Kategoriarkiv: Virkning

I HV:s galleri

Alldeles nyligen hade Moa Wallman sin första separatutställning Nimbus över Sbg. Jag hade tänkt åka till Sundbyberg och se den, men det blev tyvärr aldrig av. Nu fick jag i alla fall se två av vävarna från utställningen. De finns i galleriet hos HV, Handarbetets Vänner i Stockholm. Med imponerande skicklighet har Moa Wallman färgat garn (naturlig färgning) och vävt dessa skimrande mattor, avsedda för golv eller vägg.

Utställningen på HV har namnet Emerging Talents 2.0. Nio kvinnor som nyligen avslutat sina studier deltar med ett eller två verk var; Moa Wallman (HV Skola), Ia Centerhall (HV Skola), Miriam Parkman (HV Skola), Siri Petterson (HV Skola), Astrid Sjöborg (HV Skola), Linette Nilsson (Konstfack), Elin Stampe (Konstfack), Berith Stennabb (HDK Steneby) och Johanna Svallingson (HDK Steneby).

Utställningen pågår t o m 2018-01-13. Värt ett besök, men kolla för säkerhets skull öppettiderna. Det kan hända att det är stängt kring jul och nyår.

Ia Centervall Natt som blänker.

Miriam Parkman, Rocio y los colores fuertes/Teotitlán, detalj.

Berith Stennabb, ANOMICHOLISTIC 10, detalj.

Johanna Svallingson, Alla vi.

Händer på torget

I lätt duggregn förbereds just nu WKIPD/WCIPD World Knit (crochet) In Public Day, eller på svenska Världsstickdagen, som infaller på lördag 2017-06-11. Stolar, bänkar, bord och lyktstolpar på Fristadstorget här i Eskilstuna pryds med virkat och stickat från händiga händer i Fröets hantverksgrupp, Skaparaporna och en lokalgrupp av Täcklebo Broderiakademi. Det blir fint! Väderprognosen säger att det är risk för regn på lördag, men jag hoppas på skapligt väder så att vi blir många som träffas på torget med stickor, virknålar och garn.

 

Fårfesten i Kil

farfest-1

Nu är jag hemma igen efter intensiva och roliga dagar på Fårfesten i Kil. Så här tomt i Sannerudsskolan var det bara på torsdagskvällen när utställarna packade upp och innan de mer än 9.000 besökarna vällde in under tre dagar. I bakgrunden till höger anas Karin, Kate och Marianne, tre av de många entusiasterna i Fåreningen Fårfest i Kil som lägger ner så mycket arbete och omtanke på att skapa en fantastisk fest för alla som kommer till Kil.

Precis som förra året (titta HÄR) hann jag inte se så mycket mer än det som fanns alldeles intill mig. Hos Louise Ström, Språngmurs AB, gick det att prova att väva band i brickvävning och förstås beundra alla fina band som Louise vävt. Ulla-Britt Sätter, Hantverkstorpet, hade dukat upp med prover på många garntekniker och visade olika varianter av nålbindning, krokning och virkning. Hos Jeanette Rångeby, JAR Form, fanns material för att prova på skarvsöm.

Om knappt ett år, i mars 2018, är det dags igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Förberedelser

3-mm-2

Nu är det snart dags igen, dags för en av årets höjdpunkter – Fårfesten i Kil!
Årets fest 2017 pågår 3 – 5 mars, se mer HÄR.

Här hemma är förberedelserna i full gång. Jag packar bilen med garn till yllebroderi (ca 80 kulörer), tyg till yllebroderi och små materialsatser, vävda sjalar och lite annat. Och så planerar jag för kursen jag ska ha i flerfärgsvirkning på söndag 5 mars.

Hoppas vi ses!

3-mm

nystan-2

Äggmacka och benmuddar

torshalla-2

Igår, när jag stod och väntade på bussen på Östra Torget i Torshälla, passade jag på att titta mig omkring lite på torget. Anledningen till utflykten var att just igår, 2017-02-24, startade Torshällas jubileumsfirande. Orten fick stadsrättigheter år 1317, när Birger Magnusson var kung. Tänk er, för 700 år sedan!

Flitiga fingrar har prytt torget med stickad och virkad garngraffiti. En parksoffa har fått mjuk och skön klädsel. I soffan finns en kudde att luta sig mot och förtäring i form pilsner och äggmacka.

torshalla-3

Allan Ebelings staty Vattenbärerskan har fått lite värme runt vristerna.

torshalla-5

torshalla-4

Och träden har blivit dekorerade med blommor.

torshalla-1

Virkad mönstermagi

m-gullberg-1
Virkad mönstermagi
är namnet på Maria Gullbergs nya bok  som kom i förra veckan. Jag fick ett recensionsexemplar från Hemslöjdens Förlag.

Maria Gullbergs utforskade virktekniken redan i sitt examensarbete på Konstfack i slutet av 1980-talet, en teknik som det rynkades på näsan åt både i akademiska kretsar och i hemslöjdsvärlden. Jag såg hennes examensarbete på någon utställning på Liljevalchs och minns att jag blev både överraskad, glad och imponerad.

I nya boken har hon gett sig på att utveckla mormorsrutan. Här finns närmare 20 varianter av fantasifulla rutor, både brokiga och strama av olika svårighetsgrad. Det finns tips på hur rutorna kan bli till en sjal, en kudde, väska eller pläd.

Boken heter ju Virkad mönstermagi och det känns verkligen som magi när rutor sätts ihop och helt nya mönsterformer bildas, som här i Rutan Rut och 50-tal.

m-gullberg-4

m-gullberg-3

Beskrivningarna är utförda som diagram med symboler för de olika typerna av maskor. I början av boken finns instruktioner om vad tecknen betyder och hur maskorna utförs. Vid första anblicken ser det ganska knepigt ut, men när jag nyfiket testade så var det inte alls besvärligt att förstå. Jag valde att virka rutan Fröken Blom som har beteckningen ”medelsvår”. Det var riktigt roligt och gick bra. Jag kunde dock inte hitta någon förklaring till hur ”reliefmaska” skulle virkas, utan fick gissa lite. När jag har virkat ytterligare en ruta kan jag också följa beskrivningen på hur rutorna kan virkas ihop efterhand. Då slipper jag sitta där med en stor hög som ska monteras på slutet. Och så funderar jag på hur uttrycket blir i just denna ruta med en annan färgskala. Jag borde nog prova med mina rester av växtfärgat garn i milda kulörer. Det kan bli en söt liten kudde!

m-gullberg-2

 

Ny i stan

sa-4

Vad gör jag som ny i stan? Jo, söker sammanhang och ställen där jag kan känna mig hemma. Igår kväll gick jag på en träff med Skaparaporna på Eskilstuna Folkhögskola. Träffade gamla bekanta, bekantas bekanta och nya bekanta. Såg restgarnsvirkning, stickade rutor, lagning av vante, stickade ”benmuddar” med reflextråd och mycket annat roligt och fint.

sa-3

sa-1

sa-2

Planering pågår inför 2017

virka

Almanackan för 2017 börjar så sakta fyllas med roliga saker. Den första stora händelsen är Fårfesten i Kil den 3 – 5 mars. Förutom att ha en plats på mässan så kommer jag att hålla en kurs i flerfärgsvirkning på söndagen den 5 mars. Mer information finns HÄR.

fargade-tyger

Och lite senare blir det en kurs i färgning av papper och textil med växter och skrot. Platsen är Eskilstuna Folkhögskola. Tiden är 26 – 30 juni, en hel vecka! HÄR finns programmet för skolans sommarkurser. Observera att anmälningar kan göras först den 13 februari 2017.

Diskussioner pågår om fler kurser. Och så kommer jag nog att delta i ett par utställningar under året. HÄR under rubriken PÅ GÅNG – 2017 uppdaterar jag så fort det finns mer information.

Stygn och virkning

svart-kjol-3

Några stygn då och då har det blivit på den svarta kjolen som fick komma fram ur garderoben i höstas. Det finns ingen plan. Kjolen ligger i arbetsrummet och jag syr lite när jag får lust. Och så använder jag kjolen emellanåt. Kanske är det klart nu, kanske blir det fler stygn. Virkat en sorts kjolfläta i flerfärgsvirkning har jag gjort också. Jag satt framför TV:n med virkningen och var lite lagom lat, så det blev inga komplicerade bårder i många färger som på de gamla kjolflätorna, utan bara en enkel diagonal och en uddkant. HÄR finns tidigare inlägg om kjolen.

Fler virkade påsar

virkat-5

Det är så kul med flerfärgsvirkning och så härligt när garnlagret minskar en aning. Påsarna är ca 17 cm höga och jag har använt ullgarn. Snoddarna har jag stickat, en i-cord med tre maskor. HÄR finns mer information. (I filmen tas maskorna på engelskt sätt. Det går förstås precis lika bra att hålla garnet i vänster hand som vi är vana.)

De tre påsarna finns nu i butiken på bloggen.Titta HÄR.

En svart kjol

svart-kjol-1

Första stället att titta när jag känner behov av ”nya” kläder är i den egna garderoben. Och där hittar jag en bortglömd svart kjol i valkad ull, ofta använd för så där 15 år sedan. Längden känns inte så klädsam, så det kanske räcker att jag klipper av den en bit. Eller ska jag göra något mer? Brodera lite kanske? Eller brodera mycket? Virka någonting? Jag samlar idéer.

Miriam Parkman från Handarbetets Vänner har sytt och broderat kjolen på bilden,  Folk på Facebook. Kjolen kunde ses på en av alla utställningar som jag missade i somras, Mode i sju akter på Kulturhuset i Stockholm. Utställningen visade kläder av nuvarande och före detta studerande från Beckmans, Handarbetets Vänner och Konstfack, tre utbildningar inom textil och mode. Bilden har jag fått låna av Maria med bloggen Marias Meningsbyggnad, titta HÄR.

miriam-parkman

Här är mer broderiinspiration från Handarbetets Vänner. Jag sydde det som skulle bli en kudde för en massa år sedan när jag gick på skolan. Dumt nog så tänkte jag inte på att anpassa kuddens storlek efter de färdiga innerkuddar som finns att köpa, så broderiet är fortfarande omonterat. Formerna har jag lånat från en helt crazy gammal dyna i yllebroderi som finns i skolans samlingar. Nu kanske de här motiven kan komma till användning igen, som stygn på den svarta kjolen. (Klicka på bilderna så blir de större.)

Och så finns ju de virkade kjolflätorna från Nås. Bilden är ur boken Folklig virkning av Ulla Berglund Brasch, titta HÄR.

Så, ska jag nöja mig med en avkortad svart kjol, eller blir det stygn, maskor och färger? Vi får se vad som händer.

virkbok-3

 

Släktskap – löv och stenar

ka-2

Höstlöven har blåst in från gården, in i galleriet hos Handarbetets Vänner. Ja, det ser ut så, men löven är textila och en del av Keiko Anagrius utställning.

ka-3

”Ishi” är namnet på utställningen, japanska för ”sten”. Där finns massor med stenar.

ka-4

Eller rättare sagt, det finns inte en enda sten. På närmare håll visar det sig att de flera hundra stenarna är textila. De är virkade, tovade, sydda, broderade.

ka-5

I en annan del av Stockholm visas samtidigt verk av Anu Tuominen, i en samlingsutställningen på Almgrens Sidenväveri. Här är löven virkade av sytråd.

at-1

Och jag kommer förstås att tänkta på stenarna Anu Tuominen ställde ut i Helsingfors 2013, verkliga stenar som såg ut som något annat. HÄR finns fler bilder från utställningen hos Forum Box.

Den som vill se ”Ishi” hos Handarbetets Vänner får skynda sig, sista dag är 2016-10-01. Samlingsutställningen hos Almgrens, ”Mönster och färger” med medlemmar i Fiber Art Sweden, håller på lite längre, till 2016-10-29.

Virkat och stickat

korsnas-2

Jag minns inte när jag såg en bild på en Korsnäströja för första gången, men det är många år sedan jag fick ögonen på dem och blev fascinerad. Nu dök de här märkliga tröjorna upp igen, de nämns i boken Folklig virkning Nås socken Dalarna (titta HÄR).

Ungefär samtidigt som kvinnorna i Nås började med flerfärgsvirkning, under andra halvan av 1800-talet, startade tillverkningen av tröjorna i Korsnäs i Österbotten i Finland. I tröjorna kombineras stickning och virkning på ett unikt sätt. Partierna med små färgade prickar på vit botten är stickade. Mönsterbårderna i många varianter är virkade i flerfärgsvirkning.

korsnas-1

I min bokhylla finns två böcker om tröjorna från Korsnäs, Korsnäströjor förr och nu av Gretel Dahlberg och Färg och flärd med virkat av Marketta Luutonen, Anna-Maija Bäckman och Gunnar Bäckman. Dahlbergs bok koncentreras på kulturhistoria kring tröjorna, men har också schematiska beskrivningar på en tröja och på ett par vantar. Färg och flärd med virkat innehåller historik, men framförallt beskrivningar på tröjor och på mindre flerfärgsvirkade föremål som vantar, påsar och muddar. Boken har text på svenska, finska och engelska.

HÄR finns mer att läsa och en länk till en film om tröjorna från Korsnäs. Böckerna verkar inte finnas hos de stora bokhandlarna på nätet, men jag hittar dem HÄR hos Slöjdmagasinet.

Folklig virkning

virkbok-1

I somras köpte jag en fin liten bok om flerfärgsvirkning, Ulla Berglund Braschs bok om folklig virkning i Nås socken i Dalarna. Boken är en uppföljning av en inventering och dokumentation av flerfärgsvirkade föremål som gjordes i Nås för ca 20 år sedan. Jag blir så glad att materialet visas upp och inte ligger oåtkomligt och bortglömt i något arkiv,

Under andra halvan av 1800-talet blev det populärt i Nås socken att virka mindre plagg och tillbehör, som användes till den traditionella dräkten. Virkningen utfördes med ullgarn i flera färger och med fasta maskor. Mössor, hängslen, hjärtvärmare, vantar och pälsband finns bland de bevarade föremål som visas i boken. Och smala band i många färger, kjolflätor, som syddes fast nertill på kjolen. Sådana får jag lust att virka. Men det blir nog i så fall min egen variant i andra färger och andra mönster.

virkbok-3

Många av de kvinnor som virkade är kända till namnet. Hedlasses Anna Olsson, född 1855, är en av dem. Hon virkade mössan på bilden i den nymodiga tekniken. På mössan  monterades sedan en traditionell dalknypplad spets. Så härligt och inspirerande!

virkbok-2

 

Det är roligt att virka!

virkat 1

Mitt lager av ullgarnsrester har minskat lite i sommar när jag har roat mig med att virka påsar. Den här varianten är lite annorlunda än dem jag virkat tidigare (titta HÄR  och HÄR), med kvadratisk botten och med snoddar istället för knappar. Det är kul att testa sig fram och leka med färger och mönster. Och det är härligt när innehållet i kassen med restgarner minskar en aning.

Smakprov från Bryggeriet i Nora

Helena Bröms

Här är bara några få smakprov av allt spännande, intressant och inspirerande som de ca 25 utställarna visar just nu på Bryggeriet i Nora i textilutställningen Den blå tråden.  Gör en utflykt till Bryggeriet och se mycket mer! Sista utställningsdag är 2016-06-11, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17. Läs mer  HÄR  och HÄR.

Överst Helena Bröms: ”It’s got to be some order around here!”

Lena Jerlström 2

Lena Jerlström 1

Lena Jerlström:  ”Bakhåll”

Ulrika Berge 2

Ulrika Berge: ”Vattenväxter”

Ulrika Berge 1

Ulrika Berge: ”Stjärnögon”, detalj

Margita Dahlström 1

Margita Dahlström: ”Pelarsalen – eller ett stycke svensk militärhistoria”

Margita Dahlström 2

Margita Dahlström: ”Pelarsalen – eller ett stycke svensk militärhistoria”, detalj

Johanna Wallin

Johanna Wallin: Stickad tröja, detalj

Erik Torstensson

Erik Torstensson: ”Garnpelare”, detalj. I bakgrunden ett av sju ”Isbjörnsspöken”

Lena Hellström

Lena Hellström: Indigofärgad shibori

Gun-Britt Croft-Griggs

Gun-Britt Croft-Griggs: Tröja i ull med lammullssnirklor

Mari-Anne Renholm

Ann-Marie Renholm: ”Imorgon ska jag flyga”

Jeanette Rapp

Jeanette Rapp: ”Vänner”

I min bokhylla

Virkbok 1

Visst är det smidigt att handla böcker på nätet och jag köper en del, både nytt och begagnat. Jag vet vad jag vill ha, letar efter bästa pris, beställer och efter några dagar ligger boken i brevlådan. Bekvämt och bra, men några spännande upplevelser blir det sällan.

Desto mer intressant kan det vara att besöka verkliga antikvariat och botanisera bland verkliga böcker, helst i hyllorna med textillitteratur. Då kan man till exempel upptäcka en sådan här liten skönhet. En virkbok från 1853! Nu finns den sedan några år här hemma hos mig i min bokhylla.

HÄR finns ett annat fint fynd.

Virkbok 2

Virkbok 3

Virkbok 4

 

På stick- och virkcafé

ledigt idag

DU FÅR LEDIGT IDAG läste jag vid Slussen. Det passade bra, för ledigt var just vad jag hade och dagen tillbringades i Stockholm. Någon har skrivit budskapet genom att trycka in plastmuggar i ett gunnebostängsel. Efter att ha jäktat runt lite på förmiddagen tog jag mig till textilgalleriet Fiberspace på Katarina Bangatan, titta HÄR. Jag har skrivit om galleriet tidigare HÄR.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Te, kaffe och läckra små kakor var framdukade i galleriet till eftermiddagens stick- och virkcafé. Där satt vi och hade det lugnt och skönt och pratade om garn, om våra pågående stickningar och virkningar, om glädjen över att våren är på väg och att ljuset kommer tillbaka, om jobb och om allt möjligt annat. Ett par härligt avkopplande timmar!

Rutor av rester

virkad filt

Apropå kjolen som jag visade HÄR för ett tag sedan så upptäcker jag att det finns fler rutor av restgarner i min närhet.

Den virkade filten var ett projekt som pågick under ett par år runt 1970. Jag ser rester från en tröja som min mamma stickade till min pappa, rester från en tröja som jag stickade till min syster, från en stickad klänning och från en virkad tröja till mig själv. Jag hade en virknål i väskan i ett par år och fyndade udda garnnystan här och där. Några gröna garner minns jag att jag köpte i Lübeck och virkade rutor på tåget hem.

muddar

Muddarna i näverstickning (kallas också kontstickning eller entrelac, googla!) är betydligt nyare än filten, bara ca 10 år, De är stickade av rester från en tröja. Jag använder dem ofta. Ibland får den ljusa änden sticka fram ur tröjärmen, ibland den mörka.

Helt uppenbart är det så att jag länge har gillat rutor, restgarner och en grön-gul-brun färgskala.

Finaste presenterna

presnter

En stickad sjal och ett virkat etui – det här är nog de finaste presenter jag någonsin har fått.

Jag ingår i en lite löst sammansatt grupp som en gång i veckan träffar människor från ett asylboende, möten med nyfikenhet och öppna hjärtan. Träffarna är ganska oorganiserade, men Svenska Kyrkan på orten tog initiativet och finns i bakgrunden. Vad som sker beror på vilka som dyker upp just den dagen. Vi tränar svenska, tittar i böcker, leker i snön, spelar fotboll, handarbetar. Garn, stickor och virknålar har skänkts av snälla människor och den som vill kan använda materialet. Jag har bara varit involverad i handarbetet lite i periferin, men ändå har jag fått de här fina presenterna av kvinnor som har använt sig av det skänkta materialet. Glädje och värme!

Dags att välja knappar

Välja knappar

Under ledigheten kring jul och nyår har jag tittat en del på TV, t ex på serier som Weissensee, Gentlemen & Gangsters och Fröken Frimans krig, och samtidigt varit flitig med virknålen. Av ullgarn har det blivit ett antal virkade påsar. Snart, när jag har valt knappar och sytt i dem, finns några av påsarna HÄR i min lilla butik på bloggen. HÄR finns några gamla påsar, men i en annan färgskala.

Bland det bästa jag sett

Eva Davidsson 3

Eva Davidssons utställning hos Konsthantverkarna i Stockholm är det bästa jag har sett på länge. Hon visar kläder och hennes inspirationskälla är folkdräkter från Dalarna och traditionella dräkter från Japan. Framför allt har hon intresserarat sig för shibori, en färgningsteknik som är sällsynt i svensk textiltradition, men förekommer t ex i halsdukar till mansdräkten från några socknar i Dalarna (titta HÄR). I Japan, däremot, är tekniken utvecklad till fulländning.

Eva Davidsson kan de textila teknikerna, hon förstår de textila materialen och behärskar verkligen shiborin. Hennes sätt att plocka inslag från traditionen och omvandla dem till nya uttryck är suveränt. För ett par år sedan visade hon en dräkt på en samlingsutställning på Almgrens Sidenväveri, titta HÄR. Då blev jag helt begeistrad av hantverksskickligheten och sättet att använda traditionen. Nu blir jag ännu lyckligare!

Utställningen slutar om ett par dagar, 2015-10-28. Hoppas verkligen att Eva Davidssons kläder visas i fler sammanhang så att de som missat utställningen i Stockholm får möjlighet att njuta av hennes kunskap och skicklighet.

Eva Davidsson 2

Eva Davidsson 1

Eva Davidsson 6

Eva Davidsson 4

Eva Davidsson 5

Eva Davidsson 7

Eva Davidsson 8

Virkat

Virkade påsar

Utan ett handarbete på gång känns det lite tomt. Nu blev det ett gäng färgglada virkade påsar. Det är så roligt att kombinera färger och sedan plocka med och välja bland alla knappar.  Några av påsarna kommer snart att finnas till försäljning här på bloggen. Och några hamnar i sommarbutiken (2015) som öppnar om några veckor på bryggeriområdet i Nora, titta HÄR.

Och allt bara fortsätter…

Vallmo 1

För 100 år sedan marscherade tusen och åter tusen män nerför den här backen till hamnen i Folkestone. Där steg de ombord på båtarna som förde dem över Engelska Kanalen till slagfälten i Europa. Nu påminner tusentals virkade och stickade vallmoblommor om alla som stupade i första världskriget.

Vallmo 2

Vallmo 3

Vallmona fanns också på en del tunnelbanetåg i London.

Vallmo 4

Krigen bara fortsätter. Earth Peace, önskar Yoko Ono. Ingår i konstprojektet Folkestone Triennial, 30 aug – 2 nov 2014,  titta HÄR.

Vallmo 5

 

Fler virkade påsar

virkad påse 3

Restgarner är bra till virkade påsar! Den som jag visade häromdagen är klar nu och här är några som jag har haft länge. Flerfärgsvirkning är roligt!

virkad påse 2

Vill man göra en egen påse kan man titta i de här böckerna. Maria Gullbergs bok Virka! kom  2013 på Hemslöjdens Förlag. Häftet Virkade påsar är utgivet av Österbottens Museum i Finland 1992.

virkad påse 4

 

Re Rag Rug på Färgfabriken

RRR2

Idag har jag sett alla mattor som Katarina Brieditis och Katarina Evans har skapat i projektet Re Rag Rug. Det var vernissage på deras utställning på Färgfabriken i Stockholm. Utställningen pågår t o m 2013-10-27.

I 12 månader har de med stöd av Konstnärsnämnden tillverkat mattor av textilt spill. Av osäljbara ylletröjor och T-shirts från Myrorna och spill från T-shirttillverkning i Indien har de lyckats skapa smycken för golven. Traditionella textila tekniker har använts, som sömnad, flätning, virkning, broderi och stickning, ibland på nytt sätt. En del sömnad har skett med raksöm på symaskin, men det allra mesta är gjort helt för hand. Tanken är att åtminstone några av mattorna ska kunna produceras småskaligt under enkla förhållanden t ex i Indien.

Det har varit spännande och intressant att följa projektet HÄR på deras blogg. Och det var förstås riktigt roligt att höra dem berätta och se alla mattorna.

RRR1

RRR3

RRR4

RRR6

Återbruk i Västerås

Just nu pågår slöjdutställningen  ”Återbruk – skapa nytt” på Västmanlands läns museum i Västerås.  De cirka 120 föremålen i utställningen har lämnats in till en jurybedömd tävling utlyst av Västmanlands läns hemslöjdsförbund.

En tävling har förstås en vinnare. Lena Langendal vann med sina korgar flätade av elstängsel med detaljer av gamla skidbindslen och offsetplåt.

Monica Asplund har virkat väskan av paketsnören. Är det kanske alla de där stumparna som vi sparar när vi försiktigt knyter upp snörena på presenterna, rullar ihop ordentligt och lägger bland bra-att-ha-grejerna?

Mattan med slarvtjäll av cykelinnerslang är vävd av Susann Levál.

Utställningen är innehållsrik och inspirerande. Jag gillade speciellt Inga Westins två verk ”Julbonad med drag”, en julkrubba av dragkedjor, och ”Drömmen om New York”, en gammal resväska fylld med olika rivjärn som höghus. Tyvärr lyckades jag inte få några bra bilder av verken, så den som blir nyfiken får ta en tur till Västerås och titta själv. Utställningen pågår till 13 januari 2013. Om man skyndar sig och åker till Västerås senast 18 november kan man som extra bonus se mer återbruk på hög nivå i Anna Sjons Nilssons utställning på Konstfrämjandet. Titta HÄR.

Västmanlands läns museums hemsida finns HÄR.

Arton kilo cottolin

Arton kilo cottolingarn finns i mitt garnlager på vinden. Nu för tiden använder jag sällan cottolin när jag väver, så garnet har bara legat där i flera år som extra isolering i huset. Men nu virkar jag grytlappar, perfekt handarbete framför TV:n en mörk och regning kväll i oktober. Arton kilo räcker till ca 480 grytlappar. Så många blir det nog inte, men en rejäl hög hamnar i alla fall snart i butiken hos Konsthantverkarna i Örebro.

Pinnstolar hos Konsthantverkarna i Örebro

Nu är det bara knappt två veckor kvar av sommarens utställning hos Konsthantverkarna i Örebro. Onsdag 24 augusti är sista chansen att se ”Pinnstol Tur & Retur”, en rolig utställning med ca 40 påhittiga utställare, som har gett gamla pinnstolar ett nytt liv. Här är några exempel:

Anneli Linder satte medar på sin stol och sydde en fin dyna.

Kristin Virén tog fram virknål och restgarner.

Lena Jerlströms gamla stol förvandlades till en häst med hjälp av ull och såpvatten.

Gilla Konsthantverkarna på Facebook!

I en kista på vinden

Tack vare min vän Agneta har jag släpat fram en kista, som har stått längst in på vinden i många år. Agneta virkar rutor av sina mörkt röda krappfärgade garner från ”förr”. Det ska bli en tröja, men eftersom hennes eget garn inte kommer att räcka, efterlyste hon restgarner hos sina textilvänner. Därför drog jag fram kistan. Ett par kilo växtfärgat garn fanns där, men tyvärr bara några små restnystan i de färger som Agneta behövde.

Det var roligt att återse alla prover! På ringen finns drygt 100 olika infärgningar, alla märkta med datum, växt och betningsmetod. I en plastpåse ligger ytterligare ungefär 50 prover. Det innebär att jag under några år runt 1980 växtfärgade omkring 15 kilo garn! Hur hann jag!?

Garnet stickades till mössor, vantar och tröjor till mig själv och till andra. Tre av mina egna tröjor finns fortfarande kvar. Jag vävde också, väskor i rundväv som såldes på Hemslöjden i Örebro. Ett svagt minne säger att jag fotograferade det mesta. Någon gång borde jag leta igenom diabilderna från den tiden. En del är dokumenterat så här:

Till ”fillehaugen”?

Är det dags att förpassa min tröja till ”fillehaugen” (soptippen, lumphögen)?

Tröjan är stickad på maskin av Gun-Britt Croft-Griggs och jag köpte den för ca 10 år sedan. Den blev omedelbart en favorit. Efter flera års användning  började kanterna se nötta ut. De fick en virkad förstärkning. Snart var ärmarna tunnslitna vid armbågarna. Virkade lappar syddes på. Sedan var det ärmsömmarna som fransade sig, vilket avhjälptes med stickade remsor. Då började jag bli oförsiktig och spillde färgbad när jag färgade ullgarn. Tröjan fick turkosa stänk på magen. I det stadiet började det kännas som om tröjan var ett hemmaplagg.  Förra vintern hade jag den på mig när jag vävde. Det var dumt, det resulterade i slitage på magen. Hålen är nu dolda av mormorsrutor.

Men visst kan väl tröjan hänga med ett tag till!? Jag kan väl i alla fall använda den i trädgården, när snön har smält och man kan börja gräva?

Klär du i jumper?

Du har väl inte bröst och mage i oestetisk närhet av varandra? I så fall ska du inte klä dig i jumper, enligt Elsa af Trolle, författare till  ”Jumpers. En handbok i förfärdigandet av allehanda stickade och virkade plagg” från 1922. Texten är en intressant spegling av sin tid.

 ”Man hör så ofta det påståendet, att en jumper inte klär alla figurer. Jag skulle vilja vända på den satsen och säga, att det finns somliga figurer, som ingenting klär.  Men dessa utgöra i detta sportens, gymnastikens och dansens tidevarv ett ringa antal, jag åsyftar nämligen sådana, som genom dålig hållning sjunkit ihop, blivit kutryggiga, och fått bröst och mage i oestetisk närhet till varandra, ty det är just hållningen, som jumpern så farligt framhåller. Likt alla raka plagg utan midja ställer den naturligtvis större fordringar på figuren och är därför det absoluta idealet för en smärt och harmonisk gestalt. Men jag har sett jumpers på mycket magra damer och även på mycket korpulenta damer, i alla åldrar från småbarn till mormödrar, och de ha alltid varit klädsamma, om hållningen varit god. Och hållning är ju en sak, som med god vilja och litet energi kan åstadkommas av envar, ergo, en jumper kan kläda alla figurer.”

Du kan väl skilja på en jumper och en sweater? af Trolle reder ut begreppen:

”Innan jag övergår att tala något om material och utförande skulle jag vilja säga ett par ord om själva namnet ’jumpers’, som på ett grymt sätt misshandlas av de flesta. Namnet kommer naturligtvis från det engelska ’jump’, som betyder hoppa, och åsyftar både blusar och klänningar, som dragas över huvudet och justeras utan någon som helst knäppning. Här har en jumper kommit att beteckna enbart en blus, det vore dock korrektare om man skilde på jumperblus och jumperklänning. Detta är dock mindre viktigt än att man säger en jumper, flera jumpers och på så sätt med det engelska ordet även adopterar dess pluralisform, i stället för alla de befängda ändelser man ibland får höra. Likaså en sweater (uttalas soetter) flera sweaters. Det är förfärligt, att i bodarna höra expediterna tala om ’sviters’, i synnerhet som även benämningen är alldeles felaktig på de plagg som visas. En sweater – av engelska ordet sweat = svett – är nämligen en tröja med långa ärmar och hög dubbelkrage, som drages över huvudet utan någon knäppning alls. När vi nu ha ett sådant utmärkt svenskt ord för just detta plagg som en olle, förstår jag inte varför det synnerligen fula engelska ordet blivit importerat. Vad som nu i allmänhet betecknas med detta namn är en jersey – plagget har från början kommit från Kanalöarnas fiskare – eller rätt och slätt tröja. En jersey eller tröja har långa ärmar, hög krage med knäppt sprund fram och på axeln. Ordet jersey används även för de förtjusande, mjuka maskinstickade ylletyger eller silkestyger, som nu en fyra, fem år hållit sig på modets tinnar utomlands och som säkert komma att kvarbliva ännu många år på grund av sina talrika utmärkta egenskaper, men som tyvärr aldrig funnits till salu här i landet, om jag undantager ett par av våra förnämsta modehus.”

Ett bortglömt jubileum

I år är det 100 år sedan  som jumpern gjorde entré som spelarplagg hos de kvinnliga tennisspelarna på Wimbledon. I alla fall enligt Elsa af  Trolle. Uppgiften finns i hennes bok ”Jumpers. En handbok i förfärdigandet av allehanda stickade och virkade plagg” från 1922.

Så här står det i förordet:

”Så länge sedan som 1910 började jumpern att användas på engelska tenniscourts. Pionjärerna fingo lida mycket smälek. I synnerhet från det otäcka könet. Det korrekta modet på en tennisbana var ju då en skjortblus av linne med hög krage (o, fasa) långa ärmar, kjol skuren i våder och åtsittande i midjan med ett smalt stärkt skärp som avslutning. Det fordrade verkligen ganska mycket mod att uppträda i något så ‘oklätt’ som en rak jumper, som slutade nedanför höfterna, med låg hals och korta ärmar och utan tillstymmelse till midja. Men de segrade hastigt genom sin oerhörda praktiskhet, och voro början till den vackra tennisdräkt, som i år har beundrats vid världsmästerskapstävlingarna i Wimbledon, och på många andra platser: mycket kort, rak kjol, jumpers i vackra bjärta färger och ett brett band om håret att hålla lockarna i styr. Och vad skapelsens herrar i allmänhet tänka om den nya formen uttrycktes av en gammal fint bildad engelsman, som nyligen yttrade till mig: ’Vet du, jag är glad, att jag fått uppleva jumperns dagar, ty något så vackert och harmoniskt har säkert ej funnits sedan den grekiska kitonens tidevarv.’ Och detta är säkert sant.”