Jag städar på vinden och hittar bortglömda saker, bland annat två ofräscha, trassliga stickningar. De har legat där i drygt tio år och jag vet att jag aldrig kommer att sticka klart. Det är lite synd på den gröna tröjan. Det är en spedetröja, stickad på stickor nr 1,5 med nästan färdiga ärmar och bara ca 5 cm kvar att sticka upptill. Den kom till när jag under en period pendlade med tåg och buss. Men när pendlandet var över så var det också slut på stickandet.
Jag repar upp, tvättar garnet, nystar, letar beskrivningar på nätet, men funderar samtidigt på om jag verkligen behöver fler tröjor.
Bäst att jag skyndar mig att sticka klart sådan ”pendelstickning” innan jag blir glaaaaaaaaaaaaaaaaad panschis! ;-))
GillaGilla
Man vet aldrig när garn kommer till användning … Exempel: Det ljusa garnet som jag har ytterst på mina mormorsrutor är troligen någon upprepad tröja. Vet inte säkert, för jag har fått nystanen. Vänliga människor skänker mig tyg och garn. De kanske inte längre kan handarbetar, ibland ”ingår det i arvet”, ibland har de helt enkelt tröttnat … Så om inte du själv kommer att använda det, kan det bli till glädje för någon annan. Hedervärt att du tar tillvara materialet!
GillaGilla
Kanske behöver man inte fler tröjor men behovet att sticka finns alltid!!
GillaGilla
men det är ju så skönt att hålla på med, detta repetativa i stort och smått.
GillaGilla