En varp är på väg upp i vävstolen. Men blir det bra? Har jag tänkt rätt? Är varpen för tät för den här bindningen och det här inslaget? Det visar sig snart.
Som oftast har jag en kort varp, anpassad i längd till två halsdukar. Varpen består av alpackagarn från en kon som har funnits i mitt förråd i många år. Inslaget blir dels svart ullgarn 6/1 och dels vackert handspunnet alpackagarn som jag köpte hos Hishults Alpacka för ett par veckor sedan.
Bindningen är samma som jag använt tidigare i några olika varianter, t ex i halsdukarna på bilden. Titta HÄR.
Full av inspiration är jag efter en knapp vecka (23 – 28 april 2024) på en resa med textiltema i Halland med omnejd i regi av Red Fox Travel. Så skönt det är att ibland bara följa med och slappna av när någon annan har ordnat allting på bästa sätt. Intryck från resan delar jag upp i flera inlägg som samlas HÄR. Den här gången blir det vävning och lek med färg.
Även om resan inte var inriktad på vävning så går det ju inte att undvika att ögonen hittar det sinnet letar efter. Trasmattor, t ex, de brukar alltid finnas. Den här låg på golvet i hantverksbutiken hos Öströö fårfarm. Sittbänkarna i deras café mjukades upp av vävar med inslag av fårskinnsremsor och en och annan trasa.
.
Annelie på Hishults Alpacka hade två vävstolar igång i sin verkstad. I den ena vävde hon en filt av alpackagarn. Visst har hon en tjusig belysning över vävstolen!
.
.
En randig väst till en mansdräkt fanns att se hos Halmstads Hemslöjdsförening.
.
På fikabordet hos Tant Kofta låg en fin duk. I bakgrunden syns hennes nyvävda pläd. Hon har vävt smala längder i grindvävstol och sytt samman tre våder. Scrolla ner HÄR i hennes Instagram, så finns fler bilder på pläden.
En eftermiddag hade vi färg- och formövningar med Erika Åberg. Jag valde att träna färgseendet med konstkort och små tygbitar och garndockor. Andra ritade diagram till stickmönster eller gjorde moodboards med bilder, garnprover och akvarellfärg. Sånt här är ju så kul! Jag borde leka med färger och former oftare, kravlöst, utan tankar på att det ska ”bli nåt”.
Full av inspiration är jag efter en knapp vecka (23 – 28 april 2024) på en resa med textiltema i Halland med omnejd i regi av Red Fox Travel. Så skönt det är att ibland bara följa med och slappna av när någon annan har ordnat allting på bästa sätt. Intryck från resan delar jag upp i flera inlägg som samlas HÄR. Den här gången tar vi bussen ut på småvägar i olika riktningar.
Anneli Sörensen driver företaget Hishults Alpacka. På första bilden syns nästan hela hennes gäng. Hon får hjälp att klippa ullen, som skickas iväg för tvätt och kardning. En del spinns sedan maskinellt på spinneri och resten spinner hon själv på spinnrock.
Anneli bedriver ingen avel, utan köper ungdjur i de färger som hon önskar. Garnet finns i många olika kulörer, dels förstås beroende på att djuren har olika färg och dels för att ull av olika nyanser blandas i kardningen. Ett par handspunna härvor fick följa med mig hem, ett grått garn där en melering i svart och grått kan anas och ett mörkbrunt garn där brun och svart ull kardats samman.
.
I betydligt större skala drivs Öströö fårfarm. Ca 900 lamm föds varje år av de ca 550 tackorna av rasen gotlandsfår. Gården är ett utflyktsmål med hantverksbutik, café och gårdsbutik.
.
Gården ligger i vacker natur i området Åkulla bokskogar.
.
.
Elisabeth Nicholson är arrangör av de här välordnade dagarna i Halland med omnejd genom sitt företag Red Fox Travel. Hemma i Sibbarp har hon dessutom garnbutiken Knit One Purr One med fina kurslokaler.
Elisabeth visade sina ganseys, traditionella tröjor, gensare, av en typ som burits av fiskare runt kusterna både i Storbritannien och på det europiska fastlandet. Hon berättade om de enfärgade tröjornas konstruktion och om alla varianterna av reliefmönster med olika benämningar och betydelser.
.
.
En annan dag åkte vi lite längre, en bit norr om Göteborg. På landet i Romelanda bor och arbetar Lotta Blom, alias Tant Kofta. Hon berättade bl a om projektet Ullen vi ärvde, som hon drev tillsammans med Båvens Spinnhus. (Titta HÄR.)
Hon visade också provvävar från samarbetet med Boma Väveri. Väveriet tillverkar plastmattor i liten skala på ett hantverksmässigt sätt. I samma maskiner och med samma vävbindningar testar nu Lotta och Boma att väva mattor med linvarp och med olika ullblandningar som inslag.
.
Lotta färgar garn och säljer garn i sin butik. Där finns också annat fint att fästa ögonen på.
Full av inspiration är jag efter en knapp vecka (23 – 28 april 2024) på en resa med textiltema i Halland med omnejd i regi av Red Fox Travel. Så skönt det är att ibland bara följa med och slappna av när någon annan har ordnat allting på bästa sätt. Intryck från resan delar jag upp i flera inlägg som samlas HÄR.
Hos Halmstads hemslöjdsförening fick vi en föreläsning om binge, den halländska sticktraditionen. I föreningens fina lokaler på Halmstad slott berättade Harriet Axelsson om binget och om hur föreningen arbetar med att förvalta, förmedla och förnya stickningen. Vi fick en förhandstitt på en hemsida som är under utveckling och som släpps senare i vår. Där kommer medlemmar i SHR-anslutna hemslöjdsföreningar kunna ta del av bingemönstren. Håll utkik HÄR!
.
.
.
.
Vi bjöds också på en workshop där Harriet Axelsson gav bra sticktips, som är användbara i all typ av stickning.
.
.
.
Nästan hundra år skiljer mellan de här stickböckerna. Det vänstra, som fanns i min bokhylla sedan tidigare, är utgiven 1924. Den högra gav Halmstads Hemslöjdsförening ut 2016. Flickan på den gamla bokens framsida har en bingetröja i mönstret som kallas Bjärbo. När mönstret presenteras i boken finns inte den benämningen. Det står bara ”gensare”, ett ord för tröja.
.
Hos hemslöjdsföreningen fanns förstås också broderier i hallandssöm. Här är några detaljer.
.
Ett fint broderi på en ärm på överdel till en dräkt från Stafsinge fanns också att beskåda.
Om knappt två veckor, 2024-05-04, öppnar vi, fyra kollegor, Butik blickfånget i Rademachersmedjorna i Eskilstuna. I en liten stuga från 1700-talet håller vi till. Det är mycket att ordna innan det är dags att öppna! Väggar har målats, vi letar secondhandmöbler till inredningen, kassasystemet ska fixas, våra produkter ska presenteras på ett fint sätt och en massa annat roligt jobb ska göras.
Emmy pillar bort texten på skylten från den tidigare hyresgästen.
.
Välkommen till invigningen den 4 maj, eller när du råkar vara i närheten. Följ oss gärna i sociala medier för att få information om oss som driver butiken, om öppettider och om annat. HÄR finns vi Facebook och HÄR är vi på Instagram.
Här kommer några snabba glimtar från ett par gallerier som jag hann besöka i Stockholm i förra veckan.
Galleri Sebastian Schildt visar berättande broderier av Charlotta Grunevald, Nina Bondeson och Lisa Juntonen Roos under rubriken Vad nytt från jorden?. Utställningen pågår t o m 2024-04-27.
Charlotta Grunevald är pensionerad förlossningsläkare. Med textila bilder gestaltar hon minnen från sina uppdrag för Läkare utan gränser.
Nina Bondesons broderier tar mig in i en fantasi där allt kan hända och där mycket är obegripligt.
.
Verken av Lisa Juntonen Roos hos Sebastian Schildt fick jag inga bra foton på. Men hennes bilder flätade av kaffepaket finns också i utställningen Fiber Futures – Alumner – nästa generations textilkonst på Handarbetets Vänners galleri. Tidigare elever på Handarbetets Vänners skola deltar i utställningen.
På väggen i bakgrunden syns en flätad väv av Arianna E. Funk. Här är ett par närbilder.
.
Victoria Cleverbys väv ser ut som en rya på avstånd. Men den som tittar nära upptäcker att nocken består av spikar.
Emma Holmgren har vävt med trasor och har lämnat partier utan inslag.
Eva Olanders broderi är utfört med tunna trådar på skir väv, detalj nedan.
Fler tidigare elever är representerade i utställningen som pågår t o m 2024-04-05.
Imponerande är det att kliva in i Akira Minagawas utställning Design = Memory på Nationalmuseum i Stockholm. Bortåt 100 plagg från hans företag minä perhonen täcker en vägg och mitt i rummet hänger stora tygstycken.
Citat av Akira Minagawa:
Läs om utställningen HÄR på Nationalmuseums hemsida. Utställningen finns på plats hela sommaren 2024.
Riktigt intressant, inspirerande och spännande blir det när jag tar mig tid att titta noga på allting. Då träder processen fram, från originalskisser via metervara till färdiga plagg. Här kommer några exempel, först ett mönster där en tecknad blomma utvecklas på olika sätt.
.
.
.
.
Nästa exempel är en målning med ett rött djur som har blivit ett tyg som har sytts till en kjol.
.
.
På väggen hänger kappan med mönster av träd. Efter en stund ser jag att det är samma motiv som på en av tyglängderna, men en annan färgsättning.
.
.
Det cirkulära flödet, kretsloppet, är den grundläggande tanken i Akira Minagawas arbete. Alla småbitar som blir över vid tillskärningen av plaggen tas till vara och används till väskor, skulpturer eller möbelklädsel.
En gardin inköpt på en loppis för länge sedan ska bli en kjol med stora fickor. För första gången har jag laddat ner ett mönster och skrivit ut på min skrivare. Nu håller jag på att tejpa ihop de 28 arken. Kjolen finns HÄR hos Peppermint.
Igår (2024-04-07) blev det en utflykt till Surahammar. Inte kunde jag väl motstå att besöka Stenhuset när det pågår utställningar med broderier och med korgar. Utställningarna pågår t o m 2024-05-12, öppet lördagar, söndagar och helgdagar kl 13.00-17.00. HÄR finns Stenhuset hemsida.
I cafét visas Anna Wengdins yllebroderier, kuddar och olika typer av väskor. Hennes inspirerande broderier är kraftfulla och färgstarka med intressanta detaljer.
.
.
Anna Wengdin var en av författarna till boken Brodera på ylle!, utgiven 2012 av Hemslöjdens förlag. Några år tidigare, när hon var hemslöjdskonsulent i Skåne, gjorde hon en liten folder, Lust till stygn, om skånska yllebroderier. Hennes insatser bidrog till att sätta fart på intresset för yllebroderi, för traditionen och för förnyelse.
.
KORGAR kan jag inte få för många! är rubriken på utställningen i Stenhusets stora utställningsrum. Under 40 år har Anna Karin Reimerson, tidigare länshemslöjdskonsulent i Västmanlands län, införskaffat en korg då och då och är nu uppe i 120 stycken.
.
.
Flera av oss som lyssnade på Anna Karin hade barndomsminnen från 1950- och 1960-talen av exakt den här typen av rottingflätning. Någon i publiken hade flätat hos scouterna, någon annan hos Röda Korset. Jag fick tidiga kunskaper om hur en korg kan konstrueras hos Unga Örnar. Någon grossist måste ha försett olika barn- och ungdomsverksamheter med material. Storleken på korgen är anpassad till en läskedrycksflaska.
Trågen från England fick mig att ta fram en bok ur bokhyllan, Last of the line – traditional british craftsmen. Där finns en artikel med rubriken The Trug Maker från en verkstad i Herstmonceux i Sussex med information om trågens historik, material och teknik. Anna Karins korg/tråg kommer dock från en annan traditionell tillverkare i samma område.
Gult som tussilago och grönt som skira björklöv – det är kulörerna jag valde när jag färgade två halsdukar som vävdes av den vita varpen av ull- och silkegarner. Fyra halsdukar räckte varpen till. De två återstående blir ljusblå respektive rosa.
Halsdukarna som blev resultatet av linnevarpen till vänster på bilden visade jag HÄR.
Halsdukarna kommer att finnas i Butik Blickfånget som öppnar i Rademachersmedjorna i centrala Eskilstuna, ett kvarter med smedjor och stugor som står kvar på ursprunglig plats sedan 1600-talet, titta HÄR. Vi är fyra kollegor som nästa vecka (april 2024) får nycklar till stugan som kallas Lilla Verkstaden. Det är en hel del jobb med att göra iordning i lokalen innan vi kan öppna, men snart är vi på plats. Följ oss gärna på Instagram @butik.blickfanget.
Grannstaden Västerås ligger på bara 35 minuters avstånd med tåg. Igår var vi där och besökte stadens fina konstmuseum, ett par minuters promenad från stationen. Jag hade kunnat spankulera runt bland konsten hela dagen! Men så mycket tid fanns inte så jag koncentrerade mig på ett av utställningsrummen.
Den polsk-romska konstnären Małgorzata Mirga-Tas har en soloutställning med textila collage. Hon visar en personlig bild av romsk feminism med porträtt av starka, romska kvinnor. De stora bilderna som hänger mitt i rummet ingår i ett projekt kallat Herstories och porträtterar fyra kvinnor som kämpat internationellt för romers rättigheter. Övriga verk, ett 20-tal framtagna speciellt för den här utställningen, visar vardagssituationer i Sverige.
Collagen är skapade av tyger och kläder som konstnären fått av släkt och vänner i Polen, som köpts second hand eller som skänkts av släktningar till de avbildade kvinnorna.
Utställningen pågår t o m 2024-05-26. HÄR finns länk till Västerås Konstmuseum.
Till er som frågat, till er som redan anmält er och till alla andra: Nu är detaljerna klara kring workshopen i yllebroderi den 25 maj.
Vi broderar tillsammans med ullgarn på ylletyg. Jag hjälper till med stygnen! Workshopen passar både för nybörjaren och den som broderat tidigare.
Tid: Lördag 2024-05-25 klockan 14.00 – 17.00. Plats: Ett litet hus från 1700-talet, Lilla Verkstaden, i kulturreservatet Rademachersmedjorna i centrala Eskilstuna. Kostnad: 400 kr, material ingår. Fika: Kaffebröd finns, men ingen möjlighet att fixa kaffe eller te. Ta med egen dryck eller köp i cafét på området. Anmälan och frågor: Mejla mig, elisabet.textilainslag@telia.com
Häromdagen visade jag två varpar, titta HÄR, som skulle upp i vävstolen. Den vita varpen sitter i vävstolen just nu. Varpen i lingarn 16, svart och oblekt, har varit i vävstolen och omvandlats till två halsdukar. Resultatet blev ungefär som jag hoppats. Någon liten ändring kanske jag gör om jag vill väva liknande i framtiden. Men i stort sett är jag nöjd!
I det här läget brukar jag repa upp mina koft- och tröjstickningar. När de är nästan klara inser jag att det inte blir bra och att plagget aldrig kommer att användas. Det upprepade garnet hamnar i vävstolen istället.
Men den här gången är tröjan helt OK. Det är tredje gången jag stickar efter den här beskrivningen. HÄR är en av de tidigare tröjorna. Beskrivningen kommer från Kinna Textil och finns HÄR. Originalgarnet är en blandning av ull och silke, ett riktigt behagligt garn som jag använde i mina två tidigare tröjor, men som tyvärr inte finns kvar hos leverantören. Nu har jag stickat med ett kraftigare garn, ullgarn 6/2 (3.000 m/kg). Det går bra. Tröjan blir bara lite tjockare. Jag har ändrat lite i beskrivningen. Ärmarna är längre, tröjan är inte lika vid och kanterna avslutas med i-cord.
Dominorutorna och kanterna i rätstickning gick hur bra som helst att sticka. Men jag fick problem med den första ärmen och slutade efter ca 10 cm. Garnet ville inte glida på stickorna och mina maskor blev hårdare och hårdare. Det hela löste sig när jag bytte stickor. Den nedre rundstickan på bilden fungerade inte. Stickorna är matta och lite kärva och kabeln är lite stel. Den övre fungerar perfekt. Garnet glider fint på de blanka stickorna och kabeln är mjukare. Ärm nummer två gick lätt att sticka.
Nu ska jag repa upp det jag stickat på första ärmen och börja om med bättre stickor och gott humör.
Vävstolen ska inte behöva stå tom länge till. Två varpar ligger klara.
Den vänstra ska upp först, oblekt och svart lingarn 16/1. Det är en kort varp som ska bli två sjalar, har jag tänkt. Det finns en plan och en reservplan, om den första inte ser ut att fungera.
Den högra varpen ska också bli halsdukar och här är jag mer säker på resultatet. Materialet är blandade kvalitéer av ull och silke ur mitt förråd. Jag väver halsdukarna vita och färgar dem en och en när de är klara. Många gånger förut har jag gjort så här. Varje gång blir det olika blandningar av garn i varpen, beroende på vad som råkar finnas i mitt lager. Bilden är från ett tidigare tillfälle, titta HÄR på ett gammalt blogginlägg.
Den här eleganta symaskinen med handvev hade jag nöjet att njuta av förra helgen (2 – 3 mars 2024) under Vinterspår på Frövifors Pappersbruksmuseum (titta HÄR). Maskinen tillhör Anne-Lie Lindström, min utställargranne på Frövifors. Anne-Lie samlar gamla symaskiner, 100 år och äldre, som hon med mycket kunskap, tålamod och noggrannhet renoverar så att de blir helt funktionsdugliga. Kanske såg ni reportaget om henne och symaskinerna i tidningen Land i höstas. Maskinerna står inte bara och ser snygga ut. Anne-Lie använder dem när hon syr kläder och annat. Under Vinterspår kunde besökarna testa att sy på denna, en brittisk maskin av märket Vickers, och en liknande av det mer kända märket Singer.
Som så ofta leder det ena till det andra. Symaskinerna påminde mig om Louise Waldéns doktorsavhandling Genom symaskinens nålsöga: teknik och social förändring i kvinnokultur och manskultur, Linköpings universitet 1990.
Jag tittade efter boken i min bokhylla. Där fanns den inte, men den gick att få hem till närmsta bibliotek. Flera gånger har jag hört Louise Waldén prata om sin forskning, bl a på en kurs som hon ledde på högskolan i Gävle för 20 år sedan, Textil ur ett tvärvetenskapligt perspektiv, 20 ”gamla” poäng.
Lite mer läsning kom fram ur min bokhylla, Louise Waldéns Handen & anden: de textila studiecirklarnas hemligheter från 1994 och antologin Den feminina textilen: makt och mönster från 2005, där hon var en av redaktörerna.
Och så letar jag upp låten Innerst inne är du en riktig kvinna Louise på LP:n Sånger om kvinnor från 1971, text Louise Waldén, musik Gunnar Edander, sång Marie Selander. Lyssna HÄR. (Skivomslaget av Gittan Jönsson har jag visat HÄR tidigare, en annan gång när det ena ledde till det andra.)
Har du lust att brodera? I så fall är du varmt välkommen att delta i en workshop den 25 maj. Vi broderar tillsammans med ullgarn på ylletyg. Jag hjälper till med stygnen! Workshopen passar både för nybörjaren och den som broderat tidigare.
Plats: Eskilstuna Tid: Eftermiddag lördag 25 maj 2024 Kostnad: 400 kr, material ingår Anmälan och frågor: Mejla mig, elisabet.textilainslag@telia.com
I helgen, 2 – 3 mars 2024, är det dags igen för Vinterspår, den årliga kulturhelgen i Lindesbergs kommun. Cirka 130 programpunkter erbjuds. HÄR är programmet. Mig hittar ni på punkt 78, på Frövifors Pappersbruksmueum
Så här såg det ut på Vinterspår häromåret, när jag dukat upp broderigarner på museet. Om några dagar ligger garnerna där igen. Materialsatser till yllebroderi tar jag också med mig när jag åker västerut. Och så blir det REA! Jag passar på att rensa lite bland halsdukar och kuddar i mina förråd.
För ett tag sedan berättade jag att jag, efter flera misslyckade försök, har tänkt att det äntligen är dags för nålbindning, titta HÄR. Nu har jag kommit en bit på väg.
Saken på bilden ska inte bli ett användbart föremål. Det är en provlapp där jag testar och tränar olika sätt att sy i maskor och öglor, olika sätt att puffa bort tummaskan, olika sätt att spänna garnet. Jag börjar förstå vad jag gör och vad som händer. Jag vet ungefär hur just det här garnet fungerar, ullgarn 6/3, och är nyfiken på hur resultatet blir med andra garner. Det finns en tanke på något slags färdigt föremål, men jag vill testa fler garner och fler varianter innan jag sätter igång.
Hur uppläggningen görs har försvunnit ur mitt minne och jag blir nog tvungen att titta på film igen när det är dags nästa gång. På YouTube finns många filmer om nålbinding. HÄR är en film som var lätt att följa när jag började mitt testprojekt.
Så här kan det ju inte se ut, en vävstol utan varp. Men vad ska jag väva? Jag tittar igenom garnlagret och försöker välja bland alla möjligheter.
Cirka 10 kilo oblekt lingarn 16 har jag, koner och härvor. Det räcker och blir över om jag väljer att väva tyg och till exempel sy en folkdräktsinspirerad blus/överdel, ungefär som de jag sydde förra året (titta HÄR).
Eller ska jag väva fler halsdukar? Det mjuka vita ullgarnet inköptes från Wålstedts Ullspinneri i mitten av 1990-talet, så kallat klänningsgarn 8/1, dvs 8.000 meter/kg. Jag har drygt ett halvt kilo. Härvan med naturbrunt finullsgarn köpte jag för några dagar sedan hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Ett hekto räcker som inslag i en eller ett par halsdukar, beroende på vilken bredd jag väljer. En svart varp i någon mångskaftad kypertvariant? Om jag använder det vita som inslag så kan jag styckfärga halsdukarna när de är klara.
Det är svårt att stå emot begäret vid ett besök hos Båvens Spinnhus, trots att jag har låda efter låda med garn. Här ligger finullsgarnet på en hylla och frestar mig.
Besöket på spinneriet häromdagen skedde tillsammans med Sörmlands Textilakademi, ett nätverk för textilintresserade i Sörmland, som drivs av hemslöjdskonsulenten i Sörmland och Hemslöjdsföreningen Sörmland. HÄR finns information.
Åsa på spinneriet visade processen, hur ullen går igenom en lång rad småskaliga maskiner för att slutligen bli garnhärvor. Fingertoppskänsla och kunskap om maskinerna krävs för att kunna omvandla olika typer av ull till garn med önskade egenskaper.
Jag fick ett tips om en utställning med broderier på Östergötlands museum och när jag var i Linköping häromdagen passade jag på att besöka museet. I ett rum med dunkel belysning visas sex stora broderier från slutet av 1600-talet, totalt 34 kvadratmeter stygn, lite större yta än en nybyggd etta. Utställningen har titeln Systrarna Amalia och Aurora – En broderad släktberättelse och visas t o m 2024-05-05.
Två av broderierna visar jag foton på, helhet och några detaljer. Jag valde de bilder som har någorlunda bra kvalité trots dunkelt ljus och medelmåttig kamera. (Klicka på bilderna för större format.)
Jag citerar utställningstexten:
Tänk ett rum med broderade bilder, porträtt och historier. Vem har gift sig med vem? Vilka var på festen? Vilka egenskaper har familjens barn? Detta och mycket mer kunde det sena 1600-talets societet läsa i de sex broderade tapeter som visas här. Idag saknas vissa nycklar till berättelsen och därför har motiven ibland tolkats på olika sätt. De sex tapeterna har fått beskrivande titlar i modern tid.
I centrum är de svensk-tyska systrarna Amalia och Aurora von Königsmarck, födda på 1660-talet. De intog en central roll i Stockholms kulturliv under åren i Sverige. Systrarna satte upp och genomförde teaterföreställningar som blev mycket omtalade. En var Iphigénie som framfördes på originalspråket, franska, med kvinnor i alla roller.
Konstverken är broderade med ull och silke på linneväv och kallas efter franskan för tapeter. Tekniken är framförallt petit-point och korsstygn. Tapeternas yta är 34 kvadratmeter och uppskattningsvis har det tagit 34.000 timmar att brodera dem. Majoriteten av 1600-talets högklassiska textilier importerades till Sverige men professionell broderikonst utfördes även i Stockholm.
Jag är glad att jag hann åka till Linköping och se Kerstin Sapires utställning hos Hemslöjden i Östergötland innan den slutar om några dagar, 2024-02-17. Kerstin har sytt marsmor, påsar avsedda till sybehör med ursprung i den samiska traditionen. Kerstins påsar är större än de traditionella och rymmer mer. Materialet kommer från när och fjärran och är delvis återbrukat. Med sin stora kunskap inom textilområdet och sin säkra blick för färg och form har Kerstin skapat fantasifulla och vackra nyttoföremål som samtidigt är små konstverk.
.
.
Det finns ju mer fint att se hos Hemslöjden i Östergötland. Idag den 14 februari hade de förstås dukat fram hjärtan, tillsammans med en matta i slarvtjäll och dräkttyger. Vidare såg jag bland annat ett draperi i östgötadräll, kursutbudet på en griffeltavla, vantar i nålbindning, dräktdelar och mer material till dräkter, nytillverkat och second hand.
Eller blir det? Tredje gången gillt var det för mig när jag gick på kurs några timmar en eftermiddag hos Caroline Jonsson en bit utanför Eskilstuna. Två gånger tidigare har jag testat i olika sammanhang, men tekniken har inte fått fäste i min hjärna. Efter kursen hos Caroline tyckte jag att jag hade koll, men nästa dag när jag skulle sätta igång hemma slog det slint igen. Det borde inte vara så svårt. Nål, garn och tumme är vad som behövs och sen syr man i öglor och maskor.
Det går att nålbinda på väldigt många olika sätt. Caroline hade prover på tre olika tekniker, Oslostygn, Dalbystygn och Näshultastygn. Dalbystygnet används i de traditionella vantarna från Dalby i Värmland. Vantarna är valkade och prydda med broderier som bl a visar vem som har gjort dem. De gamla bruna vantarna har Caroline ropat in på auktion, de vita har hon tillverkat.
När jag träffade Fia Lindblom häromdagen, hemslöjdskonsulent i Sörmland, berättade jag om mina problem med tekniken. Hon visade hur hon brukar göra.
.
Två böcker om nålbindning finns i min bokhylla, Nålbindning 12 varianter av Berit Westman och Söma, nåla, binda av Linnéa Rothquist Ericsson, Anita Andersson och Håkan Liby. Båda har instruktioner som jag försöker följa, men det är inte helt lätt.
Låter det mycket med 12 varianter? Ingela Andersson Lindberg har skrivit en vetenskaplig rapport om nålbindning och har definierat 150 olika sätt att sy. Hennes arbete finns att läsa HÄR, på engelska.
Det går att göra lite hur som helst, har jag konstaterat. Det gäller att hitta sin egen logik i stygnen så att maskorna hänger ihop utan konstiga lösa trådar på baksidan. Jag vänder mig till YouTube och berättar om/när jag har lyckats få min hjärna och mina händer att samarbeta.
Den lilla materialsatsen till yllebroderi med uppritad fågel är tillbaka i butiken på bloggen, den här gången med mörkblått tyg.
Materialsatsen innehåller en bit kläde (ylletyg), 25 x 25 cm, med uppritad fågel, redgarn att brodera med, nio färger och tio trådar av varje färg, samt en nål i lagom storlek. Stygn väljer du efter eget huvud. Ta de stygn du tycker om, dem du redan kan eller dem du vill lära dig. I gamla, traditionella yllebroderier används ofta stjälkstygn, franska knutar, bottensöm, flätsöm och plattsöm. Priset är 100 kr + porto. Det finns även en materialsats med blomma, titta HÄR i butiken. Vill du beställa? Skicka mejl till mig elisabet.textilainslag@telia.com.
Jag håller på att brodera en fågel på det blå tyget och visar när jag kommit lite längre. Här är exempel med fågeln på vitt respektive svart tyg.
Jag har sytt mig en ny morgonrock. Den gamla (titta HÄR) som jag sydde hösten 2016 har jag lagat och lagat. Nu är tyget så tunnslitet att det var dags att sy en ny. Det sägs att vi i Sverige använder våra kläder i genomsnitt 7 – 8 gånger innan de kasseras. Jag vet inte hur den beräkningen görs, men snittet dras upp rejält av min gamla morgonrock. Under 7 1/2 år har den använts en eller ett par timmar så gott som varje morgon (morgonpigg? nej!), dvs mer än 2.500 gånger.
Jag använde samma beskrivning som förra gången, ur boken Enkla kläder som man kan sy själv av Kerstin Lokrantz från 1972. Det storblommiga tyget hittade jag hos Stadsmissionen i nästa kvarter, drygt 5 meter för 150 kr, second hand men oanvänt. Resten av materialet fanns hemma.
Axelpartiet var bland det första jag fick laga på den gamla morgonrocken, så det förstärktes med ett ok redan från början. Att laga är kul, men hoppas ändå att det dröjer ett tag innan jag behöver sätta igång att lappa.
Textila inslag 