Utflykt till Åkersberga

Med tåg, pendeltåg, promenad, Roslagsbanan och ännu en promenad tog vi oss häromdagen till Länsmansgården i Åkersberga. Det är härligt att ta sig tid att resa långsamt och låta själva resan vara en del av upplevelsen.

Anledningen till utflykten till Länsmansgården var sommarens stickutställning. Egentligen är det fyra olika utställningar som samsas i två byggnader. I utställningen Lust och färgring deltar tolv inbjudna, aktuella stickande formgivare, konstnärer, konsthantverkare. En innehållsrik och intressant vandringsutställning av Erika Nordvall Falck visar vantar från  Jokkmokk och Jukkasjärvi. Stickat med inspiration från Shetland kan man också se liksom resultatet av en vanttävling med lokal anknytning. Det finns mycket att ta in, att detaljstudera och att inspireras av för den stickintresserade. T o m 2019-08-04 kan utställningarna ses, öppet torsdag – söndag kl 12.00 – 16.00.

Tunika av Katarina Brieditis.

Ivar Asplund har stickat patentstickning.

Vi av Erica Laurell.

Linn Karlsson har stickat motorcyklar.

 

Anna Bauers utställning på 125 kvadrat i Stockholm för ett tag sedan missade jag. Nu fick jag några smakprov.

Helen Pauli Öqvist har stickat tröjan Hortensia formgiven av Astrid Teuting.

Erika Nordvall Falcks samling av vantar från Jokkmokk och Jukkasjärvi är imponerande. Hon har dokumenterat material, tekniker, mönster och stickerskor. Bland alla dessa vantar hade jag kunnat tillbringa många timmar. En av stickerskorna som presenteras är Skájdde-Maria.

Dessutom, cafét på Länsmansgården kan verkligen rekommenderas. Min lunch bestod av två läckra danskinspirerade smörrebröd.

Nu är det gjort

Det tar inte många minuter att göra ett nystan av en fjärdedels tröja. Betydligt längre tid tog det att sticka. Nu ska garnet bli härvor, få ett vattenbad för att räta ut alla vågor, bli nystan igen och sedan, när jag har bestämt hur, ska garnet stickas till en tröja som jag trivs lite bättre med än med den numera upprepade som jag visade HÄR.

Repar upp och börjar om

Nu är det bestämt. Den här påbörjade tröjan, som har legat orörd i flera månader, ska repas upp. Beskrivningen är ur den här boken, som jag skrivit om tidigare, titta HÄR.

Jag var verkligen sugen på att sticka en tröja inspirerad av den danska motsvarigheten till de skånska spedetröjorna. Jag köpte boken och jag köpte garn, valde en mörkgrön färg bland alla kulörer av Rauma lammullsgarn och började sticka. Stickningen kändes bekant och snart kom jag på varför. Men jag mindes också, för sent, att jag helst inte ska följa beskrivningar där mönstret räknas i varv istället för centimeter. Mina stickade varv är nämligen lägre än i de flesta beskrivningar. Följer jag det uppritade mönster blir den här tröjan mycket kortare än tänkt. I det här fallet behöver i stort sett hela beskrivningen göras om för att plagget ska bli bra.

Att stickningen efter en stund kändes bekant beror på att jag för bortåt 20 år sedan började sticka en spedetröja i samma garn och exakt samma färg. Den låg nästan färdig i drygt 10 år innan jag repade upp den och en annan ofärdig långliggare.Titta HÄR.

Då användes det gröna upprepade garnet i en sjalväv tillsammans med en massa restnystan, titta HÄR.

Nu blir det nog en ny stickning av garnet. Ett par nystan ljust turkos garn har inköpts som komplement till det gröna och jag funderar för fullt på hur tröjan ska se ut. Det blir i alla fall inte något nytt försök med en spedetröja, det är en sak som är säker.

Textilspaning i Uppsala

Ett par fina dagar tillbringades i Uppsala med promenader längs ån, upp till slottet, på gator och torg och vi lärde känna stan lite bättre. Jag slank förstås in lite snabbt här och där och såg en del textilier.

På Upplandsmuseet visas i sommar, t o m 2019-09-22, en utställning med stickat från Celia B Dackenbergs fina böcker. Tolkningen av tröjan som bärs av Putte i blåbärsskogen finns i Sagornas Stickbok. I boken Kulturkoftor har författaren en stickbeskrivning till en kofta som bygger på bandymålvakten Sven ”Sleven” Säfwenbergs tröja/kofta, den han bar säsong efter säsong i varenda match. I utställningen finns förstås den nystickade koftan, men även ”Slevens” slitna och lagade originalkofta, nu i Upplandsmuseets samlingar. HÄR har jag skrivit om ”Sleven” och om Celia B Dackenbergs böcker.

På Uppsala konstmuseum såg jag vävnader och broderier av Monia Westin. Utställningen finns att se t o m 2019-08-18.

En dubbelväv, som gav mig lite vävlust, av Susanna Hepp hängde på väggen hos konsthantverkskooperativet Kaleido i Godsmagasinet.I Uppsala Domkyrka finns praktfulla textilier som fyller väggarna i ett par av kapellen. Textilierna kom på plats i mitten av 1970-talet när kyrkan renoverades. Anna-Lisa Odelqvist-Kruse är upphovsperson till textilierna i Fredens Kapell. Läs om konstnären t ex HÄR. Uppgifter om de relativt sett moderna textilierna i domkyrkan är inte så lätta att hitta. När jag googlar hamnar jag t ex på domkyrkans hemsida och hos Upplandsmuseet i digitalt museum. På båda ställena finns bilder på vävnaderna i Fredens Kapell utan att Anna-Lisa Odelqvist-Kruse nämns.

I Minneskoret finns Ann-Marie Forsbergs stora vävnader som skildrar några av de viktigaste händelserna i domkyrkans drygt sjuhundraåriga historia. Här är en liten detalj. Läs mer om konstnären HÄR.

Vem kan åka till Uppsala utan att besöka garnaffären Yllo Tyll? Inte jag i alla fall. Nu studerade jag utbudet av Rauma Finullgarn. Till slut lyckades jag välja en färg som komplement till en misslyckad stickning. Den har legat orörd i flera månader och jag skulle behöva börja om från början. Jag visar en annan dag.

En till sockstickning

Nu testar jag ännu ett sätt att sticka sockor. HÄR är sockorna jag stickade för ett par veckor sedan.

Den här gången börjar jag från tårna. Beskrivningen av Maja Karlsson, Majas Manufaktur, finns i den nya handarbetstidningen Stickat & sånt, men den går också att hämta från Järbo garn, titta HÄR. Min socka skiljer sig en aning från originalet. Jag har mycket tätare stickfasthet, så det är fler maskor. Jag läste lite slarvigt och har missat ett par saker, men det är inget som syns. Rolig stickning är det i alla fall!

Minst en till sockkonstruktion vill jag testa. Då blir det nog ett annat sockgarn också. Med tre affärer som säljer garn här i stan finns det garn från många olika leverantörer att välja mellan.

Vad gör korgen här?

Den här lite säregna korgen hänger på en krok på väggen i den gamla brandstationen, nu museum, på Julita gård. Jag mätte inte korgen, men nu i efterhand säger mitt minne att den är ca 50 cm hög. Hade korgen någon funktion på en brandstation? Eller är den ett museiföremål som bara har råkat hamna på den där kroken?

Tillägg: Jag visade bilden på Instagram och fick svar från Julita gård: Hej! Korgen på bilden är en slangkorg. Vid skogsbrand, dit bilen hade svårt att nå, var korgen ett bra sätt att forsla slangarna på. Vänligen, Julita gård.

Brandstationen användes åren 1936 – 1981 i en byggnad som troligen är från 1700-talet. HÄR finns information. Julita gård ligger i Sörmland, ca 25 km nordväst om Katrineholm, och testamenterades på 1940-talet till Nordiska Museet. Värt ett besök!

Dags för ett litet sommarbroderi?

Visst är vi alla sugna på ett litet behändigt handarbete till sommaren!

Det kom ett önskemål om en materialsats i yllebroderi med kattmotiv. Nu finns det ett begränsat antal materialsatser till dem som vill brodera en katt. Kanske ett porträtt av den egna katten? Eller en fantasikatt? Konturerna har jag hjälpt till med och sedan är det upp till den som håller i nålen att ge katten liv och karaktär.

Materialsatsen innehåller en bit ylletyg 25 x 25 cm, två flätor ullgarn à 30 trådar, lite ”silvertråd” till morrhåren samt nål i lagom storlek. Bottentyget finns i svart och vitt. Katten kan broderas med grått eller orange garn. Priset är 70 kr + porto. Kattbroderiet innehåller lite mindre garn än de ordinarie materialsatserna med blomma eller fågel och kostar därför en tia mindre.

Jag passar också på att plocka ihop material utan upptryckt mönster. Tyg 25 x 25 cm, svart eller vitt, nål och 3 flätor garn med 3 x 10 trådar i varje, totalt 9 kulörer, kostar 50 kr + porto. Jag rensar lite i garnlagret så färgerna på garnet varierar.

HÄR, i butiken på bloggen, finns information om hur du beställer.

Vika papper

Nu vill jag bara vika papper! En ny bok har landat på mitt arbetsbord, The Art of the Fold av Hedi Kyle och Ulla Warchol. I boken ges instruktioner till ett 40-tal olika vikta böcker, fodral, mappar, objekt. En del modeller ser enkla ut, annat verkar väldigt komplicerat. Jag har provat ett par enkla varianter. Mitt papper var lite för tjockt och jag var inte tillräckligt noga. Papper av lämplig kvalitet, noggrannhet och precision är det som behövs. Jag fortsätter!

Karin Larssons textilier i Torshälla

Gör en utflykt till Torshälla i sommar! På Ebelingmuseet visas Karin Larssons (1859 – 1928) konstnärskap i en textilutställning. Broderierna och vävnaderna är inlånade från Sundborn. En del är original av Karins egen hand, andra är kopior. Det är en fin och lagom stor utställning med många detaljer att studera för den textilintresserade. Den som har besökt familjens hem i Sundborn känner igen de flesta textilierna. De finns också avbildade på Carl Larssons akvareller från hemmet. Utställningen pågår t o m 2019-08-19.

I år är det hundra år sedan Carl Larsson, Karins make, avled. Det uppmärksammas med en rad evenemang, de flesta i Dalarna, men även i Torshälla. HÄR finns all information. Anledningen till att textilierna visas just på Ebelingmuseet är att maken hade anknytning till trakten. Faderns släkt ägde en gård i Lövhulta inte långt från Torshälla och där tillbringade Carl mycket tid i sin barndom och ungdom.

På översta bilden syns den kända solroskudden, ett yllebroderi med 1/4 solros i varje hörn.

Kudden där Karin sätter fokus på första världskrigets fasor är också utförd i yllebroderi.

Hennes ofullbordade broderi sitter fortfarande kvar i syramen. Tänk att stygnen som ser så moderna ut syddes för ungefär 100 år sedan!

I draperiet har hon använt en helt egen teknik, en sorts makramé knuten över varptrådarna.

Tillsammans med fru Elin Eriksson komponerade Karin en sundbornsdräkt till traktens kvinnor.  Kjolsäckens applikationer av skinn är sydda på maskin för att visa att det var en modern dräkt.

Det var ju maken Carl som var den stora konstnären och Karin sågs som mor och maka. Hennes kreativitet kom till uttryck i de egensinniga textilierna och flera citat i utställningen ger en bild av hur hon sammanlänkar familjelivet med sitt konstnärskap. (Texten är inte broderad, utan tryckt på tyget.)

Jag plockade fram ett par böcker ur bokhyllan för att läsa på lite om Sundborn och familjen Larsson, Karin Larsson i närbild av Lena Rydin och Nisse Petterson och Karin Larsson och blommorna i Sundborn av Christina Högardh-Ihr.

Yllebroderi i höst

Sommaren har just börjat, men vi är redan igång med planering inför hösten. I samarbete med Båvens Spinnhus blir det två kurser i yllebroderi i höst. Det småskaliga, lokala ullspinneriet ligger vid sjön Båven i Sörmland, i Sparreholm mellan Eskilstuna och Nyköping, titta HÄR.

Första tillfället, den 21 september, är anpassat till nybörjaren eller den som vill återuppliva gamla kunskaper. Det blir ungefär samma innehåll som vid kursen i februari i år, titta HÄR. Vid andra tillfället, den 26 oktober, fördjupar vi oss, men upplägget passar också för den som inte har broderat så mycket tidigare.

Det går bra att anmäla sig redan nu. Kanske är det svårt att boka in saker till hösten innan arbetsscheman och annat är klart. I så fall, maila gärna en intresseanmälan så skickar jag ut en påminnelse när sommaren börjar gå över i höst.

Hoppas vi ses i Sparreholm!

En oemotståndlig klassiker

Drygt tre meter tyg i nyskick fick följa med mig hem från Axelinas Manufaktur på återbruksgallerian ReTuna idag. Jag kunde bara inte stå emot den randiga klassikern Camelot, formgiven 1965 av Inez Svensson (1932 – 2005). Tyget hade lämnats in till gallerians inlämningsdepå för återbruk tillsammans med en stor trave andra fina, äldre tyger, som höll på att sorteras hos Axelina. Tyget syns på bild i Inez Svenssons bok Tryckta tyger från 30-tal till 80-tal. Borås Cotton har tyget i produktion, titta HÄR. Men visst är det roligare att köpa gammalt!

Stickar strumpor

Idag är det andra lördagen i juni, 2019-06-08, och det innebär att det är World Wide Knit in Public Day (titta HÄR), eller Världsstickardagen. Tanken är att samlas och sticka tillsammans på offentlig plats. Kanske cyklar jag ut till Wäsby utanför Torshälla och träffar andra handarbetare, eller också blir det stickning på balkongen. Jag passar i alla fall på att visa min pågående stickning publikt här på bloggen.

Senast jag stickade strumpor, för kanske 30 år sedan, var det enklare än idag. Det fanns bara ett sätt att göra det på. Stickningen började upptill och hälen var den som idag kallas ”klassisk”. Ni vet, när bendelen är klar stickas en lapp fram och tillbaka, lappen avslutas med några varv med vändmaskor, sedan plockas maskor på sidorna av lappen och så vidare. Det där kunde jag göra utan beskrivning en gång i tiden.

Nu finns det massor med olika sätt att sticka sockor och strumpor. Jag valde en variant som börjar på traditionellt sätt uppifrån, men där hälen stickas som på första bilden. Den gröna tråden dras bort, maskorna plockas upp och sedan stickas foten. Jag har sneglat i ett par beskrivningar och anpassat lite efter min masktäthet. Lite tveksam är jag till hälens form, men förhoppningsvis anpassar sig sockan efter foten vid användning. Jag testar nog fler varianter när de här sockorna är klara.

Examensutställning hos Handarbetets Vänner

Jag är glad att jag hann se årets examensutställning på Handarbetets Vänners skola i Stockholm innan den slutade för några dagar sedan. I år var det tolv personer som tog examen från utbildningen Högre textilt hantverk och som vanligt var det en mycket sevärd slututställning. Jag hade extra tur och träffade en av utställarna, Cissi Wiman. Vi har setts tidigare, för något år sedan när skolan hade öppet hus. Sedan dess har vi följt varandra på sociala medier. På utställningen visade Cissi broderier, en sorts dagboksbilder, sydda på maskin mest med svart tråd, kompletterat med lite handsömnad. På golvet på första fotot anas en del av hennes mindre broderier med tepåsar. Den som missade Cissis fina och berörande bilder på HV kan besöka Almgrens Sidenväveri i sommar, 15 juni – 17 augusti 2019. Då ställer hon ut tillsammans med Julia Kåsjö och Jennie Jakobsson från HV samt tre nyutexaminerade studenter från vardera Konstfack och HDK. HÄR finns information.

Julia Kåsjös examensarbete består av dubbelvävar i ull och silke. Det skulle vara spännande att se om hon går vidare i sin tankebana och syr kläder av tygerna.

Jennie Jakobsson har experimenterat fram en alldeles egen spännande kombination av material och teknik. Hon har tovat ull, klippt ut mönsterbitar och fogat ihop med spetssöm. En jacka och en krage fanns att se på utställningen.

Till sist väljer jag att visa en matta vävd av Lina Kac. Hon vill överraska sig själv, säger hon i den fina utställningskatalogen. Hon väver stort och utan skiss. Väven rullas ner på tygbommen, försvinner ur synhåll ett tag och helheten visas först när varpen är slut och väven klipps ner.

 

Distanskurs, being (t)here


Imorgon är det nymåne igen, 3 juni 2019, och då kommer ännu ett avsnitt av den nätbaserade   kursen being (t)here som ges av India Flint i hennes koncept the school of nomad arts. Kursen handlar, i alla fall för mig, om att försöka vara närvarande, att vara här och nu. Jag tar allt i min egen takt och har många kursmoment kvar att utforska. En del sparar jag till senare, annat kanske jag aldrig kommer att göra. Det här har jag gjort i april – maj: plockat växter några minuter hemifrån, vikt böcker av papper, färgat böckerna i buntar, fått tyg och tråd på köpet och bundit ihop de små böckerna till en större bok.

På bloggen går det att följa en del av mina kursprojekt under kategorin Här och nu, titta HÄR. Den som vill se mer kan titta på Instagram, #beingthere2019.

Kvinna – utställning i Nora, del 3

Det här är bara två av alla förkläden ur Agneta Wågmans samling som just nu kan ses i utställning Kvinna på Bryggeriet i Nora. Jag räknade aldrig förklädena som hängde från taket i ett av alla rummen i Bryggeriet, men de var många.

Agnetas utställningsrum med vardagliga föremål ger glimtar av kvinnohistoria under förra seklet. Verktygstavlan med köksredskap, vad användes sakerna till? En del känner jag ju igen, elvispen förstås och tratten och skumsleven. Men grejen med turkos handtag, vad är det? Och saken nedanför? Sprutan tror jag fanns i mitt barndomshem, men vad ska man göra med den?

Det gällde att vara en god husmor. Men många kvinnor hade förstås också ett yrkesliv och Agneta berättar om sin mammas stolthet och glädje över arbetet på NK:s parfymavdelning.

Hur många har kvar Kvinnobulletinen, tidningen som gavs ut av Grupp 8? Agneta har sparat en hel hög, som finns att läsa på utställningen. Jag tog mig inte tid att sitta ner och läsa, vilket jag ångrar. Men jag bläddrade lite snabbt och såg att barnomsorg och abort var viktiga frågor på 1970-talet. Vår nuvarande abortlagstiftning trädde ju i kraft 1975.

HÄR och HÄR finns ytterligare blogginlägg om utställningen Kvinna, som pågår t o m 2019-06-02, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17.

Kvinna – utställning i Nora, del 2

Titta vilken snygg matta! Vad ska man kalla tekniken? Halvrya? Mattan är anonym, utan märkning eller andra uppgifter om vem som är formgivare eller tillverkare. Den finns att se i utställningen Kvinna på Bryggeriet i Nora, där jag var häromdagen. Mattan kommer från Nora Diversehandel. I utställningen visar butiken ett urval av textilier från sitt sortiment av vintage, antikt och bättre begagnat. Textilierna från olika tidsperioder har kvinnor vävt, broderat, sytt, stickat, knypplat osv, förhoppningsvis med glädje men säkert ibland med möda och av tvång.

Några trasmattor finns som exempel på kvinnors skaparlust och strävan att ta till vara och göra fint av rester.

Att pussla och sy ihop tyglappar hör också till det lustfyllda skapandet. Täcket är sytt av ylletyger och ”kviltningen” består av knutar av garn i hörnen där lapparna möts.

Förhoppningsvis har dukarna vävts med glädje.

Broderiet finns på locket till en tygklädd burk avsedd för textilier som knappast används idag, lösa kragar och manschetter.

HÄR  och HÄR finns fler blogginlägg om utställning Kvinna, som pågår t o m 2019-06-02, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17.

Kvinna – utställning i Nora, del 1

 

Häromdagen gjorde jag en utflykt till mina gamla hemtrakter. Jag åkte till Nora för att se utställningen Kvinna på Bryggeriet, ett av mina favoritställen. Knappt 20 utställare tar sig an temat på olika sätt och fyller de fyra våningsplanen i den gamla bryggeribyggnaden med textilier, keramik, filmer, foto, målningar, teckningar, installationer. Resultatet är tankeväckande, ibland roligt, ofta vackert, ger tillfällen till samtal och diskussioner och är absolut värt en utflykt. En utställning om Barbie finns också. Under de 60 år som hon har funnits har hon inte bara sett snygg ut. Hon har hunnit arbeta som astronaut, sjuksköterska, kirurg, flygvärdinna mm och har med stor framgång ägnat sig åt idrott, t ex skidåkning och tennis.

Bilderna från utställningen delar jag upp på flera blogginlägg. Jag visar förstås sånt som jag gillar, men urvalet beror också på om jag lyckats ta någorlunda bra bilder. En del verk är svåra att fotografera till exempel beroende på ljusförhållanden eller på hur de exponeras. Och ibland är mina foton inte värda att visas trots bra förutsättningar.

Översta bilden visar Ingela Aggers skira broderi (beskuret) på nästan genomskinligt tyg. I bakgrunden syns några av hennes målningar.

Anna Linder har gjort installationen ”Utklädningsakt”.

Maria Skärlunds keramik har jag visat ett par gånger tidigare från andra utställningar. Här är de igen, hennes keramiska objekt som handlar om kvinnokroppen och dess flöden.

Lill Kinnegård har återanvänt gamla textilier.

Japansk boro, laga och lappa, har inspirerat Mari-Anne Levin Pölde.

Till sist ett par återbruksverk av Monica Lehn Dominick, som oftast med en humoristisk tvist.

Utställningen pågår t o m 2019-06-02, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17.
HÄR finns information om utställningen och om de konsthantverkare, konstnärer, matställen, butiker och övriga verksamheter som finns på bryggeriområdet.

 

Syr och snörper

Varför slänga och köpa nytt när saker går att laga? Sömmen gick sönder i min ena sköna, rejäla sko och det blev ett stort hål. Istället för att kassera skorna letade jag bland mina lintrådar och valde en tråd som såg ut att vara bra att sy med. Sömnaden skötte maken och skon kommer att hålla ett bra tag till. Men snart är det nog dags att laga den andra skon också.

De små sockorna som jag använder i stället för att vara barfota i sommarskor slits ganska fort framme vid tårna. Då är det bara att plocka fram den gamla spolen med silke i passande färg och snörpa ihop så länge det finns lite tyg kvar att snörpa i.

Tallinn – böcker och broderi

Resan till Tallinn förra veckan (maj 2019) var mest inriktad på att gå omkring och upptäcka staden. Men självklart hann jag titta in i ett par hantverksbutiker också. Framför allt såg jag intressanta saker i Estlands hemslöjds,  Eesti Käsitöö, butiker på gatan Pikk (titta HÄR också) och på gatan Vene, i hörnet mot Katarinagången.

En brodös i arbete fanns i den ena butiken, och fina broderier såg jag i båda butikerna.

I butiken på Vene fanns ett spännandet sortiment av böcker med estländska textilier. Två fick följa med hem. Det kunde ha blivit fler, men det fanns så många och jag kunde inte välja.

Den ena boken som jag köpte innehåller mönster på stickade vantar från ön Kihnu. En äldre kvinna från ön, Rosaali Karjam, har förmedlat nedtecknade mönster till författaren Kärt Summatavet och berättat om sina minnen av vem som stickade de olika varianterna och när de stickades.

Den andra boken är snarare ett litet häfte och innehåller närbilder av fåglar, både broderade och stickade, från ön Muhu. Det är kul att se i detalj hur stygnen är lagda och hur både maskstygn och korsstygn har använts i de stickade mönstren.

Grannlåt från Muhu

Vilka härligt inspirerande textilier jag såg i Tallinn förra veckan! Hos Estlands hemslöjds, Eesti Käsitöö, butik på gatan Pikk i gamla staden visas en utställning med framför allt förkläden från ön Muhu. På Muhu hålls dräktskicket vid liv genom en blandning av tradition och nya, personliga idéer. Jag visar ett litet urval av förkläden. De broderade bårderna samsas med virkade spetsar, band, knappar, pärlor och paljetter, guld och krusiduller. Inte bara förklädesbårderna strålar. Till dräkten hör en liten broderad hatt, en blus med broderier, ett vackert bälte, de karaktäristiska stickade strumporna och de broderade skorna. Titta och njut!

Utställningen pågår t o m 2019-05-27.

Hittade en härva

Trots att jag gick igenom mina lager och rensade rejält när vi flyttade för ett par år sedan dyker det ändå upp överraskningar i gömmorna ibland. Nu hittade jag en ullgarnshärva, växtfärgad med omknytningar. Jag försöker minnas när och hur den här ikatfärgningen gjordes och kommer fram till att garnet är färgat med björklöv och att färgningen troligen skedde på sommaren  år 2001. Garnet är ett kamgarn som jag tyckte om att väva av, men som tyvärr inte finns längre, Nokam 12/2. Omknytningarna är gjorda med s k moppgarn, hårt lindat i flera varv. Vad ska hända med garnet? Jag behåller nog härvan så här, delvis uppknuten, som ett exempel att visa när jag har färgningskurs. Men det är också möjligt att garnet så småningom hamnar som en effekt i ikat i en lämplig väv.

Färgning i Katrineholm

Spännande paket innehållande papper, tyger, växter och skrot öppnades efter att ha kokat i färgbaden igår. En aning oroligt kändes det att boka in en workshop med växtfärgning så tidigt på året, den 4 maj.  Men den varma våren har ju satt fart på växtligheten (även om det var isande kallt just igår) och det finns redan gott om växter att plocka. De ivriga, intresserade och engagerade deltagarna gav mig en stor påfyllning med lust och energi. Lite annat ska göras den närmsta veckan, men sen ska jag sätta fart på mina grytor här hemma.

Ett stort tack till Konststudieklubben, som bjöd in mig till Katrineholm!

 

Förberedelser

Idag plockar jag ihop kursmaterial och packar bilen. Imorgon (2019-05-04) åker jag till Katrineholm och har workshop, Färga papper och tyg med växter och skrot. Plattor, grytor, hinkar och en massa annat ska med. Jag måste tänka till ordentligt så att jag inte glömmer något. Workshopen är fulltecknad, men det är möjligt att det blir fler tillfällen. I så fall kommer information här på bloggen, på Facebook och på Instagram.

Mina senaste fynd som sakletare hamnar bland alla övriga rostiga saker och ger effekt i färgbaden. Det mesta har jag hittat på gatan, t ex de tunna pinnarna som har lossnat från sopmaskinerna.

De använda, torkade tepåsarna ska förstås med.

Vi ska ju färga både papper och tyg och jag har skurit till akvarellpapper i en storlek som passar att stoppa ner i grytorna.

Silkegarnerna är perfekta att binda runt paket som ska färgas. Garnet färgas ”på köpet” och blir fint att använda till broderi.

Tusen

HUFVUD HAND HJÄRTA – texten finns att läsa högt uppe väggen ovanför en dörr hos trevliga Torshälla Antikvariat. Ett tag var det meningen att de tre orden, viktiga att ha med i en kreativ process, skulle få bli ett ”hej då” till er som läser bloggen. För ett år sedan, när jag hade gjort ca 900 blogginlägg, tänkte jag nämligen att jag skulle göra tusen inlägg och sedan låta bloggen vila.  Det här är mitt tusende inlägg. Men jag fortsätter ett tag till och hoppas på att ni läsare hänger med.

Det går att prenumerera på inläggen via e-post. På en större skärm finns en ruta till höger att klicka på. På telefonen kan man behöva scrolla ner till slutet. Följ mig gärna på Instagram också, @textilainslag.

Stygn efter stygn

I det ovanligt varma vädret har jag suttit på balkongen och lagt stygn efter stygn på mitt långsamma broderi. En liten fortsättning ner mot vänster på åttabladsstjärnorna blir det nog. Trädet ska få växa ut och bli lite kraftigare upptill. Och så behövs det kanske något i det stora tomma utrymmet i mitten. Eventuellt blir det fler stygn i bårderna runt omkring också. Det är meditativt och skönt att sy där utan att behöva tänka så mycket.

HÄR går det att följa broderiet, i kategorin Korsstygn 2018-19.

Värdefullt skräp

Johanna Törnqvist driver sedan flera år projektet Precious Trash (ungefär = värdefullt skräp) där hon använder sopor och skräp för att göra nya överraskande saker. Hennes klänning sydd av chipspåsar har uppmärksammats på utställningar och i media och hennes smycken av tomma medicinförpackningar ingår i Nationalmuseums samlingar. Se mer HÄR.

Under påskaftonens konstrunda i Torshälla visades ett par av hennes plagg i en miniutställning på Ebelingmuseet. Den bruna klänningen är flätad och sydd av  en persons årskonsumtion av nylonstrumpbyxor. En annan person har förbrukat ca 20 T-shirts under tre år och av dem har Johanna virkat en klänning. (Klicka upp bilden i större format, så syns Fredrik Sederholms foton i bakgrunden lite bättre.)

På lördag 2019-04-27 ger Johanna Törnqvist en föreläsning på ReTuna Återbruksgalleria i Eskilstuna. Då är det Hållbarhetsfestival på temat hållbart mode i gallerian med workshops, modevisningar, föreläsningar, panelsamtal mm, titta HÄR.

Slitet och förgyllt

Mats Hermansson målar sina ikoninspirerade bilder på slitna presenningar. Men han betonar att han inte är ikonmålare: ”Jag målar inte ikoner. Det känns angeläget att säga det tydligt. Jag är på tok för otrogen och experimentell i mitt målande för att platsa i ikonmålarnas skara.”

De precisa, gyllene bilderna kontrasterar på ett intressant sätt mot det grova, slitna tyget. Det gillar jag. Hans bilder har jag sett ett par gånger tidigare och igår såg jag dem igen i kyrkan i Torshälla i samband med Torshälla konstrunda. Bilderna hänger kvar i kyrkan t o m imorgon, 2019-04-22.

 

Hållbart

En del saker hänger med länge, till exempel den här mattan. Den var det första jag vävde på egen hand efter vävutbildningen, på min första vävstol. Vävstolen köpte jag begagnad på annons. Den var hemsnickrad, sned och vind och blev utbytt mot en Öxabäck efter några år. Mattan följde med i flytten från Eskilstuna i mitten av 1970-talet och är, liksom vi, tillbaka igen i stan sedan ett par år.

Det sägs ju att det inte är lämpligt att blanda bomulls- och syntettrasor i en mattväv och det visste jag förstås när mattan vävdes. Men jag ville ha en röd matta, bröt mot regeln och klippte trasor av alla röda tygrester och av alla avlagda röda kläder jag fick tag på. Bland annat känner jag igen arbetsrockar i nylon från sommarjobb i kassan i en livsmedelsaffär, ett par mörkröda långbyxor i crimplene, bomullstyg från en orangeröd skjorta och från en rödrandig klänning. Syntettygerna har behållit färgen bra, medan bomullstygerna har tappat en del färg och är nu mer orange än röda. (Och nu när jag kryper på golvet och inspekterar mattan ser jag att det nog är dags att lägga den i tvättmaskinen.)

Mattan ligger i hallen. Den röda byrån till vänster har också hängt med ett tag. Den fick jag någon gång på 1960-talet. Till höger syns min hopfällda varpa. Den har stått där och vilat sedan i höstas. Det börjar kännas som om det är dags att sätta fart på den igen.

 

Det behövs bara några pinnar

Det behövs bara några pinnar som redskap för att tillverka de här textilierna. Och, förstås, kunskap och erfarenhet.

Hos Just Africa, titta HÄR, i Stockholm visas t o m 2019-04-24 en liten utställning med textilier och en ”vävstol” från Sierra Leone. Vävaren Hector Bob Lahai, från Sierra Leone och bosatt i Sverige, har satt upp sin vävstol och visar hur det går till att väva Country Cloth. Den som väver sitter vid sidan om varpen. Tramporna hänger ut till höger på bilderna, fästa vid skaften. Traditionerna och kunskaperna kring framställningen av textilierna har förmedlats från generation till generation. Kunskapsöverföringen bröts delvis i samband med inbördeskrig i landet på 1990-talet, men traditionen håller på att återerövras. Vanligen är det kvinnorna som odlar bomullen och spinner garnet och främst männen som väver.

HÄR är ett annat exempel på en enkel vävanordning med ursprung i Senegal, Marcia Harvey Isaksson väver på Etnografiska Museet i Stockholm.

Vävbredden är ca 25 – 30 centimeter och längderna sys ihop till större stycken. Mönster och färger varierar och bestäms av vem som ska ha vävnaden, vad den ska användas till mm.

Färgat med avfall

För den som är intresserad av växtfärgning och råkar befinna sig i Stockholm de närmsta dagarna kan ett besök hos Fiberspace på Katarina Bangata rekommenderas. Där visar Sanna Bodén och Emma Dahlqvist sitt samarbete RÅW Projects. Produktutveckling och naturlig färgning integreras när de undersöker möjligheterna att använda avfall från lokala restauranger och butiker till att färga textilier. Avfallet blir en resurs istället för sopor. Många fina färgningsprover finns att betrakta och hela plagg färgade med bl a lökskal och rosor. Förhoppningsvis stannar inte detta vid ett projekt. Det skulle vara intressant om det leder vidare, kanske till en lokal, småskalig hantverksproduktion.

Utställningen kan ses t o m 2019-04-13. HÄR finns Fiberspace.

Rött och grönt

Rött och grönt ullgarn till broderi var nästan slut i min butik på bloggen. Men nu har jag färgat. Fyra röda och fyra gröna nyanser blev det.  Ni som har beställt garn behöver inte vänta så länge till. Jag postar breven idag.

HÄR finns butiken.

Här och nu

För några år sedan gick jag två kurser i Skottland med India Flint från Australien som lärare. Första kursen handlade om att färga tyg med växter, titta HÄR, och resten av veckan färgade vi framförallt papper, titta HÄR. Nu går jag på kurs för India Flint igen, men den här gången stannar jag hemma. Kursen, som heter being (t)here och ingår i hennes koncept the school of nomad arts, är nämligen nätbaserad. En gång i månaden, vid nymåne, läggs nya uppgifter ut på en kurssida. Första tillfället var i mars och om ett par dagar är månen ny igen och vi får ta del av mer. Deltagarna är spridda över hela världen. Vi kommunicerar och visar vad vi gör på kurssidan och på sociala medier. På Instagram finns en del att se för alla, #beingthere2019. Här på bloggen går det att följa en del av mina kursprojekt under kategorin Här och nu, titta HÄR.

Det hela handlar om att vara närvarande, att vara här och nu. En av uppgifterna i mars, eller snarare ett av förslagen, var att samla växter på marken och färga en ”bundle”, ett paket. I mars finns inte mycket växter att hitta här uppe i norr, men jag gick en promenad för ett par veckor sedan och plockade det jag fann. Den rostiga kedjan var ett bra fynd! Växter och kedja lindade jag in i en remsa från ett slitet gammalt lakan, knöt ihop och kokade i en timme. Jag försöker låtsas att jag aldrig gjort detta tidigare. Annars, tänker jag, är det nog lätt att falla in i gamla vanor och bara göra repriser av sånt som jag gjort tidigare.

 

Framsida, insida, baksida

Det är minsann inte varje dag det ges möjlighet att detaljstudera en sådan här sak, ett skånskt yllebroderi, som inte befinner sig innanför en glasmonter. Eva Berg hade med sig den slitna kudden till workshopen i yllebroderi på Hemslöjdskryssningen häromdagen (titta HÄR). Kudden, eller jynnet på skånska, ägs av Hemslöjden i Skåne och är märkt 1826 och AAD (som t ex kan tydas Anna Anders Dotter). Både framsida, insida och baksida fick vi se på nära håll. Vi kunde också se rester av tygtofsar i kuddens hörn och fick möjlighet att titta nära på stygnen.

På kuddens insida, broderiets baksida, går trådarna kors och tvärs. Garnet som har legat dolt för ljus och slitage är både färgstarkare och tjockare än på framsidan. Alla garner är förstås växtfärgade, de syntetiska färgerna kom senare på 1800-talet.

Kuddens baksida består av ett handvävt tyg i inslagsrips, också kallat tvist. Kanske är det en äldre textil som fått ny användning.

I hörntofsarna anas bl a tryckta kattuner, köpetyger i bomull.

Här är några detaljbilder på broderierna.

 

Ett dygn till sjöss

Jag har varit på en resa. Geografiskt kom jag ingenstans, bara tillbaka till utgångspunkten, Stadsgårdskajen i Stockholm. Men en liten inre resa blev det nog. Cirka 170 deltagare var vi, på Hemslöjdskryssningen på Östersjön med trevlig stämning och bra innehåll. Det bjöds på ett intressant samtal om broderi (Erika Åberg och Frida Arnqvist Engström med podden Görbart ledde samtalet med brodöserna Carina Olsson, Eva Berg och Karin Derland), det fanns gott om tid att umgås mellan programpunkterna och middagen var alldeles underbart välsmakande.

Två workshops ingick. Alla, halva gruppen åt gången, deltog i skånsk yllebroderi under ledning av mycket kunniga Eva Berg från Hemslöjden i Skåne. Det var intressant och roligt att prova annat garn, annat tyg och ett par andra stygn än dem jag vanligen använder till yllebroderi.

Min andra workshop var Färglära i teori & praktik med Tant Kofta, Lotta Blom. Hon började med att tömma en stor kasse med garntrassel på bordet, en enda röra av färger.

Snabbt hjälptes vi åt att sortera upp trasslet i olika kulörer. Emellanåt vilade vi ögonen genom att titta ut på havet och upptäckte att det som först såg ut som bara grått innehöll oräkneliga nyanser.

Snart var garnet även sorterat efter ljushet. Tillsammans hade vi förvandlat det tråkiga, intetsägande trasslet och gjort det överskådligt och strukturerat. Lotta gav oss värdefulla tips om hur hon tänker när hon väljer färger till olika textila projekt. Och vi deltagare plockade ihop och visade några färgkombinationer som vi gillar eller har någon sorts relation till. Färg är alltid spännande!

 

En kort promenad

Jag tar en kort promenad och hamnar i det lilla galleriet hos Eskilstuna Folkhögskola. Ibland visas utställningar av inbjudna konstnärer och ibland redovisas projekt från olika kurser på skolan. Just nu visar deltagarna i den ettåriga utbildningen Recycle design – Återbruk resultatet av ett projekt som integrerat formgivning, textiltryck (på återbrukat tyg förstås), sömnad och foto. Fint och inspirerande.

Bilderna uppifrån och ner: Saini Roesner, Viola Larsson, Felicia Erikson.

Blir det här bra?

Blir det här verkligen bra? Bården längst ner är jag inte så nöjd med. Kanske borde jag ha gjort på ett annat sätt. Men nu är det här valet gjort och då är det bara för mig att med glatt humör fortsätta med mitt långsamma broderi. HÄR går det att följa stygnen.

Bården har jag lånat från boken Jakob Kulles Svenska Mönster för Konstväfnader och Broderier. Originalet kom 1892, min bok är ett faksimiltryck från 2008.

Papperskonst på Östasiatiska Museet

Det här blir tredje gången jag skriver om en utställning av Woo-Bock Lee, ett tecken på att jag verkligen gillar hennes konst. Återanvänt mullbärspapper från sydkoreanska skolböcker, flera hundra år gamla, är hennes intressanta material. Av pappersbitar limmar hon abstrakta bilder och små skulpturer. Pappret tvinnas också till snoddar som hon flätar in i metallnät eller bygger ihop till stora former. HÄR finns ett inlägg om en utställning i Torshälla med en länk till ett annat inlägg från Örebro.

Nu visas hennes verk i utställningen Med respekt på Östasiatiska Museet på Skeppsholmen i Stockholm, en del i museets tema Paper Stories, från världens äldsta papper till samtidskonst. I utställningen rullar en film där hon berättar om sitt arbete. Den som vill träffa konstnären och prova hennes tekniker har möjlighet att delta i ett par workshops på museet, den 26 mars och den 6 april. Titta HÄR. Utställningen pågår t o m 2019-04-28. Gör ett besök om du råkar vara i närheten!

 

Repmöte

Idag blir det repmöte! Dagens tema är snoddar, snören och band när Eskilstuna Folkhögskolas distanskurs i textilt återbruk träffas i skolans lokaler på återbruksgallerian ReTuna. Jag har plockat fram böcker, slynggafflar, påtdockor och papp att göra brickor till japanska snoddar av. En repmaskin finns det också. Och så går det förstås att göra fina snoddar med bara händerna som redskap. Garn av diverse slag finns och mattrasor. Och det går säkert att leta fram andra intressanta material att testa i skolans materiallager.

HÄR är information om kurserna på Eskilstuna Folkhögskola.
HÄR är ReTuna.

Inspiration och idéer

Tre nya häften från Hemslöjdens Förlag kom i brevlådan häromdagen. Ämnena ligger helt rätt i tiden, att färga med reservage och att ge våra kläder längre liv.

Katarina Evans och Katarina Brieditis visar i sina två häften en mängd praktiska, finurliga och roliga sätt att lappa och stoppa kläder som har gått sönder. Speciellt inspirerad blir jag av hur de på ett fantasifullt sätt använder broderi till att snygga till slitna och trasiga kläder.

Att Eva Davidsson är suverän på att använda sig av shibori har jag sett tidigare i utställningar. Bilden nedan är inte från boken, utan hennes bidrag till en utställning på Almgrens Sidenväveri 2013. I häftet har hon samlat olika enkla sätt att göra reservage framförallt med stygn på tyg, men hon beskriver även kortfattat flamfärgning av garn, ikat. Kanske borde jag sortera lite idéer som finns i huvudet, färga ikat och få upp en sjalväv i vävstolen.

 

 

Hej!

Hej! Här är jag. För en gångs skull ser jag inte så sur ut på bild, ett leende anas. Per Karlsson har tagit fotot till en intervju i Solvögat, vävföreningen Riksvävarnas  medlemstidning. HÄR finns information om föreningen.

Lappade byxor

Mina sköna, mjuka hemmabyxor behövde fixas lite. På vänster knä var det nästan hål och lagningen som gjordes för några år sedan på höger lår (titta HÄR) var på väg att gå sönder.

Ärmen från en kasserad herrskjorta fick bli lappar. Stygn med inspiration från sashiko binder ihop lappar och byxben. Nu duger byxorna ett bra tag till.

 

Lite konstigt känns det

Lite konstigt känns det och lite tomt, att inte delta i en av årets viktiga händelser, Fårfesten i Kil. Först var jag där några gånger som besökare och de senaste fyra åren har jag deltagit som utställare. I år har jag inte anmält mig. Jag tänker ju emellanåt att jag ska vara pensionär.

Men lite arbete blir det i alla fall. Färggrytan stod på spisen häromdagen och i lagret av broderigarner hamnar fyra nyanser av blått. Någon kanske har planerat att fylla på sitt eget lager med lite härligt, handfärgat ullgarn till broderi på Fårfesten. Det finns förstås annat garn att köpa i Kil, men nu har jag ett erbjudande i min lilla butik på bloggen. I vanliga fall kostar 12 flätor ullgarn 100 kr. T o m 2019-03-31 lägger jag till 3 extra flätor, alltså 15 flätor för 100 kr. Titta HÄR i butiken.

HÄR finns programmet för årets Fårfest i Kil, 1 – 3 mars 2019. Ha så trevligt, ni som åker dit!

Textilvisning på Nationalmuseum

Nu har jag också varit på nyrenoverade Nationalmuseum i Stockholm. Igår (2019-02-22) arrangerade föreningen Svenska Vävakademin en visning av textilier på museet, öppen även för oss som inte är medlemmar. Föreningens nästa evenemang äger rum på Konstfack 2019-04-03, ett seminarium om textil i offentlig miljö. HÄR finns information.

Träffen började med att formgivaren och handvävaren Åsa Pärsson berättade om sitt intressanta uppdrag att i samarbete med danska textilföretaget Kvadrat ta fram tyger, enfärgade, randiga och rutiga mest i gråa toner, till stolar i museets restaurang. ”Sittsidan” av de nätta fåtöljerna har maskinvävt ylletyg och till utsidan har Åsa vävt för hand. Det var så mycket folk i restaurangen (inte bara i restaurangen, det var drygt 20 minuters väntan i kö utanför innan jag kom in i huset) att jag avstod från att försöka fota stolarna, men HÄR har Kurbits skrivit om inredningen i restaurangen.

Förste intendent Cilla Robach guidade oss sedan bland museets textilier. Första bilden visar en liten detalj av en flamländsk vävd tapet från ca 1500 – 1530. HÄR finns mer information i museets databas.

Märta Måås Fjetterströms väv Enhörningen i skogen är från 1915. Titta HÄR.

Cilla Robach berättar om Annika Ekdahls stora väv Road Movie (verdure) visiting mom från 2010. Titta HÄR.

Jag kommer tillbaka en annan dag och traskar runt på egen hand.

Lapptäcke hos en vän

Rutiga, blommiga och prickiga tygrester i många färger har kombinerats på ett skickligt men samtidigt lite rörigt sätt till ett täcke i traditionellt blockhusmönster. Mörka, enfärgade remsor binder ihop kompositionen till en harmonisk enhet. På baksidan syns stickningen, de handsydda stygnen som sammanfogar framsida, stoppning och foder. Det charmiga täcket såg jag hos en vän, som ropat in det på auktion.

 

Broderikurs

Det är så kul att ha kurs! Femton deltagare från när och fjärran fick samma uppgift igår, 2019-02-16, på kursen i yllebroderi hos Båvens Spinnhus. Resultatet blev femton helt olika, mer eller mindre färdiga blommor (broderi tar tid!), alla med intressanta detaljer att studera.

Flera av deltagarna önskade en fortsättning i höst, och det blir det också med all säkerhet.

Broderad ylleduk

Idag förbereder jag inför morgondagens kurs i yllebroderi hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Bland mycket annat packar jag ner en duk som jag köpte hos Axelinas Manufaktur & Diverse på ReTuna Återbruksgalleria här i Eskilstuna för ett tag sedan. Duken är kvadratisk, 140 x 140 cm, och är sydd av ett rödbrunt tuskaftat lätt valkat ylletyg. En bård i stjälkstygn löper runt duken och det finns broderade blommor och blad. En del stygn skulle jag nog ha valt att lägga på lite annat sätt. Det kan vi titta på imorgon, vi som träffas i Sparreholm. Garnet är ett par olika sorters ullgarn och lite konstsilke. Jag skulle gissa att duken är från 1930-talet eller däromkring.

Kursen i morgon, 2019-02-16, är fulltecknad. Det är mycket möjligt att det blir ett nytt tillfälle till yllebroderi i höst. Mejla gärna och berätta om du är intresserad, så skickar vi information när planeringen kommit lite längre, elisabet.textilainslag(at)telia.com.

Berättande stygn

Här är Tunatapeten. Initiativet kom från två kvinnor i Stora Tuna i Dalarna med Dalarnas Hemslöjdsförbund som medaktör. Projektet spreds till kvinnor från Eskilstuna och orter runt omkring. Alla fick varsin likadan tygbit och några regler att hålla sig till. Sedan var det fritt fram att berätta med stygn. Resultatet blev 72 hopsydda broderade bilder där kvinnorna berättar om sig själva, om barndomsminnen, om livet just nu och om framtidsdrömmar. Det finns också ett häfte där de flesta medverkande i ord uttrycker tankar kring sitt broderi, fin läsning som komplement till bilderna.

Tunatapeten fanns att beskåda under konventet Folk och Kultur i Eskilstuna förra veckan, den 6 – 9 februari 2019. Ingen turnéplan finns med den kommer att visas på biblioteket i Borlänge i sommar. Håll utkik, förhoppningsvis bjuds fler tillfällen att ta del av kvinnornas liv och tankar, formulerade med stygn.

Här är några slumpmässigt valda smakprov. Brodöserna är, uppifrån och ner, Monika Karlsson, Gudrun Svahn och Anette Beiron.

Exklusiv kypert

Jag fick syn på en kypert och kunde konstatera att bindningen skulle kräva sex skaft i en vävstol. Men den här kyperten är inte vävd, utan flätad av bark till en stolsits. När ögonen var färdiga med att räkna skaft kunde fokus flyttas och jag såg hela den eleganta stolen, en ”ladderback chair”, tillverkad av Mats Herminge. Träslaget är valnöt och sitsen är flätad av exklusiv hickorybark. Formgivaren heter Brian Boggs och Mats gjorde stolen på kurs hos chairmaker Jeff Lefkowitz i hans studio i Virginia. HÄR finns information för den som vill åka iväg och göra en egen stol. Mats har fotograferat sin vackra stol och vänligen lånat ut bilden till mig.