Motsatstrampad rosengång

Rosengång med motsatstrampning är på gång i vävstolen. Kuddar ska det bli. Varpen är mattvarp 12/6. Hellre hade jag nog haft lin i varpen, men eftersom min ambition är att i möjligaste mån använda garn ur mitt lager så blev det mattvarp. Det vita inslaget är ett ullgarn, Brage, som jag köpte för att färga och använda till broderi. Men jag tyckte att garnet var för tjockt att sy med och det förblev ofärgat och oanvänt. Det rosa-orange-gröna specialspunna garnet från Wålstedts, titta HÄR, räcker till tre kuddar.

Det finns varp till ytterligare ett par kuddar. Men vilket material ska jag välja? Och hur ska jag trampa? Ska jag använda några av garnerna som finns kvar från växtfärgningshysterin för 40 år sedan, runt 1980?

Eller är det kanske nu som några meter bollfrans ska komma till användning?

Förberedelser

Jag letar i skåp, i lådor, i mitt minne efter saker som ska tas med till Råby-Rönö vävstuga utanför Nyköping imorgon. Vävstugan firar 50-årsjubileum och jag är inbjuden att prata om vävning, broderi och textila inslag i mitt liv. Inte en enda bild kommer jag att visa, bara verkliga saker. Men hur mycket ska jag ta med mig och hur mycket hinner jag på en timme?

Tvättsäck

Redan när jag köpte det blå tyget i våras (titta HÄR) hos Axelinas Manufaktur på ReTuna återbruksgalleria här i Eskilstuna visste jag vad det skulle bli. Och nu är det gjort.

Vi har en väldigt praktisk och behändig förvaring för smutstvätt, en ställning med en säck. Säcken som hörde till ställningen var i någon sorts konstfiber som var svår att hålla ren. Det behövdes en ny och det här tyget passar perfekt. Tyget hade märken efter tidigare användning, blekning och vikränder. Den slitna sidan vände jag inåt. Det var lite knappt med tyg, men när jag sprättade upp de gamla fållarna så räckte det. Jag är nöjd!

En tripp till Västergötland

Vi tog en tripp till Västergötland nu i veckan. Det blev ett par fina dagar med bad både i Vänern och i Vättern, promenader i naturreservat, bilkörning i sakta tempo på krokiga småvägar och besök på lugna, tysta platser som för bara några veckor sedan kryllade av semesterfirare. Och så blev det förstås lite textilspaning.

Från Kampes köper jag garn ibland. Det här var mitt första besök i butiken i Ullervad utanför Mariestad. De säljer förstås ullgarner från sitt eget spinneri, men har också ett bra sortiment av vävtillbehör och garner för vävning och stickning. Min ambition är ju att i första hand använda garner som redan finns i mina förråd, men jag köpte ändå ett par hekto ullgarn spunnet i Ullervad. Det finns en plan och garnet behövs som komplement till garn ur förrådet.

Genom en öppen dörr kunde jag spana in på tvinningsmaskinerna i spinneriet.

I garnhyllorna hängde små söta koftor för att visa hur garnet kan se ut uppstickat.

I Skövde besökte vi Slöjdens Hus och utställningen med rosengångsvävar.

Jag deltar med en halsduk som finns med på utställningsaffischen. Titta HÄR i ett tidigare inlägg. HÄR finns en film från utställningen inspelad i samband med Hemslöjdens Ullvecka 4 – 11 september 2021.

Jag inspekterade och beundrade vävnaderna, pratade mycket och glömde nästan att fotografera. Men här är i alla fall några exempel på alla fina och inspirerande vävar i utställningen.

Maria Fränke har vävt den fritt mönstrade mattan i tre våder som sytts ihop.

En fin kant på en fin trasmatta av Berit Ericson.

Extra roligt var det att se Lotta Lundqvists rekonstruktion av ett täcke från Västergötlands museum i Skara. Vi gick båda distanskursen i analys och rekonstruktion på Sätergläntan förra året. Rekonstruktionen av täcket var Lottas projekt i kursen. Förhållandena under pandemin gjorde att jag inte deltog i den avslutande träffen och inte fick ta del av kurskamraternas redovisningar. Men nu fick jag se Lottas fina täcke! Titta gärna HÄR på filmen där hon berättar om sitt arbete.

Ett litet färgbad

När jag plockade rönnbär för att trä på tråd (titta HÄR) kom det plötsligt ett rejält regn. Det blev bråttom, jag plockade slarvigt och fick med mig en del rönnlöv hem.

Av rönnlöven blev det ett litet färgbad. I skåpen finns material kvar sedan jag hade workshops i färgning och nu tog jag fram ett par tillklippta bitar linnetyg, utan någon form av betning. Linnet fick koka tillsammans med rönnlöven. Resultatet blev som förväntat, en ljust gul färg på det obehandlade tyget. Jag fortsatte med att strö lökskal över tygbitarna, lindade in lite järnskrot och knöt ihop rullarna med silketråd.

Rullarna fick ett uppkok i rönnbadet och efter någon timme i värmen fick de svalna i grytan innan jag tog upp dem.

Nu har jag ytterligare två tygbitar med diffusa mönster, perfekta som underlag till broderi. Silketråden använder jag förstås att sy med. Linnebitarna kan också bli någon sorts lappverk tillsammans med andra färgade tyger i mitt lager.

Ida-Lovisa Rudolfssons konst i Katrineholm

Vad har hänt tidigare? Vad händer precis just nu? Vad kommer att hända i fortsättningen? Ida-Lovisa Rudolfsson bilder leder in i spännande och oväntade äventyr, ofta med en känsla av osäkerhet och otrygghet.

Ida-Lovisa Rudolfssons fascinerande bildvärld visas i Katrineholms konsthall t o m 2021-10-09. HÄR finns öppettider mm och HÄR finns hennes hemsida. Den som inte hinner till Katrineholm kan se ett par av hennes verk på Eskilstuna Konstmuseum i den permanenta delen (som dock hängs om emellanåt).

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är ida-lovisa-rudolfsson-1.jpg

På begagnade lakan och andra återbrukade textilier, ofta hopskarvade av mindre bitar, lägger hon textilfärg som en grund för bilderna och kompletterar med stygn. Ibland sys broderierna direkt på de stora tygstyckena. Ibland sys stygnen på mindre bitar som läggs på som applikationer.

De sydda illustrationerna till hennes bilderbok Efter stormen finns med på utställningen i Katrineholm.

Jag lånade boken på biblioteket. Men den behövs nog i min egen bokhylla. Bilderna och berättelsen uppmanar till samtal och funderingar. Vad är det egentligen som händer? Varifrån kommer repet? Vad har hänt med fallskärmshopparen? Vart flyger planet? Är det hela en dröm? Många frågor, men ont om svar.

I brevlådan

Nu för tiden kan det gå veckor utan att det kommer någon post i brevlådan. Men både igår och idag låg där fina saker.

Igår kom paket nummer fyra av fem från Tant Kofta i projektet Ullen vi ärvde. Den här gången har Båvens Spinnhus spunnit garn av ull från Helsingefår. Ullen från Helsingefår varierar och ser olika ut från olika individer, både när det gäller fibrer och färger. Spinneriet har blandat ull till ett tvåtrådigt, ganska mörkt gråbrunt garn som passar att valka. Tant Kofta föreslår att garnet används till att sticka och valka en börs eller väska enligt beskrivningar i hennes häfte Småvalkat, som också fanns med i paketet.

HÄR finns mina tidigare blogginlägg om projektet Ullen vi ärvde.

Idag låg nummer 3/2021 av tidskriften Väv i brevlådan. Där kan jag läsa Lina Sundbergs text om blådrättar, Amica Sundströms artikel om textil under folkvandringstiden, om Vanessa Barragão som virkar korallrev och mycket annat. Och så finns min recension av boken om Boro där, ett roligt och lite knepigt uppdrag att få ihop en text på bara tusen tecken.

Så vad gör jag idag? Läser om vävning förstås och funderar på vad jag ska göra med garnet från Tant Kofta.

Fler korgar

På Frövifors Pappersbruksmuseum finns en permanent utställning med japanska förpackningar. Jag bodde i närheten tidigare och har sett den fina utställningen många gånger. Senast jag var där tittade jag extra noga på korgar och andra förpackningar av naturmaterial. Material, teknik och behov varierar, men korgar finns över hela världen och har funnits i tusentals år. På översta bilden äggförpackningar av rishalm.

Korgar för kex och bakverk.

Korg för salta inlagda grönsaker.

Små stekta riskex i flätad bambukorg.

Ingefärskex med sockerglasering i flätad bambukorg.

Korgar för sötsaker eller riskex, handsydda av ung bambu.

Handknuten behållare för ris.

Varför japanska förpackningar på ett pappersbruksmuseum? kanske någon undrar. Hur den tidigare vandringsutställningen fick sin slutstation just i Frövi vet jag inte. Men det finns en tydlig kopplingen till platsen. På museets gamla bevarade pappersmaskiner tillverkades bl a material till förpackningar och i det stora moderna pappersbruket som ligger alldeles intill produceras förpackningskartong, till exempel till mjölkpaket.

HÄR finns information om Frövifors Pappersbruksmuseum. Museet ligger några mil nordost om Örebro.
HÄR finns mina blogginlägg som på ett eller annat sätt handlar om korgar.

Fönsterutställning hos Sonja Berlin

När Sonja Berlin frågade om jag hade lust att visa broderier i fönstret till hennes ateljé svarade jag förstås ”Ja, det gör jag gärna!”. Nu finns de där, i 31:an, dvs på Landsvägsgatan 31 i Malmköping. T o m 2021-09-12 går det att kika på broderierna genom fönstret.

Sonja träffade jag första gången för ungefär 20 år sedan när vi hade henne som skicklig lärare i brickvävning på Handarbetets Vänner. Hon har vävt med brickor i mer än 40 år och utvecklat brickvävningen innovativt, fantasifullt och tekniskt och estetiskt fulländat. I hennes ateljé finns förstås massor av brickvävda textilier att titta på och beundra, men även andra vackra och inspirerande saker. Jag väljer ordet ”textilier” och inte ”band” eftersom en del av hennes brickvävar definitivt inte är band, utan stora textila konstverk.

HÄR är ett blogginlägg från Sonjas utställning hos Konsthantverkarna i Örebro för några år sedan. I en film producerad av Sörmlands museum i deras serie om handens arbete, Att synliggöra det osynliga, ser vi lite av ateljén. Hon visar och berättar hur hon tänker om brickvävningen och hur hon väver, titta HÄR.

Min korgsamling växer

I sommar (2021) har utställningen Älskade korg! visats i Rademachersmedjorna här i Eskilstuna. HÄR finns bilder från utställningen. I lördags (2021-08-14) avslutades utställningen med en trevlig temadag. Hemslöjdskonsulenterna Sofia Månsson och Helena Åberg berättade om korgtraditioner och svarade på frågor om korgar. Hemslöjdsföreningen Sörmland och Eskilstuna Stadsmuseum hjälpte den som ville prova att göra sin egen korg.

Korgmakare fanns på plats och visade och berättade. Mona Malmqvist Sjöstedt odlar pil utanför Örebro och använder materialet till sina korgar, första bilden.

Anders Moberg från Katrineholm tillverkar sina korgar främst av sälg, men hade också en i bok på gång.

Gerd Boethius från Åkers Styckebruk gör korgar i olika modeller och i olika material. Här visar hon upp en granrotskorg.

Katarina Åman hade rest ner från Skellefteå för att hålla en kurs i rotslöjd. Här är några av hennes björkrotsbroscher med broderi.

Det fanns korgar till försäljning också. Kunde jag behärska mig? Nej. Två korgar fick följa med hem.

Av Anders Moberg köpte jag en korg som är perfekt till garn. Inga ojämnheter eller vassa kanter sticker ut och fastnar i garnet. (I korgen ligger garn från Wålstedts, som jag fick som pris i en tävling på Fårfesten i Kil för några år sedan, titta HÄR. Nu figurerar garnet i min hjärna ihop med tankar om en rosengångsväv. Kanske händer det något i vävstolen snart.)

Pilkorgen som jag köpte av Mona Malmqvist Sjöstedt innehåller flätningstekniker som fransk ostbotten, dubbel zigzagflätning, dubbel fransk sidoflätning och polsk kantvariant. Det har jag lärt mig av hennes bok, som jag hittade bland hantverksböckerna på biblioteket.

Halsdukar i rosengång

Tack vare ett par regniga dagar fick jag i sista stund upp en rosengång i vävstolen, en kort varp till två halsdukar i rosengång med tuskaft. Hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland har i samarbete med Skaraborgs Hemslöjdsförening uppmuntrat till rosengångsvävning och den som vill kan visa upp sitt resultat i en utställning på Slöjdens Hus i Skövde. Utställningen pågår 4 september – 2 oktober 2021, titta HÄR.

I vävstolen, första bilden, gick det bara att se det karaktäristiska rosengångsmönstret i visst ljus och i vissa vinklar. Jag tänkte att det skulle bli tydligare efter nerklippning och tvätt. Så blev det inte. Mönstret försvann ännu mer. Men jag är ändå väldigt nöjd! Material, bindning och täthet bildar tillsammans en mjuk och behaglig kvalitet med en lite elastisk struktur.

Jag varpade med fyra trådar, två trådar redgarn 20/2, en tråd ullgarn 16/2 (ett litet restnystan gick åt) och en tråd ullgarn 12/2. Solvningen är vanlig rosengångssolvning, 12343214, och varptätheten är 7 trådar/cm. I en av halsdukarna består tuskaften av redgarn 20/2. Till mönster tog jag ett sånt där garn som nog många av oss har, ett oemotståndligt impulsköp från en reakorg. Det mjuka, vackra, entrådiga garnet består av en blandning av ull och silke. Härvan är oregelbundet färgad i ljusa pastellfärger i rosa, blågrått, grått.

Till den andra halsduken använde jag det vackra reagarnet i tuskaften och ullgarn 12/2 i mönstret.

Snart är en av halsdukarna på väg med posten till utställningen i Skövde.

Boro – Nödens konst på Östasiatiska museet

För ett halvår sedan skrev jag om boken Boro – Nödens konst, titta HÄR, och var lite ledsen över att utställningen med samma namn fanns i Stockholm, men att vi inte kunde se den. Nu har utställningen varit öppen ett tag, med förbokning, och jag var där, på Östasiatiska Museet, för några veckor sedan. Utställningen på går t o m 2022-01-09.

Boro är de lappade och lagade textilierna från Japan, från en tid med för oss nästan obegriplig brist på resurser. Varje liten tygbit togs tillvara och syddes ihop till kläder, täcken, blöjor, trasor, strumpor, vantar.

Det är lätt att bli förförd av estetiken, av stygnen och de hopsydda slitna tygbitarna, randiga, enfärgade, mönstrade med kasuri, färgade med indigo. Utställningstexterna ger perspektiv, men ännu bättre, tycker jag, är att läsa boken. Den är intressant både för den som ser utställningen och för den som inte har möjlighet att se den. I boken sätts boro in i ett socialt, ekonomiskt och historiskt sammanhang. Som motsats ställs modevärldens fascination och kommersialisering av boro, av ett kulturarv skapat av nöd, fattigdom och skam.

En röd fågel

I mitt förra inlägg fanns en röd broderad fågel, titta HÄR. Upphovet till fågeln sitter på huvudet på den här mannen, en liten träskulptur av Mikael Nilsson, och det hela började för drygt 10 år sedan.

Jag skulle åka på en kurs på Sätergläntan, Berättande broderi med Nina Bondeson som ledare. I packningen skulle man ha något föremål man tyckte om. Jag valde mannen med den röda fågeln. Men vad är det egentligen för figur? Jag frågade en nära vän. Han improviserade snabbt fram en lång historia. Mycket kortfattat handlade berättelsen om att den här mannan och fågeln var ensamma kvar på jorden. Alla onda människor hade flugit upp i himlen. De goda var nergrävda i marken för att godheten skulle växa.

Det var min utgångspunkt inför kursen med Nina Bondeson och det blev också innehållet i den första bilden jag broderade.

Jag tänkte att mannen och fågeln skulle ha huvudrollerna i en serie broderier. Men under Ninas milda och tillåtande ledning fick tankarna och stygnen vandra som de ville och berättelsen drog iväg okontrollerat. Fågeln blev kvar. Till en del rättade sig stygnen efter mönsterformer i tygerna, slumpmässigt infärgade med hjälp av rostiga föremål. Jag fortsatte med fler bilder efter kursen och det blev sammanlagt fem broderier i den här serien.

Broderierna visades i en samlingsutställning på Örebro Konsthall i samband med Täcklebo Broderiakademis årsmöte i Örebro hösten 2011. Året efter var några av dem med i en samlingsutställning på Bryggeriet i Nora.

Om någon känner igen text och bilder kan det bero på att jag skrev en artikel om broderierna i Täcklebo Broderiakademis medlemstidning runt 2012.

Klipper bort och gör om

En fågel skulle det bli, men det såg mest ut som en röd klump. Jag klipper bort och gör om.

Det här blev mycket bättre.

Mitt broderi i förvandling kanske är klart nu? Det får ligga undangömt ett tag. När jag tar fram det igen ser jag nog om något fattas eller om det är bra så här. HÄR går det att följa omvandlingen. Den röda fågeln återkommer jag till om några dagar.

Världsbroderidagen den 30 juli

Idag den 30 juli infaller Världsbroderidagen. Initiativet till att ägna en särskild dag på året till broderi togs för tio år sedan, 2011, i en av Täcklebo Broderiakademis lokalgrupper, läs mer HÄR.

I år firar jag genom att titta på andras broderier och, förstås, genom att sy egna stygn. Jag slår upp Charlotte Vanniers bok Threads Contemporary Embroidered Art här och där på måfå och läser om den ena spännande konstnären efter den andra. Drygt 80 personer, som på olika sätt använder stygn i sitt konstnärskap, presenteras med text och intressanta bilder. Hagar Vardimon har broderat bilden på bokens framsida (se mer av henne HÄR). Boken tycks vara slut på förlaget Thames & Hudson, men verkar finns hos en del nätbutiker. Jag köpte mitt exemplar i shopen hos Eskilstuna Konstmuseum.

Och så fortsätter jag att låta blommor och blad spridas ut på mitt broderi i förvandling, titta HÄR.

Färdig!

Min sjal är färdig, stickad med garn spunnet av ull från Värmlandsfår. De här varma dagarna behövs ingen sjal, men sommaren varar inte för evigt. Sjalen och ullen ingår i projektet Ullen vi ärvde som drivs av Tant Kofta och Båvens Spinnhus, läs mer HÄR.

Kanske hade garnet räckt till ytterligare några ränder, men jag vill ha kvar små nystan så att jag kan jämföra garn från de olika ullsorterna som ingår i projektet.

En annan sak som är färdig är ett litet jobbuppdrag. Skönt att ha levererat! Så vad gör jag nu? Ska jag börja med den där rosengångsväven som jag tänkt på så länge? Eller halsdukar i dubbelväv? Eller ska jag fortsätta ett tag till med slappa dagar med utflykter, bad, cykling, besök i blåbärs- och svampskogen? Det blir nog det sistnämnda…

Idag, den 25:e juli

Det finns dagar tillägnade allt möjligt, som kanelbullens dag, esperantodagen, pocketbokens dag. Idag, råkade jag få se, den 25:e juli är det trä nålen-dagen.

Mina tankar går till Brita Kajsa Karlsdotter (1817 – 1915), kvinnan bakom det som kom att kallas anundsjösöm. Hon såg allt sämre på gamla dagar och hade svårt att trä på nålen. Besökare, barnbarn och grannbarn ombads hjälpa henne så att hon alltid hade ett lager med trädda nålar redo när det var dags att brodera.

Jag plockar fram boken Anundsjösöm av Maj-Britt Kristiansson (LTs förlag 1978), sätter mig på balkongen och läser ännu en gång om Brita Kajsa, hennes stygn och motiv och om hur hennes alldeles egna uttryck blev till anundsjösöm.

Mitt broderi som är i omvandling får komma fram, titta HÄR. Precis som hemslöjdsföreningen i Brita Kajsas hembygd inspireras jag av hennes broderier och syr trädda förstygn till blomstjälkar.

Så här långt kom jag innan det blev för varmt att sitta ute och sy. Fortsättning följer.

Sörmlands museum, del tre – lera och bensin

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är lera-2.jpg

På Sörmlands museum i Nyköping visas nu i sommar fyra olika utställningar. Jag var där en dag för ett par veckor sedan och delar upp mitt besök i flera inlägg. Första inlägget handlade om stygn. Andra inlägget handlade om mode. Och idag blir det lera och bensin. De tre inläggen finns samlade HÄR.

Utställningen Mera lera handlar om lera som material, från forntid till idag. Leran finns runt omkring oss. Framför mig på bordet har jag just nu ett vardagsföremål i bränd lera, en kaffemugg tillverkad av en vän som är keramiker. Tittar jag ut genom fönstret ser jag ännu mera lera, tegel i flera kulörer på husfasaderna på andra sidan gatan.

Första bilden visar hur man på 700-talet byggde husväggar av flätade vidjor med lerklining.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är lera-1.jpg

Utställningens äldsta föremål är ca 3.000 år gamla, fragment av lerkärl från stenåldern, funna i närheten av Trosa.

Plattan till en kakelugn är från 1790-talet och tillskrivs mästare Sven Berggren i Nyköping.

En samling äldre bruksföremål från olika socknar i Sörmland är exempel på vardagsvaror troligen tillverkade av lokala krukmakare och oftast utan datering och signatur. I bakgrunden till vänster syns mer lyxbetonade produkter från 1700-talet.

 I utställningen presenteras också sex nutida hantverkare och konstnärer, verksamma i Sörmland, som på olika sätt har lera som sitt material. Här är två av dem.

Ann-Margret Johansson Pettersson har rakubränning som sin specialitet.

Maria Skärlund gestaltar kroppens flöden i sina keramiska objekt. HÄR finns hennes verk i ett tidigare blogginlägg.

Men bensin då? Var kommer den in? Jo, det pågår också en utställning på museet om bensindrivna tvåhjuliga fordon från 1950- och 1960-talen. Ett enda föremål fotograferade jag där och det var inte direkt fordonet som var motivet för kameran. Den flätade kofferten på skotern fångade istället mitt intresse.

Mera lera pågår t o m 2022-01-16 och Bensinen i blodet! t o m 2021-08-22. HÄR finns information om Sörmlands museum.

Sörmlands museum, del två – mode

På Sörmlands museum i Nyköping visas nu i sommar fyra olika utställningar. Jag var där en dag i förra veckan och delar upp mitt besök i flera inlägg. Första inlägget handlade om stygn. Idag blir det mode med Katja of Sweden och senare, om några dagar, kommer det att handla om lera och bensin. HÄR finns inläggen samlade.

”Jag vill göra kläder för kvinnan som gör det mesta av sig själv – inte bara är utan har vilja också.”

Katja of Sweden var en av de stora inom svensk mode- och konfektionsindustri med framgångar både i Sverige och internationellt. Karin Hallberg, gift Geiger, föddes 1920 och avled 2017. Hon utbildade sig bland annat på Beckmans i Stockholm och på Parsons The New School of Design i New York. I början av 1950-talet startade hon företaget Katja of Sweden. Läs mer HÄR och HÄR. Kläderna på utställningen hos Sörmlands museum är från 1960- och 1970-talen. Utställningen är producerad av Kulturen i Lund.

”Mitt jobb har en ren social funktion: att befria kvinnan från en massa onödiga, obekväma kläder till det självklara bekväma så att man kan göra andra saker.”

Katjas kläder har ofta en enkel skärning. Textiliernas mönster skapade hon ibland själv och ibland i samarbete med då unga formgivare och konstnärer som t ex Sven Fristedt, Carl Johan De Geer och Maija Isola. Ibland använde hon vävda tyger, men framförallt var hon känd för det lättskötta trikåmaterialet 3T-jersey, där 3T står för Tvätta – Torka – Ta på.

”Själv anser jag att det nyaste, mest revolutionerande jag gjort i mitt liv har varit skodesign.”

Fler skor hade jag gärna sett på utställningen. Jag har aldrig ägt några kläder från Katja of Sweden. Men jag hade ett par skor i mina tidiga tonår, i mitten av 1960-talet. Skorna var röda med T-slejf, de hade ingen klack, de var mjuka som handskar och är nog de skönaste skor jag haft. Hur det kom sig att jag fick dem minns jag inte.

Utställningen visas på Sörmlands museum t o m 2021-09-26. HÄR finns information om utställningen och om öppettider mm.

Erbjudande – broderigarn

Ytterligare några dagar, t o m 2021-07-15, gäller erbjudandet i butiken på bloggen. Köp 15 flätor redgarn 20/2 till yllebroderi i blandade färger för 100 kr + porto. Varje fläta innehåller 30 trådar à ca 60 cm, lagom längd att sy med. Färgblandningarna i buntarna är olika och bilden visar ett exempel på vilka kulörer som kan ingå. Läs om garnet HÄR, i butiken. Ordinarie pris är 100 kr för 12 flätor.

Maila mig om du är intresserad, elisabet.textilainslag@telia.com. Beställ senast 2021-07-15.

Sörmlands museum, del ett – stygn

På Sörmlands museum i Nyköping visas nu i sommar fyra olika utställningar. Jag var där häromdagen och delar upp mitt besök i flera inlägg. Först blir det stygn. Sedan, om några dagar, kommer det att handla om mode, lera och bensin. HÄR finns inläggen samlade.

Stygnen är sydda av Elisabet Englund. Så här beskriver hon sitt arbete med de handsömmade bilderna.

Två helt olika uttryck går att urskilja i Elisabet Englunds verk. Boule är namnet på den översta bilden. Figurer tecknade med svart tråd är engagerade i spelet, som försiggår på en återbrukad handvävd servett med applicerade tyger i milda färger.

Här är en detalj av ytterligare en bild i en återhållen färgskala och med människor i rörelse och i stillhet, tecknade med svarta stygn.

Häst med familj är utförd i en annan stil. Återigen är det ett gammalt handvävt tyg som botten. Men här är det främst applikationerna som bildar motivet. Likadant är det med bilden Rött vatten, uppbyggd med applikationer på handvävt bottentyg. Det vita bottentyget har fått bli kropp på flickan i baddräkt. Hela bilden finns att se HÄR på Elisabet Englunds hemsida.

Bilderna tilltalar mig på många sätt. Motiven sätter fantasin i rörelse. Jag gillar återbruket av gamla tyger och jag fascineras av konstnärens sätt att använda stygnen. I ett reportage om henne i tidskriften Hemslöjd nr 2/2019 kan vi läsa:
Hon kallar sin teknik ”hur som haver-stygn”. Det närmaste inom broderiet det går att komma stålpenna och tusch.
– Jag har ju lärt mig olika stygn och använder dem ibland men mycket är bara ungefär som man tecknar.

Elisabet Englunds bilder visas på Sörmlands museum t o m 2021-08-29. HÄR finns information om öppettider mm.

Björkrötter och andra material

Korgutställningen som jag skrev om häromdagen, titta HÄR, innehåller inte bara färdiga korgar. Där finns också påbörjade arbeten som visar olika tekniker och olika material. Föremålet på bilden är början till en korg bunden av björkrötter. Storleken, om jag minns rätt, är ca 10 – 12 cm i diameter. Det fick mig att minnas ett smycke som jag fick i present för så där 25 – 30 år sedan. Jag letade fram det utsökta lilla hänget, bundet av riktigt tunna björkrötter och med ett tenntrådsbroderi på renskinn. Jag borde sätta dit en kedja och använda det!

På baksidan finns ett litet och otydligt märke, som kan vara en signatur. Är det någon som känner igen tecknet? Möjligen kan smycket vara köpt i trakten kring Tärnaby. Fotot är taget genom en lupp 10 x 10 mm.

I samma burk som björkrotshänget låg också de här örhängena, två par och ett udda. Tekniken är ungefär samma som i björkrotshänget. Men här är materialet sisal och jag köpte dem i Swaziland i mitten av 1990-talet.

Repar upp

Nu har jag bestämt mig. Jag repar upp. Den nästan färdiga stickningen har legat i en korg i ett och ett halvt år, sedan januari 2020. Emellanåt har jag provat koftan och varje gång konstaterat att den aldrig kommer att bli en favorit. Rundstickade ok känns sällan bekväma på min kropp. Det är bättre att garnet får bli något annat.

Nu ska jag sitta en stund till och nysta i skuggan på balkongen. Garnet ska sedan härvlas och sköljas så att lockarna försvinner och därefter får vi se vad som händer. Kanske blir det en tröja eller kofta i en annan modell. Eller kanske hamnar garnet i vävstolen.

HÄR finns tidigare blogginlägg om koftan.

Korgar!

Vad anar jag genom fönstret i Heljestrandska smedjan? Jo, korgar!

I sommar visas utställningen Älskade korg! inne i byggnaden från 1600-talet. Utställningen är producerad av hemslöjdskonsulenter i Sörmland, Östergötland och Skåne. Den har tidigare visats i Nyköping, Linköping och på ett par platser i Skåne. Och nu är den här, i Rademachersmedjorna i Eskilstuna. Jag är väldigt förtjust i korgar (sist jag räknade kom jag fram till att jag har 23 stycken) och kommer med säkerhet att titta in i Heljestrandska smedjan, snett över gatan, många gånger i sommar.

Utställningen vill väcka nyfikenhet kring hantverket, visa på mångfalden av korgar i Sverige och hur den lokala tillgången på material har påverkat tillverkningstekniken och korgarnas utseende. Några filmer rullar och ger fördjupade kunskaper.

Här kommer exempel på några olika typer av korgar, tillverkade av nutida korgmakare.

Kolfat flätat av granrötter och grangrenar. Jonas Hasselrot, Region Stockholm.

Kasse i bastabinneteknik, tillverkad i tvinnad granbast. Ingrid Andreasson, Västra Götaland.

Kräftbur flätad i pil med näver i överkanten. Peter Jydemand, Östergötland.

Korg i helnäver, sydd med björkrot. Karin Lundholm, Hälsingland.

Ryggsäck flätad i hassel. Cecilia Blomqvist, Västra Götaland.

Utställningen pågår t o m 2021-08-15, öppet varje dag kl 11.00 – 16.00. Vardagar kl 11.00 – 12.00 finns det möjlighet att testa att fläta en korg. Information om Rademachersmedjorna finns HÄR.
Även på Lagersbergs Säteri, i utkanten av Eskilstuna, går det att prova att göra egen korg under ett par timmar, mer information finns HÄR.
Två tvådagarskurser blir det i Rademachersmedjorna. En kurs i pilflätning är fulltecknad, men det finns platser kvar, eller fanns i alla fall häromdagen, på björkrotskursen den 12 – 13 augusti, titta HÄR.