Sytt till symaskinen

Fodralet, huven eller vad det kallas, som följde med min symaskin vid köpet för bortåt 20 år sedan, bestod av ett tunt nylonaktigt tyg med en laminering av någon sorts plast på insidan. Nu höll det på att lösas upp i sköra flagor. Dags att sy!

Jag klippte upp fodralet i sömmarna, mätte delarna och gjorde en kladdig skiss.

I tygskåpet fanns restbitar av lite kraftigare tyg från gardinsömnad och annat.

Så här blev det! Känner mig nöjd efter en arbetsinsats på ett par timmar.