Halland med omnejd – del 3

.

Full av inspiration är jag efter en knapp vecka (23 – 28 april 2024) på en resa med textiltema i Halland med omnejd i regi av Red Fox Travel. Så skönt det är att ibland bara följa med och slappna av när någon annan har ordnat allting på bästa sätt. Intryck från resan delar jag upp i flera inlägg som samlas HÄR. Den här gången blir det vävning och lek med färg.

Även om resan inte var inriktad på vävning så går det ju inte att undvika att ögonen hittar det sinnet letar efter. Trasmattor, t ex, de brukar alltid finnas. Den här låg på golvet i hantverksbutiken hos Öströö fårfarm. Sittbänkarna i deras café mjukades upp av vävar med inslag av fårskinnsremsor och en och annan trasa.

.

Annelie på Hishults Alpacka hade två vävstolar igång i sin verkstad. I den ena vävde hon en filt av alpackagarn. Visst har hon en tjusig belysning över vävstolen!

.

.

En randig väst till en mansdräkt fanns att se hos Halmstads Hemslöjdsförening.

.

På fikabordet hos Tant Kofta låg en fin duk. I bakgrunden syns hennes nyvävda pläd. Hon har vävt smala längder i grindvävstol och sytt samman tre våder. Scrolla ner HÄR i hennes Instagram, så finns fler bilder på pläden.

En eftermiddag hade vi färg- och formövningar med Erika Åberg. Jag valde att träna färgseendet med konstkort och små tygbitar och garndockor. Andra ritade diagram till stickmönster eller gjorde moodboards med bilder, garnprover och akvarellfärg. Sånt här är ju så kul! Jag borde leka med färger och former oftare, kravlöst, utan tankar på att det ska ”bli nåt”.

.

Paus

Det uppstår en paus i julbaket och jag tittar på bilder i datorn, bl a de här från en hembygdsgård i närheten.

Trasmattor ligger på golven i så gott som varje hembygdsgård. Här finns en ”ormamatta” och en matta randad ”en om en”. Ormamattan är solvad i spetskypert med v-punkt, en av alla olika rosengångsvarianter. Med genomgående trampning och fyra inslag i varje färg bildas de slingrande ormarna. Den andra mattan har breda partier av en ljus och en mörk trasa.

.

En stänkmålad vägg möter ett draperi i en annan variant av rosengång, rosengång med motsatstrampning.

En liten rostig ugn, en strykjärnsvärmare, står på en undanskymd plats i ett uthus.

På en vägg i uthuset sitter den här korgen.

Ett lager av näver ligger som isolering mellan stenfot och timmer på hembygdsgårdens byggnader.

Av trasor

Häromdagen hängde en nytvättad trasmatta på tork i Rademachersmedjorna i nästa kvarter. Maria, som har krukmakeri på området, hade tvättat mattan som hennes mammas gammelfarmor vävde för länge sedan. Så bra att mattan tas om hand!

Jag kan tänka mig att väverskan satte upp en lång varp, vävde många meter och tog trasorna allteftersom utan någon särskild planering. Sedan klipptes den långa räckan upp i lagom bitar efter behov och mattorna kantades med tyg. För några år sedan fanns en sådan mattrulle till salu i en andrahandsaffär här i närheten, titta HÄR. Jag förstår inte varför jag inte köpte den.

.

.

Ett par andra gamla trasmattor såg jag för ett tag sedan som sittunderlag på en uteservering i Nyköping. Här är ränderna lite mer ordnade i rapporterade mönster, men med några avvikelser.

.

.

.

I gamla brunnshotellet i Norrköping låg den här charmiga smalrandiga mattan. Rosengångsbårder ser det ut som. Mattan ligger vikt runt ett hörn och det är lite svårt att uppfatta om det finns ett återkommande mönster. Men jag skulle gissa att väverskan har improviserat randningen och gjort av med små trasmängder, kanske rester från tidigare mattor. Ofta ligger gamla trasmattor så här på golven i hembygdsgårdar och liknande ställen, utsatta för smuts och slitage. Jag hoppas att fler gamla mattor än Marias ärvda sparas för framtiden på ett omsorgsfullt sätt, ett kulturarv från en tid för inte så länge sedan när textilier var dyrbara och varje liten tygtrasa kom till användning.

Fina utställningar i Ockelbo och Leksand

I förra veckan var vi ute på en resa några dagar och jag såg fina utställningar i Ockelbo och i Leksand. (Fler bilder, som inte visar textilier, finns på Instagram, @textilainslag.)

I Wij trädgårdar i Ockelbo ställer Annelie Krantz ut alldeles vid huvudentrén. T o m 2022-09-04 kan hennes broderier beskådas och beundras, stygn och hål på målade, återbrukade tyger med rubriken Rester; speglingar.

.

I Wij valsverk visas broderigruppen Fimbrias (hemsida finns HÄR) utställning Vår trädgård har tolv ingångar  t o m 2022-08-14. Särskilt intressant var det att se verk av Karin Lundström. Henne har jag följt länge på Instagram, @karinlunds.

.

I Hemslöjdens hus i Leksand såg jag två utställningar, vävar av medlemmar i Vävnätet Dalarna och Eva Davidsson kläder. Vävutställningen är avslutad, men Eva Davidssons utställning kan ses t o m 2022-08-13.

Det var många besökare som beundrade vävnaderna och det var lite svårt att komma åt att fotografera, men jag lyckades ändå ta en någorlunda skaplig bild på Kirsi Mannis fantastiska björkväv i saoriteknik.

.

Eva Nelsons fina trasmattor kunde jag också fånga på bild, liksom hennes läckra väskor i rosengång.

Eva Davidssons kläder har jag sett tidigare. ”Bland det bästa jag sett på länge” skrev jag i ett blogginlägg när hon ställde ut hos Konsthantverkarna i Stockholm, titta HÄR. Sju år senare är hennes mix av plagg, accessoarer, mönster, tekniker från Dalarna och Japan fortfarande bland det bästa jag har sett.

.

.

Sillsallad och andra trasor

När jag besöker hembygdsgårdar vänder jag blicken neråt och tittar på golven. Nästan alltid finns det intressanta trasmattor att se, nu senast i Hyltinge hembygdsgård i Sparreholm. Det pågick kurser i de två rummen (titta HÄR), så jag kunde inte spana så noga. Men här är några exempel.

Det fanns två charmiga mattor vävda av korta stumpar. I sin bok I trasmattans värld (titta HÄR) kallar Monica Hallén sådana här mattorna för sillsallad. ”Alla dessa tygstumpar i varierande längder från 5 cm och uppåt, som man inte vet var man ska göra av, kommer till användning här. … Färger, mönster, kvalitéer får ge sig i en spontanblandning utan eftertanke då blir det som bäst.”

.

Till den tredje mattan har det funnits lite mer av varje sorts trasa. Det är fyra inslag i varje rand och det finns en mönsterrapport genom att var nionde rand är röd.

Jag blir lite förälskad i de här mattorna!
HÄR finns mattor från en annan hembygdsgård.

Och så såg jag den här lilla söta dockfamiljen, tillverkad av vedträn och textiltrasor.

Klippa och klistra

För mig är trasmattor = återbruk. Textilt material att väva av finns i nästan obegränsade mängder, kläder och hemtextilier som man slitit ut själv och sådant som går att hitta till en billig slant i begagnatbutikerna. Men av varje sort finns det vanligtvis inte så mycket. Det gäller att tänka lite, att väga, räkna och planera för att få ihop en snygg matta av de begränsade mängderna klippta trasor.

Det tränade deltagarna på i gårdagens (2019-10-02) workshop ”Randa en trasmatta” när jag besökte medlemmarna i vävstugan Häverö Vävare. Som vanligt är det så roligt att se hur resultatet av tankemödan kan bli så olika, trots att deltagarna får exakt samma förutsättningar.

Det blir ett nytt tillfälle snart att träna på randningar, i Stockholm 2019-11-20. Mer information finns HÄR.

• 

• 

• 

Kvinna – utställning i Nora, del 2

Titta vilken snygg matta! Vad ska man kalla tekniken? Halvrya? Mattan är anonym, utan märkning eller andra uppgifter om vem som är formgivare eller tillverkare. Den finns att se i utställningen Kvinna på Bryggeriet i Nora, där jag var häromdagen. Mattan kommer från Nora Diversehandel. I utställningen visar butiken ett urval av textilier från sitt sortiment av vintage, antikt och bättre begagnat. Textilierna från olika tidsperioder har kvinnor vävt, broderat, sytt, stickat, knypplat osv, förhoppningsvis med glädje men säkert ibland med möda och av tvång.

Några trasmattor finns som exempel på kvinnors skaparlust och strävan att ta till vara och göra fint av rester.

Att pussla och sy ihop tyglappar hör också till det lustfyllda skapandet. Täcket är sytt av ylletyger och ”kviltningen” består av knutar av garn i hörnen där lapparna möts.

Förhoppningsvis har dukarna vävts med glädje.

Broderiet finns på locket till en tygklädd burk avsedd för textilier som knappast används idag, lösa kragar och manschetter.

HÄR  och HÄR finns fler blogginlägg om utställning Kvinna, som pågår t o m 2019-06-02, öppet tisdag – söndag kl 11 – 17.

Hållbart

En del saker hänger med länge, till exempel den här mattan. Den var det första jag vävde på egen hand efter vävutbildningen, på min första vävstol. Vävstolen köpte jag begagnad på annons. Den var hemsnickrad, sned och vind och blev utbytt mot en Öxabäck efter några år. Mattan följde med i flytten från Eskilstuna i mitten av 1970-talet och är, liksom vi, tillbaka igen i stan sedan ett par år.

Det sägs ju att det inte är lämpligt att blanda bomulls- och syntettrasor i en mattväv och det visste jag förstås när mattan vävdes. Men jag ville ha en röd matta, bröt mot regeln och klippte trasor av alla röda tygrester och av alla avlagda röda kläder jag fick tag på. Bland annat känner jag igen arbetsrockar i nylon från sommarjobb i kassan i en livsmedelsaffär, ett par mörkröda långbyxor i crimplene, bomullstyg från en orangeröd skjorta och från en rödrandig klänning. Syntettygerna har behållit färgen bra, medan bomullstygerna har tappat en del färg och är nu mer orange än röda. (Och nu när jag kryper på golvet och inspekterar mattan ser jag att det nog är dags att lägga den i tvättmaskinen.)

Mattan ligger i hallen. Den röda byrån till vänster har också hängt med ett tag. Den fick jag någon gång på 1960-talet. Till höger syns min hopfällda varpa. Den har stått där och vilat sedan i höstas. Det börjar kännas som om det är dags att sätta fart på den igen.

 

Full rulle

I halvmörkret bakom en ställning med slitna plastmattor och raggiga ryamattor i begagnatbutiken skymtade  jag något intressant, något som jag alltid spanar efter, nämligen äldre trasmattor. Den här gången var det något alldeles extra. Jag lyckades baxa ut den tunga bunten för att kunna se bättre. Det visade sig vara en tjock mattrulle direkt från vävstolen, vävd utan uppehåll av begränsade mängder blandade trasor. Troligen skulle väven klippas itu i lagom bitar. Men det blev aldrig av och nu ligger hela rullen där. Om jag köpte? Nej, rullen var för tung för att ta på cykeln. Kanske åker jag tillbaka och ser om den finns kvar.

 

 

Samlar på gamla mattor

Jag samlar på gamla trasmattor. Inte så att jag köper och lägger på hög, nej, jag samlar på bilder av gamla trasmattor. Mattorna kan gärna vara tunna, långa och smala.  Speciellt gillar jag att studera väverskans randmod eller randhuvud. Monica Hallén skriver i sin bok I trasmattans värld: ”Randhuvud, randmod – hade den väverska som med små medel lyckades göra vackra randningar i spännande och oväntade kombinationer”.

I den här mattan, som jag har fotograferat på Färgargården i Norrköping, har väverskan fått ihop en fin helhet av många olika trasor i små mängder.

Staffan Westerberg på Eskilstuna Konstmuseum, del 1

Jag har ingen relation till Staffan Westerberg och hans figurer. Lillstrumpa, Vilse och de andra har inte påverkat mitt liv. När programmen sändes i TV var jag i fel ålder, hade kanske inte ens en apparat och förresten har jag nog aldrig varit en flitig TV-tittare. Ändå, jag blir betagen av utställningen som pågår i sommar på Eskilstuna Konstmuseum. Jag visar snart fler bilder. Utställningen kan ses t o m 2018-09-09, mer information HÄR.

Det mörka rummet (svårt att fota!) är fullsmockat med saker från Staffan Westerbergs kreativa liv. Men det första jag ser är trasmattorna på golvet. Den som vävt mattorna har använt sin begränsade tillgång på trasor på ett beundransvärt sätt och vävt den typ av trasmattor som jag kanske gillar allra mest. Mönstret i randningarna är inte alltid helt uppenbart. Jag får leta lite med ögonen för att hitta en rapport. Nörd?

 

Trasmattor på Åland

Det går inte att undvika att ögonen fastnar på textilier. I huvudbyggnaden på Jan Karlsgårdens friluftsmuseum (titta HÄR) på Åland täckte de här trasmattorna golvet i salen. Mattorna är randade på ett sätt som är typiskt för Åland. Breda fält, vävda ”en om en” med en stor variation av olika trasor, avgränsas av smalare ränder i klara färger. Ett suveränt sätt att få en helhet av ett begränsat material!

 

Gäst på Instagram hos @riksvav

Denna vecka (v 19 2018 ) är jag gäst hos Riksvävarna på Instagram, @riksvav. Det blir ett axplock av vad jag sysslat med under de 30 år som jag har arbetat med textil på olika sätt och i olika sammanhang, mest vävning. Den som följer bloggen kommer nog att känna igen en del.

Välkommen in i trasmattans värld!

Finbollar, fulbollar och knasbollar kan man läsa om i Monica Halléns nya bok I trasmattas värld från a-ö, det vill säga Monicas sätt att kategorisera olika sorters mattrasor. Hon visar hur allt går att använda, det fula, det fina och det knasiga, till mattor i genomtänkt formgivning där varje sorts trasa kommer till sin rätt.

Att kalla boken för en vävbok är lite begränsande. Här finns visserligen vävsedlar till vackra trasmattor i olika tekniker, men också historik, fina bilder och en mängd praktiska vävtips. Erfarenhet, kunskap och fakta presenteras i bokstavsordning på ett mycket inspirerande sätt.  Allt genomsyras av Monicas genuina kärlek till mattrasor och trasmattor. På varje boksida upplever jag glädjen i att ta till vara och jag känner mig verkligen välkommen in i trasmattans värld.

Allt går att använda! Av små trasrester kan man väva fina fransar.

Och så här fint går det att göra av de ännu mindre tygbitarna, resterna som brukar hamna i papperskorgen.

En enda liten invändning har jag, särskrivningen av ordet trasmattans på omslaget.

Väv 2017 i Växjö – del 1, trasvävar

En 328 meter lång trasmatta sträckte sig längs Storgatan i Växjö under några dagar i slutet av förra veckan. Långa mattlängder hade vävts i vävstugor runt om i trakten och fogats ihop. Samordnare var hemslöjdskonsulent Monica Modig Rauden.

Anledningen till detta var Vävmässan, ett evenemang som arrangeras vart tredje år av Svenska Vävrådet (titta HÄR) och i år, 2017, var det alltså Växjös tur att stå för värdskapet.  Jag tillbringade en intensiv dag på mässan och ytterligare några timmar på utställningar på stan. Fötterna blev trötta och huvudet fyllt. Jag sorterar bilder och intryck och delar upp dem i flera inlägg på bloggen. Nu, i del 1, blir det trasvävar.

Matta med inplock i varpriktningen, vävd av Siw Andersson. Kan ses i utställningen Småland väver på Utvandrarnas hus ända till 2018-01-28. Titta HÄR.

Även trasryan vävd av Inga-Britt Hjärtberg kan ses på utställningen Småland Väver.

Klara Albertssons trasrya fanns i HDK Stenebys monter på mässan och är hennes examensarbete från programmet Textil, Kropp, Rum. Se mer av Klara HÄR.

Monica Hallén fanns också på mässan. Hon presenterade sin nya bok I trasmattans värld, mer om boken kommer senare. Och så hade hon förstås med sig sina fina trasvävar.

Mina fyra blogginlägg från Vävmässan finns HÄR.

Hösttecken

Än känns inte kvällarna så mörka och jag förväntar mig många varma, sköna sensommardagar. Men det finns en del hösttecken. Semestrarna är slut, morgon och tidig kväll stannar en karavan av bilar utanför förskolorna på andra sidan gatan för att lämna och hämta barn. Vid lunchtid strömmar uteätarna ut från kontoren. På eftermiddagarna släntrar skolbarn med ryggsäckar hemåt i flockar. Studenterna på Mälardalens Högskola syns på stan igen.

Och så börjar det bli dags att planera in olika aktiviteter i almanackan, som till exempel workshopen RANDA EN TRASMATTA som jag har i Katrineholm om en månad, 2017-09-27. Kontakta hemslöjdskonsulent Karin Edlund om du är intresserad!

 

På golvet

Jag turistar på hemorten och gick på en visning bland gamla byggnader. Där fanns fantastiska målade tapeter, målningar i taken, porträtt, byggnadsdetaljer och annat sevärt. Men jag gick mest och tittade på golven med alla trasmattor. Mattan på de första bilderna har tätare trådar i vissa partier, i rött och lite turkos. Observera den kortare trasan, som ligger mitt i ränderna och som inte går från stad till stad.

Många meter fanns det av den här mattan. Mattan låg i en fyrkant runt en matsalsmöbel som stod på en stor matta signerad MMF,  Märta Måås-Fjetterström. Jag tyckte att jag kände igen varprandningen. Och mycket riktigt, efter lite bläddrande i bokhyllan hittar jag mattan i boken Trasmattor och andra mattor av Märta Brodén och Gertrud Ingers, ”Rutig matta från Gävleborgs läns hemslöjdsförening”, sjunde upplagan från 1966. Tillgången på trasor har fått styra till en del, men inslagsordningen liknar mattan i boken.

Den här lilla mattan är vävd av en mängd olika trasor, bara en aning av varje sort. Bårderna med blått inplockat mönster gör att det ändå inte blir plottrigt.

Under stolen med handvävt möbeltyg ligger ännu en matta vävd av små mängder av varje sorts trasa, bara blå tyger. Kanske rester från tidigare mattvävar med bredare blå ränder?

Av många olika trasor har väverskan lyckats pussla ihop en någorlunda regelbunden randning.

Här går det att ana en rapporterad randning. Men det har inte funnits så mycket av varje tyg, så mönstret spårar ur.

Till sist en riktigt stor trasmatta, drygt 1,5 meter bred och cirka fem meter lång, med tonade nyanser. Formgivningen gör att jag gissar att den är vävd några decennier senare än de flesta av de andra mattorna.

Tillbaka till naturen nr 31, oktober 2016

Om några veckor är det tre år sedan jag placerade ut fem gamla trasmattor på en stig som leder upp mot skogen från vår trädgård. Mattorna låg mer eller mindre bortglömda på vinden. I ett gammalt hus på landet kommer det råttor på oönskat besök emellanåt. Odjuren hade pinkat, ätit och byggt bon bland mattorna. Istället för att bränna upp de förstörda mattorna la jag ut dem på stigen för att se vad som skulle hända.

Nu är mattorna nästan helt försvunna. När jag letar ordentligt hittar jag bara ett par små trasremsor som tittar fram bland höstlöven. Resten ligger dolt och uppluckrat under vegetationen. Det här är nog den sista rapporten och det sista ni får se av mattorna. Snart flyttar vi härifrån och mattorna får klara sig själva, utan observatörer.

Se tidigare inlägg om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger, eller klicka HÄR.

Sällan uppstår idéer ur tomma intet. Tre händelser resulterade i att jag fick för mig att lägga ut mina solkiga mattor i naturen. Jag hittade en dumpad matta i en vägkant, smög in i ett övergivet hus och besökte en utställning. Läs mer HÄR.

Tillbaka till naturen nr 30, augusti 2016

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013. Mattorna låg på vinden, mer eller mindre bortglömda. Råttorna hade pinkat, ätit och byggt bon. Istället för att bränna upp mattorna la jag ut dem på en stig upp mot skogen för att se vad som skulle hända.

I sommar har vi just inte trampat stigen där mattorna ligger och nu är den nästan igenväxt. Långt ner i mörkret under älggräset hittar jag rester av mattorna.  Jag krafsar bort en del gräs, böjer undan höga växter och försöker få in lite solljus för att kunna fotografera. Tänk, snart har det gått 3 år sedan mattorna hamnade på stigen. Jag fortsätter att följa dem ännu ett tag.

Se tidigare inlägg om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.

Mattorna är kantade

Nu har de två mattorna i glesrips, som jag visat HÄR tidigare, fått kanter av tyg. Någon frågade hur jag gör när jag kantar mattor, så här kommer en ungefärlig beskrivning.

I mitt tygskåp fanns ett ganska kraftigt, men ändå smidigt, svart bomullstyg. Jag tvättade tyget för att krympa det och för att få bort eventuell överskottsfärg.

Mattfransarna är hopknutna med råbandsknop, det blir lite smidigare än pärlknut, och fransen är klippt till ett par cm. Av tyget klippte jag remsor, 5 cm längre än mattans bredd. Till just de här mattorna blev det bra med ca 9 cm breda tygremsor. Jag mätte ut mitten på tygremsan och på mattan och började nåla fast tygremsan från mitten, ömsom åt höger och ömsom åt vänster, på lagom avstånd från mattans kant.

Sedan vände jag på mattan och sydde fast tygremsan, som är fastnålad på andra sidan, med symaskin, mitt emellan två inslag.

Jag vek remsan, strök ner vikningen med strykjärnet och sydde fast tyget på andra sidan för hand med dubbel sytråd och kaststygn. Jag gillar tunna och korta synålar, men för att få mer kraft valde jag en längre och kraftigare nål den här gången. Och fingerborgen behövs för att skjuta på.

Mattorna kan ses i verkligheten om några veckor.
Först tar jag med mig en av dem till Ljusstråk, en kulturslinga genom Nora Bergslag, den 3 – 4 september 2016. HÄR är programmet, jag finns i Svalbo, punkt 18.
Den andra mattan kommer att vara med på en utställning på Örebro läns museum 14 – 25 september 2016, titta HÄR.

Kanske bra att ha?

Här finns gott om bra-att-ha-grejer. Fickor som är kvar från herrskjortor som klippts till mattrasor, till exempel, de kan väl användas till något. Eller?

Ett par stycken kom i alla fall till användning förra sommaren. Titta HÄR.

 

Trasmattor i glesrips

Trasmattorna i glesrips, som jag visade när de var i vävstolen, är nerklippta. Nu återstår monteringen. Det blir varken fransar eller fåll, utan jag kantar med en tygremsa.

Mattan på översta bilden är ca 3 meter lång och den nedre mattan är ca 1,8 meter, bredd ca 65 centimeter. Jag är nöjd! Se mer om mattorna HÄR.

 

Mattvävning

Jag ville använda mina vita mattrasor tillsammans med garn ur förrådet och väva en ljus matta. Och jag ville prova något nytt, inte bara göra något som jag kunde sedan förut. Det fick bli glesrips. Tekniken har jag visserligen använt tidigare i många mattvävar (HÄR till exempel), men nu skulle det bli en mer traditionell och gammaldags glesrips.

Planeringen är roligast!  Jag plockade fram en hög med Vävmagasinet och en massa vävböcker ur bokhyllan. Sen låg jag på sängen i några timmar försedd med litteraturen, papper och penna. Jag bläddrade, letade efter mattor i glesrips, tittade på bilder, läste vävsedlar och försökte väga för- och nackdelar med det jag såg, som val av varpgarn, varptäthet, färgkombinationer och partiindelningar.

Sedan var det dags att fatta beslut. Det blev mattvarp 12/6 i fem färger i varpen och två trådar i rör i en 40-rörssked, dvs 8 trådar per centimeter. Till mellaningslag blev det dubbelspolat bomullsgarn 12/2. Trots att väven ”bara” är en tuskaft så känns möjligheterna oöverskådliga. Och det spelar ingen roll hur många skisser jag har gjort och hur mycket jag har försökt tänka ut, inte förrän i vävstolen går det att se vad som verkligen händer i mötet mellan varp och inslag.

Det blev en kort varp, mer som en provväv. Varpen räcker till två mattor, en på drygt 3 meter med en rapport på 45 cm, se bilderna, och sedan en kortare matta med en kortare rapport.

Skulle jag ha valt på annat sätt? Det syns först när vävningen är avslutad och mattorna ligger på golvet.

Slarvtjäll i Siggebohyttan

Ett gammalt slarvtjällstäcke –  vilken lycka att få syn på ett sånt! Täcket ligger i en säng på Siggebohyttans bergsmansgård utanför Lindesberg. Jag fick tillåtelse att granska täcket lite mer noggrant och med vita vantar kunde jag vända lite på det, ta några bilder och gotta mig en stund.

Bottenväven av trasor är vävd i två våder och hopsydd. Slarvorna är av alla de slag, lappade tyger, slitna tyger, virkade spetsar, trikåbitar och annat. Jag hade kunnat sitta där hela eftermiddagen och studerat tygrester, men vi skulle hinna fika också, tyckte mitt ressällskap.

Läs mer om Siggebohyttan HÄR.

Tillbaka till naturen nr 29, juni 2016

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013. De låg på vinden, mer eller mindre bortglömda. Råttorna hade pinkat, ätit och byggt bon. Istället för att bränna upp mattorna la jag ut dem på en stig upp mot skogen för att se vad som skulle hända.

Nu har de legat i naturen i  2 ½ år. Varpen har klarat sig sämst och på själva stigen är det mest slamsor av inslaget kvar. De delar av mattorna som har hamnat lite vid sidan om stigen är lite bättre bevarade.

Se tidigare inlägg om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.