Kategoriarkiv: Färg

En tio veckor lång process

Jag är med i en hemlig utmaning hos Slöjdakademin.

Man får en uppgift i veckan i tio veckor. Första instruktionen var att välja en grund, ett underlag att arbeta på. Jag valde en duk med broderad kant, ca 34 x 34 cm. Andra veckan var uppgiften att ge grunden en ”yta”, en form, struktur eller färg. Min duk blev grönturkos med hjälp av textilfärg. Ett tårtpapper och en bit spets fick fungera som reservage.

Igår kom tredje uppdraget. Nu ska vi välja en konstnär eller ett konstverk och lägga till något till vårt eget ”verk” inspirerat av formerna, färgerna, intrycket och/eller uttrycket. Jag tittar på bilder, plockar med material och tänker. Vad ska jag välja?

HÄR, på Slöjdakademins blogg, kan man se andra lösningar på uppgifterna. Roligt och spännande!

Renfana, johannesört och akvileja

De långsamma växtfärgningsförsök som jag har ägnat mig åt i sommar har en liten komplikation. Ungefär tre veckor har växter och textilier legat i glasburkar i fönstret innan jag har tagit upp tyget eller garnet. Om jag har varit nöjd med resultatet och fått idéer om hur man kan gå vidare, då har växten oftast varit överblommad eller nervissnad.

Blommor av renfana visade sig ge intressanta prickar på tyget. Det får bli en fortsättning nästa år.

Samma sak gäller johannesörtens blommor. När jag sett vilka fina violetta avtryck blommorna ger på alunbetat siden, då var deras växtperiod slut för i år.

Lila blad av akvileja gav intressanta färger! Linne blev läckert rosa av akvilejablad och ättika. Siden betat med 10 % alun fick en matt blågrön färg. Så här såg tygerna ut när de just kommit upp ur sina burkar och innan jag plockat bort växtdelarna.

Men som jag misstänkte försvann den rosa färgen snabbt. Efter ett par dagar var tyget vitt igen. Men den blågröna färgen finns fortfarande kvar. Jag gjorde ett enkelt ljushetstest genom att tejpa fast tyget delvis övertäckt på en solig fönsterbräda. Efter 10 dagar syntes ingen färgförändring på den del av tyget som legat i solen.  Nu får jag vänta nästan ett år innan jag kan göra nya försök med akvilejan.

Lupinblad, fräken och rost

Nu är det snart två veckor sedan jag lade tygerna med renfana i en burk och de får ligga ytterligare några dagar. Men jag kan visa några andra tygbitar som inte har färgats med hjälp av tidens gång och solens värme, utan bara har värmts upp i en kastrull med vatten och björklöv. Tygerna låg kvar i badet över natten.

På siden betat i 10 % alun placerades lupinblad och fräken.

Ovanpå detta lades en bit sidenorganza, även det tyget betat i 10 % alun.

De två tygbitarna rullades ihop med ett rostfärgat linnetyg ytterst.  På detta sätt kan man färga tre tygbitar samtidigt. Rullen fick dela kastrull med ytterligare en liten tygrulle. Så här såg de  ut när de togs upp ur badet. Järnet i rosten fungerar som betmedel och då ger björklöven den här gråbruna färgen.

Så här blev resultatet. Lupinbladen har lämnat ganska tydliga gula  avtryck på sidentygerna. Av fräken syns tunna gråbruna spår.

Yttertyget på det andra paketet ser ut så här.

Järnet som fälldes ut från rosten gjorde tillsammans med björklöven att badet fick en fin brun färg. För att utnyttja badet så mycket som möjligt la jag ner ännu en bit rostat linnetyg, som jag först vek ihop till ett paket och fäste ihop med några stygn. Så här blev det.

Resultaten på de rostfärgade linnetygerna blir en enkel variant av shibori. Gummisnoddarna, invikningarna och stygnen fungerar som reservage. Jag gillar färgkombinationen rostbrunt och mörkt gråbrunt!Och jag är också mycket förtjust i det slumpmässiga i färgningen. Först är det färgningen med rost, som man inte styr så lätt och sedan reservaget som jag i alla fall hittills inte har gjort med någon större eftertanke. Oj, så många möjligheter det finns!

Lek med tyg och växter

Mina växtfärgningsexperiment  i sommar har inte varit det minsta systematiska. Jag har bara lekt och testat och har överhuvudtaget inte haft några tankar på vad det ska ”bli”. En del av försöken är jag riktigt nöjd med och de kan jag jobba vidare med. Andra experiment kan betraktas som lärorika erfarenheter som inte behöver upprepas.

Här kommer några ganska nördiga beskrivningar av ett urval av färgningsförsöken med linnetyger. Min kamera har gett bilderna en blå ton, som jag har försökt kompensera i datorn utan att lyckas helt. (Klicka på bilderna, så blir de större, gå tillbaka med ”bakåtknappen”.)

De här tygerna har betats i 10 % alun med en skvätt Yes i badet och båda har legat tillsammans med växter och vatten i varsin glasburk i tre veckor. Det vänstra tyget har fått färg av björklöv, det högra av lupinblad. Mönstret på björklövstyget har jag åstadkommit genom att göra ett par veck på tyget och sy ner vecken för hand med grov tråd. Lupinblad ger mycket färg, men stanken när man öppnar burken efter tre veckor är vedervärdig.

Tyget till vänster färgade/betade jag först med te, därefter fick det ligga i en burk med björklöv och vatten. Efter tre veckor såg tyget ut precis som när jag stoppade ner det i burken, dvs beigebrunt av teet. De mörka fläckarna kom till när tyget sedan fuktades med 6 % ättika och lades på ett rostigt föremål ett tag. Innan tyget gick igenom allt detta hade jag gjort reservage med hjälp av maskinsömmar, som har lämnat svaga horisontella linjer på övre halvan av tyget. De randiga tygerna färgade jag med rost förra sommaren. Rosten, dvs järnet, har nu fungerat som betmedel. Tygerna  fuktades i 6 % ättika. Växtdelar lindades in i tygbitarna och de fick sedan ligga i varsin glasburk utan vätska i tre veckor. Den större biten har fått olivgröna färgfläckar av lupinblad och orange fläckar av skal av gul lök. I den mindre biten lindade jag in blad av älgört, som gav mörkt violett färg.

Det vänstra tyget är tidigare färgat med granris. Nu vek jag ett paket med skal av gul lök inuti, klämde ihop med ett par pappersklämmor och la paketet i en burk med björklöv och vatten i en vecka. De båda andra tygerna har färgats med rost och sedan legat  i varsin burk med vatten och älgört respektive skal av gul lök i tre veckor.

Färgning med renfana

Idag har jag färgat med renfana. En enda planta räcker till ett sånt här experiment. Renfanan doftar härligt  när man klipper den i bitar, en kryddig blandning av kardemumma och stjärnanis. Över en fuktig bit siden, betat i 10 % alun, ströddes sönderklippta blad och några blommor.

 

Så la jag på en annan liten sidenbit, även den betad i 10 % alun, och rullade ihop tygerna.

 

Ett stycke gammal linneduk, tidigare färgad med granris (läs HÄR), fick bli omslag.

 

Ett par gummisnoddar håller ihop paketet, som värmdes upp i en liten kastrull på spisen tillsammans med vatten och resterna av renfanan.

Kastrullen fick stå kvar på eftervärmen och nu ligger alltihop i en glasburk i köksfönstret. Lite nyfiken på resultatet är jag förstås, men minst en vecka tänker jag nog vänta innan jag öppnar och tittar.

Shibori på Galleri KHVC i Örebro

Idag var det vernissage på höstens första utställning på Galleri KHVC i Wadköping, Örebro. Marita Axelsson visar textilier i shibori-teknik.

Shibori är en färgningsteknik, som till en del bygger på slumpen. Ordet shibori är japanska och betyder pressa, vika och klämma. Man färgar sitt tyg, men innan man stoppar ner det i färgbadet använder man någon typ av reservage, så att färgen inte når hela tyget.  Man kan till exempel vika tyget på olika sätt, snörpa ihop det med stygn eller pressa ihop det med hjälp av träklossar. Övergången mellan de färgade och de ofärgade ytorna blir mjuk och livfull.

På utställningen finns sidentyger, där Marita har bundit snören runt tyget innan färgningen. Hennes inspiration har varit Bergslagens sjöar och resultatet har en tydlig känsla av vatten. (Pressbild från KHVC:s hemsida.)

Marita väljer noga tyg efter vilket uttryck hon vill få fram. Kudden är i bomullspoplin och hon har använt träklossar som reservage.

Jag köpte en fin liten bricka, men den får jag inte ta hem förrän utställningen slutar, den 11 september.

HÄR är Maritas hemsida. Och HÄR kan man läsa om utställningen på KHVC:s hemsida och se fler bilder.

I en kista på vinden

Tack vare min vän Agneta har jag släpat fram en kista, som har stått längst in på vinden i många år. Agneta virkar rutor av sina mörkt röda krappfärgade garner från ”förr”. Det ska bli en tröja, men eftersom hennes eget garn inte kommer att räcka, efterlyste hon restgarner hos sina textilvänner. Därför drog jag fram kistan. Ett par kilo växtfärgat garn fanns där, men tyvärr bara några små restnystan i de färger som Agneta behövde.

Det var roligt att återse alla prover! På ringen finns drygt 100 olika infärgningar, alla märkta med datum, växt och betningsmetod. I en plastpåse ligger ytterligare ungefär 50 prover. Det innebär att jag under några år runt 1980 växtfärgade omkring 15 kilo garn! Hur hann jag!?

Garnet stickades till mössor, vantar och tröjor till mig själv och till andra. Tre av mina egna tröjor finns fortfarande kvar. Jag vävde också, väskor i rundväv som såldes på Hemslöjden i Örebro. Ett svagt minne säger att jag fotograferade det mesta. Någon gång borde jag leta igenom diabilderna från den tiden. En del är dokumenterat så här:

Fler burkar med växtfärgning

Ytterligare fem burkar med växter och textil finns nu i ett köksfönster.

De mindre burkarna innehåller små bitar av sidentyg, betat med 10 % alun. I den ena burken finns det björklöv och i den andra lupinblad. Båda tygerna fick gul färg efter bara några timmar.

De större burkarna innehåller björklöv och linnetyg. Ett av tygerna är kokat i te innan det hamnade i burken. Teet kanske blev lite för starkt, tyget fick en ganska mörkt beige färg och det ser inte ut som om björklöven har gett tyget färg ännu.  Ett tyg har jag betat med 10 % alun, tillsatt med lite handdiskmedel. Det fick snabbt en gul färg av björklöven. Den tredje burken innehåller ett av mina rostfärgade linnetyger.  Det lilla jag ser av tyget genom glaset skiftar i mörkbrunt och brunsvart.

Det är spännande att se vad som händer! Nu är bara frågan hur jag ska kunna bedöma när det är dags att öppna burkarna och beskåda resultatet av experimenten.

Rostiga tyger

Det är skönt med saker som sköter sig självt, som  växtfärgningsexperiment på fönsterbrädan, eller när man färgar tyg med rost. HÄR berättar jag hur man kan göra.

Jag hittade en rostig kedja som jag hoppades skulle ge intressanta avtryck på tyget. I drygt fyra dygn låg kedjan inlindad i tyget. Resultat: Det hände nästan ingenting, tyget fick bara en mycket svag gul färgton. Jag måste göra nya försök med kedjan.

Jag använde också delar av samma gamla kamin som förra gången. Efter ca ett dygn såg tygerna ut så här:

Resultatet är svårt att styra! Kedjetyget måste jag fortsätta bearbeta på något sätt. Det hamnar nog i en burk med växtdelar i köksfönstret.

De rostiga tyger jag fick fram förra gången fyller jag med stygn. Det blir en serie med sex bilder. Mer än så här vill jag inte visa nu. Broderierna ska vara med på en utställning  på Örebro Konsthall i höst, 1 – 30 oktober 2011. Övriga deltagare i utställningen är Elsa Agélii, Frida Berntsson, Kaipa Gunilla Ericsson, Lillevi Hultman, Emma Jönsson, Jennie McMillen och Viveka Nygren. Kom och titta!

Växtfärgning i köksfönstret

 

Sedan i går kväll står det tre burkar i köksfönstret. Jag testar att växtfärga enligt Jeanette Schärings metod, som jag skrev om häromdagen. I de två mindre burkarna har jag stoppat ner ull- och silkegarner, efsingar från den HÄR halsduksväven. Den ena burken innehåller asplöv och i den andra finns det björklöv. I den större burken är det också löv från björk, varvat med en liten härva ullgarn, betat på traditionellt sätt med alun. Det betade garnet skymtar fram genom glaset och det har redan börjat få gul färg!

Och jag börjar visst få tillbaka min växtfärgningsblick från 1970-talet! Beprövade växter som hundloka, älggräs och fräken har jag alldeles inpå knuten. På bekvämt cykelavstånd finns ett ett stort bestånd lupiner i en dikeskant. Tyg och trådar att färga har jag i överflöd. Nu behövs det bara fler glasburkar!

Mossgraffiti och växtfärgning

Idag kom ett härligt sommarnummer av tidskriften Hemslöjd. Gräs är temat, med lite utvikningar till annan växtlighet.

Till exempel kan man läsa om mossgraffiti. Man tar mossa, någon sort som det finns mycket av och som inte är fridlyst (kanske den sorten som trivs så bra i gräsmattan?), tvättar och mixar med yoghurt och lite socker. Blandningen penslas ut i önskat motiv, som hålls fuktigt, och så hoppas man på att mossan sätter igång att växa. Måste testas!

Som vanligt fastnar jag för texter om växtfärgning. Färgaren Jeanette Schäring, som utforskar växtfärgningens möjligheter genom experiment med växter och färgningsprocesser, presenteras i tidningen. Jag gick på kurs för henne för ett par år sedan, läs HÄR.  Jeanette ger en hel rad med färgningstips. Bland annat beskriver hon hur man kan lägga björkblad, vatten och textilt material i en glasburk med lock. Efter tre veckor i ett soligt fönster har materialet fått en fantastiskt fin gul färg, säger hon. Någon som har provat? Förra sommaren gjorde jag något liknande. Ullgarn och bitar av ylletyg fick ligga i en hink ute tillsammans med vatten och björklöv. Efter några veckor var textilierna slemmiga, luktade illa och hade fått en smutsigt grågul färg. Felet var kanske att kärlet inte var slutet? Någon sa att samerna färgade klargult på detta sätt, men att det bara fungerar med dvärgbjörk. Jag ska prova igen och göra som Jeanette säger. Resultatet visar jag om ca tre veckor!

Halsdukarna har fått färg

Nu har jag färgat halsdukarna vävda av ull- och silkegarner, som jag berättade om HÄR. De finns hos Konsthantverkarna i Örebro. 

Jag har ingen tvättstuga eller annan bra lokal att hålla till i när jag färgar, utan det blir en gryta på köksspisen. Ibland stoppar jag i lite vitt valkat ylletyg (Polar från Harry Hedgren är utmärkt att färga) i grytan tillsammans med halsduken och ibland får lite garn hänga med i färgbadet. Den här gången färgade jag en härva redgarn tillsammans med varje halsduk. Tyg och garn använder jag till broderi. Färgen kommer från Färgkraft.

India Flint – färgare i Australien

I senaste numret av Fiberarts finns två artiklar om India Flint, en mycket intressant textilkonstnär från Australien, som gör kläder och färgar sina textilier med växter.  Hon är känd för sin experimentella växtfärgning med så lite kemikalier och så lite miljöpåverkan som möjligt.  (Bilden är skannad ur Fiberarts.)

Hennes vackra bok  ECO COLOUR botanical dyes för beautiful textiles (Murdoch books 2008) är full av inspiration för den som är sugen på att göra experiment med växtfärgning. Recepten är delvis anpassade till förhållandena i Australien och handlar bland annat om eucalyptus som färgväxt. I färgningsprocesserna använder hon sig ibland av naturlig värme och låter glasburkar med textil och växter stå i solen under lång tid. Vi har ju inte så stor tillgång till eucalyptus och solen kanske inte avger tillräckligt med värme, men det finns ändå mycket i boken som går att omsätta till egna försök med de växter som finns här.

En ny bok är på gång, Second Skin, om återbruk, om lagade och lappade kläder som görs om till användbara textilier. Den kommer att hamna i min bokhylla!

HÄR hittar man India Flints hemsida.

Experimentell färgning med växter och annat

Amerikanska tidskriften Fiberarts kom häromdagen. Temat för detta nummer är Art to wear, med en massa intressanta plagg, alla dock inte bärbara, utan mer textila oblekt. Läs om Fiberarts HÄR.

Det som intresserar mig mest i tidningen den här gången är några artiklar om klädskapare, som färgar sina tyger på olika spännande sätt.

Sherry Haar skriver om hur hon färgar siden med blommor. Hon lindar in blommornas kronblad i tyget och viker sedan tyget på olika sätt. Ibland använder hon en hammare och bankar in färgen i tyget. Sidentygerna är betade. Det framgår inte med vilket betmedel, men om jag skulle försöka själv, så skulle jag använda alun.

Danska Betina Moeller använder också siden i sina plagg. Ett tyg är preparerat med rödkål, som har legat på tyget och jäst i en månad. Ett annat sidentyg har hon kokat med rödkål i tre timmar, tagit bort kålen och lämnat tyget kvar i badet  i fyra dagar. Sedan har hon tillsatt järn och låtit tyget ligga i badet ytterligare tre dagar. Till ett annat tyg har hon använt järn, olja, jord och saltvatten, industriavfall från ett hamnområde. HÄR finns Betina Moellers hemsida.

(Bilderna är skannade ur Fiberarts.)

Experimentell växtfärgning

Lockades du av mina växtfärgningsexperiment? Då kan jag rekommendera att gå en kurs för Jeanette Schäring. Hon bor på Nya Zeeland, men på sommaren brukar hon komma hem till Sverige och ha kurser. Den 17 – 19 juni 2011 har hon kurs hos hemslöjdskonsulenterna i Sörmland. Det kommer mer information på deras hemsida i januari.

HÄR , i en artikel från Vävmagasinet nr 2 2010, kan man läsa om Jeanette och om den kurs som jag deltog i på Nääs utanför Göteborg sommaren 2009. Hur kul som  helst!

Mer granrisfärgning

Jag färgade bitar av linnetyg  i granrisbadet. För att få en jämn infärgning av tyg krävs det att man hela tiden rör om i grytan och vänder på tygbitarna. Det är ändå svårt att lyckas och man kan bli besviken över det flammiga resultatet. Strunta i att försöka göra en jämn infärgning!  Experimentera istället för att få fram spännande tyger, som kan användas till broderi, till lappteknik eller annat kul.

Så här kan man göra: Dela upp färgbadet i tre delar. I första badet följer man receptet, men gör omknytningar på mer eller mindre avancerat sätt som till knytbatik.

I nästa bad kan man använda skal av gul lök för att få en färg som drar iväg mot ockra  – grågrönt – olivgrönt. Gör små paket av tyget med lökskal  inuti, eller gör knytbatik med lökskal i badet.

Använd avocadokärnor i tygpaketen i det tredje badet, hackade eller skivade. Den grå färgen går mot svagt blålila. Hacka eller skiva kärnorna när du har ätit avocado och spar i frysen tills det är dags att färga. Jag har inte testat hur väl färgen från avocadokärnorna står emot ljus och tvätt, men om den blålila tonen sakta försvinner, så är väl inte det hela världen.

Växtfärga med granris

Snart är det dags att ta in julgranen. Oftast måste man putsa den lite och då blir det granris över. Riset kan man använda till växtfärgning. Receptet kan användas både till garn och tyg av ull, linne och bomull. Färgen blir gråbrunaktig på ull och rent grå (sk anundsjögrå) på bomull och lin. Jag passade på att färga tygbitar av linne i somras, när en stor gran fälldes på tomten.

Man behöver inte behandla textilierna med kemikalier (beta) innan färgningen.  Men man använder järnvitriol för efterbehandling.

Sandberg Sisefsky

Hur mycket granris behövs? I boken ”Växtfärgning” av Gösta Sandberg och Jan Sisefsky finns två varianter av receptet. Dels 500 gram granris till 100 gram textil, dels 1000 gram (dvs 1 kg) granris till 100 gram garn. I båda fallen används 5 liter vatten. Välj själv om du vill väga och mäta noggrant eller om du vill ta de här mängderna som riktmärke. En plastkasse granris väger ca 1 kg.

DSCF5322

DSCF5323

Det går bra att vara på köksspisen. Tänk bara på att inte använda samma kärl till matlagning som till färgning. Och var försiktig med den heta vätskan.

Riset finfördelas, t ex med en sekatör.  Sandberg/Sisefsky säger att riset ska kokas i tre timmar. Jag gjorde istället så här: Jag la riset i en stor gryta, satte på plattan, kokade upp vatten i omgångar i vattenkokare och hällde det heta vattnet i grytan.  När riset var täckt av kokande vatten drog jag ner värmen. Efter så där en halvtimme stängde jag av plattan. Grytan fick stå kvar på eftervärmen tills vattnet svalnat.

Det är bäst att försöka få upp allt granris ur färgbadet. Granbarren biter sig fast i garnet och är lite pilligt att få bort. Ett sätt är att ta på gummihandskar när färgbadet svalnat,  plocka upp riset med händerna och försiktigt krama  ur vätskan ner i badet.

Nu är det dags att färga!  Fukta materialet som ska färgas, lägg det i färgbadet och låt temperaturen gå upp till 90 C.  Håll temperaturen i ca en timme. Ta upp garnet och/eller tyget och tillsätt järnvitriol. Enligt Sandberg/Sisefsky ska man använda 3 – 5 gram järnvitriol till 100 gram textil. För mycket järnvitriol gör garnet/tyget skört! Se till att järnvitriolen blir väl utblandad i färgbadet. Kyl  badet till ca 70 C, genom att tillsätta kallt vatten. Lägg ner textilierna igen. Låt temperaturen gå upp till 90 C och låt textilierna ligga ca 15 minuter. Skölj ett par gånger och tvätta sedan.

Vinter – ett broderi 2

 Nu är det dags att sätta igång!

Oftast börjar jag med ett vitt tyg när jag broderar, ibland en gammal duk från Myrorna, ibland nytt tyg. Den här gången blir det ett nytt vitt linnetyg, eftersom jag just har fyndat en rulle med 18 meter för 25 kr metern. Med utgångpunkt från mina skisser så väljer jag att ha en blå bakgrund till broderiet. Då använder jag textilfärg, avsedd för tygtryck mm.  Vill man bara prova lite så har Panduro en färg som heter Palett och som finns i små flaskor.

På en papperstallrik häller jag ut lite  svart, blå och vit färg.  Jag vill att tyget ska vara lite slumpmässigt och oregelbundet i färgen och blandar därför inte så noga.  

Redskapen utgörs av en gummiskrapa och en kökssvamp och den  här gången väljer jag att lägga på färgen på vått tyg. Jag använder hårtork för snabb torkning och fixerar sedan med strykjärn enligt färgtillverkarens anvisningar.

Bilden av barnen är överförd på tyget  med kalkerpapper. Några lager tyll ger snökänsla och jag har börjat sy en talgoxe med korsstygn.

Fortsättning följer …

Färga tyg med rost

DSCF5108

Skyltarna med texten ”Livsfarlig ledning” har jag inte vågat mig på att försöka få med mig hem. Däremot har jag med stor möda släpat hem resterna av en rostig kamin från en sönderfallande skogsarbetarkoja. Varför? Jo, man kan ju färga textil med rost!

Så här kan man göra: Blanda lika delar vatten och 12 %-ig ättika. Fukta linne- eller bomullstyg i vätskan. Lägg de rostiga föremålen i, under eller på tyget. Håll tyget fuktigt tills det har fått lagom med färg. Vad som är lagom avgör man själv. Hur lång tid det tar varierar. Ibland tar det flera dagar, andra gånger hinner man knappt ta en fikarast innan det är färdigt. Tvätta, torka, stryk.

Om man inte råkar ha en gammal kamin, så kan man använda saker som finns lättare till hands, som stålull eller gamla spikar.

Vad man har tyget till? Broderar på så klart!

DSCF5110