I en kista på vinden

Tack vare min vän Agneta har jag släpat fram en kista, som har stått längst in på vinden i många år. Agneta virkar rutor av sina mörkt röda krappfärgade garner från ”förr”. Det ska bli en tröja, men eftersom hennes eget garn inte kommer att räcka, efterlyste hon restgarner hos sina textilvänner. Därför drog jag fram kistan. Ett par kilo växtfärgat garn fanns där, men tyvärr bara några små restnystan i de färger som Agneta behövde.

Det var roligt att återse alla prover! På ringen finns drygt 100 olika infärgningar, alla märkta med datum, växt och betningsmetod. I en plastpåse ligger ytterligare ungefär 50 prover. Det innebär att jag under några år runt 1980 växtfärgade omkring 15 kilo garn! Hur hann jag!?

Garnet stickades till mössor, vantar och tröjor till mig själv och till andra. Tre av mina egna tröjor finns fortfarande kvar. Jag vävde också, väskor i rundväv som såldes på Hemslöjden i Örebro. Ett svagt minne säger att jag fotograferade det mesta. Någon gång borde jag leta igenom diabilderna från den tiden. En del är dokumenterat så här:

2 tankar på “I en kista på vinden

  1. Lisbeth

    Wow, den kistan skulle jag vilja ha, vilken skatt. Så flitig du har varit, och är , såg jättefint ut med vadmalsstampningen.
    Hälsar Lisbeth ”solvnotan”

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar