En till dubbelväv

Den senaste väven är nerklippt, halsdukar i dubbelväv i orange, cerise och vitt. Som vanligt är det en kort varp till två halsdukar och de är inte riktigt lika. Varje halsduk är unik! På bilden syns fram- och baksida på den ena av halsdukarna, rutor på den ena sidan och ränder på den andra.

Mellan halsdukarna väver jag in spröt, åtta stycken blir lagom,  för att få varp till fransarna. Nu ska jag klippa isär halsdukarna, dreja fransar, laga några hoppor, tvätta och pressa. Sedan är det klart!

Det här är min åttonde halsduksväv i dubbelväv. Ju mer jag håller på desto fler möjligheter ser jag, andra färger, andra partindelningar, andra färgeffekter. Men det blir inte mer just nu. Vävstolen ska få vila ett tag och jag ska göra lite annat.

HÄR finns alla dubbelvävarna och information om material och annat.

Annika Ekdahl på Waldemarsudde

Så kom jag iväg till slut till Waldemarsudde och Annika Ekdahls praktfulla vävar. Föreningen Uppland-Sörmlands Vävare hade bokat en visning. Det gav betydligt mer än om jag sett utställningen på egen hand.

Annika Ekdahls stora bilder är vävda i gobelängteknik. Allt garn färgar hon själv i ateljén i Blekinge. Förlagorna till vävnaderna gör hon som collage i datorn. Hon har ingen mönsterskiss i naturlig storlek, utan arbetar utifrån bilden på skärmen. Oftast utnyttjas hela vävstolens bredd, 3 meter. Under arbetets gång syns bara ca 30 centimeter av väven. Först när väven klipps ner efter ca 1 1/2 års arbete ser hon helheten.

Betraktaren möts av en myllrande mix av figurer, föremål och natur. Vi bjuds på privata berättelser ur Annika Ekdahls eget liv och ur hennes fantasi blandat med berättelser från förr och med referenser till konsthistorien. Fester, enhörningar och hjortar är återkommande motiv.  Som åskådare är det omöjligt att ta in och begripa allt, men det är härligt att göra ett försök.

Mannen som får sällskap av en kanin vid bordsänden är en liten, liten detalj i en stor väv.

I Barockfesten, storlek ca 3 x 3 meter, är en prinsesstårta centrum på festbordet. Framför väven, på golvet, anas en röllakansmatta, Post festum, som visar resterna från festen. Mattan är inte vävd av Annika Ekdahl själv, utan av vävare på Vävaregården i Eringsboda. Nedan syns ännu ett sällskap kring ett dukat bord.

Utställningen pågår ytterligare några veckor och slutar 2018-02-11. Läs mer HÄR. Annika Ekdahls hemsida finns HÄR.

Jag har visat bilder av hennes verk tidigare på bloggen, HÄR från Värmlands museum i Karlstad och HÄR från Meken i Smedjebacken.

Halsdukar i ovana färger

Väven som jag skrev om i förra veckan, titta HÄR, är snart klar. Som vanligt satte jag upp en kort varp, lagom till två halsdukar. Nu hänger halsdukarna på tork efter handtvätt i lite schampo. Bara ångpressning återstår, sen är de färdiga.

Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Jag var lite osäker på färgkombinationen. Vitt och rosa är inte färger jag brukar använda. Men jag är ändå nöjd med resultatet och det blir nog ytterligare en halsduksväv i orange, rosa och vitt. Jag ligger i sängen och skissar på rutor och ränder.

 

Snart klart

För ett par veckor sedan pusslade jag med småbitar av växtfärgat ylletyg, titta HÄR. Till slut kunde jag bestämma mig. Det blir en kudde, översta bilden, och en väska. Just nu ligger arbetet och vilar i väntan på att jag ska ta fram symaskinen och sy klart.

Tygbitarna har jag sytt ihop med skarvsöm (titta HÄR). Den som är uppmärksam ser att den blivande väskan har fått en extra effekt genom att sys med två remsor i skarvsömmen. Det är inte mitt eget påhitt. Idén har jag lånat från en kjolsäck som jag såg för några år sedan i samlingarna hos Örebro läns museum. HÄR finns kjolsäcken på bild i DigitaltMuseum. Titta noga, det ligger till och med tre remsor i några av sömmarna. Det finns mycket att inspireras av i museisamlingar, IRL ibland och alltid på DigitaltMuseum.

 

Färgat, varpat och pådraget

Färgat garn, varpat en halsduksväv och dragit på varpen har jag gjort. Och så har jag börjat väva. Men blir det bra? Orange känner jag mig bekväm med, och gräsgrönt. Mellanmörk cerise är OK i rätt sammanhang, men ljusrosa? Och så vitt? Färgerna har jag inte valt själv, utan det är färger som ska användas i en tävling utlyst av Fårfesten i Kil, läs mer HÄR. Sockor, vantar, mössa eller halsduk kan man bidra med. Givetvis ska produkterna vara tillverkade av ull och de ska innehålla någon eller alla färgerna. Jag tog alla färger och det var nog dumt. Men jag ville utmana mig själv med den här färgkombinationen som känns lite främmande för mig. Jag borde ha gjort det annorlunda. Framförallt skulle jag ha tagit mindre vitt. Nu får jag försöka gilla läget, kanske vänja mig och fortsätta med glatt humör.

Aviga prickar

Mönstret på vantarna Aviga prickar som jag stickade i julas, titta HÄR, kan nog kallas gammal skåpmat. Det är resultat av en stickuppgift på en kurs som jag gick på Linköpings Universitet för så där 20 år sedan. Hur uppgiften var formulerad minns jag inte, men mitt eget mål var att göra ett enkelt, diskret ytmönster i två färger. Det blev en hel serie med prover innan jag kom fram till det här mönstret med räta och aviga maskor. De allra flesta proverna är stickade i svart och naturbrunt. En riktigt snygg färgkombination som jag tyvärr inte lyckades fotografera på ett bra sätt nu i januari, inte i det nästan obefintliga dagsljuset och inte heller i elljus eller med blixt.

Mönsterrapporten består av fyra maskor och fyra varv. Beskrivning för rundstickning finns i vantbeskrivningen, se länken ovan.  Så här stickas mönstret fram och tillbaka, varv 1 och 3 från rätsidan, varv 2 och 4 från avigsidan:

Varv 1: 2 räta m färg 1, 2 räta m färg 2
Varv 2: 2 räta m färg 2, 2 aviga m färg 1
Varv 3: 2 räta m färg 2, 2 räta m färg 1
Varv 4: 2 aviga m färg 1, 2 räta m färg 2

De röda proverna är stickade i Vålberggarn från Wålstedts Textilverkstad och dubbelt ullgarn 6/2. På det vänstra provet är de aviga prickarna stickade med ullgarn 6/2 och på det högra bildar Vålberggarnet prickar.

Proverna i två gröna kulörer och lite rött stickade jag med ullgarn 6/2. Jag gillar flärparna, men de passade inte nu till mina vantar. Kanske kommer de till användning i ett annat sammanhang.

#delavantar

De här vantarna ska jag skicka till Hemslöjden i Landskrona. De blir en liten del i projektet #delavantar. Alla kan vara med och sticka vantar, göra en beskrivning och sedan dela med sig. Den som vill kan sedan låna ut de färdiga vantarna till ett par utställningar. Först visas vantarna hos Hemslöjden i Landskrona 20 jan – 3 mars 2018 och sedan på Norrbottens Museum i Luleå 10 mars – 30 april 2018. HÄR finns mer information och massor av väldigt fina vantar.

Någon minns kanske att jag skrev om #delavantar i höstas, titta HÄR. Jag började på ett par vantar, men efter att ha stickat en bit tyckte jag att garnet var för tjockt och kompakt. Hårt och obekvämt kändes det på stickorna. De halvfärdiga vantarna blev liggande ett tag tills jag bestämde mig för att repa upp och börja om igen med andra tankar.

Istället blev det de här vantarna. Jag hade några egna kriterier att utgå från när jag bestämde hur vantarna skulle göras. Vantarna skulle vara varma. Garnet skulle tas ur mitt eget lager. Stickningen skulle gå relativt snabbt, ett par dagar under julhelgen borde räcka. Framförallt skulle vantarna kräva ett minimum av koncentration och vara så lätta att sticka att jag samtidigt utan problem kunde prata, lyssna eller titta på film.

Vantarna fick namnet Aviga prickar och så här gjorde jag:

Aviga prickar

Ullgarn 6/2 (100 gram = 300 meter) färg 1 (blågrått) ca 50 gram, färg 2 (grått) ca 30 gram, färg 3 (turkos) några meter
Strumpstickor nr 2 (till resåren) och nr 2 ½

Lägg upp 60 maskor med två färger, färg 1, som bildar maskan, och färg 3.
Fördela maskorna på 4 strumpstickor nr 2.
Sticka resår 2 aviga 2 räta med färg 1 i 6 cm.
Byt till stickor nr 2 ½ och sticka två varv med färg 3, första varvet räta m, andra varvet aviga m.
Sticka två varv räta m med färg 1. Nu börjar mönsterstickningen.

Mönsterrapporten består av fyra maskor och fyra varv
Varv 1: 2 räta m färg 1, 2 räta m färg 2
Varv 2: 2 räta m färg 1, 2 aviga m färg 2
Varv 3: 2 räta m färg 2, 2 räta m färg 1
Varv 4: 2 aviga m färg 2, 2 räta m färg 1
Sticka mönster i 5 cm.

Förbered för tumme
Höger vante: Sticka 3 m på sticka nr 1. Sticka följande 12 m med en lös tråd i avvikande färg Sätt tillbaka maskorna på stickan och sticka mönster över den avvikande tråden.
Vänster vante: Gör markeringen för tummen på de 12 första maskorna på sticka nr 2.

Fortsätt sticka mönster i 10 cm.

Minska sedan enligt följande. Minskningmaskorna stickas med färg 1.
Sticka 1: sticka 2 m tillsammans i bakre maskbågen, sticka resterande maskor på stickan.
Sticka 2: sticka tills två m återstår, sticka 2 m tillsammans.
Sticka 3: stickas lika som sticka 1.
Sticka 4: stickas lika som sticka 2.
Dra en tråd genom de sista 6 maskorna.

Tummen
Plocka upp 12 m på var sida om tumhålet, pilla bort extratråden och fördela maskorna på fyra stickor = 24 m. Plocka upp två maskor på var sida om tumhålet på första varvet = 28 maskor. Sticka mönster i 5 cm. Minska sedan på samma sätt som för handen.

Avsluta med att fästa alla trådar och blöt vantarna försiktigt i ljummet vatten. Lägg på tork, t ex på en frottéhandduk.

 

Pusslar med tygbitar

Det här ska bli en väska eller kanske en kudde. Jag pusslar, placerar tygbitar intill varandra, tar bort och lägger till, provar nya alternativ.  Jag gillar det här, att göra något av ett begränsat material, material som det bara finns lite av. Nu är det remsor och småbitar av ylletyg färgade med rost, växter och lite köksavfall. Men det kan också vara att trolla fram nya maträtter av rester, att komponera trasmattor av begagnade textilier eller att väva något av restgarner och reafynd. Så, hur får jag ihop det här på bästa sätt? Snart får jag bestämma mig.

Ett gammalt täcke i rosengång


I en säng i en museibyggnad nära mig ligger det här gamla täcket, vävt i bunden rosengång.  Försiktigt petade jag en aning för att kunna se lite mer. Vill jag se ännu mer är det nog bäst att prata med någon ur personalen.

Täcket är vävt i två längder och har en längsgående söm. Det är slitet och trasigt.

Det är stor variation på bårderna och så vitt jag kunde se så återkommer inget mönster.

rosengångstäcke 2

rosengångstäcke 3

rosengångstäcke 4

Bunden rosengång har en tydlig baksida med flotteringar.

 

God Jul!


Närketomtarna dansar på en väv från Värmland, Helena Bengtssons mönster Skogsstjärna från Klässbols Linneväveri. Tomtarna inköptes för länge sedan på Örebro Läns Hemslöjd. Hemslöjdsaffären har försvunnit, men tomtarna tillverkas fortfarande, nu för butiken på Örebro Läns Museum, titta HÄR.

En lugn och fin jul önskar jag er alla!

Handlar helst begagnat

Vi pratade om att baka pepparkakor men kunde inte hitta kakmåtten. De verkar ha försvunnit i flytten för ett år sedan. Dags för shopping!

Om jag behöver köpa något börjar jag ofta med att gå ett par minuter västerut till Öppna Hjärtat Second hand. Där hade jag tur och hittade fina figurer som ser ut som dem jag minns från min barndom. Nu ligger pepparkaksdegen i kylen och snart ska den kavlas.

Om jag fortsätter promenera västerut förbi Öppna Hjärtat kommer jag efter ca 40 minuter till återbruksgallerian ReTuna. Där fyndade jag en superfin vår- och höstjacka häromdagen.

Jackan är av märket Sand och sydd i ett riktigt fint tyg av ull/cashmir. En ny jacka från Sand kostar ungefär 15 gånger mer än vad jag betalade för min obetydligt begagnade.


Här är en film om ReTuna. Filmen har just nu delats ca 100.000 gånger på Facebook och har mer än 5 miljoner visningar. Titta HÄR också!

 

Mer tuskaft – halsduk

Halsduk tuskaft 1
Här är ännu en gammal tuskaftsväv, apropå Tina Ignells nya bok, titta HÄR. Kvalitén är mycket behaglig och jag gillar färgen. Jag hade tur att den blev osåld och därmed hamnade i min egen ägo.

Jag har varpat med tre trådar, en tjock och två tunna. Solvningen är rakt genomgående på fyra skaft, en tjock och två tunna i varsitt solv. Det tjocka garnet är skedat med en tråd i rör, det tunna med två trådar i rör.

Båda garnerna är udda sorter som jag köpte någonstans för länge sedan. Tyvärr är de slut i mitt förråd, så om jag vill väva något liknande blir det med andra garner. Det tjocka garnet är ett bourettesilke i grovlek ungefär som ullgarn 6/3. Det tunna är ett långfibrigt, riktigt tunt entrådigt ullgarn, uppskattningsvis ungefär hälften så tjockt som redgarn 20/2, dvs ca 20.000 meter per kilo. Det tunna garnet fick också bli inslag. Jag satte upp en varp till 5 halsdukar med ofärgat garn och styckfärgade de färdiga halsdukarna.

 

Med begränsningar som motor

På söndag 2017-12-17 är sista chansen att se Åsa Pärsons utställning på Fiberspace Gallery (titta HÄR) i Stockholm. Då finns hon i galleriet och berättar om sina vävar.

Åsa Pärson har undersökt möjligheterna att kombinera varp och inslag genom ett antal begränsningar. På väggen sitter 154 vävprover, mått ca 15 x 17 cm, i grundteknikerna tuskaft, panama, kypert och satin. Förutom de fyra vävteknikerna har hon valt att enbart använda garner ur sitt eget förråd. Hon har valt en återhållen färgskala och hon har maximerat antalet skaft till 10. Inom de givna ramarna ser det ut som om hon drivits av målmedvetenhet,  reflektion och intuition.

Resultatet är vackert presenterat, tillfälligt i utställningen och permanent i en bok, Fabricate, Composition and texture. (Som jag inte köpte, varför?)

Åsa Pärson 10

 

Min ”nya” kappa

Tittar jag på utsidan av min kappa från Myrorna så ser den helt ny ut. Vid ficköppningar och ärmslut brukar slitaget synas först, men där syns inga spår av kappans tidigare ägare. Inuti, däremot, var fodret trasigt på flera ställen.


Jag köpte en liten bit nytt fodertyg i någorlunda passande färg, letade lämplig tråd bland mina spolar med sysilke och täckte revorna med lappar.

Kappan är av märket Larella. Jag läser HÄR att Larella var ett av varumärkena hos Upsala Kappfabrik. Fabriken la ner 1970 och jag gissar att min kappa är ungefär från den tiden, sent 1960-tal.

Så här ser kappan ut, mycket välsydd i fint ylletyg och med bekväm passform. För 150 kr, plus 10 kronor för fodertyget, fick jag en kappa i en kvalité som inte går att hitta i de vanliga butikernas utbud numera.

I HV:s galleri

Alldeles nyligen hade Moa Wallman sin första separatutställning Nimbus över Sbg. Jag hade tänkt åka till Sundbyberg och se den, men det blev tyvärr aldrig av. Nu fick jag i alla fall se två av vävarna från utställningen. De finns i galleriet hos HV, Handarbetets Vänner i Stockholm. Med imponerande skicklighet har Moa Wallman färgat garn (naturlig färgning) och vävt dessa skimrande mattor, avsedda för golv eller vägg.

Utställningen på HV har namnet Emerging Talents 2.0. Nio kvinnor som nyligen avslutat sina studier deltar med ett eller två verk var; Moa Wallman (HV Skola), Ia Centerhall (HV Skola), Miriam Parkman (HV Skola), Siri Petterson (HV Skola), Astrid Sjöborg (HV Skola), Linette Nilsson (Konstfack), Elin Stampe (Konstfack), Berith Stennabb (HDK Steneby) och Johanna Svallingson (HDK Steneby).

Utställningen pågår t o m 2018-01-13. Värt ett besök, men kolla för säkerhets skull öppettiderna. Det kan hända att det är stängt kring jul och nyår.

Ia Centervall Natt som blänker.

Miriam Parkman, Rocio y los colores fuertes/Teotitlán, detalj.

Berith Stennabb, ANOMICHOLISTIC 10, detalj.

Johanna Svallingson, Alla vi.

Det blev inte stygn varje dag 2017


Det blir inte stygn varje dag 2017 för min del. I mitten av november kände jag mig nöjd med mitt bidrag till FB-utmaningen Stygn varje dag 2017. Det får räcka så här. Visst, jag hade kunnat ”kill my darling” och t ex gjort något radikalt som att klippa tyget i bitar och foga ihop igen. Eller jag kunde fortsätta att sy flera varv med korsstygn runt alltihop. Men jag slutar här.

Den första januari började helt utan plan med några gubbar i sytråd längst upp till vänster. Fortsättningen skedde intuitivt och jag bestämde från dag till dag hur stygnen skulle sys. Roligt har det varit! Nu återstår att få dit en liten signatur någonstans. Sedan behöver det skrynkliga tygstycket spännas upp. Och så ska jag fundera ut hur broderiet ska monteras. Jag visar det färdiga resultatet så småningom.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några andra av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

På schäslongen


Det händer då och då att jag träffar människor som har på sig en sjal som jag har vävt. Det är uppmuntrande att den som har köpt eller kanske fått sjalen i present använder den. Mer sällan händer det att jag får se hur en kudde som jag broderat passar in i sitt nya hem. Därför var det extra kul att se de här kuddarna vilande på en schäslong i ett sparsmakat och omsorgsfullt inrett hus.

Fläckborttagning

En tidigare mycket använd västklänning/tunika i en tunn och behaglig ulltrikå har blivit liggande oanvänd i garderoben i flera år. Anledningen är en iögonenfallande fläck, ca 2 x 2 cm, i midjehöjd på höger sida, mellan mitt fram och sidsömmen. Troligen har jag spillt matolja och jag har försökt på alla tänkbara sätt att få bort fläcken. Nu har det lyckats! Jag har helt enkelt täckt fläcken med en cirkel av ylletyg. Tanken var först att cirkeln skulle bli centrum i ett blommande broderi. Men jag stoppar här, i alla fall tillfälligt, med en enda prick.

Gardin i tuskaft


För många år sedan vävde jag ganska många meter av den här gardinväven. Vävtekniken är tuskaft och jag blev påmind om väven när jag läste Tina Ingnells nya bok som handlar just om tuskaft, titta HÄR.

Det mesta av gardinväven såldes och jag har bara en längd kvar. Den fanns att se på Vävar i vitt och färg, Örebrovävarnas utställning på Örebro läns museum i september 2016. Då fick jag en del frågor om vävsedel. Nu kommer sent omsider en beskrivning.

Varp: Bomullsgarn 16/2, oblekt
Inslag: Lingarn 16, halvblekt.
Sked: 50/10, 1 tråd i solv
Rapporten består av 48 trådar (= 4,8 cm i skeden) som varpas till önskad bredd, lägg till 24 trådar på slutet. Skedas 24 trådar med 3 trådar i rör, 16 trådar med 2 trådar i rör, 8 trådar med 1 tråd i rör. Avsluta med 24 trådar, 3 trådar i rör.

 

Tuskaft


Tuskaft
är namnet på Tina Ignells nya bok. Boken handlar givetvis helt och hållet om tuskaft, den enklaste vävtekniken, ”under en och över en”. Enkelt, javisst, men ändå är möjligheterna till variation i vävstolen nästan oändliga.

Boken är full med förslag och idéer på hur tuskaft kan användas till intressanta vävar. Många olika material, invävda vecktrådar, färgeffekter, tomrör, infärgning i form av ikat och shibori, olika typer av efterbehandlingar – det är bara ett litet urval av bokens innehåll. De olika vävnadsförslagen visas på helsida i naturlig storlek och mina fingertoppar längtar efter att få känna på tygerna i verkligheten. Jag får förstås också längtan efter nya vävar i vävstolen. Mitt senaste fyndköp, ett ljuvligt mjukt garn i merinoull, skulle egentligen bli en stickad tröja. Men garnet passar kanske bättre till halsdukar i någon tuskaftsvariant? Jag bläddrar i boken och funderar lite till.

Pristagare

Utställningen OMSLÖJD – När samlat möter nytt pågår just nu på Örebro läns museum, ett samarbete mellan Örebro läns slöjdförening och museets personal, bl a hemslöjdskonsulent Lina Jatko, titta HÄR.

I lördags var det prisutdelning. Slöjdföreningen hade med hjälp av en jury valt att premiera bidrag från tre av utställningens deltagare. Anneli Linder fick pris för sin klänning med blocktryck. Erik Torstensson prisades för sina tovade penningkattor, inspirerade av en börs i museets samlingar tillverkad av ett kattskinn. Jag har ingen bild på Eriks bidrag, men utställningen pågår t o m 2018-01-28, så än finns det gott om tid att se katterna med egna ögon. Och jag fick pris för mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jätteroligt att få uppskattning!

Växtfärgning i november

Ikväll förbereder jag det sista inför en workshop imorgon, Färga papper och textil med växter och skrot. I morse var jag ute i regn och kyla för att titta efter växter. Att det skulle finnas torra eklöv på marken som komplement till lökskalen, det visste jag. Men att det dessutom fanns hallonblad, lupin och blad från nyponbuske hade jag inte förväntat mig så här i mitten av november. Fingrarna stelnade snabbt i höstrusket, men jag hoppas ändå att jag fick ihop så att det räcker till morgondagens kursdeltagare.

Nyfärgat

Häromdagen stod färggrytan på plattan i några timmar. Lagret av broderigarner behövde påfyllning med gult och orange.  Det är så roligt att färga, att väga upp och blanda färgpulver, hålla koll på temperaturen och omvandla vitt till soliga kulörer. Nästa gång det är dags blir det rosa nyanser. HÄR i min lilla butik finns garn till den som vill brodera.

Eva Hild utforskar tomrummet

 

Eva Hilds stora skulpturer i stengodslera, och några i hållbarare aluminium, visas just nu på Eskilstuna Konstmuseum. Skulpturerna i vitt eller svart buktar mjukt ut och in. Formerna är rena, men absolut inte enkla. Ljus, skuggor, djup och genomsiktlighet gör att intrycken förändras beroende från vilket håll verken betraktas. Jag fastnar för konstnärens ord ur utställningstexten: ”Hur kan ett tomrum gestaltas? Och det handlar inte om tomhet, om något som är uttömt, utan om rum. Tomrummet har en volym.” Spännande tankar.

Men hur sjutton gör hon när hon skapar dessa intrikata former i lera? Kanske får jag veta mer 2017-11-24 när Eva Hild håller en föreläsning om utställningen och om sitt konstnärskap. Kl 12.30 på Konstmuseet noterar jag i min kalender.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En  vägg i den stora utställningssalen upptas av skisser, lika intressanta som de färdiga verken.
Utställningen pågår till 2018-01-07.

 

Dag 304 – stygn varje dag 2017

Jag har samma frågor som för en månad sedan:  Kanske är det färdigt så här? Eller ska jag fortsätta? Hur, i så fall?  Det handlar om mitt broderi i FB-utmaningen Stygn varje dag 2017. I oktober har jag fortsatt med kanten runt och så har det blivit lite utfyllnad här och där.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några andra av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

Garn

Knudegarn i Lönstrup hade inte öppet när jag promenerade genom den lilla charmiga orten i förra veckan. Jag får vänta ett tag med att se, klämma och lukta på de lokala garnerna, tills nästa besök på Jylland. Nu kan jag titta HÄR, på butikens hemsida.

Hos Garnudsalg i Ålborg var det i alla fall öppet, som varje fredag, och vi var många som trängdes bland garnhyllorna. Andra dagar är det bara försäljning på nätet, titta HÄR. Om jag köpte något? Jag blev verkligen nyfiken på deras ”upcycled wool” och ”recycled cotton”, men där och då kunde jag inte se vad jag skulle använda garnet till. Så det fick bli ullgarn i fina färger till halsduksvävar. Inför nästa besök får jag vara lite bättre förberedd.

Nästa väv

Nu har jag varpat till min nästa väv. Det är svart, det är smalt och det är början till en ny väska. Så här såg min nuvarande väska ut när den var ny, i april 2014. Titta HÄR också.

Efter att ha använts så gott som varje dag i mer än tre år börjar den se lite trälig ut. Färgen på det växtfärgade ylletyget har bleknat en del, det svarta tyget är slitet, fodret är smutsigt och det hänger lösa trådar från det brickvävda bandet. Men blixtlåset har hållit bra. Det kan jag sprätta bort och använda igen. Hur min nya väska ska se ut har jag inte bestämt. Kanske blir det ett växtfärgat tyg igen, eller kanske något broderi. Vad jag vet är i alla fall att jag behöver ett brickvävt band till axelrem. Och det är på gång!

Mer från vävstolen

Nu har jag varit flitig! Tre halsduks-/sjalvävar i ullgarn har det blivit på knappt två veckor. Mest tid har gått åt till att räkna, väga och tänka för att få garnerna (rester, reafynd, växtfärgat från 1980-talet och annat ur förrådet) att räcka till så fina vävar som möjligt. HÄR visade jag garner i bruna respektive gula kulörer. Varparna är korta, lagom till två halsdukar à ca 190 cm. För att vara lite rationell har jag använt samma trampuppknytning till alla tre vävarna. Och så har jag inte brytt mig om att lossa eller lyfta bort solvkäpparna vid pådragningen, bara dragit isär solven och låtit varpen gå emellan. Jag har vävt i kypert med 7 trådar/cm i varpen i en 35-rörssked.

Till den bruna väven har jag varpat med sju trådar i olika tjocklek, från ett tunt entrådigt till ett ganska tjockt melerat handspunnet, inköpt någonstans för länge sedan.  Jag varpade tills det garn som fanns minst av tog slut och fick en vävbredd som bara avvek någon centimeter från mina beräkningar.  Inslaget i båda halsdukarna är ullgarn 6/1, mörkbrunt i den ena och ljusare brunt i den andra.

Varpen i de blå halsdukarna är ullgarn 12/2, färgat med syrafärg. Det fanns några små restnystan och även lite större mängder som var avsedda till ett projekt som aldrig blev av. Jag beräknade en ungefärlig varpordning men sedan var det garnmängden som bestämde den slutgiltiga bredden på ränderna. Här är det som blev kvar.

Kyperten vänder med skarp anslutning.

De gula halsdukarna var de som krävde mest tankearbete och räknande. Jag höll på länge och plockade fram och tillbaka med växtfärgade garner i olika gula toner, la till och tog bort igen. Till slut varpade jag med fyra trådar och lät restgarn från en stickad väst (titta HÄR) och en växtfärgad tråd, som det fanns ett helt hekto av, vara med i hela varpbredden. Jag kombinerade på olika sätt med smånystan av växtfärgat och lite annat garn. Garnmängden fick bestämma bredden på ränderna.

De gula halsdukarna är nerklippta nu. Fransarna ska drejas och det tar nästan lika lång tid som att väva. Sedan ska halsdukarna tvättas. Efter det ångpressar jag nog, som jag har gjort med de bruna och med de blå, eller också ruggar jag lite lätt med en borste.

Jag haft roligt och jag är nöjd med resultaten. Och garnlagret har minskat med ca 1,4 kilo.

 

Nytt från vävstolen

En del av garnet som jag köpte på Vävmässan i Växjö (titta HÄR) har omvandlats till halsdukar. Två uppsättningar har jag vävt, två korta varpar à vardera två halsdukar. Garnet är Supersoft från Magasin Duett, varptätheten är 7 tr/cm, tekniken liksidig kypert.

I de lila halsdukarna har jag samma garn i inslaget som i varpen. Den ena halsduken har randigt inslag i ena änden och resten består av en enda färg. Den andra halsduken är rutig i samma färger som varpen

En av de bruna halsdukarna är helt rutig och inslaget består av en annan garnkvalité, ett entrådigt garn som jag råkade ha i samma färger som varpgarnet. Den andra bruna halsduken har varpgarnet som inslag med rutor bara i ena änden.

Det är fler halsduksvävar på gång och garnlagret krymper en aning. Snart visar jag mer!

Livet, konsten och saker att sticka

Bandymålvakten Sven ”Sleven” Säfvenberg vaktar kassen iklädd sin stickade kofta. Utan den kunde han inte göra sin plikt i målet. Från början var det en tröja, utan knäppning. Efter många bandysäsonger var tröjan för liten. Den klipptes upp, utökades med påstickade kanter och blev en kofta.

Berättelsen om Sleven och hans kofta finns att läsa i Celia B Dackenbergs nya bok Kulturkoftor. Livet, konsten och saker att sticka. Den som vill ha en egen bandykofta följer bara beskrivningen i boken.

I boken finns också den gripande historien om nordpolsfararen Andrés dagböcker, inlindade i en tröja för att förhoppningsvis klara polarklimatet och bevaras till eftervärlden. Stickbeskrivning finns förstås till en nordpolsfarartröja. Det går också att sticka sig en väckarkofta, efter ett foto på ”väckaren” Mary Smith, som vid förra sekelskiftet iklädd kofta gick runt tidigt på morgonen och väckte londonborna med ärtrör för att de skulle hinna till jobbet. Eller kanske skulle det passa bättre med en elegant blå- och vitrandig fransk sjödamströja i Coco Chanels anda? Jag känner mig mest sugen på att sticka sagomannens målartröja, en sådan tröja som Ivar Arosenius har på sig på ett foto från 1906.


Celia B Dackenberg har återigen skapat en underbar bok, en bok att älska och att återvända till. Hon har hittat stickning i överraskande och fantasieggande sammanhang och har fyllt boken med intressanta och genomarbetade berättelser om kända och okända människor. Den nya boken får göra sällskap i bokhyllan med ett par av hennes tidigare böcker, Sagornas stickbok, som jag skrev om HÄR, och Sparat, titta HÄR.

Woo-Bock Lee på kort besök i Torshälla

Varken kamera eller telefon fick jag med mig när jag cyklade till Torshälla idag för att se en utställning med en av mina favoriter, Woo-Bock Lee. Så tyvärr blir det inga bilder från hennes utställning på Kvarnen. Som tur var låg det i alla fall några tjugor i en ficka och jag kunde köpa en fin liten bok med foton på hennes verk. Ett mycket kort besök gör konstnären i Torshälla, endast två dagar pågår utställningen och imorgon 2017-10-15 är sista dagen.

Woo-Bock Lees material är återanvänt papper från gamla skolböcker från Sydkorea, mullbärspapper som är flera hundra år gammalt. Hon tvinnar snoddar av pappret och flätar in snoddarna i metallnät, eller limmar pappret till nonfigurativa bilder. Jag gillar det lågmälda i hennes bilder och är mycket förtjust i materialet. Så här skrev jag när hon ställde ut på Galleri Nord i Örebro år 2014:  ”Verken utstrålar harmoni och lugn, men tittar man nära ser man många  intressanta detaljer med små papperslappar i olika färg och olika mönstring. Fragmenten av skrivtecken förmedlar hemliga budskap.”

HÄR finns blogginlägget från utställningen i Örebro. Bilden nedan är därifrån.
Se mer HÄR på Woo-Book Lees hemsida. Det går också att följa henne på Facebook.

 

 

Dubbelväv och färgeffekt

Jag upptäckte att jag har glömt att visa närbilder på mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt som t o m 2018-01-28 finns i utställningen OMSLÖJD på Örebro läns museum, titta HÄR.

Min inspiration är gamla tygprover som tidigare tillhörde Örebro läns slöjdförening och som nu ingår i museets samlingar. Det mittersta mönstret i färgeffekt på bilden ovan är samma som på ett av de gamla tygerna. Det ursprungliga tyget är vävt i bomull i blått och vitt. Jag valde att använda ullgarn i svart och vitt. Den blå färgen, som jag färgat med syrafärg, kommer istället igen i de enfärgade rutorna. Färgeffekten är solvad med två trådar svart och en tråd vitt garn. Som synes går det att variera mönstret på många sätt genom att ändra inslagsordningen. Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är som sagt dubbelväv (tuskaft) och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager.

Till nästa halsduk valde jag ett av mönstren i den första halsduken, nu med inslagsordningen två svarta och en vit, dvs samma som i solvningen.

Ytterligare en halsduk har jag på utställningen, den visade jag HÄR när den fortfarande var kvar i vävstolen.

Tänker, väger och räknar

Det här är det roligaste med vävningen, att tänka, väga och räkna. Kan det bli nåt av de här garnerna?  Härvor och nystan dyker upp när jag letar igenom garnlådorna. Det finns kilovis med reafynd, rester från andra projekt, växtfärgat från 1980-talet och bortglömda fina inköp som har blivit liggande i åratal. Jag tänker på sjalar och fortsätter att väga och räkna.

Välkommen in i trasmattans värld!

Finbollar, fulbollar och knasbollar kan man läsa om i Monica Halléns nya bok I trasmattas värld från a-ö, det vill säga Monicas sätt att kategorisera olika sorters mattrasor. Hon visar hur allt går att använda, det fula, det fina och det knasiga, till mattor i genomtänkt formgivning där varje sorts trasa kommer till sin rätt.

Att kalla boken för en vävbok är lite begränsande. Här finns visserligen vävsedlar till vackra trasmattor i olika tekniker, men också historik, fina bilder och en mängd praktiska vävtips. Erfarenhet, kunskap och fakta presenteras i bokstavsordning på ett mycket inspirerande sätt.  Allt genomsyras av Monicas genuina kärlek till mattrasor och trasmattor. På varje boksida upplever jag glädjen i att ta till vara och jag känner mig verkligen välkommen in i trasmattans värld.

Allt går att använda! Av små trasrester kan man väva fina fransar.

Och så här fint går det att göra av de ännu mindre tygbitarna, resterna som brukar hamna i papperskorgen.

En enda liten invändning har jag, särskrivningen av ordet trasmattans på omslaget.

Viking Couture i Enköping

Under namnet Viking Couture presenteras just nu på Enköpings Museum ett intressant samarbete med Annika Larsson och Desirée Köster som initiativtagare, en blandning av arkeologi, couture och skickligt hantverk.

Annika Larsson, med lång erfarenhet som textilhantverkare och industriformgivare, disputerade häromåret i arkeologi med inriktning mot vikingatid och tidig medeltid. I sina studier av textilfynd ur vikingatida gravar kunde hon konstatera att de begravda kvinnorna, redo för färden mot nästa liv, var iklädda högkvalitativa lyxprodukter från fjärran länder. Desirée Köster är verksam i London och skapar måttbeställda cutouresydda kläder. Utställningen är ett resultat av deras gemensamma intresse för slöjdhantverk och ett samarbete med skickliga slöjdare.

Desirée Köster (sömnad), Annika Larsson (textiltryck), Inger Ohlsson (stickning) Lena Köster (spinning, tovning, vävning) och Anna-Karin Jobs Arnberg (broderi) har skapat kreationer med material och hantverkskunnande av högsta kvalité. Inspirationen kommer från de vikingatida gravfynden, men utförandet har anpassats till nutid. ”Dåtid och nutid möts över kulturella gränser och stora geografiska områden” enligt utställningstexten.

Under hösten genomförs en serie workshop på Enköpings Museum med anknytning till utställningen. Programmet finns HÄR .

Utställningen pågår t o m 2018-02-04.

 

 

Dag 273 – stygn varje dag 2017

Under september har det blivit stygn i 26 av 30 dagar på mitt broderi i FB-utmaningen Stygn varje dag 2017. En dag glömde jag helt enkelt bort att brodera. Sedan låg broderiet kvar hemma när jag var i Växjö på vävmässan. Hur ska jag fortsätta? Kanske är det färdigt så här? Men just nu fortsätter jag i alla fall med ytterligare ett varv svarta korsstygn runt bilden.

Följ mitt broderi på bloggen under kategori Stygn varje dag 2017 och följ några andra av FB-gruppens deltagare på Instagram #stygnvarjedag2017.

Väv 2017 i Växjö – del 4, shopping

Magasin Duett

Det går väl inte att åka tomhänt hem från en vävmässa! Jag hade redan innan tänkt att jag skulle köpa ullgarn till sjalar. Magasin Duett hade koner med Supersoft till aningen nedsatt pris. Jag plockade ihop ett urval av de färger som fanns och nu funderar jag på hur jag använder garnet på bästa sätt. Om jag tar detta till varp så kan det nog passa med garn ur förrådet till inslag.

Finska Anna Vasko med företaget Aurinkokehrä hade fantastiskt vackra garner. Ullen kommer från små finska fårgårdar, garnet spinns i Finland och Anna färgar med växter.

Jag kunde inte låta bli att handla. Det blev en härva av ett tunt entrådigt garn, naturligt gråbrunt som fått en svag blå ton av indigo. Det kan nog passa som inslag i en sjal. Eller också blir det ett sånt där garn som jag bara tar fram emellanåt och njuter av.

Handspunnet lingarn

Det här kunde jag inte heller motstå, nystan med handspunnet lingarn hos Östergötlands Hemslöjd. Fyra av dem fick följa med mig hem.

M Hallén 4.jpg

Monica Halléns nya bok I trasmattans värld finns också i min ägo nu. Mer om den HÄR.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Väv 2017 i Växjö – del 3, diverse

Som sagt, det var Vävmässa i Växjö förra veckan, den 21 – 23 sept 2017. Förutom själva mässan var det utställningar och aktiviteter runt om i stan och här är en blandning av lite allt möjligt. På Utvandrarnas Hus finns utställningen Småland Väver ända till 2018-01-28, titta HÄR. Där kan man bl a se många äldre vävar i smålandsväv, solvad upphämta, inlånade från hembygdsgårdar och privatpersoner.

BRAK 3

På Växjös fina stadsbibliotek visade brodöser i Täcklebo Broderiakademi broderier med vävanknytning, bland annat solv och spolar.

På biblioteket fanns också inspirerande förslag på vävning utan vävstol för barn och unga (och även för oss andra), t ex charmiga collage med flygande mattor och små vävda figurer.

Och på Smålands Museum såg jag en ståtlig kista förstärkt med metallband flätade i tuskaft. Men den hade nog inget med Vävmässan att göra…

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Kista

Väv 2017 i Växjö – del 2, lösa trådar

Nu kommer del 2 av mina sorterade intryck från Växjö förra veckan. Temat den här gången är ”lösa trådar”, vävnader i olika tekniker där trådarna ligger i flera lager, upphöjda, i svängar eller lite fritt hit och dit.

Överst syns detaljer av två vävar av Matilda Dominique från hennes undersökande arbete av mångskaftad våffelväv. Jag missade hennes utställning på Konsthantverkarna i Stockholm nyligen, så det var roligt att se våffelvävarna på mässan.

Elvira Jönsson

Elvira Jönsson från HDK Steneby har vävt med löstvinnat bomullsgarn, mohair och belysning.

Marilyn Piirsalu manipulerar och flyttar på varptrådar med hjälp av en speciell sorts vävsked som hon själv har forskat fram. Hon fanns representerad både på mässan och på Växjö Konsthall, där utställningen Trådvandringar/Threadways pågår t o m 2017-10-29, titta HÄR.

I konsthallen visar Marilyn Piirsalu en installation i samarbete med Kadi Pajupuu.

Där finns också verk av bland andra Rita Parniczky

och Maria Ray Johansson.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Väv 2017 i Växjö – del 1, trasvävar

En 328 meter lång trasmatta sträckte sig längs Storgatan i Växjö under några dagar i slutet av förra veckan. Långa mattlängder hade vävts i vävstugor runt om i trakten och fogats ihop. Samordnare var hemslöjdskonsulent Monica Modig Rauden.

Anledningen till detta var Vävmässan, ett evenemang som arrangeras vart tredje år av Svenska Vävrådet (titta HÄR) och i år, 2017, var det alltså Växjös tur att stå för värdskapet.  Jag tillbringade en intensiv dag på mässan och ytterligare några timmar på utställningar på stan. Fötterna blev trötta och huvudet fyllt. Jag sorterar bilder och intryck och delar upp dem i flera inlägg på bloggen. Nu, i del 1, blir det trasvävar.

Siw Andersson

Matta med inplock i varpriktningen, vävd av Siw Andersson. Kan ses i utställningen Småland väver på Utvandrarnas hus ända till 2018-01-28. Titta HÄR.

Även trasryan vävd av Inga-Britt Hjärtberg kan ses på utställningen Småland Väver.

Klara Albertssons trasrya fanns i HDK Stenebys monter på mässan och är hennes examensarbete från programmet Textil, Kropp, Rum. Se mer av Klara HÄR.

Monica Hallén fanns också på mässan. Hon presenterade sin nya bok I trasmattans värld, mer om boken kommer senare. Och så hade hon förstås med sig sina fina trasvävar.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

OMSLÖJD – När samlat möter nytt

Utställningen  OMSLÖJD – När samlat möter nytt öppnade på Örebro Läns Museum i Örebro idag.

Utställningen är resultat av ett projekt som startade under 2016. En arbetsgrupp bestående av representanter från Örebro läns slöjdförening och personal från museet valde ut ett antal slöjdföremål från museets samlingar. Slöjdare, konsthantverkare, formgivare och andra intresserade bjöds sedan in till inspirationsträffar med tanken att nya föremål skulle skapas med utgångspunkt från de gamla. Ett 20-tal personer visar nu nya föremål tillsammans med föremålen från museet. Läs mer HÄR. Utställningen pågår t o m 2018-01-28.

Översta bilden visar en detalj av en jacka som Anneli Linder har vävt av bortskurna stadkanter, spill från textilindustrin som annars skulle slängas. En för Närke typisk rya ur museets samlingar är hennes inspirationskälla.

 

Anneli fastnade också för en gammal tryckstock för textiltryck. Hon skar en egen och tryckte tyg till en klänning.

Anne-Marie Yazid har sytt en korsett av material ur sitt förråd av tyger. Hennes utgångspunkt var en gammal väl använd korsett som mest består av lappar och lagningar.

Christina Olofsson stickade täcket inspirerat av ett lapptäcke ur museets samlingar.

Här hänger mina halsdukar i dubbelväv och färgeffekt. Jag har tittat på små handvävda tygprover, en del i färgeffekt,  insamlade för ungefär 100 år sedan, uppklistrade på papper med uppgifter om vem som har vävt eller ägt tyget och var i länet personen var bosatt. Eva Eriksson fastnade för en stor burk flätad i näver och flätade sedan skålar i keramik.

Stine van Wynsberghes textila bilder

Idag blev det några timmar i Örebro och besök på två utställningar som hade vernissage. Den andra utställningen, på Örebro Läns Museum, får ett eget inlägg.

På Konsthantverkarna i Örebro ställer Stine van Wynsberghe ut figurer i papier maché och bilder i tygcollage med texter i fritt maskinbroderi.  Texterna vrider om lite i sinnet. Överst: Var aktiv och låt inte svårmodet få fäste! Tyck inte synd om dig själv!

Utställningen håller på t o m 2017-10-18. Mer information finns HÄR.

Herregud vad jag är hopplös! Jag är bara helt misslyckad.

Man kommer alltid att frukta den man har attackerat.

 

Stickar vantar

Vid alldeles rätt tidpunkt fick jag vetskap om projektet #delavantar, initierat av hemslöjdskonsulenterna i Skåne. Det gav mig en extra kick att komma igång med vantstickning. Kanske skickar jag in vantarna till Hemslöjden i Skåne och deltar i utställningar i Landskrona och Luleå. Titta HÄR och sök på #delavantar på Facebook och Instagram.

Jag började med att plocka fram mina rester av växtfärgat garn från början av 1980-talet. Valet föll på att använda det tretrådiga garnet på bilden. Det räcker till många vantpar!

Efter flera upprepningar och omstarter är jag nog nöjd nu med maskantal, kant och tjockleken på stickorna. Jag har delat upp garn i två ungefär lika stora högar och stickar vantarna parallellt för att få dem lika. Det blir ränder och med de allra minsta nystanen stickar jag randen tills garnet tar slut. Det är så kul att testa färger mot varandra och försöka få till något som jag kan vara nöjd med. Kanske byter jag ut någon färg när jag kommit lite längre. Gult istället för rosa?

Jag blev lite irriterad på mig själv när en del garner saknade information om vad jag färgat med. Men titta, längst in i det gröna nystanet fanns etiketten som talade om att garnet var färgat den 24 juni 1980, betat med alun, färgat med asplöv och efterbehandlat med järnvitriol.

Utställningar

Maya Kessler

Idag åkte jag till Stenhuset i Surahammar och såg utställningen Den stora färgen där medlemmar i Svenska Shiborisällskapet visar textilier färgade med indigo. Mycket fint att se! Utställningen pågår t o m 2017-10-15. Öppettider mm finns HÄR.

Överst detalj av väv i papper och siden av Maya Kessler.

Leyun Wang

Skira japanska tyger färgade av Leyun Wang.

Linnéa Blomgren

Linnéa Blomgren har färgat, veckat och värmefixerat nylontyg.

Jag är glad att jag kom iväg och såg den här utställningen. Och jag hoppas att jag hinner uppleva åtminstone några av alla olika utställningar och annat som verkar intressant och som äger rum på lagom avstånd i höst. Rapporter kommer på bloggen i så fall!

Almgrens Sidenväveri, Stockholm, Carol Cassidy, pågår t o m 2/10. Titta HÄR.
Konsthantverkarna i Stockholm, ”Light weight”, pågår t o m 4/10. Se mer HÄR.
Örebro läns museum, Örebro, Omslöjd, 23/9 – 28/1 2018. Titta HÄR.
Konsthantverkarna i Örebro, Stine van Wynsberghe, 23/9 – 18/10. Mer information HÄR.
Fiberspace Gallery, Stockholm, ”Do you Nuno?”, 23/9 – 14/10. HÄR finns mer information.
Enköpings Konstmuseum, ”Viking Couture”, 30/9 – 3/2 2018. Titta HÄR.
HV Galleri, Stockholm. Där ställer Josefin Gäfvert ut (oktober – november), liksom ”Emerging Talents” (november – december) och Svenska Shiborisällskapet (december – januari). PÅ HV:s hemsida finns inga exakta datum. Det kanske kommer, så titta HÄR emellanåt.
Rademachersmedjorna Eskilstuna, 30/10, ”Textile as a political tool”, föreläsning av den indiske textilkonstnären, vävaren och läraren Vasudevan Vadakkiniyedath. Mer information HÄR.

 

 

Gamla vantar

Titta vilket omslagspapper, massor med vantar! Jag fick en present inslagen i det här fina pappret för ett tag sedan. Det fick mig att tänka på gamla vantar som jag har sparat och som jag stickade för länge sedan, kanske var det redan på 1970-talet.

De här tunnslitna vantarna har jag visat tidigare, titta HÄR. Mönstret tog jag ut från en bild i Anna-Maja Nyléns bok Hemslöjd.

Ungefär samtidigt stickade jag de här vantarna till min man i samma beige och gröna garn.

Glad och förvånad blev jag när de här vantarna dök upp när vi flyttade. Ett år fick hela släkten sådana här i julklapp, men med lite olika mönster och i olika färgkombinationer. Jag tror att jag köpte mönster och garn till det första vantparet från tidningen VI och sedan fortsatte jag att sticka många vantar med de garner jag hade hemma.

PS. Det fina pappret är ritat av Tilde Tryck i Arvika.

HÄR och NU och undantag

 

HÄR och NU, så tänker jag både när jag färgar med växter hemma och när jag har kurs. Det betyder att växterna i första hand tas i närheten av hemmet respektive kurslokalen och att jag använder det som finns att plocka just precis när det är dags att färga.

Nästa färgningskurs blir i slutet av oktober. Finns det överhuvudtaget några lämpliga växter att hämta i naturen så sent på hösten? Eklöv borde i alla fall finnas att ta på marken. Men den här gången får jag nog göra undantag från HÄR och NU och tänka lite annorlunda än vanligt. För att vara på den säkra sidan har jag plockat björklöv och blad av renfana, som ligger på tork på golvet. Och i livsmedelsaffärernas lökbingar går det alltid bra att förse sig med de användbara lökskalen.

Kursen, som är en fortbildningsdag för slöjdlärare, äger rum i Eskilstuna 2017-10-31 och arrangeras av hemslöjdskonsulenterna, Sörmlands Museum. HÄR finns mer information.

Ännu en dubbelväv

Det här är min sjätte halsduksväv i dubbelväv. Som tidigare har jag bara satt upp en kort varp till två halsdukar. Kvalitén, dvs kombinationen av material, täthet och vävteknik, är samma som förut. Garnet är ullgarn 20/2, vävtekniken är som sagt dubbelväv och trådtätheten är 14 trådar per centimeter, dvs 7 trådar per centimeter i varje vävlager. Det roliga och intressanta är att se om mönstret blir som jag har tänkt. Sedan, efter en liten stund, blir vävningen är bara ett koncentrerat samarbete mellan hjärna och kropp. Tidigare vävar i samma teknik går att se HÄR.