Ryktet säger att det var besöksrekord igår (2022-10-08) i Hallstahammars konsthall när utställningen Avig och rätt öppnade. I utställningen möts verk av den stickande multikonstnären Evy Langlee och verk av gerillavirkaren Maria Yvell. Imponerad, inspirerad och glad blev jag av utställningen. Åk dit och titta om du har möjlighet, utställningen pågår t o m 2023-01-14. Workshops och demonstrationer kommer att hållas av Kolbäcksådalens slöjdarförening, leta HÄR.
Utställningen är ett samarbete mellan Västmanlands läns hemslöjdsförbund, Hallstahammars kommun, Västmanlands läns museum och Kolbäcksådalens slöjdarförening. Hallstahammars konsthall har valt att lägga fokus på slöjd, hantverk och konsthantverk och jag ser fram emot fler intressanta utställningar. HÄR finns öppettider.
Översta bilden visar en kudde av Maria Yvell. Marias hemsida Virka dygnet runt finns HÄR. Hon driver också Virkpodden, titta HÄR, där hon samtalar med personer som alla sysslar med virkning på olika sätt. Tretton avsnitt har sänts hittills.
Här kommer fler av Marias virkningar.
.
.
You are amazing, fram- och baksida av tröja.
.
.
Pågående, besökarna är välkomna att virka efter eget huvud.
Evy Langlees mönsterstickade tröjor är fantastiska! Hur hinner hon och hur bär hon sig åt med alla färger och motiv, oftast utan mönsterrapporter? HÄR finns hennes hemsida.
I en korg låg några arbetsritningar.
.
.
.
.
.
En inte fullt så komplicerad stickning, men det fanns inte bara en klänning, utan fyra (om jag mins rätt) likadana i olika färger.
Lagerrensning! Påsar i flerfärgsvirkning, ullgarn, höjd ca 18 cm. Två varianter, med snodd eller knappar. 225 kr inklusive frakt. Uppdatering: Alla påsar är sålda.
Här sitter jag och virkar. Halskanten på en av mina favorittröjor har tänjt ut sig. Jag misstänkte att rätstickning i det här mjuka och fluffiga garnet skulle kunna vidga sig. Men trots att jag ändrade lite i beskrivningen för att försöka förhindra töjning, så har det ändå hänt. HÄR är tröjan när den var ny för tre år sedan.
För ett tag sedan visade Maria Gustafsson på sin blogg Marias garn hur hon virkar smygmaskor runt halsen på en stickad kofta för att få in vidden lite, titta HÄR. Jag gjorde som Maria och resultatet blev riktigt bra. Garnet i min tröja är som sagt mjukt, en behaglig blandning av ull och silke. Ett stabilare garn behövdes till smygmaskorna. Dubbelt redgarn blev perfekt.
Jag gillar verkligen den här tröjmodellen och det här garnet. En enfärgad mörkgrå har jag också stickat och även den fick en förstärkt halskant med smygmaskor innanför I-corden, eller snoddavmaskningen kanske är den svenska benämningen.
Långbyxorna som jag använt hela vintern behövde också en uppfräschning. Nederkanten var sliten och fransig. Jag gjorde på samma sätt som jag visade i ett blogginlägg 2015. Här kommer en repris. Det blir så bra!
Jag sprättar upp fållen, viker ut den mot rätsidan och nålar.
En maskinsöm sys ca 0,75 cm från kanten.
Fållen viks in mot avigsidan igen över den nya sömsmånen och nålas.
Byxorna fållas med en maskinsöm mitt i den förra sömmen.
Efter knappt 30 minuter är nederkanten hel igen. Spåren efter den gamla fållen syns mindre i verkligheten än på bild och kommer att synas ännu mindre efter nästa tvätt. Byxorna kan användas ytterligare några år!
Virkning har jag ägnat mig åt de senaste dagarna. Inte med virknål i handen, utan jag har läst och lyssnat.
I mitten av 1800-talet var det, precis som nu, populärt att ägna sig åt handarbeten som stickning, virkning och broderier. Mönster och beskrivningar fanns att köpa i i form av böcker, tidskrifter och lösblad. Kunderna var främst damer i urbana miljöer. Hanna Bäckström har forskat i ämnet och häromveckan kom boken Förmedling av mönsterförlagor för stickning och virkning. Medierna, marknaden och målgruppen i Sverige vid 1800-talets mitt, hennes doktorsavhandling i textilvetenskap vid Uppsala universitet. Boken finns att köpa överallt där böcker säljs. Omslaget visar en målning av Friedrich Fleischmann, ca 1810 – 1820. Dottern stickar och på bordet framför henne ligger ett mönsterark.
Att kortfattat försöka referera en avhandling av den här omfattningen ger jag mig inte in på. Jag nöjer mig med att konstatera att jag läser med intresse. Ur min bokhylla plockar fram en bok från 1853, en av många mönsterförlagor som Hanna Bäckström använder som underlag i sin forskning. Det är spännande att få mitt fyndköp insatt i ett sammanhang. HÄR finns ett blogginlägg om boken.
Boken Virka fritt av Marketta Luutonen, Anna-Maija Bäckman och Gunnar Bäckman är också ny, utgiven nu våren 2021.
En virkningshistorik ur finskt perspektiv ges, givetvis inte lika omfattande som i doktorsavhandlingen. Men båda böckerna beskriver virkningens historia som dunkel med flera olika teorier om ursprunget. Ordet virka har tidigare ibland använts om andra textila tekniker än de vi avser med begreppet. Vad som samlats in och bevarats i museer och samlingar beror som vanligt på institutionernas och enskilda personers intresse och kunskap. Föremål i samlingar har dessutom ibland tolkats felaktigt.
Boken innehåller presentation av elva virkare med egna unika uttryckssätt. Tidigast är Siina Rinne, född 1859. Flera av hennes föremål finns bevarade, t ex ett virkat täcke i Finlands nationalmuseum, titta HÄR.
Boken är också en förmedlare av mönster, precis som de skrifter som ingår i Hanna Bäckströms forskning. Beskrivningar finns bland annat till koftor, mössor, sjalar, smycken, filtar och olika typer av väskor och påsar, som den här påsen med äldre föremål som förebild.
I min bokhytta finns också flera virkböcker av Maria Gullberg, t ex Virkad mönstermagi som kom för några år sedan. HÄR finns ett blogginlägg om boken. Jag plockar fram boken nu igen efter att ha lyssnat till det första avsnittet av Virkpodden. Maria Yvell har beviljats medel från Nämnden för hemslöjdsfrågor till ”Ett projekt med målet att starta en podcast om virkning, för att synliggöra tekniken och uppmärksamma dess utvecklig och potential. Skapa en plattform för samtal om virkning”. Maria Gullberg är gäst i det första avsnittet. Av en slump kom Marias examensarbete på Konstfack 1989 att handla om virkning. Sedan dess har hon fortsatt att experimentera och utveckla virkningen. Hon har gett ut flera böcker och är en uppskattad kursledare och inspiratör. HÄR finns podden, med ett intressant och fint samtal mellan Mariorna Yvell och Gullberg, ett nutida sätt att förmedla kunskap.
Nästa vecka är det påsk. Igen. Så fort det här märkliga året ändå har gått. Jag är inte mycket för att pynta hemma, men de här små virkade hönsen brukar få komma fram några dagar. De köptes i en bergsby på Kreta någon gång på 1970-talet så jag har ingen beskrivning till dem. Men den som är bra på att virka kan säkert titta noga och göra en egen variant.
De här kycklingarna har jag visat några gånger tidigare och till dem finns en beskrivning. Titta HÄR.
Johanna Törnqvist driver sedan flera år projektet Precious Trash (ungefär = värdefullt skräp) där hon använder sopor och skräp för att göra nya överraskande saker. Hennes klänning sydd av chipspåsar har uppmärksammats på utställningar och i media och hennes smycken av tomma medicinförpackningar ingår i Nationalmuseums samlingar. Se mer HÄR.
Under påskaftonens konstrunda i Torshälla visades ett par av hennes plagg i en miniutställning på Ebelingmuseet. Den bruna klänningen är flätad och sydd av en persons årskonsumtion av nylonstrumpbyxor. En annan person har förbrukat ca 20 T-shirts under tre år och av dem har Johanna virkat en klänning. (Klicka upp bilden i större format, så syns Fredrik Sederholms foton i bakgrunden lite bättre.)
På lördag 2019-04-27 ger Johanna Törnqvist en föreläsning på ReTuna Återbruksgalleria i Eskilstuna. Då är det Hållbarhetsfestival på temat hållbart mode i gallerian med workshops, modevisningar, föreläsningar, panelsamtal mm, titta HÄR.
Textila handarbeten av många olika slag såg jag på visningen i magasinen på Sörmlands Museum i Nyköping häromdagen, alla lika intressanta. En del textilier har använts i det fördolda, i skymundan. Andra har tillverkats för att synas och för att visas upp.
Inte många föremål som dem på första bilden har hamnat på museum. De har varit lite hemliga och det har nog smusslats en del med dem, mensskydden. De här bindorna tillverkades av Matilda Åkerman till dottern Margit på 1930-talet. De är stickade i ljusvekegarn i patentstickning med en virkad kant. Läs mer HÄR i museets digitala arkiv.
Som kontrast till bindorna väljer jag täcket av siden. Det är avsett att visas upp och det är noggrant märkt med namnen på dem som varit med och handarbetat. Täcket, ett grupparbete, var en gåva till Mina Bonde f. Lewenhaupt till hennes silverbröllop 1871. Enligt uppgift syddes sidenlapparna samman av hennes mor grevinnan Lewenhaupt född Beck-Fries. Sjutton adelsdamer, släkt och vänner, samarbetade sedan med täckstickningen i stickbåge, det som idag ofta kallas qviltning. Släkten Bondes vapensköld syns i ett par varianter i den gula bården, som stickat mönster och som applikation. HÄR finns mer information om täcket.
Ett innehållsrikt och som vanligt intressant nummer av tidskriften Hemslöjd låg i brevlådan förra veckan. Nr 1 2018 har Anatomi som tema. Jag fastnar särskilt för några artiklar om konstnärer som använder kroppen som tema i sin konst.
På omslaget ses ett broderi av Juana Gómez. Hon trycker digitala bilder, självporträtt, på tyg och kompletterar med broderi.
Sandra Magnusson och Shanell Papp använder sig båda av virkning när de gestaltar människokroppen. Sandra Magnusson har virkat livets början, fostret i magen, och Shanell Papp visar det som till slut blir kvar, skelettet.
På Eskilstuna Konstmuseum pågår just nu, t o m 2018-03-15, en fin utställning med samma tema. Under rubriken Invändighet visar Maria Skärlund, Eskilstuna Konstförenings stipendiat 2018, kroppen och dess flöden i form av keramiska objekt, från foster till skelett. Gör ett besök om du är i närheten! Noterat i min kalender: Maria Skärlund berättar om sin utställning och sitt konstnärskap söndag 25 februari kl 14.00 på Konstmuseet. Se mer HÄR.
Alldeles nyligen hade Moa Wallman sin första separatutställning Nimbus över Sbg. Jag hade tänkt åka till Sundbyberg och se den, men det blev tyvärr aldrig av. Nu fick jag i alla fall se två av vävarna från utställningen. De finns i galleriet hos HV, Handarbetets Vänner i Stockholm. Med imponerande skicklighet har Moa Wallman färgat garn (naturlig färgning) och vävt dessa skimrande mattor, avsedda för golv eller vägg.
Utställningen på HV har namnet Emerging Talents 2.0. Nio kvinnor som nyligen avslutat sina studier deltar med ett eller två verk var; Moa Wallman (HV Skola), Ia Centerhall (HV Skola), Miriam Parkman (HV Skola), Siri Petterson (HV Skola), Astrid Sjöborg (HV Skola), Linette Nilsson (Konstfack), Elin Stampe (Konstfack), Berith Stennabb (HDK Steneby) och Johanna Svallingson (HDK Steneby).
Utställningen pågår t o m 2018-01-13. Värt ett besök, men kolla för säkerhets skull öppettiderna. Det kan hända att det är stängt kring jul och nyår.
Ia Centervall Natt som blänker.
Miriam Parkman, Rocio y los colores fuertes/Teotitlán, detalj.
I lätt duggregn förbereds just nu WKIPD/WCIPD World Knit (crochet) In Public Day, eller på svenska Världsstickdagen, som infaller på lördag 2017-06-11. Stolar, bänkar, bord och lyktstolpar på Fristadstorget här i Eskilstuna pryds med virkat och stickat från händiga händer i Fröets hantverksgrupp, Skaparaporna och en lokalgrupp av Täcklebo Broderiakademi. Det blir fint! Väderprognosen säger att det är risk för regn på lördag, men jag hoppas på skapligt väder så att vi blir många som träffas på torget med stickor, virknålar och garn.
Nu är jag hemma igen efter intensiva och roliga dagar på Fårfesten i Kil. Så här tomt i Sannerudsskolan var det bara på torsdagskvällen när utställarna packade upp och innan de mer än 9.000 besökarna vällde in under tre dagar. I bakgrunden till höger anas Karin, Kate och Marianne, tre av de många entusiasterna i Fåreningen Fårfest i Kil som lägger ner så mycket arbete och omtanke på att skapa en fantastisk fest för alla som kommer till Kil.
Precis som förra året (titta HÄR) hann jag inte se så mycket mer än det som fanns alldeles intill mig. Hos Louise Ström, Språngmurs AB, gick det att prova att väva band i brickvävning och förstås beundra alla fina band som Louise vävt. Ulla-Britt Sätter, Hantverkstorpet, hade dukat upp med prover på många garntekniker och visade olika varianter av nålbindning, krokning och virkning. Hos Jeanette Rångeby, JAR Form, fanns material för att prova på skarvsöm.
Nu är det snart dags igen, dags för en av årets höjdpunkter – Fårfesten i Kil!
Årets fest 2017 pågår 3 – 5 mars, se mer HÄR.
Här hemma är förberedelserna i full gång. Jag packar bilen med garn till yllebroderi (ca 80 kulörer), tyg till yllebroderi och små materialsatser, vävda sjalar och lite annat. Och så planerar jag för kursen jag ska ha i flerfärgsvirkning på söndag 5 mars.
Igår, när jag stod och väntade på bussen på Östra Torget i Torshälla, passade jag på att titta mig omkring lite på torget. Anledningen till utflykten var att just igår, 2017-02-24, startade Torshällas jubileumsfirande. Orten fick stadsrättigheter år 1317, när Birger Magnusson var kung. Tänk er, för 700 år sedan!
Flitiga fingrar har prytt torget med stickad och virkad garngraffiti. En parksoffa har fått mjuk och skön klädsel. I soffan finns en kudde att luta sig mot och förtäring i form pilsner och äggmacka.
Allan Ebelings staty Vattenbärerskan har fått lite värme runt vristerna.
Virkad mönstermagi är namnet på Maria Gullbergs nya bok som kom i förra veckan. Jag fick ett recensionsexemplar från Hemslöjdens Förlag.
Maria Gullbergs utforskade virktekniken redan i sitt examensarbete på Konstfack i slutet av 1980-talet, en teknik som det rynkades på näsan åt både i akademiska kretsar och i hemslöjdsvärlden. Jag såg hennes examensarbete på någon utställning på Liljevalchs och minns att jag blev både överraskad, glad och imponerad.
I nya boken har hon gett sig på att utveckla mormorsrutan. Här finns närmare 20 varianter av fantasifulla rutor, både brokiga och strama av olika svårighetsgrad. Det finns tips på hur rutorna kan bli till en sjal, en kudde, väska eller pläd.
Boken heter ju Virkad mönstermagi och det känns verkligen som magi när rutor sätts ihop och helt nya mönsterformer bildas, som här i Rutan Rut och 50-tal.
Beskrivningarna är utförda som diagram med symboler för de olika typerna av maskor. I början av boken finns instruktioner om vad tecknen betyder och hur maskorna utförs. Vid första anblicken ser det ganska knepigt ut, men när jag nyfiket testade så var det inte alls besvärligt att förstå. Jag valde att virka rutan Fröken Blom som har beteckningen ”medelsvår”. Det var riktigt roligt och gick bra. Jag kunde dock inte hitta någon förklaring till hur ”reliefmaska” skulle virkas, utan fick gissa lite. När jag har virkat ytterligare en ruta kan jag också följa beskrivningen på hur rutorna kan virkas ihop efterhand. Då slipper jag sitta där med en stor hög som ska monteras på slutet. Och så funderar jag på hur uttrycket blir i just denna ruta med en annan färgskala. Jag borde nog prova med mina rester av växtfärgat garn i milda kulörer. Det kan bli en söt liten kudde!
Vad gör jag som ny i stan? Jo, söker sammanhang och ställen där jag kan känna mig hemma. Igår kväll gick jag på en träff med Skaparaporna på Eskilstuna Folkhögskola. Träffade gamla bekanta, bekantas bekanta och nya bekanta. Såg restgarnsvirkning, stickade rutor, lagning av vante, stickade ”benmuddar” med reflextråd och mycket annat roligt och fint.
Almanackan för 2017 börjar så sakta fyllas med roliga saker. Den första stora händelsen är Fårfesten i Kil den 3 – 5 mars. Förutom att ha en plats på mässan så kommer jag att hålla en kurs i flerfärgsvirkning på söndagen den 5 mars. Mer information finns HÄR.
Och lite senare blir det en kurs i färgning av papper och textil med växter och skrot. Platsen är Eskilstuna Folkhögskola. Tiden är 26 – 30 juni, en hel vecka! HÄR finns programmet för skolans sommarkurser. Observera att anmälningar kan göras först den 13 februari 2017.
Diskussioner pågår om fler kurser. Och så kommer jag nog att delta i ett par utställningar under året. HÄR under rubriken PÅ GÅNG – 2017 uppdaterar jag så fort det finns mer information.
Några stygn då och då har det blivit på den svarta kjolen som fick komma fram ur garderoben i höstas. Det finns ingen plan. Kjolen ligger i arbetsrummet och jag syr lite när jag får lust. Och så använder jag kjolen emellanåt. Kanske är det klart nu, kanske blir det fler stygn. Virkat en sorts kjolfläta i flerfärgsvirkning har jag gjort också. Jag satt framför TV:n med virkningen och var lite lagom lat, så det blev inga komplicerade bårder i många färger som på de gamla kjolflätorna, utan bara en enkel diagonal och en uddkant. HÄR finns tidigare inlägg om kjolen.
Det är så kul med flerfärgsvirkning och så härligt när garnlagret minskar en aning. Påsarna är ca 17 cm höga och jag har använt ullgarn. Snoddarna har jag stickat, en i-cord med tre maskor. HÄR finns mer information. (I filmen tas maskorna på engelskt sätt. Det går förstås precis lika bra att hålla garnet i vänster hand som vi är vana.)
De tre påsarna finns nu i butiken på bloggen.Titta HÄR.
Första stället att titta när jag känner behov av ”nya” kläder är i den egna garderoben. Och där hittar jag en bortglömd svart kjol i valkad ull, ofta använd för så där 15 år sedan. Längden känns inte så klädsam, så det kanske räcker att jag klipper av den en bit. Eller ska jag göra något mer? Brodera lite kanske? Eller brodera mycket? Virka någonting? Jag samlar idéer.
Miriam Parkman från Handarbetets Vänner har sytt och broderat kjolen på bilden, Folk på Facebook. Kjolen kunde ses på en av alla utställningar som jag missade i somras, Mode i sju akter på Kulturhuset i Stockholm. Utställningen visade kläder av nuvarande och före detta studerande från Beckmans, Handarbetets Vänner och Konstfack, tre utbildningar inom textil och mode. Bilden har jag fått låna av Maria med bloggen Marias Meningsbyggnad, titta HÄR.
Här är mer broderiinspiration från Handarbetets Vänner. Jag sydde det som skulle bli en kudde för en massa år sedan när jag gick på skolan. Dumt nog så tänkte jag inte på att anpassa kuddens storlek efter de färdiga innerkuddar som finns att köpa, så broderiet är fortfarande omonterat. Formerna har jag lånat från en helt crazy gammal dyna i yllebroderi som finns i skolans samlingar. Nu kanske de här motiven kan komma till användning igen, som stygn på den svarta kjolen. (Klicka på bilderna så blir de större.)
Och så finns ju de virkade kjolflätorna från Nås. Bilden är ur boken Folklig virkning av Ulla Berglund Brasch, titta HÄR.
Så, ska jag nöja mig med en avkortad svart kjol, eller blir det stygn, maskor och färger? Vi får se vad som händer.
Höstlöven har blåst in från gården, in i galleriet hos Handarbetets Vänner. Ja, det ser ut så, men löven är textila och en del av Keiko Anagrius utställning.
”Ishi” är namnet på utställningen, japanska för ”sten”. Där finns massor med stenar.
Eller rättare sagt, det finns inte en enda sten. På närmare håll visar det sig att de flera hundra stenarna är textila. De är virkade, tovade, sydda, broderade.
I en annan del av Stockholm visas samtidigt verk av Anu Tuominen, i en samlingsutställningen på Almgrens Sidenväveri. Här är löven virkade av sytråd.
Och jag kommer förstås att tänkta på stenarna Anu Tuominen ställde ut i Helsingfors 2013, verkliga stenar som såg ut som något annat. HÄR finns fler bilder från utställningen hos Forum Box.
Den som vill se ”Ishi” hos Handarbetets Vänner får skynda sig, sista dag är 2016-10-01. Samlingsutställningen hos Almgrens, ”Mönster och färger” med medlemmar i Fiber Art Sweden, håller på lite längre, till 2016-10-29.
Jag minns inte när jag såg en bild på en Korsnäströja för första gången, men det är många år sedan jag fick ögonen på dem och blev fascinerad. Nu dök de här märkliga tröjorna upp igen, de nämns i boken Folklig virkning Nås socken Dalarna (titta HÄR).
Ungefär samtidigt som kvinnorna i Nås började med flerfärgsvirkning, under andra halvan av 1800-talet, startade tillverkningen av tröjorna i Korsnäs i Österbotten i Finland. I tröjorna kombineras stickning och virkning på ett unikt sätt. Partierna med små färgade prickar på vit botten är stickade. Mönsterbårderna i många varianter är virkade i flerfärgsvirkning.
I min bokhylla finns två böcker om tröjorna från Korsnäs, Korsnäströjor förr och nu av Gretel Dahlberg och Färg och flärd med virkat av Marketta Luutonen, Anna-Maija Bäckman och Gunnar Bäckman. Dahlbergs bok koncentreras på kulturhistoria kring tröjorna, men har också schematiska beskrivningar på en tröja och på ett par vantar. Färg och flärd med virkat innehåller historik, men framförallt beskrivningar på tröjor och på mindre flerfärgsvirkade föremål som vantar, påsar och muddar. Boken har text på svenska, finska och engelska.
HÄR finns mer att läsa och en länk till en film om tröjorna från Korsnäs. Böckerna verkar inte finnas hos de stora bokhandlarna på nätet, men jag hittar dem HÄR hos Slöjdmagasinet.
I somras köpte jag en fin liten bok om flerfärgsvirkning, Ulla Berglund Braschs bok om folklig virkning i Nås socken i Dalarna. Boken är en uppföljning av en inventering och dokumentation av flerfärgsvirkade föremål som gjordes i Nås för ca 20 år sedan. Jag blir så glad att materialet visas upp och inte ligger oåtkomligt och bortglömt i något arkiv,
Under andra halvan av 1800-talet blev det populärt i Nås socken att virka mindre plagg och tillbehör, som användes till den traditionella dräkten. Virkningen utfördes med ullgarn i flera färger och med fasta maskor. Mössor, hängslen, hjärtvärmare, vantar och pälsband finns bland de bevarade föremål som visas i boken. Och smala band i många färger, kjolflätor, som syddes fast nertill på kjolen. Sådana får jag lust att virka. Men det blir nog i så fall min egen variant i andra färger och andra mönster.
Många av de kvinnor som virkade är kända till namnet. Hedlasses Anna Olsson, född 1855, är en av dem. Hon virkade mössan på bilden i den nymodiga tekniken. På mössan monterades sedan en traditionell dalknypplad spets. Så härligt och inspirerande!
Textila inslag 