Ska jag fortsätta färga?

VFS 1

En rad med växtfärgade sidensjalar har just tvättats och hänger på tork i skuggan. När de har torkat, det går snabbt i den milda brisen, ska de strykas och sedan är de färdiga!

Ett 20-tal sjalar finns i lager nu, en del färgade i gryta, andra i burkar, några med reservage och några har fått extra färg av järnskrot. Snart måste jag bestämma om jag ska fortsätta och färga fler sjalar. I år känns det som om färgväxterna blommar ut och försvinner extra fort. Renfana och gullris finns i alla fall någon vecka till.

Men hur många sjalar behövs? Den 9 – 10 augusti 2014 ska jag vara med på en hantverksmarknad, Larsmäss i Järnboås. Dit vill jag ha sjalar med mig.  Om en månad är det sedan dags för utställning i Sannahed utanför Kumla tillsammans med min kollega bokbindare Lena Hällzon. Där ska jag bara visa växtfärgat. Och sedan är det ytterligare en samlingsutställning på gång i vinter.

Det är så roligt att hålla på med det här, så jag kan nog inte sluta ännu!

VFS 2

Affisch Bagarstugan

Test av ljushållfasthet – del 2

efter 4 veckor

I fyra veckor har de växtfärgade garnproverna legat i ett fönster mot sydost, titta HÄR. (Klicka på bilden så blir den större, gå tillbaka med ”bakåtknappen”.)

Samtliga prover är redgarn 20/2, betat med 8 % alun.

Från vänster till höger:
Björklöv, avkok av löv, färgat i burk
Björklöv, färgat i gryta
Björklöv, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Gullris, blad, färgat i gryta
Gullris, blad, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Lav (troligen slånlav) från äppelträd, färgat i gryta

Garnerna som har efterbehandlats med järnvitriol har nästan inte ändrat färg överhuvudtaget. De gula garnerna har mörknat och och blivit brunare, minst förändring på garnet färgat med gullris. Det orangebruna garnet längts till höger, färgat med lav, har blekts lite.

Nu är den sista tredjedelen av proverna övertäckt och de får ligga ytterligare 4 veckor i solen.

Kurs – indigoblått, ikat och shibori

Blå 1

 

Förra veckan gick jag på kurs på Sätergläntan, en kurs i indigofärgning, ikat och shibori.

Vi vägde och mätte och följde noga recepten för stamkyp och färgbad från boken Växtfärgning av Gösta Sandberg och Jan Sisefsky. Vi började med att färga prover. Garner knöts om på olika sätt till ikat och tygerna fick olika shiborimönster med hjälp av reservage. Färgbad gjordes iordning till färgning av animaliska respektive vegetabiliska fibrer. Efter provfärgningarna var det fritt fram för egna projekt.

Trots att vi följde recepten så hände det oväntade saker. Det krävs erfarenhet och känsla för att indigofärgningen ska bli lyckad! Mia Olsson ledde oss mycket kunnigt och engagerat på rätt väg när färgbaden med syntetisk eller naturlig indigo inte uppförde sig som förväntat.

Vi provade många olika sätt att göra reservage. Mia visar hur man kan linda tyg kring ett rör och sedan fösa ihop tyget innan det stoppas ner i färgbadet. Tyget får ett diagonalt randmönster.Blå 3
Med buntband går det fort och lätt att förbereda garn inför ikatfärgning.Blå 2
Färgbadet är från början gulgrönt, liksom textilierna när de kommer upp ur badet efter första doppet. Det blå färgen framträder när materialet kommer i kontakt med syre.Blå 4
Här är några smakprov på alla vackert blåfärgade tyger och garner som blev resultat av en  härligt intensiv och mycket givande vecka.  Jag färgade linnehalsdukarna som jag vävde i vintras (titta HÄR) och är mycket nöjd med resultatet. Det blir fler halsdukar, men inte just nu.Blå 5

Blå 7

Blå 8

Blå 9

Blå 10Blå 11

Varför valde jag grått?

grå väst

I ett år hade jag inköpsstopp för kläder. Ett par långbyxor köptes i maj 2013 och sedan var det stopp. En enda gång bröt jag mot min regel och köpte garn till en kofta, titta HÄR. Men nu är det fritt fram att fylla på i garderoben! Ett par mer eller mindre nödvändiga inköp har jag gjort, annars har jag faktiskt inte haft den minsta lust att shoppa. Jag blir uttråkad bara av att titta i skyltfönster.

dtl125

Lite mer garn blev det i alla fall när vi var i Danmark, till en liten väst den här gången. Det är ett tunt och trevligt ullgarn, ca 5.000 m/kg och med ganska långa, mjuka fibrer. Beskrivning och garn är från Design.club.dk.
Bilden på den färdiga västen har jag lånat HÄR på deras hemsida. Garnet fanns i massor med fina färger, men jag kunde inte bestämma mig, så det blev till slut grått garn. Västen kommer att bli riktigt söt, men nu ångrar jag mitt val och känner mig färglös. Varför tog jag inte turkos, orange eller lime? Eller rent utav cerise?

 

 

Tillbaka till naturen nr 10

Tillbaka 10 b

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013.

Jag kan bara upprepa vad jag skrev i förra inlägget om mattorna: Det är inte klokt vad det växer! Rakt upp ur jorden genom de tjocka textilierna kommer en skir växt som jag inte har lyckas identifiera.

Läs tidigare rapporter om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.Tillbaka 10 d

Tillbaka 10 a

Himmelskt vackert – och helt ur spår

Himmelskt 1

Rosengång, krabbasnår, dukagång, halvkrabba, röllakan – fantasieggande namn på textila tekniker som vävdes till täcken, kuddar och dynor i rika gårdar på Skånes landsbygd. På Klostret i Ystad visas just nu utställningen Himmelskt Vackert. Där kan man studera alla dessa praktfulla lyxföremål, som krävde erfarenhet, kunskap och gott om resurser i form av tid och material för att kunna tillverkas.  Himmelskt 2

Himmelskt 3

Mitt bland allt detta utsökta hittar jag något som gör mig oerhört nyfiken. Titta på nästa bild. Till höger börjar ett regelbundet rutmönster. Sen smyger det in några oregelbundenheter. Och till vänster spårar allt ur totalt. Vem har vävt och när? Hur har personen tänkt? Vad har omgivningen tyckt? Eller är det helt enkelt en modern tolkning? Någon som vet?Himmelskt 4

Himmelskt 5

Utställningen pågår till mars 2015. Fler bilder visar Alfia (med bloggen Textile Practice) på Flickr, titta HÄR.

 

Att tänka framåt

Påslakan

Äntligen fick jag sätta saxen i de ljusgrå påslakanen! I mer än 10 år har jag väntat på att just de här lakanen skulle bli utslitna. Vid inköp av nya påslakan väljer jag stillsamma färger och mönster som känns lugnande när det är dags att sova och, viktigast av allt, som blir till fina mattor så småningom.

Finns det någon mer som tänker mattrasor när det är dags att köpa nya lakan?

Burkar i fönstret

Burk 1

Solen lyser in och värmer burkarna med växtfärgning i köksfönstret. I de två burkarna till höger ligger sedan ett par veckor bitar av ylletyg tillsammans med växter och lite metallskrot. I de två till vänster stoppade jag ner sidensjalar för ett par dagar sedan. Sjalarna är lindade kring metallrör tillsammans med växter och järnpinnar från en kasserad vävsked. Burkarna med innehåll har ”konserverats” i kokande vattenbad ca 45 minuter, på det sätt som India Flint beskriver i boken stuff, steep + store, titta HÄR.

Meningen är ju att färgningarna ska stå så här och mogna ett bra tag, men jag är lite orolig för sidensjalen i burken längst till vänster. Efter bara en kort stund i värmen i vattenbadet kunde man se genom glaset att tyget fick svarta fläckar. Järnet i pinnarna har nog reagerat med en av växterna på ett oväntat sätt. Jag försöker hålla mig från att öppna burken.

Länge har Jag letat efter någon sorts rör att linda textilier runt vid färgningar, utan att hitta något lämpligt. Men häromdagen röjde vi i ett förråd och där fanns det jag sökte – röret till en kasserad dammsugare, nu uppsågat i lagom längder.

Burk 2

Ett besök i konstnärens ateljé

aros 2

aros 1

Åker man till Jylland i sommar kan man passa på att besöka den amerikanska konstnären Wes Lang. Hela hans ateljé är flyttad från Los Angeles till Aros Konstmuseum i Århus och där jobbar han fram till 2014-09-07. Hans motivvärld är hämtad från en del av amerikansk kultur som ligger långt från min vardag. Han blandar bilder med anknytning till sitt indianska påbrå med motorcyklar, tatueringar och pin-up brudar.

Wes Langs verk får mig att tänka på Tilleke Schwarz. Hennes broderade bilder är uppbyggda på ett liknande klottrigt, till synes ogenomtänkt sätt, med en blandning av texter och figurer.  Men motiven kommer från annat håll och hennes arbete med nål och tråd är säkerligen mycket långsammare. Titta HÄR.

Brickvävda band

Brickat band

Hur är det man gör? Det var ett bra tag sedan jag satte upp en brickväv, så Sonja Berlins instruktioner i boken Brickvävning måste fram, trots att det blir den allra enklaste sortens band.

Det ska bli axelremmar till väskor, vävda med sju par brickor och 56 varptrådar. Garnet kommer från en stor rulle som jag köpte för några kronor en gång i tiden i tron att det var ull. När jag kom hem och läste etiketten inuti rullen upptäckte jag att det är en blandning av ull och terylen. Annars är det bara naturmaterial som gäller och detta är ett undantag. Garnet finns ju här och banden blir oerhört slitstarka.

Ett besök i färgarens verkstad

LSL 1

Mat, färg och kläder – allt hänger ihop i färgarens verkstad på Fredriksdal i Helsingborg. Lina Sofia Lundin har inrett ett stort arbetsrum för textilfärgaren med tillhörande  kök och sovrum. På hyllorna i verkstaden står burkar med insamlat köksavfall, som skal av lök, avokado och granatäpple, kompletterat med lite växter från naturen. I andra burkar är färgningen på gång. En vägg är fylld med färgningsprover och anteckningar. Här undersöks i liten skala hur man kan färga textila material med alternativa metoder för att få bukt med den miljöpåverkan som vår överkonsumtion av textilier orsakar.

Utställningen, eller installationen, får mig att längta hem och sätta igång med egna färgexperiment. Men det är en utställning som kräver tillsyn och omsorg. Ett par veckor efter öppningen var jag där och då var det redan ganska mycket mögel i burkar och kärl.

Lina Sofia Lundin gjorde sitt kandidatarbete 2013 på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg, om färgning av textil. Då skrev hon Färgningsmanifestet, ett litet innehållsrikt häfte om naturlig färgning. Nu har hon en bok på gång med namnet Naturlig färgning, titta HÄR. Boken kommer i november. Det blir spännande!

Utställningen på Fredriksdal pågår t o m 2014-09-28.

LSL 2

LSL 4

LSL 3

Test av ljushållfasthet

Björk 5

Nu ligger prover av åtta växtfärgade garner i ett soligt fönster för test av ljushållfastheten.

Garnet är upplindat på en bit kartong och 2/3 döljs med en annan kartongbit, som hålls på plats med maskeringstejp. Om några veckor flyttar jag upp den övre kartongbiten så att  nästa tredjedel exponeras. Den sista tredjedelen är referensprovet, som inte varit utsatt för ljus.

Björk 6

Samtliga prover är redgarn 20/2, betat med 8 % alun. De mörka garnerna är efterbehandlade med 2 % järnvitriol. Färgerna blev mycket mörkare än förväntat.

Från vänster till höger:
Björklöv, avkok av löv, färgat i burk
Björklöv, färgat i gryta
Björklöv, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Gullris, blad, färgat i gryta
Gullris, blad, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Lav (troligen slånlav) från äppelträd, färgat i gryta

3 x björk – så här blev det

Björk 3

För ett tag sedan berättade jag att jag färgade ullgarn med björklöv på tre olika sätt.

Garnet, redgarn 20/2, betades med 8 % alun. Jag använde 50 gram garn per färgning och ca 200 gram färska strimlade björklöv till 50 gram garn. För detaljer om hur jag gjorde, titta HÄR.

Det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Meningen var att garn nr 2 och 3 skulle ligga i sina burkar några veckor. Men redan efter en vecka upptäckte jag mögel i båda burkarna och eftersom vi skulle resa bort ett tag tyckte jag att det var bäst att avsluta färgningen.

Så här blev det, från vänster till höger. Garn nr 1, färgat i gryta tillsammans med björklöv fick en lite mörkare och ”smutsigare” gul färg än nr 2, som legat i en glasburk en vecka tillsammans med avkok av löven. Garn nr 3 låg tillsammans med björklöv i en burk. Tidigare har jag fått klargul färg på detta sätt. Men nu blev det nog alldeles trångt i burken och garnet blev flammigt. (Svårt med korrekt färgåtergivning. På min skärm stämmer färgerna ganska bra med verkligheten.)

Ett enkelt test får visa om det är någon skillnad i ljusfasthet på garnet som färgats på traditionellt sätt, dvs kokats med växter, och garnet som legat i en burk med växtavkok. Fortsättning följer.

Tillbaka till naturen nr 9

Tillbaka 9 a

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013.

Mattorna har nästan försvunnit in i vegetationen. Det är helt otroligt vad det växer! Älggräset som kantar stigen räcker mig till axlarna och ger skuggor som gör det svårt att fotografera.

Läs tidigare rapporter om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.

Tillbaka 9 e Tillbaka 9 d Tillbaka 9 c Tillbaka 9 b

Fyra dockor fikar

docka 1

I vintras sydde jag dockor, titta HÄR, som blev nästan färdiga innan jag la in dem i ett skåp. Det fattades bara knappar i koftorna. Häromdagen fick de komma fram. Jag sydde i knapparna och sedan blev det fika på gräsmattan.

docka 2

docka 3

docka 4

docka 5

docka 6

Guds Englar vaka

Liten sover

”Liten sofver Guds Englar vaka”. Någon har för länge sedan lagt ner stor omsorg på att brodera bokstäverna på ett lakan till en baby.  Nu är det mesta av lakanet borta, bara en tygremsa med texten finns kvar.  Jag önskar att varje barn skulle ha någon som kunde vaka över det och se till att sommaren blir fin och trygg.

Hur tygbiten hamnat hos mig vet jag inte riktigt. Medan jag funderar på om den går att använda till något får den fungera som skydd åt en trasig docka från stranden på Jylland.

liten sover 2

liten sover 4

Tygtryck och broderi, kurs i Nyköping

textilfärg

Kom med på ett textilt äventyr! Det finns några platser kvar på kursen i tygtryck och broderi som jag ska ha i Nyköping 2 -3 augusti.

Med enkla metoder, som inte kräver någon avancerad utrustning och som man kan jobba vidare med hemma på egen hand, provar vi olika sätt att trycka och måla på tyg med textilfärg. Sedan får stygnen ta oss med på äventyr när vi använder tyget tillsammans med nål och tråd och formar en berättelse. Kursen passar både för den som har broderat tidigare och för den som är nybörjare.  Arrangör är hemslöjdskonsulenterna i Sörmland (Sörmlands Museum), läs mer HÄR.

3 x björk

Björk 1

Jag testar att färga ullgarn med björklöv på tre olika sätt. Garnet, redgarn 20/2, är betat med 8 % alun. Mängden garn är 50 gram per färgning och jag använder ca 200 gram färska strimlade björklöv till 50 gram garn.

Så här gör jag:

Nr 1: Garn och löv läggs i en rostfri gryta tillsammans med ca 4 liter vatten, sjuder under lock i ca 1 timme, står kvar på plattan på eftervärmen. När vattnet svalnat tas garnet upp och färgningen är klar.

Nr 2: Löven, men inte garnet, läggs i en gryta (det blev en aluminiumgryta, eftersom den rostfria var upptagen). Vatten hälls på så att löven knappt täcks, ca 1,5 liter blev lagom i det här fallet. Badet sjuder under lock i ca 1 timme och får sedan svalna något. Löven silas ifrån, spadet hälls i en glasburk och garnet läggs ner i burken som täcks med lock.

Nr 3: Löv och garn varvas i en glasburk, ca 1,5 liter ljummet vatten från kranen hälls på och burken täcks med lock.

Nu har jag en färdig härva och i köksfönstret står två glasburkar, som förhoppningsvis kommer att värmas av solen. Där får de stå ”ett tag”, kanske några veckor. Sedan blir det intressant att se om de tre garnhärvorna har fått samma nyans av gult.  Ett enkelt ljushetsprov får också visa lite senare i sommar om det är någon skillnad i ljushärdighet.

Rapporter kommer här så snart det finns något att berätta.

Björk 2

Mark Twain och järnskrot

skrot 1

”Det är bättre att ta det som inte tillhör en, än att låta det ligga outnyttjat och skräpa.”  Mark Twain lär ha sagt så enligt Austin Kleon i boken Stjäl som en konstnär .

Ungefär så tänkte jag också när jag upptäckte de här rostiga järnbitarna, som låg i en skräphög till ingen nytta. De kommer säkerligen till användning i sommarens växtfärgningsexperiment.

Slump och planering

Remsor

En kombination av slump och planering är upphov till mönstren på de här växtfärgade tygremsorna.

Remsorna av ylletyg har hållit ihop pappersbuntar i växtfärgningsbad. Just de här tygbitarna är 10 x 50 cm, anpassade efter pappersstorleken. Tyget är inte betat i förväg, men det finns lite metallskrot i pappersbuntarna så  det blir ändå någon sorts betning. Speciellt förvånad är jag över den mörkt rödbruna färgen på en av remsorna, ett resultat av skal av rödlök,  järnskrot och en blandning av alla möjliga växter.

Fler tyger finns HÄR.

Remsor 2

Att ge sig hän

Silketråd

Med stela axlar och trött hjärna återvänder jag sakta till verkligheten efter en veckas intensivt arbete vid färgningsgrytorna. Ibland gick arbetet bra, sedan gick det riktigt illa. Det gick helt åt skogen och så gick det bra igen. Ibland tänkte jag för lite och ibland för mycket. Material och metod fungerade inte alltid som förväntat. Till en början försökte jag styra helt över process och resultat. Det gick bättre när jag släppte på kontrollen.

Nu finns det i alla fall tre små saker som ska lämnas till utställningen ”Papperskonst” på Frövifors Pappersbruksmuseum. Det är vernissage på lördag 2014-05-31 och sedan pågår utställningen 3 juni – 31 augusti 2014. HÄR finns mer information.

Som en biprodukt från färgningen fick jag små nystan med silketråd i fina färger.

 

Tillbaka till naturen nr 8

Tillbaka 8 d

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013. Här rapporterar jag var som händer med dem. Tidigare inlägg hittar du genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.

Gräsklipparen råkade ta en sväng upp över den gula mattan som ligger först i raden sett från vår gräsmatta. Myrorna håller på att etablera en gångväg. Vid sidan om mattorna växer sig älggräs och midsommarblomster allt högre, mattorna blir allt smutsigare och färgerna allt blekare.

Tillbaka 8 c

Tillbaka 8 f

Tillbaka 8 b

Tillbaka 8 e

Tillbaka 8 a

Det mesta kan komma till användning

Färga 3a

Självklart gillar jag inte när folk lämnar sina picknicrester i naturen. Men hittar jag en  ”kvarglömd” engångsgrill så blir jag glad och den får följa med hem. Rutnätet ger fina mönster när man växtfärgar papper!

Färga 3 b

Och min gamla ekonomutbildning får jag också användning för när jag färgar papper. Lagboken, som tog en stor del av studiemedlen, är alldeles utmärkt som tyngd för att släta till pappren, som ibland blir lite vingliga av badet.

Färga 3c

Om ordet ”maschma”

Elisabet 3

I förra veckan skrev jag om sypåsar, maschmor, titta HÄR.  ”Maschma” (stavas även marsma) är ju ett märkligt ord. Enligt en uppgift som jag fått tidigare från hemslöjdskonsulenten i Luleå är det en försvenskning av ett samiskt ord för påse. Gun (Pysselfarmor) sökte information och hittade ordet ”pasma”. Sameslöjdskonsulent Sanna Larsson kunde bekräfta att  ”pasma” är lulesamiska för den manliga elddonspungen, främst i Gällivareområdet.

Nu har jag fått mer information från Sanna Larsson. Hon har hört sig för om ordet och skriver så här i ett mejl:

Har undersökt ordet Pasma ytterligare och fått fram följande från Lisbet Kielatis, slöjdlärare på Samernas Utbildningscentrum i Jokkmokk:
”Basmá” – kanske med 2 s = elddonspung. 
Anta Pirak o MA Kuoljok använde det ordet, enligt Harald Grundström (författare). 
”Átjá-eller áddjábassmá” = röksvamp. 
Lisbet säger dock att det inte var på Gällivare-området…
Kanske ordet för röksvamp har gett namn till elddonspungen?
Nå, ville bara dela med mig av mina efterforskningar. 

När man provar de tre orden i munnen – pasma, basma, maschma –  känns det inte så konstigt om ett ”b” har ändrats till ett ”m”. Språk och ord är spännande!

 

Mer från Saltum

Saltum a1

Som sagt, Uldfestivalen i Saltum handlade mest om stickgarner. Men det fanns mycket annat också. I en liten hage gick får, spelsau, och fårägaren pratade gärna om ullsorter och spinning. Välj ull efter ändamål var hennes budskap.

saltum a 3

Nålbindning demonstrerades och jag fick återigen höra att ”det här är så lätt, det kan  vem som helst lära sig”.

Saltum a 2

Precis som med nålbinding ser det lätt och begripligt ut när någon visar hur man stickar två sockor samtidigt med magic loop. Men när det är dags att göra själv är det en helt annan sak.

saltum a 5

Vid hembygdsmuseet kunde man prata växtfärgning med en kvinna som både spunnit och färgat allt garn. (Om man inte har alltför stora problem med danska språket förstås.)

Och så var Kaipa från Örebro där som enda svenska deltagare med sina unika och tidlösa jackor och väskor med återvunna broderier och flamskvävnader.

Ullfestival i Saltum

saltum b 1

Förra helgen var det Uldfestival i Saltum mellan Lökken och Blokhus på norra Jylland. Saltum är en typisk dansk landsby, ett litet ställe med mataffär, bank, bageri, garnaffär (välsorterad!) och några loppisar i en radda med hus på vardera sidan om landsvägen. En ort som man snabbt passerar med bil utan att lägga på minnet.

Men för en vecka sedan var det alltså Ullfestival och den lilla orten fylldes med folk på ett nästan kaotiskt sätt. Alla möjliga lokaler användes till utställningar och försäljning och stora tält var uppställda på alla öppna platser. Där inne var det extremt trångt kring stånden och långa köer till kassorna. Det var nästan enbart fokus på stickgarner, Danmark har ju en hel rad mycket skickliga stickdesigners, ibland med egna garnmärken. GeilskStrikkebogen, Hanne Falkenberg , Jette Roed Helbo och Marianne Östergaard är bara några av dem som fanns där. Massor med härliga garner fanns det förstås och det gick att göra riktiga fynd bland utgående färger. Jag stod där med famnen full av ullgarn av riktigt bra kvalitet för ca 250 kr/kg, men besinnade mig och lät någon annan bli glad istället.

Det ligger nära till hands att jämföra med Fårfesten i Kil. Uldfestivalen säger sig vara den största ullfesten i Skandinavien, men jag skulle nog säga att Fårfesten är större med fler utställare, mer variation på utbudet och fler kurser och föreläsningar. Både i Saltum och Kil är det en lättsam, gemytlig stämning.  Utställarna är givetvis där för att sälja och försörja sig, men det finns ingen känsla av kommersialism. I Saltum tog man ingen inträdesavgift. Det var gratis att parkera var helst man hittade en plats att ställa bilen. Och det fanns bra mat och fika till mycket rimliga priser.

Slutsats: Är man intresserad av bra garner och dansk stickdesign kan man gärna styra kosan till Uldfestivalen i Saltum nästa år i maj.

saltum b 6

saltum b 3

saltum b 4

saltum b 2

saltum b 5

 

Alla behöver en maschma!

Elisabet 1

Sypåsarna dyker upp ”överallt” nu. På broderikurser, brodericaféer och i andra sammanhang där brodöser träffas är det alltid någon som har en maschma (eller marsma, båda stavningarna används), som ingående studeras, fotas och ritas av. Och nästa gång man träffas finns det fler personligt utformade maschmor att beundra. Och så syns de förstås på bloggar! Det är ett behändigt litet handarbete som kan dekoreras efter tycke och smak. Dessutom är resultatet i hösta grad användbart. Intressant är att modellen oftast inte vandrar vidare med hjälp av ett färdigt mönster, utan enbart med hjälp av öga och hand.

Modellen till sypåsen har samiskt ursprung. Enligt hemslöjdskonsulenten i Luleå är ordet maschma/marsma är en försvenskning av ett samiskt ord för påse. Gun, som har sytt en av maschmorna nedan, har letat efter ordets ursprung och hittade ordet ”pasma”. Samma ord fick jag också bekräftat av sameslöjdskonsulenten, som säger att ordet ”pasma” är lulesamiska för den manliga elddonspungen, främst i Gällivareområdet.

Söker man på ”elddondspung” på Digitalt Museum hittar man en påse, som onekligen ser ut som de sypåsar vi syr nu. Klicka HÄR. Söker man på ”sypåse” på  hittar man bl a den HÄR och under sökordet ”sypung” finns den HÄR.

Elin har sytt många maschmor, till sig själv och till andra. Här är några exempel. Hon har använt en nedtecknad arbetsbeskrivning, men har förstås satt sin egen prägel på  påsarna. HÄR är Elins blogg (Med nål och tråd).

Elin 1

Elin 2

Elin 3

Elin 4

Gun gjorde en lite större maschma. Hon konstruerade ett eget mönster efter att ha sett maschmor, t ex Elins, på brodericafé och andra ställen. Gun bloggar HÄR (Pysselfarmor).

Gun 1

Gun 2

Gun 3

Madde har förstås sett maschmor i verkliga livet, men när hon ville sy en egen letade hon på Google. HÄR är Maddes blogg (Designmadde).

Madde 1

Madde 2

Madde 3

Yvonne såg Guns sypåse, och min, på kursen i yllebroderi i Hölö för ett par veckor sedan. Hon undersökte hur de var sydda, ritade ett eget mönster och visade sin nysydda maschma på Facebook efter ett par dagar.

Yvonne 1

Yvonne 2

Yvonne 3a

Min egen maschma, översta bilden, sydde jag för mer än 10 år sedan. Den rymmer nålar, en liten sax, fingerborg, måttband, ett par trådrullar och lite annat. Mönstret kommer från Erik Thorell, chef på Skansens Klädkammare, som vi hade som gästlärare på HV Skola och som i sin tur har fått mönstret från Norrbotten.

Elisabet 2

Elisabet 3

Tack Elin, Gun, Madde och Yvonne för att jag fick låna era bilder!

 

Klänningen

Mah-jong 1

Det var den här klänningen jag letade efter i klädkammaren häromdagen. Den var en favorit under många år. Nu hängde den långt in i klädkammaren, skrynklig och garnerad med spindelväv. Jag hade den på mig för exakt 40 år sedan just idag. Då gifte vi oss, min man och jag, i Rådhuset i Eskilstuna, helt utan krusiduller och bestyr.  Vi är fortfarande gifta!

Mah-jong 2. .

I klädkammaren

Galge 3

Jag letade efter en klänning i klädkammaren och hittade gamla galgar. Den från Sjöbergs på Tomtebogatan 15 i Stockholm hamnade nog hos mig när gick på gymnasiet i Eskilstuna och delade lägenhet med en kompis med anknytning just till Tomtebogatan. På galgen från NK Flickkonfektion hängde för länge sedan en rosaprickig klänning som min faster köpte till mig. Jag var kanske i 6-årsåldern när jag fick klänningen, min första, och under många år den enda, som inte var hemsydd.

Titta vilken fin böj det är på galgen från Danielssons Kappaffär i Eskilstuna. Och vilket arbete det ligger bakom galgen från Kapp Ahl, skiktlimmat böjträ.

Galge 1

Galge 2

Planeringsmöte

BS 1

I den här vackra lokalen ska bokbindare Lena Hällzon och jag ställa ut i augusti. Igår var vi där på planeringsträff med galleristen Ann-Marie Klöver-Wall. Galleri Bagarstugan är, som namnet säger, en gammal bagarstuga på tomten hemma hos Ann-Marie och hennes man Lasse. Huset är varsamt och smakfullt renoverat och det ska bli roligt att ställa ut här. Galleriet används framförallt på sommaren, men nu fanns lite saker kvar från en samlingsutställning i påskas, Ann-Maries rakubrända keramik och Lasses objekt i betong.

Galleri Bagarstugan ligger i Sannahed, strax utanför Kumla. Lena och jag ställer ut 23 – 31 augusti 2014.

BS 2

BS 3

BS 4

 

Uppe ur grytan

Färga 2a

Här är några av pappren som jag stoppade i färggrytan häromdagen, titta HÄR. En del blev riktigt bra, annat blev inte riktigt vad jag hoppats på, precis som det brukar vara när man provar sig fram. Och nej, varken maskrosbladen eller praktlysingen lämnade några avtryck på pappret. Fortsättning följer.

Färga 3c

Färga 2b

Dags för växtfärgning

Färga 1c

Växtfärgningssäsongen startar idag!

Idag är det test och prover innan jag kör igång på allvar. Jag ska vara med på en samlingsutställning med papperskonst på Frövifors Pappersbruksmuseum i sommar, titta HÄR.  Jag vet vad jag vill visa på utställningen och det finns en plan.  Men jag måste prova mig fram lite för att se om det går att få det resultat som jag hoppas på.

Färga 1a

Färga 1b

Förra året färgade jag framför allt akvarellpapper. Nu testar jag lite olika papperssorter. Växterna är mest ogräsrens från trädgården. Älggräset och lupinerna är välbeprövade. Men tänk om maskrosbladen ger färg, och praktlysingen som sprider sig ohämmat! Lite metallskrot, som pinnar från en trasig och slaktad vävsked, får följa med pappret i badet. Nu ska alltihop sjuda i en timme, sen får jag se hur jag går vidare.

Färga 1d

Framåt hösten ska jag ha två kurser i att växtfärga papper. Den första, hos bokbindare Lena Hällzon utanför Örebro, är fulltecknad. Nästa kurs i Umeå 2014-09-20 sker i samarbete med Madelene Edlund, Designmadde, och där finns det platser kvar. HÄR finns information om kursen och HÄR är Maddes blogg.

Broderi i solen

Hölö 3

Tänk att man kan sitta ute och brodera i april!

Åtminstone en av dagarna under helgens kurs i yllebroderi var det tillräckligt varmt att flytta ut i solen. Vi höll till i Kulturcentrum Kyrkskolan i Hölö, mitt ute på landet, någon mil söder om Södertälje.

Det är så spännande att se vad som kommer ur kursdeltagarnas händer efter att jag har visat inspirationsbilder på traditionella kuddar, dynor och täcken. Alla får samma materialsats. En del håller sig till utmaningen att göra något av det de inte valt själva. Andra får idéer som inte stämmer riktigt med materialet och då är det fritt fram att lägga till och/eller ta bort.

Hos Gun, som bloggar under namnet Pysselfarmor, kan man se hur de mer eller mindre färdiga broderierna såg ut när det var dags att avsluta kursen framåt kvällen igår, titta HÄR.

Hölö 5

Hölö 4

 

 

Packar bilen och kör österut

Hölö 1

Idag packar jag bilen full och ställer in hjärnan på yllebroderi. Det blir kurs i Hölö i helgen. Materialsatser, USB-minne med bilder, litteratur, tyger, garner, nålar, textilfärg, OH-plast, inspirationsmaterial och en hel massa annat. Jag har väl inte glömt något?

Hölö 2

Broderar blommor i vårsolen

Kudde 1

Denna underbara vårdag har jag suttit ute i solen på en bänk och broderat blommor med ullgarn på ylletyg. Det ska bli en kudde, ungefär som de HÄR som jag sydde för ett par år sedan. Minst en kudde ska det bli, förhoppningsvis hinner jag sy fler. Kudden (kuddarna) kommer att finnas i Nora i sommar, hos RK Galleri på bryggeriområdet tillsammans med andra blomster.

RK affisch

Ett spännande möte mellan rosengång och ståltillverkning

Rosengång 3

Borlänge – där har jag bytt tåg många gånger. Nu  har jag för första gången sett mer av stan än järnvägsstationen. SSAB:s anläggning är enorm! Det kunde jag konstatera när vi letade oss fram till Norra porten och restaurang Blå Lågan.

I restaurangens foajé  visas t o m 2014-04-29 ett mycket inspirerande vävprojekt, Rosengång i varmvalsverket. Tolv väverskor har tillsammans med och under ledning av Anna Östlund, informationsansvarig på SSAB och samtidigt rosengångsfantast, gjort studiebesök i varmvalsverket och sedan omsatt sina intryck till vävar i rosengång. Orange, som den flytande, heta, rinnande stålmassan, och grått, som det kalla, hårda stålet, är återkommande färger. Vilket oerhört roligt och spännande sätt att utforska en vävteknik!

Anna Östlund presenterar projektet, deltagarna och deras vävar i boken Rosengång i varmvalsverket. Hon har tidigare gett ut boken Rosengång: berättelser, historik, vävar. HÄR finns böckerna.

Bilder: Kuddar av Karin Olhans, Kicki Sandberg och Yvonne Åkerblom, mattor av Ingrid Bergsten samt löpare av Yvonne Åkerblom.

Rosengång 1

rosengång 2

Ny bok om växtfärgning

heritage

Häromveckan kom ytterligare en ny bok om växtfärgning, A Heritage of Colour av Jenny Dean, en av många böcker på engelska under senare år.

På svenska har det inte kommit någon växtfärgningsbok sedan 1970-talet (förutom Färgsvampar & svampfärgning av Hjördis Lundmark och Hans Marklund från 2009).  Då, för 30 – 40 år sedan, färgades mest ullgarn. Stora mängder garn kokades i stora grytor med mycket växter. En del obehagliga kemikalier användes och det gick åt mycket vatten och energi. Det har hänt oerhört mycket på området sedan dess. Nu färgas garn, fibrer, tyger, kläder, papper i alla sorters naturmaterial med olika metoder som tar större hänsyn till miljön. Vill man läsa om detta är man hänvisad till litteratur på engelska.

I sin nya bok resonerar Jenny Dean om hur färgning av textilier kan ha gått till på järnåldern i England. Med utgångspunkt bl a från arkeologiska rapporter om textilfynd från Hallstadt-kulturen har hon gjort experiment med de växter och de tänkbara betmedel som fanns att tillgå i England för mer än 1000 år sedan. Hon skriver också kortfattat om alternativa färgmetoder som eco-print, extrahering av färg och om att färga under lång tid utan uppvärmning.

Det här är ingen bok som lockar med läckra bilder och snygg formgivning, men den är innehållsrik och intressant. Det finns gott om bilder, men de är små och ibland av dålig kvalitet. Jag är inte förtjust i teckensnittet, som är utan seriffer och i mitt tycke ganska svårläst. Trots invändningarna är boken mer än väl värd sina ca 140 kr (titta HÄR). Lägger man till en 100-lapp kan man även köpa The Craft of Natural Dyeing av samma författare och då är man väl rustad för egna försök.

 

Ny väska

väska 1

Äntligen har jag sytt mig en ny väska som ersättning för den HÄR, som efter att ha använts dagligen i mer än tre år är både smutsig och sliten. Den nya är några cm större för att min lilla kamera ska få bättre rum. Den här modellen, med några varianter, har jag sytt både till mig själv och till försäljning i många år. Nu har jag gjort en snabbversion och bara sytt på en bit växtfärgat ylletyg (titta HÄR) och dekorerat med raka stygn i växtfärgad silketråd.

Fodertyget, det gillar jag verkligen! Jag köpte ett par meter när hemslöjdsbutiken i Örebro lades ner och jag tror att det har använts till någon av bygdedräkterna från Örebro län. Är det någon som vet?

Väska 2

Shopping med bultande hjärta

Ikat 3

Fast det är 15 år sedan känner jag fortfarande hur jag stod häpen, med uppspärrade ögon, öppen mun och bultande hjärta, och stirrade på tygstycket i shopen på konsthantverksmuseet i Delhi. Liknande tyger med typiska mönster från delstaten Orissa hade jag sett på bild i böcker och i verkliga livet ett par gånger när textilforskaren och författaren Gösta Sandberg visat delar av sin samling. Men här fanns det alltså ett bomullstyg på riktigt och till salu, mönstrat med varp-, inslags- och dubbelikat och dessutom mönsterbårder med flotterande varptrådar. Ett mästerverk där varp och inslag har färgats var för sig med många omknytningar i många färgbadbad. Sedan har tyget vävts för hand. På baksidan kan man se hur inslaget i partierna med mönster i svart, rött och vitt  har justerats för att mönstret ska hamna rätt.

Ikat 5

Nästa gång var jag ju förberedd, men glädjen blev ändå stor när jag hittade en sari i samma teknik i en hantverksbutik i Delhi. Sarityget är mycket tunnare med 32 trådar/cm i varp och inslag. Färgningen är noggrannare utförd, det finns inga öglor på baksidan. Tyget är 122 cm brett och ca 510 cm långt. Inte heller här fanns det någon tvekan om huruvida jag skulle köpa eller inte, sarin blev min. Priset var chockerande, knappt 400 kronor.

Ikat 6

Litteratur:
Ikat gränslösa mönster, Gösta Sandberg och Lena Nessle
The sari, styles, patterns, history, technics,  Linda Lynton
Indian ikat textiles, Rosemary Crill

Ikat 7

 

Flamfärgat från HV och Indien

HV 2

Mina ögon fastnade direkt på Miriam Parkmans handvävda tyg på öppet hus på HV Skola häromveckan. Orange, turkos, flamfärgat och guldglitter – tankarna ledde omedelbart till Indien. Miriam, som formgivit, färgat och vävt, ska sy kläder av tyget när det är tvättat och struket och hon hade inte alls tänkt på Indien. Det var mest en slump att garnerna hon färgade blev flammiga, en slump som hon sedan utnyttjade på ett alldeles utmärkt sätt.

HV 1

Det är 15 år sedan jag var i Indien. År 1999 åkte jag med Kinaresor på en textilresa. När jag reste tillsammans med andra märkte jag att jag är usel på shopping, har oerhört svårt att bestämma om jag behöver något och i så fall vad jag behöver. När jag kom hem upptäckte jag också att nästan alla de textilier som jag ändå köpt var ikat- eller flamfärgade. Här är några exempel.

Ikat 1

Tyget uppe till höger har inget uträknat mönster. Varp- och inslagsgarner har fått reservage i ikatteknik innan vävningen genom omknytningar som hindrar färgbadet att tränga in i garnet.  De andra två tygerna är mer komplicerade. Reservage har gjorts både på varp och inslag på ett sätt så att de ofärgade partierna möts och bildar mönster, dubbelikat.

Tyget nedan är en lungi, dvs det höftskynke som de flesta män bär i södra Indien. Jag köpte det i Kanchipuram i delstaten Tamil Nadu, en stad dit rika indier åker för att handla exklusiva sidensaris inför bröllop och andra festligheter. Men jag köpte ett vardagsplagg, 1,25 x 2 meter, för ca 12 kronor.

Läs om ikat HÄR.  En bra bok är Ikat gränslösa mönster av Gösta Sandberg och Lena Nessle. Just nu finns det några exemplar både på Bokbörsen och på Antikvariat.net.

Ikat 2

Återbesök på HV

HV 5

I förra veckan var det öppet hus ett par dagar på HV, dvs Handarbetets Vänners skola och ateljé på Djurgården i Stockholm. Två läsår tillbringade jag där åren 2000 – 2002, så det var kul att komma innanför dörrarna igen och se vad som pågår.

Det var mycket att se i form av vävt, broderat, stickat, färgat mm, men det var speciellt två textila bilder i stort format som fångade min uppmärksamhet. Och en väv, men den återkommer jag till en annan dag.

Överst en detalj  av Hen som helst av Sara Svensson, applikation i färgad organza och fritt broderi på tefärgad linnebotten. ”Något om, för och till bögarna, flatorna, transorna och alla de andra.”

HV 6

Splendid isolation är namnet på Alena Törnbergs bild, applikation och yllebroderi.
”Att odla sin ensamhet
Att bli sitt eget kärleksobjekt
Att agera egenmäktigt”

HV 3

HV 4

Papperskonst

HB 1

Ljus och skugga spelar en viktig roll i Helena Bengtssons verk av papper som visas hos Sebastian Schildt + på Nybrogatan i Stockholm.  De upprepade strama formerna ändras på ett subtilt sätt beroende på hur ljuset faller och det vita pappret skiftar i färg. Mycket sevärt, vackert och rofyllt. Utställningen pågår t o m 2014-04-05.

Är det bara jag som har fokus på papper och ser materialet överallt eller är pappret en trend just nu?  Titta till exempel HÄR på filmen om Ingalena Klenells installation i papp som visas på Svenska ambassaden i Washington under våren.

HB 3

Utställningar – en för stor och en lagom

Lena Sjöbeg 2

Idag, 2014-03-23, är sista dagen för årets Vårsalong på Liljevalchs i Stockholm. Jag var där på ett snabbt besök i fredags. Knappt en timme hade jag på mig, alldeles för kort tid för att få en överblick. Jag är egentligen inte så förtjust i så här omfattande utställningar med många olika intryck och uttryck. Hela min timme hade jag kunnat använda till att studera och fundera över Lena Sjöbergs verk Kungligheter och undersåtar, 150 figurer tecknade med tusch på papperspåsar. Läs mer HÄR. Associationerna går till pappersdockor – och så är det något alldeles speciellt tilltalande med vanligt papper.

En utställning som är mycket lättare att greppa och mer i min smak såg jag på Studio L2 i Gamla Stan. Broderier av Petter Hellsing, Ulf Edberg, Lova Lindroos och Maria Hägglund visas t o m 2014-04-05. Titta HÄR.  Maria Hägglund (som f ö har verk med även på Vårsalongen) syr raka stygn för hand i raka rader, men genom att variera stygnlängden bygger hon upp bilder på ett mycket intressant sätt.

L2 1

En fullspäckad dag i Stockholm

Konstfack 2

Fullspäckat schema hade jag i går i Stockholm. Shiboriutställning på Konstfack, broderi hos galleri Studio L2 i Gamla Stan, öppet hus på HV, dvs skola och ateljé hos Handarbetets Vänner på Djurgården, Vårsalongen på Liljevalchs och slutligen Helena Bengtssons utställning hos Sebastian Schildt + på Nybrogatan. Men jag tar en sak i taget.

På Konstfack håller Eva Lagnert sedan 2002 korta kurser i shiboritekniker för yrkesverksamma designers, konsthantverkare och konstnärer. Just nu, tom 2014-03-30, visas resultat från arton kursdeltagare, som gick en 2-veckors kurs i augusti 2013 och som sedan har fortsatt arbeta i egna ateljéer och vid gemensamma arbetshelger. (Klicka på länken Shibori, ikat mm till höger och läs fler inlägg om färgningstekniker.) Mina favoriter i utställningen är dels  Elizabet Christianssons (antagligen) slumpmässiga färgning med bl a avkok av resterna av julgranen och dels Paula Bartons kontrollerade kvadrater med blå färg endast i ytterkanterna.

Konstfack 1

konstfack 4

konstfack 5

Tråkjobb

sjalar 7

Att solva (eller ”smöja” som de gamla kvinnorna sa här förr) är det absolut tråkigaste momentet i vävningen. Svårt att hitta en bekväm arbetsställning är det också. Men det här är ganska grova trådar och inte är de så väldigt många heller, knappt 600, så jag ska väl inte klaga. Det är bara att fortsätta.