Majder


I Hemslöjdens Hus i Leksand finns delar till leksandsdräkten att köpa, t ex majder = förkläden. Olika färger används vid olika tillfällen. Jag köpte inte, tittade bara på mönsterprakten i rosengång.

.

.

.

Fina utställningar i Ockelbo och Leksand

I förra veckan var vi ute på en resa några dagar och jag såg fina utställningar i Ockelbo och i Leksand. (Fler bilder, som inte visar textilier, finns på Instagram, @textilainslag.)

I Wij trädgårdar i Ockelbo ställer Annelie Krantz ut alldeles vid huvudentrén. T o m 2022-09-04 kan hennes broderier beskådas och beundras, stygn och hål på målade, återbrukade tyger med rubriken Rester; speglingar.

.


I Wij valsverk visas broderigruppen Fimbrias (hemsida finns HÄR) utställning Vår trädgård har tolv ingångar  t o m 2022-08-14. Särskilt intressant var det att se verk av Karin Lundström. Henne har jag följt länge på Instagram, @karinlunds.

.


I Hemslöjdens hus i Leksand såg jag två utställningar, vävar av medlemmar i Vävnätet Dalarna och Eva Davidsson kläder. Vävutställningen är avslutad, men Eva Davidssons utställning kan ses t o m 2022-08-13.


Det var många besökare som beundrade vävnaderna och det var lite svårt att komma åt att fotografera, men jag lyckades ändå ta en någorlunda skaplig bild på Kirsi Mannis fantastiska björkväv i saoriteknik.

.


Eva Nelsons fina trasmattor kunde jag också fånga på bild, liksom hennes läckra väskor i rosengång.


Eva Davidssons kläder har jag sett tidigare. ”Bland det bästa jag sett på länge” skrev jag i ett blogginlägg när hon ställde ut hos Konsthantverkarna i Stockholm, titta HÄR. Sju år senare är hennes mix av plagg, accessoarer, mönster, tekniker från Dalarna och Japan fortfarande bland det bästa jag har sett.

.

.

Tvistsömsprovet är klart


Mitt prov i tvistsöm är klart. Jag har testat att sy på många olika sätt, stygnen uppifrån och ner respektive nerifrån och upp, alla rader från samma håll, raderna från olika håll med vändningarna på ett par olika sätt. Jag letade i litteratur och på nätet efter information innan jag satte igång att sy, utan att egentligen hitta det jag sökte. Det fanns ibland tvärsäkra och ibland luddiga påståenden om hur stygnen skulle läggas, om fel och om rätt. Men så fick jag ett boktips i en kommentar till mitt förra inlägg om tvistsömmen, Tvistsöm av Gertrud Ingers och Ernst Fischer. Jag köpte ett exemplar på Bokbörsen för en billig penning. I den lilla boken hittade jag allt jag letat efter.

Boken ger en historik över svensk tvistsöm, framför allt från Skåne. Det äldsta av de avbildade broderierna är daterat 1684 och de yngsta är från mitten av 1800-talet. Tekniken har främst använts till kuddar och dynor, men också till täcken. De vanligaste mönsterformerna presenteras, t ex granatäpple, valknut, akantusblad, mönster som finns i många sammanhang och på många ställen i världen.

I boken finns tydliga teckningar på hur stygnen kan sys. Det finns inga fel eller rätt, säger bokens författare.
”Vad beträffar stygnens riktning så föreligger inga regler. Mer eller mindre skickliga brodöser sydde väl som de hade lust eller som de blivit lärda. Arbetet blir tämligen stereotypt om alla stygn sys i samma riktning.”
”Ifråga om vända eller icke vända arbetet när man syr tvistsömsraderna, så ger det helt olika effekt.”
Visst känns det befriande! Nu längtar jag efter att få komma in i något museimagasin och se med egna ögon hur stygnen ligger.

I litteratur och på nätet finns ibland uppgift om att ordet tvistsöm kommer från engelskans twist, vrida, och skulle syfta på stygnens utformning. Det låter lite långsökt med tanke på att tekniken på engelska kallas long armed cross stitch och long legged cross stitch. Jag har lärt mig någon gång att tvist är benämningen på bottentyget. I boken uppges att de första uppgifterna om ordet tvist finns från 1500-talet, t ex i en bouppteckning, ”Sengetäken sytt med korse söm på Tuist”. Jag spekulerar: Kan tuist har med tuskaft att göra?

Jag har ju vävt mitt tyg efter uppgifter i ett häfte om den medeltida bonaden från Fogdö, som har 12 trådar/cm i varpen och 10 -11 trådar/cm i inslaget. Enligt boken Tvistsöm ligger tätheten i de gamla skånska tvistvävarna på ca 12 – 13 trådar/cm. Mitt tyg är en liten aning glesare. Jag valde en 55-rörssked med två trådar i rör och det tvättade tyget har ca 11,5 trådar/cm i varpriktningen. Jag har slarvat lite med inslagen. Tyget är för hårt slaget i början och för löst mot slutet. Jag har lingarn 12/1 i varpen och lintow 10/1 som inslag. Ullgarnerna jag valde till stygnen passar bra till tygets täthet. Om jag sätter upp ytterligare en väv så testar jag med två trådar i rör i en 60-rörsked och försöker vara mer uppmärksam på inslagstätheten.

Mitt sommarprojekt 2022, att väva tvist och sy tvist, går att följa HÄR.

30 juli, världsbroderidagen


Det finns dagar för att fira det mesta och de flesta kan nog hitta en dag tillägnad sitt specialintresse. I måndags var det trä nålen-dagen och idag den 30 juli är det världsbroderidagen. Jag firar genom att erbjuda fri frakt på broderimaterialet som finns i min butik på bloggen, titta HÄR.

Erbjudandet gäller vid beställning senast 2022-08-15.

Trä nålen-dagen


Den 25 juli, idag, firas trä nålen-dagen. Jag passar på att visa bilder från Takao Momiyamas utställning Lagningar på Vandalorum i Värnamo. Många gånger har han trätt nålen när han har sytt samman fragment av gamla nötta japanska textilier.

.

.

.

.

Takao Momiyanas sashiko och boro visas tillsammans med den inspirerande, berörande och vackra utställningen Boro – Nödens konst. Den såg jag förra året på Östasiatiska museet i Stockholm. HÄR finns ett blogginlägg.

2022-08-14 är sista dagen för Lagningar och Boro – Nödens konst.
HÄR är Takao Momiyanas hemsida och HÄR finns han på Instagram.
HÄR finns öppettider och annan information om Vandalorum. Åk dit om du har möjlighet!

Tvistsöm


Det känns fint att sy tvistsöm på tyget som jag har vävt speciellt till detta. (Mitt sommarprojekt med vävning och broderi finns samlat HÄR.) De röda och rosa (efterbad) garnerna har jag färgat med koschenill. Det gula är färgat med syrafärg. Men hur sys tvistsöm egentligen? Det har inte varit lätt att hitta information.

Min inspiration till att väva mitt eget tyg till tvistsöm var en skrift om den medeltida Fogdöbonaden, titta HÄR. Där finns bara en lite svårbegriplig teckning av tvistsöm sydd på diagonalen som inte visar hur bonaden är sydd.

”Brodera tvistsöm” säger en rubrik på framsidan av tidskriften Hemslöjden nr 1986/4. I artikeln i tidningen ges en kort historik. Under rubriken ”Brodera med Hemslöjden” finns förslag på en liten ruta som kan sys med tvistsöm, men broderiet på bild är sytt med korsstygn. Hur stygnen sys i tvistsöm visas inte. I texten står: ”Tvistsöm består av ett korsstygn med ett kort och ett långt stygn. Alla enstaka stygn är vanliga liksidiga korsstygn. De allra flesta som syr tvist, syr från vänster till höger och den s k bottningen gör man i regel i vågräta rader.” Obegripligt för en nybörjare.

Jag hittar inte mycket på svenska när jag googlar. I en blogg finns en bra illustration av hur en rad med stygn sys. Men när det gäller hur broderiet ska fortsätta står det bara ”nästa rad sys spegelvänt”. På Youtube finns ett par filmer, Slöjdlektion 30 och 31, som ska visa tvistsöm. Men det som visas är inte tvistsöm utan flätsöm.

På engelska finns två benämningar på tekniken, long armed cross stitch och long legged cross stitch. Jag googlar och hittar både tvistsöm och flätsöm. Det finns instruktiva teckningar och foton som ger mig, som kan skilja på tvistsöm och flätsöm, en del bra information.


Eftersom jag inte hittar några instruktioner som säger ”så här sys tvistsöm” så beslutar jag mig för att prova olika alternativ och gör en kladdig mönsterskiss. Bokstäverna betyder färg och siffrorna olika sätt att sy, med stygnen tagna uppifrån respektive nerifrån, med alla rader från vänster och med rader där stygnen går fram och tillbaka. De olika sätten att sy ger helt olika strukturer.


För att lära mig mer beställer jag en liten materialsats från hemslöjden i Landskrona. Där finns ännu ett alternativ till hur stygnen läggs och jag kompletterar min skiss. Det ska bli intressant att känna skillnaden mellan att brodera på materialsatsens lite stela stramalj och på mitt mjukare handvävda linnetyg. Garnet från hemslöjden skiljer sig också från det mer hårdtvinnade som jag valde ur mitt förråd.

Rötter


På väg söderut gjorde vi en avstickare till Kumla för att se en samlingsutställning i konsthallen i biblioteket. Medlemmar i Örebro Läns Slöjdförening och Svensk Form Örebro visar konst, konsthantverk, slöjd i olika material och olika tekniker i sina mer eller mindre bokstavliga tolkningar av det gemensamma temat Våra rötter. Utställningen pågår t o m 2022-08-01. Här är verk av fyra av de knappt femtio utställarna.

Så glad jag blev att se Ingrid Thorins rya! I utställningstexten berättar Ingrid att ryamattor med inspiration från gamla sängryor från Hardemo i Närke har funnits i hennes närhet hela livet. Hennes mamma vävde en matta innan hon gifte sig 1933 och en av hennes systrar vävde en annan variant 1955. Ingrid håller traditionen levande och vävde sin rya i Fjugesta vävstuga 2020, i 1950-talets mönster. Mattan och traditionen har lämnats vidare till hennes son.

Ryorna var från början i en mjukare kvalitet och avsedda för bädden. De arbetades om till mattor och under en period fanns material och arbetsbeskrivningar att köpa hos hemslöjden i Örebro. HÄR finns en annan tolkning av samma rya som var förebild för mattorna i Ingrids liv. Traditioner lever vidare på olika sätt och går ibland sina egna vägar.

.


Nål och tråd sitter kvar i arbetet som någon i Charlotta Kjerrströms släkt la ifrån sig för länge sedan. Charlotta spekulerar och funderar. Kanske var det hennes farfars mor, på en gård utanför Askersund, som i mitten av 1800-talet lämnade hålsömmen för att göra något annat. ”Odlade man linet själv, eller köpte man det? Hur hade man tid? Sydde man i förväg, till en brudkista, eller en äldre generation till barnen?”


Människor som du och jag kallar Charlotte Wiktorsdotter sin samling ateljéfoton, någons rötter som numera går att hitta på loppis. Hela 144 bilder har hon hängt upp och skriver: ”Det är lätt och få känslan att dessa människor var lika samlade och kontrollerade till vardags som på bild, men var de verkligen det? Kanske har de mer likheter med oss som lever idag drygt hundra år senare än vi kan tro? Låt oss lyssna till vad de har att säga!”

.


Anders Ejdeholts grenar hopsatta med buntband ser märkliga ut där de hänger i taket, men skapelsen är personlig och berörande. Grenar som rötter. Jag citerar återigen utställningstext.
”Rötterna till mitt eget skapande kommer till stor del från min pappa Ragnar. Han var totalt oängslig för hur han uppfattades av andra och min barndom var full av djur som han skapat av avsågade delar av trädgårdens fruktträd. Pappa lever inte längre men jag har sparat dessa avskalade små grenbitar. Vad han tänkt använda dem till är högst oklart men för mig utgör de hopbuntat en stafettpinne och en tydlig del av mina rötter.”

Sommarprojektet 2022


Mitt sommarprojekt i år är ju att testa att sy tvistsöm på ett tyg som jag själv har vävt. HÄR finns blogginläggen om projektet samlade. Jag solvade varpen så att det också gick att väva annat än panama till tvistsömmen. Varpen, lingarn 12, kunde ha varit längre, men jag fick i alla fall några tygbitar som kanske kan komma till användning.

Kyperten på första bilden har lintow 10 som inslag och i tuskaften på nästa bild är det samma garn i inslaget som i varpen.


Mest gillar jag kyperten med handspunnet inslag.


Jag köpte tre vackra nystan handspunnet lingarn för ganska många år sedan på en vävmässa. För den som spinner kanske det inte är så märkvärdigt med handspunnet garn, men för mig har de här nystanen varit värdefulla, trots att de definitivt inte har någon hög kvalitet. Garnet är ojämnt, både i tjocklek och färg. Två nystan finns kvar. Kanske får de bli inslag i en likande väv som den jag nyss klippt ner. Jag har funderat lite på varför garnet är nystat. Nyligen fick jag lära mig att det är för att jämna ut garnet, för att få bort ”knorvar” som uppstått vid spinningen.

Rosengång och korgar


Det händer att jag inte kan stå emot habegäret, som igår (2022-07-09) när jag kom till The Retro Brothers i Malmköping strax innan de skulle stänga för dagen. Eller kanske stängde de för säsongen. Deras butik har bara öppet ibland, när de får lust. Nästa gång blir kanske någon dag i höst, säger de på sociala medier.

Tre korgar fick jag med mig hem och ett mycket sliten väv.


Ser ni vad det är? Jo, ett halvt täcke i motsatstrampad rosengång, också kallat lös rosengång. Vävteknik, mönster och färger säger mig att täcket kan vara från Dalarna. Jag ska laga det en aning för att förhindra att det går sönder ännu mer.

.

.


En av korgarna är en löbkorg, tillverkad av halm. Titta HÄR.


De två andra är s k Hedaredskorgar. De är inte i bästa skick, men jag kunde ändå inte motstå dem. Hedared ligger i närheten av Borås och var känt för korgtillverkning.

.


Här är en film om korgmakare Gustav Persson från Hedared. (Om det inte fungerar att se filmen direkt i bloggen så finns den HÄR.)

Tyg och stygn


Väven i lingarn är nerklippt, tvättad och struken och nu finns det en bit tyg att sy tvistsöm på. Följ mitt sommarprojekt 2022 HÄR.

Tre olika ullgarner ur mitt förråd har jag testat till tvistsömmen. Det svarta garnet, Möbelåtta, hade jag hoppats mest på, eftersom jag har det i flera färger och dessutom vitt att färga. Men garnet är för tunt och täcker inte tyget.

Det naturvita garnet från Wålstedts är bra. Bara vitt finns i förrådet, ungefär ett hekto, så en del av garnet ska färgas. En fjärdedel får förbli vitt, en fjärdedel färgar jag gult med syrafärg och resten hamnar i ett koschenillbad.


Det gröna garnet fungerar också. Det är lösare spunnet och tvinnat är det vita, men det går att lägga på mer snodd när jag syr. Båvens Spinnhus har spunnit till företaget Manduzana, som har färgat. Grönt och turkos har jag.


En del av det vita garnet betas just nu med alun och vinsten, tillsammans med annat garn till ett kommande vävprojekt. Jag har vägt upp koschenill, som ska finfördelas och läggas i blöt tills imorgon. Då hamnar lössen i ett färgbad och färgar det vita garnet rött och rosa.

En hel dag med rosengång


I onsdags (2022-06-29) tillbringade jag en härlig och inspirerande dag på Västergötlands museum i Skara tillsammans med andra väventusiaster. Rosengång var dagens tema och ordet ”nördar” nämndes några gångar. Tre föreläsningar stod på programmet och dessutom ett besök i museets magasin, där gamla rosengångsvävar plockats fram. Evenemanget var ett samarbete mellan museet och hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland.

Lotta Lundqvist föreläste om hur hon fastnat i rosengången efter en kurs i vävanalys på Sätergläntan. Som kursarbete valde hon att analysera ett av de många täckena i rosengång som finns på museet i Skara och göra en rekonstruktion. Hon berättade om alla sina val, till exempel att hon i ett tidigt läge var missnöjd med sin provväv, men hur hon genom att bara byta ut en brun färg mot en annan brun nyans fick alla färger att lysa och kännas rätt. Lottas täcke fanns utställt för oss tillsammans med det ursprungliga täcket. Tänk om någon hittar Lottas täcke om hundrafemtio år. Tänk om någon då gör en ny rekonstruktion med det material och den teknik som finns tillgängliga och följer spåren efter Lottas händer och tankar, precis som Lotta har följt personen som vävde det gamla täcket någon gång på 1800-talet.


Trots att täcket är solvat på bara tre skaft och i princip bara trampas 1,2,3 så är möjligheterna att mönstra oändliga. Lotta har fortsatt utforska tekniken och lekt med olika varianter i en provväv. Kunskap och erfarenheter från provvävning och från det första täcket har hon tagit med sig till ytterligare två täcken, nu med egna mönster, ett i gråskala och ett i ljusa färger. Imponerande! Titta gärna HÄR på filmen där Lotta berättar om sitt arbete.

.

Miku Maria Gustavson pratade i sin föreläsning bland annat om glädjen med att göra och glädjen med att dela med sig av görandet, t ex som idag när vi kunde träffas i verkligheten, i sociala medier, på YouTube eller genom att göra ett fanzine (googla!).

Mari Ekstedt Bjersings föreläsning gav oss en ingående vävteknisk fördjupning i de vävvarianter som sorteras in i begreppet rosengång. Vi fick bland annat beskrivet för oss hur lös respektive bunden rosengång förhåller sig till kypert. Vi fick se olika sätt att solva och Marie förklarade för- och nackdelar med få respektive många skaft.

Speciellt för oss hade museets personal plockat fram material ur samlingarna från en inventering av rosengångstäcken som gjordes i Västergötland på 1930-talet. Beskrivningar av vävnaderna är kompletterade med akvarellskisser, garnprover, uppgifter om ägare.


Vi gjorde också ett besök i museets magasin där personalen hade tagit fram ett urval av rosengångsvävar ur samlingarna. Här är några smakprov.

.

.

.

.

.

.

.

.

Glad midsommar!

Glad midsommar önskar jag er alla med några bilder från förmiddagens arbete med den fantastiska midsommarstången vid hembygdsgården i Malmköping. Jag kunde inte stanna kvar och se det färdiga resultatet, men stången finns där i ungefär en månad, så jag hinner nog tillbaka.

År 2000 var det premiär för midsommarstången fylld med grannlåt och en ny tradition skapades. Utsmyckningen bygger på äldre traditioner, bla en stång som Nils Månsson Mandelgren ritade av vid Nykvarns bruk år 1870. I boken Sörmlandsbygden 2001, Sörmlands hembygdsförbunds årsbok, finns en artikel av Lille-Mor Boman, dåvarande hemslöjdskonsulent i Sörmland, med historik och en beskrivning av arbetet med den första nygamla stången.

.

.

.

.

Mitt sommarprojekt

Tvistsöm har jag bara sytt en enda gång, på en kurs för 50 år sedan. När jag läste den lilla skriften om Fogdöbonaden (titta HÄR), som är broderad med tvistsöm, fick jag lust att testa. Men var hittar jag ett tyg att sy på och vilket garn ska jag välja till stygnen?

Bottentyget i bonaden är vävt i panama, en tuskaftsvariant med dubbla trådar i varp och inslag. En äldre benämning på tekniken är tvist och därifrån kommer namnet på stygnen. Bonadens medeltida bottentyg är förstås handvävt och består enligt skriften av halvblekt lingarn, motsvarande lingarn 12/1 i varpen och lingarn 10/1 som inslag. I mitt garnförråd finns både lingarn 12/1 och lintow 10/1. Så jag väver ett eget tyg!

Min första tanke är att sätta upp en smal och kort väv, bara så att jag har lite tyg att brodera på. Men sedan kommer senaste numret av tidskriften Vävmagasinet (nr 2/2022). Marie Ekstedt Bjersing beskriver sin arbetsprocess när hon väver ett linnetyg med gamla metoder och gamla redskap. Hennes utgångspunkt är en sliten särk i samlingarna hos Sätergläntan. Som varp väljer Marie lingarn 12/1, samma som jag ska ha i min väv.

Med inspiration från Maries väv bestämmer jag mig för att sätta upp en lite bredare och längre varp, som räcker till mer än ett bit tyg att brodera på. Jag solvar till spetskypert och väljer skarp anslutning för att solvningen ska passa till panama. Mitt tyg kommer nog att bli helt annorlunda än Maries. Men det är ju så här det brukar gå till. Någon, i det här fallet Marie, gör sin tolkning av ett gammalt tyg. Någon annan, jag, läser hennes berättelse och går vidare därifrån på sitt sätt.

Sex trampor knyter jag upp och har tuskaft på de två tramporna i mitten för att öka möjligheterna. Om jag skulle få lust att väva tuskaft så blir det en extra effekt med dubbla varptrådar där kypertsolvningen vänder riktning. Jag trampar med vänster fot på de tre vänstra tramporna och med höger fot på de tre högra tramporna. Tvist: 1,1, 6, 6. Kypert: 1,2,6,5.

En meter panama har jag vävt. Det räcker nog för mina broderiövningar. Nu ska jag bestämma fortsättningen. Jag har en del handspunna lingarner, oblekta, som jag köpt här och där. Ska jag använda dem till kyperten? Eller kanske till tuskaft? Eller ska jag spara dem till en oblekt varp? Ska jag väva ett tyg med en bestämd användning? Eller ska jag testa alla möjliga inslag och trampningar och se vad som händer?

När väven är nerklippt och tvättad kommer nästa fråga. Vilket garn ska jag använda till tvistsömmen? Jag har några olika ullgarner i förrådet som skulle kunna passa. De flesta är vita och behöver färgas. Ska jag gå på det medeltida, som i Fogdöbonaden, och färga med växter? Eller ska jag göra det lite enklare för mig och använda syrafärg?

Vilka beslut jag än tar så har jag ett roligt och kravlöst projekt framför mig i sommar.

Sytt en kjol

För många år sedan köpte jag ett överkast för ett par tior på en loppis med tanken att jag skulle sy kläder av tyget. Och nu är det gjort! En kjol har det blivit än så länge och kanske kan tyget räcka till en klänning också. Överkastet bestod av två stycken, dels delen som täckte bädden och dels en rynkad volang, 45 cm bred. Jag använde volangen till kjolen och fick pussla ett bra tag innan jag fick ihop mönsterpassningen. Det blev inte perfekt, men någorlunda bra. Det tryckta mönstret är inte helt trådrakt och det gjorde saken ännu lite krångligare.

Jag är ändå nöjd med kjolen och det blir nog en enfärgad också i samma modell.

Förlänger livslängden

Makens skjorta var sliten på kragen, så där som skjortkragar ofta blir. Jag vet ju att man förr vände slitna kragar för att förlänga livslängden hos skjortor och tänkte att det nu var läge att prova. Kragen sprättades loss och en bit från ett kasserat lakan syddes fast över det slitna. Kragen vändes så att det som tidigare låg mot halsen nu ligger åt andra hållet. Efter lite pillande sydde jag fast kragen igen på maskin och skjortan håller länge till.

Mina sköna skor har slitits vid lilltårna. Jag har sytt ihop dem några gånger, men nu hade själva tyget gett sig och det räckte inte med stygn längre.

Skinn från en udda handske limmades på över hålen och skorna håller åtminstone ytterligare en säsong. (Och så fick vi ett exempel på hur svårt det kan vara med korrekt färgåtergivning på bilder. Den övre bilden är tagen inomhus i mulet väder, den undre utomhus i sol.)

När jag ändå höll på att laga så tog jag fram en T-shirt. Små hål hade uppstått när jag sprättade bort en etikett som skavde. Istället för att försöka dölja hålen sydde jag langett runt dem med tråd i annan färg.

Höstplaner

Sommaren har precis börjat, men det görs redan planer för hösten. Lördag 17 september 2022 blir det en kurs i yllebroderi med temat fåglar hos Studieförbundet Vuxenskolan i Eskilstuna. Anmäl dig redan nu, eller skriv in en påminnelse i kalendern.

Den som inte vill vänta med att brodera tills i höst kanske är intresserad av ett lämpligt bottentyg till yllebroderi. I min butik på bloggen finns just nu valkat ylletyg perfekt att brodera på. Färgerna är svart, gråmelerat och riktigt mörkt blått.
Pris: 45 x 45 cm kostar 90 kr. 30 x 30 cm kostar 40 kr. Portokostnad tillkommer.
Vill du ha en annan storlek på tyget? Säg till så ordnar jag det.

Skicka ett mail med din beställning till elisabet.textilainslag@telia.com. Uppge namn, adress, telefonnummer. Jag beräknar portokostnaden och mailar en faktura, betalas med Swish eller bankgiro. När fakturan är betald skickas varorna.

I butiken på bloggen finns också garn till yllebroderi. Det tunna, fylliga redgarnet finns alltid. Just nu finns också ett kraftigare garn, Brage, till fördelaktigt pris. Titta HÄR, i butiken.

Bonaden från Fogdö

I min hand håller jag en liten skrift om Fogdöbonaden, en textil från slutet av 1400-talet. Numera finns bonaden på Historiska Museet i Stockholm (inventarienummer SHM 23128:16). Den hittades i Fogdö kyrka i Sörmland, en dryg mil nordväst om Strängnäs, men kommer troligen ursprungligen från Vårfruberga Kloster i närheten.

Bonaden skildrar påskens händelser med Jesu lidande, död och uppståndelse. Berättelsen är utförd med tvistsöm i ullgarn på linnebotten. Storleken på de bevarade bitarna är ca 7,9 x 0,9 meter. I den lilla skriften går Mia Åkestam igenom bildernas motiv. Amica Sundström skriver främst om stygnen och materialen. Hennes fokus är på Fogdöbonaden, men hon berör också andra medeltida tvistsömsbroderier i Historiska Museet. Maria Neijmans text handlar om bonadens färger och om medeltida växtfärgning.

Skriften är utgiven av Föreningen Vårfruberga Kloster. Föreningen har också låtit göra en fotografisk avbildning av bonaden i skala 1:1. För ett par år sedan arrangerades en temadag om bonaden vid Vårfruberga klosterruin. Bilden nedan är därifrån och visar Amica Sundström med ena halvan av den fotograferade bonaden. HÄR finns ett blogginlägg från temadagen.

Jag köpte mitt exemplar av skriften i Strängnäs domkyrka.

Slöjd – utflykt till Nyköping

Igår (2022-06-04) åkte jag på slöjdspaning till Sörmlands museum i Nyköping. Planen utanför museet var fylld av slöjdaktiviteter för att fira Södermanlands Hembygdsförbunds årsmöte. Här är några smakprov.

Ur en gigantisk aspstock skulle världens största smörkniv tas fram. Många huggare turades om med yxorna. Undrar om de hann klart. Mycket arbete återstod när jag åkte hem.

Hemslöjdsföreningen Sörmland demonstrerade växtfärgning och färgade ullgarn med björklöv, skal av gul lök och krapp.

Solen brände och det här gänget hade turen att få en skuggig plats när de visade tvåändsstickning.

.

Det är alltid lika fascinerande att se skickliga slöjdare i arbete, som korgmakarna Mona Malmqvist Sjöstedt och Anders Moberg. (Titta HÄR också.)

Det bjöds på musik och dans också. Och dräkter.

Lagar morgonrocken – igen

Morgonrocken, som jag sydde för några år sedan av en kasserad gardin, behövde lagas igen.

Över den trasiga kanten på fickan sydde jag dit en snedslå.

De sköra, utslitna delarna förstärktes med tygbitar.

Snart är det nog dags att laga ännu mer. Lagningarna fortsätter så länge jag tycker det är kul och så länge lagningsmaterialet räcker. Jag använder de bästa delarna av ett par utslitna skjortor, tyger från loppis och lite andra småbitar och garner ur mina förråd.

HÄR finns blogginläggen om morgonrocken samlade.

Nystat för hand

Vilket vackert garn! Att nysta för hand kändes självklart.

Garnet är spunnet av ull från Åsenfår och ingår i paket nummer tre i andra säsongen (2022) av Ullen vi ärvde, projektet som lyfter fram de svenska allmogefåren. Båvens Spinnhus har spunnit i samarbete med Tant Kofta, som har gjort en stickbeskrivning anpassad till just den här ullen och det här garnet. Jag tänker följa beskrivningen och får så småningom en fin sjal.

Åsenfår kommer ursprungligen från ett par gårdar i Älvdalen i norra Dalarna. På Skansen i Stockholm finns en liten flock och ullen till det här garnet kommer delvis därifrån. Spinneriet har blandat ljus och mörk ull och fått fram ett mycket vackert svagt melerat grått garn.

HÄR finns mina inlägg om Ullen vi ärvde samlade.
HÄR finns information om allmogefåren.

Sillsallad och andra trasor

När jag besöker hembygdsgårdar vänder jag blicken neråt och tittar på golven. Nästan alltid finns det intressanta trasmattor att se, nu senast i Hyltinge hembygdsgård i Sparreholm. Det pågick kurser i de två rummen (titta HÄR), så jag kunde inte spana så noga. Men här är några exempel.

Det fanns två charmiga mattor vävda av korta stumpar. I sin bok I trasmattans värld (titta HÄR) kallar Monica Hallén sådana här mattorna för sillsallad. ”Alla dessa tygstumpar i varierande längder från 5 cm och uppåt, som man inte vet var man ska göra av, kommer till användning här. … Färger, mönster, kvalitéer får ge sig i en spontanblandning utan eftertanke då blir det som bäst.”

.

Till den tredje mattan har det funnits lite mer av varje sorts trasa. Det är fyra inslag i varje rand och det finns en mönsterrapport genom att var nionde rand är röd.

Jag blir lite förälskad i de här mattorna!
HÄR finns mattor från en annan hembygdsgård.

Och så såg jag den här lilla söta dockfamiljen, tillverkad av vedträn och textiltrasor.

Ett par dagar vid Båvens strand

Insjö, försommargrönska och fågelkvitter, en rofylld miljö fylld med koncentrerad kreativitet. Det blev ett par riktigt fina dagar vid Hyltinge hembygdsgård i Sparreholm när Studiefrämjandet arrangerade en textil hantverkshelg. Fem kurser pågick parallellt, brickvävning, stickning, sashiko, nåltovning och yllebroderi.

Håll utkik nästa år. Jag skulle bli förvånad om det inte blir en fortsättning.

.

.

Packar och åker till Sparreholm

I en stor korg, ett kolfat, ligger tygpåsar. Påsarna är fyllda med broderigarn. Jag packar inför kursen i yllebroderi som ingår i Studiefrämjandets textila hantverkshelg 21 – 22 maj 2022 . Strax åker jag till Sparreholm och möter kursdeltagare och hoppas att jag inte har glömt något.

Korg, påsar, garn och broderikurs – saker som jag gillar!

Trassel

Hur många garnhärvor kan jag ha färgat i mitt liv? Det måste vara tusentals. Nu har jag klantat mig och för första gången missat att göra omknytningar runt en härva innan garnet gick ner i färgbadet. En stor trasselhärva fick jag upp. Efter första timmens upptrasslande beräknade jag att jobbet skulle ta bortåt 40 timmar. Men det gick bättre och bättre och jag kom faktiskt i säng före midnatt.

Tjugo kulörer ullgarn till broderi blev resultatet av ett par dagars färgning. Butiken på bloggen (titta HÄR) har fått påfyllning och det finns garn till kommande kursdeltagare.

Remmar på Remfabriken

Vi var i Göteborg ett par dagar (maj 2022) och passade på att besöka Göteborgs Remfabrik. HÄR finns ett tidigare blogginlägg från Remfabriken.

Remfabriken var en av alla textilindustrier i Sverige som lades ner på 1970-talet. Fabriken stängdes 1977 och personalen gick hem. Men alla maskiner, allt material och alla tillbehör stod kvar. Numera är fabriken ett levande industrimuseum som drivs av Föreningen Göteborgs Remfabrik med stöd av Göteborgs stad. HÄR är Remfabrikens hemsida.

Textilindustri, då tänker vi nog på kläder och textilier till hemmet. Men här gjorde man något helt annat – man vävde flatremmar. På bilden syns hur den vävda remmen rullas upp bakom vävstolen. Materialet är bomullsgarn i en bindning med många skaft (jag räknade till sju på den här vävstolen) som komprimerar varpen till en tjock och stadig väv.

Vad är då en flatrem, kanske någon undrar. En flatrem används för att föra över kraft från en motor till maskiner och motorn kan driva många maskiner samtidigt med olika utväxling. Precis så drevs vävmaskinerna på Remfabriken. Det ursprungliga transmissionssystemet finns kvar med axlar och remmar och syns i bakgrunden på första bilden. När den nuvarande fabriken byggdes, år 1901, drevs maskineriet med en ångmaskin, som ersattes med en elmotor 1914. Flatremmar används fortfarande i industrin, men i andra material och i annat utförande.

De imponerande vävmaskinerna i gjutjärn importerades från England och står i långa rader på andra våningsplanet. Jag tänker på hur kraftig byggnaden måste vara för att tåla tyngden, på hur mycket kapital som måste ha satsats för att få hit maskineriet och på ljudnivån när maskinerna kördes.

På översta våningsplanet finns varpställningarna.

Tiden har stannat!

.

.

.

.

.

.

.