Tvistsömsprovet är klart


Mitt prov i tvistsöm är klart. Jag har testat att sy på många olika sätt, stygnen uppifrån och ner respektive nerifrån och upp, alla rader från samma håll, raderna från olika håll med vändningarna på ett par olika sätt. Jag letade i litteratur och på nätet efter information innan jag satte igång att sy, utan att egentligen hitta det jag sökte. Det fanns ibland tvärsäkra och ibland luddiga påståenden om hur stygnen skulle läggas, om fel och om rätt. Men så fick jag ett boktips i en kommentar till mitt förra inlägg om tvistsömmen, Tvistsöm av Gertrud Ingers och Ernst Fischer. Jag köpte ett exemplar på Bokbörsen för en billig penning. I den lilla boken hittade jag allt jag letat efter.

Boken ger en historik över svensk tvistsöm, framför allt från Skåne. Det äldsta av de avbildade broderierna är daterat 1684 och de yngsta är från mitten av 1800-talet. Tekniken har främst använts till kuddar och dynor, men också till täcken. De vanligaste mönsterformerna presenteras, t ex granatäpple, valknut, akantusblad, mönster som finns i många sammanhang och på många ställen i världen.

I boken finns tydliga teckningar på hur stygnen kan sys. Det finns inga fel eller rätt, säger bokens författare.
”Vad beträffar stygnens riktning så föreligger inga regler. Mer eller mindre skickliga brodöser sydde väl som de hade lust eller som de blivit lärda. Arbetet blir tämligen stereotypt om alla stygn sys i samma riktning.”
”Ifråga om vända eller icke vända arbetet när man syr tvistsömsraderna, så ger det helt olika effekt.”
Visst känns det befriande! Nu längtar jag efter att få komma in i något museimagasin och se med egna ögon hur stygnen ligger.

I litteratur och på nätet finns ibland uppgift om att ordet tvistsöm kommer från engelskans twist, vrida, och skulle syfta på stygnens utformning. Det låter lite långsökt med tanke på att tekniken på engelska kallas long armed cross stitch och long legged cross stitch. Jag har lärt mig någon gång att tvist är benämningen på bottentyget. I boken uppges att de första uppgifterna om ordet tvist finns från 1500-talet, t ex i en bouppteckning, ”Sengetäken sytt med korse söm på Tuist”. Jag spekulerar: Kan tuist har med tuskaft att göra?

Jag har ju vävt mitt tyg efter uppgifter i ett häfte om den medeltida bonaden från Fogdö, som har 12 trådar/cm i varpen och 10 -11 trådar/cm i inslaget. Enligt boken Tvistsöm ligger tätheten i de gamla skånska tvistvävarna på ca 12 – 13 trådar/cm. Mitt tyg är en liten aning glesare. Jag valde en 55-rörssked med två trådar i rör och det tvättade tyget har ca 11,5 trådar/cm i varpriktningen. Jag har slarvat lite med inslagen. Tyget är för hårt slaget i början och för löst mot slutet. Jag har lingarn 12/1 i varpen och lintow 10/1 som inslag. Ullgarnerna jag valde till stygnen passar bra till tygets täthet. Om jag sätter upp ytterligare en väv så testar jag med två trådar i rör i en 60-rörsked och försöker vara mer uppmärksam på inslagstätheten.

Mitt sommarprojekt 2022, att väva tvist och sy tvist, går att följa HÄR.

4 tankar på “Tvistsömsprovet är klart

  1. Ingrid

    Den boken tror jag att min mamma hade, den är jättebra tycker jag med. Och jag tror att de tvistsömsbonader vi har syddes fram och tillbaka för det blir ett mönster i stygnen då, sedan tror jag de sydde bakgrunden åt annat håll än stjärnorna i mönstret. Vi har en gammal kista som min mormor sydde ett tvistsömsarbete för att ha ovanpå den.

    Gillad av 1 person

    Svara
    1. Elisabet Inläggets författare

      Boken är verkligen bra. Den förklarar så bra hur stygnen sys åt olika håll för att göra mönstret intressantare, precis som du säger. Så fint att ha ett tvistsömsbroderi som din mormor sytt.

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s