I vävstolen


I vintras vävde jag en serie halsdukar av restgarner. Många såldes när de var i Linköping ett par månader, i butiken hos Hemslöjden i Östergötland, så nu har jag anledning att väva fler. HÄR finns restgarnsvävarna samlade.

Jag började som jag brukar, med att plocka fram garner som skulle kunna passa att användas tillsammans. I mitten ligger två blåmelerade härvor Vålbergsgarn från Wålstedts Ullspinneri. De brukar komma fram när jag planerar vävar, men också den här gången fick de åka tillbaka till förrådet. Kanske nästa gång…

Sedan gjorde jag något som jag egentligen inte borde. Jag besökte stans två garnaffärer och fyllde på med nya garner. Restgarnslagret har minskat så pass att det börjar bli svårt att göra bra kombinationer. Men det är ändå så mycket restgarner i den här väven att jag med (ganska) gott samvete kan kalla den för restgarnsvävning.


Så här såg det ut i vävstolen.

Och här är de färdiga halsdukarna. Jag sätter upp korta varpar, bara till två halsdukar. Inslaget i de två är olika, så varje halsduk är unik. De här följer med till julmarknaden i Västerås den 3 – 4 december 2022, titta HÄR.

2 tankar på “I vävstolen

  1. faleartut

    Ull är härligt! Så fint!
    Jag har vävt ner varpen i restgarn, inslag i mohair. Har sytt ihop två längder till en filt. Jag har också några härvor vålbergsgarn som jag klämmer på nu och då. Tänker du inslag eller varp, eller kanske en stickning i slutänden?

    Gillad av 1 person

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s