Ett spännande möte mellan rosengång och ståltillverkning

Rosengång 3

Borlänge – där har jag bytt tåg många gånger. Nu  har jag för första gången sett mer av stan än järnvägsstationen. SSAB:s anläggning är enorm! Det kunde jag konstatera när vi letade oss fram till Norra porten och restaurang Blå Lågan.

I restaurangens foajé  visas t o m 2014-04-29 ett mycket inspirerande vävprojekt, Rosengång i varmvalsverket. Tolv väverskor har tillsammans med och under ledning av Anna Östlund, informationsansvarig på SSAB och samtidigt rosengångsfantast, gjort studiebesök i varmvalsverket och sedan omsatt sina intryck till vävar i rosengång. Orange, som den flytande, heta, rinnande stålmassan, och grått, som det kalla, hårda stålet, är återkommande färger. Vilket oerhört roligt och spännande sätt att utforska en vävteknik!

Anna Östlund presenterar projektet, deltagarna och deras vävar i boken Rosengång i varmvalsverket. Hon har tidigare gett ut boken Rosengång: berättelser, historik, vävar. HÄR finns böckerna.

Bilder: Kuddar av Karin Olhans, Kicki Sandberg och Yvonne Åkerblom, mattor av Ingrid Bergsten samt löpare av Yvonne Åkerblom.

Rosengång 1

rosengång 2

Ny bok om växtfärgning

heritage

Häromveckan kom ytterligare en ny bok om växtfärgning, A Heritage of Colour av Jenny Dean, en av många böcker på engelska under senare år.

På svenska har det inte kommit någon växtfärgningsbok sedan 1970-talet (förutom Färgsvampar & svampfärgning av Hjördis Lundmark och Hans Marklund från 2009).  Då, för 30 – 40 år sedan, färgades mest ullgarn. Stora mängder garn kokades i stora grytor med mycket växter. En del obehagliga kemikalier användes och det gick åt mycket vatten och energi. Det har hänt oerhört mycket på området sedan dess. Nu färgas garn, fibrer, tyger, kläder, papper i alla sorters naturmaterial med olika metoder som tar större hänsyn till miljön. Vill man läsa om detta är man hänvisad till litteratur på engelska.

I sin nya bok resonerar Jenny Dean om hur färgning av textilier kan ha gått till på järnåldern i England. Med utgångspunkt bl a från arkeologiska rapporter om textilfynd från Hallstadt-kulturen har hon gjort experiment med de växter och de tänkbara betmedel som fanns att tillgå i England för mer än 1000 år sedan. Hon skriver också kortfattat om alternativa färgmetoder som eco-print, extrahering av färg och om att färga under lång tid utan uppvärmning.

Det här är ingen bok som lockar med läckra bilder och snygg formgivning, men den är innehållsrik och intressant. Det finns gott om bilder, men de är små och ibland av dålig kvalitet. Jag är inte förtjust i teckensnittet, som är utan seriffer och i mitt tycke ganska svårläst. Trots invändningarna är boken mer än väl värd sina ca 140 kr (titta HÄR). Lägger man till en 100-lapp kan man även köpa The Craft of Natural Dyeing av samma författare och då är man väl rustad för egna försök.

 

Ny väska

väska 1

Äntligen har jag sytt mig en ny väska som ersättning för den HÄR, som efter att ha använts dagligen i mer än tre år är både smutsig och sliten. Den nya är några cm större för att min lilla kamera ska få bättre rum. Den här modellen, med några varianter, har jag sytt både till mig själv och till försäljning i många år. Nu har jag gjort en snabbversion och bara sytt på en bit växtfärgat ylletyg (titta HÄR) och dekorerat med raka stygn i växtfärgad silketråd.

Fodertyget, det gillar jag verkligen! Jag köpte ett par meter när hemslöjdsbutiken i Örebro lades ner och jag tror att det har använts till någon av bygdedräkterna från Örebro län. Är det någon som vet?

Väska 2

Shopping med bultande hjärta

Ikat 3

Fast det är 15 år sedan känner jag fortfarande hur jag stod häpen, med uppspärrade ögon, öppen mun och bultande hjärta, och stirrade på tygstycket i shopen på konsthantverksmuseet i Delhi. Liknande tyger med typiska mönster från delstaten Orissa hade jag sett på bild i böcker och i verkliga livet ett par gånger när textilforskaren och författaren Gösta Sandberg visat delar av sin samling. Men här fanns det alltså ett bomullstyg på riktigt och till salu, mönstrat med varp-, inslags- och dubbelikat och dessutom mönsterbårder med flotterande varptrådar. Ett mästerverk där varp och inslag har färgats var för sig med många omknytningar i många färgbadbad. Sedan har tyget vävts för hand. På baksidan kan man se hur inslaget i partierna med mönster i svart, rött och vitt  har justerats för att mönstret ska hamna rätt.

Ikat 5

Nästa gång var jag ju förberedd, men glädjen blev ändå stor när jag hittade en sari i samma teknik i en hantverksbutik i Delhi. Sarityget är mycket tunnare med 32 trådar/cm i varp och inslag. Färgningen är noggrannare utförd, det finns inga öglor på baksidan. Tyget är 122 cm brett och ca 510 cm långt. Inte heller här fanns det någon tvekan om huruvida jag skulle köpa eller inte, sarin blev min. Priset var chockerande, knappt 400 kronor.

Ikat 6

Litteratur:
Ikat gränslösa mönster, Gösta Sandberg och Lena Nessle
The sari, styles, patterns, history, technics,  Linda Lynton
Indian ikat textiles, Rosemary Crill

Ikat 7

 

Flamfärgat från HV och Indien

HV 2

Mina ögon fastnade direkt på Miriam Parkmans handvävda tyg på öppet hus på HV Skola häromveckan. Orange, turkos, flamfärgat och guldglitter - tankarna ledde omedelbart till Indien. Miriam, som formgivit, färgat och vävt, ska sy kläder av tyget när det är tvättat och struket och hon hade inte alls tänkt på Indien. Det var mest en slump att garnerna hon färgade blev flammiga, en slump som hon sedan utnyttjade på ett alldeles utmärkt sätt.

HV 1

Det är 15 år sedan jag var i Indien. År 1999 åkte jag med Kinaresor på en textilresa. När jag reste tillsammans med andra märkte jag att jag är usel på shopping, har oerhört svårt att bestämma om jag behöver något och i så fall vad jag behöver. När jag kom hem upptäckte jag också att nästan alla de textilier som jag ändå köpt var ikat- eller flamfärgade. Här är några exempel.

Ikat 1

Tyget uppe till höger har inget uträknat mönster. Varp- och inslagsgarner har fått reservage i ikatteknik innan vävningen genom omknytningar som hindrar färgbadet att tränga in i garnet.  De andra två tygerna är mer komplicerade. Reservage har gjorts både på varp och inslag på ett sätt så att de ofärgade partierna möts och bildar mönster, dubbelikat.

Tyget nedan är en lungi, dvs det höftskynke som de flesta män bär i södra Indien. Jag köpte det i Kanchipuram i delstaten Tamil Nadu, en stad dit rika indier åker för att handla exklusiva sidensaris inför bröllop och andra festligheter. Men jag köpte ett vardagsplagg, 1,25 x 2 meter, för ca 12 kronor.

Läs om ikat HÄR.  En bra bok är Ikat gränslösa mönster av Gösta Sandberg och Lena Nessle. Just nu finns det några exemplar både på Bokbörsen och på Antikvariat.net.

Ikat 2

Återbesök på HV

HV 5

I förra veckan var det öppet hus ett par dagar på HV, dvs Handarbetets Vänners skola och ateljé på Djurgården i Stockholm. Två läsår tillbringade jag där åren 2000 – 2002, så det var kul att komma innanför dörrarna igen och se vad som pågår.

Det var mycket att se i form av vävt, broderat, stickat, färgat mm, men det var speciellt två textila bilder i stort format som fångade min uppmärksamhet. Och en väv, men den återkommer jag till en annan dag.

Överst en detalj  av Hen som helst av Sara Svensson, applikation i färgad organza och fritt broderi på tefärgad linnebotten. ”Något om, för och till bögarna, flatorna, transorna och alla de andra.”

HV 6

Splendid isolation är namnet på Alena Törnbergs bild, applikation och yllebroderi.
”Att odla sin ensamhet
Att bli sitt eget kärleksobjekt
Att agera egenmäktigt”

HV 3

HV 4

Papperskonst

HB 1

Ljus och skugga spelar en viktig roll i Helena Bengtssons verk av papper som visas hos Sebastian Schildt + på Nybrogatan i Stockholm.  De upprepade strama formerna ändras på ett subtilt sätt beroende på hur ljuset faller och det vita pappret skiftar i färg. Mycket sevärt, vackert och rofyllt. Utställningen pågår t o m 2014-04-05.

Är det bara jag som har fokus på papper och ser materialet överallt eller är pappret en trend just nu?  Titta till exempel HÄR på filmen om Ingalena Klenells installation i papp som visas på Svenska ambassaden i Washington under våren.

HB 3

Utställningar – en för stor och en lagom

Lena Sjöbeg 2

Idag, 2014-03-23, är sista dagen för årets Vårsalong på Liljevalchs i Stockholm. Jag var där på ett snabbt besök i fredags. Knappt en timme hade jag på mig, alldeles för kort tid för att få en överblick. Jag är egentligen inte så förtjust i så här omfattande utställningar med många olika intryck och uttryck. Hela min timme hade jag kunnat använda till att studera och fundera över Lena Sjöbergs verk Kungligheter och undersåtar, 150 figurer tecknade med tusch på papperspåsar. Läs mer HÄR. Associationerna går till pappersdockor - och så är det något alldeles speciellt tilltalande med vanligt papper.

En utställning som är mycket lättare att greppa och mer i min smak såg jag på Studio L2 i Gamla Stan. Broderier av Petter Hellsing, Ulf Edberg, Lova Lindroos och Maria Hägglund visas t o m 2014-04-05. Titta HÄR.  Maria Hägglund (som f ö har verk med även på Vårsalongen) syr raka stygn för hand i raka rader, men genom att variera stygnlängden bygger hon upp bilder på ett mycket intressant sätt.

L2 1

En fullspäckad dag i Stockholm

Konstfack 2

Fullspäckat schema hade jag i går i Stockholm. Shiboriutställning på Konstfack, broderi hos galleri Studio L2 i Gamla Stan, öppet hus på HV, dvs skola och ateljé hos Handarbetets Vänner på Djurgården, Vårsalongen på Liljevalchs och slutligen Helena Bengtssons utställning hos Sebastian Schildt + på Nybrogatan. Men jag tar en sak i taget.

På Konstfack håller Eva Lagnert sedan 2002 korta kurser i shiboritekniker för yrkesverksamma designers, konsthantverkare och konstnärer. Just nu, tom 2014-03-30, visas resultat från arton kursdeltagare, som gick en 2-veckors kurs i augusti 2013 och som sedan har fortsatt arbeta i egna ateljéer och vid gemensamma arbetshelger. (Klicka på länken Shibori, ikat mm till höger och läs fler inlägg om färgningstekniker.) Mina favoriter i utställningen är dels  Elizabet Christianssons (antagligen) slumpmässiga färgning med bl a avkok av resterna av julgranen och dels Paula Bartons kontrollerade kvadrater med blå färg endast i ytterkanterna.

Konstfack 1

konstfack 4

konstfack 5

Tråkjobb

sjalar 7

Att solva (eller ”smöja” som de gamla kvinnorna sa här förr) är det absolut tråkigaste momentet i vävningen. Svårt att hitta en bekväm arbetsställning är det också. Men det här är ganska grova trådar och inte är de så väldigt många heller, knappt 600, så jag ska väl inte klaga. Det är bara att fortsätta.

Klart för varpning

Sjalar 5

Nu är det dags att varpa nästa sjalväv. Det gröna garnet som jag färgade igår har torkat och nystats. Eftersom ett hekto räcker till tre ränder i varpen, gör jag tre nystan av varje härva. Och så sitter jag på golvet med en massa nystan och plockar hit och dit, ändrar mig, byter plats på nystanen, provar med andra färger. Till slut bestämmer jag mig och här är skissen. Det blir nog bra.

Nästa väv är på planeringsstadiet. Det är bara att bestämma vilka färger jag behöver komplettera med. Helt säkert blir det ett mörkgrönt färgbad. Kanske tar jag bort det blå garnet och piggar upp det hela med lite turkos istället. Ska det rödlila ersättas med blålila? Eller det kanske inte ska vara något lila överhuvudtaget? Jag vet i alla fall att totalintrycket ska vara grönt. Det blir roligt att se hur det slutar!

Sjalar 6

Färggrytan står på spisen

Sjalar 3

Idag står färggrytan på spisen. Jag blandar till olika gröna nyanser. Bullformar är perfekta att väga upp färgpulvret i. Två olika gula och en blå färg blandas för att ge grön färg till ullgarn.

Här är resultat från en färgning. Garnet längts till vänster är Brage. Härvan ska klippas upp och flätas till dockor avsett till yllebroderi. I mitten redgarn, som ska användas som inslag i en sjalväv. Det blir garn över och det får också bli broderigarn. Till höger ullgarn 12/2 som ska bli varp i sjalarna. Fler gröna nyanser är på gång.

sjalar 4

Lila varp i vävstolen

Sjalar 2a

Nu vävs det lila! Det är samma vävteknik som de HÄR blågröna sjalarna. Den här gången blev det en smalare väv, ca 40 cm. Jag hade plockat ihop material till en bred sjal, men i vårsolen kändes färgerna alldeles för mörka. Jag tog bort grålila, svart och rostfärgat garn och hade inga bra färger som ersättning. Och då blev det så här istället.

Mellan halsdukarna/sjalarna väver jag in 8 spröt för att ha varp till fransar. Senare hjälper spröten till att styra saxen när jag klipper isär väven.

Det här går fort att väva. Men sedan ska fransarna drejas och det tar nästan lika lång tid som vävningen. När det är gjort ska sjalarna tvättas och pressas. Så det dröjer ett tag innan jag kan visa det färdiga resultatet.

Återbruksmattor

ff 6

På Frövifors Pappersbruksmuseum finns två handvävda mattor. Det kan ju tyckas lite märkligt, men mattorna passar absolut in på museet. Inslaget i mattorna består nämligen av pressfilt, eller viraduk.

I boken Den svenska trasmattan av Kerstin Ankert och Ingrid Frankow kan man läsa om pressfilt. Det var en mycket kraftig ullfilt som användes som transportband för pappersmassa i tillverkningsprocessen på pappersbruken. Filten slets snabbt ut och då kunde den återbrukas som råvara bl a till mattvävning. På 1950-talet började man blanda in syntetfiber i filten och ett par decennier senare var ullen borta ur virorna och därmed försvann också ett billigt och eftertraktat återbruksmaterial.

Är det någon som har använt pressfilt, eller har något annat att berätta?

ff 7

Strax dags att börja väva

sjalar

Nu ska jag bara knyta fram varpen och knyta upp tramporna, sen kan jag sätta igång och väva sjalar. Varpen består av ullgarn, varannan tråd 6/1 och varannan 12/2, bindning varptaqueté. Garnet i grovlek 12/2 finns bara ofärgat, så jag färgar själv och kan få den kulör jag önskar. Jag sätter bara upp två sjalar åt gången och trampar olika, så varje sjal är unik. För att få så lite garnspill som möjligt är varplängden och bredden på ränderna i varpen anpassade så att det går åt lite drygt 30 gram garn till varje rand. Varje hekto räcker alltså till 3 ränder och det blir bara knappt 10 gram över. Och det hamnar bland broderigarnerna!

Måndagskonst på en fredag

Mam 1

Idag är det fredag, men jag håller på med måndagskonst.

Hos Madde läste jag om en konst- och kreativitetsutmaning, som verkar vara precis vad jag behöver just nu. Jag anmälde mig  och kommer att få ett inspirationsord via mejl varje söndag. Utmaningen heter Make art monday och tanken är att man avsätter tid på måndagen till skapande. Veckans ord är Joy. Vad man gör och hur inspirationsordet ingår bestämmer man själv.  Jag har valt att brodera, men kunde lika gärna meditera, dansa, skriva, måla, göra collage, fotografera osv.

Min plan är att använda mina växt- och rostfärgade tyger och göra små broderier i enhetlig storlek. Men vem vet vad som händer, jag kanske ändrar inriktning. Som extra inspiration denna vecka använder jag en bild med begreppet känsla i japansk kalligrafi.

Mam 3

Mer från Fårfesten i Kil

fårfest 15

Kravallslöjds insats på Fårfesten i Kil var att visa att det går att spinna garn på lite vad som helst, bara det roterar. Skivspelare och elvisp gick bra. Men köttkvarn, nej, det går inte att veva fram garn på en köttkvarn. Där försökte de lura oss.

fårfest 7

Det fanns mycket garn att klämma på och kanske köpa. En del var mer lockande än annat, till exempel Tant Koftas handfärgade garner.

Fårfest 1

Båvens Spinnhus, ett nystartat spinneri i Sörmland, berättade gärna om hur man provar sig fram med olika ullsorter för att spinna garn med speciella egenskaper. Det vackra garnet på bilden är Z-tvinnat och spunnet av en blandning av finull och Leicester.

Fårfest 3

Min namne Elisabeth Jansson (Elisabeth med ”h”, jag stavar utan ”h”) hade laddat upp med svampfärgad ull i ljuvliga kulörer. Bara att sätta igång och karda!

Sett på Fårfesten i Kil

fårfest 6

Här är något av det jag fastnade speciellt för av allt som fanns att beskåda på Fårfesten i KilMargareta Björkäng Eriksson har stickat sofföverdraget och de tuffa kuddarna.

fårfest 11

Två tovande tjejer från Ryssland respektive Estland med företaget Marienwool sålde färgglada tovade skor, med gummisula för utomhusbruk. De gröna skorna – åh, jag vill ha!  Men det fanns tyvärr inga skor i min storlek. Ett par prickiga tofflor blev det istället, trots köpstopp.

Fårfest 2

Vantar i fårskinn med tryck från Härjedalens Fjällfäll.

fårfest 9

Och så en trave väskor, eller skräppor, från Täpp Lars Arnesson .

Fårfest i Kil

fårfest 8

Nu i helgen, 28 febr – 3 mars 2014, är det Fårfest i Kil, en mässa som bjuder på allt som har med får att göra. Jag åkte dit i går i en fullsatt chartrad buss från Lindesberg. Fullsatt med besökare och utställare var det också i Sannerudsskolan, där mässan äger rum. Fullt i mitt huvud är det idag, det kommer mer här så snart jag har sorterat intryck och bilder.

fårfest 16

En tur till Värmland är ett bra alternativ till Vasaloppet imorgon. Har man väl kommit till Kil, ett par mil norr om Karlstad, så hittar man rätt om man följer björkruskorna med ulltussar och de stickade vimplarna som pryder gatorna. Läs mer HÄR.

fårfest 14

På ett museum nära mig

ff 1

Inte långt från mig ligger Frövifors Pappersbruksmuseum. Museet är inrymt i gamla fabriksbyggnader i tegel utefter ån. Där kan man  ta del av brukets historia och se pappersmaskiner från förra sekelskiftet. Alldeles intill tornar dagens moderna pappersbruk upp sig med produktion av förpackningskartong, t ex till mjölkpaket.

Helt andra förpackningar än de massproducerade visas i en permanent utställning, nämligen hantverksmässiga japanska traditionella förpackningar. Dit återkommer jag gärna för att njuta och inspireras, t ex av konfektpåsarna på översta bilden, tillverkade med känsla och elegans av bambublad.

ff 5

Museet har öppet under juni – augusti, men om man säger till i förväg, så är man välkommen året om. HÄR finns hemsidan, som kommer att bytas ut mot en modernare under våren.

ff 2

Behållare för ris.

ff 4

Torkade, kanderade kakifrukter i tygpåsar.

ff 3

Förpackning för godisklubba.

Stickning som ger nya idéer

grå tröja 1

”Det här vill jag göra något mer av”, tänkte jag när jag stickade koftan från Geilsk, titta HÄR. Koftan är stickad på ett mycket finurligt sätt, i ett enda stycke utan sömmar. Jag letade bland mina garner, gjorde en mycket enkel skiss, funderade, mätte på kroppen och på gamla tröjor och stickade en provlapp.

Nu har jag kommit så långt så att jag har en väst eller tunika. Tanken från början var att det skulle bli en tröja, men kanske stannar jag här. Modellen är så himla fiffigt konstruerad. Man stickar en kant runt ärmhålet. Där kan man sluta, eller så plockar man upp maskor innanför kanten och stickar ärmen uppifrån med förkortade varv. Med hjälp av förkortade varv får man också en svängig vidd i plagget. Tunikan får vila några dagar och så provar jag igen framför spegeln och försöker fatta ett beslut.

Fler idéer dyker upp – det HÄR svarta garnet skulle nog kunna bli en användbar väst.

grå tröja 2

grå tröja 3

En kurs till – växtfärga papper

Min kollega bokbindare Lena Hällzon och jag har pratat ett tag om att det skulle vara kul att ha en kurs i att växtfärga papper i hennes verkstad. Nu är alla detaljer utklarade! Det blir en kurs lördag 13 september med mig som handledare. Lena tar emot anmälningar via mejl, se nedan. Och det är redan flera som har anmält sig!

HÄR är Lenas blogg.

Växtfärga papper kurs 1

Dags att gå på kurs?

Har du lust att gå på kurs? Den 26 – 27 april blir det en kurs i yllebroderi hos Kulturcentrum Kyrkskolan i Hölö, ca 25 km söder om Södertälje med mig som ledare. Mejla din anmälan till mig!

Ytterligare några kurser är på gång. Information kommer här så snart alla detaljer är klara. Titta också under fliken ”Kurser 2014″.

hölö klar

Ny bok om långsam växtfärgning

India Flint bok

India Flint har kommit med en ny bok om växtfärgning stuff, steep + store. Hon delar med sig av sina erfarenheter av att färga långsamt i glasburkar, färgbad med textil och växter som får stå länge och mogna.

Det är en fin och inspirerande liten bok som kan ses som ett komplement till hennes tidigare böcker Eco Colour och Second skin.

Kanske sätter jag igång några färgbad. Jag får onekligen lust. Granris och torra eklöv finns att få i naturen, lite hushållsfall går att använda och i blomsterhandeln kan man nog hitta något lämpligt. Men jag gillar att rätta mig efter årets växlingar och säsonger. Semlor ätes under fastan och växtfärgar gör man på sommaren. Och avsteg från principer göres vid behov.

Indias bok kan man köpa HÄR.

Galleribesök nr 2 – papper hos Galleri Nord

WBL 1

Igår var jag i stan, dvs Örebro, och såg två intressanta utställningar. I båda utställningarna sätts materialet i fokus, sand hos Konsthantverkarna och papper hos Galleri Nord.

Utställare hos Galleri Nord är Woo-Bock Lee, ursprungligen från Sydkorea, men bosatt i Sverige sedan många år. Hennes material är papper, och inte vilket papper som helst. Hon återanvänder antikt mullbärspapper från Sydkorea, som den 300-åriga skolboken på översta bilden.

Woo-Bock Lee visar skulpturer och collage. Skulpturerna är uppbyggda av metallnät med inflätade trådar tvinnade av pappersremsor. Ytorna är sedan täckta med pappersbitar. Verken utstrålar harmoni och lugn, men tittar man nära ser man många  intressanta detaljer med små papperlappar i olika färg och olika mönstring. Fragmenten av skrivtecken förmedlar hemliga budskap.

Vill man se utställningen får man skynda sig. Sista dagen är på torsdag 2014-02-13. HÄR  finns Galleri Nords hemsida och HÄR hittar man Woo-Bock Lee.

WBL 2

WBL 3

WBL 6

WBL 5

Galleribesök nr 1 – sand hos Konsthantverkarna

CH 1

Idag har jag varit i stan, dvs Örebro, och sett två intressanta utställningar. I båda utställningarna sätts materialet i fokus, sand hos Konsthantverkarna och papper hos Galleri Nord.

”Jag silade sanden mellan fingrarna, en flyktig form tog fart och jag försöker fånga den .” Så beskriver Catarina Hällzon sitt processinriktade arbete med att utforska sand som material, titta HÄR på hennes hemsida.  Sanden använder hon på ett innovativt sätt till skålar och smycken. Hon fanns på plats och berättade idag när hennes utställning hade vernissage hos Konsthantverkarna i Örebro.

Halsbanden är stora, men oväntat lätta. Den milda färgskalan gör att de känns bärbara trots sin storlek och ibland oväntade form. Snyggt är det, och vilket häftigt material!

Utställningen pågår t o m 2014-03-05.

CH 2

CH 3

CH 5

Det är så här det går till

Blixtlås

Så här går det till när arbetsrummets skåp och lådor fylls till bristningsgränsen.  Jag behöver en dragkedja till en ny väska åt mig själv. När det finns passande blixtlås på en loppis för bara några kronor, ja då köper jag inte ETT utan TIO. Är det någon som känner igen sig i beteendet?

Mer shibori hos Almgrens

M Axelsson 1

Hos Almgrens Sidenväveri i Stockholm kan man se shibori igen, andra delen av en utställning av medlemmar i Svenska Shiborisällskapet.  HÄR  finns ett smakprov från förra utställningsdelen.

Jag får energi och blir glad av den här omväxlande utställningen! De elva konstnärerna visar stor variation i hur de uttrycker sig i och använder sig av tekniken. Speciellt faller jag för Marita Axelssons små prover i siden (överst) , Elsa Chartins tyglängder där hon kombinerar shibori, etsning  och screentryck, Ingela Friedners färgsprakande sammet och Eva Lagnerts ”knyten”.

Utställningen pågår t o m 2014-02-28.

E Chartin

I Friedner

E Lagnert

Passa på – lagerrensning och rea!

VS 1

Passa på! Jag rensar i lagret av vävar och broderier. Det blir rea med halva priset på mattor, kuddar, löpare, halsdukar mm. Tid och plats: Frövifors Kultursnabbköp nu i helgen 1 – 2 februari.

I Frövifors finns jag  tillsammans med ett 20-tal andra konsthantverkare, konstnärer, musiker, författare som en del av Vinterspår, ett kulturevenemang i Lindesbergs kommun. Runt om i  kommunen kan man ta del av utställningar, konserter, uppläsningar, prova-på, föreläsningar mm och möta alla sorters kulturutövare, amatörer och professionella.  HÄR är hela programmet, punkt 73 – 97 avser Frövifors.

VS 2

Keramikfigurer i repris

EB 2

Eleonor Boströms keramik har figurerat HÄR på bloggen tidigare. Nu ställer hon ut på Blås & Knåda i Stockholm (tillsammans med Emelie Johansson) och det ger mig tillfälle att visa fler av hennes charmiga objekt. Utställningens titel ”Och sen då?” antyder att det är köparen av figurerna som får avgöra om de är nyttoföremål eller skulpturer. Utställningen pågår t o m 2014-01-29.

EB 1

EB 3

Nu blir det bättre!

Linnesjal 2

Nu blir det bättre, men inte helt bra. (Titta HÄR.)  Jag bytte från en 55-rörssked till en 45-rörssked. Med två trådar i rör blir det 9 trådar per cm. Det hade givetvis blivit en mycket finare tuskaft med 1 tråd i rör i en 90-rörssked, men jag litar inte på att linvarpen håller. Inslaget föser jag försiktigt på plats med stängt skäl.

Det här ska bli halsdukar och de ska växtfärgas när naturen vaknar igen framåt sommaren. Jag har solvat så att jag kan väva in en tråd som ska användas för att vecka tyget innan färgning, en form av shibori. På bilden har jag lagt in en svart tråd för att det ska synas bättre. ”Vecktråden” är en kraftig merceriserad sytråd och jag har satt trådrullen direkt i skytteln. Det här är ett test och jag har ingen aning om ifall det kommer att fungera hela vägen. Men ”den som aldrig vågar gå vilse kommer ingenstans”.

Linnesjal 3

Börja om från början

linnesjal

Det här blev inte alls bra! Jag börjar om.

Det ska bli halsdukar med lingarn 16 i varp och inslag. Jag ville inte ha en alltför gles kvalitet, så jag valde en 55-rörssked med 2 trådar i rör. Men för att få ihop inslaget i den relativt täta varpen var jag tvungen att slå ett par gånger med slagbommen, vilket resulterade i att garnet luddade och gick av. Att någon varptråd går av då och då får man stå ut med ibland, men nu gick det alltför många trådar. Så jag klipper av varpen, drar ut trådarna ur skeden och skedar om i en 45-rörssked.

Fortsättning följer.

Stickat från 1950-talet

Stickbok

Den lilla dockkoftan i förra inlägget har sitt ursprung i en beskrivning i Celia B Dackenbergs bok Sparat. Små kläder från vår barndom. Jag har gjort om tröjan lite med tunnare stickor, tunnare garn, färre maskor och fler varv än i boken.

Boken handlar om 1950-talet, om barndom, kläder och om stickning. Jag känner igen så mycket! (Titta HÄR.) Det finns stickbeskrivningar till typiska modeller från tiden, kläder till barn och till dockor. Boken köpte jag en gång för att ge bort i present, men när jag bläddrade i den och såg dockkläderna fick jag en pirrig glädjekänsla som sa att boken hör hemma här hos mig.

Prototyper

Docka 3

En enkel skiss av en docka blev till ett pappersmönster och efter några tankeomvändningar och modifieringar blev det en liten figur! I stort sett är jag nöjd, men det behövs nog mer stoppning och ögonen behöver få en liten glimt. Mitt fina Marimekkotyg med små trianglar kommer äntligen till användning. En skjorta klipptes till av tyget för ca 30 år sedan, men delarna hamnade i ett skåp utan att sys ihop.

Koftan blev alldeles för stor. Jag repar upp och börjar om. Fler dockor är på gång också.

Spår av liv

Lappar 2

Spår av liv är titeln på Åsa Wettres andra bok om gamla svenska lapptäcken, som kom i höstas. Och spår av liv är precis vad boken ger, i form av bilderna på alla vackra täcken och i många fall genom berättelser om kvinnorna som skapat täckena. Vilken blick de hade för att se hur alla små, brokiga, udda tygbitar skulle passas ihop för att bilda en helhet. Länge studerar jag bilderna, läser texterna, fascineras, imponeras och inspireras.

Lappar 1

Eleganta lappar

Kousted 1

På kyrkogården i byn Kousted, några mil norr om Randers, ligger släktingar till min man begravda och vi brukar åka dit när vi är på Jylland. Jag går alltid in i den lilla kyrkan från 1100-talet och tittar på textilierna. Altartavla och antependium är utförda i lappteknik med glänsande sidenlappar. Det finns flera uppsättningar och nu i julhelgen hängde de röda textilierna uppe. Mässhakarna i olika färger finns till beskådande i en glasmonter. Arbetet är utfört av 14 kvinnor i byn under ledning av textilkonstnären Anne Marie Harrison. Jag har sökt efter information om de unika kyrkotextilierna men inte hittat så mycket, men på den HÄR bloggen kan man se lite mer.

Kousted 2

Kousted 3

Undantag

Stickat

Jag stickar en tröja till mig själv och den kommer med all säkerhet att bli klar! När vi skulle åka bort över julen kände jag behov av ett handarbete som inte krävde så mycket tankemöda, något där det bara var att följa givna instruktioner. Valet föll på koftan Paneldebat från danska företaget Geilsk. Den stickas i ett stycke utan sömmar. Man stickar remsor, plockar upp nya maskor, stickar ihop delar. Komplicerat verkar det när man läser beskrivningen, men det är lätt och jätteroligt. HÄR på företagets hemsidan kan man se den färdiga koftan.

Garninköpet är ett undantag. Jag har nämligen gjort en överenskommelse med mig själv om att inte köpa kläder på minst ett år. Senaste inköpet var i maj, ett par långbyxor. Vill jag ha något ”nytt” får jag sy om eller piffa upp något som redan finns, använda mig av mitt tyg- och garnlager, eller köpa second hand. Men om jag köper begagnat (vilket jag inte har gjort ännu), så måste minst lika många plagg lämnas. Än så länge har jag inte haft den minsta längtan efter att shoppa, förrän nu då, när garnet inhandlades.

Önskemål och förhoppningar

341. Vägkrök

Nytt år och nya spännande utmaningar väntar bakom kröken. Det finns så mycket roligt att göra!

Jag hoppas på ny vävinspiration, på kreativa möten, på intressanta upplevelser i vardagen.  För fjärde året deltar jag i fotoutmaningen 365 bilder, följ mig på bloggen Elisabets 365 foton 2014.

Jag vill resa, gå på kurs, se utställningar, träffa kollegor! Här är några av mina önskemål för 2014. Redan nu kan jag se att en del saker kolliderar med annat, men förhoppningsvis leder vägarna ändå till ett par, tre av målen.

London: Konsthantverksutställning  10 – 19 januari. (Skulle vara roligt att se verk av Alice Fox , men jag kommer nog inte dit.)
Kil: Fårfest i Kil 28 febr - 2 mars
Berlin: Textile Art Berlin 28 – 29 juni
Sätergläntan: Kurs i indigofärgning 14 – 18 juli
Sätergläntan: Broderiforum 4 – 8 augusti
Umeå: Vävmässa 18 – 20 september
London: The Knitting and Stitching Show  9 – 12 oktober
Helsingborg: Årsmöte Täcklebo Broderiakademi mitten av oktober

Hoppas vi ses där ute i verkligheten bland trådar, tyger och garn!

Ingen kurs

shiboribok

Jag hade verkligen sett fram emot att gå kursen i shibori på HV Skola det här läsåret. Kursen går på distans med träffar ungefär en helg i månaden. Jag anmälde mig och hade turen att få plats. Tyvärr visade det sig att kommunikationerna med Stockholm inte är de bästa på veckosluten. Det skulle kosta alldeles för mycket att delta, både i tid och pengar, så jag kände mig tvingad att avstå platsen till någon annan. Kursen återkommer på HV nästa läsår, titta HÄR.

Jag får i alla fall följa med lite grann på färgningsövningarna. På sina bloggar berättar Maria och Lillemor om vad de har för sig på kursen. Men det är givetvis inte alls samma sak att läsa om andras erfarenheter som att göra själv.

Mandy Southans bok Shibori Design & Techniques köpte jag sedan Lillemor tipsat om den på sin blogg. Där finns beskrivningar på många sätt att skapa mönster när man färgar. En del av teknikerna tänker jag prova framåt sommaren när det är dags för växtfärgning igen.

Ränder

Rand 1

Randiga Marimekkotröjor hade jag flera stycken en gång i tiden! Och Inez Svenssons rödrandiga tyg låg på kökssoffan. Häromdagen återsåg jag ränderna på Nordiska Museets utställning Ränder, rytm, riktning. Massor med ränder finns det att studera där, inte bara textila. Här är till exempel keramik av Barbro Johansson.

Rand 3

Fler textila ränder:

Rand 2

Mest av allt tycker jag om de gamla randiga textilierna ur museets samlingar. De visades bakom glas och i svagt ljus, så jag fick inga bra bilder.

HÄR kan man läsa om utställningen och klickar man på Ränder på Digitalt museum långt ner till höger, så visas andra ränder ur museets samlingar.

Utställningen pågår ända till 2014-08-31. Har man gott om tid när man är där så fortsätter man förstås till textillådorna, till folkkonsten, modeavdelningen och så vidare och tittar efter ränder. Sedan ut i verkligheten och, jag lovar, det finns ränder överallt!

Lagat

Laga strumpa

Sockorna slits när man väver. Undersidan förstärks med maskstygn.

Laga skjorta

Brännhål på nya skjortan lagades med en logga från etiketten bak i halsen. Som tur var passade den precis mellan ränderna.

Korg

Mycket fin korg fyndad på loppis, men med trasig grepe. Hel igen efter lagning med linneband.

Lagat

Lagat nät, sett på stan.

I en intressant artikel i tidskriften Hemslöjd skriver Jonatan Malm om lagandets filosofi, läs HÄR.  Vill man se en bild på trasmattan med mycket kreativa lagningar som nämns i texten, då får man leta reda på den tryckta tidningen, nr 5-2013.

Det ena leder till det andra

Nåldynor

Hur tänkte jag?  Jag behövde stoppningsull till en broderiworkshop, där deltagarna skulle sy nåldynor. För sent insåg jag att att det bara går åt några gram ull till varje nåldyna.  Jag köpte ett helt kilo, jag som måste försöka minska mitt materiallager. Men det ledde i alla fall till att jag sydde de här nåldynorna. Kanske leder det också till att jag på allvar tar tag  i en gammal tanke att sy leksaker, dockor och mjuka djur, nu när jag har material till stoppning, Som vanligt: det ena leder till det andra.

Helt utan krav

Mess

Ibland befinner man sig mitt emellan. Något är avslutat och det dags att sätta igång med något nytt. Men det går trögt, det är segt, de där bra idéerna vill inte komma fram. I det läget brukar jag plocka fram den här boken, en lite smågalen pysselbok för vuxna (och kanske också för barn). Och så tar jag tag i någon knasig uppgift. Det hjälper inte alla gånger, men det är roligt och helt utan krav.

(Tack Mona för tipset.)