Stampa vadmal

Idag har det stampats i Skrekarhyttan. Kunniga entusiaster från föreningen Örebrovävarna såg till att deras egenhändigt vävda ylletyger förvandlades till vadmal.

Vadmalsstampen i Skrekarhyttan, mellan Nora och Karlskoga, byggdes för ungefär 30 år sedan på initiativ av Kerstin Gustafsson, som då bodde strax intill. När hon flyttade  från trakten stod anläggningen och förföll under några år, men nu är den upprustad av Vikers Hembygdsförening. Från början drevs stampen av ett vattenhjul, men bäcken har fått en annan fåra pga ett kraftverksbygge och för att man överhuvudtaget ska kunna använda stampen har man försett den med elmotor.

Ylletyget som ska bli vadmal ligger i ett kar med vatten. Två räfflade stockar rör sig upp och ner och bearbetar tyget. Genom friktionen griper ullfibrerna tag i varandra och efter många timmars arbete av stockarna får man ett tätt, varmt, vattenavstötande och slitstarkt tyg. Man måste hela tiden ha koll på vad som händer, hälla på mer vatten och se till att tyget rör sig. Stampen i Skrekarhyttan har tre kar och varje kar kan ta ungefär 20 meter tyg.

Det är många faktorer som påverkar slutresultatet – vilken typ av ullfiber som använts till garnet, hur garnet är spunnet, hur tät väven är, vilken bindning man har valt till väven mm. Läs mer i Kerstin Gustafsssons bok ”Vadmal, tradition och förnyelse” utgiven 1992 på förlaget Miljöpedagogik.

Nästa tillfälle att se vadmalsstampning i Skrekarhyttan 2011 blir 3 – 4 september under Ljusstråk, en kulturhelg i Nora kommun.