Fräscha tryckta tyger

Marimekko, Finalyson, Iittala, Artek – alla de kända finska designföretagen har butiker i centrala Helsingfors. Men det finns mer än så att se. Under mitt enda dygn försökte jag hinna så mycket som möjligt och hamnade till exempel i en trevlig liten butik med fräscha tryckta tyger. Kauniste drivs gemensamt av sju unga designers. En del tyger är handtryckta av formgivarna själva, andra trycks i Baltikum. Riktigt fina mönster, men som vanligt hade jag svårt att bestämma om jag behövde något, så inget tyg följde med hem. Nu i efterhand kan jag konstatera att tyget med fåglar hade passat bra som draperi i hallen. Se mer HÄR.

 

TIll Kauniste hittade jag tack vare en utmärkt karta som fanns på hotellet, Design District Helsinki, med butiker, gallerier, museer, antikviteter, mm. HÄR finns en hemsida att studera för den som har tänkt ta en tur till andra sidan Östersjön.

Gömda berättelser

På Forum Box visades förutom Anu Tuominens utställning också verk av Emma Rönnholm. I prydlig rad låg tre veckors nyheter i form av knyten av pappersmassa. Varje knyte bestod av en dagstidning som hon rivit i bitar, blött upp och format till en boll. Bokstäverna, orden, berättelserna finns bevarade, men går inte att återskapa. Fascinerande och vackert.

HÄR finns Emma Rönnholms hemsida.

Anu Tuominen samlar och sorterar

Den främsta anledningen till att jag åkte till Helsingfors nu i veckan var att jag ville se Anu Tuominens utställning på Forum Box.

Tidigare har jag sett bilder på hennes verk i tidningar, böcker och på nätet. Jag har fnittrat lite och förundrats över hennes uthållighet, hennes uppfinningsrikedom och hennes förmåga att se nya saker i vardagliga föremål. Mina förväntningar var höga och de infriades.

Nu har hon samlat på stenar, många stenar, och sorterat dem efter färg och form. De hårda stenarna genomgår en förvandling och förvirrar sinnena där de ligger i skålar eller direkt på på gamla slitna bord, tillsammans med enstaka husgeråd. Tankarna går till barndomens lekar, då stenar och växter fick föreställa mat när man lekte affär eller mamma-pappa-barn.

Titta också på den gamla slitna rotborsten. Klicka på bilden så att den blir större. Vad ser du då? En ren i ett kargt landskap. Föremålen byter skepnad inför våra ögon.

Jag känner mig berikad efter att ha tagit del av Anu Tuominens värld.

HÄR är hennes hemsida.

På resande fot

Jag gillar verkligen att resa, att förflytta mig från en plats till en annan, att lista ut hur jag ska förflytta mig, att vara beredd på förseningar, att vänta, att befinna mig i resandet och ingen annanstans. Och att komma hem igen. Nu har jag varit till Helsingfors, med bil, tåg, buss, flyg, buss och så hem igen med buss, flyg, tåg, tåg och bil. Två timmar en sen kväll på Centralen i Stockholm går fort när man växlar mellan att studera andra resenärer och att läsa en bra bok. Uppkopplad är jag bara hemma.

Två mål hade jag med resan, två utställningar. Den ena var Fiber Futures, japansk textilkonst idag på Designmuseet, titta HÄR. Där var det fotoförbud, så tyvärr har jag inga bilder därifrån. Men HÄR finns en film från när utställningen visades i New York. Mina favoriter var objekten i bark av Hisako Sekijima, Hideko Tanakas ovala rutiga ”lapptäcke” av papper och Emiko Nakanos manipulerade vävar, också i papper. Utställningen visas t o m 2013-05-05. Därefter lär den hamna i Berlin, men jag har inte lyckats lista ut när och var.

Det kommer mer från Helsingfors den närmaste veckan. 

I brist på utställningsbilder blir det några foton på jugendarkitektur, som det finns gott om i Helsingfors. Överst den mäktiga järnvägsstationen, ritat av Eliel Saarinen och invigd 1919.

Flow

I flera timmar försvann jag in i en egen värld. När jag vaknade upp igen kunde jag konstatera att jag hade gjort en hel hög med flätade kort. Bilder med intressanta färger och mönster valdes ut från gamla trädgårdstidningar och fick bli ”varp och inslag”. Med hjälp av sax, kartong, lim och symaskin kom sedan korten till. Härligt att glömma precis allt annat ett tag!

HÄR på 365 saker att slöjda finns en beskrivning.

64 snören

Med en vävstol utrustad med kontramarsch är det inga problem att väva 8-skaftsdräll. Visserligen behövs 64 snören för att koppla samman lång- och kortlattor med tramporna, men det är lätt som en plätt att få ordning på alltihop. Trampuppknytning och överbindning justerades en gång för alla för 30 år sedan när vävstolen användes för första gången. Sedan dess har det gått som en dans! 

Sorterar och väljer bland ord, tankar och bilder

Till 15 april var det massor med tid kvar. Trodde jag, men nu är det bara några dagar dit. Då ska jag lämna ifrån mig text och bilder till redaktionen för Täcklebo Broderiakademis medlemstidning. Jag skriver en artikel om färgning med växter och rost.

Fyra sidor, 21 x 21 cm, finns till mitt förfogande. Men vad är relevant för broderiakademins medlemmar? Vilka bilder ska jag välja? Hur uttrycker jag mig kortfattat men tydligt så att läsaren kan förstå vad jag menar? En hel bok skulle nog behövas för att jag skulle få med allt jag vill förmedla. Men nu måste jag sortera, välja och framför allt välja bort. Knepigt men roligt!