Vi väver våra dagar

Örebrovävarnas utställning på Örebro läns museum är redan slut. Idag har utställningen plockats ner och en väv har klippts ner ur en vävstol. Det var så spännande att se väven rullas ut ur sitt gömsle på tygbommen.

Varje dag under utställningsperioden har medlemmar i Örebrovävarna låtit fantasin flöda i vävstolen. Temat var ”Vi väver våra dagar”. De som vävde under förmiddagspasset åskådliggjorde natten som gått och de som satt i vävstolen på eftermiddagen tolkade sin dag. Vad som händer med den 4,5 meter långa väven återstår att se.

Varpen är oblekt cottolin med inslag av alla möjliga material. Grundbindning är korskypert med inslagseffekt, men sen går det ju att trampa på olika sätt och att plocka in inslaget.

Örebrovävarna är en regional förening inom Riksföreningen för handvävning. Utställningen pågick 14 – 25 sept 2016.

Utevävning

Det går bra att väva utan vävstol. Det visade Karin, Inga, Gerd och Lisbet från Örebrovävarna idag 2016-09-25 i Wadköping i Örebro. Några varpar hängde fritt i luften på käppar med tyngder. Andra var uppsatta på en ställning av armeringsjärn, med pinnar nerkörda i marken. Det går att fixa en tillfällig vävutrustning på alla möjliga sätt!

Manipulerade ränder

maja-svensdotter-4

Maja Svensdotter ställer just nu ut textilier på Fiber Space i Stockholm, sittmöbler och skulpturer.

Mina associationer går till Matthew Harris randiga tyger (titta HÄR). Men framförallt tänker jag på Afrika, särskilt på kentetyger från Västafrika, smala randmönstrade tyger vävda i långa remsor och sedan ihopsydda till större stycken (titta HÄR). Afrika stämmer delvis, men det är inte kentetygerna som Maja Svensdotter haft i tankarna, utan istället är det mumifierade egyptiska katter som har varit en del av hennes inspiration.

Men sen blir jag överraskad! När jag tittar lite närmare visar det sig nämligen att tygerna består av gamla svenska bolstervar. De randiga tygerna har klippts i bitar, pusslats ihop till nya mönster och har fått ett helt annat uttryck. Så häftigt!

Utställningen hos Fiber Space pågår t o m 2016-10-01. HÄR finns adress, öppettider mm.

 

Kommer jag någonsin att knyppla?

loppis-1

Kommer jag någonsin att knyppla? Ett ganska bestämt ”nej” är mitt svar på frågan. Kommer jag någonsin att göra något annat med knyppelpinnarna? Formen är ju lite kul, så tanken har funnits att det skulle kunna bli något av dem. Men jag svarar ”nej” även på denna fråga och känner mig lättad.

loppis-2

Kommer jag någonsin att använda de vävda banden som jag fyndat någonstans? Kommer jag att göra något med bitarna av fiskenät som jag köpte i Marocko? Jag fortsätter att ställa frågor till mig själv och svaren är ”nej, jag kommer inte att använda de här sakerna”.  Jag känner mig befriad!

Allt packas i lådor som jag tar med till materialloppisen i Örebro på söndag 2016-09-25. Lådorna fylls på med restgarner, tygbitar, skinnspill, böcker. Här finns en hel del saker som någon annan kan få glädje och skaparlust av. Ett par kardor och en slända packar jag också ner.

Loppisen äger rum i Teaterladan i Wadköping i Örebro, öppet kl 11 – 16, söndag 2016-09-25. Titta HÄR.

Hållbart hemma – länge leve slöjden!

hh

Hållbart hemma var namnet på sommarens utställning i Oxstallet vid Nynäs Slott, producerad av Hemslöjdskonsulenterna och Sörmlands museum. Nu är utställningen slut, men innehållet förblir aktuellt. I rumsinteriörer visades hur traditionella hantverksmetoder, slöjd, naturmaterial och återbruk kan användas i kök, badrum och hemmet i övrigt och bidra till ett mer hållbart samhälle. Jag fick både inspiration och idéer och tänker att ”en får göra så gott en kan”.

(Vem har broderat? Någon som vet?)

Från utställningstexten:

Slöjd och hantverk är ofta lokalt
och småskaligt producerat.
Tillverkningen kan anpassas efter
användarens behov.
Materialen hämtas ofta från närmiljön.
De flesta tekniker är resurs- och energisnåla.
Mycket går också att göra själv.
Det ger kontroll över materialval och
glädjen över att lösa sina behov med egna händer.
Att slöjda tillsammans är också ett
avspänt sätt att umgås på.
Tänk bara på syjuntorna.

Ett alternativ till att hämta material från naturen
är att återbruka det vi annars skulle slänga.

Hållbar utveckling handlar om ekologi
men också om social och ekonomisk hållbarhet.
Alla tre aspekterna ingår i slöjd och hantverk.
Slöjd och hantverk är en väg mot
en mer hållbar värld.

Kurs vid Nynäs Slott

nynas-1

De första paketen har just kommit upp ur färgningsgrytorna och ligger och svalnar lite på bryggan vid Rundbosjön intill Nynäs Slott lite norr om Nyköping. Snart ska kursdeltagarna öppna paketen och äntligen få se resultaten av dagens första färgning på kursen Färga papper och textil med växter och skrot. Jag höll i en av fyra slöjdkurser under Hantverksfest på Nynäs igår 2016-09-17, ett arrangemang av Hemslöjdskonsulenterna på Sörmlands Museum.

Det blev många spännande paket att packa upp under dagen, en härlig, solig sensommardag fylld med experimentlusta och nya erfarenheter.

nynas-3

nynas-2

nynas-5

nynas-6

nynas-7

nynas-8

 

Vävar i vitt och färg – utställning

utstallning-1

Klättrat på stegar, släpat runt med skärmar, letat podier i förråd, ordnat upphängningskäppar, satt upp en väv i en vävstol, fått ovärderlig hjälp av vaktmästare med ljussättning, diskuterat helheten och detaljer, druckit kaffe och samarbetat alldeles fantastiskt bra. Det har vi gjort i några dagar på Örebro läns museum.

Nu är allt klart och idag 2016-09-14 kl 14.00 öppnar utställningen med vävnader av medlemmar i Örebrovävarna, en regiongrupp inom Riksföreningen för Handvävning. Riksföreningen fyller 25 år i år och det firas ordentligt med vävaktiviteter runt om i landet. HÄR finns programmet för Örebro län.

Utställningen håller bara på t o m 2016-09-25, så skynda dit! Öppettider: Tisdag 10 – 17, onsdag 10 – 20, torsdag – söndag 10 – 17, måndag stängt.

utstallning-7

Detalj av Inga Gorards bildväv ”Ljussken”.

utstallning-6

Två vävstolar är uppsatta i utställningen. Kom och titta eller, ännu hellre, prova på att väva!

Länsmuseet2.jpg

Sex år med bloggen

Shibori 1

Idag för sex år sedan, 2010-09-13, gjorde jag mitt första inlägg på bloggen. Stort tack till alla er som läser! Utan er skulle det just inte vara någon mening med att hålla på. Särskilt tack till Hanna, som hjälpte mig att komma igång.

Besöksstatistiken visar att väldigt många besökare kommer hit via bilder på Pinterest. Det är ju roligt och jag blir förstås lite nyfiken. Jag följer länkar bakåt för att försöka se vilka bilder som lockar flest besökare, men det inte alltid så lätt att begripa siffrorna hos Pinterest. Jag upptäcker i alla fall att den översta bilden, reservagefärgning med burklock, tycks vara den som guidar flest besökare hit. Bilden finns på ca 7.500 anslagstavlor, om jag tolkar siffrorna rätt. Bilden är från 2012 och finns på det HÄR blogginlägget.

aDSCF5621

Ungefär lika många har sparat bilden med fågeln, en lagning av ett hål i en tröja.  HÄR  finns bilden på ett blogginlägg från 2010.

s7

Grytlapparna av Hisako Hagiwara, som jag köpte på en utställning på länsmuseet i Härnösand 2013, titta HÄR, finns just nu på drygt 2.500 anslagstavlor på Pinterest. Tyvärr följer ett fel med ibland när bilden delas vidare, nämligen att konstnären Dorothy Caldwell skulle vara upphovsperson. När jag upptäckte felet började jag skriva i kommentarer att uppgiften var felaktig, men efter ett tag gav jag upp.

Virkat och stickat

korsnas-2

Jag minns inte när jag såg en bild på en Korsnäströja för första gången, men det är många år sedan jag fick ögonen på dem och blev fascinerad. Nu dök de här märkliga tröjorna upp igen, de nämns i boken Folklig virkning Nås socken Dalarna (titta HÄR).

Ungefär samtidigt som kvinnorna i Nås började med flerfärgsvirkning, under andra halvan av 1800-talet, startade tillverkningen av tröjorna i Korsnäs i Österbotten i Finland. I tröjorna kombineras stickning och virkning på ett unikt sätt. Partierna med små färgade prickar på vit botten är stickade. Mönsterbårderna i många varianter är virkade i flerfärgsvirkning.

korsnas-1

I min bokhylla finns två böcker om tröjorna från Korsnäs, Korsnäströjor förr och nu av Gretel Dahlberg och Färg och flärd med virkat av Marketta Luutonen, Anna-Maija Bäckman och Gunnar Bäckman. Dahlbergs bok koncentreras på kulturhistoria kring tröjorna, men har också schematiska beskrivningar på en tröja och på ett par vantar. Färg och flärd med virkat innehåller historik, men framförallt beskrivningar på tröjor och på mindre flerfärgsvirkade föremål som vantar, påsar och muddar. Boken har text på svenska, finska och engelska.

HÄR finns mer att läsa och en länk till en film om tröjorna från Korsnäs. Böckerna verkar inte finnas hos de stora bokhandlarna på nätet, men jag hittar dem HÄR hos Slöjdmagasinet.

Folklig virkning

virkbok-1

I somras köpte jag en fin liten bok om flerfärgsvirkning, Ulla Berglund Braschs bok om folklig virkning i Nås socken i Dalarna. Boken är en uppföljning av en inventering och dokumentation av flerfärgsvirkade föremål som gjordes i Nås för ca 20 år sedan. Jag blir så glad att materialet visas upp och inte ligger oåtkomligt och bortglömt i något arkiv,

Under andra halvan av 1800-talet blev det populärt i Nås socken att virka mindre plagg och tillbehör, som användes till den traditionella dräkten. Virkningen utfördes med ullgarn i flera färger och med fasta maskor. Mössor, hängslen, hjärtvärmare, vantar och pälsband finns bland de bevarade föremål som visas i boken. Och smala band i många färger, kjolflätor, som syddes fast nertill på kjolen. Sådana får jag lust att virka. Men det blir nog i så fall min egen variant i andra färger och andra mönster.

virkbok-3

Många av de kvinnor som virkade är kända till namnet. Hedlasses Anna Olsson, född 1855, är en av dem. Hon virkade mössan på bilden i den nymodiga tekniken. På mössan  monterades sedan en traditionell dalknypplad spets. Så härligt och inspirerande!

virkbok-2

 

Brodera fåglar!

fågel 1

Nu finns den nya materialsatsen till yllebroderi i butiken på bloggen. I materialsatsen ingår svart ylletyg ca 25 x 25 cm med uppritat mönster, ullgarn 20/2 att brodera med, 9 färger och 10 trådar av varje färg, samt nål att sy med. Stygn och färger väljer man själv. Här är två exempel på hur det kan bli, men roligast är att hitta på sin egen variant. På broderiet, som blev en väska, har jag låtit blomstjälken växa ut en bit för att få en inramning. Väskan tänker jag att man kan använda både som kjolsäck och över axeln.

HÄR finns butiken.

fågel 2

En dag vid symaskinen

nålbrev 2

Nästan hela dagen tog det att sy fem nålbrev. Innan själva sömnaden kunde påbörjas ägnade jag en hel del tid till att välja och kombinera tyger. Och innan dess letade jag idéer på nätet och sydde ett nålbrev som prov för att försöka komma fram till det smartaste och mest rationella sättet att sy. Roligt var det, särskilt att plocka med tygerna, och det kan hända att jag syr fler en annan dag.

nålbrev 3

Det är roligt att virka!

virkat 1

Mitt lager av ullgarnsrester har minskat lite i sommar när jag har roat mig med att virka påsar. Den här varianten är lite annorlunda än dem jag virkat tidigare (titta HÄR  och HÄR), med kvadratisk botten och med snoddar istället för knappar. Det är kul att testa sig fram och leka med färger och mönster. Och det är härligt när innehållet i kassen med restgarner minskar en aning.

Förbereder workshop

fågel

Nästa helg, den  3 – 4 september, är det dags för årets upplaga av Ljusstråk, en kulturslinga genom Nora bergslag.

Jag kommer att ha en workshop i yllebroderi. Kom till Svalbo, köp en materialsats för 80 kr och sitt ner och brodera en stund. Det finns två broderier att välja mellan, en ny fågel som jag provsyr just nu och den HÄR blomman som finns sedan tidigare. I materialsatsen ingår svart ylletyg ca 25 x 25 cm med uppritat mönster, ullgarn att brodera med, 9 färger och 10 trådar av varje färg, samt nål att sy med. Jag hjälper till med stygn och goda råd, om det behövs. Men hur många kan tänkas vilja brodera? Tre personer, eller femtio, eller ingen alls? Så hur många materialsatser ska jag göra iordning?

HÄR är programmet för helgen. Jag finns på punkt 18 och 81. Agneta Wågman kommer också att ha en workshop i Svalbo.

Förutom materialsatserna tar jag med mig vävar, broderier, växtfärgat och kanske något annat. Och så rensar jag lite i lagret och låter udda saker hamna i en fyndlåda.

Hoppas vi ses!

workshop

 

Snurra och vika fram, snurra och vika fram, snurra och…

daglilja 3

Någon som minns kafferepet  som jag i långsam takt tvinnade av begagnade kaffefilter förra hösten? Om inte, titta HÄR och HÄR. Samtidigt som jag gjorde kafferepet testade jag att tvinna vissnande blad av daglilja från trädgården (Hemerocallis, titta HÄR). Det gick jättebra och jag hann göra en kort repstump innan andra viktigare uppgifter tog över. När jag skulle fortsätta efter någon vecka var det för sent. Då hade hösten kommit för långt och bladen hade vissnat alltför mycket.

daglilja 1

Igår, 2016-08-20, kollade jag ner bland dagliljornas blad och såg att de som låg längst ner mot marken verkade vara perfekta till rep. Jag kunde försiktigt rycka loss de vissnade bladen, fuktiga vid roten och torra i topparna. Jag drog bara upp ett par blad åt gången, delade dem försiktigt i två delar på längden och började tvinna. Det gick bra! Sju meter vackert rep blev det igår. Idag fortsätter jag en stund med det monotona och meditativa arbetet. Snurra och vika fram, snurra och vika fram, snurra och vika fram…

daglilja 2

Kladdar och leker

Kludd 1

Jag hittade små spiralblock för 10 kr styck i en affär och köpte en hel hög. Blocken är bara ca 11 x 11 cm och pappret i de ca 80 sidorna är ganska tunt, ungefär som kopieringspapper. Snart har jag fyllt ett helt block med kravlös lek med färger och former. Jag har kladdat på olika sätt, med olika sorts färger och med olika redskap. Just nu börjar jag med att blunda och drar sedan några streck, raka eller svängda, med en svart, vattenfast tuschpenna över pappret.

Kludd 2

Sen öppnar jag ögonen, tittar på resultatet och lägger till ytterligare streck och svarta trekanter.

Kludd 3

Jag gör fler streck och ibland lite prickar.

Kludd 4

När jag är nöjd är det dags att färglägga. Jag använder akvarellpennor, doppar spetsen i en liten gnutta vatten och målar.

Kludd 5

Så här kan det bli. Men nu är jag nog färdig med streck, prickar och trekanter. Dags att gå vidare.

Tillbaka till naturen nr 30, augusti 2016

Tillbaka 30 e

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013. Mattorna låg på vinden, mer eller mindre bortglömda. Råttorna hade pinkat, ätit och byggt bon. Istället för att bränna upp mattorna la jag ut dem på en stig upp mot skogen för att se vad som skulle hända.

I sommar har vi just inte trampat stigen där mattorna ligger och nu är den nästan igenväxt. Långt ner i mörkret under älggräset hittar jag rester av mattorna.  Jag krafsar bort en del gräs, böjer undan höga växter och försöker få in lite solljus för att kunna fotografera. Tänk, snart har det gått 3 år sedan mattorna hamnade på stigen. Jag fortsätter att följa dem ännu ett tag.

Se tidigare inlägg om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.

Tillbaka 30 a

Tillbaka 30 b

Tillbaka 30 c

Tillbaka 30 d

Mattorna är kantade

Mattkant 1

Nu har de två mattorna i glesrips, som jag visat HÄR tidigare, fått kanter av tyg. Någon frågade hur jag gör när jag kantar mattor, så här kommer en ungefärlig beskrivning.

I mitt tygskåp fanns ett ganska kraftigt, men ändå smidigt, svart bomullstyg. Jag tvättade tyget för att krympa det och för att få bort eventuell överskottsfärg.

Mattkant 2

Mattfransarna är hopknutna med råbandsknop, det blir lite smidigare än pärlknut, och fransen är klippt till ett par cm. Av tyget klippte jag remsor, 5 cm längre än mattans bredd. Till just de här mattorna blev det bra med ca 9 cm breda tygremsor. Jag mätte ut mitten på tygremsan och på mattan och började nåla fast tygremsan från mitten, ömsom åt höger och ömsom åt vänster, på lagom avstånd från mattans kant.

Mattkant 3

Sedan vände jag på mattan och sydde fast tygremsan, som är fastnålad på andra sidan, med symaskin, mitt emellan två inslag.

Mattkant 4

Jag vek remsan, strök ner vikningen med strykjärnet och sydde fast tyget på andra sidan för hand med dubbel sytråd och kaststygn. Jag gillar tunna och korta synålar, men för att få mer kraft valde jag en längre och kraftigare nål den här gången. Och fingerborgen behövs för att skjuta på.

Mattorna kan ses i verkligheten om några veckor.
Först tar jag med mig en av dem till Ljusstråk, en kulturslinga genom Nora Bergslag, den 3 – 4 september. HÄR är programmet, jag finns i Svalbo, punkt 18.
Den andra mattan kommer att vara med på en utställning på Örebro läns museum 14 – 25 september, titta HÄR.

Kurs i eco print och bokbinderi, del 2

Langwe 1

Bokbinderi och eco print var en suverän kombination på kursen hos Monica Langwe i Mora i förra veckan, 2 – 5 augusti 2016. Se mer HÄR. Lotta Helleberg ledde oss i arbetet med att färga papper och tyg med växter. Monica kompletterade med en snabbkurs i bokbinderi.

Vi fick material till varsin raffinerad bok med uppbyggnad av plexiglasskivor i ryggen. Den färdiga boken rymmer anteckningar och många, många prover. Själva bokbinderitekniken är den allra enklaste, enarkshäftning. I Monicas skickliga händer förvandlas det enkla till något exklusivt och unikt. Men så enkelt är det egentligen inte, inte för mig som amatör. Bra ögonmått och känsla krävs. Arken ska skäras till rätt format, bigningarna ska helst göras på millimetern rätt, nål och tråd ska igenom tjocka lager med plexi och papper. Min bok är inte färdig än. Jag vill fundera en stund på om jag vill binda in färgade tygbitar och kanske något annat. När boken är klar så visar jag den.

Monica delade generöst med sig av många bra tips om hur man kan arbeta med papper. Och det fanns mycket fint att se i hennes verkstad.

Langwe 2

Langwe 3

Langwe 5

Langwe 4

Langwe 6

Langwe 7

Langwe 8

Kurs i eco print och bokbinderi, del 1

eco print 14

Förra veckan (2- 5 augusti 2016) tillbringade jag fyra intensiva och innehållsrika dagar på kurs i Monica Langwes bokbinderiverkstad i Mora. Lotta Helleberg, svenska bosatt i USA sedan många år, lärde ut sina knep och färdigheter i eco print, ett sätt att färga med växter. Monica delade med sig av sina kunskaper i bokbinderi, mer om detta om ett par dagar. Lotta binder ibland in sina färgade papper och tyger i böcker och kombinationen av kursledarnas kunskaper gav nya tankar om båda ämnena. Läs mer om Monica Langwe HÄR och om Lotta Helleberg HÄR.

Vi började med att samla växter i buskage och dikeskanter i närheten av kurslokalen. Lotta guidade oss sedan lugnt och metodiskt i arbetet. Tyger behandlades med sojamjölk eller med järnvatten. Växter fick ett bad i järnvattnet. Växterna rullades eller klämdes ihop tillsammans med papper och tyg. Sedan stoppades paketen ner i kokande bad, antingen i rent vatten eller i bad med valnötsextrakt.

Efter någon timme blev det så äntligen dags att ta upp de heta paketen ur grytorna och efter ytterligare ett tag kunde vi öppna dem. Överraskningar väntade, resultaten granskades och diskuterades, erfarenheter delades. Det är så spännande och nästan alltid händer det oväntade saker när man färgar. Experimentlustan växte för varje ny kursdag.

Den som är systematisk kanske kan lista ut varför en oväntad grön effekt plötsligt uppstår, varför det ibland blir ett alltför svagt avtryck av en växt, varför allt blir gult ibland eller varför andra förvånande fenomen uppenbarar sig. Beror det på växten? Fibrerna i materialet som färgats? Kemikalierester i tyget? Tillsatser i pappret? Betningen? Vattnets sammansättning? Eller på något helt annat? Vi kunde i alla fall konstatera att blad av ek, nävor, rallarros och älggräs gav fina resultat. Och jag tror att vi alla fick lust att fortsätta hemma.

eco print 1

eco print 2

eco print 3

eco print 13

eco print 5

eco print 6

eco print 7

eco print 8

eco print 9

eco print 10

eco print 11

Kulturupplevelser i Dalarna

Dalarna 3

Fyra dagar har jag tillbringat i Mora som deltagare i en fantastiskt givande kurs i eco print och bokbinderi med Lotta Helleberg och Monica Langwe som lärare och inspiratörer. Berättar om kursen när jag gått igenom alla mina bilder. Men först några kulturupplevelser från Mora med omnejd. Dalahästen går inte att undvika!

Dalarna 1

Hos Mora Hemslöjd finns roshalskläde att köpa på metervara, handvävt och färgat med reservage. (Läs mer HÄR.)

Dalarna 2

På Kulturhuset i Mora pågick en liten utställning med broderier av medlemmar i lokalgruppen av Täcklebo Broderiakademi. Åsa Westman har piggat upp ett par svarta gummistövlar med en broderad kant.

Dalarna 6

En kväll körde vi till Orsa och råkade hamna mitt i Orsayran, en kväll med musik i varje gathörn. Det bjöds på musik av alla de slag och givetvis ett spelmanslag.

Dalarna 5

Gladys del Pilar kompades av egen orkester och av en ambulerande tvättbrädesduo.

Dalarna 4

Och så träffade jag på ett gäng snyggt uppklädda tanter, cittragruppen Herrarnas Förtjusning. Ett ösregn gjorde tyvärr att jag aldrig fick höra dem spela live, men det går att höra dem HÄR, på deras FB-sida.

 

Två gamla vävspännare

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

På vinden hittade jag två gamla vävspännare i metall. Hur de hamnat i min ägo minns jag inte. De är inte i bästa skick, den ena är lite rostig och den andra lite vinglig. Båda är långa och svåra att fånga i sin helhet på bild, så det blir bara detaljbilder.

Den övre vävspännaren har en steglös breddinställning. Man skruvar helt enkelt på den. Sedan låser man den med hjälp av en ”tunga” och en ”slejf”. Det går att ställa in en vävbredd mellan ca 57 och 98 cm, om jag mätt rätt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Även på den här spännaren låses inställningen med en ”tunga” och en ”slejf”. Men inställningen görs genom att en skruv skruvas ur och flyttas till rätt hål. Vävbredden går att ställa från ca 65 cm till ca 120 cm.

Sakta minskar innehållet i mina förråd och snart finns vävspännarna hos en ny ägare, intresserad av gamla vävredskap.

Trasmattor i glesrips

glesrips ljus 5

Trasmattorna i glesrips, som jag visade när de var i vävstolen, är nerklippta. Nu återstår monteringen. Det blir varken fransar eller fåll, utan jag kantar med en tygremsa.

Mattan på översta bilden är ca 3 meter lång och den nedre mattan är ca 1,8 meter, bredd ca 65 centimeter. Jag är nöjd! Se mer om mattorna HÄR.

glesrips ljus 6

 

Gårdagens workshop

workshop 1

Överraskningar väntar när det är dags att öppna paketen som kommer upp ur växtfärgningsbaden. Det är alltid lika spännande! Oftast blir resultatet alldeles fantastiskt fint, men inte alltid det förväntade. Bilderna visar papper som färgades på gårdagens (2016-07-23) workshop på Frövifors Pappersbruksmuseum. (Titta HÄR.)

workshop 3

workshop 2

workshop 4

Fina små tygbitar

färgade tyger

Lite har jag hjälpt till, men till stor del är det slumpen som varit i farten när små bitar av bomullstyg fått färg av växter och järnskrot. Det går att koka gummisnoddar, kunde jag konstatera, och bitarna av slitna gamla lakan tog åt sig färg bra. Visst blir det fint!

Skolslöjd

Detta bildspel kräver JavaScript.

Förra veckan visade jag ett gammalt lagat örngott (titta HÄR) och fick en kommentar från en kvinna som sa att hon lärde sig lappa i skolan i 5:e och 6:e klass 1960 – 61. Jag kom att tänka på en gammal arbetsbok från skolslöjden (för övrigt nästan det enda jag har sparat sedan jag var barn) och letade fram häftet. Det står inte vilken klass eller vilket år den är från, men jag skulle gissa på 5:an, eller kanske 6:an, och då vi hamnar någonstans kring 1965. Boken är tryckt 1957.

Vi sydde prover för hand och på maskin. Vi lärde oss olika stygn och olika sömmar och vi lärde oss att lappa. I häftet finns beskrivningar på isättning av hängare och knytband, klippning och skarvning av snedremsa, hur knapphål sys på olika sätt beroende på tvinningen på tråden mm.

Boken är förstås klädd med skyddspapper. Att gå till Hellströms Manufakturaffär och välja omslagspapper hörde till förberedelserna inför varje nytt skolår. Det här rutiga pappret, som jag valde för ca 50 år sedan, när jag var 12-13 år, det skulle jag kunna välja även idag. Och det får mig att fundera på när och hur en människas preferenser skapas när det gäller färg och form…

Mattvävning

glesrips ljus 2

Jag ville använda mina vita mattrasor tillsammans med garn ur förrådet och väva en ljus matta. Och jag ville prova något nytt, inte bara göra något som jag kunde sedan förut. Det fick bli glesrips. Tekniken har jag visserligen använt tidigare i många mattvävar (HÄR till exempel), men nu skulle det bli en mer traditionell och gammaldags glesrips.

Planeringen är roligast!  Jag plockade fram en hög med Vävmagasinet och en massa vävböcker ur bokhyllan. Sen låg jag på sängen i några timmar försedd med litteraturen, papper och penna. Jag bläddrade, letade efter mattor i glesrips, tittade på bilder, läste vävsedlar och försökte väga för- och nackdelar med det jag såg, som val av varpgarn, varptäthet, färgkombinationer och partiindelningar.

Sedan var det dags att fatta beslut. Det blev mattvarp 12/6 i fem färger i varpen och två trådar i rör i en 40-rörssked, dvs 8 trådar per centimeter. Till mellaningslag blev det dubbelspolat bomullsgarn 12/2. Trots att väven ”bara” är en tuskaft så känns möjligheterna oöverskådliga. Och det spelar ingen roll hur många skisser jag har gjort och hur mycket jag har försökt tänka ut, inte förrän i vävstolen går det att se vad som verkligen händer i mötet mellan varp och inslag.

Det blev en kort varp, mer som en provväv. Varpen räcker till två mattor, en på drygt 3 meter med en rapport på 45 cm, se bilderna, och sedan en kortare matta med en kortare rapport.

Skulle jag ha valt på annat sätt? Det syns först när vävningen är avslutad och mattorna ligger på golvet.

glesrips ljus 1

Färgar papper och lite tyg

växtfärgning 2

Jag färgar med växter och lite rostigt järnskrot och testar några papperssorter inför workshopen på Frövifors Pappersbruksmuseum nästa lördag 2016-07-23. Det fungerar bra, både med det handgjorda från museets handpappersverkstad och det köpta akvarellpappret, 200 gr. Jag fortsätter lite till!

Och så har jag förberett genom att beta remsor av ylletyg till deltagarna. Knappt 10 % alun har jag använt till betningen.

Workshopen på Frövifors, titta HÄR, är fulltecknad. Men det kommer ett nytt tillfälle 2016-09-17 vid Nynäs Slott utanför Nyköping. HÄR finns information.

betat ylletyg

 

Märkt och lappat

örngott 1

Jag fortsätter rota runt på vinden bland gamla textilier som är sparade för att bli mattrasor. Allt möjligt hittar jag, till exempel det här örngottet.

örngott 2

En gång i tiden märktes örngottet noggrant med bokstäverna RB i plattsöm. Vem RB är eller var vet jag inte och jag vet inte heller hur örngottet hamnat hos mig.

Efter många nätter, förhoppningsvis med god sömn och goda drömmar, gick det hål i tyget och var det dags att lappa örngottet. ”Handstilen” i lagningen skiljer sig markant från monogrammets. Kanske är det olika personer som hållit i nålen, eller kanske har åren gått och RB blivit gammal med sämre syn och stela fingrar.

Jag kan inte spara på allt, men örngottet behåller jag nog ändå ett tag till.

örngott 3

Två lakan med söm på mitten

lakan 1

Bland mina fådda, loppisfyndade och sparade textilier, avsedda till mattrasor, hittar jag två slitna gamla lakan med stora revor. Båda har en längsgående söm på mitten, men lakanen är skarvade av två helt olika anledningar.

Bomullslakanet på översta bilden är skarvat på grund av slitage. När lakanet började bli slitet på mitten klipptes det itu på längden. Stadkanterna syddes ihop och de nya, lite slitna långsidorna fållades. Lakanet kunde användas ett bra tag till. Sådana ”vända” lakan minns jag från min barndom.

Skarven på det andra lakanet har en helt annan förklaring. När jag tittar lite noggrannare så visar det sig nämligen att lakanet består av två smala hopsydda våder med stadkant i båda sidor. Tyget är med största sannolikhet handvävt. Bindningen är kypert med bomullsgarn i varpen och lingarn som inslag. Lingarnet ser ut att vara handspunnet. Det är en stor reva i tyget, men till största delen är det i ganska bra skick. Ska jag verkligen klippa det här fina tyget till mattrasor? Eller vad ska jag ha det till? Jag funderar ett tag till innan jag eventuellt strimlar tyget med saxen.

lakan 2 a

lakan 2 b

 

Mer från Siggebohyttan

Siggebohyttan 1

Siggebohyttans bergsmansgård utanför Lindesberg visar hur ett förmöget bergsmanshem såg ut runt år 1860. HÄR är ett tidigare blogginlägg från Siggebohyttan och HÄR finns information om öppettider, evenemang mm. Den spännande mangårdsbyggnaden innehåller  3 kök och 14 rum, bl a festsalen med väggmålningar.

I varje rum finns många intressanta detaljer att upptäcka, som den här fint dekorerade vävspännaren, …

Siggebohyttan 2

en trave vävskedar …

Siggebohyttan 3

och en bit slitet originaltyg, ser det ut som, på en elegant gammal säng, som fått nya delar av ohyvlat virke.

Siggebohyttan 4

 

Slarvtjäll i Siggebohyttan

Siggebohyttan 1

Ett gammalt slarvtjällstäcke –  vilken lycka att få syn på ett sånt! Täcket ligger i en säng på Siggebohyttans bergsmansgård utanför Lindesberg. Jag fick tillåtelse att granska täcket lite mer noggrant och med vita vantar kunde jag vända lite på det, ta några bilder och gotta mig en stund.

Bottenväven av trasor är vävd i två våder och hopsydd. Slarvorna är av alla de slag, lappade tyger, slitna tyger, virkade spetsar, trikåbitar och annat. Jag hade kunnat sitta där hela eftermiddagen och studerat tygrester, men vi skulle hinna fika också, tyckte mitt ressällskap.

Läs mer om Siggebohyttan HÄR.

Slarvtjäll 4

Slarvtjäll 2

Slarvtjäll 1

Slarvtjäll 3

Vävt och färgat

sjalar
Mjuka och sköna blev sjalarna som jag vävde i ull- och alpackagarn. Det blev fyra sjalar. Tre har jag färgat och en får vara vit.

Färgen kommer från Färgkraft och jag har använt 0,2 % färgpulver, dvs till varje sjal som väger 250 gram behövs det bara 0,5 gram färg. Den lila sjalen blev lite ojämnt färgad, trots att jag tyckte att jag var noggrann. Min 10-litersgryta var i minsta laget. 250 gram garn går bra, men samma mängd tyg behöver nog egentligen lite mer utrymme.

Läs mer om sjalväven HÄR.

Vardagsproblem

säkerhetsnål

Det störde mig att BH-banden gled fram på axeln när jag skulle vara lite finklädd i svart linnetopp. Nu sitter en  säkerhetsnål på insidan vid axelsömmen. BH-bandet träs genom nålen och syns inte. Jag tyckte jag var fiffig när jag kom på detta, men så här kanske alla gör?

Mer färg

färg

Jag tänkte att jag skulle hålla på och färga tills mitt lilla lager av färg för ull och silke tog slut. Sen fick det vara nog. Tänkte jag. Men så tog den turkosa färgen slut och den behövs för att blanda till fina gröna nyanser. Och sen var det violetta pulvret slut och violett är ju användbart både på egen hand och till att blanda med andra färger. Och då behövs det mer rött och mer blått och…

Det slutade med att jag köpte 6 x 25 gram färg. Det låter kanske inte så mycket, men pulvret i de här små burkarna räcker sammanlagt till minst 15 kilo garn. Så nu fortsätter jag ett tag till, både att färga garn till broderi och vävning och att färga mina vävda vita halsdukar och sjalar.

Sommarduken

B Hagnell-Lindén 1

Under några få dagar kring midsommar ligger sommarduken på köksbordet. Annars används bordet, förutom som matbord, till arbetsbord vid olika aktiviteter som försiggår i köket, t ex bakning, färgning av textilier och enklare reparationsarbeten av olika slag.

Duken köpte jag på hemslöjden i Örebro när jag jobbade där i mitten av 1980-talet. Birgitta Hagnell-Lindén har formgivit och duken vävdes i butikens vävateljé. ”Bara” en rutig duk kan man tycka. Men ögonen hittar oregelbundenheter i rutningen och söker sig fram på en liten upptäcktsfärd bland varp- och inslagstrådarna.

Glad midsommar!

Midsommar Malmköping

Glad midsommar önskar jag er alla med en detalj av midsommarstången i Malmköping, mina gamla hemtrakter. Bilden tog jag för ett par år sedan, på sensommaren, så grönskan ser lite vissen ut. Men idag reses stången på nytt, dekorerad med fräscha buketter av liljekonvaljeblad, vassgirlander, tygbitar, glittrande ägg och annan grannlåt.

År 2000 skapades en ny tradition och midsommarstången kläddes för första gången på nygammalt sätt i ett samarbete mellan Lille-Mor Boman, dåvarande hemslöjdskonsulent i Sörmland, och  Malmköpingortens Hembygdsförening. HÄR syns hela härligheten och HÄR visar Anita Hedlund i hembygdsföreningen hur hon gör liljekonvaljbuketterna som pryder stången.

Väver, tålmodig och envis

vita sjalar

Nu har jag kommit en bit med sjalväven som jag skrev om HÄR för några dagar sedan .

Det är inte kul att handskas med en varp full med knutar och skarvar. För att få färre trådar att fästa in i den färdiga väven försöker jag i möjligaste mån placera lagningarna mellan sjalarna. Mitt tålamod och min envishet sätts på prov. Och det går faktiskt ganska bra.

Varpen räcker till fyra sjalar. När väven är nerklippt, alla skarvar lagade och fransarna drejade, då ska sjalarna färgas. Men kanske får en sjal förbli vit.

Varp: Ullgarn 12/2, alpacka 10/3
Inslag: Ullgarn 12/2
Varptäthet: 7 tr/cm
Solvat rakt genomgående på 8 skaft, 4 trådar ullgarn, 4 trådar alpacka.
4 trampor, oliksidig kypert, 4 skaft med varpeffekt och 4 skaft med inslagseffekt.
Randig dräll kanske man kan säga.

Solvar, lugn och envis

vita trådar

Lugn och tålamod är vad som krävs av mig just nu. Och envis måste jag vara.

Ur mitt alltför stora garnlager plockade jag fram vita garner för att väva sjalar, ullgarn 12/2 och alpacka 10/3. Redan från början blev det krångel. När jag varpade gick alpackagarnet av i ett kör och det blev en massa knutar i varpen. Det tycks som om något litet djur har mumsat här och där. Jag hade kunnat ge upp, men det gjorde jag inte. Det kan nog, trots allt, bli riktigt bra till slut.

De två garnkvalitéerna ser helt olika ut när de ligger på härva. De skiljer sig åt i fiberlängd, fiberstruktur, vithet, glans, tvinning, tjocklek. Men när jag solvar är det nästan omöjligt att se någon skillnad. Jag får inspektera varje tråd för att kontrollera att den hamnar på rätt skaft.

Som sagt, lugn, tålamod och envishet. Fortsättning följer.

Hand och hjärna i samspel

möte 1

Visst går det ännu bättre att tänka när hjärnan får hjälp av en penna i handen! HÄR finns en intressant artikel om samspelet mellan hand och hjärna, Handen spelar huvudrollen i hjärnan, av professor emeritus mm Göran Lundborg, som har forskat kring ämnet.

Lisbet och Inga sitter i möte med en arbetsgrupp och med penna i handen tänker de extra bra tankar och kommer med extra fina idéer. Mötet handlar om en sysselsättning som är ett utmärkt exempel på lyckat samarbete mellan hand och hjärna, nämligen vävning.

Arbetsgruppen i föreningen Örebrovävarna planerar och samordnar en mängd vävaktiviteter här i Örebro län för att fira att Riksföreningen för Handvävnings fyller 25 år. HÄR finns programmet med utställningar, Trasmattans dag, utomhusvävning, stampning av vadmal, öppet hus i vävstugor mm. Den som är intresserad av hantverk, textil och vävning har mycket trevligt att se fram emot under sommaren och hösten 2016.

möte 2

 

En kudde till en utställning

Broderad bukett 5

För några veckor sedan började jag fundera på vad jag skulle göra till en samlingsutställning, titta HÄR. Det blev som jag tänkte, en kudde med applikationer och yllebroderi.

broderad bukett 6

Nu finns kudden hos Konsthantverkarna i Örebro, som firar 25 år genom att bjuda in nuvarande och före detta medlemmar och kommittenter till en jubileumsutställning. Utställningen pågår 11 juni – 6 juli 2016.

Om någon får lust att göra ett eget broderi, så finns ullgarnet HÄR.

KHV Vår sommar

 

Tillbaka till naturen nr 29, juni 2016

Tillbaka 29 e

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013. De låg på vinden, mer eller mindre bortglömda. Råttorna hade pinkat, ätit och byggt bon. Istället för att bränna upp mattorna la jag ut dem på en stig upp mot skogen för att se vad som skulle hända.

Nu har de legat i naturen i  2 ½ år. Varpen har klarat sig sämst och på själva stigen är det mest slamsor av inslaget kvar. De delar av mattorna som har hamnat lite vid sidan om stigen är lite bättre bevarade.

Se tidigare inlägg om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.

Tillbaka 29 f

Tillbaka 29 b

Tillbaka 29 c

Tillbaka 29 d

En tredje väst

knappar

Jag stickade några varv då och då framför TV:n och nu är den plötsligt klar, min tredje väst i samma bekväma modell som den ljusgrå som jag visade HÄR. Efter den grå blev det en cerise och nu en grön. Modellen är så rolig att sticka och så skön att ha på sig. Den ganska mörka  och dova gröna kulören kändes bra i vintras när jag köpte garnet. Skulle jag köpa garn nu, när det nästan är sommar, hade det nog blivit en ljusare färg.

Nu fattas det bara fyra små knappar, som ska sys i. Men vilka knappar ska jag välja? Det blir nog de högra som är uppträdda på tråd. Knapparna har tidigare suttit i en avlagd skjorta, som klippts i remsor och nu har nytt liv i en trasmatta.

Bäckahäst, motställda fåglar och livsträd

Röllakan 1

Hos Lata Pigan, i samma korg som jag hittade den HÄR tygbiten, fann jag också en löpare vävd i rölakan. Jag har aldrig vävt rölakan, men kan ändå konstatera att väven är väldigt välgjord och prydlig.

Helt tydligt har väven kopplingar till åkdynor och till Skåne och den kan vara en ”kopia” eller bearbetning av en äldre åkdyna. I åttakantsramen finns bäckahästen och det finns motställda fåglar med livsträd, ett par hjortar, meanderslingor och blixtmönster – typiska mönsterformer för skånska rölakansvävar. Kanske är väven från början av 1900-talet, kanske är det en materialsats från hemslöjden, kanske är inslagsgarnet växtfärgat.

Väven är i relativt bra skick. Fransen är sliten, ett litet hål har jag upptäckt och färgerna har blekts en aning. Det är lingarn i varpen och inslaget består av ullgarn. Storleken är 46 x 118 cm, varptäthet 6 trådar/cm, inslagstäthet ca 15 inslag/cm med dubbelt garn.  (Klicka på bilden så blir den större, gå tillbaka med ”bakåtknappen”.)

Är det någon som känner igen min nyinköpta gamla väv och har något att berätta? I så fall blir jag glad.

Röllakan 3

Röllakan 2

Röllakan 5

Röllakan 4

I boken Textila kuber och blixtar av Viveka Hansen finns en bild på en liknande väv, en gammal åkdyna från Oxie härad.

Röllakan 7

En randig tygbit

Randigt tyg 1

I lördags åkte jag till Lata Pigan och tänkte att jag skulle köpa något fint retrotyg att sy en sommarklänning av. Det var mitt första besök och jag hade verkligen ingen aning om att jag skulle mötas av sådana mängder med tyger från 1960- och 1970-talen. Många tyger var fantastiskt fina, andra var fina och så fanns det en del som inte var riktigt lika fina. Det enorma utbudet gjorde mig handlingsförlamad och jag kunde inte välja.

Istället rotade jag runt i några lådor och korgar fyllda med all möjlig udda textil. Där fångade mitt öga en randig liten tygbit och nu är tyget mitt. Jag är så nöjd med mitt fynd!

Tyget är handvävt i inslagsrips och biten mäter ca 80 x 40 cm. Varpen består av brunt bomullsgarn, kanske grovlek 20/2 eller 24/2, två trådar tillsammans, 10 dubbla trådar/cm. Inslaget är ett tunt 2-trådigt lite blankt ullgarn och inslagstätheten varierar mellan ca 34 och 44 trådar/cm. Det finns några små hål i tyget, men jag är säker på att det kommer till användning ändå på ett eller annat sätt.

Kanske hör tyget till någon folk- eller bygdedräkt. Tacksam för upplysningar om någon känner igen tyget! (Klicka på bilderna, så blir de större, gå tillbaka med ”bakåtknappen.)

Lata Pigan finns i en lada utanför Enköping, titta HÄR.

Randigt tyg 2

 

Trettiofem tygbitar

likare 1a

Idag den 25 maj är det Geek Pride Day, alltså nördarnas egen dag. Ibland känner jag mig som en äkta nörd, ”en person med besatthet av ett visst ämne”, i mitt fall en besatthet av textil. Och det tycks finnas fler som jag…

För många år sedan köpte Margita Dahlström en säck med textilavfall från någon textilindustri i Västergötland. I säcken fanns allt möjligt användbart; tyger, trasor, garnrester, efsingar. Och så fanns det en samling tygprover från Almedahls väveri, storlek ungefär A4. Dem har Margita sparat i alla år, för, vem vet, en vacker dag kanske det dyker upp ett tillfälle då de behövs och är helt rätt.

Detta tillfälle infann sig nu, på utställningen Den blå tråden på Bryggeriet i Nora. De 35 tygbitarna är exponerade på en vägg och ger mig, textilnörden, energi och gör mig glad och upprymd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tygproverna är likare, verkmästarens hjälpmedel för att kontrollera att tygerna som producerades höll måttet. De kan ses på Bryggeriet i Nora t o m 2016-06-11, se mer HÄR.

likare 9

 

Smakprov från Bryggeriet i Nora

Helena Bröms

Här är bara några få smakprov av allt spännande, intressant och inspirerande som de ca 25 utställarna visar just nu på Bryggeriet i Nora i textilutställningen Den blå tråden.  Gör en utflykt till Bryggeriet och se mycket mer! Sista utställningsdag är 2016-06-11, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17. Läs mer  HÄR  och HÄR.

Överst Helena Bröms: ”It’s got to be some order around here!”

Lena Jerlström 2

Lena Jerlström 1

Lena Jerlström:  ”Bakhåll”

Ulrika Berge 2

Ulrika Berge: ”Vattenväxter”

Ulrika Berge 1

Ulrika Berge: ”Stjärnögon”, detalj

Margita Dahlström 1

Margita Dahlström: ”Pelarsalen – eller ett stycke svensk militärhistoria”

Margita Dahlström 2

Margita Dahlström: ”Pelarsalen – eller ett stycke svensk militärhistoria”, detalj

Johanna Wallin

Johanna Wallin: Stickad tröja, detalj

Erik Torstensson

Erik Torstensson: ”Garnpelare”, detalj. I bakgrunden ett av sju ”Isbjörnsspöken”

Lena Hellström

Lena Hellström: Indigofärgad shibori

Gun-Britt Croft-Griggs

Gun-Britt Croft-Griggs: Tröja i ull med lammullssnirklor

Mari-Anne Renholm

Ann-Marie Renholm: ”Imorgon ska jag flyga”

Jeanette Rapp

Jeanette Rapp: ”Vänner”

Till mig själv

handduk 6

För en gångs skull har jag vävt något som är avsett för mig själv. I vanliga fall väver jag till försäljning och de enstaka vävar som blir kvar här hemma är antingen sådana som har visat sig vara svårsålda eller som har något vävfel.

Handdukarna, som jag visat tidigare när de var i vävstolen, var mina egna ända från första tanken. HÄR finns information om vävteknik, material mm.

Jag varpade nio meter. Det räckte till fyra stora handdukar och två mindre. Jag vävde två olika färgvarianter. Inslaget i två av de stora handdukarna består av ljusblått lingarn 16 och blågrönt lingarn 4. I övriga handdukar är det ljusblå garnet utbytt mot ljusgrönt lingarn 16. De stora handdukarna hade måtten 68 x 158 cm före tvätt. Efter tvätt är de 64 x 135 cm. De drog ihop sig på längden och blev lite vågiga, precis som jag tänkt mig. Jag är nöjd!

handduk 5