Nu vill jag ha mattrasväder! Soliga eftermiddagar då jag kan sitta ute i lä någon timme och klippa och nysta mattrasor. Jobba utan att det är jobbigt, bara njuta av vårvärme och arbetets gång.
Trasorna passerar mina händer om och om igen. När jag klipper, syr ihop,
klipper isär trasorna,
och när jag nystar trasorna till fina bollar. Och sedan återigen när det är dags att väva!
För hand klipper jag blå lakan från andrahandsaffären i remsor till mattrasor. En mall i papper hjälper mig att hålla bredden, 2 cm. Att klippa för hand är definitivt inte bra om man tänker lönsamhet och försörjning, vilket man kanske borde, men jag tycker om att klippa. Sakta, sakta förvandlas det slitna tyget till råvara för en ny produkt.
Och så fnittrar jag lite åt konstnären Anu Tuominens bok thinkables, en bok med kreativa idéer om olika ämnen, idéer som inte alltid går att genomföra, men som retar fanstasin och får tankarna att söka nya vägar. Under rubriken Trasmattor ger hon till exempel de här tipsen:
Repa upp en trasmatta, rekonstruera kläderna.
Gör klippdiagram till mattrasor för lakan, skjortor, kjolar, rita upp dem på mönsterpapper, klart.
HÄR är Anu Tuominens hemsida och HÄR finns boken.
Jag sätter igång att leka med resterna från klippningen.
På många hembygdsgårdar finns fint randade trasmattor att beundra. Mattorna ligger oftast oskyddade på golven och trampas med leriga och regnvåta skor. Förhoppningsvis finns det också mattor bevarade någonstans där de är skyddade från smuts och slitage, så att ytterligare några generationer kan få se hur skickligt väverskorna har återanvänt utslitna textilier.
Trasmattans dag firades idag i Rånnesta, norr om Örebro.
Jag hade tänkt väva många trasmattor i sommar. Men så satte jag bara upp en kort varp till två mattor. När de var klara fick vävstolen sommarlov och alla mattrasor åkte in i förrådet. Nu vill jag hellre brodera. När man väver är man så låst, men broderiet kan man ta med sig ut i solen, till skuggan eller inomhus om det känns bättre. Eller också tar jag ledigt, cyklar en sväng eller läser en bok! Och så måste jag hålla lite koll på mina växtfärgningsburkar.
I huvudet rör sig mest tankar om växtfärgning just nu, men händerna måste jag använda till lite annat, som att väva trasmattor. Mattvävning kräver färstås också lite tankeverksamhet, men när man väl har tänkt klart och sitter i vävstolen, då kan man låta tankarna gå iväg åt andra håll.
Den här gången blev det en kort varp, 6 meter. Jag hade lite blå linmattvarp 8/5 som jag ville använda. Tekniken är glesrips, en användbar tuskaftsvariant. Jag har varpat med en tråd linmattvarp 8/5 och två trådar vanlig oblekt mattvarp av bomull. En matta fick inslag av mörkblå trasor och den andra är vävd med ljusblå trasor.
De närmsta veckorna kommer jag att sätta upp fler mattvävar. Mattorna hamnar hos Konsthantverkarna i Örebro och de kan också beskådas på Trasmattans Dag söndag 31 juli vid Rånnesta utanför Örebro. Vi kanske ses där?
Äntligen är det möjligt att sitta ute på verandan och hålla på med mattrasor! Solen värmer och varje gång jag tittar upp från arbetet så har snökanten krupit iväg några centimeter. Och så blir det lite mindre damm och trådar i arbetsrummet när jag kan hålla till utomhus.
Två herrskjortor har blivit mattrasnystan. Undrar hur långt liv skjortorna får? Mattan de ligger på vävde jag för mer än 30 år sedan. Den ligger fortfarande i hallen och blir trampad på varje dag, men nu håller den nog inte så länge till. Slänger man en gammal sliten trasmatta, eller kan den få ett nytt liv i annan gestalt?
Det här är min allra finaste matta. Den ligger på köksgolvet och gläder mig varje dag. Jag köpte den för flera år sedan och redan då var den ganska sliten. Flera gånger har jag bytt ut tyget som kantar kortsidorna och nu är det återigen dags att ersätta slitna varptrådar lite här och där. När mattan inte håller att lagas längre, hamnar den nog på väggen.
Jag njuter av ränderna! I de breda partierna, de sk bottnarna, är vartannat inslag mörkt och vartannat ljust. Mellan bottnarna lyser gula ränder upp tillsammans med svart. Trots att det inte har funnits så mycket mattrasor av varje färg, så har väverskan fått ihop en harmonisk helhet. Färgskiftningarna ger liv i den regelbundna randningen.
Nu har jag gjort som mamma gjorde med trasmattorna när jag var barn. Jag har ”tvättat” mattan genom att lägga ut den i snön på skaren. När man lyfter upp den igen efter någon timme ligger ett tunt lager damm och småskräp kvar i snön och mattan luktar rent och fräscht.
Vill man väva liknande mattor kan jag rekommendera boken Älskade Trasmattor – att väva som förr av Ann Kristin Hallgren och Monica Hallén, utgiven av Akantus 2006.
Vi kanske tror att idén att återbruka utslitna textilier i form av mattor eller andra trasvävar är något genuint svenskt. Men håller man ögonen öppna när man är ute och reser, så ser man vävnader av återbrukade textilier lite här och där. Till exempel i Marocko.
I de slitna taxibilarnas baksäten sitter passagerarna lite bekvämare på vävda trasryor.
Mattor isolerar golven i husen som klättrar på Atlasbergens sluttningar. Till mattornas bottenväv passar det bra att använda återbrukade textilier.
När vävnaderna är nästan utslitna går det att lappa lite och använda dem ännu ett tag, som täcken på åsnorna.
Att väva trasmattor är roligt! Det känns så nyttigt och rätt att ta vara på slitna och ratade textilier som får nytt liv och kan leva flera decennier till. Allra roligast är att klippa trasor av kläder som man själv slitit ut. Men man blir också glad av att hitta utslitna påslakan och solblekta gardiner i bra färger på Myrorna eller Erikshjälpen. Jag klipper alla trasor för hand med Fiskars fjädrande sax i ca 2 cm breda remsor. Jag färgar aldrig in något, utan jag tar vad jag får tag i.
Trasorna rullas till fina nystan och vägs. En skedbredd på 65 – 70 cm innebär att 100 gram trasor räcker till 10 cm. Det gör det lätt att räkna ut hur många centimeter varje färg räcker till. Men det kan ändå vara knepigt att tänka ut hur man ska randa för att få trasorna att räcka till så fina mattor som möjligt.
Tre mattor klippte jag ner häromdagen. Nu är de fållade och klara och kommer att finnas hos Konsthantverkarna i Örebro senare i veckan.
