hylla lag och spelare!

Trä + knutar

Trä och knutar kombinerar Linda Myllykoski i sina snickrade sittmöbler. Hon visar att makramé går att använda på ett annorlunda och, i alla fall för mig, nytt sätt. Så snyggt! Finns att se på sommarens utställning Nitti på Eckerö Post och Tullhus, Åland. Utställningen firar att det är 90 år sedan Ålands hemslöjdsförening, numera Ålands slöjd & konsthantverk,  bildades. Läs om utställningen HÄR.

Trasmattor på Åland

Det går inte att undvika att ögonen fastnar på textilier. I huvudbyggnaden på Jan Karlsgårdens friluftsmuseum (titta HÄR) på Åland täckte de här trasmattorna golvet i salen. Mattorna är randade på ett sätt som är typiskt för Åland. Breda fält, vävda ”en om en” med en stor variation av olika trasor, avgränsas av smalare ränder i klara färger. Ett suveränt sätt att få en helhet av ett begränsat material!

 

En blus av två herrskjortor

Ännu en gång har jag använt mig av sömnadsmönstret The factory dress från Merchant & Mills. (HÄR finns en klänning och länk till en annan klänning.) Nu gjorde jag lite ändringar i mönstret och sydde en blus av två rutiga herrskjortor. För att få lite kontrast till alla rutor tog jag ett småprickigt tyg till några detaljer, till infodring i halsen, baksida av kragen och uppvik på ärmarna. Jättekul att pussla med tygbitarna och jag är nöjd med processen och med resultatet. Men kommer jag att använda blusen? Kanske inte så mycket. Blått och rött passar inte ihop med just någonting annat i min garderob. Kanske dags att skaffa ett par blå jeans?

Det behövdes en förstärkning i halssprundet och då passade den här etiketten bra.

Klänning igen

 

Det här är min andra klänning efter mönstret The factory dress från Merchant & Mills. HÄR visade jag den första klänningen. Kanske blir det ytterligare en, men då ändrar jag lite på konstruktionen av sidsömmarnas fickor. Kjoldelen skulle nog få ett bättre fall om fickorna satt fast i midjesömmen. Roligt att sy var det i alla fall och jag är nöjd med resultatet.

En blus planerar jag också att sy med utgångspunkt från det här mönstret. Två herrskjortor ligger isärsprättade på arbetsbordet.  Jag vrider och vänder på tygbitarna och funderar på hur de bäst kommer till användning. Om jag lägger till lite annat tyg, räcker bitarna till två blusar då? Ska jag behålla knäppningen? Fickorna – hur använder jag dem? Det här gillar jag – utmaningen i att göra så mycket och så bra som möjligt av ett begränsat material.

Zickermans foton

Ni har väl sett att Lilli Zickermans foton läggs ut i Hemslöjdens samlingar på Digitalt museum? Titta HÄR. Och vet ni att fotona finns IRL på Konstfacks bibliotek i Stockholm? Det är bara att gå ner en trappa, försiktigt ta fram de sköra mapparna och njuta av alla fotograferade textilier. Jag ska unna mig en heldag där vid lämpligt tillfälle.

Lilli Zickerman var en av hemslöjdsrörelsens pionjärer. För snart 120 år sedan, 1899, tog hon initiativet till Föreningen för Svensk Hemslöjd, som fortfarande finns och har butik på Norrlandsgatan i Stockholm, titta HÄR. Hennes stora insats för vårt kulturarv är de resor hon gjorde runt om i landet med kamera i packningen. Under några decennier i början på 1900-talet fotograferade hon cirka 24.000 föremål. Fotona finns i flera upplagor. Hos Nordiska Museet finns alla bilder, men de är inte så lättåtkomliga. Ute i landet finns också foton. Örebro läns museum, t ex, har de foton hon tog i samband med ett par stora utställningar i Örebro 1911 och 1928. Och så alla mapparna på Konstfacks bibliotek! Vilken skatt!

Lästips:
Lilli Zickerman bästa. Tidskriften Hemslöjden 1999. Katarina Ågren (red).
Den feminina textilen. Nordiska Museets Förlag 2005. Birgitta Svensson och Louise Waldén (red).

Klänning klar, en till på gång

Klänningen är klar, titta HÄR. Jag valde det smårutiga tyget. Det blommiga kändes för oroligt till just den här modellen. Dessutom var jag lite feg. Blommiga kläder ingår vanligtvis inte i min garderob.

Klänningen känns bra, en ledig modell som fungerar både med och utan tröja under. Kul att sy var den också. Mönstret The factory dress från Merchant & Mills var lätt att följa. (Eftersom jag har fått frågan från flera håll: Mönstret har jag köpt hos Tygverket på St Paulsgatan i Stockholm. Finns även i deras webshop och säkert hos andra återförsäljare också.)

Jag kommer att sy en till klänning i samma modell och nu ska jag välja tyg igen. Den här gången har jag tittat igenom mitt tygskåp och tagit fram två tyger. Det vänstra tyget, med trollsländor, är kinesiskt, inköpt i Köpenhamn för länge sedan. Det blommönstrade (!) har funnits hos mig i ca 20 år. På ett rutigt tyg har man stämplat vax som reservage och sedan färgat tyget blått.  I min ungdom kallades sådana rutiga tyger (utan överfärgning) för madrasrutor. Stämmer bra, för tyget har jag köpt i en textilverkstad i utkanten av Madras, numera heter staden Chennai, i Indien. Det lutar faktiskt åt det blommiga.

PS. Följ mig gärna på Instagram, där heter jag textilainslag. Förutom en del bilder från bloggen lägger jag ut annat som inte har textil anknytning.

Upprepat, oavslutat, ofulländat

En handstickad bild, delvis upprepade stickningar, lösa trådar. Installationen ”Syersken i Trastevere” av Kari Steihaug kan ses på Fiberspace Gallery i Stockholm ännu en vecka, t o m 2018-05-05. HÄR finns info om öppettider mm.

Kari Steihaug har länge sysslat med det ofulländade, det oavslutade. På Fiberspace köpte jag hennes bok ARKIV: De ufullendte från 2011, ISBN 978-82-92863-18-3. Boken visar ofärdiga stickprojekt, som skickades till henne efter ett upprop. Korta och ibland lite längre berättelser ger bakgrund till de oavslutade projekten. Då, 2011, hade hon fotograferat och dokumenterat mer än 150 ofärdiga stickningar. Hon fortsätter samla och ser det som en hyllning till det ofulländade. Hon skriver: ”Arkiv: De ufullendte handler om poesien i det uperfekte og om det å gi oppmerksomhet til noe mislykket og tapt. Det er et dokumentariskt prosjekt, og samtidigt kan det leses som et uttryck for de mange sider av livet som blir annerledes enn vi planlegger.”

Några exempel ur boken:

Sytt till symaskinen

Fodralet, huven eller vad det kallas, som följde med min symaskin vid köpet för bortåt 20 år sedan, bestod av ett tunt nylonaktigt tyg med en laminering av någon sorts plast på insidan. Nu höll det på att lösas upp i sköra flagor. Dags att sy!

Jag klippte upp fodralet i sömmarna, mätte delarna och gjorde en kladdig skiss.

I tygskåpet fanns restbitar av lite kraftigare tyg från gardinsömnad och annat.

Så här blev det! Känner mig nöjd efter en arbetsinsats på ett par timmar.

Ett par dagar i Västerås

Helgen som gick, 14 – 15 april 2018, hade Täcklebo Broderiakademi sitt årsmöte med konferens i Västerås. Lokalgruppen i stan var arrangörer. Det blev ett par fina dagar med föreläsningar (som gav mig lite behövlig input), utställningar, ett årsmöte med viktiga diskussioner samt trevliga samtal med broderande vänner.

Varje år utlyser föreningen en tävling. Medlemmar kan skicka in ett broderi på ett bestämt tema, i år ”Spänning”, och så röstar årsmötesdeltagarna. Min röst la jag på Eva Kitoks bidrag med pojken som just fått napp. Första priset, en synål av guld, gick till Barbro Mohlin, har tyvärr ingen bild av hennes broderi. Priset för näst flest röster är en silvernål och den fick Eva Kitok!

I Täcklebo Broderiakademi, eller BRAK som namnet förkortas ibland, finns ca 50 lokala grupper, titta HÄR. Grupperna bestämmer själva hur de vill arbeta. Det kan till exempel handla om gemensamma broderiteman, utställningar av de egna verken, kurser för gruppmedlemmarna eller att ”bara” träffas för att brodera och utbyta erfarenheter. Det går också att göra som jag gör. Jag broderar hemma för mig själv, men jag vet att det finns en hel massa brodöser i närheten som jag kan ha kontakt med om och när jag vill. Skulle jag vilja vara med i en grupp igen så finns det flera att välja mellan på inte alltför långt avstånd.

Under konferensen fanns det tid att ta en tur på stan och då passade det bra med ett besök på Galleri Kaz, där medlemmar i lokalgruppen i Västerås visar broderier t o m 2018-05-06, titta HÄR.

Livsträd av Lillemor Högberg.

Damen i lila av Lotta Mattsson-Gudmundson, helhet och detalj.

 

Nu är väskan min

 

När saker har funnits riktigt länge utan att någon vill köpa, inte ens på rea, då brukar sakerna övergå i min ägo. Den här väskan, till exempel, är fortfarande inte såld efter bortåt 15 år. Så nu ger jag upp och tar den själv.

Broderiet  är inspirerat av broderade, lite skeva blommor i hörnen på en kudde från Bara härad i Skåne, daterad 1820, nu i Nordiska Museet. (Utan att lyckas letar jag efter kudden på Digitalt Museum. Men den finns på bild i Gertrud Grenander Nybergs bok Lanthemmens prydnadssömmar, sid 117.) Det är nog bara jag som kan se likheten, men jag vet i alla fall var blommorna är ”lånade”.

Fransen består av rester från några av alla de slitna och kasserade kläder som jag har klippt mattrasor av. Den maskinknypplade spetsen har skånskt mönster. Axelremmen har jag vävt med brickor.

Det tog ett tag

Redan för ett halvår sedan konstaterade jag att min gamla väska behövde bytas ut, titta HÄR. För tre månader sedan sa jag ”Snart klart”, titta HÄR. Men först häromdagen tog jag fram symaskinen och sydde ihop väskan.

Nu ångrar jag mig lite. Väskan ser ju ut ungefär som den gamla. Den unika växtfärgade tygbiten kunde ha använts till något annat. Jag borde ha tänkt nytt. Det får nog bli ytterligare en väska att byta med.

Favoriter i bokhyllan – stickning

De börjar bli gamla nu, de här böckerna, men känns ändå aktuella. Vibeke Linds Sticka efter gamla nordiska mönster kom redan 1981. Britt-Marie Christofferssons Svenska tröjor, nya modeller efter gamla mönster är från 1988. Fina böcker att inspireras av och jag känner mig berikad av att ha dem här hemma i bokhyllan. Båda böckerna går just nu att hitta begagnade på bokbörsen.se och antikvariat.net till varierande priser.

Vibeke Lind är danska och det märks på hennes val av utgångsmaterial. Boken innehåller stickhistorik, bilder på äldre stickade föremål, praktiska tips, exempel på t ex spets- och flerfärgsmönster. Det finns stickbeskrivningar till koftor och tröjor, schalar och halsdukar, mössor, vantar och strumpor. De flesta beskrivningarna är inte exakta, utan idéer inspirerade av äldre förlagor som kan anpassas efter individuella behov. Tröjan som kvinnan har på sig har jag suktat efter sedan boken kom ut. Men om jag skulle sticka något liknande så blev det en omarbetning i ett tunnare garn.

V Lind 2

Britt-Marie Christoffersson visar drygt 20 äldre tröjor från olika delar av Sverige. De flesta ingår i museisamlingar. Med de gamla tröjorna som utgångspunkt har hon gjort egna tolkningar och presenterar nya tröjor och koftor med avstamp i traditionen. Det finns fullständiga stickbeskrivningar så det är bara att sätta igång och sticka. Eller så får museiföremålen bli inspiration till något nytt och eget.


B-M Christoffersson 2

 

Utställning: Bildvävar

Alldeles runt hörnet pågår just nu en sevärd utställning med ett 20-tal intressanta bildvävar. Christina Lerwall heter konstnären som har spunnit garnet, färgat med växter och vävt. Den översta bilden, utställningens äldsta, är från 1972. Jämför uttryck och utförande med nästa bild (något beskuren) som är vävd och broderad ca 30 år senare.

Detalj:

Ett par porträtt:

Och ett par hästar:

Hennes verk visas tillsammans med sonen Douglas Lerwalls skulpturer och sonhustrun Karin Lerwalls målningar. Platsen är Form & Färgverkstaden, Rademachersmedjorna, Eskilstuna. Utställningen pågår t o m 2018-04-06, öppet varje dag kl 12 – 17. Gå dit om du är i närheten!

Rosetter i riset

I år, som förra året, består påskpyntet på sta’n av björkris dekorerat med rosetter.

Och så sågs den snyggaste påskhatten när clowner roade de nästan 300 förskolebarn som gick i påskparaden till Fristadstorget i onsdags.

 

Vad finns det i påsen?

Nu är min japaninspirerade påse klar, påsen jag sytt i workshopen med namnet bagstories under ledning av India Flint i en grupp på Facebook. Titta HÄR i tidigare inlägg. Mitt material är fickor från herrskjortor, rester från mattrasklippning. Fodret består av de bästa bitarna av ett utslitet lakan. Den som följder instruktionerna helt och hållet på FB får en väska med handtag. Jag gillar de traditionella japanska påsarna som är knutna och gjorde så här istället.

Och vad finns i påsen?

Jo, mina garner till yllebroderi. Det var dags att byta ut den överfyllda, men praktiska, plastpåsen till något finare.

Före

Efter

Ryor – hittar gamla bilder

Jag letade efter några gamla bilder i datorn, men hittade inte dem jag sökte. Istället dök de här bilderna från 2009 upp, ett par ryor som jag vävde på uppdrag av Nämnden för Hemslöjdsfrågor, en myndighet under Tillväxtverket. Ryorna vävdes för att hänga på väggen i ett par samtals-/konferensrum.

Förebilden är en s k glesrya från 1700-talet från Örebro län, numera i Nordiska Museet. 1700-talsryan hade jag förmånen att jobba med i ett projekt för så där 20 år sedan. HÄR och HÄR finns mer information i tidigare blogginlägg.

Två ryor vävde jag till Nämnden för Hemslöjdsfrågor, mått 65 x 170 cm. Botteninslaget är ett entrådigt ullgarn, 6/1, från Wålsedts. Nockgarnet är till största delen också från Wålstedts, men jag har blandat i andra garner för att få ett lite spretigare intryck. Den som tittar noga ser kanske att det är olika riktning på tvinningen i garnerna, Wålstetds garn har Z-tvinning, de andra garnerna är S-tvinnade.

Undrar var ryorna finns nu. Nämnden för Hemslöjdsfrågor har bytt lokaler. Följde ryorna med i flytten, hänger de kvar på ursprunglig plats eller finns de någon annanstans?

Min första väv

Min första väv – gästhanddukar. Jag och ett par nya kamrater tittade i skolans garnförråd, valde garn, kom överens om en randning, räknade, varpade, fick upp varpen i vävstolen, balanserade skaften, knöt upp tramporna, fixade lite annat och sedan vävde vi tuskaft, panama, korskypert och kypert. Och sedan band. Detta hände inte i år, inte ens detta sekel. Det var 1972, en termin vävning på heltid. Handduken i kypert har försvunnit, men de andra används fortfarande.

 

Stickar till mig själv

Av ett miljömärkt garn, Wool silk från danska Hjertegarn, stickar jag en tunn och lätt tröja till mig själv. Det här ska bli bakstycke. De stora rutorna på framstycket blir turkosa. Till sidstyckena använder jag orange. Tröjan stickas i ett enda stycke. Bara axelsömmarna ska sys ihop. En rolig stickning i ett trevligt garn.

Bilden på den färdiga tröjan, i andra färger, har jag lånat från Kinna Textils hemsida. Beskrivningen finns att ladda ner HÄR.

 

Favoriter i bokhyllan – vävning

 

Det här är två av mina favoriter bland vävböckerna i bokhyllan.

The structure of weaving av Ann Sutton kom redan 1982, men känns väldigt modern.

Författaren går igenom en rad bindningar på ett ovanligt lättsamt sätt.  Det finns inga vävsedlar, men många inspirerande bilder av fantasifulla vävar i spännande material och i fina färger. Några enstaka exempel är vävda av författaren, andra vävnader är inlånade och det framgår tydligt vem som är upphovsperson. Bilden ovan visar ett par tuskaftsvävar.

Så här går det att variera kypert på 8 skaft.

Konstruktion av olika typer av dubbelväv gås igenom och många intressanta exempel visas.

Den andra boken, Ideas in weaving av Ann Sutton och Diane Sheehan, är från 1989.  Här är vävarna mer komplicerade. Det behövs ofta specialutrustning och det mesta är sånt som jag är mer intresserad av att titta på än att väva själv.

Solfjädervävsked har ju blivit populär här på senare år, men fanns redan för 30 år sedan.

Här är ett annat exempel på en väv som kräver lite mer än en vanlig vävstol.

Men författarna visar också att det går att väva intressanta saker utan komplicerad utrustning.

Jag köpte böckerna när de var tämligen nya. Det går fortfarande att hitta dem på nätet t ex genom att googla på ISBN-numren.

Ann Sutton. The structure of weaving. Photo by David Cripps. ISBN 0-934026-38-6
Ann Sutton and Diane Sheehan. Ideas in weaving. Photo by David Cripps. ISBN 0-934026-42-4