En sliten tygbit

Det kom ett brev häromdagen innehållande ett slitet yttertyg till en prydnadskudde. En vän hade tänkt slänga tyget, men innan det hamnade i soporna skickade hon en bild till mig och frågade om jag skulle vara intresserad av att titta på kuddfodralet innan det försvann för alltid. Självklart var jag intresserad! Hennes mamma vävde tyget för ca 70 år sedan, troligen i slutet av 1940-talet.

Jag har tillbringat ett par rofyllda och trevliga timmar med att titta lite närmare på väven. Storleken på kudden är ca 35 x 35 cm. En viktig detalj är att de gråblå ränderna slutar en bit från stadkanten. Det hade varit betydligt enklare och snabbare att skyttla in ränderna på hela bredden. Men då hade intrycket mer varit ”ett randigt tyg”. Nu bildar ränder och blommor en fin helhet med en tydligt markerad yta på kudden.

Vävtekniken är tuskaft med inplockat mönster. Så vitt jag kan se består varpen av ett tvåtrådigt lingarn med 5 trådar/cm. På bilden tagen genom lupp syns att inslaget i den grå bottenväven är sammanspolat av två trådar, ett entrådigt ullgarn och ett lite blankt tvåtrådigt garn. Det tvåtrådiga kan jag inte riktigt identifiera. Jag har dragit ur några trådar och gjort brännprov men inte kommit längre än till att det kanske är ett merceriserat bomullsgarn eller kanske Splendolin, en blandning av lin (ibland bomull) och rayon, populärt under den period när kuddfodralet vävdes. Men, som sagt, jag vet inte. Det är intressant att se att det inte finns något grått garn. Ullgarnet består till största delen av vita ullfibrer med några enstaka svarta strån här och där. Den grå färgen bildas i våra ögon.

(Den praktiska lilla luppen, benämnd ”trådräknare”, finns HÄR hos Clas Ohlson. Det står fel i produktbeskrivningen, måtten är 10 x 10 mm, inte 25 x 25 mm.)

De gula och rosa stiliserade blommorna är inplockade i bottenväven, liksom den tunna gröna randen och de lite mörkare gula små figurerna.

På baksidan, som har legat dold under alla år, är färgerna klarare. Baksidan skulle ju aldrig synas, så den kunde lämnas lite tufsig. Det är bra, då är det lättare nu att se de gula, rosa och gröna garnblandningarna. Alla blandningarna består av tre trådar ullgarn. I det gula och gröna finns dessutom en lintråd. Det rosa innehåller två riktigt tunna tvåtrådiga garner, kanske lin.

Kanske är kudden väverskans egen komposition. Kanske har mönstret lånats från en bok eller annan tryckt källa. Är det någon som har sett mönstret någonstans?

Jag har haft en fin eftermiddag med den här slitna tygbiten och är glad att jag fick se den.

5 tankar på “En sliten tygbit

    1. Mailis Stensman författare

      Vilken tur att denna lilla skönhet inte hamnade på tippen. Även är det är
      slitet, gammalt kan det vara vackert, vackrare än mycket nytt.
      Tack för bilder!

      Gillad av 1 person

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s