Kan det bli nå’t?

En kudde i yllebroderi är på gång. Bottentyget blir ljusblått med applikationer i vitt och gult. Stygnen blir vita, gula och svarta. Lite rött lägger jag nog till också, garn och tyg som jag färgat med krapp.

Det här tryckta tyget har varit min utgångspunkt, men tanken är inte att brodera exakt likadana blommor som på tyget. (Uppgift om formgivare saknas.)

Jag har jag skissat på ett papper i samma storlek som den blivande kudden, 35 x 50 cm.

Nu är jag på nästa steg. Tyget är tillklippt i rätt format och jag har tråcklat upp det färdiga måttet. Även mittlinjerna är markerade för att jag lättare se hur ytan bäst disponeras. Blomformer har klippts i papper och placerats på tyget ungefär som på skissen. Pappersbitarna har jag flyttat en aning hit och dit och sedan lagt till ytterligare några blommor. Jag funderar en stund till innan jag börjar sy och klippa ut applikationer. Det tryckta tyget får åka tillbaka in i ett skåp och broderiet får leva sitt eget liv nu. Jag visar igen när jag kommit längre. Och då hoppas jag på lite dagsljus så att bilderna blir bättre.

Repar upp

Det här ska bli en kofta till mig själv. Den här gången var jag ordentlig och började med att sticka  en provlapp (titta HÄR) för att kontrollera min stickfasthet. I koftans randiga ok höll jag tätheten perfekt. Men vad hände sen? Jo, livet stickades en liten, liten aningen hårdare, dock acceptabelt. Men sen, ärmarna! Där tappade jag bort mig. Samtidigt som jag sträcktittade på diverse serier på SVT Play blev stickningen hårdare, hårdare och hårdare. Ärmarna måste repas upp och göras om. Annars kommer jag aldrig att använda koftan. Enda fördelen är att garnet räcker länge.

Lata dagar med broderi

Under lata dagar utan förpliktelser i jul- och nyårshelgerna har jag tagit fram och fortsatt på ett påbörjat yllebroderi. Trots att det har legat orört i ett halvår har jag aldrig betraktat broderiet som ett UFO (unfinished object), utan som ett WIP (work in progress). Roligt och fridfullt är det att lägga stygnen och fundera ut fortsättningen.

HÄR såg broderiet ut förra gången det var framme.

 

Avbockat

Tre saker är avbockade på min mentala att-göra-lista. Fodret i min kappa är lagat med en lapp. Jag hade fastnat i etiketten och dragit upp en reva i tyget. Kappfodret är lagat tidigare, titta HÄR.

Infodringen i halsen på den grå klänningen hade dragit sig på ett konstigt sätt och vek sig framåt mot utsidan. Jag provade att sy ner infodringen med en stickning på maskin, men det blev bara värre. Så jag sprättade bort den och kantade med en snedremsa ur gömmorna istället. Det blev bra!

Klänningen i linne har jag haft i mer än 20 år. Den är flitigt använd som sommarklänning och som tunika över tröja och långbyxor. Men för att göra klänningen ännu bättre behövdes en ficka. Tyget som jag valde till fickan är ganska tunt, så jag vändsydde med en bit av ett slitet lakan och band ihop tyglagren med förstygn.

Jag är nöjd! Men det finns mer på att-göra-listan. De sakerna tar jag itu med en annan dag.

Titta och njut – slöjd och konsthantverk på film

Ramon Perssons fantastiska näverburk fotograferade jag på en utställning hos Konsthantverkarna i Örebro hösten 2014.

Ramon är en av tretton skickliga slöjdare, konsthantverkare och konstnärer som presenteras i korta, intressanta filmer på SVT Play. Bland de tretton finns också t ex Erik Torstensson och Johanna Törnqvist. HÄR är filmerna. Titta och njut!

Erik Torstensson visade bl a djur av växtfärgat siden hösten 2012 (åren går fort!), också hos Konsthantverkarna i Örebro.

(HÄR finns fler bilder från Ramons utställning och HÄR från Eriks utställning.)

Johanna Törnqvists klänning av tomma medicinförpackningar bars av Carina Marklund på catwalken på ReTuna återbruksgalleria i Eskilstuna i april i år, 2019. (Här finns fler bilder på Johannas verk från en utställning i Torshälla i april i år.)

Lätt fixat!

Är det fler än jag som irriterar sig på att påslakanen är kortare än täckena? Jag offrade ett underlakan, som delades i fyra bitar på längden, alldeles lagom stora bitar till att förlänga fyra påslakan. Påslakanen klipptes upp vid huvudänden och skarvades med bitarna från underlakanet. Efter någon timme vid symaskinen var problemet fixat.

Det blev riktigt bra!

 

24/12 -19

Hilmer 24/12 -19 är ingraverat i den här guldringen. Det är inte idag 2019-12-24 som avses, utan julafton 1919-12-24, för 100 år sedan, när min blivande farmor Karin förlovade sig med min blivande farfar Hilmer. Fotot på Hilmer och Karin är taget något år senare, när förlovningen övergick i äktenskap. Visst är de fina! Förutom förlovningsringen har jag också ärvt mina krokiga lillfingrar efter farmor.

Nyskapande och tradition – Karin Bergöö Larssons textilier granskas i uppsats

I senaste numret av Solvögat, medlemstidning för föreningen Riksvävarna, finns en intressant artikel om en magisteruppsats från Uppsala universitet. I ämnet textilvetenskap har Eva Sundström studerat Karin Larssons textilier. Karin Larsson (1859 – 1928), född Bergöö, är förstås hustrun till Carl Larsson och textilierna är tillverkade till deras hem i Sundborn. Inredningen var ett gemensamt projekt för makarna Larsson. Hemmet blev tidigt mycket uppmärksammat för sin personliga stil, nyskapande men samtidigt med en grund i traditionen, och var ett utflyktsmål redan när familjen bodde där. Jag laddade ner uppsatsen, den finns att hämta som pdf  HÄR. Det är intressant läsning!

Eva Sundström sätter in Karin Larssons textilkonst i sitt historiska sammanhang. Hon undersöker hur Karins textilier kan förstås i termer av nyskapande respektive traditionsbevarande och hur det nyskapande kan identifieras och beskrivas. Karins influenser och inspirationskällor kategoriseras i fem grupper; allmoge, jugend, modernism och utomeuropeiskt samt en blandning av dessa. De textilier som besökarna ser i Sundborn är repliker. Eva Sundström har fått tillgång till originalen. Ca 150 vävda och broderade textilier har studerats och 20 stycken, 12 broderier och 8 vävnader, har valts ut för närmare analys av material, teknik, formspråk etc. Analyserna visar bl a hur Karin Larsson med kunskap och fantasi broderar traditionella stygn på eget sätt, blandar uttryck och hittar på eget.

I somras visades en utställning med Karin Larssons textilier på Ebelingmuseet i Torshälla. HÄR är ett blogginlägg därifrån. Bilderna nedan är från utställningen och visar kopior av ett par av de 20 textilier som analyserats av Eva Sundström.

(Föreningen Riksvävarna som ger ut tidskriften Solvögat finns HÄR)

 

Julslöjd

Igår, 2019-12-14, satt jag på bussen i drygt 3 1/2 timme. Resan tog mig tur och retur Eskilstuna – Nyköping, snett genom Sörmland från den ena änden till den andra. Med en bok att läsa är det ganska behagligt att låta sig forslas.

Anledningen till resan var ett besök på Sörmlands Museum och en dag med textil julslöjd arrangerad av hemslöjdskonsulent Maria Neijman. I textilverkstaden hade Maria laddat upp med idéer och gott om material. Tiden rusar iväg när det är trevligt och timmarna gick verkligen alldeles för fort.

Sörmlands Museum öppnade i ny byggnad för drygt ett år sedan, i november 2018, och jag har varit där 5 – 6 gånger på visningar och på slöjdaktiviteter. Kärnan i byggnaden är de öppna magasinen med visningar med olika teman ett par gånger om dagen. Det finns utställningsrum med tillfälliga utställningar också, men det kan vara svårt att som besökare orientera sig och uppfatta vad som finns att se. Byggnadens planlösning känns väldigt stängd och inte alls välkomnande.  Det stora mysteriet för mig, som tidigare bodde i annat län och inte är insatt i den långa politiska process som föregick bygget, är varför man valde att lägga museet i en utkant av länet. Varför inte i mitten, tillgängligt för många fler? Min uppfattning är också att Nyköping har favoriserats på olika sätt på bekostnad av resten av länet under det här första året. Jag ska inte gnälla mer nu, det kommer förhoppningsvis att bli bättre. Gör gärna ett besök! HÄR finns museets hemsida.

Skåprensning

Uppdatering: Alla reavaror är slut!

I en bortglömd låda i mitt varulager i förrådet hittade jag en hög med växtfärgade sidensjalar. Jag behöver rensa lite i lagret så här kommer ett supererbjudande. Halsdukarna har tidigare kostat 500 kr för de mindre och 750 kr för de större. Nu säljer jag ut dem för 100 kr respektive 150 kr. Storleken på de mindre är ca 35 x 125 cm och på de större 45 x 170 cm. De säljs osorterade, dvs det går inte att välja vilken man vill ha. Porto tillkommer. Erbjudandet gäller i en vecka, t o m 2019-12-17.

Är du intresserad? Skicka beställning via mail (inte som en kommentarer på bloggen) till elisabet.textilainslag@telia.com, uppge namn, adress, telefonnummer. Jag mailar en faktura och skickar beställningen när betalningen, Swish eller bankgiro, syns på mitt konto.

Jag hittade också några grytlappar virkade av cottolingarn. Tidigare pris 95 kr styck, nu 30 kr + porto. Det är svårt med färgåtergivning på bilder nu när det knappt finns dagsljus. Färgerna är lite dovare i verkligheten.

Det finns också några buntar med bitar av kläde, som passar utmärkt till yllebroderi. Tyget kan t ex bli små föremål som nåldynor och armband eller användas till applikationer på större broderier. Varje bunt kostar 50 kr plus porto och innehåller fem tygbitar i olika färger och lite olika storlekar. Den understa, största biten är ca 12 x 25 cm.

I butiken på bloggen har jag lagt in nålbrev, titta HÄR. Men där är det inte rea!

Kläder bortom mode och trender

Just nu, 5 – 8 december 2019, pågår en liten minifestival med utställning, workshops och andra aktiviteter hos Fiberspace på Katarina Bangata i Stockholm. Easy piece visar upp sig, ett koncept för kreativa och hållbara kläder, bortom trender och mode. Med ett enkelt basmönster skapas plagg som kan anpassas efter storlek, efter egen smak, efter sykunskaper och efter tillgång på material. Jag lyckades visst nästan bara fotografera kläder sydda av återbrukade, växtfärgade tyger, men det finns förstås annat också. Läs mer HÄR!

Idag när jag var där pågick en workshop i naturlig färgning med Petra Holmberg, slow creations. Imorgon blir det bl a sömnad. Det är bara att komma! Ingen föranmälan och ingen avgift.

Förbereder stickning

Egentligen skulle jag vilja ha en sådan där kofta som är så fin på andra, stickad i ett stycke uppifrån och ner med mönstrat ok i många färger. Men jag är nästan säker på att det skulle kännas alldeles för brokigt, så på mitt ok blir det nog fega ränder istället. Den här gången förbereder jag stickningen ordentligt och gör ett prov för att kontrollera masktätheten. En färdig beskrivning får bli utgångspunkt, men jag gör en del förändringar. Ränderna funderar jag lite på, men det blir nog de här färgerna. Fyra färger fanns redan hemma, ytterligare två köptes hos en garnaffär på gångavstånd.

Äntligen!

Äntligen har jag gjort en sak som jag tänkt på länge, nämligen sytt påsar att ta med till affären och fylla med frukt och grönsaker i lösvikt.  Jag har testat påsarna med apelsiner och lök. Innehållet syns bra och påsarna verkar hålla. Nu hoppas jag att kassapersonalen också tycker att de fungerar.

Materialet, som räckte till fyra påsar, är en liten bit nylongardin för 10 kr hos Röda Korset och ett par meter snodd ur eget förråd. Varje påse väger 18 gram och det betyder att jag får betala 36 öre extra om frukten kostar 20 kr/kg. Det står jag ut med!

Försöker vara rationell

Här har det varit produktion av nålbrev enligt löpandebandprincipen. Det roligaste är att kombinera tygbitar. Tygerna kommer från många håll. Några är inköpta för så länge sedan att det känns som om jag alltid haft dem i skåpen. Ett tyg är köpt på Afroart, ett annat i London. Och så är det gardiner och en liten duk från secondhandbutiker.

Nålbreven tar jag med till julmarknaden på Västmanlands läns museum i Västerås 8 – 9 december, titta HÄR. Synål, säkerhetsnål, ett par knappnålar och några meter svart och vit sytråd ingår.

Mina sköna hemmabyxor

I höst har jag suttit och skavt på vävpallen i många timmar. Det är roligt att väva, men vävningen har slitit hål på baken på mina sköna hemmabyxor. Med lite långsam handsömnad är det lätt lagat. Laglapparna är de bästa bitarna av ett par slitna herrskjortor. Tråden är ett starkt, hårdtvinnat, handfärgat broderigarn inköpt i Berlin för ett antal år sedan. Byxorna har lagats ett par gånger tidigare, titta HÄR. Snart är det nog dags att förstärka med lappar och stygn även på den vänstra skinkan.

Garn ur förråden

Senaste halsduksväven är färdig och jag är nöjd. (På fotot upptäckte jag ett vävfel som var svårare att se i verkligheten. Det är nu rättat.) Halsdukarna är vävda på åtta skaft solvat rakt genomgående och med fyra trampor, en randig dräll. Garnerna kommer ur mina förråd.

Den ljusgrå varpen är ett riktigt mjukt ullgarn från en upprepad sällan använd tröja. Inslaget i den ena halsduken består av ett entrådigt garn, vackert tonat i turkos, från Wålstedts ullspinneri som funnits i min ägo i minst 20 år. I den andra halsduken hade jag tänkt ta ett reafyndat grå-rosa-vitt garn i en ljuvlig blandning av ull och silke. Så här såg planen ut:

När jag tittade närmare på färgtoningarna i det ljusa garnet och jämförde med vävbredden kunde jag konstatera att resultatet skulle bli tvärrandigt. Så ville jag inte att det skulle se ut. Garnet passar kanske bättre som effekt i en varp.

Istället valde jag ett gulgrönt garn ur korgen med växtfärgade garner. Enligt den suddiga blyertstexten på etiketten färgade jag med hundloka för 37 år sedan, 1982-06-07.

Nu har jag plockat undan alla vävtillbehör och vävstolen kommer att stå utan varp ett tag. Men jag är riktigt sugen på att fortsätta väva halsdukar av udda garner ur förrådet.

Med influenser utifrån

Häromdagen var jag vid Kulturcentrum Hölö Kyrkskola lite söder om Södertälje och höll i en textil inspirationsdag med influenser från Korea och Japan. Deltagarna hade rotat lite i sina textilgömmor och letat fram lämpliga tygbitar och mer eller mindre trassliga trådar. Små rester kan förvandlas till storverk!

Tygbit fästes vid tygbit med långsamma, dekorativa stygn inspirerade av koreansk bojagi (titta HÄR). Några sydde efter en i förväg uttänkt plan, andra litade till sin intuition och bestämde sig under arbetets gång.

Vi gick igenom hur en japansk påse i modellen tsuno bukuro (HÄR finns en av mina påsar) är konstruerad och min tanke var att de ihopsydda lapparna så småningom skulle fogas ihop till just en sådan påse. Riktigt så långt hann ingen men jag tror nog att en och annan påse kommer att bli färdig.

Boken om bojagi av Sara Cook är utgiven i år 2019. India Flints instruktiva lilla häfte om tsuno bukuro finns tyvärr inte att få tag på längre.

Mer vävning

Här är höstens tredje dubbelväv, en kort varp till två halsdukar. Samma rutmönster har jag använt ett par gånger tidigare, men med andra färger. I den här väven ville jag ha lite gult och då blev det så här. Tidigare varianter går att hitta HÄR, scrolla. Halsdukarna tar jag med till julmarknaden på Västmanlands läns museum i Västerås 7 – 8 december, titta HÄR.

Jag tittar igenom mitt alltför stora garnlager och tänker att det nog behöver minska lite. Det är ju bättre att använda garn som redan finns än att köpa nytt. De här garnerna kanske kan användas till nästa halsduksväv. Till varp passar det grå garnet, en upprepad sällan använd tröja. De andra två får bli inslag. Det turkosa garnet är från Wålstedts ullspinneri, inköpt för minst 20 år sedan. Det ljusa melerade garnet är ett vackert garn i en härlig blandning av ull och silke. Men som med många impulsköpta reagarner finns risken att det bara bli liggande. Kanske kan det komma till användning nu. Jag funderar lite till.

Lökskal, järnskrot och lite valnöt

Det fanns lite urkokta valnötsskal (det yttre mjuka skalet) kvar efter en kursdag med växtfärgning. Färgen från skalen var så gott som slut, men jag ville ändå använda färgbadet en gång till innan jag hällde ut resterna och innan alla tillbehör och redskap åkte tillbaka ner i förrådet.

I tygpaketen stoppade jag lökskal, gula och röda, och lite järnskrot. Runt paketen virade jag silketråd. Skalen av röd lök gav ovanligt fina gröna nyanser. Valnötsskalen kanske har haft påverkan trots att det inte syntes så mycket färg i badet. Tygbitarna är inte så stora, ca 25 x 35 cm. Kanske blir de till ännu en japaninspirerad påse. Kanske får de bli underlag till broderi. Eller också blir de till något helt annat.

När trådarna är upptrasslade har jag fint silke att brodera med.

Vävning på gång

Det blir några timmar då och då i vävstolen och två korta halsduksvävar är klara, dubbelväv och färgeffekt. Den gröna väven visade jag för några veckor sedan när den var kvar i vävstolen. Sedan dess har det blivit en grå variant också. En tredje halsduksväv är på gång, dubbelväv igen. Men sedan blir det nog halsdukar i någon annan vävteknik. Jag lyckas förhoppningsvis pussla ihop något fint av en del av alla garner som finns i mina förråd. Halsdukarna, de jag hinner få färdiga, tar jag med mig till julmarknaden på Västmanlands läns museum i Västerås 8 – 9 december.

HÄR finns fler dubbelvävar, mina och andras.

Blomsterprakt

Vilka makalösa broderier! Tröjorna (=jackorna) tillhör dräkten från Floda i Dalarna. De visades på Syfestivalen i Älvsjö förra helgen (oktober 2019) tillsammans med andra praktfulla broderier, karaktäristiska för Floda.

Samtidigt presenterade Hemslöjdens Förlag två nyheter i serien med teknikhäften, skrivna av experter inom sina respektive områden. Anna-Karin Jobs Arnberg bidrar med häftet om påsöm, dvs broderierna från Floda. Karin Kahnlunds häfte handlar om tvåändsstickning. Båda gjorde succé på mässan. Häftet om tvåändsstickning var slut när jag kom, men jag fick ett av de sista exemplaren av Påsöm.

Häftet innehåller en kort historik, uppgifter om material och utrustning och utförliga beskrivningar på hur stygnen ska läggas på olika blommor och blad. Jag vill gå på kurs!

 

Från när och fjärran

Igår (2019-10-27)  tog jag tåg och pendel till Älvsjö och tillbringade ett par timmar med att strosa runt på Syfestivalen. Söndagen är en bra dag att åka dit för den som inte gillar allt för mycket trängsel.

Det fanns som vanligt mycket att se och kanske köpa. Jag tittade extra noga på några saker som kom från när och från fjärran, Made in Sörmland och Made in Japan.

Garnerna på de här båda bilderna är Made in Sörmland hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Garnföretagen Manduzana (en grön och en blå härva fick följa med mig hem) och 60 Garner Nord har använt ull från utvalda fårraser och låtit spinna specialkomponerat garn. Visst är det fint att den möjligheten finns!

På mässan fanns också långväga utställare från Japan som visade och sålde textilier Made in Japan. Jag kunde inte motstå att köpa några bitar kimonosiden med mönster i shibori av företaget Kinu no ie.

Prat om vävning och färgning blev det hos japanska Magnetic Pole Handweaver. Konstnären (möjligen var de fler i företaget, kanhända uppfattade jag inte all information) väver tyger i siden och står själv för hela processen. Hon bereder silket från kokong till garn, färgar garnet med växter och väver.

Det gråbruna varpgarnet i de här tygerna är färgat med bark från något träd. Inslagsgarnet är färgat med, uppifrån och ner, kronblad från gardenia (om jag fattade rätt), koschenill och ytterskal av kastanj. Vävtekniken är ju gåsöga och inspirationen kommer från Sverige. En väninna, eller kanske medarbetare, till väverskan har gått vävutbildning på Sätergläntan. Det blev ett intressant och roligt samtal. Jag kunde bidra med information om halsduken jag hade på mig, dubbelväv och färgeffekt. Som vanligt och i alla tider, kunskap, idéer och mönster vandrar gränslöst människor emellan.

Broderi hos Båvens Spinnhus

Ännu en gång har jag haft förmånen att ha kurs i yllebroderi hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Idag (2019-10-26) handlade det om applikationer, bottensömmar och fåglar. Det är sannerligen inte svårt att vara ”fröken” med så trevliga, entusiastiska, påhittiga och fantasifulla deltagare.

Bättre ordning

Så här såg det ut. Solven låg i en enda röra.

Någon (inte jag) tyckte att det var alldeles för slarvigt och svårarbetat. Nu har alla solv räknats in i gruppen om 100 stycken och är ordentligt omknutna. Det här är 6 av 28 buntar. Hoppas bara att jag kan behålla den här ordningen när jag flyttar solv till och från vävstolen. (Läs om solv HÄR.)

Bojagi på Östasiatiska Museet

Det här är Eunkyeong Choi, bojagikonstnär från Korea. Igår, 2019-10-19, deltog jag i en intressant workshop på Östasiatiska Museet i Stockholm där Eunkyeong Choi berättade om bojagi, koreansk lappteknik, om traditioner och teknik och om sitt eget arbetssätt. Läs mer om bojagi (alternativ stavning pojagi) HÄR och HÄR.

Här är några exempel på hennes fantastiskt vackra verk.

Hon arbetar utan skiss och oftast utan en exakt plan. Hon börjar med att sy ihop ett par små bitar tunt sidentyg med tunn silketråd och med små, täta stygn. Sedan provar hon sig fram med tygbitar i olika färger, lägger lapp till lapp och försöker hitta en känsla eller ett stämningsläge. Bakom varje färdig bojagi ligger flera månaders arbete.

Vi provade förstås att sy också. Vi sydde foder på förberedda små lappverk. Den här lilla biten som låg i mitt materialpaket är ca 7,5 x 7,5 cm. Det var rofyllt och trevligt att sitta tillsammans med andra ett par timmar och sy små kaststygn med en stygnhastighet på ca 20 cm/timme. En liten samling bitar av sidentyger ingick också i materialpaketet. Så småningom kanske jag har en egen liten bojagi att visa upp.