Första gången jag såg Malin Lagers sydda bilder började med besvikelse. Jag hade kört en knapp timme till Galleri Astley i Uttersberg för att se en textilutställning, men när jag kom in i galleriet trodde jag att jag hade missuppfattat alltihop. På väggarna hängde foton. Trodde jag. Men det var broderier, så verklighetstrogna att jag tog fel. Då visade hon bilder från Venedig. Inte de vanliga turistvyerna, utan regnvåta trottoarer.

Nu ställer Malin Lager ut i Uttersberg igen. Naturbilder, några motiv från Paris, men framförallt är det porträtten som imponerar. Hon syr raksöm på maskin ”för hand”, dvs hon styr själv hur nålen och tråden ska gå. Hon ”grundar” med olika tyger, men det ser inte alls ut som collage.  Tyg och tråd smälter samman till en helhet. Hur bär hon sig åt? Det är mästerligt. 

Den översta bilden är ett porträtt (beskuret) av hennes mamma, konstnären Gerd Göran. (HÄR finns boken Jag målar ängarna – möte med Gerd Göran av Lena Hellström.)  

Uttersberg ligger drygt 3 mil nordväst om Köping. Utställningen pågår tom 2013-06-02. HÄR är Malin Lages hemsida och HÄR är Galleri Astleys.

Skissboken är postad och på väg tillbaka till Brooklyn Art Library i New York för att sedan visas på utställningar i Memphis, St Louis och Indianapolis. Läs mer HÄR och HÄR.

Överraskad blev jag i Arteks eleganta butik i Helsingfors. Bland möblerna av Alvar Aalto, Ilmari Tapiovaara m fl, såg jag något jag tyckte jag kände igen. Mycket riktigt, på golvet låg en matta från Marocko! När jag tittade mig omkring i butiken såg jag fler slitna mattor från olika berberstammar.

Jag gillar mattornas orgelbundna mönsterformer och variationen inom givna ramar. De påminner om en del av de gamla svenska sängryorna (och annan folkkonst). Några enstaka äldre mattor såg jag i Marocko, som den nedan, men framför allt har jag tittat på dem i boken Maroc tapis de tribus (ISBN 2-7449-0155-5).  HÄR kan man läsa om berberfolken.

Jag gillar ränder! I höst öppnar en utställning med namnet Ränder, Rytm, Riktning på Nordiska Museet. Det kommer en bok med ränder också och till den vill de ha bilder från allmänheten på just ränder. Den 20 maj är sista dagen att skicka in bilder. HÄR kan man läsa mer.

När jag tittar bland alla mina foton finns det många ränder, och inte bara randiga trasmattor. Här är några exempel. Överst silar solen in genom springorna i ett uthus här hemma. Sedan en bild från södra Marocko och så något vi alla känner igen.

Egentligen letade jag efter något helt annat (som jag aldrig hittade) när en bortglömd skiss plötsligt dök upp. Skissen är från en kurs med Tillike Schwartz för några år sedan.

Jag har förstorat skissen så att motivet kan bli till kuddar, 40 x 40 cm respektive 50 x 50 cm. Ett prov har jag sytt, stjälkstygn med svart ullgarn på vitt ylletyg. Det ser bra ut, men stygnen på baksidan kanske är bättre. Där bildas ju efterstygn. Nu ska jag bestämma mig och sedan börjar jag med en kudde 40 x 40 cm. Fler idéer finns om hur skissen kan användas!

Trasorna passerar mina händer om och om igen. När jag klipper, syr ihop,

klipper isär trasorna,

och när jag nystar trasorna till fina bollar. Och sedan återigen när det är dags att väva!

I fredags såg jag Knitting Peace, en fantastisk föreställning av Cirkus Cirkör med stickning och garn som tema. En grupp på sju personer, fem akrobater och två musiker, gav oss i publiken en enastående totalupplevelse. Hur kan man balansera på stora rullande ”garnnystan” och samtidigt utföra komplicerade akrobatiska rörelser? Eller hänga högt upp i luften i en ring och använda sin kropp på ett avancerat och graciöst sätt?

Under 1 1/2 timme blandades snabb, häftig akrobatik med mer stillsamma och eftertänksamma inslag, hela tiden ackompanjerat av intressant och spännande musik. Jag saknade kanske en sammanhållande berättelse och ibland kändes sticktemat lite påklistrat, men det kan jag acceptera eftersom det ändå var så bra. 

Se föreställningen om du har möjlighet! HÄR finns turnéschemat.  

Bilderna är pressbilder lånade från Cirkus Cirkörs hemsida, foto Mats Bäcker.

Marimekko, Finalyson, Iittala, Artek – alla de kända finska designföretagen har butiker i centrala Helsingfors. Men det finns mer än så att se. Under mitt enda dygn försökte jag hinna så mycket som möjligt och hamnade till exempel i en trevlig liten butik med fräscha tryckta tyger. Kauniste drivs gemensamt av sju unga designers. En del tyger är handtryckta av formgivarna själva, andra trycks i Baltikum. Riktigt fina mönster, men som vanligt hade jag svårt att bestämma om jag behövde något, så inget tyg följde med hem. Nu i efterhand kan jag konstatera att tyget med fåglar hade passat bra som draperi i hallen. Se mer HÄR.

TIll Kauniste hittade jag tack vare en utmärkt karta som fanns på hotellet, Design District Helsinki, med butiker, gallerier, museer, antikviteter, mm. HÄR finns en hemsida att studera för den som har tänkt ta en tur till andra sidan Östersjön.

På Forum Box visades förutom Anu Tuominens utställning också verk av Emma Rönnholm. I prydlig rad låg tre veckors nyheter i form av knyten av pappersmassa. Varje knyte bestod av en dagstidning som hon rivit i bitar, blött upp och format till en boll. Bokstäverna, orden, berättelserna finns bevarade, men går inte att återskapa. Fascinerande och vackert.

HÄR finns Emma Rönnholms hemsida.

Den främsta anledningen till att jag åkte till Helsingfors nu i veckan var att jag ville se Anu Tuominens utställning på Forum Box.

Tidigare har jag sett bilder på hennes verk i tidningar, böcker och på nätet. Jag har fnittrat lite och förundrats över hennes uthållighet, hennes uppfinningsrikedom och hennes förmåga att se nya saker i vardagliga föremål. Mina förväntningar var höga och de infriades.

Nu har hon samlat på stenar, många stenar, och sorterat dem efter färg och form. De hårda stenarna genomgår en förvandling och förvirrar sinnena där de ligger i skålar eller direkt på på gamla slitna bord, tillsammans med enstaka husgeråd. Tankarna går till barndomens lekar, då stenar och växter fick föreställa mat när man lekte affär eller mamma-pappa-barn.

Titta också på den gamla slitna rotborsten. Klicka på bilden så att den blir större. Vad ser du då? En ren i ett kargt landskap. Föremålen byter skepnad inför våra ögon.

Jag känner mig berikad efter att ha tagit del av Anu Tuominens värld.

HÄR är hennes hemsida.