Kategoriarkiv: Tidskrifter

Snart ska jag väva igen

tom-vavstol

Så här ska det ju inte se ut. Ingen varp finns i vävstolen. Istället är den förvaringsplats för korgar. Jag är så sugen på att sätta igång och väva, men det har varit en massa annat att göra på sistone. Men snart så är det dags att tänka vävning igen.

vavmagasinet-2

Vävlängtan blev inte direkt mindre när senaste numret av Vävmagasinet, nr 1/2017, med ull som tema, kom i brevlådan häromdagen. Min vävlust ökar av allt läsvärt och sevärt i tidningen, till exempel ryan som Åsa Viksten Strömbom har vävt med inspiration från Roslagens båtryor.

vavmagasinet

Det var också roligt att bli påmind om den intressanta halsduken som Hemslöjden i Östergötland tog fram till Kulturhuvudstadsåret 1998 i samarbete med Nygårds Anna.

vavmagasinet-1

 

Kafferepet i Hemslöjd

Kafferep 3

Vi är i tidningen, jag och kafferepet. Jag brukar mest tycka att det är lite pinsamt att se mig själv presenteras i text och bild, men inte nu. Nu är jag bara glad. För det här är ju inte vilken tidning som helst, utan tidskriften Hemslöjd (nr 1 2016). Och fotografen Sara Mac Key har tagit en så fantastiskt fin bild. Och mitt kafferep, det är jag verkligen nöjd med.

Kafferep

 

Av det som blev kvar

lila grön

Jag gillar rester, både när det gäller matlagning och vävning. Jag tycker om att använda det som blev kvar, gillar tillfredställelsen att kunna göra något gott eller fint av det som egentligen inte borde räcka till.

Så det blev förstås ett par sjalar av restgarnerna från väven i varptaqueté till Vävmagasinet, titta HÄR. Som tur var hade jag stickat tidigare av samma sorts garn som i varpen, DUO från danska Design Club DK, så det fanns lite mer att ta av. Jag varpade med en tråd DUO och en tråd rester av ullgarn 6/1. Garnmängden fick bestämma bredden på rutorna och på varpen.

Har man bara förstått hur varptaquetén fungerar är det inte svårt att göra egna sjalvävar. Och symmetriskt behöver det inte alls vara. En sjal ligger ju inte platt som en matta eller duk. Sjalen draperas och blir tredimensionell och mönster och färger blandas.

Väv sjalar i varptaqueté!

Väv nr 4 2015

Sjalarna som jag väver i varptaqueté har jag visat flera gånger på bloggen, titta HÄR. Jag säger varptaqueté, för så heter tekniken i amerikanska och danska vävböcker i min bokhylla, men på svenska borde namnet kanske vara varpmönstrad tuskaft. Många har frågat efter en vävsedel och nu finns den!

Hittills har jag bara gett lite allmän information när jag har fått frågan om vävsedel. Det är en hel del jobb, och också ett ansvar, att omvandla de privata kladdiga anteckningarna till en beskrivning som lätt ska kunna följas av andra. Dessutom väver jag ofta med diverse olika sorters garner i varp och inslag; restgarner, reafynd och annat udda. Mycket av garnet färgar jag in själv, eftersom en av kvalitéerna som jag använder bara finns i vitt.

Men nu finns det som sagt en vävsedel. Jag fick frågan om jag ville göra en beskrivning till tidskriften Vävmagasinet och det ville jag förstås. Vävsedeln finns i senaste numret, nr 4 2015.

Efter lite letande på nätet och i garnaffärer efter lämpligt varpgarn till vävsedeln valde jag till sist DUO, ett ullgarn som finns i många fina färger. Garnet kommer från danska Design Club DK och har ca 5.400 m/kg. Inslaget består av redgarn 20/2. DUO och redgarn blev en bra kombination. Återförsäljare av DUO finns HÄR. Den som inte är prenumerant på Vävmagasinet kanske kan hitta tidningen på biblioteket eller i en välsorterad tidningsaffär. Eller HÄR på Vävmagasinets hemsida.

Jag är väldigt nyfiken på om någon lockas att väva sjalarna. Berätta gärna i så fall!

De bästa

väv o hemslöjd

Vävmagasinet och Hemslöjd – nya nummer har kommit de senaste dagarna. I perioder har jag prenumererat på Embroidery, Handwoven, Selvedge och andra internationella textilmagasin. Efter ett tag blir tidningarna lite enahanda och jag avslutar prenumerationerna. Men Vävmagasinet och Hemslöjd tröttnar jag aldrig på. Båda har regelbundet levererats till min brevlåda i drygt 30 år och innehållet  blir bara bättre och bättre.

Behålla eller lämna vidare?

Hemslöjd

Jag har sagt det tidigare: Det börjar bli alldeles för mycket grejer här.

Det finns till exempel 30 årgångar av tidskriften Hemslöjd, eller Hemslöjden, som den hette tidigare. Nr 4 1984 var det första numret i min prenumeration. I förra veckan kom det senaste, nr 5 2014. Sex nummer per år, det blir drygt 180 tidningar.

Vävmagasinet har jag haft ungefär lika länge, men den kommer bara fyra gånger om året så den traven är lite lägre.

Båda tidningarna blir bara bättre och bättre för varje nummer. Hemslöjd har förtjänstfullt fått två prestigefyllda utmärkelser nu i höst. Först ut var priset som Årets Kulturtidskrift. En vecka senare utsågs tidningen till Årets Facktidning.

Tio gånger per år ligger det således något riktigt bra i brevlådan. Men ägandet av alla prylar och grejer börjar kännas som en börda. Så frågan är vad som ska finnas kvar och vad som kan göra bättre nytta och/eller ge mer glädje någon annanstans.

Snart måste jag börja rensa på allvar.

Lagat

Laga strumpa

Sockorna slits när man väver. Undersidan förstärks med maskstygn.

Laga skjorta

Brännhål på nya skjortan lagades med en logga från etiketten bak i halsen. Som tur var passade den precis mellan ränderna.

Korg

Mycket fin korg fyndad på loppis, men med trasig grepe. Hel igen efter lagning med linneband.

Lagat

Lagat nät, sett på stan.

I en intressant artikel i tidskriften Hemslöjd skriver Jonatan Malm om lagandets filosofi, läs HÄR.  Vill man se en bild på trasmattan med mycket kreativa lagningar som nämns i texten, då får man leta reda på den tryckta tidningen, nr 5-2013.

Att liva upp en gråtråkig söndag i november

Embroidery

Denna lite gråtråkiga och regniga söndag i november blev jag sittande med senaste numret av engelska tidskriften Embroidery (November/December 2013). Många intressanta artiklar, hemsidor att kolla och länkar att följa gjorde att det plötsligt hade gått flera timmar!

På två uppslag presenteras drygt 20 studenter som tagit kandidat- eller magisterexamen i år med textil inriktning på olika universitet i Storbritannien. Här är tre exempel:
Tabitha Cottrell
Caroline Bell
Amy Buchanan 

D Caldwell

Dororothy Caldwell, amerikansk/kanadensisk konstnär, presenteras på sex sidor med många bilder. Hennes verk har jag sett tidigare i böcker och tidskrifter och jag längtar efter att få se dem IRL! De ser så spännande ut. Hon kombinerar tryck, reservage, broderi och applikation i stora format . Bilden har jag lånat HÄR, från hennes hemsida.

El Anatsui från Ghana är en annan konstnär som porträtteras i detta nummer och som också jobbar stort.  Kapsyler av aluminium och annat skräp blir skulpturer, som definitivt inte är textila, men som vid en första blick kan misstas för lapptäcken. På British Museum i London finns ett av hans verk en trappa ner, i den afrikanska avdelningen (jag hoppas det är kvar, det är ett tag sedan jag var där). Han deltog också i en utställning på Moderna Museet i Stockholm för några år sedan. HÄR finns en bok om honom, som man kan bläddra lite i.

Det blev en innehållsrik och inspirerande söndag, trots det trista höstvädret!

Embroidery ges ut av Embroiderers’ Guild, titta HÄR.

Sorterar och väljer bland ord, tankar och bilder

vf1

Till 15 april var det massor med tid kvar. Trodde jag, men nu är det bara några dagar dit. Då ska jag lämna ifrån mig text och bilder till redaktionen för Täcklebo Broderiakademis medlemstidning. Jag skriver en artikel om färgning med växter och rost.

Fyra sidor, 21 x 21 cm, finns till mitt förfogande. Men vad är relevant för broderiakademins medlemmar? Vilka bilder ska jag välja? Hur uttrycker jag mig kortfattat men tydligt så att läsaren kan förstå vad jag menar? En hel bok skulle nog behövas för att jag skulle få med allt jag vill förmedla. Men nu måste jag sortera, välja och framför allt välja bort. Knepigt men roligt!

vf2

Broderiets gränser

PS 1

Till mig själv köpte jag en bok i julklapp, ”Push stitchery”, redaktör Jamie Chalmers. Den avnjuter jag långsamt nu under julledigheten. Gemensamt för de trettio broderande konstnärer som presenteras i boken är att de undersöker gränserna för broderiet som konstnärligt uttrycksmedel.

Mycket av innehållet känner jag igen sedan tidigare, framför allt från den engelska tidskriften Embroidery. Men det är inspirerande och intressant att bläddra, läsa och titta och förundras en smula över broderiets möjligheter. Här är ett par slumpmässigt valda uppslag ur boken.

PS 2

Charlene Mullen använder sig av svartstick, som på kudden med motiv från London.

PS 3

Clyde Olivers arbeten är en blandning av skulptur och broderi. Han syr sina stygn i sten!

Tips om boken fick jag HÄR på Täcklebo Broderiakademis hemsida. Bra priser på böcker brukar jag leta HÄR, hos Bokfynd.

Krapp, indigo och stenlav

I en hantverksaffär i en av gränderna som leder ner till stora torget i Tallinn fanns fina växtfärgade garner. Den krappfärgade härvan i mitten fick följa med mig hem. Ett helt kilo krapprot har jag just köpt och jag längtar efter att sätta igång med färgningen. Krapp ger så vackra röda färger!

Indigo har jag också hemma och jag har färgat både garn och tyg, men bara lyckats få fram blaskigt ljusblå färger. Jag gör något fel och borde gå en kurs! Nu har jag hittat något som ser ut att vara en riktig drömkurs. Titta HÄR, tio dagar i Japan i vår med en kursledare som bloggar HÄR. Allt låter fantastiskt, men det kostar en del, så jag får nog sätta igång och spara och kanske åka ett annat år.

I senaste numret av tidskriften Hemslöjd (nr 6 2012) ägnas åtta sidor åt växtfärgning. Trevligt! Men jag kan inte förstå varför man rekommenderar stenlav, som visserligen ger fantastiska färger, men som återhämtar sig mycket långsamt, om den kommer tillbaka överhuvudtaget. Det är drygt 30 år sedan jag färgade med stenlav, plockad på tomten. Laven har inte kommit tillbaka fastän jag tyckte att jag lämnade kvar en hel del för återväxt. Välj andra färgväxter!

Förmiddagsfika

Kafferast på verandatrappen. Idag tog jag mig tid att läsa lite mer noggrant i två tidskrifter som kom i förra veckan.

Engelska Embroidery har jag prenumererat på i många år. Varje nummer innehåller intressanta texter med fina bilder. Men ibland känns det som om det är samma konstnärer som återkommer lite för ofta. Det är väl inte så konstigt, sex nummer per år ska fyllas och trots att broderi är mycket större som konstart i England än här, så finns det nog inte hur mycket som helst att välja mellan för redaktionen. Mycket läsvärd är den i alla fall! Tidningen ges ut av broderiorganisationen Embroiderers’ Guild. HÄR är deras hemsida.

Och så kom medlemstidningen för svenska motsvarigheten till Embroiderers’ Guild, Täcklebo Broderiakademi. Vad glad jag blev när jag såg mitt eget broderi på framsidan! Temat den här gången är berättande broderi och man kan läsa bland annat om hur Monika Eriksson, Britta Marakatt-Labba, Henriette Ousbäck och Britt Carlsson använder broderiet som medium för sina berättelser.

I fem roliga år var jag med och gjorde tidningen. Nu har MADDE tagit över efter mig och ingår i redaktionen tillsammans med HANNA och Margaretha. Undrar vad de hittar på till nästa nummer!

Rosor

Rosor är temat i senaste numret av Hemslöjd. I min trädgård finns inga rosor, jag har fått för mig att de är svårodlade och kräver en massa skötsel. Akvileja och stjärnflocka, däremot, finns det gott om, växter som sköter sig själva och sätter frö lite här och där, där de trivs bra.

Men jag hakar ändå på temat och visar rosiga bruksföremål av plåt från det lilla London Canal Museum, några minuters promenad från King’s Cross. Läs mer HÄR.

Ett nätverk av kanaler genomkorsar England och på vattenvägarna forslades råmaterial och färdiga produkter i smala båtar och pråmar till och från industrierna. Till att börja med var båtsmännens familjer bofasta i samhällena utefter kanalerna. Men kanaltransporterna fick konkurrens av järnvägen och för att få ekonomin att gå ihop trängde hela familjerna in sig tillsammans med godset på de små båtarna. Rosorna var typiska dekorationer både på hushållsföremålen och som dekorationsmålning inne i båtarna, lärde jag mig på museet.

Regent’s Canal i Islington.

Lästips för alla textilintresserade

Senaste numret av tidskriften Hand/Eye är ett MÅSTE  för den som är det minsta intresserad av textil! Temat är World Textiles med drygt 20 artiklar om återskapande, bevarande och utveckling av textila kulturarv runt om i världen. Här är några exempel.

Apropå Kerstin Danielssons rya från utställningen Slow Craft, så finns en artikel om trasryor vävda av Berberkvinnor i Marocko. Se även HÄR.

I staden Staphorst i Nederländerna med runt 10.000 invånare, går fortfarande ungefär 600 kvinnor dagligen, av religiösa skäl, klädda i det vi skulle kalla folkdräkt. Det finns regler om hur dräkten ska se ut, men reglerna är inte striktare än att varje kvinna kan visa sin personliga smak genom små detaljer. Dräktskicket är i högsta grad levande.

Skorna är broderade med pärlor av konstnären Teri Greeves. Hon är uppvuxen i ett indianreservat och har vidareutvecklat traditionen med pärlbroderi på mockasiner. Tekniken lärde hos sig som barn av vänner och släktingar som kom till hennes mors handelsbod.

Jag säger bara: Skaffa tidningen och läs själva! Här beställer man, http://handeyemagazine.com/subscribe.

Tidningsläsning

För ett par veckor sedan låg det en tidskrift i brevlådan var och varannan dag. Nu har jag haft tid att läsa.

Först kom Svenskt Konsthantverk med ett broderi av Ida-Lovisa Rudolfsson på framsidan och en artikel med många bilder inuti tidningen. Hennes broderier, som innehåller både svårmod och humor, har jag gillat sedan jag först såg dem för fyra år sedan. Då tog hon kandidatexamen på HDK och fick Täcklebo Broderiakademis stipendium. I magisterarbetet ”Sju sorters ensamhet” har hon fortsatt att skildra människors isolering och utsatthet i konsumtionssamhället. ”Det är inte roligt att vara människa i min bildvärld”, säger Ida-Lovisa. I bilderna kompletterar hon broderiet med applikationer, screentryck och färgfläckar. Läs mer HÄR på hennes hemsida.

Ett par dagar senare låg engelska Embroidery i brevlådan. Den var som alltid späckad med intressant läsning. Bland annat presenteras Evelin Kasikov. Hon syr korsstygn på sitt eget speciella sätt i flera lager och använder sig enbart av fyra färger, fyrfärgstryckets cyan, magenta, gult och svart. HÄR finns hennes hemsida. Bland boktipsen hittade jag en bok om växtfärgning, Dyes from kitchen produce av Setsuko Ishii. Den har jag beställt från Amazon och berättar mer när den har kommit. HÄR är Embroiderys hemsida.

Sedan kom amerikanska Fiberarts. Temat är textila porträtt. Länkar till några av de konstnärer som presenteras: Luke HaynesAlicia Ross, Cayce Zavaglia och Heather Goodchild.

Fiberarts har jag haft i många år och det är med saknad jag tar emot nyheten att den ska läggas ner. Det här är sista numret. Tyvärr är inte antalet prenumeranter tillräckligt. Vad kan det bero på? Innehållet i tidningen har haft stor bredd och har hållit mycket hög kvalitet, men formgivningen borde ha förnyats för länge sedan. Den ekonomiska situationen i USA spelar förstås in.

Sist i raden kom Täcklebo Broderiakademis medlemstidning med temat ”Broderade plagg”. Tillsammans med Hanna och Margaretha ingår jag i redaktionen. Trots att jag är med hela vägen från idébollande till korrekturläsning, så är det lika spännande varje gång att se det färdiga resultatet. Blev det som vi hade tänkt oss? Hur gör vi med vår begränsade budget en ännu bättre tidning nästa gång?

Mossgraffiti och växtfärgning

Idag kom ett härligt sommarnummer av tidskriften Hemslöjd. Gräs är temat, med lite utvikningar till annan växtlighet.

Till exempel kan man läsa om mossgraffiti. Man tar mossa, någon sort som det finns mycket av och som inte är fridlyst (kanske den sorten som trivs så bra i gräsmattan?), tvättar och mixar med yoghurt och lite socker. Blandningen penslas ut i önskat motiv, som hålls fuktigt, och så hoppas man på att mossan sätter igång att växa. Måste testas!

Som vanligt fastnar jag för texter om växtfärgning. Färgaren Jeanette Schäring, som utforskar växtfärgningens möjligheter genom experiment med växter och färgningsprocesser, presenteras i tidningen. Jag gick på kurs för henne för ett par år sedan, läs HÄR.  Jeanette ger en hel rad med färgningstips. Bland annat beskriver hon hur man kan lägga björkblad, vatten och textilt material i en glasburk med lock. Efter tre veckor i ett soligt fönster har materialet fått en fantastiskt fin gul färg, säger hon. Någon som har provat? Förra sommaren gjorde jag något liknande. Ullgarn och bitar av ylletyg fick ligga i en hink ute tillsammans med vatten och björklöv. Efter några veckor var textilierna slemmiga, luktade illa och hade fått en smutsigt grågul färg. Felet var kanske att kärlet inte var slutet? Någon sa att samerna färgade klargult på detta sätt, men att det bara fungerar med dvärgbjörk. Jag ska prova igen och göra som Jeanette säger. Resultatet visar jag om ca tre veckor!

Hemslöjd

Så kom den då igår! Den nygamla tidskriften Hemslöjd! Nytt namn, ny storlek, nytt papper, ny formgivning. Och minst lika bra som tidigare! Sedan 1984 är jag prenumerant och har alla nummer kvar. När jag har tid över och inget annat för mig brukar jag plocka ut en bunt ur bokhyllan och bläddra. Det är intressant att se hur tidningens utseende och innehåll har ändrats under årens lopp.

Tema i detta nummer är ull.  Bland annat presenteras fyra personer som på olika sätt använder ull i sitt skapande, Kerstin Gustafsson (vadmal) , Elsie Thorén (nålbindning), Erik Torstensson och Patrick Hassel-Zein. Erik Torstensson, tovare och filosof, har jag skrivit om HÄR tidigare.

Patrick Hassel-Zein, svensk bosatt på Island, verkar spännande! Han utvecklar krokningstekniken med ett genustänkande. Stickning och virkning är områden som ockuperats av kvinnorna, medan krokning inte belastas av samma tradition, menar han. Han har gett ut en bok om krokning som vänder sig till män. Boken finns än så länge bara på isländska, ett språk där man kan se av vissa ords böjning om man vänder sig till män eller kvinnor. HÄR kan man läsa om boken och HÄR kan man lära sig grunderna i krokning.

Nu gäller det bara att komma ihåg att säga Hemslöjd i obestämd form, när man pratar om tidningen. För det gör man ju!

India Flint – färgare i Australien

I senaste numret av Fiberarts finns två artiklar om India Flint, en mycket intressant textilkonstnär från Australien, som gör kläder och färgar sina textilier med växter.  Hon är känd för sin experimentella växtfärgning med så lite kemikalier och så lite miljöpåverkan som möjligt.  (Bilden är skannad ur Fiberarts.)

Hennes vackra bok  ECO COLOUR botanical dyes för beautiful textiles (Murdoch books 2008) är full av inspiration för den som är sugen på att göra experiment med växtfärgning. Recepten är delvis anpassade till förhållandena i Australien och handlar bland annat om eucalyptus som färgväxt. I färgningsprocesserna använder hon sig ibland av naturlig värme och låter glasburkar med textil och växter stå i solen under lång tid. Vi har ju inte så stor tillgång till eucalyptus och solen kanske inte avger tillräckligt med värme, men det finns ändå mycket i boken som går att omsätta till egna försök med de växter som finns här.

En ny bok är på gång, Second Skin, om återbruk, om lagade och lappade kläder som görs om till användbara textilier. Den kommer att hamna i min bokhylla!

HÄR hittar man India Flints hemsida.

Experimentell färgning med växter och annat

Amerikanska tidskriften Fiberarts kom häromdagen. Temat för detta nummer är Art to wear, med en massa intressanta plagg, alla dock inte bärbara, utan mer textila oblekt. Läs om Fiberarts HÄR.

Det som intresserar mig mest i tidningen den här gången är några artiklar om klädskapare, som färgar sina tyger på olika spännande sätt.

Sherry Haar skriver om hur hon färgar siden med blommor. Hon lindar in blommornas kronblad i tyget och viker sedan tyget på olika sätt. Ibland använder hon en hammare och bankar in färgen i tyget. Sidentygerna är betade. Det framgår inte med vilket betmedel, men om jag skulle försöka själv, så skulle jag använda alun.

Danska Betina Moeller använder också siden i sina plagg. Ett tyg är preparerat med rödkål, som har legat på tyget och jäst i en månad. Ett annat sidentyg har hon kokat med rödkål i tre timmar, tagit bort kålen och lämnat tyget kvar i badet  i fyra dagar. Sedan har hon tillsatt järn och låtit tyget ligga i badet ytterligare tre dagar. Till ett annat tyg har hon använt järn, olja, jord och saltvatten, industriavfall från ett hamnområde. HÄR finns Betina Moellers hemsida.

(Bilderna är skannade ur Fiberarts.)

I brevlådan

Idag kom två av alla de tidskrifter jag prenumererar på. Jag borde kanske välja bort några, men vilka? Det är ju så kul att få post! De här två ska jag gömma och ta fram igen under julledigheten.

I Konsthantverk kan man läsa om vad som händer just inom konsthantverksområdet i Sverige. Mycket keramik och glas, men i varje nummer är det åtminstone en artikel om textil.

Tyska Textileforum handlar enbart om textil och försöker täcka in textil konst i hela världen.  Man kan välja om man vill ha en tysk- eller engelskspråkig upplaga.

Vid en hastig genombläddring av de båda tidningarna konstaterar jag att Konsthantverk fokuserar på färre artiklar med bra och spännande bilder. Textileforum däremot ser ut att vilja få med så mycket som möjligt, vilket ger ett plottrigt intryck med många små bilder, som inte alltid känns relevanta.  När det handlar om konst och konsthantverk är bilderna minst lika viktiga som texten!

Posten kommer!

När man som jag bor vid vägs ände, så är postbilens ankomst dagens största händelse.  Den gula bilen följs var tredje dag efter en stund av Brings gröna bil. Igår låg Hemslöjden i lådan och idag Vävmagasinet. Fest!

Båda tidningarna skriver om den nya boken ”Östgötadräll – Vävda täcken från Östergötland” av Ann-Sofie Svansbo,  Östergötlands läns Hemslöjdsförening, se deras nya hemsida.

I Hemslöjden får man lära sig slå in fina paket på japanskt vis. Man kan också läsa om sparkmuseet i Piteå. Här i byn byter de äldre damerna fortfarande ut gåstavar och rollatorer mot sparkstöttning när väglaget kräver det.

I Vävmagasinet är temat textil i Finland. Bland annat finns en artikel om konstnären Anu Tuominen. Kolla hennes hemsida! Hur mycket fantasieggande och roande som helst!  (Tack förresten Madde,  som redan har tipsat om Anu Tuominen på facebook.) Vi får också veta att vävmässan nästa år, Väv 2011, äger rum i Borås den 15 – 17 september. Skriv in i almanackan!