Erbjudande i butiken

I butiken på bloggen finns just nu ett erbjudande. Köp 15 flätor redgarn 20/2 till yllebroderi i blandade färger för 100 kr + porto. Varje fläta innehåller 30 trådar à ca 60 cm, lagom längd att sy med. Färgblandningarna i buntarna är olika och bilden visar ett exempel på vilka kulörer som kan ingå. Läs om garnet HÄR, i butiken. Ordinarie pris är 100 kr för 12 flätor.

Maila mig om du är intresserad, elisabet.textilainslag@telia.com. Beställ senast 2021-07-15.

Märken av rost och val av garn

Omvandlingen av ett broderi som har legat i ett skåp i bortåt 15 år fortsätter. I första steget fick broderiet lite färg med te, titta HÄR. I nästa steg lindade jag in några rostiga pinnar från en trasig vävsked i tyget och la ner rullen i tebadet igen. Jag var inte riktigt uppmärksam på vad som hände och rosten gjorde märken på tyget oväntat snabbt. Lite för mycket mönster blev det nog, men det går ju att förändra tyget. Oönskade märken kan till exempel klippas bort eller döljas med applikationer eller med stygn.

Nu har jag plockat med broderigarner och har fastnat för två olika färgalternativ.

Grönt, turkos, orange, svart och beige. Kan det bli bra?

Eller är det här bättre? Vitt, rött, svart och beige.

Jag tror jag vet vartåt det lutar. Idéer om motiv har jag också. Fortsättning följer.

Inte perfekt

En maska saknades plötsligt och mönstret stämde inte. I min ungdom hade jag repat upp alltihop och börjat om från början för att allt skulle bli perfekt. Nu trixade jag lite istället, men det blev knasigt en gång till, på ett annat ställe. Efter ännu en justering stämmer maskantalet. Ingen kommer någonsin att se att det finns ett par fel i stickningen.

En lätt och luftig sjal ska det bli. Garn och beskrivning är från den senaste leveransen i Ullen vi ärvde, projektet som sätter fokus på våra svenska allmogefår och deras ull. Projektet drivs av Tant Kofta och Båvens Spinnhus tillsammans med en rad andra ullentusiaster. HÄR finns mina inlägg om projektet samlade.

Den här gången kommer ullen från rasen Värmlandsfår. Garnet är entrådigt, ganska tunt och väldigt hållbart att sticka med. Jag har inte vokabulär för att beskriva karaktären, men ”segt” är ett ord som kommer fram hos mig. Garnet känns varken hårt eller stumt trots att fibrerna ligger tätt ihop. Det finns en mjukhet som nog framträder ännu mer efter tvätt och lätt borstning. Tant Kofta har skapat sjalen så att garnet och dess egenskaper ska komma bäst till sin rätt och trots att jag sällan använder sjal väljer jag att följa beskrivningen. Det skulle vara intressant att se hur garnet uppför sig i en väv också. Men då behövs lite mer material.

Broderi i förvandling

Ett av broderierna från förra inlägget, titta HÄR, har fått påbörja en förvandling. Det jag gillade minst fick bli försökskanin. Broderiet låg ett tag i ett hett bad tillsammans med torkade, begagnade tepåsar.

Så här ser det ut nu. Tyget är beige och några av de turkosa garnerna har ändrat färg till dunkelt grönt. (Ser ni trampfelet?)

Kanske ska jag vända på tyget och låta baksidan bli framsida? Fortsättning följer så småningom.

Här är originalet igen, innan omvandlingen startade.

Kanske ändå inte…

För så där 15 år sedan broderade jag de här bilderna till en utställning. Materialet är silketråd på gamla handvävda linneservetter köpta second hand. När utställningen var slut rullade jag ihop broderierna, stoppade undan dem och glömde mer eller mindre bort dem. I mitt minne kändes de ganska trista. Häromdagen tog jag fram broderierna igen med tanken att de skulle smutsas ner i färgbad med växter och skrot och sedan fyllas på med mer stygn. Nu tvekar jag, de kanske inte är så tråkiga ändå. Men vad ska jag ha dem till? Jag funderar lite mer.

Skåprensning – linnesjalar

Hjälp mig få mer plats i förrådet! Den här gången säljer jag ut sjalar vävda av lingarn. Sjalarna är tvättade men inte strukna. Jag gillar när de är lite skrynkliga, men den som föredrar slätt linne kan förstås stryka. Maila mig om du är intresserad, elisabet.textilainslag@telia.com.

Sjalen på första bilden har jag vävt av blekt lingarn och färgat med indigo. Mått ca 28 x 175 cm, pris 350 kr inklusive frakt.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är halsduk-gul.jpg

Tre gul/orangea finns det också och en blå/grön. Dom har jag har vävt av industrifärgat garn. Måtten är ca 36 x 175 cm. Priset är 250 kr inklusive frakt.

Klädvård

Här sitter jag och virkar. Halskanten på en av mina favorittröjor har tänjt ut sig. Jag misstänkte att rätstickning i det här mjuka och fluffiga garnet skulle kunna vidga sig. Men trots att jag ändrade lite i beskrivningen för att försöka förhindra töjning, så har det ändå hänt. HÄR är tröjan när den var ny för tre år sedan.

För ett tag sedan visade Maria Gustafsson på sin blogg Marias garn hur hon virkar smygmaskor runt halsen på en stickad kofta för att få in vidden lite, titta HÄR. Jag gjorde som Maria och resultatet blev riktigt bra. Garnet i min tröja är som sagt mjukt, en behaglig blandning av ull och silke. Ett stabilare garn behövdes till smygmaskorna. Dubbelt redgarn blev perfekt.

Jag gillar verkligen den här tröjmodellen och det här garnet. En enfärgad mörkgrå har jag också stickat och även den fick en förstärkt halskant med smygmaskor innanför I-corden, eller snoddavmaskningen kanske är den svenska benämningen.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är virka-halskant-2.jpg

Långbyxorna som jag använt hela vintern behövde också en uppfräschning. Nederkanten var sliten och fransig. Jag gjorde på samma sätt som jag visade i ett blogginlägg 2015. Här kommer en repris. Det blir så bra!

byxfåll 1

Jag sprättar upp fållen, viker ut den mot rätsidan och nålar.

byxfåll 2

En maskinsöm sys ca 0,75 cm från kanten.

byxfåll 3

Fållen viks in mot avigsidan igen över den nya sömsmånen och nålas.

byxfåll 4

Byxorna fållas med en maskinsöm mitt i den förra sömmen.

byxfåll 5

Efter knappt 30 minuter är nederkanten hel igen. Spåren efter den gamla fållen syns mindre i verkligheten än på bild och kommer att synas ännu mindre efter nästa tvätt. Byxorna kan användas ytterligare några år!

byxfåll 6

Påse nummer tre

De handvävda tygresterna från hemslöjden i Örebro fortsätter att locka mig. Nu har jag sorterat fram blå tyger. Jag lappar ihop små och inte riktigt så små bitar till påse nummer tre. Åtminstone två påsar till med japansk inspiration ska det bli innan lådan med tygresterna åker ner i förrådet igen.

HÄR finns inlägg om påsarna sydda av handvävda tygbitar samlade.

Det tredje av fem

Igår låg ett efterlängtat paket i postlådan, den tredje av fem leveranser i projektet Ullen vi ärvde. Projektet, som sätter fokus på de svenska lantrasfåren och deras ull, drivs av Tant Kofta i samarbete med Båvens Spinnhus och en rad medhjälpare. HÄR finns mina tidigare blogginlägg om projektet.

Den här gången innehöll paketet entrådigt garn i tre nyanser. Garnet är spunnet av ull från Värmlandsfår, som har många olika färger och olika typer av ull. På spinneriet sorterades ullen i sju olika kulörer, vita, beige, bruna och grå nyanser. Det betyder att vi som prenumererar har fått lite olika toner i våra paket. En stickbeskrivning till en sjal anpassad till just det här garnet ingår. Alla har vi fått lite infärgat grönt garn också, tänkt till kantavslutning på sjalen.

Nu hoppas jag på bra stickväder så att jag kan sitta på balkongen och mysa med det fina garnet. Först ska härvorna nystas. Det känns nästan lite respektlöst mot det småskaligt framställda garnet att veva upp det på nystmaskinen. Jag gör nystan för hand istället och borde nog träna på att nysta på nystpinne. HÄR är en av flera instruktionsfilmer som finns på YouTube.

Första påsen är färdig

Påsen som jag visade i förra veckan (titta HÄR) är färdig, min tolkning av japanska påsar, komebukuro. Tygerna är handvävda för så där 50 – 60 år sedan, små rester från hemslöjden i Örebro.

Bandet, som bildar hällor i överkanten, och snodden fanns i mina gömmor.

Fodret av en skjorta köpt second hand sydde jag ihop på maskin. Resten är handsytt.

Det här var kul! Det blir fler påsar av de gamla tygresterna. Materialet får delvis styra och de traditionella japanska påsarna finns i mitt huvud som inspiration.

Påse på gång

En påse är på gång av handvävda tygrester. Häromdagen visade jag de första stegen, titta HÄR. Min inspiration är bilder av gamla japanska tygpåsar, komebukuro, (HÄR finns bilder), men jag anpassar modellen, storleken och sömnadssättet efter mina tygbitar. Jag syr för hand, dels på grund av lapparna som är tråcklade på kartong och dels för att jag helt enkelt tycker om att sy för hand, särskilt i handvävda tyger. Jag får klura lite inför varje nytt steg i arbetet, men det är ju det som är det roliga! Det går inte särskilt fort, men jag har ingen brådska.

Nästa steg blir att välja tyg till botten på påsen och till en kant upptill.

Påsen behöver ett foder. Det blir den här skjortan köpt second hand och som jag använt till lagningar tidigare. Jag får pussla lite med tyget eftersom jag tänker behålla fickan. När fodret ska sys tar jag fram symaskinen. I mina förråd hittade jag också några olika snoddar som nog går att använda för att dra ihop påsen.

Fortsättning följer!

Tyg på kartong

Etthundratjugo kartongbitar har jag pillat bort från lapptäcket, sytt av gamla handvävda tyger (titta HÄR) som fanns i en låda från Örebro läns hemslöjd. Någon annan hade påbörjat arbetet genom att tråckla fast tyg på kartong och jag fortsatte genom att sy ihop lapparna. Täcket är nästan färdigt. Det har fått en kant runt om och ligger och vilar i väntan på att jag ska bestämma hur baksidan ska se ut. Kartongbitarna borde gå att använda igen.

Bland alla tygerna i lådan från Örebro läns hemslöjd hittar jag tio tillklippta bitar, avsedda till lapptäcket som någon påbörjade för länge sedan. Jag stryker tygerna och tråcklar fast dem på de begagnade kartongbitarna.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är lila-lappar-2.jpg

Min idé är att de på något sätt ska sys ihop med andra tyger till påsar med inspiration från Japan. De än så länge lite luddiga tankarna sätter jag ner på papper, mäter, räknar och kluddar lite.

Virkning – läser och lyssnar

Virkning har jag ägnat mig åt de senaste dagarna. Inte med virknål i handen, utan jag har läst och lyssnat.

I mitten av 1800-talet var det, precis som nu, populärt att ägna sig åt handarbeten som stickning, virkning och broderier. Mönster och beskrivningar fanns att köpa i i form av böcker, tidskrifter och lösblad. Kunderna var främst damer i urbana miljöer. Hanna Bäckström har forskat i ämnet och häromveckan kom boken Förmedling av mönsterförlagor för stickning och virkning. Medierna, marknaden och målgruppen i Sverige vid 1800-talets mitt, hennes doktorsavhandling i textilvetenskap vid Uppsala universitet. Boken finns att köpa överallt där böcker säljs. Omslaget visar en målning av Friedrich Fleischmann, ca 1810 – 1820. Dottern stickar och på bordet framför henne ligger ett mönsterark.

Att kortfattat försöka referera en avhandling av den här omfattningen ger jag mig inte in på. Jag nöjer mig med att konstatera att jag läser med intresse. Ur min bokhylla plockar fram en bok från 1853, en av många mönsterförlagor som Hanna Bäckström använder som underlag i sin forskning. Det är spännande att få mitt fyndköp insatt i ett sammanhang. HÄR finns ett blogginlägg om boken.

Virkbok 2

Boken Virka fritt av Marketta Luutonen, Anna-Maija Bäckman och Gunnar Bäckman är också ny, utgiven nu våren 2021.

En virkningshistorik ur finskt perspektiv ges, givetvis inte lika omfattande som i doktorsavhandlingen. Men båda böckerna beskriver virkningens historia som dunkel med flera olika teorier om ursprunget. Ordet virka har tidigare ibland använts om andra textila tekniker än de vi avser med begreppet. Vad som samlats in och bevarats i museer och samlingar beror som vanligt på institutionernas och enskilda personers intresse och kunskap. Föremål i samlingar har dessutom ibland tolkats felaktigt.

Boken innehåller presentation av elva virkare med egna unika uttryckssätt. Tidigast är Siina Rinne, född 1859. Flera av hennes föremål finns bevarade, t ex ett virkat täcke i Finlands nationalmuseum, titta HÄR.

Boken är också en förmedlare av mönster, precis som de skrifter som ingår i Hanna Bäckströms forskning. Beskrivningar finns bland annat till koftor, mössor, sjalar, smycken, filtar och olika typer av väskor och påsar, som den här påsen med äldre föremål som förebild.

I min bokhytta finns också flera virkböcker av Maria Gullberg, t ex Virkad mönstermagi som kom för några år sedan. HÄR finns ett blogginlägg om boken. Jag plockar fram boken nu igen efter att ha lyssnat till det första avsnittet av Virkpodden. Maria Yvell har beviljats medel från Nämnden för hemslöjdsfrågor till ”Ett projekt med målet att starta en podcast om virkning, för att synliggöra tekniken och uppmärksamma dess utvecklig och potential. Skapa en plattform för samtal om virkning”. Maria Gullberg är gäst i det första avsnittet. Av en slump kom Marias examensarbete på Konstfack 1989 att handla om virkning. Sedan dess har hon fortsatt att experimentera och utveckla virkningen. Hon har gett ut flera böcker och är en uppskattad kursledare och inspiratör. HÄR finns podden, med ett intressant och fint samtal mellan Mariorna Yvell och Gullberg, ett nutida sätt att förmedla kunskap.

m-gullberg-1

Skåprensning – kuddar

Rensningen i mitt varulager fortsätter. Nu har några kuddar kommit upp ur förrådet. Tyget till framsidorna har jag vävt i korskypert med ullgarn som inslag. Storleken är 40 x 40 cm. Nu kostar de 300 kr/st inklusive frakt. Kanske någon av kuddarna passar hemma hos dig. Skicka mail i så fall, elisabet.textilainslag@telia.com.

Den blå-gröna kudden har ”flärpar” i hörnen och baksida av grönt ylletyg. SÅLD

Kudden i rött och svart har baksida av svart ylletyg.

Den tredje kudden har också svart ylletyg på baksidan. Framsidan är randig i toner av cerise, blått, vinrött, rödbrunt och lite svart. SÅLD

Konsthantverk i Nora

Igår (2021-04-23) åkte jag till trakter där vi bodde i 40 år innan vi flyttade tillbaka till Eskilstuna för drygt 4 år sedan. Där borta har jag fina vänner och konsthantverkskollegor. På lördag 2021-05-01 öppnar några av dem en gemensam sommarbutik, KOM IN, i kvarteret Bryggeriet i Nora. Målet med min utflykt var att lämna in textilier till butiken, t ex den här kudden vävd i ryateknik. Jag kommer inte att stå bakom disken i butiken, men det blir nog en och annan tur till Nora i sommar. KOM IN finns på Facebook, titta HÄR.

Bryggeriområdet är ett gammalt industriområde där det numer finns konsthantverkare, konstnärer, musiker, utställningar, café, restaurang och annat trevligt. Nora, ca 3 mil norr om Örebro i vacker bergslagsnatur, har mycket att erbjuda besökaren, titta HÄR. Ett fint utflyktsmål!

Sjuttio broderier

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är urmodern-6.jpg

Jag är den första länken
Jag lever utan navel
Jag sprang ur ett frö i jorden

Sjuttio broderier sitter i rad på väggarna i ett av rummen på Ebelingmuseet i Torshälla. Varje broderi är en sida i en bok med samma namn som utställningen, Urmodern. Serieskaparen Åsa Schagerström tecknar med stygn och ger oss en fascinerande berättelse om ensamhet och rotlöshet.

Utställningen pågår t o m 2021-05-02. Öppettider mm finns HÄR.

Den som inte har möjlighet att se broderierna på museet kan läsa boken, titta HÄR. Tyvärr kommer inte strukturen i de olika bottentygerna, återbrukade, fram riktigt i boken och hela intrycket är lite gråaktigt. Men för den som inte kan besöka utställningen är boken ett fint alternativ.

Åsa Schagerströms hemsida finns HÄR.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är urmodern-3.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är urmodern-4.jpg

Rosengång, en vävteknik med många varianter

En enda gång har jag vävt något i tekniken rosengång och det var länge sedan. På en terminskurs i vävning 1972 vävde jag löparen på bilden, mått ca 35 x 65 cm. Varpen består av tvåtrådigt lingarn och inslaget är entrådigt ullgarn, en tråd i den grå tuskaften och två sammanspolade trådar i det grön-gula mönstret.

Även om jag inte har vävt rosengång, så har jag tittat på vävnader i rosengång, beundrat vad andra har gjort och visat lite här på bloggen. HÄR är ett gammalt täcke i en museibyggnad som jag ser om jag tittar ut genom fönstret. HÄR finns en rya från samlingarna i Sörmlands museum. HÄR är en detalj från en kjol, också från Sörmlands museum. HÄR är bilder från en utställning i Borlänge med nutida användning av tekniken.

Rosengång kan vara ett lite knepigt begrepp. Löparen som jag vävde för länge sedan har rosengångsbårder på tuskaftsbotten. De två andra huvudvarianterna är motsatstrampad rosengång och bunden rosengång. Flera olika benämningar finns, vilket kan förvirra, t ex vanlig rosengång, lös rosengång, gubbatäcke, gubbaväv. Det går också att vända mönstren 90 grader och väva rosengång på längden. I trasmattor brukar man ibland solva längre rapporter och kalla mönstret t ex rosengångsfantasi.

Att mitt intresse för rosengång har väckts just nu beror på en vävutmaning. Skaraborgs Hemslöjdsförening och Hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland samarbetar i ett gemensamt projekt för att inspirera oss till att väva rosengång. Den som vill visa upp sin rosengångsväv inbjuds till en utställning i Slöjdens hus i Skövde i höst (2021). HÄR finns information om projektet. Det går också bra att dela med sig av sin vävning på Instagram, #vävrosengång och #rosengångsinspiration. På Facebook finns gruppen Vävutmaningen #vävrosengång. Och så finns det en väldigt bra film på YouTube, där Lotta Lundqvist berättar om sitt omsorgsfulla och inspirerande arbete med att rekonstruera ett gubbatäcke från Västergötlands museum, titta HÄR.

Snart blir det nog en rosengångsväv här hos mig. Vissa tankar finns, men det är många beslut som ska tas innan varpen är i vävstolen.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är rosengangslopare-2.jpg

Lapparna är hopsydda

Någon annan påbörjade ett lapptäcke för många år sedan och jag gav mig själv den roliga uppgiften att fortsätta arbetet. Jag har planerat mönstret och sytt ihop alla lappar för hand. HÄR går det att följa mitt arbete och mina tankar från början för ett par veckor sedan.

Lapparna har någon tråcklat fast på kartongbitar. Kartongen ska jag ta bort så småningom, men än så länge ser baksidan ut så här. Storleken är ca 70 x 85 cm.

En kant ska sys på och det är lite som ska fixas. En del lappar har sytts på kartongen med minimal sömsmån. Det här, t ex, behöver åtgärdas.

Och så ska överflödigt tyg klippas bort innan jag syr på ett foder.

Under lupp

Jag roar mig med att titta lite närmare på några av tygerna bland lapparna som jag syr ihop till ett lapptäcke, titta HÄR. Tygerna är handvävda hos Örebro Läns Hemslöjd, gissningsvis för så där 40 – 50 år sedan. Jag tittar i en lupp med måttet 10 x 10 mm, köpt hos Clas Ohlsson för strax under 100-lappen. Jag bara lägger kameran/mobilen ovanpå luppen och fotar. Utsnitten av de tre tygerna på bilderna är alltså 10 x 10 mm i verkligheten, även om jag var lite slarvig när jag redigerade bilderna och inte fick dem lika stora.

Alla tre tygerna är vävda med bomullsgarn och har en täthet på 20 – 22 trådar per centimeter både i varp och inslag. Det vänstra tyget är rutigt i tuskaft med bårder i spetskypert solvad med v-punkt. Om det hade funnits ett tuskaftsinslag mellan varje mönsterinslag så hade vävtekniken varit ”rosengång på tuskaftsbotten”. Men nu är det som sagt ”bara” en spetskypert. Mittentyget är också vävt i tuskaft med bårder i v-punktsolvad kypert. Varpen är oblekt och tyget är randigt i inslagsriktningen. Även tyget till höger är vävt i tuskaft. Växlingen mellan de röda och blå trådarna bildar ett mönster i färgeffekt.

Kanske kan jag få tillfälle att besöka magasinen hos Örebro läns museum så småningom och titta i samlingarna från hemslöjden i Örebro. Det skulle vara roligt att gå igenom vävpärmar och tygprover och förhoppningsvis kunna se när tygerna i lapptäcket varit i produktion och om de varit avsedda för något speciellt ändamål.

Lapptäcket

Planen var att sy ihop en kvadrat om dagen av lapparna som någon börjat med för cirka 50 år sedan. Då skulle de 30 rutorna till det lilla lapptäcket ta en månad att få ihop. Men så blev det inte. Sömnaden gick fortare än jag hade trott och roligt var det att sy.

De 30 rutorna är redan hopsydda och ligger på golvet under mitt arbetsbord. Efter att ha krupit runt och sorterat kvadraterna och flyttat dem lite hit och dit har jag bestämt mig. Så här får det bli. Kartongbitarna skiljer sig åt en aning i storlek så det blir kanske lite besvärligt när kvadraterna ska sys ihop. Sedan behövs det någon sorts ram runt det lilla täcket och ett foder. Men jag tar en sak i taget och löser eventuella problem när de dyker upp.

HÄR går det att följa lapptäcket.

Någon har börjat och jag fortsätter

I min ägo finns en kartong med småbitar av handvävda tyger från Örebro Läns Hemslöjd. Butiken lades ner för cirka 30 år sedan, men tygerna är äldre än så. Jag skulle gissa att de är vävda på 1960-talet, kanske lite tidigare eller lite senare. När jag jobbade där i mitten av 1980-talet låg nog de här tygresterna redan nerpackade och bortglömda på lagret.

Bland tygbitarna i lådan finner jag delar till ett påbörjat lapptäcke. Någon har, mer eller mindre noggrant, sytt fast tyg på kartong. Arbetet har av okänd anledning avbrutits och nu har det blivit min tur att fortsätta. Totalt finns det 125 bitar. Jag sorterar och hittar 18 olika tyger. Den lila varianten uppe till vänster finns det flest av, 23 stycken. Av en del andra finns det bara enstaka.

Nu skulle jag kunna sitta i en evighet och försöka pussla ihop världens vackraste täcke. Men jag vill komma igång med att sy och beslutar mig för att använda en kombination av slump och planering. Jag tänker börja med att sy ihop bitarna fyra och fyra till en kvadrat. Av 120 bitar blir det 30 kvadrater som sedan kan sys ihop till ett stycke bestående av 5 x 6 kvadrater.

Bitarna delas upp efter färg och jag lägger ner dem i fyra olika påsar, 30 i varje påse. I den lila påsen överst till vänster finns lila och bruna lappar. I den rosa påsen lägger jag blå lappar, enfärgade och rutiga. Den virkade påsen innehåller röda, gröna och några udda lappar. I den sista påsen finns gula och ljusa lappar. Jag tänker ta upp en lapp ur varje påse utan att titta och låta slumpen avgöra kombinationen i varje ruta om fyra lappar. Fortsättning följer!

Dags igen

Det var dags igen att laga morgonrocken som jag sydde av en gardin för några år sedan. Nu hade ena framstycket fått en reva. Lappar från ett par kasserade skjortor fick dölja området där tyget blivit skört. Några rader med förstygn blev en extra förstärkning där tyget gått sönder. Jag misstänker att det här inte är sista gången som morgonrocken lagas, ett evigt projekt som till slut kanske bara består av lappar. HÄR går det att följa morgonrocken.

Köper tyger

Här är ännu en bild på pulsvärmarna av garn spunnet av ull från Tabackstorpsfår i projektet Ullen vi ärvde (titta HÄR). Men den här gången vill jag visa tyget som pulsvärmarna ligger på. Det är mitt senaste köp från Axelinas Manufaktur på ReTuna Återbruksgalleria här i Eskilstuna (på Instagram som @axelinas_manufaktur). Bomullstyget, ”Lotta”, med många närliggande kulörer i varpen minns jag från 1960-talet. Det fanns i många färger och vävdes hos Strömma i Norrköping.

Jag har två tygstycken, varav det ena är i skick som nytt. Det andra har spår av användning, märken efter fållar och lite blekning. För en gångs skull visste jag redan när jag köpte tyget vad det ska användas till och det som har skador duger fint. Snart visar jag resultatet.

Det här tunna bomullstyget har jag också köpt nyligen från samma ställe. Visst är det fint! Vad det ska bli vet jag ännu inte. Men för ett tag sedan gav jag bort två tyger som legat oanvända sedan 1980-talet. Och då måste jag ju fylla på med två ”nya” tyger. Eller hur?

Det andra av fem

 

För en månad sedan (februari 2021) kom brev nummer två av fem från Tant Kofta i projektet Ullen vi ärvde, samarbetet med Båvens Spinnhus och andra ullentusiaster. HÄR finns mina tidigare blogginlägg om projektet. Den här gången är garnet spunnet av garn från Tabackstorpsfår, vårt minsta allmogefår både till storlek och antal. Rasen härstammar från gården Tabackstorp i norra Värmland och djuren som lämnat ull till det här garnpartiet lever i Mariebergsskogen i Karlstad. Ullen är mjuk och finfibrig och garnet har en helt annan karaktär än det lite vassare garnet från Klövsjöfår i det första paketet.

Nu stickade jag helt och hållet enligt beskrivningen som följde med garnet. Ett par mjuka och lyxiga pulsvärmare blev det. Den blå kanttråden ingick i paketet, liksom pärlemorknapparna från ett gammalt knapplager. Lite garn finns kvar och det borde räcka till ytterligare ett par pulsvärmare i en mindre modell.