Restgarner i vävstolen

Pågående projekt borde avslutas innan nya påbörjas, men vävlusten kom över mig. Halsdukar av restgarner blir det. En del av garnerna ur lagret har jag plockat fram på arbetsbordet, men det finns mycket mer. Jag väger och räknar och försöker kombinera färger och kvalitéer till varp och inslag.

Till första varpen, en kort till två halsdukar, tar jag ullgarn i neutrala färger. Till inslag blir det garn som jag växtfärgade runt 1980. Någon enstaka färg finns det ett helt hekto av, men mest är det smånystan.

Nästa varp blir nog färggrannare.

.

.

Djur, odjur och kaniner

I början av pandemin drog hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland igång broderiprojektet Djur och odjur, ett sätt att göra något tillsammans trots att vi inte kunde träffas. De säger att de hade hoppats på 100 deltagare, men att de varit nöjda med 10. Intresset översteg vida deras förväntningar. Cirka 600 personer skickade in broderier, som sedan blev till en utställning. Djuren och odjuren har turnerat i Sverige i drygt ett år och nu har turen kommit till Sörmlands Museum i Nyköping. Jag gjorde ett kort besök mellan ett par bussar i lördags, 2021-11-27, utställningens första dag. Utställningen finns kvar i Nyköping t o m 2022-01-09.

Det är överväldigande att studera alla de broderade varelserna. Så mycket fantasi och skicklighet! Jag hade behövt lite mer tid. På utställningens första dag fanns också möjlighet att prova på att sy lite för den som ville. Fler tillfällen kommer i januari, se länk längre ner.

.

.

Mitt eget bidrag har jag visat tidigare, titta HÄR.

Att det finns kaniner här och där inne på Sörmlands Museum har jag noterat tidigare, men har inte vetat varför. Nu vet jag. Jag kopierar en text från museets hemsida:

Natten till den 20 februari 2010 inträffade en katastrof i Nyköping. Över 1 600 kaniner fanns i en tennishall för en efterlängtad rikstävling i kaninutställning. Utställare från hela landet hade samlats i Nyköping och deras kaniner övernattade i tennishallen när tyngden av nysnön som fallit fick taket och ena väggen att rasa in. Ingen människa kom till skada, men många kaniner dog i rasmassorna. Andra överlevde och fångades in. Men en hel del kaniner kunde aldrig återfinnas. Efter raset har det blivit fler vildkaniner i Nyköping. En teori är att olyckan vintern 2010 kan ha bidragit.

Den här förskräckliga händelsen är utgångspunkt för en klurig broderiutmaning i samband med utställningen Djur och odjur, läs mer HÄR.

.

.

.

.

Diamant och oktaeder

Diamant är namnet på den här figuren, som jag har byggt efter beskrivning i Eija Koskis bok Himmeli. Boken har jag skrivit om tidigare, titta HÄR. Materialet är plastsugrör, inköpta för minst 10 år sedan, ur mitt förråd av pysselsaker. Ja, jag vet att sugrör är ett av de engångsföremål av plast som förbjuds vid årsskiftet. Men materialet finns här och jag tänker att jag använder sugrören och låter mina himmeli hänga i fönstren i många år innan de så småningom hamnar bland plastsoporna. HÄR är ett tidigare plastbygge.

Åtta oktaedrar ska det bli av de nittiosex tillklippta bitarna i skålen.

Så här blev min himmeli. De blå bollarna är rester från bollfransen som jag använde i en väv tidigare i höstas, titta HÄR.

Syträff med hemslöjdsföreningen

Häromdagen var jag på en träff för medlemmar i Hemslöjdsföreningen Sörmland. Dagens tema var att sy om begagnade herrskjortor till något annat och användbart. Först gällde det att välja bland alla skjortor som föreningens ordförande Eva Svensson plockat fram.

Och sedan gällde det att försöka tänka ut vad skjortan/skjortorna kunde omvandlas till.

Det roligaste på sådana här träffar är nog att se vad de andra gör och att ta del av alla tankar, funderingar, idéer och knep. Innan jag ens hade valt material hade någon annan kommit halvvägs med att pussla ihop tre skjortor till en klänning. Till slut valde jag skjortan på bilden, helt felfri, av hög kvalitet och lite diskret rutig i vitt, beige och gråblått.

Det blev inga omvälvande förändringar. Nederkanten klipptes rak. Kragen sprättades bort. Kragståndet fick vara kvar och jag satte dit en grön snedremsa. Ungefär så långt kom jag på träffen och sedan fortsatte jag hemma.

Vidden i livet var bra, men ärmarna var alldeles för långa. Drygt 10 centimeter togs bort. Det blev en skarv med en snedremsa och ett veck.

Knapparna byttes från vit pärlemor (knapparna använder jag till något annat) till svart. De fina etiketterna flyttades till skjortans utsida.

Så här blev det. Jag är nöjd och skjortan kommer att användas.

Vi höll till i Eskilstuna Folkhögskolas lokaler på ReTuna återbruksgalleria och skjortorna var inlämnade där. Vi fick ett snabbt besök bakom kulisserna, på platsen där allmänheten lämnar in sina begagnade varor, i det stora utrymme där produkterna sorteras till gallerians butiker samt i butikernas överfulla lager av i de flesta fall helt felfria saker. Trots att jag varit där flera gånger tidigare är det lika chockartat varje gång att se vårt extrema överflöd av saker på det här komprimerade sättet. Om du får möjlighet, gå en guidad tur. Det sätter igång många tankar, kanske inte helt bekväma. HÄR är en länk till ReTuna.

Sysugen

Biblioteket (i nästa kvarter) är ett av mina favoritställen. När jag vet vad jag vill ha så beställer jag böckerna på nätet och vanligtvis plockar bibliotekspersonalen fram böckerna inom ett par dagar. Men roligast är att gå runt lite på måfå och titta här och där i hyllorna. Så gick det till när jag hittade den här boken, Stylish Dress Book av Yoshiko Tsukiori. Mönster finns till många fina klänningar, tunikor och blusar. Jag har fastnat för en skjortklänning.

En rulle mönsterpapper fanns i ett skåp. Några tyger som skulle kunna passa har jag också tagit fram. Det blir nog det grårandiga, köpt second hand hos Axelinas Manufaktur på ReTuna återbruksgalleria.

Tygpåsar

I våras satte jag igång att sy påsar av gamla handvävda tygrester från hemslöjden i Örebro. Det blev ett långt uppehåll under sommaren, men nu är jag igång och syr fler. Jag sneglar lite på gamla japanska påsar, men anpassar påsarna efter storlek och utseende på de tygbitar som finns. HÄR finns tidigare blogginlägg om påsarna.

Det roligaste, och det som tar mest tid, är att plocka med alla tygbitar och tänka ut hur färger och mönster kan kombineras på bästa sätt. Svårare och svårare blir det när de bitar som finns kvar blir allt mindre. Dessutom blir det allt knepigare att pussla ihop tygerna till något snyggt när de finaste har gått åt. Men det är kul!

.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är pase-5-sv-v.jpg

.

.

Till foder återbrukar jag t ex gamla herrskjortor eller tar tyger som har legat oanvända i mina skåp i decennier. Snoddar och band finns också i mina förråd och finns det ingen snodd som passar så tar jag fram slynggaffeln.

Flätor

Fylliga och fina blir flätorna, stickade med garn spunnet av ull från Svärdsjöfår. Garn och stickbeskrivning finns i det femte paketet i Ullen vi ärvde, projektet som drivs av Tant Kofta och Båvens Spinnhus. En mössa ska det bli, en utveckling av mössorna som finns i Tant Koftas häfte Mössor ”Hit och Dit”, som också låg med i paketet.

HÄR finns mina tidigare blogginlägg om Ullen vi ärvde. I den här omgången har fem fårraser presenterats, Klövsjö, Tabackstorp, Värmland, Helsinge och Svärdsjö. Fyra av garnerna är tvåtrådiga och ett garn, Värmland, är entrådigt. Mitt Helsingegarn ligger fortfarande kvar på härva. Jag har inte riktigt bestämt vad det ska bli. Beskrivningarna har varit av olika sort, flerfärgsstickning, spetsstickning, hålmönster, slätstickning, rätstickning, flätstickning, rundstickning, fram-och-tillbakastickning, sticka-och-valka.

I nästa omgång av projektet presenteras ytterligare fem av våra svenska allmogefår.

En mycket äldre fläta, i ett hårt material, såg jag häromdagen. I ytterväggen på Hammarby kyrka, strax utanför Eskilstuna, finns flera fragment av stenhuggeriarbeten inmurade. Jag hittar inga uppgifter om ifall bitarna murades in på 1100-talet, när de äldsta delarna av den lilla kyrkan byggdes, eller om det är ett senare tillägg.

Yllebroderi

Det ska bli så kul att ha kurs igen efter ett långt uppehåll. Tre träffar med yllebroderi blir det en bit in på nästa år, 2022, hos Studieförbundet Vuxenskolan (titta HÄR) i Eskilstuna. Vi kanske ses?

För den som vill brodera redan nu finns det ullgarn i min butik på bloggen, titta HÄR. Grytorna har stått på spisen ett par dagar och jag har fyllt på lagret med fler kulörer.

Redo för prat och workshop

Har jag skurit rätt och räknat rätt på materialet till workshopen? Har jag tänkt igenom allt som behövs till pratet om vävning och annat textilt? Är jag redo?

Idag ska jag vara gäst på en träff för medlemmar i vävstugor och förhoppningsvis kunna inspirera till fortsatta glada stunder i vävstolarna. Snart packar jag bilen och åker iväg en bit utanför stan.

Före – efter

I lägenhetens största rum, ”vardagsrum” enligt ritningen, står vävstolen, arbetsbord, bokhyllor med textillitteratur, skåp med diverse material. Det näst största rummet, ”sovrum” enligt ritningen, är vårt vardagsrum. Och i det minsta rummet sover vi. Det lilla rummet fungerar bra, men mitt sängbord, en pall, har varit ett provisorium i snart 5 år.

För ett par dagar sedan blev det äntligen en ändring. På IKEA Second hand på ReTuna återbruksgalleria här i Eskilstuna hittade vi en begagnad Billy hörnhylla för bara 65 kr. Med lite målarfärg och någon timmes jobb fixade maken en perfekt avlastningshylla. Det blev så bra!

Heidi Street-Ward från Northamptonshire, England, har tovat väskan som innehåller laddare och diverse sladdar.

Rosor och spetsar

Den här asken, eller lilla lådan, med innehåll fick jag för länge sedan av någon, som fått den av någon annan. Givaren tyckte att den skulle passa mig. Och visst gör den!

Botten och lock består av kartongbitar, troligen återbruk, överklädda med ett rosenmönstrat bomullstyg. Mellan botten och lock sitter ett rynkat, enfärgat, lite kraftigare bomullstyg. En del sömmar ser ut att vara sydda på maskin, men de flesta är handsydda. Jag skulle gissa att tyget med rosor är från 1950-talet. Eller kan det vara äldre?

.

.

.

Hållbart hemma

Häromdagen var vi i Västerås och såg utställningen Hållbart hemma på Västmanlands läns museum. Utställningen handlar om hållbar utveckling, om bra materialval i vardagen, om slöjd och om återbruk. Utställningstexten får berätta mer.

Utställningen kan ses t o m 2021-11-28. Den är ett samarbete mellan Västmanlands läns museum, Västmanlands läns hemslöjdsförbund och Sörmlands museum. HÄR finns öppettider mm.

.

.

.

.

.

Trots dålig bildkvalitet på grund av glasmonter kan jag inte låta bli att visa de här gamla slöjdade dockorna.

.

Handarbetspåsar

Den som har följt bloggen ett tag kanske har noterat att jag är väldigt förtjust i påsar. När Pia Sjöstrand la ut ett antal till försäljning på Instagram kunde jag förstås inte låta bli att köpa. Inbetalningarna skickar Pia vidare till Bröstcancerförbundet.

Visst är påsen söt! Den rymmer precis ett nystan på ett hekto ullgarn 6/2 och det är bara att dra upp garnet och börja sticka.

Det är möjligt att Pia syr fler påsar och säljer dem på Instagram, titta hos @rymdblomman. Eller sy själv. Beskrivning finns HÄR hos Ninas syrom.

I mina gömmor finns den här handarbetspåsen sedan länge. Den låg bland en massa andra textila saker som jag fick av någon. Påsen är avsedd att hänga på handleden. I den ligger garnet och man kan sitta bekvämt och virka utan att nystanet rullar iväg.

Gröna ränder

Grönt kan aldrig vara fel. Och ränder kan aldrig vara fel. Så nu gör jag helt rätt!

Jag får skynda mig med stickningen. Det är ännu inte för kallt för att cykla, men det behövs en smidig mössa under cykelhjälmen. Beskrivningen är från Ann-Mari Nilssons bok Sticka mössor vantar sockor. Jag har stickat flera mössor ur boken, bl a en efter samma beskrivning som nu, titta HÄR. Mössan satt fint på huvudet och passade bra under cykelhjälmen, men jag har tyvärr tappat bort den.

Båda garnerna skulle egentligen ha blivit tröjor. När tröjorna var nästan färdiga insåg jag att jag aldrig skulle trivas i dem. De repades upp och nu har garnet istället använts till vävning och till andra stickprojekt.

Mjölsikt med tagelväv

För många år sedan köpte jag den här mjölsikten på loppis. Den består av en silduk vävd av tagel, fastklämd mellan två svepta träringar. Träringarna är hopfästa med järntråd. Silduken avslutas med en kant/fåll med en bunt av tagel omlindad/sydd med lingarn. Diametern på sikten är ca 21 cm och höjden är ca 8,5 cm.

Silduken är vävd med tre parallella tagelstrån både i varp och inslag.

Rutan på bilden är ca 1 x 1 cm.

För cirka fem år sedan skrev Birgitta Nygren om vävning av siktdukar på sin blogg, titta HÄR. Mjölsikten hon visar på bild är snarlik min. Boken hon refererar till, Småländska kulturbilder 1989, Det handlar om textil, finns också i min bokhylla. Birgitta avslutar sin text så här: ”Sedan kom metallduk som framställdes industriellt, och idag kan nog ingen väva siktduk i tagel.”

Att ingen kan, det stämmer inte riktigt längre. För ett par år sedan började Marie Ekstedt Bjersing testa att väva tagelduk med gamla redskap och gamla metoder. Nu har hon fått medel från Nämnden för Hemslöjdsfrågor för att fortsätta. På sin hemsida redovisar hon arbetet, titta HÄR. På Instagram taggar hon med #tagelvävning. Det ska bli spännande att följa utvecklingen!

Kuddar i rosengång

Sex kuddar blev det av väven i motsatstrampad rosengång, titta HÄR. Rosengång är kul att väva! Fyra av kuddarna har inslag av ett melerat garn från Wålstedts. En av de fyra har ett vitt garn på motsatstrampan. I de tre övriga använde jag ett grönt garn från en upprepad tröja, titta HÄR.

Ett växtfärgat ullgarn från runt 1980 fick sällskap av vitt och grått ullgarn.

Bollfrans tillsammans med vitt och grått garn är det i sista kudden. Det finns saker i utförandet som kunde vara bättre. Erfarenheterna tar jag med mig om jag skulle använda bollfrans som inslag någon mer gång.

Några av kuddarna ska jag behålla och några är till salu. Kontakta mig vid intresse, elisabet.textilainslag@telia.com.

Lagar morgonrocken, igen

Nu var det dags igen att laga morgonrocken, som jag sydde av en linnegardin för fem år sedan. På ena ärmen var tyget slitet.

Och fickan, sydd av ett broderi från ett kvinnokooperativ i Zimbabwe, hade också gått söner.

Ärmen fick en lapp från en kasserad herrskjorta.

En bit av samma skjorta fick laga fickan. En alldeles lagom lång bandstump passade perfekt som förstärkning på slitage på fickans kant.

HÄR går det att följa morgonrocken.

Omvandling av broderier

Några stygn då och då blir det på mitt broderi i omvandling. För ungefär 15 år sedan sydde jag en serie bilder till en utställning. Efter utställningen stoppade jag undan dem och de låg och vilade tills för några månader sedan. Då började jag fundera på vad jag skulle göra med broderierna och nu är de på väg att förnyas.

Ett broderi är klart och nummer två är på gång. Jag började med att lägga lite färg och diffusa mönster genom ett färgbad med begagnade tepåsar och rostigt järnskrot. Det finns ingen exakt plan med stygnen. Jag syr, ser vad som händer och bestämmer nästa steg.

HÄR finns blogginläggen om broderierna samlade.

Så här såg broderiet ut från början, en variant av läggsöm på en återbrukad linneservett.

Lust och glädje

Lust och glädje – det förmedlar de här två böckerna, nytillskott i min bokhylla.

Slöjd, som i att bestämma över sitt eget liv är en dokumentation av utställningen Slöjdvägar som visades förra sommaren, år 2020, i Bodafors i Småland. Slöjd, slöjdare, slöjdtankar, slöjdutbildningar presenteras i olika teman, men lite huller om buller. Inspirerande, glädjefullt, charmigt och gränslöst.

AnneLie Karlsson, möbelsnickare och slöjdare, täljer djur.

I boken Making mobiles introducerar Karolina Merksa oss för pajaki, den polska varianten av oro, takkrona, mobil, himmeli. Steg för steg visar hon hur dekorationerna tillverkas och hur kronorna konstrueras. Jag får lust att bygga min egen pajaki av sånt som finns i skåpen.

De utsmyckade pajaki kändes bekanta. Och mycket riktigt, när jag tittar igenom bokhyllan hittar jag den här boken, tryckt 1975, om slöjd och hantverk i Polen.

Rosengång med bollfrans

En liten bit till ska jag väva innan det är dags att klippa ner väven i rosengång, titta HÄR. I den sista kudden har jag pillat in bollfrans. Det blir nog bra. När väven är nerklippt återstår att välja tyg till baksida på kuddarna och sedan sy ihop.

Som hjälpmedel att hålla samma avstånd mellan raderna med bollfrans har jag klippt ett pappersmått.

Motsatstrampad rosengång går att variera nästan hur mycket som helst. Jag förstår ju hur trampordning och färger fungerar ihop, men har varit ganska återhållsam med mönster. Jag visar när mina kuddar är monterade.

Till den som vill se mer av möjligheterna med motsatstrampad rosengång kan jag rekommendera Anna Östlunds böcker, fyllda med inspiration. Två av hennes tre böcker finns hos mig ännu några veckor. Sedan är de tillbaka på sin plats på biblioteket.

Motsatstrampad rosengång

Rosengång med motsatstrampning är på gång i vävstolen. Kuddar ska det bli. Varpen är mattvarp 12/6. Hellre hade jag nog haft lin i varpen, men eftersom min ambition är att i möjligaste mån använda garn ur mitt lager så blev det mattvarp. Det vita inslaget är ett ullgarn, Brage, som jag köpte för att färga och använda till broderi. Men jag tyckte att garnet var för tjockt att sy med och det förblev ofärgat och oanvänt. Det rosa-orange-gröna specialspunna garnet från Wålstedts, titta HÄR, räcker till tre kuddar.

Det finns varp till ytterligare ett par kuddar. Men vilket material ska jag välja? Och hur ska jag trampa? Ska jag använda några av garnerna som finns kvar från växtfärgningshysterin för 40 år sedan, runt 1980?

Eller är det kanske nu som några meter bollfrans ska komma till användning?

Förberedelser

Jag letar i skåp, i lådor, i mitt minne efter saker som ska tas med till Råby-Rönö vävstuga utanför Nyköping imorgon. Vävstugan firar 50-årsjubileum och jag är inbjuden att prata om vävning, broderi och textila inslag i mitt liv. Inte en enda bild kommer jag att visa, bara verkliga saker. Men hur mycket ska jag ta med mig och hur mycket hinner jag på en timme?

Tvättsäck

Redan när jag köpte det blå tyget i våras (titta HÄR) hos Axelinas Manufaktur på ReTuna återbruksgalleria här i Eskilstuna visste jag vad det skulle bli. Och nu är det gjort.

Vi har en väldigt praktisk och behändig förvaring för smutstvätt, en ställning med en säck. Säcken som hörde till ställningen var i någon sorts konstfiber som var svår att hålla ren. Det behövdes en ny och det här tyget passar perfekt. Tyget hade märken efter tidigare användning, blekning och vikränder. Den slitna sidan vände jag inåt. Det var lite knappt med tyg, men när jag sprättade upp de gamla fållarna så räckte det. Jag är nöjd!