Boktips

böcker

Bokhyllan har fyllts på med tre böcker i höst.

Överst i högen ligger Little book of book making av Charlotte Rivers. Boken innehåller arbetsbeskrivningar till olika bokbinderitekniker. Jag får lust att sätta igång! Drygt 80 kreativa bokbindare presenteras också. Bland dem finns svenska Lotta Helleberg, numera boende i USA. Hon använder sina växtfärgade tyger och papper i kombination med bokbinderi. HÄR finns hennes hemsida.

De två andra böckerna får mig att vilja ta fram burkar och grytor och sätta igång med nya färgningsexperiment.

Lina Sofia Lundins bok Naturlig färgning är en fortsättning på hennes skrift  Färgningsmanifestet, som kom för några år sedan och på utställningen som hon gjorde på Fredriksdal i Helsingborg i somras, titta HÄR. Boken har fokus på miljö och hållbarhet. Underrubriken är Mat och kläder i ett kretslopp och till en del handlar boken om att färga textil med rester från köket.  Men det finns också recept på färgning med växter från naturen.  Boken inbjuder till egna experiment och författaren uppmanaren läsaren/färgaren att noggrant dokumentera under arbetets gång. Avsnittet om betning kunde, i mitt tycke, vara mer ingående och egna anteckningar kan behövas för att man ska kunna dra slutsatser av sina färgningsexperiment. Jag hade gärna läst mer om när, hur och varför pH-värdet på färgbaden påverkar färgningsresultaten. Ett extra plus är att boken är tryckt på miljömärkt  FSC- papper.

Harvesting color av Rebecca Burgess har också ett miljöperspektiv. Boken handlar om färgning med växter som går att hitta i USA, men många av växterna finns även här. Författaren berättar om växtplatser, var man får plocka växter, hur man skördar, hur växterna har använts till andra ändamål och ibland om hur man odlar. Recept till färgning finns förstås. Korta texter om får och färgning hos Navajofolket, lite grann om spinning och ett par enkla stickbeskrivningar gör boken extra inspirerande.

Ytterligare lästips om växtfärgning: Odling av färgväxter – en kulturhistorisk undersökning ur ett hortikulturellt perspektiv, kandidatuppsats av Angelica Eriksson, Göteborgs universitet. HÄR finns uppsatsen.

Tillbaka till naturen nr 15

Tillbaka 15 a

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013.

Det händer inte så mycket med mattorna just nu. De nerfallna löven har fått en frostkant, men annars ser det ut ungefär som vid senaste fototillfället för tre veckor sedan.

Läs tidigare rapporter om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.

Tillbaka 15 b

Tillbaka 15 c

Tillbaka 15 d

Knyppelhistoria

lace 1

Buckinghamshire, där jag tillbringade några dagar förra veckan, var ett centrum för knypplad spets från 1560-talet fram till slutet av 1800-talet. På innergården till det lokala museet i den lilla staden Olney finns stenreliefen som visar en apparat för att spola garn till vänster, hängande knyppelpinnar till höger och i mitten en belysningsanordning med ett ljus i mitten och vattenfyllda glaskulor som sprider lyset. Samma typ av belysning som jag skrev om HÄR för ett tag sedan! Varför jag inte gick in på museet och såg mer om spetstillverkningen är en gåta för mig själv. Det får bli ett besök där nästa gång.

I Olney var spetstillverkningen (vid sidan av skotillverkning) en viktig inkomstkälla under flera sekel. På 1780-talet var ca 1.200 personer sysselsatta med knyppling. Betalningen till hantverkarna var usel, medan förläggarna, som tog emot de knypplade spetsarna och sålde vidare till rika kunder, byggde fina hus i staden. HÄR kan man läsa mer om knypplingen i området, om historia, mönster, redskap mm.

Kunskaperna lever vidare genom en lokal spetsförening, Olney Lace Circle, titta HÄR.

lace 2

 

Utflykter i England

Compton Verney 1

Tillsammans med några vänner har jag tillbringat en knapp vecka hos konsthantverkskollegor i England. På en av våra utflykter åkte vi till Compton Verney (titta HÄR), inte långt ifrån Stratford-upon-Avon. För 20 år sedan var byggnader och park i mycket dåligt skick. Sedan dess har en  privat ägare rustat upp anläggningen och skapat en intressant konstsamling. Nu visas konsten tillsammans med flera andra permanenta utställningar och även tillfälliga utställningar av hög klass. Sommartid kan man också se konst i parken.

Conpton Verney 2

I en av de permanenta utställningarna presenteras Enid Marx (1902 – 1998), en av 1900-talets mest kända  industriformgivare i England, men en ny bekantskap för mig. HÄR finns bilder och information.

Enid Marx

Det var definitivt ingen resa inriktad på shopping, men det blev ett besök på Dr Martens outlet strax utanför Northampton. Ett par rosa skor för knappt 300 kr hade jag gärna velat ha, men de fanns inte i min storlek.

Dr Martens

Och så ett par stråtak från en av alla pittoreska byar med små stugor av sten, som har stått där i många hundra år.

England 6

England 8

 

Avklippt

Svart kjol 1

En vadlång svart kjol av bra kvalité har hängt oanvänd i garderoben i några år. Resolut tog jag saxen och klippte av den till mitt-på-låret-längd.  Ungefär så gjorde jag förra året med en annan kjol, titta HÄR, och den har blivit en riktig favorit över långbyxor. På den svarta kjolen blev det en broderad blomma. Den bortklippta nedre delen av kjolen räcker nog till ytterligare en kort kjol, kanske i kombination med någon annan liten tygbit ur gömmorna.

Svart kjol 2

En kofta till Edith

Edith 2

Lilla Edith, nyast i släkten, måste givetvis ha en kofta! Hon har redan fått ärva en som jag stickade till hennes farbror för bortåt 35 år sedan, men hon får en egen också. Garnet är ett mjukt ullgarn från Östergötlands Ullspinneri och de fina röda knapparna kommer från en loppis. Knapparna ska få en tvätt med lite diskmedel innan jag syr i några av dem.

Beskrivningen har jag lånat ur boken Sparat. Små stickade kläder från vår barndom. av Celia B Dackenberg, en underbar bok som jag har skrivit om tidigare, titta HÄR.

Stickbok

Lokalt, småskaligt och svårt att motstå

Ängstorp 1

Egentligen behöver jag inte mer garn, egentligen vill jag äta mer vegetariskt och egentligen ska jag inte äta godis. Men ibland dyker det upp saker som inte går att motstå, till exempel en del riktigt fina lokalproducerade varor på julmarknaden på Frövifors Pappersbruksmuseum i söndags.

Det tvåtrådiga garnet från Ängtorps Finull är spunnet hos Filmakeriet i Kilafors, men finullsfåren föds upp bara någon mil härifrån, utanför Fellingsbro. Det är något speciellt med natursvart
(= mörkbrunt) garn som gör att jag ofta frestas att köpa, så ett hekto vardera av vitt och natursvart kom med hem.

Korin

Ull och garn från rasen gotlandsfår ser helt annorlunda ut och har andra egenskaper. Fåren som har lämnat ull till det här garnet garnet finns hos företaget Korin i Närkes Kil, lite norr om Örebro. Solkustens Ullspinneri har spunnit. Alldeles nya var de härligt ulliga träskorna, tillverkade  på skofabrik i Örebro och klädda med päls från Korins gotlandsfår. Varken garn eller träskor köpte jag, men lite korv ligger i kylen. Köttet i korven kommer förstås också från gotlandsfåren och en charkfabrik i Örebro har gjort en specialtillverkning.

Korin 2

Bergslagspraliner

De små läckerbitarna  från Bergslagspraliner kunde jag inte heller motstå.  Godsakerna tillverkas på Stripa gruvområde lite norr om Lindesberg. Till eftermiddagskaffet i söndags blev det ett par praliner, en med smak av kaffe och en med saffran.

Tillbaka till naturen nr 14

Tillbaka 14 c

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013.

Ett helt år har gått sedan jag lade ut mattorna på en stig som går upp mot skogen, eller rättare sagt en stig som en gång i tiden gick upp mot skogen. De flesta träden har numera levererats till massafabriker och sågverk. Men mattorna ligger kvar, nu nästan helt dolda under multnande löv.

Läs tidigare rapporter om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.

Tillbaka 14 a

Tillbaka 14 d

Tillbaka 14 e

Dagens lunch?

Krappbad 2

Vad finns det i grytan? Kyckling till lunch? Nej, i grytan ligger byxdelen av ett par strumpbyxor, fylld med krapprötter till ett rött färgbad.

Det finns en del färg kvar i färgbadet från förra veckan, titta HÄR. De gamla urkokta krapprötterna är bortsilade och de nya rotbitarna har jag som sagt lagt i en praktisk påse för att de inte ska fastna i garnet. Men garn blir det i ett senare bad, nu är det en bit ylletyg som ska få röd färg.

Kroki och broderi

Kroki 2

I lördags var jag i Gnesta på kurs i kroki och broderi. Svårt men roligt! Först tecknade vi av varandra i några timmar. Här har Karin suttit modell i 5 minuter och jag har använt vänster hand, dvs ”fel” hand.

Att teckna en person är oerhört svårt för mig som är otränad, men efter lunch blev det ännu värre. Då skulle vi brodera vår lärare Emma Jönsson, som satt stilla i 20-minuterspass. Jag började lite här och där på tyget, provade med olika stygn, men hittade inga som jag trivdes med. Proportionerna blev helt fel också. Men vad gör det – det var en rolig och lärorik dag.

Snart blir det nog en tur österut igen. Emma Jönsson ställer ut på Ebelingmuseet i Torshälla
t o m 2015-01-04 och den utställningen vill jag gärna se, mer information HÄR.

Kroki 1

Mer krappfärgning

Krapp 1

För att försöka utnyttja krappbadet (titta HÄR) maximalt återanvände jag det och tillsatte 100 gram krapp i grytan, lät badet stå över natten och färgade 50 gr redgarn och 50 gr Möbelåtta, betat med alun och vinsten.  Sedan fick ytterligare 50 gr redgarn och lika mycket Möbelåtta sjuda i en timme.

Möbelåtta är hårt tvinnat och knorvade ihop sig i färgbadet. Garnet blev aningen melerat eftersom färgen inte riktigt trängt in i alla knorrar. Men det kommer nog att bli jättefint till broderi.

Nu finns det en bit rött ylletyg och två kvalitéer ullgarn, mörkare rött och lite ljusare gulrött. Vad ska det bli? Idéer till broderier rör sig i huvudet, men som vanligt är min arbetsprocess ganska långsam.

Färgbadet står kvar på verandan och kommer på spisen igen när jag har betat mer garn.

Krapp 2

Krappfärgning

Krappbad

Det ser bra ut. En liten bit från början vitt ylletyg får röd färg av krapp. Jag har lyckats hålla temperaturen på ca 65 ˚C och får den gulröda färg jag hoppats på. Stiger temperaturen upp över ca 70 ˚C blir färgen dovare och drar mot brunt.

Tyget är betat med alun och vinsten. Krapprötterna har leget i blöt ett par dagar innan färgningen, lika mycket krapp som textil, 130 gram. Tyget ska jag använda till broderi så småningom.

Så här blev det!

Lila svart

Nu är de klara, de två sjalarna som jag berättade om HÄR för några dagar sedan. Jag är nöjd! Inslagstätheten kunde ha varit en aning  större, dvs jag hade inte behövt vara fullt så försiktig med slagbommen när jag föste ihop inslaget. Men annars blev det bra.

Skåprensning

lila garner 2

Hur blir det här? Jag samlade alla restgarner i lila toner från tidigare sjalvävar, från nästan blått till nästan rosa, och la till lite grönt. Jag vägde garnerna, tänkte lite fram och tillbaka och tog sedan  bort det gröna. I vanliga fall är jag ganska rationell och har samma trådantal i varpränderna i sjalarna, men nu får ränderna bli just så breda som garnet räcker till. Svart garn får hålla ihop det hela.

Nu har jag varpat. Det fanns ingen färdig varpordning. Jag varpade tills nystanet tog slut och så här ser anteckningarna ut.

lila varpordning

För att lättare kunna ha koll på vad jag egentligen gjorde lät jag en tråd avgränsa varje färgbyte.

lila på varpan

Jag är mycket nyfiken på hur sjalarna kommer att se ut. Det är ungefär som när kyl och skafferi börjar bli tomma och ingen har lust att sätta sig i bilen och köra några mil för att handla. Lunchen blir ett hopkok av det som råkar finnas hemma. Ibland blir det alldeles utsökt och ibland ”intressant”.

Höstfärger

brun sjal

Jag fortsätter att väva sjalar. Den här gången blev det en lite smalare variant med färger ungefär som dem jag ser när jag tittar ut genom fönstret en dag som idag, en mulen måndag i november. Nu återstår bara tvätt och lätt pressning innan de är klara.

Och allt bara fortsätter…

Vallmo 1

För 100 år sedan marscherade tusen och åter tusen män nerför den här backen till hamnen i Folkestone. Där steg de ombord på båtarna som förde dem över Engelska Kanalen till slagfälten i Europa. Nu påminner tusentals virkade och stickade vallmoblommor om alla som stupade i första världskriget.

Vallmo 2

Vallmo 3

Vallmona fanns också på en del tunnelbanetåg i London.

Vallmo 4

Krigen bara fortsätter. Earth Peace, önskar Yoko Ono. Ingår i konstprojektet Folkestone Triennial, 30 aug – 2 nov 2014,  titta HÄR.

Vallmo 5

 

Ingen shopping den här gången

IMG_4611

Penslar, pennor, papper, färger – aldrig tidigare har jag sett ett så stort sortiment av konstnärsmaterial.  Green & Stone  har funnits på Kings Road i London sedan 1927, men för mig var butiken ny. Jag kunde behärska mig och det blev ingen impulsshopping. Till en annan gång vet jag att allt detta finns och kan tänka igenom innan om jag behöver fylla på i skåpen.

IMG_4608

IMG_4609

Mer från CAA

CAA

Det fanns mycket mer att se än Alice Kettles storslagna broderier (titta HÄR) på CAA förra veckan, bl a verk av  Matthew Harris. Hans textila bilder har gjort mig nyfiken när de har dykt upp i olika tidskrifter de senaste åren. Det var intressant att se bilderna i verkligheten och nu jag gillar dem ännu mer.

Matthew Harris färgar tyger, klipper dem i småbitar och fogar samman bitarna igen till större stycken. Jag fascineras av ränderna som går åt olika håll, av de synliga stygnen och jag tycker om hans färgskala.

Hans bilder var hängda på ett sätt som gjorde dem svåra att fotografera i utställningen. Men HÄR på hans hemsida finns mycket att se. Och titta till höger på första sidan. Där finns en sjal från Marocko av samma slag som jag är lycklig ägare till och som jag har visat tidigare HÄR på bloggen.

Alice Kettle på CAA

IMG_4564

Vilken tur jag hade!

Jag brukar försöka planera lite i förväg vad jag vill se i London, men den här gången hade jag inte så bra koll. Det var bara tur att jag hamnade på Contemporary Applied Arts, CAA, sista dagen av en samlingsutställning där bl a Alice Kettle deltog. Hennes broderier har jag sett på bild många gånger i böcker och tidskrifter och nu fick jag se ett par av dem i verkligheten. Två riktigt stora broderier, uppskattningsvis ca 1,5 x 3 meter, visades på utställningen.

Alice Kettle broderar fritt med raksöm på symaskin. Enligt utställningstexten arbetar hon intuitivt och har till att börja med bara en svag bild i huvudet av det färdiga resultatet. Hon syr stygnen i lager efter lager, ibland från baksidan, och kompletterar ofta med olika tyger. Det är lite svårt att förstå hur arbetet går till, eftersom bilderna är så stora. Men otroligt intressant att se de färdiga broderierna!

(Som vanligt: Klicka på bilderna så blir de större, gå tillbaka med ”bakåtknappen”.)

IMG_4565

IMG_4569

CAA, butik och galleri med konsthantverk av mycket hög kvalitet, ligger numera strax bakom Tate Modern. Läs mer HÄR.

HÄR är Alice Kettles hemsida. Hon var förresten en av lärarna på broderisymposiet på Sätergläntan i somras (en vecka då jag tyvärr var upptagen av annat).

IMG_4570

 

Jaha…

Tate 2

En textil skulptur med namnet The Weave of Textile Language i den gigantiska turbinhallen på Tate Modern i London – jag var både nyfiken och förväntansfull. Men jag måste nog säga att jag blev besviken. Tyg, visserligen specialtillverkat i Indien efter konstnären Richard Tuttles anvisningar, lindat och draperat runt en enorm träkonstruktion; lite mer än så hade jag nog väntat mig. Men visst, det är alltid intressant att se hur konstnärer disponerar denna jättelika lokal. Läs mer HÄR.

Tate 1

Lappa och laga

Harris 1

Långt in i garderoben hängde makens gamla kavaj, nästan bortglömd, av bästa kvalitet i handvävt ylletyg, Harris Tweed från Yttre Hebriderna. I  nummer 2 2012 av tidskriften Hemslöjd finns en artikel om Harris Tweed, eller läs mer HÄR.

Tyvärr hade malen varit framme och gjort några otrevliga hål på ena ärmen.

Harris 2

Jag letade fram två rullar sysilke i passande färger och en bit svart sidenchiffong. Sen sprättade jag upp ärmsömmen en bit  för att komma åt att sy. En liten bit dubbel chiffong tråcklades fast under hålet som förstärkning. Med sysilket syddes små förstygn, ljusgrå tråd i de ljusgrå ränderna i tyget och mörkblått i de blåsvarta ränderna i både varp- och inslagsriktning.

Harris 3

Det blev bra! Silket smälte in i ullfibrerna och lagningarna går nästan inte att upptäcka. Hålen är borta och kavajen kommer till användning igen.

Harris 4

Behålla eller lämna vidare?

Hemslöjd

Jag har sagt det tidigare: Det börjar bli alldeles för mycket grejer här.

Det finns till exempel 30 årgångar av tidskriften Hemslöjd, eller Hemslöjden, som den hette tidigare. Nr 4 1984 var det första numret i min prenumeration. I förra veckan kom det senaste, nr 5 2014. Sex nummer per år, det blir drygt 180 tidningar.

Vävmagasinet har jag haft ungefär lika länge, men den kommer bara fyra gånger om året så den traven är lite lägre.

Båda tidningarna blir bara bättre och bättre för varje nummer. Hemslöjd har förtjänstfullt fått två prestigefyllda utmärkelser nu i höst. Först ut var priset som Årets Kulturtidskrift. En vecka senare utsågs tidningen till Årets Facktidning.

Tio gånger per år ligger det således något riktigt bra i brevlådan. Men ägandet av alla prylar och grejer börjar kännas som en börda. Så frågan är vad som ska finnas kvar och vad som kan göra bättre nytta och/eller ge mer glädje någon annanstans.

Snart måste jag börja rensa på allvar.

Röd rompa

sjalar 8

Vävstolen har stått tom i flera månader, men snart finns det varp uppsatt igen.  Ännu en gång blir det värmande ullsjalar i varptaqueté.  Jag sätter upp en kort varp som räcker till två sjalar. De trampas lite olika, så det finns garanterat bara ett exemplar av varje. Titta till exempel HÄR på tidigare färgvarianter. Det blir nog ett par sjalar i blå toner också, när vävstolen är ledig igen och jag har färgat några hekto blått garn. Och sedan hamnar sjalarna i butiken hos Konsthantverkarna i Örebro.

Mönstrad näver

Ramon 1

En kreativ kick fick jag av Ramon Perssons välgjorda, användbara och utsökt dekorerade näverburkar, traditionell slöjd i nutida form. Jag vrider lite på former och färger i huvudet och tänker mig t ex spridda svarta korsstygn på röd botten. Det är nog dags för lite krappfärgning!

Burkarna kan ses på utställning hos Konsthantverkarna i Örebro. Sista utställningsdag är 2014-10-22 och då får jag ta hem den svartrandiga burken som jag har köpt!

Ramon 2

Ramon 3

Ramon 4

 

Skicka vidare

gammal tröja 1

Vad mycket grejer det finns i skåpen! Jag försöker rensa. En del hamnar hos någon utvald person, som jag tror uppskattar mina gamla saker. Annat lämnas till Myrorna och en del slängs. När jag återfann de här två växtfärgade tröjorna så tänkte jag på någon som gillar rosa, så nu finns de hos henne.

Det röda och knalligt rosa garnet till den översta tröjan är färgat med koschenill. De lite mildare rosa garnerna i koftan är färgade i efterbad av krapp på ljusgrått garn. De gröna garnerna är nog färgade med björklöv, eller kanske asplöv, efterbetat med järn.

Den knallrosa tröjan är stickad 1980 och koftan något år senare. Jag stickade utan beskrivning, ritade, räknade, repade upp och gjorde om. Det blev bra till slut och båda användes flitigt i några år innan de glömdes bort och hamnade på en hylla i ett skåp. Men nu är de framme i ljuset igen!

gammal tröja 2

Belysning från förr

Kumla 6

Igår var det höstdagjämning och nu blir det allt mörkare. Lamporna tänds både ute och inne. Men hur såg de egentligen att handarbeta förr, innan det fanns elektrisk belysning? Den frågan dyker upp när man beundrar skickligheten i gamla broderier, spetsar och annat handarbete. Kan det här vara en del av svaret? På Skoindustrimuseet i Kumla har skomakaren en ”lampa” bestående av en glaskula med vatten för att sprida och förstärka lyset från ljuset.

En liknande belysning såg jag häromåret i magasinet på Museum of English Rural Life, MERL, i Reading. Där fanns en anordning som enligt uppgift använts av knypplerskor och som bestod av fyra vattenfyllda glaskulor på en ställning med ett ljus i mitten,  HÄR är en av kulorna.

Är det någon som vet mer?

Vävmässa i Umeå

Väv 1

Nyss hemkommen från Umeå är jag. En intensiv dag tillbringades på Vävmässan, en dag fylld av intryck och möten med gamla och nya bekanta. Här är ett litet urval av det som föll mig bäst i smaken, tre textilier vävda i tuskaft med tillägg av textilfärg på olika sätt.

Väv 9

Barbro Frimodig har tryckt (eller målat?) ett motiv på varpen i vävstolen. Vävnaden ingår i  ett projekt där en grupp på arton vävare från Västerbotten samlades för att formge och väva med inspiration från affischen till Vävmässan.

Väv 7

Matta vävd av Wasti Nyström med schablontryck av Annika Sandström.

Väv 3

Ikatväv av Andrea Edström, studerande på Capellagården. Hennes egen text berättar precis hur det kan vara:

1021 cm av tålamod
Upptäcka och utforska. Nya problem och deras lösningar. Att anta utmaningen. Allt är möjligt. Hur svårt kan det vara? Att för ett ögonblick känna att man håller i alla trådarna. Lugnet och glädjen i vävningen. En stadig rytm. En väv. Ett tyg. 

Fler virkade påsar

virkad påse 3

Restgarner är bra till virkade påsar! Den som jag visade häromdagen är klar nu och här är några som jag har haft länge. Flerfärgsvirkning är roligt!

virkad påse 2

Vill man göra en egen påse kan man titta i de här böckerna. Maria Gullbergs bok Virka! kom  2013 på Hemslöjdens Förlag. Häftet Virkade påsar är utgivet av Österbottens Museum i Finland 1992.

virkad påse 4

 

Naturväsen på tillfälligt besök

Melanie Ashton 3

My dolls are inspired by worlds glimpsed but rarely ‘seen’, by the wild woods and the lonely moors, sorcery and myth. They mourn the forgetting of the wild within and the ever decreasing wilds of nature but yet maintain a delicate feral quality with which they hold an optimism for wild’s return.

Perhaps, they will bid you follow them to the dark, quiet places beyond the twilight, where the moon is a pale sliver and to it the wind whispers it’s tales.

Så beskriver Melanie Ashton, dockmakare från England, sina små antropomorfiska varelser.

Utan att lyckas försöker jag översätta texten. Det finns en mjukhet i orden, som jag inte får fram på svenska, poesin och magin försvinner. Jag tror ändå att varelserna, som känns sköra, vilsna och sorgsna, har den kraft de behöver för att kunna göra sig hemmastadda i bergslagsskogarna. Varje liten figur har ett namn och en egen historia, titta HÄR  på Melanies blogg eller HÄR på Etsy.

Melanie och dockorna träffade jag i Svalbo i helgen på årets upplaga av Ljusstråk, en kulturslinga genom Nora Bergslag.

Melanie Ashton 1

Melanie Ashton 2

Med andra ögon

ATM 1

Det är alltid lika intressant att se på ting med hjälp av Anu Tuominen. Nu ställer hon ut på Märsta Konsthall, t o m 2014-10-11, och jag var där för ett par dagar sedan. Anu Tuominen hittar sitt material på loppisar. Hon samlar och sorterar vardagliga föremål och ger dem ny innebörd. En del saker hör hemma i en traditionellt kvinnlig del av livet, annat är bara udda, som använda suddgummin eller pennstumpar. Det går att se hennes verk som lustigheter att roas av, men jag får också andra tankar.

ATM 3

Det finns mycket att titta på och jag har egentligen lättare att ta till mig mindre utställningar. Jag skulle nog kunna nöja mig med att studera lådan med silketråd och färgmatchande fågelfjädrar. Men utan överflödet av prylar skulle det säkert inte kännas lika nödvändigt att koncentrera funderingarna på trådspolarna.

ATM 2

Förra året såg jag en utställning med hennes verk i Helsingfors. Då ställde hon ut stenar, titta HÄR. Och HÄR finns lite om en av hennes böcker.

Titta gärna på den HÄR  filmen också, inspelad för ett par år sedan när hon ställde ut på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn.

Test av ljushållfasthet – del 3

efter  9 veckor

I sommar har prover på växtfärgade garner legat i ett soligt fönster och testats för ljushållfasthet. Den översta trededelen har varit övertäckt och inte utsatts för ljus, nästa tredjedal har legat i solsken fem veckor och den nedre tredjedelen i nio veckor. Klicka på bilden så blir den större, gå tillbaka med ”bakåtknappen”.

Det började med att jag ville se om det blev någon skillnad i ljushållfasthet när jag färgade med björklöv på tre olika sätt. En färgning gick inte som jag tänkt mig, så jag fick två resultat att fortsätta med. Det ena garnet färgades på traditionellt sätt i gryta på spisen. Det andra garnet låg en vecka i en burk i ett koncentrerat avkok av björklöven.

När jag ändå gjorde ett ljushetstest lindade jag upp fler växtfärgade garner på kartongbiten, redgarn 20/2, betat med 8 % alun. Från vänster till höger:

Björklöv, avkok av löv, färgat i burk
Björklöv, färgat i gryta
Björklöv, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Gullris, blad, färgat i gryta
Gullris, blad, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Lav (troligen slånlav) från äppelträd, färgat i gryta

Slutsatser:
De gula garnerna har inte blekts, utan mörkat i solen.
Det är just ingen skillnad på de två olika infärgningarna med björk.
Av de gula infärgningarna har garnet färgat med gullris klarat ljuset bäst.
Det är bara på garnet färgat med lav som man kan se att färgförändringen har fortsatt under andra perioden i solljus.
Garnerna som efterbehandlats med järnvitriol är så gott som oförändrade.

Garnproverna har utsatts för extremt mycket ljus denna soliga sommar. Kläder exponeras normalt inte så här mycket och om färgerna i en tröja skulle ändras lite gör det nog inte så mycket. Lite mer försiktig med solljuset kan man gott vara när det gäller konstverk eller inredningstextil.

Välj kategori ”Ljushetstest” till höger för att följa hela processen.

Burkarna öppnas på söndag

BS 16

De här tre burkarna med pågående växtfärgning står i fönstret hos galleri Bagarstugan (titta HÄR) utanför Kumla, där Lena Hällzon och jag ställer ut just nu. I burkarna ligger hårt hoprullade sidensjalar innehållande växter och lite metallskrot. Utställningen pågår t o m söndag 2014-08-31 och innan vi plockar ner utställningen öppnar jag burkarna. Är det någon mer än jag som är nyfiken på resultatet?  I så fall, välkommen till galleri Bagarstugan på burköppning söndag kl 15.00!

Mattor på stan

Sthlm 1

Nycirkus på Sergels Torg, ett omfattande utbud av aktiviter för barn på Norrbro, konsert på Gustav Adolfs Torg och ett vänligt och sjudande folkliv upplevde jag under några timmar i storstan förra veckan när jag råkade hamna mitt i Stockholms Kulturfestival. Och så låg det trasmattor på  marken, både på Norrbro, där hemslöjdskonsulenter och hemslöjdsföreningar slöjdade med barn, och i gången mellan Sergels Torg och Brunkebergs Torg.

Sthlm 2

Sthlm 3

Sthlm 5

Sthlm 6

Sthlm 8

 

Så gott som klart

BS 14

Så gott som klart blev det igår i Galleri Bagarstugan utanför Kumla inför vernissagen på lördag 23 augusti. Några småsaker återstår att fixa både för min kollega bokbindare Lena Hällzon och för mig, men allt är under kontroll. Lena visar böcker (förstås) och jag har växtfärgade textilier, sjalar och några väskor, och växtfärgat papper. ”Kaviartuber och rost” kallar vi utställningen. Lena har använt kaviartuber till en del av sina böcker och jag använder ibland rostigt skrot som extra effekt när jag färgar med växter.  På lördag finns vi där och berättar gärna om hur vi gör. Utställningen pågår t o m 2014-08-31.

BS 10

BS 11

BS 13

BS 12

Affisch Bagarstugan

Tillbaka till naturen nr 11

Tillbaka 11 c

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013.

Det är en djungel där ute! Trasmattorna börjar bli svåra att se bland all växtlighet. Mörkt och skuggigt är det också och inte helt lätt att fotografera.

Läs tidigare rapporter om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.

Tillbaka 11 a

Tillbaka 11 d

En trädgård med färg

Bergianska 2

Om jag skulle anlägga en trädgård då skulle jag vilja ha några rabatter liknande dem som trädgårdsmästare Kaili Maide har skapat i Bergianska trädgården i Stockholm, rabatter fyllda med växter avsedda till växtfärgning. Härom kvällen visade hon växterna och berättade hur hon systematiskt har provfärgat med dem alla. Ibland har resultatet blivit som förväntat, andra gånger bättre och ibland sämre. Vid varje växt finns garnprover och snart visar det sig hur infärgningarna klarar av att utstättas för dagsljus och kanske lite höstrusk.

Bergianska 4

Krapp har jag aldrig sett växa tidigare…

Bergianska 1

… och inte västindisk indigo, indigofera suffruticosa.

Bergianska 8

Kaili visade hur hon färgar blått med färgpilört, persicaria tinctoria, med hjälp av ”matsoda” (en vanlig ingrediens i matlagning i bl a Finland och Estland, men svår att hitta i Sverige) och natriumhydrosulfit. Den blå färgen oxiderar fram i kontakt med syret i luften. I en hink fanns en annan blåfärgning med glukossirap och vetekli.

Bergianska 5

Den som är i Stockholm kan ta tunnelbanan ut till Bergianska trädgården och studera växter och garn. HÄR finns öppettider, vägbeskrivning etc.

Vill man veta ännu mer om textilfärgning åker man till Lund. Den 4 – 5 oktober planeras ett seminarium om växt- och syntetfärgning av textila material. Titta HÄR.

Inte nog med det, den som har tid och pengar kan resa till Taiwan i mitten av oktober och delta i konferensen International Forum on Natural Dyes & WEFT, titta HÄR. (WEFT har inget med vävning att göra utan är en förkortning av World Eco-Fiber and Textile Forum.) Där kommer man bland annat att kunna se verk av Jeanette Schäring. Hon är inbjuden att delta i en ”natural dye fashion show”.

Spännande saker händer inom textilfärgningens område!

Göra klart

yllekudde 6

yllekudde 7

Ofta behöver jag ha lite press på mig för att göra färdigt. I helgen ska jag vara med på en stor hantverksmarknad, Larsmäss i Järnboås, några mil norr om Nora. Så idag, i sista stund, sätter jag lite fart och syr klart fyra kuddar som har legat halvfärdiga ett tag.

Blommorna broderar jag på mindre bitar ylletyg, ett roligt litet broderi som är lätt att variera och som är praktiskt att packa ner i bagaget vid resor. Men sedan är det lätt hänt att broderierna blir liggande ett tag innan de sys ihop med andra tygbitar till lagom kuddstorlek. Och sedan ska jag välja tyg till baksida och bestämma vad som ska finnas i hörnen. Nu blev det några kuddar med tygbollar…

yllekudde 8

… och några med ”flärpar”.

yllekudde 9

Idén till blomman har jag hämtat från en skuren dekor på ett mangelbräde i Örebro läns museums samlingar. Det har blivit många kuddar med varianter av blomman. Här är några som jag tror att jag har visat i ett tidigare inlägg.

Yllekudde 3

Måla, trycka och brodera

tob 3

I helgen var jag i Nyköping och hade kurs i tygtryck och broderi. Trots den klibbiga värmen gav sig deltagarna energiskt in i de uppgifter de fick. Med hjälp av textilfärg och diverse redskap som roller, penslar, borstar, cellplast, maskeringstejp, gardinkrokar, tidningspapper, OH-plast, tops, fingrar och en massa annat förvandlades vita tyger till intressanta underlag för broderi.

Att trycka och måla går fort, att brodera tar längre tid. I den tröttande hettan blev det ändå många stygn sydda, en del kända stygn med vedertagna namn, andra dittills okända och påhittade för att fylla ett uppkommet behov. Så många färdiga broderier blir det inte att ta med hem efter några få timmar med nål och tråd, men varsin hög med unika tygbitar hade alla och förhoppningsvis lite påfyllning med nya idéer.

Det bästa både med att ha kurs och gå på kurs är, tycker jag, att upptäcka hur andra hittar på saker som jag aldrig skulle komma på hemma med min egen begränsade hjärna som enda sällskap.

tob 4

tob 2

Flätsöm från Leksand

Leksand 3

I hemslöjdsbutiken i Leksand kan man beundra (och köpa) delar till Leksandsdräkten, både nytillverkat och second hand. Många plagg och tillbehör är prydda med sirlig flätsöm, som de här två begagnade livstyckena.

Leksand 4

Flätsömmen finns också på nysydda kjolsäckar …

Leksand 5

…och på de ståtliga ”blåtröjorna”, männens eleganta långrockar.

Leksand 6

Leksand 7

Ska jag fortsätta färga?

VFS 1

En rad med växtfärgade sidensjalar har just tvättats och hänger på tork i skuggan. När de har torkat, det går snabbt i den milda brisen, ska de strykas och sedan är de färdiga!

Ett 20-tal sjalar finns i lager nu, en del färgade i gryta, andra i burkar, några med reservage och några har fått extra färg av järnskrot. Snart måste jag bestämma om jag ska fortsätta och färga fler sjalar. I år känns det som om färgväxterna blommar ut och försvinner extra fort. Renfana och gullris finns i alla fall någon vecka till.

Men hur många sjalar behövs? Den 9 – 10 augusti 2014 ska jag vara med på en hantverksmarknad, Larsmäss i Järnboås. Dit vill jag ha sjalar med mig.  Om en månad är det sedan dags för utställning i Sannahed utanför Kumla tillsammans med min kollega bokbindare Lena Hällzon. Där ska jag bara visa växtfärgat. Och sedan är det ytterligare en samlingsutställning på gång i vinter.

Det är så roligt att hålla på med det här, så jag kan nog inte sluta ännu!

VFS 2

Affisch Bagarstugan

Test av ljushållfasthet – del 2

efter 4 veckor

I fyra veckor har de växtfärgade garnproverna legat i ett fönster mot sydost, titta HÄR. (Klicka på bilden så blir den större, gå tillbaka med ”bakåtknappen”.)

Samtliga prover är redgarn 20/2, betat med 8 % alun.

Från vänster till höger:
Björklöv, avkok av löv, färgat i burk
Björklöv, färgat i gryta
Björklöv, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Gullris, blad, färgat i gryta
Gullris, blad, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Lav (troligen slånlav) från äppelträd, färgat i gryta

Garnerna som har efterbehandlats med järnvitriol har nästan inte ändrat färg överhuvudtaget. De gula garnerna har mörknat och och blivit brunare, minst förändring på garnet färgat med gullris. Det orangebruna garnet längts till höger, färgat med lav, har blekts lite.

Nu är den sista tredjedelen av proverna övertäckt och de får ligga ytterligare 4 veckor i solen.

Följ processen genom att klicka på kategori ”Ljushetstest” till höger.

Kurs – indigoblått, ikat och shibori

Blå 1

 

Förra veckan gick jag på kurs på Sätergläntan, en kurs i indigofärgning, ikat och shibori.

Vi vägde och mätte och följde noga recepten för stamkyp och färgbad från boken Växtfärgning av Gösta Sandberg och Jan Sisefsky. Vi började med att färga prover. Garner knöts om på olika sätt till ikat och tygerna fick olika shiborimönster med hjälp av reservage. Färgbad gjordes iordning till färgning av animaliska respektive vegetabiliska fibrer. Efter provfärgningarna var det fritt fram för egna projekt.

Trots att vi följde recepten så hände det oväntade saker. Det krävs erfarenhet och känsla för att indigofärgningen ska bli lyckad! Mia Olsson ledde oss mycket kunnigt och engagerat på rätt väg när färgbaden med syntetisk eller naturlig indigo inte uppförde sig som förväntat.

Vi provade många olika sätt att göra reservage. Mia visar hur man kan linda tyg kring ett rör och sedan fösa ihop tyget innan det stoppas ner i färgbadet. Tyget får ett diagonalt randmönster.Blå 3
Med buntband går det fort och lätt att förbereda garn inför ikatfärgning.Blå 2
Färgbadet är från början gulgrönt, liksom textilierna när de kommer upp ur badet efter första doppet. Det blå färgen framträder när materialet kommer i kontakt med syre.Blå 4
Här är några smakprov på alla vackert blåfärgade tyger och garner som blev resultat av en  härligt intensiv och mycket givande vecka.  Jag färgade linnehalsdukarna som jag vävde i vintras (titta HÄR) och är mycket nöjd med resultatet. Det blir fler halsdukar, men inte just nu.Blå 5

Blå 7

Blå 8

Blå 9

Blå 10Blå 11