Mattor från Marocko

Överraskad blev jag i Arteks eleganta butik i Helsingfors. Bland möblerna av Alvar Aalto, Ilmari Tapiovaara m fl, såg jag något jag tyckte jag kände igen. Mycket riktigt, på golvet låg en matta från Marocko! När jag tittade mig omkring i butiken såg jag fler slitna mattor från olika berberstammar.

Jag gillar mattornas orgelbundna mönsterformer och variationen inom givna ramar. De påminner om en del av de gamla svenska sängryorna (och annan folkkonst). Några enstaka äldre mattor såg jag i Marocko, som den nedan, men framför allt har jag tittat på dem i boken Maroc tapis de tribus (ISBN 2-7449-0155-5).  HÄR kan man läsa om berberfolken.

Väder för mattrasor

Nu vill jag ha mattrasväder! Soliga eftermiddagar då jag kan sitta ute i lä någon timme och klippa och nysta mattrasor. Jobba utan att det är jobbigt, bara njuta av vårvärme och arbetets gång.

Trasorna passerar mina händer om och om igen. När jag klipper, syr ihop,

klipper isär trasorna,

och när jag nystar trasorna till fina bollar. Och sedan återigen när det är dags att väva!

Flow

I flera timmar försvann jag in i en egen värld. När jag vaknade upp igen kunde jag konstatera att jag hade gjort en hel hög med flätade kort. Bilder med intressanta färger och mönster valdes ut från gamla trädgårdstidningar och fick bli ”varp och inslag”. Med hjälp av sax, kartong, lim och symaskin kom sedan korten till. Härligt att glömma precis allt annat ett tag!

HÄR på 365 saker att slöjda finns en beskrivning.

64 snören

Med en vävstol utrustad med kontramarsch är det inga problem att väva 8-skaftsdräll. Visserligen behövs 64 snören för att koppla samman lång- och kortlattor med tramporna, men det är lätt som en plätt att få ordning på alltihop. Trampuppknytning och överbindning justerades en gång för alla för 30 år sedan när vävstolen användes för första gången. Sedan dess har det gått som en dans! 

Dammfritt blir det aldrig

Dammfritt blir det aldrig hemma när man som jag har vävstolen i ett arbetsrum i bostaden. Vävdammet sprider sig till varje vrå. I vintermörkret syns det inte så tydligt, men idag när solen skiner syns dammet överallt.

Halsdukarna i silke och ull, som jag väver just nu, sprider dock inte så förskräckligt mycket damm. Värre var det med den förra väven, linlöparna. Jag lurar mig själv lite när jag använder oblekt lingarn. Det grå-beiga luddet syns inte lika mycket som om jag skulle ha haft t ex svart eller rött garn i varpen. Förr, när jag vävde mycket mer, deltog i olika julmässor och vävde många, många meter röda jullöpare, då kändes det som om hela huset var insvept i rött ludd i november.

Åttabladsstjärna

Hanna efterlyser återigen på sin blogg bilder med ett särskilt tema. Själv visar hon hjärtan HÄR. Jag hakar på med åttabladsstjärnan, en mönsterform som återkommer på textilier i många kulturer och i många olika tekniker. De här bilderna hittade jag i min dator.

.

Vanten finns på Estlands Nationalmuseum i Tartu.

I norsk sticktradition finns det gott om åttabladsstjärnor. Följande två bilder är scannade ur Annemor Sundbös bok Usynlige trådar i strikkekunsten. 

På Estlands Nationalmuseum finns det här vävda täcket. (Fotat i konstig vinkel.)

Så en mindre och modernare vävnad, från Konsthantverksmuseeet i Tallinn.

Karin Vesta, student på folkkonstutbildningens textilgren på Tartu Viljandi universitet, har formgett och vävt med inspiration från traditionella estniska täcken.

Bården fanns som dekoration på skyltfönstret hos en hemslöjdsbutik i Tartu. Innanför fönstret, till vänster, skymtar en tröja med åttabladsstjärnor.

Ännu en textil från Estland, broderi på en sjal till en folkdräkt.

Hängklädet från Blekinge är vävt av  Ingrid Nilsson och sågs på vävutställningen på Nordiska Museet i somras.

Duken med broderi i myrgång hittade jag i en andrahandsaffär.

Till sist en broderad åttabladsstjärna på en kamiz (tunika), inköpt på en hantverksmarknad i Indien för många år sedan.

Ränder

Jag väver löpare. Varpen består av oblekt lingarn nr 16, 12 och 8. Inslaget i tuskaften är lingarn 12.

Det är roligt med ränder! Väven går att variera med olika randningar, färger och inslagsgarner. De svarta ränderna väver jag med dubbelspolat lintow 12. Mellan grupperna av ränder är det 6 cm. På morgonen är 6 cm = 60 inslag. Efter någon timmes vävning avtar orken i armar och axlar och 6 cm = 58 inslag. Det är helt acceptabelt, men när 6 cm = 56 inslag, då är det dags att sluta för dagen.

Klipper mattrasor och fnittrar

För hand klipper jag blå lakan från andrahandsaffären i remsor till mattrasor. En mall i papper hjälper mig att hålla bredden, 2 cm. Att klippa för hand är definitivt inte bra om man tänker lönsamhet och försörjning, vilket man kanske borde, men jag tycker om att klippa. Sakta, sakta förvandlas det slitna tyget till råvara för en ny produkt.

Och så fnittrar jag lite åt konstnären Anu Tuominens bok thinkables, en bok med kreativa idéer om olika ämnen, idéer som inte alltid går att genomföra, men som retar fanstasin och får tankarna att söka nya vägar. Under rubriken Trasmattor ger hon till exempel de här tipsen:
Repa upp en trasmatta, rekonstruera kläderna.
Gör klippdiagram till mattrasor för lakan, skjortor, kjolar, rita upp  dem på mönsterpapper, klart.

 HÄR är Anu Tuominens hemsida och HÄR finns boken.

Jag sätter igång att leka med resterna från klippningen.

Det blev bra!

Halsdukarna i hundtandsmönster blev bra! Nu är bara frågan om jag ska behålla dem svart-vita, eller om jag ska färga dem. Ockra-svart vore väl snyggt, eller olivgrönt-svart? Kanske får de här två förbli svart-vita och så sätter jag upp en ny varp och väver jag några till som jag kan färga.

Hundtand

 

”Hundtand” kallas det här mönstret som jag väver just nu. Det ska bli halsdukar. Jag hade tänkt mig dem lite bredare, men när jag hade skedat 2 trådar i rör i en 30-rörssked tyckte jag att varpen såg för gles ut. Jag skedade om i en 35-rörssked och nu ser det bra ut, men som sagt några centimeter smalare än planerat.